Att få ett slut på ältandet
Kan komponenterna av självmedkänsla predicera ruminering?
Evelina Sjölund
Kandidatuppsats i psykologi, VT 2021 Kurskod: PSA122
Program: Beteendevetenskapliga programmet Handledare: Eric Hansen
Examinator: Per Lindström
Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Att få ett slut på ältandet
Kan komponenterna av självmedkänsla predicera ruminering?
Evelina Sjölund
Ruminering är en maladaptiv emotionsregleringsstrategi som definieras av repetitiva, återkommande, okontrollerbara och påträngande tankar. Ruminering har visats vara starkt kopplat till depression. Självmedkänsla är en adaptiv emotionsregleringsstrategi som består av komponenterna mindfulness och motpolen överidentifiering, self-kindness och motpolen self-judgement och common humanity och motpolen isolering. Studiens syfte var att undersöka sambandet mellan de sex komponenterna av självmedkänsla och ruminering samt om komponenterna av självmedkänsla kunde predicera ruminering, kontrollerat för kön och ålder. Åttio deltagare varav 57 kvinnor, svarade på en online enkät som mätte självmedkänsla, ruminering samt demografiska variabler. Korrelationer visade, som förväntat att ruminering hade negativa samband med mindfulness, self-kindness och common humanity samt positiva samband med deras motpoler. En hierarkisk regressionvisade att överidentifiering kunde predicera 6.5% av ruminering kontrollerat för kön och ålder. Ju mer överidentifiering desto mer ruminering. Resultatet från studien kan vara viktigt i arbete med att förebygga ruminering då ruminering kan kopplas till depression.
Keywords: rumination, self-compassion, depression, emotion regulation strategies, mindfulness
Inledning
Varför skämde jag ut mig så på mötet igår, tänkte Andreas när han satt vid datorn och försökte skriva klart ett mail som han påbörjat. Hur kunde jag presentera felaktig information inför hela arbetsgruppen? Så dumt av mig! Alla måste tycka att jag är inkompetent. Hur ska jag lösa det här? Andreas försökte att återigen rikta uppmärksamheten mot datorskärmen, men avbryts gång på gång av de skamfyllda tankarna på ögonblicket, då han självsäkert framförde sin presentation och plötsligt blevavbruten av en av kollegorna som påpekadehans misstag.
Precis som Andreas har många av oss ibland tankar som vägrar att lämna medvetandet och som spelas upp om och om igen. Ältandet kan pågå i timmar och ändå inte lösa problemet. Forskning har visat att ältande, som inom psykologin benämns som ruminering, är kopplat till negativa känslor och depression (Brinker & Dozois, 2009). Folkhälsomyndighetens folkhälsoenkät från år 2020 visade att nästan en femtedel av den svenska befolkningen i åldrarna 16 till 84 år har någon gång fått diagnosen depression av en läkare (Folkhälsomyndigheten, 2020). Depression kan ses som en folksjukdom och låg år 2019, tillsammans med ångestsyndrom bakom 40% av sjukskrivningarna i Sverige (Socialstyrelsen, 2019). Men varför ruminerar vi? Finns det något som kan förutsäga en individs tendens att ägna sig åt ruminering? Kan ökad självmedkänsla leda till mindre ruminering?
Ruminering
Ruminering har sitt ursprung i latinets ruminare vilket betyder “idissla” eller “tugga om och om
igen”. Nolen-Hoeksema (1991) beskrev ruminering som ett mönster av tankar och beteenden som är fokuserade på det egna emotionella tillståndet. Det mest utmärkande för ruminering är att tankarna fokuseras kring negativa emotionella tillstånd (Nolen-Hoeksema). Människor som ägnar sig åt ruminering har ofta en bild av att ruminering är en copingstrategi som hjälper dem att lösa sina problem. Deprimerade personer kan se på ruminering kring sina depressiva symptom som något som hjälper dem att förstå sina tidigare misstag och misslyckanden (Papageorgiou & Wells, 2003). Att ägna sig åt ruminering har dock visat sig ha negativa konsekvenser. Forskningen har visat att ruminering är negativt relaterat till problemlösning och förstärker depressivt mående (Hong, 2007). Ruminering leder också till en större osäkerhet kring sina egna planer och ökar därmed risken för att planerna inte genomförs. Ruminering är således kopplat till att individer blir obeslutsamma (Ward et al., 2003).
