Film som text?
En studie om attityder till och användning av film i svenskundervisningen på gymnasiet.
Sofie Andersson, Sara Hellqvist
Examensarbete 15 högskolepoäng inom Handledare: Barbro Lundin Svenska språket och litteraturen
Lärarutbildningen
HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH Examensarbete 15 högskolepoäng
KOMMUNIKATION (HLK) inom Svenska språket och
litteraturen 61-90 hp Högskolan i Jönköping Lärarutbildningen
Höstterminen 2007
SAMMANFATTNING
Sofie Andersson & Sara Hellqvist
Film som text?
En studie om attityder till och användning av film i svenskundervisningen på gymnasiet __________________________________________________________________________ Antal sidor: 37
Syftet med uppsatsen är att bidra till debatten om filmens status i skolan och om vad som ska ingå i svenskämnet. Frågeställningarna vi har arbetat utifrån är: Hur förhåller sig svensklärarna till det vidgade textbegreppet och då framförallt till film i svenskundervisningen? På vilka sätt använder svensklärarna film i sin undervisning och vad vill de uppnå med detta? Vilka möjligheter och hinder ser lärare med att använda film i svenskundervisningen?
Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer med åtta svensklärare på två gymnasieskolor.
Huvudresultatet vi fått fram är att svensklärarna i undersökningen är positiva till film i undervisningen, men tycker att läsning av skönlitteratur är viktigare. På vilket sätt lärarna använder sig av film, vilken attityd de har till denna samt vilka möjligheter och hinder de ser med användningen av film är tätt sammanbundet med synen på vad eleverna bör lära sig och på vad som anses som hög och låg kultur.
Sökord: Film i skolan, det vidgade textbegreppet, film i svenskämnet
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036-157700 036162585 och kommunikation (HLK)
Box 1026
HÖGSKOLAN FÖR LÄRANDE OCH Examensarbete 15 högskolepoäng
KOMMUNIKATION (HLK) inom Svenska språket och
litteraturen 61-90 hp Högskolan i Jönköping Lärarutbildningen
Höstterminen 2007
ABSTRACT
Sofie Andersson & Sara Hellqvist
Film as text?
A study about attitudes to and the use of the moving picture in Swedish teaching, in upper secondary school.
__________________________________________________________________________ Pages: 37
The purpose of this essay is to contribute to the debate of what the Swedish subject shall contain and about the moving picture’s status in Swedish teaching.
The questions at issue are:
How do the Swedish teachers relate to film as text in their teaching? How do the teachers use moving pictures in their teaching and what is it they want to achieve? What possibilities and obstacles do the teachers experience?
To be able to answer these questions, an interview study with eight teachers has been done. The main result is that the teachers in the survey consider film as a good tool in Swedish teaching but they think literature is more important. In what way the teachers use moving pictures depends on what they consider important in Swedish teaching.
Keywords: Film in school, film in Swedish teaching, film as text
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Högskolan för lärande Gjuterigatan 5 036-157700 036162585 och kommunikation (HLK)
Box 1026
Innehåll
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte och frågeställningar ... 3
2. Bakgrund... 4
2.1 Styrdokumenten och film i svenskämnet - en historisk tillbakablick ... 6
2.2 Populärkultur i skolans värld... 7
2.3 Att använda film i svenskundervisningen ... 11
2.3.1 Praktiska möjligheter för film i skolan... 13
3. Metod... 14
3.1 Informanterna... 14
3.2 Tillförlitlighet ... 15
4. Resultat och analys... 17
4.1 Hur svensklärarna förhåller sig till det vidgade textbegreppet och framförallt till film i svenskundervisningen... 17
4.2 Möjligheter och hinder för film i skolan ... 19
4.3 På vilket sätt använder svensklärarna film i sin undervisning och vad de vill uppnå? . 21 4.3.1 Film i egen rätt ... 21
4.3.2 Film som stöd i svenskundervisningen ... 23
4.3.3 Film som belöning och tidsutfyllnad... 25
5. Diskussion ... 25
5.1 Hur förhåller sig svensklärarna till det vidgade textbegreppet och framförallt till film i svenskundervisningen? ... 26
5.2 På vilket sätt använder svensklärarna film i sin undervisning och vad vill de uppnå? 29 5.3 Vilka hinder och möjligheter ser lärare med att använda film i svenskundervisningen?... 32
5.4 Metoddiskussion ... 33
7. Referenser ... 36 Bilaga, Intervjufrågor ... 38
1. Inledning
Varför ska film visas på svensklektionerna? Film ser de ju ändå så mycket hemma! Detta är attityder som vi mött under våra praktikperioder och som vi tror är relativt utbredda i skolan. Ingen ifrågasätter läsning i skolan, trots att många elever läser i hög utsträckning hemma och trots att forskning pekar på att det är fördelaktigt att utgå ifrån elevers egen intressevärld då man vill göra dem intresserade av att lära sig nya saker. Vi läste en mycket intresseväckande kurs som hette Språk och berättande i varierande medier, under vår lärarutbildning. Denna fokuserade mycket på det vidgade textbegreppet samt på hur man som lärare kan föra in fler uttrycksmedel i klassrummet. Det vidgade textbegreppet innebär att bland annat film, teater, dans och musik ska räknas som text, likvärdiga det skrivna ordet i svenskämnet. Med detta vidgade textbegrepp som grund har vi valt att skriva vårt examensarbete inom svenska språket och litteraturen om hur film används inom svenskämnet samt om hur attityderna kring film som del i svenskämnet ser ut idag. Vi är båda positivt inställda till film inom undervisningen och tror att film har stora möjligheter att berika svenskämnet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med vårt examensarbete är att bidra till debatten om filmens status i skolan och om vad som ska ingå i svenskämnet. Vi har valt att undersöka svensklärares attityder till film som text i svenskämnet utifrån det vidgade textbegreppet. Vi vill få reda på hur svensklärarna använder sig av film i sin undervisning samt vad de ser för pedagogiskt mål med att nyttja detta. Dessutom vill vi undersöka vad lärarna upplever för möjligheter och hinder med att använda sig av film i sin undervisning eftersom detta påverkar lärarnas attityder till film och hur de använder sig av den. Frågeställningarna vi arbetar utifrån, för att uppnå vårt syfte är således:
• Hur förhåller sig svensklärarna till det vidgade textbegreppet och då framförallt till film i svenskundervisningen?
• På vilka sätt använder svensklärarna film i sin undervisning och vad vill de uppnå med detta?
4
2. Bakgrund
Under senare år har intresset för hur man kan anknyta svenskämnet till elevernas egna kulturerfarenheter, genom det vidgade textbegreppet i svenskämnet, blivit allt starkare. Det vidgade textbegreppet innebär att film och andra uttryckssätt jämställs med skriven text.1
Inom ämnet går att finna ett tjogotal C-uppsatser och examensarbeten, vilket torde visa på att intresset för frågor kring film i svenskämnet intresserar många lärarstuderande. Jessica Gustavsson gör en studie liknande vår då hon undersöker om film är text i egen rätt, Gustavssons studie har inspirerat oss i vår arbetsmetod .2 För att hitta källor har vi använt oss av sökmotorn Google Scholar och bibliotekskatalogen LIBRIS. Vi har främst använt oss av sökord som ”film inom svenskämnet”, ”film i skolan”, ”populärkultur i skolan” men vi har även sökt på enstaka ord såsom ”film” och ”populärkultur” eftersom det varit svårt att hitta träffar som direkt anknyter till vårt ämne. Många av de träffar vi i ett första skede trodde skulle vara intressanta visade sig handla om hur man arbetar med att eleverna själva skapar filmer och andra närliggande områden. När vi väl funnit en relevant träff, såsom en uppsats, har vi använt oss av dess referenser för att hitta ytterligare källor.
