Kritisk-vetenskaplig granskning av ett utredningsmaterial i mål
rörande vårdnad, boende och umgänge
Bo Edvardsson Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete 2014
Sammanfattning. Syftet är att klargöra en del metodproblem och metod- och tankefel i ett
starkt subjektivt utredningsmaterial rörande vårdnad, boende och umgänge. Bland annat diskuteras frågor om förväntanseffekter, bristande överensstämmelse mellan bedömare, frånvaro av kritisk-vetenskaplig underbyggnad för metodik med nallekort,
subjektivitetsberoende för bedömningsformuläret PATRIARK (enbart tillämpat för ena parten) och frånvaro av vetenskaplig underbyggnad för den s.k. Trappan-modellen med risk för negativa effekter. Bristande säkerställande av använda uppgifter konstateras och därmed bristande underlag för analys och bedömning. Ett antal tankefel listas.
Bakgrund
Advokat AA har 2014-04-25 gett mig i uppdrag att på kritisk-vetenskaplig grund granska angivet utredningsmaterial. Jag har ingen tidigare kännedom om, relation till eller släktskap med de i målet berörda. Mitt yttrande avser utredningsmetodiken och gäller inte något ställningstagande i frågor om vårdnad, boende eller umgänge för det aktuella barnet. Yttrandet är avsett för användning i domstol eller i annat sammanhang enligt
uppdragsgivarens och dennes huvudmans bestämmande.
Material
Följande material har per post tillställts mig.
- Utredning om vårdnad, boende och umgänge 2014-04-17 - Skrivelse från Annanstads kommun 2014-03-06 (Bilaga 1)
- Skrivelse 2013-12-13 med samtalsmaterial till Socialstads socialnämnd (icke undertecknad) (Bilaga 2)
- Utdrag ur Belastningsregistret för pappan (7 sidor) år 1993 – 2007; inget därefter - Intyg 2013-06-17 från familjeterapeut FF, Socialstads kommun
Den sakkunniges arbetssätt
Det mig tillställda utredningsmaterialet har granskats på kritisk-vetenskaplig grund och utifrån det saklighetskrav (objektivitetsprincip) som föreskrivs i Regeringsformen 1 kap 9§. Närmare specificering av saklighetsfrågor vid utredningsmetodik finns hos Edvardsson (2003,
2012b) och Edvardsson & Vahlne Wetterhäll (2014). Anmärkningar har formulerats gällande utredningsmetodiken. Material presenteras avidentifierat.
Anmärkningar
Jag har gått igenom översänt material och kan bidra med följande korta kommentarer gällande utredningsmetodiken. Det är generellt sett inte möjligt att avgöra om förekommande
sakuppgifter är korrekta och det är som påpekats utredningsmetodiken som fokuseras. - Området för utredningsarbetet anges men logiskt styrande frågeställning/ar saknas för utredningsarbetet.
- Socialtjänsten i Annanstad skriver att de haft två samtal med fadern och dennes sambo, men ytterst lite material från dessa samtal refereras i skrivelsen. Har det funnits hinder för att socialtjänsten i Socialstad även kunde talat direkt med fadern?
- Urvalsprinciper (principer för inval respektive bortval) för utredningstextens material redovisas inte.
- Endast ett enskilt samtal med barnet redovisas. Lämpligare kunde varit tre i tiden skilda samtal. Dessutom framgår att modern var med ”en stund i början” och utan att tidslängden närmare anges. Detta gör att svar kan bli mer beroende av moderns inställning.