Mycket av forskningen kring ruminering har varit kopplad till symptom på depression (Brinker & Dozois, 2009). Nolen-Hoeksema et al. (1994) undersökte hur ruminering hänger samman med depression till följd av förlusten av en familjemedlem. De 253 deltagarna intervjuades en månad efter bortgången av en familjemedlem och ytterligare en gång sex månader efter händelsen. Resultaten visade att personer som ruminerade mer kring negativa känslor vid den första intervjun, visade högre nivåer av depression vid det andra intervjutillfället. Nolen-Hoeksema et al. (1993) visade att personer som ägnar sig åt ruminering kring sina depressiva symtom drabbas av längre perioder av depressivitet jämfört med personer som distraherar sig själva från sagda symptom.
Det tidigare mest tillämpade mätinstrumentet för ruminering, Response Styles Questionnaire (Butler & Nolen-Hoeksema 1994), visade sig inrymma item som samvarierade med symptom på depression, vilket begränsade dess användningsområde (Treynor et al., 2003). Brinker och Dozois (2009) konstruerade skalan Ruminative Thought Style Questionnaire för att skapa ett mätinstrument som inte samvarierade med symptom på depression. I samband med konstruktionen av skalan utvidgades begreppet ruminering till att innefatta ruminering kring negativa, neutrala och positiva känslotillstånd, samt att en temporal dimension till begreppen tillkom där ruminering kan kretsa kring dåtid eller framtid. De definierade ruminering som ett tänkande där tankarna är repetitiva, återkommande, okontrollerbara och påträngande (Brinker & Dozois, 2009, p. 4, min översättning). Nolen-Hoeksemas (1991) beskrivning av ruminering beskrev ruminering som tankar fokuserade kring emotionella tillstånd och i synnerhet negativa sådana, medan Brinker och Dozois (2009) definition utvidgade begreppet genom att definiera ruminering som tankar som fokuseras kring alla typer av emotionella tillstånd.
Brinker och Dozois (2009) mätinstrument visade att deras nya definition av ruminering hade ett samband med depression och kunde predicera kommande stressreaktioner. AttBrinker och Dozois definition av ruminering kunde kopplas till depression förklaras genom att ett ökat självfokus kan vara en faktor som ökar graden av depression. Ruminering behöver alltså inte kretsa kring depressiva tankar för att härleda depression. Att ruminering kunde predicera kommande stressfulla händelser förklarade Brinker och Dozois genom att belysa att ruminering kan tänkas leda till ökad uppmärksamhet på stressorer vilket förstorar uppfattningen av deras vikt och därmed inflytandet på humöret. Den andra möjliga förklaringen de gav var att ruminering kan uttryckas verbalt och detta kan vara påfrestande på interpersonella relationer vilket ökar sannolikheten att konflikter uppstår. Den här studien fokuserade på Brinker och Dozois definition av ruminering. De resultat som återgivits ovan visar att ruminering ofta leder till fokus på negativa tankar och känslor, vilka kan tänkas inte är så snälla mot jaget. En strategi för att bemöta sina känslor på ett vänligare vis är självmedkänsla.
Självmedkänsla
Självmedkänsla innebärolika sätt att relatera till jaget i svåra stunder. Att känna självmedkänsla innebär att känna medkänsla inför den egna personen. I det ingår att beröras av och vara öppen för sitt eget lidande utan att undvika det eller separera sig från det. Det leder till viljan att lindra sitt eget lidande och läka sig själv med en vänlig inställning till jaget. Självmedkänsla innefattar också att ha en icke-dömande förståelse för sin egen smärta, sina tillkortakommanden och misslyckanden så att de egna upplevelserna ses som allmänmänskliga (Neff, 2003a). Begreppet består av tre komponenter som alla har en positiv pol och en negativ pol. Mindfulness i motsats till överidentifiering, self-kindness i motsats till self-judgement och common humanity i motsats till isolering (Neff, 2003b).