Det vidgade textbegreppet, som återfinns i kursplanen för svenskämnet, förtydligas år 2000 och i och med detta ska såväl bild, teater, film och musik ses som text, likvärdig med den typografiska.3 Vi vill klargöra att när vi i uppsatsen talar om text menar vi text utifrån detta vidgade textbegrepp, där all text är jämställd. Det vill säga att en film ses som text i lika hög grad som exempelvis en roman. Vi benämner skriven text som typografisk text, detta begrepp har vi fått från Christina Olin-Scheller som skrivit en doktorsavhandling, Från Dante till Big
brother, som handlar om hur det vidgade textbegreppet används i gymnasieskolans
svenskämne.4
Vi vill även förklara att då vi skriver film menar vi spelfilm om inget annat nämns i texten. Med begreppet spelfilm menar vi en film som utgår från ett fabulerat manus och innehåller skådespelare. Vi kommer, men i mindre utsträckning, även att skriva om det som vi väljer att kalla informativ film. Detta är film som är didaktisk och som ofta i skolans värld ersätter lärarledda genomgångar. En tredje typ av film som vi kommer att nämna är filmatiserad eller inspelad teater.
1 Skolverket (2007). ”Ett vidgat textbegrepp”
2 Gustavsson Jessica (2007) ”Film som hjälpmedel eller som text i egen rätt?” 3 Skolverket (2007). ”Ett vidgat textbegrepp”
5
I uppsatsen kommer vi att tala om populärkultur, något som de flesta känner igen som folklig kultur. Detta menar Persson i boken Populärkulturen och skolan kan uppfattas såväl positivt som negativt. Det kan betyda omtyckt av många men också utslätning och låg kvalité. Ofta är populärkulturen tätt sammanbunden med massmedier.5 I skolans värld kan vi se en
tendens att film som genre ofta placeras bland populärkulturen. Populärkultur kallar vi, i denna uppsats, också för lågkultur. I motsats till lågkultur står det som benämns som högkultur. Vi definierar detta, här, som de klassiska litterära verk som av tradition ofta förekommer i svenskämnet. Vi är tvungna att använda dessa begrepp för att kunna tala om den differens mellan kulturer som finns i samhället och skolan idag. Vi vill inte sätta etikett på elevers kultur eller påstå att det egentligen borde finnas någon uppdelning i kulturen. Dock har våra informanter ofta talat om högt och lågt när de talar om film i skolans värld. Också i vår referenslitteratur kan vi utläsa att vad som anses som högt och lågt är väsentligt för filmens vara eller icke vara i svenskämnet. Lärarna i vår undersökning verkar ofta vara splittrade mellan högt och lågt, film och litteratur. I figuren nedan försöker vi förklara hur vi har uppfattat att lärarna ser på film i svenskämnet. Film är placerad bland det lågkulturella per automatik men kan också ses som något högkulturellt i vissa fall. Litteraturen har motsatt placering och ses automatiskt som högkulturell. Litteratur av viss typ anses ändock låg i skolans värld. På vilket sätt lärarna använder sig av film, vilken attityd de har till denna samt vilka möjligheter och hinder de ser med användningen av film är tätt sammanbundet med synen på vad eleverna bör lära sig och på vad som anses som hög och låg kultur. Vi kommer naturligtvis gå in på detta djupare i resultat och analysdelen samt i diskussionen.
5 Persson Magnus (2000). Populärkulturen i skolan: ”Traditioner och perspektiv” i Magnus Persson (red.). (2000). Populärkulturen och skolan s. 22
Film Lågt
Högt Litteratur
6
2.1 Styrdokumenten och film i svenskämnet - en historisk
tillbakablick
Redan 1911, då filmen var ett nytt medium i Sverige och censurdebatten var som hetast, fanns det lärare som tog ställning för filmen och ansåg att den hade goda kvalitéer för att användas som ett pedagogiskt redskap. Dessa lärare förde kampanjer för att filmen skulle införas som hjälpmedel i undervisningen.6 Filmen har således en lång tradition i den svenska skolan, även om dess plats inte alltid stötts i styrdokumenten.
I kursplaner för svenskämnet har film funnits med sedan sextiotalet, men först 1994 talas explicit om ett vidgat textbegrepp. År 2000 kom ett förtydligande där begreppet sätts än mer i fokus. Anledningen till dessa förändringar är enligt Skolverket att skolan måste följa med i övriga samhällets utveckling. 7 Ett annat argument för det vidgade textbegreppet är att ta in den kultur som eleverna ägnar sig åt på fritiden i skolan.8
I och med Lgy70 (Läroplanen för gymnasiet) fick film en allt starkare ställning i skolan. I dessa kursplaner slogs det fast att undervisning om film och TV skulle vara så väl teoretisk som praktisk. I kursplanerna framgick det att eleverna skulle studera film ur ett konstnärligt perspektiv. Dessutom skulle eleverna tränas i att inta ett kritiskt förhållningssätt till det som förmedlas genom tv och film. De skulle också få bättre redskap för att kunna vidga sin förståelse för budskapet i film.
Lgy70 byttes ut mot Supplement 80 år 1980. Här uppmuntrades lärarna till en vidgning av textbegreppet så att eleverna skulle kunna få ta del av berättelser, inte bara genom tryckta medier utan även genom spelfilm. På detta sätt kunde man ta till vara elevernas intressen i svenskundervisningen. Den kritiska och analytiska delen av undervisningen som var tydlig i
Lgy70 faller dock bort i de nya styrdokumenten.
I nästkommande styrdokument, samt Lpf94 (Läroplanen för de frivilliga skolformerna), framgår det att textbegreppet är vidgat, och att text nu inte innefattar bara det skrivna ordet. Ytterligare förtydligas detta i den reviderade kursplanen för svenskämnet år 2000. Här är det vidgade textbegreppet inte bara benämnt, utan här förklaras också vad som innefattas i det. 9
6 Furhammar Leif (2001). Den rörliga bildens århundrade: liten allmänbildningsbok om film, TV och 1900-talshistoria. s. 5 ff
7Skolverket (2007). ”Ett vidgat textbegrepp”
8 Utbildningsdepartementet (1997). Skolfrågor- Om en skola i ny tid s. 11 9 Olin-Scheller (2006). s. 109 ff
7
Idag är det vidgade textbegreppet återkommande i kursplanen för svenska både i beskrivningen av ämnets syfte och i de mål undervisningen ska sträva mot. I formuleringarna "litteratur och bildmedier", "olika slag av texter, såväl skrift- som bildbaserade" och inte bara läsning utan även "avlyssning, film, video etc" kan man tydligt se vad som avses med det vidgade textbegreppet, nämligen att film och bildmedier med mera ska jämställas med andra berättarmedier, såsom typografisk text. I exempelvis kursen Svenska B finns det vidgade textbegreppet med i kriterierna på alla betygsnivåer. För Godkänt gäller att eleven ”tillägnar sig litterära texter från skilda epoker och kulturer via böcker, teater och film.” På nivån för Väl Godkänt gör eleven ”iakttagelser om bildbaserade mediers uttrycksmedel och analyserar självständigt sådana medier.” För Mycket väl godkänt gäller att eleven analyserar och bedömer argumentationen” i olika slags texter och medier.” 10
Det vidgade textbegreppet har således funnits med länge i skolans värld men först år 2000 blev det fastlagt och framlyft som en tydlig del av svenskämnet. Olin-Scheller har i en del av sin avhandling undersökt vilka attityder det finns till film i svenskundervisningen. Hon undersöker också på vilka sätt man arbetar med filmmediet samt vilken vikt det tillskrivs i undervisningen. Hon visar på att det vidgade textbegreppet inte fått någon större genomslagskraft bland de lärare som ingår i hennes studie. Film verkar dock vara ett av de vanligaste sätten att variera svenskundervisningen på, kanske för att film har lång bakgrund i svenskämnets kursplaner.11
2.2 Populärkultur i skolans värld
Lpf 94 gör klart att det idag inte räcker med att endast studera det skrivna ordet, skolan måste