- Det framgår av samtalsredovisningen med barnet på flera ställen en påtaglig bindning till mamman, vilket kan vara naturligt, men innebär att barnets svar kan vara påverkade av vad barnet uppfattat av moderns inställning till och känslor gentemot pappan. Det kan påpekas att människor är utrustade med s.k. spegelneuroner (nervceller) som innebär att vi har lätt för att imitera och snabbt och automatiskt imiterar t.ex. känslouttryck hos andra i omgivningen (se t. ex. Dimberg m.fl., 2000) och begreppet ”emotionell smitta” har vunnit stöd i forskningen (se t.ex. Hatfield m.fl., 1992). En förälders rädsla för någon/något kan alltså automatiskt och omedvetet imiteras av ett barn som uppfattar förälderns ansiktsuttryck och uppträdande. - Det kan tyckas något anmärkningsvärt att barnet uppger sig inte komma ihåg när det träffade pappa sist och inte var det skall ha skett. Något anmärkningsvärt är även att barnet frågar utredaren ”ska jag säga hur han har vart mot mig”(sid. 2), varefter följer några vaga
uppgifter. Utredaren ställer ledande frågan om ”barnet var med då pappa var elak”(sid. 2) och får instämmande svar. Det är anmärkningsvärt att det inte framkommer något om hur pappan skall ha slagit vare sig mamman eller barnet, t.ex. var slag skulle ha träffat. Uttryck som ”han har slagit”, ”han slogs” blir inte preciserade i detta sätt att fråga och nallekorten avleder. Den ledande frågan ”slog pappa din mamma fastän du såg på”(sid 3) påstås ha besvarats med att barnet ”nickar”, något som barnet kan ha gjort på andra grunder, t ex utan att ha uppfattat frågan korrekt. I sin ”Reflektion” (sid. 4) beskriver utredaren barnet som ”språkligt duktig och synnerligen verbal”. Detta kan jämföras med de mycket vaga redovisade svaren om att pappa slogs. Frågan är väl om barnet har några minnen av att pappa slagits? Utredarens
reflektionsavsnitt verkar motsäga det redovisade, i sak tunna, intervjumaterialet. Förekomst av redovisade ledande frågor utgör en källkritisk varningssignal (det kan misstänkas ha
halvt sekel i Norden välkända metodbok ”Empirisk semantik” upp frågor om precisering och för- eller emot-analys vid prövning av teser – något som kan rekommenderas till denna utredare. Vaghet (deprecisering) och ensidigt bekräftelsesökande är inte lämpliga utredningsmetoder.
- Förväntanseffekt är ett inom socialpsykologisk forskning av Rosenthal m.fl. (t.ex. 1963, 1966, 1969, 1978, 2003) sedan ett halvt sekel mycket väl grundat fenomen och gäller djur, barn och vuxna. Förväntningar kan överföras genom ett 30-tal kanaler såsom ansiktsuttryck, blickar, tonfall, tystnad, gester, placering i rummet osv. Förväntan behöver alltså inte vara uttalad som sker vid suggestion med t.ex. förutsättande, ledande, upprepade etc. frågor. Förväntanseffekter uppstår utan att förväntan uttalas. En utredares förväntan kan påverka ett barns svar och beteenden i övrigt i ett utredande samtal. Även kan en förälders eller annan persons förväntan påverka t.ex. vad ett barn säger eller väljer för nallekort.
- Det framgår inte på vad sätt uppgifterna från barnet skulle ha säkerställts (t ex genom ljudinspelning och kontroll mot band).
- Metodiken med nallekort saknar enligt min research och kontakt med försäljande
organisation helt vetenskaplig grund och gör inga sådana anspråk (leverantören skulle höra av sig om det framkom evidens, vilket efter 4 år ännu inte skett). För utförlig kritik se en
fallanalys av Edvardsson (2013a). Många olika faktorer kan inverka när barn väljer att peka på nallekort. Både reliabilitet (stabilitet mellan situationer och mellan olika utredare) och validitet ( betydelse/innebörd för den enskilde) är okända. Exempelvis kan val av ett visst kort tänkas påverkat av barnets dagsform, utredarens uppträdande och förväntningar, hur rummet är inrett och utrustat, i vilken position kortet ligger osv. När barnet med ett nallekort t. ex. uppmanas visa ”hur det tror att pappa tycker om att det numera bara bor med mamma”, så kan svaret bl.a. påverkas av utredarens förväntan och av vad barnet tror att mamma och/eller utredaren vill ha för svar. Svarets stabilitet och validitet (giltighet) är okänd. Barnet kan tro något annat. Och vad är tanken bakom att ställa en fråga om vad barnet tror att någon annan tycker om något?