Komponenten mindfulness innebär att vara medveten om smärtsamma tankar och känslor som finns (Neff, 2016) och hålla medvetenheten kring dessa på en balanserad nivå istället för att lägga för mycket uppmärksamhet på negativa känslor (Neff, 2003a). Överidentifiering som är motpolen till mindfulness handlar om att fokusera på det negativa och förstora de känslorna (Neff, 2016). I praktiken kan mindfulness innebära att inte fokusera sina tankar kring det negativa och djupdyka ner i de smärtsamma känslorna, utan att sätta känslorna i ett större perspektiv för att kunna se att situationen inte är så farlig som den känns. Self-kindness kan beskrivas som att visa vänlighet och vara förstående gentemot sig själv och motsatsen self-judgement är att vara självkritisk och dömande. I self-kindness ingår att aktivt lugna och trösta sig själv i svåra stunder (Neff, 2016). Det kan till exempel vara att ta hand om sig själv när man går igenom något svårt istället för att tänka att man är dålig och oförtjänt av den omtanken. Den tredje komponenten är common humanity som handlar om att betrakta sina negativa upplevelser som en del av att vara människa. Det i motsats till isolering som är att se dem som att de separerar jaget från resten av mänskligheten. Ett exempel på känslan av common humanity är att tänka på ett misstag som något som händer alla och att många andra troligtvis känt samma känslor som man själv känner för tillfället. Motsatsen som är isolering är till exempel att tänka att man är den enda personen som någonsin gjort ett sådant misstag vilket leder till en känsla av isolering från andra människor. Trots att komponenterna skiljer sig från varandra innehålls- och upplevelsemässigt så samvarierar de (Dreisoerner et al., 2021). Mindfulness innebär att hålla negativa känslor i medvetandet och skapa distans till dem vilket ligger till grund för att känslor av self-kindness och common humanity ska kunna existera. Utan en balanserad medvetenhet kring negativa känslor kan känslorna inte bemötas med self-kindness eller kategoriseras som allmänmänskliga. Att anta en icke-dömande hållning gentemot jaget är en del av mindfulness som minskar mängden självkritik och ökar känslan av självförståelse, vilket direkt ger upphov till känslor av self-kindness. Den balanserade inställningen till de egna tankarna trumfar känslor av självmedvetenhet som kan leda till isolering från andra. På så vis ökar mindfulness känslor av samhörighet vilket är upplevelsen av common humanity (Neff, 2003a).
Känslor av self-kindness och common humanity kan leda till att öka faktorn mindfulness. Genom att känna self-kindness tar negativa tankar inte längre lika mycket plats, vilket gör det lättare att upprätthålla en balanserad medvetenhet om tankar och känslor. Komponenten common humanity kan främja mindfulness. Det då tanken på att alla människor upplever lidande och misslyckande kanske kan göra det lättare att sätta de egna upplevelserna i perspektiv och att vara medveten om de egna tankarna och känslorna och inte överidentifiera sig med dem (Neff, 2003a).
Komponenterna self-kindness och common humanity kan kanske också förstärka varandra. När jaget döms hårt höjs självmedvetenheten vilket kan leda till att öka känslor av isolering från andra. I motsats minskar vänliga tankar om jaget självmedvetenheten och frambringar fler
känslor av samhörighet. Samtidigt minskar de dömande tankarna om jaget då det finns en känsla av att det är allmänmänskligt att göra fel och känna lidande. Genom att depersonalisera de egna upplevelserna, vilket common humanity innebär så kan känslor av vänlighet och förståelse genereras till alla som lider, inkluderat sig själv (Neff, 2003a).
Att känna självmedkänsla har visats ha många positiva effekter. Till exempel minskar det förekomsten av påträngande skilsmässorelaterade känslor i det dagliga livet hos personer som går igenom en skilsmässa (Sbarra et al., 2012). Skrivövningar som höjer självmedkänsla har visat sig höja humöret hos testdeltagare efter endast tio minuter av skrivande (Oudo & Brinker, 2014). Neff och Beretvas (2013) visade att individer som var i ett romantiskt förhållande ägnade sig åt fler beteenden som var positiva för förhållandet om de uppvisade självmedkänsla jämfört med individer som inte uppvisade självmedkänsla.Självmedkänsla är alltså relaterat till många fördelaktiga konsekvenser för innehavaren, men hur relaterar det till ruminering?
Relationen mellan ruminering och självmedkänsla
Ruminering och självmedkänsla är båda emotionsregleringsstrategier (Oudo & Brinker, 2014). Emotionsregleringstrategier beskrivs som processer hos en individ som påverkar vilka känslor som uppkommer, när känslor uppkommer och på vilket sätt individen upplever och uttrycker känslor (Rottenberg & Gross, 2003). Ruminering ses som en maladaptiv emotionsregleringsstrategi då ruminering är negativt relaterat till problemlösning (Aldao et al., 2010). Självmedkänsla är till skillnad från ruminering en adaptiv emotionsregleringsstrategi. Med självmedkänsla identifieras negativa känslor, klassas som allmänmänskliga och bemöts med vänlighet och förståelse. Därför öppnar självmedkänsla upp för en mer positiv bild av känslorna och underlättar hantering av problem (Neff, 2003b). Odou och Brinker (2014) framhöll att skrivövningar fokuserade på självmedkänsla kan motverka ruminering då skrivandet och komponenten mindfulness gör tankarna mer linjära jämfört med ruminering där tankarna går i cirklar, och self-kindness och common humanity kan underlätta närmandet och hanteringen av svåra känslor.