ge eleverna ”mediekompetens”. En sådan kompetens innebär att eleverna kan möta medierna på ett självständigt och kritiskt granskande vis.12
Film, som är en del av det vidgade textbegreppet, räknas ofta till populärkultur och anses ofta ha en lägre status än skönlitteratur. Det har förts en debatt inom skolan huruvida populärkultur hör hemma där eller ej. Forskaren i litteraturvetenskap Magnus Persson skriver i boken Populärkulturen och skolan att man:
10Skolverket (2007). ”Ett vidgat textbegrepp” 11Olin-Scheller (2006). s. 107 ff
8
har sett hur man i tänkandet om populärkulturen och skola gång på gång kört fast i ingrodda föreställningar och ofruktbara polariseringar. Högt skiljs från lågt, konst från medier och bild från skrift.13
En anledning till att skolan och populärkulturen har haft svårt att mötas tror Persson kan vara att man länge sett som skolans uppgift att endast lära ut skriv- och läskunskaper, så kallad
literacy. Literacy var länge ett okomplicerat begrepp som uteslutande förknippades med
färdigheter att tala, läsa och skriva. Detta begrepp bör enligt Persson vidgas och inte utesluta något sammanhang där språk förekommer, såsom i film, radio eller konst. Literacybegreppet har utvecklats till ett begrepp som kallas critical literacy, vilket består av en mängd olika infallsvinklar på läs- och skrivkunskap. Gemensamt för dessa är att de utvidgar vad läs- och skrivkunskap innebär i ett modernt samhälle. Förespråkarna för critical literacy menar att en fungerande pedagogik måste utgå ifrån elevernas erfarenheter och begreppsvärld. Målet för
critical literacy är att skapa en allomfattande kritisk kulturell kompetens. Persson menar att
för honom har medierna en självklar plats i detta utvidgade literacybegrepp.14
Enligt Svedner i Svenskämnet & svenskundervisningen- närbilder och helhetsperspektiv, målas det ofta upp en hotbild kring nya medier. Detta hände enligt honom exempelvis då videon kom. Han beskriver vad han kallar ”mediepanik” kring dessa nya medier. Enligt honom är detta förkastligt. Han tycker att skolan bör fokusera på varje nytt mediums möjligheter och vad det kan tillföra skolan och inte dras med i mediepaniken.15 Att reagera med mediepanik i skolan mot populärkultur signalerar till eleverna att en för dem viktig kultur inte hör hemma i skolans värld. Därför är skolans hantering av populärkulturen något synnerligen viktigt, anser Svedner. Populärkultur sätter spår i elevernas idé- och tankevärld och dessa tankar kopplas inte bort då eleverna befinner sig i skolan. Därför bör man som lärare dra nytta av detta för att väcka intresse för svenskämnet.16Brandt-Pedersen, lärare och mediekonsulent, talar om samma fenomen i inledningen till boken Mediernas aestetiske
udfordring, då han skriver att skoldebatten alltmer handlar om hur eleverna fjärmar sig från
skolan, men han ifrågasätter detta och menar att det kanske är skolan som fjärmar sig alltmer från eleverna. Brandt-Pedersen menar vidare att medier spelar en så väsentlig roll i barn och ungdomars förståelse av världen att skolan helt enkelt måste ta till sig hela det kulturella utbudet för att bevisa att skolan ser seriöst på elevernas liv.17
13Persson (red.). (2000). s. 76 14 Persson (red.). (2000). s. 76-78
15Svedner Per Olov (1999). Svenskämnet och svenskundervisningen – närbilder och helhetsperspektiv s. 64 16 Svedner (1999). s. 64 ff
17Brandt-Pedersen Martin (red.).(1999). ”Inledning” i Brandt-Pedersen, Martin (red.).(1999). Mediernas aestetiske udfordring – en studie – og debatbog om born, unge, medier og skole s. 7
9
I Skolverkets och Svenska Filminstitutets broschyr som vill främja film i skolan är Blom och Viklund inne på samma spår då de klargör att unga är stora konsumenter av film och att det är viktigt att skolan ger dem möjlighet att få en djupare förståelse för såväl innehållet i film som för filmmediet i stort.18 Persson menar att man ska göra eleverna medvetna om hur
medierna fungerar och inte okritiskt låta all kultur passera. Han skriver att eleverna måste bli medvetna om hur medier sprider ideologier och värderingar som ibland kan fungera marginaliserande och förenkla elevernas egna intressen och erfarenheter.19
Skolkommittén fick i mitten av 90-talet, genom SOU (statens offentliga utredningar)
uppgiften att undersöka den pedagogiska utvecklingen i skolan. Kommittén anser att de motsättningar som finns mellan elevernas kultur och skola är konstruerade. De tycker att elevernas kultur ska tas till vara på, i skolan. De menar att praktisk estetisk verksamhet inte skuffar undan andra verksamheter utan förstärker dem. Kommittén belyser framför allt den kontext som lärandet sker i och vill finna svar på hur lärandet blir mer meningsfullt för eleverna. De talar i utredningen om att vidga skolans språkbegrepp och menar att skolan inte ger tillräckligt utrymme för ”de språkliga och kommunikativa sidorna hos bild slöjd, film, musik, drama och dans”. Kommittén menar att dessa uttrycksformer är viktiga i barns och ungdomars lärande och bör genomsyra alla ämnen.20
Olin-Scheller anser att lärarna i hennes studie lyfter fram läsning och kunskaper om klassiska verk som den absolut viktigaste delen av svenskundervisningen. Hon märker att eleverna utan svårigheter kan urskilja attityden att romaner ses som högre kultur än film hos lärarna. Det förhållningssätt som finns till film i skolan kan enligt henne också beskrivas genom vad som anses vara hög- och lågkultur. Här hamnar skönlitterära texter i det närmaste per automatik högst upp. Nästan lika självklart som att skönlitteratur placeras bland det som anses som högkulturellt hamnar film bland det låga och ses som underhållning. Olin-Scheller pekar på flera faktorer som är bidragande till att denna syn ännu lever kvar bland svensklärare. Bland dessa faktorer nämner hon lärarutbildningen, där man främst läser klassisk skönlitteratur. En annan viktig faktor är avsaknaden av fortbildning inom det vidgade textbegreppet. Andra omständigheter hon nämner är bristen på pedagogiskt ledarskap på
18Blom Margot&Viklund Klas. (2001). Film för lust och lärande s. 10 19 Persson (2000). s. 79
10
grund av lärarnas dåliga kunskaper i filmmetodik samt att gamla traditioner med litteraturläsning lever kvar.21 Den danska filmpedagogiska konsulenten Susanne Wad instämmer i detta då hon menar att bristen på kunskap inom lärarkåren är en bidragande faktor till att film fortfarande inte är ett medium med eget värde i skolan.22
En tredje faktor som Olin-Scheller nämner är att lärarna känner att de inte hinner reflektera och förändra sin undervisning eftersom de känner sig överösta med arbetsuppgifter.23 Även
Årheim tar i sin licentiatavhandling i litteraturvetenskap upp detta problem då hon menar att det inte finns tid för lärarna att sätta sig in i elevernas medievärld i en redan ”uttänjd” yrkesroll. Det är mycket begärt att en svensklärare ska tvingas ägna sin fritid åt att titta på exempelvis fantasyfilm eller dokusåpor om de själva inte intresseras av det, detta måste i så fall ingå i tjänsten. Årheim tror dock att det finns en möjlighet att detta gap mellan elevers och lärares kulturer minskar då lärarkåren byts ut eftersom, hon menar att de flesta av dagens lärarstudenter har vuxit upp under samma massmediala och mångkulturella villkor som sina elever.24
Olin-Scheller talar vidare om anledningar till varför film inte har större del i svenskundervisningen och varför det vidgade textbegreppet inte har haft större genomslagskraft. En anledning till detta är enligt henne de små ekonomiska tillgångarna skolorna har. På grund av detta får eleverna inte tillgång till nytt material.