Nallekort kan möjligen ha någon användning för att bygga upp och underlätta kommunikation och behandling, men har definitivt inte i det här slaget av utredningar att göra (krav på
korrekthet i svar vid utredningsarbete). Tyvärr har jag lagt märke till att barn verkar komma mindre till tals när nallekort fokuseras i samtal. Frågan om barnet vill använda korten verkar inte ställas.
- Det finns 2,5 sidor material redovisat från ett enda samtal med modern. Denna materialmängd kan jämföras med några få rader i skrivelsen från Annanstads kommun härrörande från två samtal med fadern. Det är brukligt och lämpligt med mer än ett samtal med vardera föräldern i det här slaget av utredningar.
- Det framgår inte att modern fått bestyrka (läsa igenom och korrigera, förtydliga, lägga till etc.) de uppgifter hon påstås ha lämnat. Dessutom kan det vara viktigt ur sekretess-synpunkt. Det är inte lämpligt att det som här tagits med uppgifter som skulle kunna leda till röjande av
skyddad identitet. Samma gäller den olämpliga redovisningen av vissa uppgifter kring barnets skola. Beslut om skyddad identitet måste respekteras av utredare.
- Material från lärare och rektor anges vara ”Uppläst och godkänt”, men det framgår inte om båda godkänt (vilket bör vara fallet) eller om en av dem gjort det. Dessutom bör ett material av sådant omfång presenteras skriftligt för genomgång i lugn och ro. Enbart uppläsning gör det svårare för uppgiftslämnare att kontrollera texten.
- Det nämns av rektor och läraren på ett flertal ställen källan ”personalen”. Det verkar som de båda intervjuade här återger hur de uppfattat personalen. Personalen verkar inte ha fått
möjlighet att kontrollera uppgifterna som därmed har karaktär av hörsägen. Vad som menas med ”personal” borde klargjorts, även om i detta fall nämnande av namn inte kan bli aktuellt.
- Parterna verkar inte ha erbjudits att systematiskt replikera (ge genmäle) på varandras uppgifter och inte heller på uppgifter från andra källor. Uppgiftslämnares bestyrkande av utredares sammandrag och möjlighet till systematisk replikering utgör två grundläggande rutiner för att höja säkerställandenivån hos uppgifterna i en utredningstext.
- Det innebär utredningsmetodiskt sett ett bedömningsfel att som här skett genomföra analys och bedömning på grundval av obestyrkta uppgifter och uppgifter för vilka möjlighet till systematisk replikering inte givits. Bestyrkande och replikering samt kontroller och källkritik i övrigt skall ske FÖRE analys och bedömning. Kommunikation i efterhand skall ske men löser inte detta problem med rimligt säkerställande av uppgifter före analys och bedömning. - Det har i ett intyg från en familjeterapeut framförts en riskbedömning och med hänvisning till att bedömningsinstrumentet PATRIARK använts. Ett problem med det här slaget av formulär och många andra slag av formulär är att de är starkt subjektivitetsberoende både vad gäller uppgiftslämnare och utredare. PATRIARK-formuläret version 5 (10 sidor) finns digitalt att läsa på Nationellt Centrum för Kvinnofrid vid Uppsala Universitet. Det kan anges i
formuläret tre olika informationskällor med kryssrutor ( Intervju med den misstänkte, Intervju med offret/offren, Övrigt). Det finns ingen tydlig uppgift om informationskällor i familjeterapeutens intyg, men det verkar vara så att pappan inte hörts och 10 av de 15
punktgrupperna gäller riskfaktorer hos den/dem som hotar. De övriga 5 punktgrupperna gäller sårbarhetsfaktorer hos offret. Var och en av de många punkterna skall bedömas på en skala med tre kategorier (föreligger, föreligger möjligen eller delvis, föreligger ej). Eftersom punkterna kan vara öppna för olika tolkningar kan olika bedömare komma att ge olika bedömningar. Avslutande i formuläret finns den av familjeterapeuten nämnda punkten om ”Risk för mycket allvarligt/dödligt våld”. Även detta skall bedömas på en grov, subjektiv trestegsskala (Låg, Medel, Hög) och utan att det på något sätt framgår av formuläret hur de många punkterna i underlaget skall vägas samman. Det saknas i formuläret som även betecknas med termen ”Användarmanual” helt uppgifter om interbedömarreliabilitet, dvs. i vilken grad olika bedömare/utredare gör samma bedömningar. Även saknas i denna manual uppgifter om huruvida formuläret leder till i sak korrekta bedömningar.