Det finns mycket forskning kring mindfulness och studier som Chambers et al. (2008) och Raes och Williams (2010) har visat att mindfulness minskar förekomsten av ruminering. Enligt Raes och Williams beror den negativa relationen på att mindfulness gör det lättare för en individ att identifiera ruminering och när det går att identifiera kan individen välja att ta sig ur rumineringen. Överidentifiering, som är motpolen till mindfulness, är därmed negativt relaterat till ruminering. Att överidentifiera sig med negativa känslor kan leda till en stark reaktion mot de smärtsamma känslorna vilka upptar stort fokus. Fokus på negativa känslor kan definieras som ruminering. När detta sker leder det till ett dömande av jaget som blir väldigt förstorat (Dreisoerner et al., 2021; Neff, 2003a).
Self-judgement har visats ha ett positivt samband med ruminering (Dreisoerner et al., 2021). Powers et al. (2007) konstaterade ett positivt samband mellan ruminering och självkritik. Self-judgement kan som tidigare nämnt definieras som att vara självkritisk och därför kan Powers et al. studie ge ökat stöd för att self-judgement har en positiv relation till ruminering.
Syfte
Syftet med studien varatt undersöka om ruminering enligt Brinker och Dozois (2009) definition har ett samband med var och en av komponenterna av självmedkänsla. Studien syftade också till att undersöka om ruminering kan prediceras utifrån komponenterna av självmedkänsla kontrollerat för kön och ålder. Tidigare forskning har visat att mindfulness har en negativ
relation till ruminering (Chambers et al., 2008; Dreisoerner et al., 2021; Neff, 2003a; Raes & Williams, 2010). Forskningen har också visat på ett positivt samband mellan ruminering och self-judgement (Dreisoerner et al., 2021; Powers et al., 2007). Det kan tänkas att komponenterna av självmedkänsla har ett samband med ruminering då både självmedkänsla och ruminering kategoriseras som emotionsregleringsstrategier. Självmedkänsla är en adaptiv sådan som ger en positiv bild av de egna känslorna och är positivt relaterad till problemlösning medan ruminering är en maladaptiv emotionsregleringsstrategi och är negativt relaterad till problemlösning (Aldao et al., 2010; Neff, 2003b). Att hantera känslor genom självmedkänsla kan då ge en positiv bild av känslorna vilket kan tänkas leda till att ruminering förekommer mer sällan. Därför är det troligt att mer självmedkänsla kan kopplas till mindre ruminering.
Frågeställningar och hypoteser
1. Finns det ett samband mellan komponenterna av självmedkänsla och ruminering? H1: Det finns ett negativt samband mellan mindfulness och ruminering. H2: Det finns ett positivt samband mellan överidentifiering och ruminering. H3: Det finns ett negativt samband mellan self-kindness och ruminering. H4: Det finns ett positivt samband mellan self-judgement och ruminering. H5: Det finns ett negativt samband mellan common humanity och
ruminering.
H6: Det finns ett positivt samband mellan isolering och ruminering.
2. I vilken utsträckning kan mindfulness, överidentifiering, kindness, self-judgement, common humanity och isolering förklara variationen i ruminering kontrollerat för kön och ålder?
Metod
Deltagare
Totalt 80 personer deltog i enkätstudien varav 23 var män och 57 kvinnor. Deltagarnas ålder varierade från 17 till 71 år (M = 32.56 år, SD = 14.48 år). Enkäten publicerades på ett socialt medium och på en digital undervisningsplattform tillgänglig för studenter som läste en grundkurs i psykologi på en högskola i Mellansverige. Deltagarna erhöll ej ersättning för sitt medverkande i studien. Internt bortfall förekom då deltagare inte svarade på en eller flera frågor. Ett mönster i bortfallet kunde urskiljas och det var att fråga nummer fyra i
Self-Compassion Scale saknade fem svar medan ingen av de andra frågorna hade ett lika stort
bortfall.