Ytterligare ett problem med att ta in film i undervisningen tar Olle Holmberg upp i sin bok
Ungdomar och media är att eleverna lätt intar försvarsställning, eftersom de ser filmen som
”sin” kultur och har svårt att tro att lärarna ska ta den på allvar. Detta menar Holmberg beror på att eleverna är medvetna om lärarens attityd till film, nämligen att lärarna ofta ser filmen som mindre värd än typografisk text.25 Olin-Sheller beskriver att stämningen i klassrummet ofta blir okoncentrerad då man ska arbeta med film i undervisningen. Eleverna ser ofta filmens roll som avkopplande underhållning, och ser således inte på filmen aktivt och kritiskt. Detta kan vara ett hinder men också en indikator på att eleverna är engagerade och har åsikter kring film. De efterfrågar dock inte alltid ett syfte med filmvisningen såsom de i högre utsträckning gör med litteraturundervisningen. Detta kan enligt Olin-Scheller bero på att
21Olin-Scheller (2006). s. 135 ff
22 Wad,Susanne (1999). ”Om at bruge spillefilm i undervisningen” i Brandt-Pedersen Martin (red.) (1999). Mediernes aestetiske udfordring - en studie – og debatbog om born, unge, medier og skole . s. 169 ff. 23 Olin-Scheller (2006) . s. 135 ff.
24 Årheim Annette (2005). Medier och identitet i gymnasisters mångkulturella vardag. s.121 25 Holmberg(1994). Ungdom och media s. 41 ff.
11
eleverna uppfattar filmen som ett underhållningsinslag. Hon menar emellertid att det likaväl kan bero på att eleverna har filmkompetens i vidare utsträckning än litteraturkompetens.26 Brandt-Pedersen skriver att när film visas i klassrummet kan elever som i vanliga fall inte alltid presterar sitt bästa lyftas och blir engagerade. Han beskriver hur eleverna i kontakt med sina egna intressen ofta tar plats och utvecklas. Genom att ta in deras språk och kulturyttringar i undervisningen ger man dem en möjlighet att växa.27
2.3 Att använda film i svenskundervisningen
Blom och Viklund, som representanter för Skolverket och Svenska Filminstitutet tar upp många anledningar till varför film är en viktig del i skolarbetet. En filmupplevelse i skolan kan bland annat vara en bra utgångspunkt för samtal kring livsfrågor eftersom det är lätt att identifiera allmänmänskliga problem genom film.28 Årheim visar detta perspektiv då hon refererar ett samtal med en flicka, som talar om sina krigsupplevelser. Eleven berättar att film med dess speciella förutsättningar får henne att uppleva minnen och känslor, något som hon inte upplever lika lätt genom boken.29 Blom och Viklund menar vidare att film kan ge nya perspektiv på livet och skapa identifikation med människor från andra kulturer. Film blir också intresseväckande och kan uppmuntra eleverna att söka mer information i något ämne som tas upp. Ett annat syfte att visa film i skolan kan vara att låta eleverna möta varierande filmupplevelser; filmer som de kanske inte skulle finna på egen hand.30
Olin-Scheller menar att lärarna i hennes undersökning hänvisar till film som alternativ till typografisk text. Hon menar också att om en film ersätter en roman i undervisningen, bearbetas den mindre än romanen. Hon visar att lärarna i hennes undersökning la störst tyngd vid typografiska texter. Både lärarna och eleverna upplever detta tydligt och lägger därför större möda vid den typografiska texten än vid filmen.31 Under sina observationer la
Olin-Scheller också märke till hur film ibland användes som ”morot” för eleverna, det vill säga att om de arbetade ordentligt fick de efter avslutat arbetsområde filmvisning som belöning.32
26Olin-Sheller (2006). s. 131
27Brandt-Pedersen (1999). ”Aestetikkens triumf paedagogikkens fallit?” i Brandt-Pedersen(1999) Mediernes aestetiske udfordring s. 47 28 Blom&Viklund (2001). s. 13 29 Årheim (2005). s. 106 30Blom&Viklund (2001). s. 13 31Olin-Scheller (2006). s. 108 32Olin-Scheller (2006). s. 112
12
I Olin-Schellers undersökning urskiljs tre arbetssätt med film i undervisningen. Film ses inte i något av dessa tre arbetssätt som en oberoende konstnärlig produkt, film i egen rätt, utan används för att stödja eller komplettera typografisk text. Det första av de tre sätt som Olin-Scheller tar upp är film som illustration. Här används film ofta istället för läsning av skönlitterär text eller för att eleverna ska få bättre förståelse för en epok i litteraturhistorien.
Det andra arbetssättet som Olin-Scheller tar upp väljer hon att kalla film som utfyllnad. Här används filmen som komplement till skönlitteraturen, ofta vid tematiskt upplagd undervisning. Olin-Scheller menar att filmen i detta arbetssätt ofta får vara final på hela arbetsområdet och många gånger inte bearbetas lika noggrant som litteraturen i samma arbetsområde. Litteraturen följs upp med ambitiösa analyser medan filmen betraktas mer som en text som bara ska upplevas och som inte behöver analyseras.
Det tredje förhållningssättet som Olin-Scheller tycker sig se i sin undersökning är det som innebär att lärare använder sig av film som jämförelse, här används filmen för att jämföras och analyseras med ett eller flera, ofta klassiska verk. Även Wad talar om hur en filmatisering ofta brukas som ett komplement till litteraturundervisning och hon ifrågasätter varför man inte kan analysera en film på samma sätt som man analyserar en roman. Hon menar att det är på tiden att filmen får vara med i undervisningen på sina egna villkor.
Wad talar också om att flera lärare uttrycker frustration över att syssla med film i undervisningen. Det är inte lärarnas motivation som fattas, menar hon, de förstår hur viktigt det är att genom film knyta an till elevernas fritid. Frustrationen beror på att film inte har någon naturlig plats i skolan. Wad frågar sig under vilket ämne film ska behandlas. I Danmark har man löst detta genom att lägga ansvaret för film inom alla ämnen.33 Lars Gustaf Andersson skriver i sin artikel om mediepedagogik, att i Sverige har ansvaret för film i skolan traditionellt sett främst lagts på svensk- och bildämnet. Detta har enligt honom lett till debatt kring vad som egentligen ska innefattas i svenskämnet.34 En debatt som inte bara förts under senare tid. Även Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap, talar om svårigheter med att bestämma vad som ska ingå i svenskämnet. Enligt honom finns mycket få moment som är helt fast inneboende i ämnet. Svenskämnets kärna blir enligt honom vad den enskilde läraren tycker den ska vara. Han skriver vidare att olika grupper av pedagoger, skolor, ämnesorganisationer och föreningar kan praktisera och föra fram olika uppfattningar om vad
33Wad (1999) . s. 169
34 Andersson Lars Gustaf (1999). ”Mediekritik och mediepedagogik”i Andersson Lars Gustaf, Persson Magnus & Thavenius Jan (1999). Skolan och de kulturella förändringarna s. 65 ff.
13
som ska ingå i ämnet. Han tror dock att gamla pedagogiska traditioner har stor makt och kan vara mycket seglivade. 35
2.3.1 Praktiska möjligheter för film i skolan
Skolan omgärdas av ett regelverk som gör det olagligt för lärare att visa egen, privatinspelad, eller hyrd film. Istället ska skolorna om de vill få tag i film att använda i undervisningssyfte vända sig till AV/Media. AV/Media äger visningsrättigheterna till de filmer de lånar ut, så att det blir lagligt att visa dem för deras låntagare.36 AV/Media menar att deras huvudområde är att vara en serviceresurs till skola och utbildningsväsende i Jönköpings län. De säger sig arbeta ”aktivt för att skolans elever som är framtidens samhällsutvecklare ska befinna sig i en verklighet där teknik, IT, media och film är inflytelserika faktorer som formar och påverkar dem själva och deras omvärld.”37 Ett alternativ till att hyra film genom AV/Media är att använda sig av deras streamingtjänst vilken innebär att filmer ligger öppna som strömmande filer och kan användas direkt genom dator.