Subjektivitetsproblemet är uppenbart och uppgifter som lämnas av parter kan vara felaktiga – det är här inte frågan om enkla mätningar analogt med t. ex. vikt eller längd. Att pappan inte
verkar ha involverats i bedömningsprocessen utgör en stor svaghet och detta nämns anmärkningsvärt nog inte av intygsgivaren. Det saknas uppgift om att pappan skulle ha tillfrågats. Dessutom är väl frågan hur gamla uppgifter kan vara för att kunna användas. - Att Trappanmodellen använts för barnet nämns. Det bör påpekas att denna modell inte är vetenskapligt underbyggd. Socialstyrelsen hänvisar i beskrivningen av modellen på sin hemsida till ”Statens beredning för medicinsk utvärdering” (SBU) som konstaterat att det saknas kontrollerade studier. Antaganden görs. Det kan även av beskrivningen att döma och omfattande forskning internationellt om s.k. debriefing (McNally m.fl., 2003, se även PM av Edvardsson, 2009) vara så att metoden ger negativ effekt för en del eller de flesta, t.ex. retraumatisering och ökade symtom. Vad som är lämpligt arbetssätt kan variera från fall till fall. Det förekommer fall där symtom ökar i samband med psykologisk behandling, vilket kan vara skadligt. Vid tvister kan symtom skapade av behandling anföras.
Sammanfattande bedömning
Utredningsmaterialet uppvisar stora brister vad gäller saklighet och utredningsmetodik. Flera slag av felkällor undanhålls. Ur strikt kritisk-vetenskaplig, källkritisk synpunkt bör det förkastas. Om och i vilken riktning en riskbedömning skulle behöva justeras vid en mer sakligt genomförd utredning går inte att bedöma utifrån det befintliga materialet.
Tankefel: en summering
Ett antal tankefel (se t.ex. Edvardsson, 2003, 2012, 2013b, 2014; Pohl, 2004; Kahneman, 2013) kan konstateras eller antyds i det befintliga utredningsmaterialet. Bakom metodfel finns tankefel. Olika beteckningar kan stå för samma eller överlappande tankefelstyper.
- alternativa hypoteser formuleras inte
- barnperspektivet kommer inte fram genom tvivelaktiga sätt att bedriva utredande samtal och genom endast ett samtal med mamman sittande med oredovisad tidslängd
- bedömningsfel sker i utredningsmetodisk betydelse, när källkritiskt ohållbara uppgifter läggs som grund för bedömningar
- ensidigt bekräftelsesökande
- evidensfabrikation, t.ex. genom ledande frågor och nallekort
- expansivitetsfel, dvs. det fattas uppgifter i utredningsmaterialet – i synnerhet kring fadern - felkällor ignoreras och tydliggörs inte för användare/beslutsfattare
- icke erkännande eller icke tydliggörande av subjektiviteten (tyckandet) vid användning av bedömningsformuläret PATRIARK
- osäkerhetsresonemang förs ej
- ovetenskaplighet/osaklighet vid användning av nallekort – användning av dessa saknar kritisk-vetenskaplig grund, innebär förekomst av många inverkande faktorer – detta upplyses inte läsare och beslutsfattare om. Bevisbördan åvilar förespråkare och användare och har inte fullgjorts i materialet.
- ovetenskaplighet/osaklighet vad gäller hanteringen av PATRIARK-formuläret, t ex upplyses inte läsaren om felkällor och fundamentala uppgifter om interbedömarreliabilitet
(överensstämmelse mellan olika bedömare) och validitetsuppgifter (giltighet) när båda eller enbart ena parten är informationskälla saknas. Bevisbördan åvilar förespråkare och användare och har inte fullgjorts i materialet.