Material
Enkäten bestod av 44 frågor där de tre inledande frågorna berörde de demografiska variablerna kön, ålder och sysselsättning. Frågan gällande kön hade svarsalternativen kvinna, man, annat och vill ej ange. Ålder angavs med födelseår och sysselsättning hade svarsalternativen arbetar, studerar, arbetslös och annat. Nästa del av enkäten utgjordes av skalan Self-Compassion Scale som bestod av 26 frågor och mätte självmedkänsla. Den sista delen av enkäten var skalan
Self-Compassion Scale. Skalan som är översatt till svenska av Strömberg (opublicerat
manuskript) och godkänd av skalans skapare Neff, användes i studien. Strömbergs översättning visade på god reliabilitet i en svensk studie genomförd av Wallmark et al. (2013). Skalan består av 26 påståenden som mäter självmedkänsla uppdelat i de tre komponenterna mindfulness och motpolen överidentifiering, self-kindness och motpolen self-judgement och common humanity och motpolen isolering. Deltagarna svarade på hur de vanligtvis beter sig mot sig själva i svåra stunder genom att markera sitt svar på en Likertskala som gick från 1 (nästan aldrig) till 5 (nästan alltid). Medelvärdesindex skapades för samtliga komponenter.
Mindfulness mättes med påståenden som till exempel “När något gör mig upprörd försöker jag att hålla mina känslor i balans.” Påståenden som mätte motpolen överidentifiering var till exempel “När jag känner mig nere brukar jag fastna i och grubbla på allt som är fel.” Ett exempel på ett påstående som mätte self-kindness är “Jag försöker att vara kärleksfull mot mig själv när jag upplever smärtsamma känslor.” Ett exempel på ett påstående som mätte self-judgement är “Jag ser med ogillande och fördömande på mina egna fel och brister”. Komponenten common humanity mättes med påståenden som “När saker och ting går mig emot, ser jag svårigheterna som en del av livet som alla går igenom.” Påståenden kring isolering var till exempel “När jag tänker på mina tillkortakommanden brukar jag känna mig isolerad och avskuren från resten av världen.” Fyra item mätte mindfulness (Cronbachs alfa = .77), fyra item mätte överidentifiering (Cronbachs alfa = .74), fem item mätte self-kindness (Cronbachs alfa = .90), fem item mätte self-judgement (Cronbachs alfa = .84), fyra item mätte common humanity (Cronbachs alfa = .80) och fyra item mätte isolering (Cronbachs alfa = .78).
15-Item Ruminative Thought Style Scale. Brinker och Dozois (2009) skala användes som
mått på ruminering och översattes till svenska genom back translation. Skalan består av 15 påståenden som mäter den generella tendensen att ruminera, där deltagarna skattar hur bra påståendena beskriver dem på en Likertskala, som går från 1 (beskriver mig inte alls) till 7 (beskriver mig väldigt bra). Ett exempel på ett påstående är “Jag har aldrig kunnat distrahera mig själv från oönskade tankar” (Cronbachs alfa = .89).
Procedur
Datainsamlingen skedde via en online-enkät som inleddes med ett missivbrev som informerade deltagarna om att studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan ruminering och självmedkänsla. Missivbrevet informerade också om att deltagandet var frivilligt, att svaren endast skulle användas i vetenskapliga syften, att obehöriga inte skulle få tillgång till materialet samt att de fick ta del av kontaktuppgifter till studiens författare och handledare ifall de hade frågor eller vill ta del av resultatet. När deltagarna fyllt i enkäten visades ett meddelande där de tackades för deltagandet och kontaktuppgifter till författare och handledare visades åter igen. Enkäten var öppen för svar i 21 dagar.
Databearbetning
Den första frågeställningen besvarades genom utförandet av korrelationer av typen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient. En hierarkisk multipel linjär regressionsanalys genomfördes för att besvara frågeställning 2. Bakgrundsvariablerna kön och ålder lades in i steg 1, i steg 2 adderades prediktorvariablerna mindfulness, överidentifiering, self-kindness,
self-judgement, common humanity och isolering. Materialet kontrollerades med toleransmått, vilka inte visade tecken på problem med multikollinearitet.
Resultat
Pearsonkorrelationer som redovisas i Tabell 1 genomfördes för att besvara den första frågeställningen med tillhörande hypoteser. Resultatet visade att det fanns ett signifikant negativt samband mellan mindfulness och ruminering, r(n = 76) = -.29, p = .01. Däremot hade motpolen överidentifiering ett positivt samband med ruminering, r(n = 80) = .59, p < .01. Self-kindness visade sig ha ett negativt samband med ruminering , r(n = 80) = -.42, p = .01 och motpolen self-judgement hade ett positivt samband med ruminering, r(n = 78) = .52, p < .01. Även common humanity hade ett negativt samband med ruminering, r(n = 79) = -.40, p = .01 och motpolen isolering ett positivt samband med ruminering, r(n = 75) = .56, p < .01. Sambanden innebär att ju mer mindfulness, self-kindness och common humanity desto mindre ruminering. De visar också att ju mer överidentifiering, self-judgement och isolering desto mer ruminering. Således bekräftadessamtliga hypoteser.