I AV/Medias egen utvärdering av streamingtjänsten betonar pedagoger bland annat möjligheten att vara mer spontan när det gäller filmvisning samt att de anser sig få en möjlighet att förhandsgranska filmer.38 Förutom att tillhandahålla film och streaming håller
AV/Media också i kurser om film och mediepedagogik.39 Det finns också andra stödfunktioner
som hjälper lärare att använda sig av film. Ett exempel på detta är Svenska Filminstitutet
(SFI) som tillhandahåller filmhandledningar som innehåller bland annat
diskussionsvägledning. Svenska Filminstitutet ger också ut tidskriften Zoom fyra gånger per år som behandlar mediepedagogiska frågor med tyngdpunkt på filmens potential i skolan.40
35 Thavenius Jan(1991). ”Traditioner och förändringar” i Thavenius Jan &Malmberg Gun (1991). Svenskämnet i förvandling Hisoriska perspektiv- aktuella utmaningar. s. 49
36 AV/Media (2006). ”Copyright-vad gäller” 37
AV/Media(2006) .”Framtidens klassrum”
38 AV/Media (2007). ”AV/Media utvecklas” i Aktuellt på AV/Media 40 AV/Media(2007) .”Kurser och föreläsningar”
3. Metod
Vi har valt att använda oss av en kvalitativ undersökningsmetod eftersom de frågor vi önskar besvara mer handlar om lärares attityder och hur de använder film i sin undervisning än om att mäta i hur hög grad film används. Hade det sist nämnda varit vårt syfte hade en kvantitativ undersökning passat bättre.41 En kvalitativ undersökning syftar alltså till att ge riklig
information om få undersökningsenheter.42 Vi vill se vilka attityder svensklärare har till film
och det vidgade textbegreppet i sitt ämne och hur de använder film i sin undervisning samt vad de ser för möjligheter och hinder.
3.1 Informanterna
Eftersom vi koncentrerar oss på att försöka finna en djupare förståelse för hur film används i svenskundervisning på gymnasiet och vilken syn lärare har på film och det vidgade textbegreppet i svenskundervisningen har vi valt att använda oss av få informanter och att genomföra djupintervjuer med dessa. Detta för att få en större förståelse av hur de egentligen tycker och tänker kring film. En annan orsak till att vi valt att intervjua få informanter är resursskäl samt att det är en förutsättning för att vi ska hinna få en överblick av informationen inom ramen för vårt examensarbete.43 För att finna lämpliga deltagare till vår studie tog vi kontakt med två personer på de utvalda skolorna och bad dessa hjälpa oss att få kontakt med vad de trodde kunde vara lämpliga informanter. Vid urvalet av informanter har vi inte letat efter någon speciell sorts svensklärare. Vi har istället försökt få in många olika inställningar till film. Därför har vi intervjuat både starkt filmmedvetna lärare och också svensklärare som har en mer neutral inställning till film i svenskundervisningen. Gemensamt är dock att de alla i någon mån använder sig av film.
Alla informanter har fått svara på samma frågor som behandlar deras inställning till film och det vidgade textbegreppet inom svenskämnet samt hur de använder sig av film och vilka möjligheter och hinder de ser för film i skolan(bilaga1). Intervjuerna har ägt rum enskilt och i
41Nyberg Rainer (2000). Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar med stöd av IT och Internet. s. 100 42Holme, Idgar-Magne & Solvang, Bernt-Krohn (1997). Forskningsmetodik. s. 78
15
avskildhet för att undvika yttre påverkan så att informanterna kunnat svara fritt. Informanterna har i samma syfte också fått information om att de är helt anonyma. Då vi presenterar resultatet har vi valt att använda oss av fingerade namn. Samtliga intervjuer har skett på respektive lärares hemskola. Detta för att de ska känna sig avslappnade och vi hoppas att vi genom detta fått uppriktiga svar. Vi har djupintervjuat samtliga lärare och spelat in intervjuerna på band, samt fört stödanteckningar under intervjuns gång. För att sedan kunna bearbeta intervjuerna har vi lyssnat igenom dem, pausat och antecknat referat av intervjuerna. I de fall vi velat plocka ut citat antecknades också dessa i detta skede och då naturligtvis ordagrant. Vi skrev ner innehållet i intervjuerna så snart som möjligt efter intervjuerna ägt rum. Vid ett av intervjutillfällena, under intervjun med Malin, fungerade inte vår inspelningsutrustning, vi har i det fallet fått förlita oss på de stödanteckningar som gjordes och kan därför tyvärr inte ge några exakta citat från Malin.
De lärare vi har intervjuat arbetar som svensklärare på två stora gymnasieskolor, med mellan 1500 och 2000 elever. Skolorna ligger i en medelstor svensk stad och har olika inriktning. En av skolorna har en mer praktisk inriktning och en av dem har till övervägande del teoretiska program. Vi har intervjuat sammanlagt åtta lärare. Tre av lärarna, som vi valt att kalla Sonja, Erik och Gunnar arbetar på den mer praktiskt inriktade skolan och fem, de vi valt att kalla Martin, Anders, Torsten, Malin och Lisbeth på den mer teoretiska. Våra informanter arbetar som svensklärare på såväl praktiska som teoretiska program. Vi har även informanter som arbetar inom individuella programmet samt inom gymnasiesärskolan. Vi har valt dessa informanter för att få en så stor bredd som möjligt på våra svar. Svensklärarna har arbetat olika länge, vi har talat med både lärare som är relativt nyutexaminerade och sådana som har jobbat i över ett decennium. De har också olika ämnen kombinerade med svenskan.
3.2 Tillförlitlighet
Som vi tidigare nämnt har vi intervjuat få informanter, men dessa har intervjuats grundligt. Problem som kan påverka tillförlitligheten med denna metod är att lärarna i viss mån kan, medvetet eller omedvetet anpassa sina svar efter de förväntningar som de tror att vi har på svaren. De kan också framställa sig som mer medvetna lärare än vad de är när de praktiserar. Vi är även medvetna om att de ”kontaktpersoner” vi använt oss av som har hjälpt oss välja informanter kan ha spelat en vis roll för resultatet. De kan ha valt ut lärare som de tror visar
16
upp en bra sida av skolan eller de lärare som tänker och tycker som de själva gör. För att undvika dessa problem hade det vara optimalt att istället observera lärarna under en längre tid för att in facto se hur de arbetar med film. Detta finns dock inte tid för inom ramen för ett examensarbete. Istället försöker vi få en uppfattning om svensklärarnas attityder till film i undervisningen samt hur de använder sig av dito genom en kvalitativ undersökning. Vi är medvetna om att den information vi får fram inte kan stå för samtliga svensklärare. Trots det begränsade materialet kan vi ana vissa tendenser inom hela svensklärarkåren, eftersom våra intervjuer har genomförts med många olika sorters svensklärare. De belyser vår problemställning ur flera olika synvinklar.44
Ett problem som uppstod under intervjuernas gång är att vi märkte att några av informanterna byter inställning under intervjun. Svaren de ger på tidigare frågor stämmer inte överens med vad de säger i mer detaljrika frågor senare i intervjun. Vad detta beror på är svårt att säga, dels kan det bero på att de blir mer avslappnade ju längre intervjun fortgår och att de i slutet tänker mindre på att svara som de tror att vi anser är ”korrekt”. En annan möjlig förklaring kan vara att de inte reflekterat kring sitt filmanvändande och därför är osäkra och inkonsekventa med hur de svarar på frågorna.
Ett problem vi stött på då vi ska sammanställa informanternas svar är att vissa av dem utvecklar svaren mer än andra och sätter ord på attityder som andra informanter bara nämner i förbifarten. Detta leder till att vi citerar vissa informanter i högre utsträckning än andra.
I och med att vi har valt att intervjua informanterna, finns det anledning att fundera över intervjufrågorna. Vår första fråga har egentligen inget med uppsatsen att göra, förutom att den ger oss bakgrundsinformation om lärarna. Denna information använder vi oss inte av i uppsatsen. Frågan ställs eftersom vi vill veta lite om deras utbildning samt för att vi tycker det är ett naturligt sätt att starta intervjun på.
Vi visste i ett första skede inte heller om informationen kunde komma till nytta i undersökningen. I fråga sex frågar vi om vilka filmer och genrer som används. Vi hade från början en frågeställning som behandlade vilka filmer som lärare använder i svenskundervisningen. Vi valde dock att stryka denna frågeställning då vi kände att vi var tvungna att begränsa oss.
44 Holme&Solvang (1997). s. 79-80
17
4. Resultat och analys
Vi har valt att presentera resultatet genom att dela upp svaren i teman som svarar mot våra frågeställningar. Anledningen till detta är att vi vill eftersträva en intressant och lättflytande text där våra informanters åsikter och tankar framkommer tydligt.