- partiskhet genom att mycket mer material lagts in från ena parten i utredningsmaterialet - preciseringsbrister/vaghetsfel, dvs. vaga uppgifter är intetsägande, öppna för olika tolkningar och tillför inget vid saklig analys – de är även lätta att uttala och hitta på.
- påverkansfel, dvs. felkällor såsom förväntanseffekter och känslomässig imitation (emotionell smitta) figurerar, men är inget som tydliggörs eller hanteras kritiskt i utredningsmaterialet.
- sekretess respekteras inte av utredare
- säkerställandefel för uppgifter genom att en del uppgifter är obestyrkta av uppgiftslämnare och genom att systematisk replikering inte tillämpats FÖRE användning av uppgifter - undanhållande av att fadern inte fått medverka vid användning av
bedömningsformuläret/checklistan PATRIARK
- urvalsfel, dvs. principer för urval (inval respektive bortval) av material till utredningens text redovisas inte öppet – detta möjliggör manipulering, t ex om läsaren aldrig får veta att en viss typ av material valts bort.
Referenser
Belfrage, H. (2005). PATRIARK. Version 5. Bedömning av risk för patriarkalt våld med hedern som motiv. Användarmanual (senast reviderad 2011-11-18). Sundsvall:
Rättspsykiatriska regionkliniken. Se http://kunskapsbanken.nck.uu.se
Dimberg, U., Thunberg, M., & Elmehed, K. (2000). Unconscious facial reactions to emotional facial expressions. Psychological Science, 11(1), 86-89.
Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och felkällor. 2:a rev. uppl. Stockholm: Liber.
Edvardsson, B. (2009). Är samtal med professionella hjälpare efter traumatiska händelser till hjälp eller stjälp? Kritisk diskussion av debriefing. Örebro universitet, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete. PM. Fulltext på DiVA och SwePub.
Edvardsson, B. (2012a). Tankefel i mängder. Örebro universitet, rapport. Fulltext på DiVA och SwePub. (OBS 477 sidor)
Edvardsson, B. (2012b). Källkritik vid utredningsarbete – problem och indikationer. Bokmanus 2012-09-20, under omarbetning.
Edvardsson, B. (2013a). Kritisk granskning av utredningsmetodik kring vårdnad och
umgänge med nallekort och med påstådd risk för bortförande. Örebro universitet. Fulltext på DiVA och SwePub.
Edvardsson, B. (2013b). Cognitive biases: a threat to objectivity in field investigations and in decisions based upon them ? Paper presented at The 13th European Congress of Psychology, July 9-12, Stockholm. Fulltext på DiVA och SwePub.
Edvardsson, B., & Vahlne Wetterhäll, L. (2014). På saklig grund – utredningsarbete inom socialtjänsten. Malmö: Gleerups.
Hatfield, E,, Cacioppo, J.T., & Rapson, R.L. (1992). Primitive emotional contagion. Review of Personal and Social Psychology, 14, 151-177.
Kahneman, D. (2013). Tänka, snabbt och långsamt. Stockholm: Volante.
McNally, R.J., & Bryant, R.A., & Ehlers, A. (2003). Does early intervention promote
recovery from posttraumatic stress? Psychological Science in the Public Interest, vol 4(2), 45-79.
Naess, A. (1970). Empirisk semantik. Läromedelsförlagen.
Pohl, R.F. (Ed.), (2004). Cognitive illusions. A handbook on fallacies and biases in thinking, judgement and memory. Hove and New York: Psychology Press.
Rosenthal, R. (1963). On the social psychology of the psychological experiment: The experimenter´s hypothesis as unintended determinant of experimental results. American Scientist, 51, 268-283.
Rosenthal, R. (1966). Experimenter effects in behavioral research. New York: Appleton-Century-Crofts.
Rosenthal, R. (2003). Covert communication in laboratories, classrooms, and the truly real world. Current Directions in Psychological Science 12(5), 151-154.
Rosenthal, R., & Rosnow, R. (Eds) (1969). Artifact in behavioral research. New York: Academic Press.
Rosenthal, R., & Rubin, D.B. (1978). Interpersonal expectancy effects: The first 345 studies. Brain and Behavioral Sciences, 3, 377-386.