Tabell 1
Pearsonkorrelationer mellan studiens variabler samt deskriptiv statistik
Not *p < .05, **p < .01
a Män kodades med 0 och kvinnor med 1.
En hierarkisk multipel regressionsanalys (se Tabell 2) genomfördes för att ge svar på frågeställning 2 angående om komponenterna av självmedkänsla kan predicera ruminering kontrollerat för kön och ålder. Kön och ålder fördes in i steg 1 och kunde förklara 14% av variansen i ruminering och modellen var signifikant, F(2, 69) = 5.68, p = .005. Betakoefficienten för ålder var signifikant i steg 1 p = .002 och indikerade att ju äldre desto mindre blev tendensen att ruminera. I steg 2 fördes prediktorvariablerna mindfulness, överidentifiering, self-kindness, self-judgement, common humanity och isolering in. De förklarade utöver variansen förklarad av bakgrundsvariablerna 31.9% av variansen i ruminering och ökningen var signifikant p < .001. Modellen i steg 2 var signifikant och förklarade 46% av variansen i ruminering, F(6, 63) = 6.72, p < .001. Utifrån betakoefficienterna var det endast komponenten överidentifiering som signifikant förklarade unik varians i ruminering b = .37, p = .008 i steg 2. Ju mer överidentifiering desto mer ruminering. En semipartiell korrelation visade att överidentifiering förklarade 6.5% av variansen i ruminering.
Variabler 1 2 3 4 5 6 7 8 M SD 1 Köna – ia ia 2 Ålder .04 – 32.56 14.48 3 Ruminering -.13 -.36** – 4.27 1.07 4 Mindfulness .18 .34** -.29* – 3.34 0.76 5 Överidentifiering -.36** -.31** .59** -.45** – 3.45 0.91 6 Self-kindness -.07 .35** -.42** .50** -.47** – 3.01 0.87 7 Self-judgement -.05 -.31** .52** -.33** .57** -.79** – 3.19 0.99 8 Common humanity -.11 .37** -.40** .62** -.39** .61** -.44** – 3.19 0.91 9 Isolering -.19 -.38** .56** -.35** .59** -.57** .68** -.40** 3.19 0.99
Tabell 2 Regressionsanalys för ruminering Steg 1 Steg 2 Variabler β β Köna .12 -.05 Ålder -.35** -.11 Mindfulness .09 Överidentifiering .37** Self-kindness .11 Self-judgement .15 Common humanity -.18 Isolering .23 Modellsammanfattning (df) (2, 69) (6, 63) F-värde 5.68** 6.72** F-change 6.20** R2 .14** .46** ΔR2 .32 Not: N = 75. *p < .01
β anger standardiserade regressionskoefficienter. aMän kodades med 0 och kvinnor med 1.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan komponenterna av självmedkänsla och ruminering. Hypoteserna var att mindfulness, self-kindness och common humanity skulle ha negativa samband med ruminering och att motpolerna överidentifiering, self-judgement och isolering skulle ha positiva samband med ruminering. Resultaten av korrelationerna gav stöd åt hypoteserna. Ju högre självmedkänsla desto mindre ruminering. Resultatet stämmer överens med tidigare forskning som beskriver att ruminering är en maladaptiv emotionsregleringsstrategi (Aldao et al., 2010) och att självmedkänsla är en adaptiv emotionsregleringsstrategi då den gör det lättare för individen att se på sina känslor med ett positivt synsätt (Neff, 2003b). Att se på sina känslor med ett positivt synsätt kan tänkas minska mängden negativa känslor vilket gör att ruminering kring negativa känslor sker mer sällan.