4.1 Hur svensklärarna förhåller sig till det vidgade textbegreppet
och framförallt till film i svenskundervisningen
Under denna rubrik redovisar vi svaren på frågorna två, fem, sju åtta och elva. De resultat som redovisas här har också kunnat utläsas från andra frågor.
Vi tycker att det kan vara relevant att veta hur mycket tid lärarna lägger på film i sin undervisning. Detta är en indikator på hur viktigt lärarna tycker film är i förhållande till annat stoff i svenskämnet. Flera av informanterna uppger att de visar ungefär en hel spelfilm per termin, men att kortare filmklipp och informativ film kan förekomma mer frekvent. En av informanterna, Gunnar, uppger att han använder sig av film fortlöpande i sin undervisning. Vi frågade lärarna hur mycket av undervisningstiden som går till filmarbete gentemot hur mycket tid som går till arbete med typografisk text. Gunnar, som anser sig använda film ofta i sin svenskundervisning, svarade att filmarbetet upptar cirka 20 procent av undervisningstiden medan arbete kring skriven litteratur upptar cirka 60 procent. Gunnar anser att film är viktigt, men inte viktigare än något annat i undervisningen. Övriga informanter uppger sig använda film mellan fem och tio procent av tiden.
En attityd som vi kan utläsa är att film anses ha lägre status än typografisk text. Erik menar att det nog går att försvara att han lägger mer tid på att eleverna ska kunna läsa och skriva. Han säger också att ”det är på något sätt finare att läsa en text än att se film”. En av våra informanter, Martin, förklarar hur skriven text har ansetts ha högre status än film genom tiderna, eftersom det då var arbetarklassen som såg film medan borgligheten läste böcker. Gamla attityder om högt och lågt upplever vi lever kvar hos många av våra informanter. Martin säger att då han granskar sig själv kan han tycka att det är bättre att eleverna har läst
Röda rummet än sett filmatiseringen. ”Det kan kännas så, även om man inte vill känna så”
säger han. Detta uttalande visar ytterligare att idén om högt och lågt i viss mån lever kvar, även hos lärare som är medvetna om denna idé och anstränger sig för att höja statusen på det som ses som lågkulturellt. Även om flera informanter säger sig ha en intention att film ska ses
18
som jämställd med andra typer av texter, så kan vi ändå utläsa att lärarna gör en uppdelning mellan högt och lågt. Denna tanke om ett högt och lågt kulturvärde finns inte bara hos informanterna själva. De påverkas också av omvärldens tankar om högt och lågt då de väljer hur de vill undervisa. Två av våra informanter ger tydliga exempel på detta. Sonja säger att hon inte har tänkt så mycket kring dessa värderingar men menar att om hennes barn kommer hem och har sett på film under skoltid så ifrågasätter hon vad de har lärt sig. Erik ger tydligt tecken på vad som värderas högst i skolans värld då han säger följande: ”Om min rektor
kommer och tittar så vore det ju synd om hon kom när man sitter i mörkret och tittar på film, för då tror jag att jag har en idé om att man tänker, ’oj, sitter de bara o tittar på film’ så där har man ett förhållande till film som lite lågstatus i skolans värld.” Även elevernas attityder
spelar in då våra informanter väljer hur de ska lägga upp sin undervisning. Några av informanterna menar att eleverna förväntar sig att få läsa skönlitteratur i svenskämnet. De informanterna som undervisar på samhälls- och naturvetenskapliga programmen säger att de inte möter något motstånd vid romanläsning även om det handlar om tunga klassiska verk. Martin säger sig uppfatta en förväntan hos eleverna att de ska få läsa dessa verk. De flesta informanterna tycks också mena att läsning av skönlitteratur och att göra eleverna till läsande människor är svenskämnets främsta uppgift.
För att få en bild av lärarnas attityder och kunskaper kring vad styrdokumenten säger, frågar vi dem om de känner till det vidgade textbegreppet. Svaren vi fick var varierande. Två av våra informanter visste inte genast vad begreppet innebär. Sonja visste inte alls vad det vidgade textbegreppet innefattar medan Erik inte var bekant med begreppet men däremot använder han sig av det i sin undervisning. Då han fått det förklarat reagerar han såhär: ”Ja
men om du beskriver det såhär är jag nog väldigt medveten om vikten att lägga tid på det i svenskan.” De övriga sex informanter är mer eller mindre medvetna om det vidgade
textbegreppet och kan alla ge definitioner. I samtliga fall stämmer inte definitionen helt överens med styrdokumenten men vi tycker oss kunna utläsa en medvetenhet hos dessa informanter kring begreppet.
Martin definierar begreppet på följande vis ”ja, om jag har förstått det rätt så innebär det
att även bildmedier infattas under litteraturrubriken /.../ en värdeuppvärdering av film som likvärdig litteraturen i undervisningen…” I citatet syns tydligt hur Martin har förstått det
vidgade textbegreppet, men att han kanske är osäker på detta eftersom han inleder med ”ja,
om jag förstått det rätt”. Vi märker en förvirring kring begreppet. Få av informanterna vet
19
förtrogen med och praktiserar enligt egen utsago begreppet. Han nämner att han deltagit i en fortbildningskurs i ämnet och att han dessutom har ett stort intresse för film och medier i undervisningen.
Vi kan också utläsa ett visst motstånd mot det vidgade textbegreppet. Flera svensklärare känner sig inte helt bekväma med begreppet. Lisbeth sätter ord på detta då hon säger att hon tycker att begreppet är otydligt och att hon anser att det inte har förändrat hennes svenskundervisning på något sätt. I begreppet text lägger hon fortfarande endast in typografisk text.
En elevattityd som en övervägande del av informanterna talar om är att de tycker sig se att eleverna slappnar av då filmvisning sker. Anders ger exempel på detta då han menar att eleverna associerar filmtittande med att sänka aktivitetsnivån på lektionen. Han tror att vissa elever lutar sig tillbaka och tänker ”wow nu kan vi sitta längst bak o snusa”. Anders antar att detta dock kan vara attityder som lärarna tror att eleverna har. Det betyder inte att det är så i realiteten. Han säger själv att han mycket sällan möter denna attityd hos elever men förmodar ändå att det kan vara något som lärare ser som en svårighet med filmvisning.
Sonja talar om att allting blir serverat i film medan när eleverna läser en bok så måste de skapa allt själva. Hon menar att eleverna inte behöver koncentrera sig så länge när de ser film. Det är fler av lärarna som tycker att film kräver mindre koncentration än att läsa en roman.
4.2 Möjligheter och hinder för film i skolan
Vi anser att möjligheter och hinder till film i skolan är en viktig fråga i sig, men också en viktig faktor både för svensklärarnas attityd till film i undervisningen och för hur de i realiteten använder sig av filmmediet, därför frågade vi våra informanter om hur detta fungerar på deras skola i fråga nummer tolv (se bilaga).
Olika röster har hörts under intervjuerna om AV/Medias verksamhet. Flera informanter lovordar deras nya satsning på streaming, som innebär så kallad strömmande media, att man genom datorn kan visa filmer direkt. Problemet våra informanter nämner kring strömmande media är lokaler. För att kunna utnyttja streaming måste undervisningen ske i ett klassrum som tillhandahåller dator kopplad till projektor. Torsten säger att han har blivit tilldelad
20
klassrum som saknar projektor och annan relevant utrustning, och att detta styr och begränsar hans undervisning. Flertalet av informanterna säger dock att det fungerar relativt bra att få tag i utrustade lokaler och vi kan utläsa att det verkar som om skolorna satsar en hel del på att uppdatera äldre utrustning och expandera möjligheterna för filmvisning. En praktisk nackdel som informanterna nämner är att en film är ofta längre än en lektion och därför kan filmupplevelsen bli avbruten.
Negativa synpunkter våra informanter gav är att det måste till mycket planering innan filmvisning kan gå av stapeln. Exempelvis Elin påpekar att filmen måste bokas genom
AV/Media i god tid, sedan måste den också sändas tillbaka innan lånetiden gått ut. Detta kan
skapa problem då det är kö på filmer eller om man skulle behöva filmen en längre tid för att hinna genomarbeta den. Ett annat problem uppstår också om AV/Media inte äger den film som man vill visa. Då menar informanterna att man är relativt låst och alternativen blir att bryta mot upprätthovslagen eller tänka om i sitt filmval. Flera av våra informanter anser dock att
AV/Media uppdaterar sig i god takt och att det blir bättre och lättare att få tag i de filmer man
önskar. Att bokningen nu kan ske över Internet menar många vara en stor fördel.
Informanterna använder sig ofta av kortare filmklipp som de hämtar på Internet. Detta är en relativt ny möjlighet och används ofta för att understryka något som sägs under lektionen. Erik berättar hur han ofta använder sig av kortare klipp på detta sätt och vilken fördel det är att direkt kunna visa eleverna exempel på något som tas upp. I och med existensen av Internetsidor, till exempel den populära You Tube45 där vem som helst kan lägga upp egna klipp, öppnas nya möjligheter för lärare att använda passande klipp.
Skolans utrustning kan innebära hinder. Men våra informanter är hoppfulla om framtiden eftersom de upplever att deras skolor satsar på att byta ut äldre utrustning mot modernare. Detta ger möjligheter till ny mediepedagogik, där man kan använda sig av Internet och visa film på duk genom projektorer.
45www.youtube.com
21
4.3 På vilket sätt använder svensklärarna film i sin undervisning
och vad de vill uppnå?
Här redovisar vi svaren på frågorna tre, nio och tolv (se bilaga). Svar som tillhör denna rubrik har även framkommit under andra frågor vid intervjuns gång. Vi har här delat upp lärarnas filmanvändning i tre övergripande rubriker som representerar vårt synsätt på hur filmen används i undervisningen. Den första rubriken är film i egen rätt, vilket innebär att läraren, i arbetssätten som presenteras här, låter filmen vara film som egen text, utan att jämföras med eller värderas i förhållande till typografisk text. Den andra är film som stöd i
svenskundervisningen där filmen får agera som hjälpmedel i undervisningen. Den tredje
rubriken vi väljer att använda är film som belöning och tidsutfyllnad.
4.3.1 Film i egen rätt
Informanterna nämner många olika användningsområden för film i svenskundervisningen. Dels finns det arbetssätt som handlar om elevernas identifikation och upplevelse, här visas ofta gripande spelfilmer som många gånger bearbetas genom diskussion. Här talar så gott som alla lärare om att man använder film för att hitta ett sätt att kommunicera och utbyta erfarenheter med eleverna. Torsten ser en möjlighet att genom film diskutera det som ligger eleverna nära. Anders menar, precis som flera informanter, att eleverna lever mer i en film- och medievärld och därför lättare knyter an till filmreferenser än till typografisk text. Film blir en möjlighet att nå eleverna lättare. Sonja ger ett bra exempel på denna hållning då hon säger: ”film är ju väldigt mycket deras generation, de tittar mycket på film”. Att film är en stor del av elevernas vardag verkar informanterna överens om.
Många av informanterna uppger också att de använder sig av film för att ge eleverna en känslomässig upplevelse. Denna upplevelse kan ibland vara värdefull i sig menar exempelvis Erik. Två av informanterna uppger sig använda film som ger eleverna starka upplevelser i syfte att ta upp svåra frågor som är värdegrundsrelaterade. Gunnar ger exempel på detta, då han talar om att han visar film som handlar om andra världskriget för att kunna diskutera nazism.
Flera av informanterna talar om att de vill förmedla film i skolan som eleverna annars inte ser. Detta ser de som en del av svenskämnets uppdrag. Gunnar visar både film som eleverna känner igen och film som han inte tror de ser på fritiden. När han vill visa film som väcker
22
elevernas känslor väljer han ofta den typ av filmer som han inte tror de väljer på eget bevåg. Ska de däremot utföra en filmanalys tycker han att det är bättre att välja en film som eleverna redan är bekant med.
Erik säger att svenskämnet av tradition handlar mycket om att skriva och läsa. Han menar att ett nytt perspektiv på svenskämnet gör det möjligt att se målet med att läsa som en upplevelse och att det då kan vara lättare för eleverna att nå denna upplevelse om man använder film. Martin är inne på samma spår då han menar att det kan vara lika bra att se en god film som att läsa en god bok, enligt honom kan man likaväl diskutera en film som typografisk text då det gäller allmänmänskliga teman.
Erik berättar att ”det är väldigt få elever som har gråtit när man har läst en text men det är
många som kan gå med på att man kan känna den känslan eller den närvaron när man ser en film”. Här menar han att eleverna lättare tar åt sig film som medium och grips av detta.
Hälften av informanterna använder sig av film i sin undervisning för att lära ut filmkunskap och/eller dramaturgi till sina elever. Filmkunskap innebär att man tittar på filmens speciella förutsättningar, såsom filmmusik, vinklar och klippning. Då de tittar på dramaturgi fokuseras oftast på hur en historia kan vara uppbyggd. Informanterna undervisar om filmkunskap för att göra eleverna till mer medvetna filmtittare. Torsten uttrycker att det är ”viktigt att eleverna får träna sig på att bli bättre på att se film, tränas i filmanalys och då ta
upp aspekter som berättarteknik i film och vad som är filmens förutsättningar.” Martin
berättar att han tycker att det är viktigt att eleverna lär sig se dolda budskap i film och lär sig läsa film på ett mer kritiskt sätt. Detta kan vi utläsa att flera anser ingår i svenskämnets kursplan. Dock finns den motsatta åsikten att redovisa, en av våra informanter Lisbeth tycker att filmkunskap inte tillhör svenskämnet, bland annat därför att filmkunskap finns att välja som enskild kurs. Erik beskriver att han anser det vara viktigare att eleverna ska känna en identifikation och kunna dra slutsatser av saker de ser i en film, men han säger också att ibland måste man introducera filmteknik för eleverna för att de ska få möjlighet att uppnå detta. Erik vill också i sin undervisning påvisa att film inte bara är ett tidsfördriv utan han vill gärna höja medvetandegraden hos eleverna och genom detta höja filmens status. Filmdramaturgi används i svenskundervisningen av våra informanter på olika sätt. Gunnar använder sig av dramaturgi i stor utsträckning för att få igång elevernas skrivande. Han använder filmens uppbyggnad för att eleverna ska kunna använda denna då de skriver egna texter. Gunnar har stora arbetsområden då han arbetar på detta sätt, arbetssättet har han
23
inspirerats till genom den fortbildningskurs han genomgått vid AV/MEDIA. Övriga informanter som alls använder sig av dramaturgi gör detta för att belysa historiers uppbyggnad, ibland för att jämföra med en romans uppbyggnad.
4.3.2 Film som stöd i svenskundervisningen
Ett vanligt sätt som våra informanter använder sig av film är som en ersättning eller ett komplement till romanläsning. Malin med flera menar att det tar för lång tid att läsa en hel roman och att det är svårt att få med de elever som inte tycker om att läsa. Genom att se en film får alla elever hela berättelsen och således en gemensam utgångspunkt för diskussion eller analys av verket, säger hon. Gunnar däremot säger sig försöka ”behandla film som
någonting annat än läsning så att det inte blir något slags komplement utan något självständigt så man inte använder det som ersättning för romanläsning. Film ska vara bra i sig inte för att visa något i romanerna.”
Flera av informanterna talar om hur de visar litteräranalytiska begrepp såsom motiv och karaktärsutveckling på film, för att sedan kunna använda samma begrepp vid analys av skönlitterära verk. Anders jobbar på så vis att han hjälper eleverna att läsa (i detta avseende både film och typografisk text) mer avancerat genom att stanna filmen och visar på detaljer till exempel motivet hämnd. Han menar att det kan vara lättare att göra så när man ser film än när eleverna läser avancerad litteratur. Precis som Malin ser han här att det finns fördelar att använda film då alla får samma tillgång till det som ska analyseras. Martin tycker att man lika väl kan använda sig av film som typografisk text för att göra denna typ av analyser. Med filmen som verktyg kan lärare spola tillbaka och tydliggöra olika begrepp för eleverna som sedan appliceras på litterära verk. Han säger: ”jag fokuserar oftast på innehållsanalys, eller
karaktärsanalys mer än intryck.” Gunnar pratar om att han förutom analys av spelfilm också
arbetar med att analysera reklamfilm och att göra eleverna uppmärksamma på och kritiska mot de knep och karaktärsdrag som finns i denna typ av film.