Studien syftade också till att undersöka om ruminering kunde prediceras utifrån komponenterna av självmedkänsla kontrollerat för kön och ålder. Resultaten visade att komponenterna av självmedkänsla kunde predicera 31.9% av variationen i ruminering utöver variationen förklarad av kön och ålder. Hela modellen för prediktion av ruminering visade sig kunna predicera 46% av variationen. I steg 1 kunde endast ålder förklara unik variation i ruminering. Resultatet indikerade att ju äldre man är desto mindre är tendensen att ägna sig åt ruminering. Det kan tänkas bero på att äldre personer möjligtvis upplever färre negativa känslor än yngre personer då yngre personer kan tänkas går igenom fler förändringar i livet. I steg 2 var det endast överidentifiering som kunde förklara unik variation i ruminering. Överidentifiering kunde förklara 6.5% av variationen i ruminering. En förklaring till varför överidentifiering kunde förklara variation i ruminering kan vara för att överidentifiering kan tänkas leda till ruminering. Att överidentifiera sig med negativa känslor kan leda till en stark reaktion mot de smärtsamma känslorna vilka upptar stort fokus. Fokus på negativa känslor kan definieras som ruminering (Dreisoerner et al., 2021; Neff, 2003a). På det sättet kan det ses som troligt att
överidentifiering kan predicera ruminering. Resultatet indikerar att överidentifiering är en viktig prediktor till ruminering då en ökning i variabeln överidentifiering predicerar en ökning i variabeln ruminering. Forskning kring sambandet mellan ruminering och självmedkänsla kan vara till nytta då ruminering är starkt kopplat till depression, som i Sverige klassas som en folksjukdom (Socialstyrelsen, 2019). Den aktuella studien ger stöd för att komponenten överidentifiering kan predicera unik variation i ruminering vilket indikerar att överidentifiering kan vara viktigt att motverka och förebygga som ett steg i att förbygga depression.
En styrka med studien är att mätinstrumentet som användes för att mäta självmedkänsla är väl beprövat och har tidigare visat på god validitet (Wallmark, 2013). Dock är mätinstrumentet för ruminering inte använt i tidigare studier då en översättning av skalan gjordes i samband med denna studie, vilket påverkar studiens validitet. Vid analys av Cronbachs alfa värden för de två skalorna i denna studie visade resultaten på hög reliabilitet. Partiellt bortfall förekom och ett mönster i bortfallet identifierades där fem deltagare valde att inte svara fråga fyra “När jag tänker på mina tillkortakommanden brukar jag känna mig isolerad och avskuren från resten av världen.” i Self-Compassion Scale. Orsaken till bortfallet kan tänkas vara att det kan vara svårt att föreställa sig hur det är att känna sig isolerad och avskuren från resten av världen. Det kan vara så att frågan med fördel kunnat omformulerats så att den på ett med konkret sätt beskriver känslan av att vara isolerad och avskuren från resten av världen. En fråga som kan ställas i samband med valet av metod är vilken variabel som påverkar den andra variabeln. Studier som denna kan uttala sig om korrelation men inte om kausalitet. Den aktuella studien fokuserade på hur självmedkänsla påverkar ruminering eftersom tidigare forskning gett stöd för att självmedkänsla kan leda till mindre ruminering (Odou & Brinker, 2014).
Förslag till framtida forskning är att komplettera modellen för prediktion av ruminering som togs fram i den aktuella studien, med fler prediktorvariabler som kan resultera i en modell som kan predicera en större del av variationen i ruminering. Forskning kring om övningar som minskar överidentifiering leder till mindre ruminering kan också vara intressant. Exempelvis hade försökspersoner kunnat få göra en skrivövning för att minska känslor av överidentifiering. Ruminering hade mätts innan och efter skrivövningen för att se om mindre överidentifiering bidragit till att minska mängden ruminering. Studier kring kopplingen mellan ruminering och självmedkänsla kan utgöra ett viktigt bidrag till forskningen kring hur ruminering kan förebyggas och motverkas, vilket kan bidra till en bättre folkhälsa med tanke på kopplingen mellan ruminering och depression.
Andreas som vi träffade tidigare, har nått slutet av arbetsdagen och har lagt sig i sängen för att sova. Men det är svårt för honom att komma till ro då han fortfarande plågas av sitt ältande. Han undrar om han någonsin kommer kunna somna och önskar att de självkritiska tankarna kunde lämna honom i fred. Ett tips som kan ges till Andreas utifrån resultatet av studien, är att han kan försöka att inte förstora de negativa känslorna som är kopplade till hans miss under presentationen. Han kanske istället bör tänka att problemet inte är så stort som det känns. Problemet är troligtvis mycket större i Andreas huvud än vad det är i vekligheten.
Referenser
Aldao, A., Nolen-Hoeksema, S., & Schweizer, S. (2010). Emotion-regulation strategies across psychopathology: A meta-analytic review. Clinical Psychology Review, 30(2), 217- 237. https://doi.org/10.1016/j.cpr.2009.11.004
Brinker, J., & Dozois, D. (2009). Ruminative thought style and depressed mood. Journal of
Clinical Psychology, 65(1), 1–19. https://doi.org/10.1002/jclp.20542
Butler, L. D., & Nolen-Hoeksema, S. (1994). Gender differences in response to depressed mood in a college sample. Sex Roles, 30(5-6), 331–346. https://doi.org/10.1007/BF01420597
Chambers, R., Lo, B., & Allen, N. (2008). The impact of intensive mindfulness training on attentional control, cognitive style, and affect. Cognitive Therapy and Research, 32(3), 303– 322. https://doi.org/10.1007/s10608-007-9119-0
Dreisoerner, A., Junker, N., & van Dick, R. (2021). The relationship among the components of compassion: A pilot study using a compassionate writing intervention to enhance self-kindness, common humanity, and mindfulness. Journal of Happiness Studies, 22(1), 21–47. https://doi.org/10.1007/s10902-019-00217-4
Folkhälsomyndigheten. (2020, 8 december). Statistik psykisk hälsa.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/
Hong, R. (2007). Worry and rumination: Differential associations with anxious and depressive symptoms and coping behavior. Behaviour Research and Therapy, 45(2), 277–290. https://doi.org/10.1016/j.brat.2006.03.006
Neff, K. D. (2003a). Self-compassion: An alternative conceptualization of a healthy attitude toward oneself. Self and Identity, 2(2), 85-102. https://doi.org/10.1080/15298860390129863 Neff, K. D. (2003b). Development and validation of a scale to measure self-compassion. Self
and Identity, 2(3), 223-250. https://doi.org/10.1080/15298860390209035
Neff, K. D. (2016). The self-compassion scale is a valid and theoretically coherent measure of self-compassion. Mindfulness, 7(1), 264-274. https://doi.org/10.1007/s12671-015-0479-3 Neff, K. D., Beretvas, S. N. (2013). The role of self-compassion in romantic relationships. Self
and Identity, 12(1), 78-98. https://doi.org/10.1080/15298868.2011.639548
Nolen-Hoeksema, S. (1991). Responses to depression and their effects on the duration of depressive episodes. Journal of Abnormal Psychology, 100(4), 569–582. https://doi.org/10.1037/0021-843X.100.4.569
Nolen-Hoeksema, S., Morrow, J., & Fredrickson, B. L. (1993). Response styles and the duration of episodes of depressed mood. Journal of Abnormal Psychology, 102(1), 20–28. https://doi.org/10.1037/0021-843X.102.1.20
Nolen-Hoeksema, S., Parker, L. E., & Larson, J. (1994). Ruminative coping with depressed mood following loss. Journal of Personality and Social Psychology, 67(1), 92–104. https://doi.org/10.1037/0022-3514.67.1.92
Odou, N., & Brinker, J. (2014). Exploring the relationship between rumination,
self-compassion, and mood. Self and Identity, 13(4), 449–459.
https://doi.org/10.1080/15298868.2013.840332
Papageorgiou, C., & Wells, A. (2003). An empirical test of a Clinical Metacognitive Model of rumination and depression. Cognitive Therapy and Research, 27(3), 261-273. https://doi.org/10.1023/A:1023962332399
Powers, T. A., Koestner, R., & Zurof, D. C. (2007). Self–criticism, goal motivation, and goal progress. Journal of Social and Clinical Psychology, 26(7), 826–840. https://doi.org/10.1521/JSCP.2007.26.7.826
Raes, F., & Williams, J. (2010). The relationship between mindfulness and uncontrollability of ruminative thinking. Mindfulness, 1(4), 199–203. https://doi.org/10.1007/s12671-010-0021-6
Rottenberg, J., & Gross, J. (2003a). When emotion goes wrong: Realizing the promise of
affective science. Clinical Psychology, 10(2), 227–232.
https://doi.org/10.1093/clipsy.bpg012
Sbarra, D. A., Smith, H. L., & Mehl, M. R. (2012). When leaving your ex, love yourself: Observational ratings of self-compassion predict the course of emotional recovery following
marital separation. Psychological Science., 23(3), 261–269.
Socialstyrelsen. (2019, 15 maj). Ångest och depression ökar bland våra unga. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/debattartiklar/angest-och-depression-okar-bland-vara-unga/
Treynor, W., Gonzales, R., & Nolen-Hoeksema, S. (2003). Rumination reconsidered: A psychometric analysis. Cognitive Therapy and Research, 27(3), 247–259. https://doi.org/10.1023/A:1023910315561
Wallmark, E., Safarzadeh, K., Daukantaitė, D., & Maddux, R. (2013). Promoting altruism through meditation: An 8-week randomized controlled pilot study. Mindfulness, 4(3), 223– 234. https://doi.org/10.1007/s12671-012-0115-4
Ward, A., Lyubomirsky, L., Sousa, L. & Nolen-Hoeksema, S. (2003). Can’t quite commit: Rumination and uncertainty. Personality and Social Psychology Bulletin, 29(1), 96-107. https://doi.org/10.1177/0146167202238375