Flera av informanterna uppger att ett vanligt sätt där de använder sig av film i undervisningen är som ett komplement till litterära verk. Här handlar det ofta om att utöka förståelse för en roman, epok eller författare. Exempelvis nämner Anders att han använder film för att gestalta den litterära epok som en roman utspelar sig i. Han använder bland annat
24
modern tid genom att visa film. Ett exempel på detta är då han talar om Kafka och visar Natt i
New York som har Kafkainfluerade scener.
Anders och Lisbeth använder dessutom filmatiserad teater för att visa drama eftersom de tycker att drama ska upplevas, inte läsas. Lisbeth visar i detta sammanhang ofta Ibsens Ett
dockhem. Med denna filmatisering ser hon en ytterligare fördel, nämligen att eleverna får öva
sig på grannspråk, eftersom hon visar filmen på originalspråk. Ett annat sätt att använda film i litteraturundervisningen är att byta ut romanläsning mot filmvisning. Fördelen med detta, menar bland andra Lisbeth, är att man vinner tid samt kan förmedla berättelsen ur en roman till eleverna utan att de läser den.
Martin talar om hur han använder film som en komponent när han lägger upp svenskundervisningen i teman. Här kan filmen helt ersätta romanläsning eftersom det är budskapet som är det vikiga. Att starta ett tema med film tycker han kan ha pedagogiska poänger då detta ofta är intresseväckande. Filmen i litteraturundervisningen kan som synes ha många olika syften. Anders menar att förutom ovan nämnda sätt kan film också ses som ett hjälpmedel för att förstå vissa mänskliga teman som också viss litteratur tar upp.
Ett annat sätt där informanterna använder film är i syfte att tydliggöra information om exempelvis författare eller språkfrågor. Här används ofta filmen istället för en traditionell lärarledd genomgång, detta är ett sätt för informanterna att variera undervisningen. Många av informanterna ger Fredrik Lindströms serie Värsta språket och en informativ filmserie som heter Den levande litteraturen som exempel på filmer inom denna kategori. Lisbeth är en av de informanter som tar in denna typ av film i sin undervisning för att variera sig. Hon säger att variation håller elevernas intresse uppe.
Flera av informanterna använder sig ibland av informativa filmer eller kortare filmklipp från Internet för att tydliggöra det arbetsområde de undervisar om. Erik ger ett exempel då han under en lyrikgenomgång får tips om ett filmklipp av eleverna, som knyter an till de känslor som väckts vid diktläsning. Genom att då kunna visa det filmklippet fördjupas elevernas kunskap och intresse för arbetsområdet, menar han. Anders menar att undervisningen blir mer intressant och varierad när man blandar filmklipp med traditionella genomgångar. Informativa filmer i syftet att ge eleverna större förståelse för det område de arbetar med använder sig ofta Malin av. Hon nämner exempelvis att några av avsnitten ur
25
använda filmklipp som stöd är att som Martin använda klipp när han vill sätta igång en skrivprocess. Då inleder han processen på detta vis.
4.3.3 Film som belöning och tidsutfyllnad
Flera av de intervjuade lärarna talar om att de använder film som belöning då de tycker att eleverna har arbetat flitigt med ett arbetsområde. Martin uppger att han sällan använder sig av denna typ av filmvisning och vi märker att han inte tycker detta är det ultimata sättet att använda film i undervisningen. Han säger sig vara noga med att anknyta filmen till tidigare arbete om han ska visa film i detta syfte. Anders talar om att film som utfyllnad och belöning bidrar till att sänka filmens status i skolans värld, eftersom eleverna då kan bli vana vid att film inte följs upp. Sonja är den enda informanten som säger sig inte ha någonting emot att använda film som belöning så länge filmen i fråga anknyts till föregående arbete.
Erik nämner också att han använder film då han är tvungen att prata enskilt med elever
utanför klassrummet, exempelvis vid betygssamtal. Han menar att detta inte är ett bra sätt att använda film på i undervisning men att han inte hittar någon annan lösning på problemet.
5. Diskussion
Utgångspunkten för vår diskussion är det faktum att det som kallas hög- och lågkultur båda måste få plats inom svenskämnet. Det finns en debatt om vad som ska ingå i svenskämnet, något som vi, som blivande svensklärare, ofta funderar över. Vad ska egentligen läras ut? Att uttyda detta ur styrdokumenten kan leda till många olika svar. Det finns inget absolut innehåll i svenskämnet. Vad ämnet ska innehålla bestäms mycket av vem som är läraren och vilka elever som ska undervisas. Högt- och lågtdebatten kommer också in i debatten om svenskämnets innehåll. Ska eleverna förmedlas en traditionell litteraturundervisning eller ska de få fördjupade kunskaper om populärkultur, där film ingår? Kanske behöver detta inte bli en motsättning. På vilket sätt lärarna använder sig av film, vilken attityd de har till denna samt vilka möjligheter och hinder de ser med användningen av film är tätt sammanbundet med synen på vad eleverna bör lära sig och på vad som anses som hög och låg kultur. Av denna anledning kommer vår diskussion i stor utsträckning handla om högt och lågt.
26
Att ge populärkultur inträde i skolan bör lärare kämpa för, för den sakens skull ska vi inte glömma bort att ge eleverna möjlighet att uppleva högkultur i skolan. För att detta ska bli möjligt måste hög- och lågkultur tillåtas existera på lika villkor i klassrummet. Vi vill poängtera detta eftersom man annars kan få intrycket av att vi anser att det lågkulturella helt ska ta över i skolan. Detta är inte vårt syfte, men vi önskar att differentieringen mellan högt och lågt inte ska finnas, eleverna måste få känna att deras kulturella erfarenheter, hög- såväl som lågkulturella är värdefulla.
5.1 Hur förhåller sig svensklärarna till det vidgade textbegreppet
och framförallt till film i svenskundervisningen?
Vi upplever att de flesta av lärarna är mycket positiva till film och ser många fördelar med att använda film i sin undervisning. Vi har dock märkt i vår undersökning att lärarna kanske främst har ett stort litteraturintresse eftersom detta traditionellt sett är en stor del av svenskämnet. Vi ser att man i hög grad har svårt som svensklärare att jämställa något annat med litteraturen som man känner så starkt för. Vi anser det vara viktigt att lärare lär sig ta film på allvar, precis så som eleverna gör, för att eleverna ska känna att deras kultur också får ta plats i skolan. Detta belyser bland andra Wad.46 Film bör enligt oss få vara ”text i egen rätt” i svenskämnet, precis så som det vidgade textbegreppet eftersträvar.
Vi har dock märkt en rädsla hos våra informanter att film ska ta över den typografiska textens plats i svenskämnet, men också i samhället. De är oroliga för att om eleverna inte får läsa i svenskundervisningen, så kanske de inte läser skönlitteratur alls. Film däremot anser lärarna att eleverna ser mycket hemma. Detta leder till att lärarna vill understryka ytterligare vikten av att eleverna läser typografisk text i svenskämnet. Att eleverna ser film hemma må vara sant, men de bör få chansen att utveckla en kritisk och djupare förståelse för film inom svenskämnet. Alla anser inte att denna typ av filmkunskap ska ingå i svenskämnet, men det gör vi. Om man vill att svenskämnet ska vara ett ämne som behandlar de allmänmänskliga teman, som ofta finns i litteraturen och man vill diskutera dessa med eleverna så finns det inget argument för varför film inte ska få större plats i ämnet. Viss filmkunskap blir enligt oss en förutsättning för meningsfulla diskussioner. Wad frågar sig när filmen ska få ta samma plats som litteraturen gör i skolan.47 Vår undersökning visar tydligt att dithän har vi inte
46 Wad (1999). s. 169 ff 47 Wad (1999). s. 169
