Hur hot och våld kan påverka vårdandet i ambulanssjukvården : ambulanspersonalens upplevelser

HUR HOT OCH VÅLD KAN PÅVERKA VÅRDANDET I

AMBULANSSJUKVÅRDEN

Ambulanspersonalens upplevelser

HOW THE CARING MAY BE AFFECTED BY THREAT AND

VIOLENCE IN AMBULANCE CARE

The ambulance staff´s experiences

Självständigt arbete, 15 högskolepoäng, Avancerad nivå

Examensdatum: 4 april 2021 Kurs: XAEXA1 H19EX

Författare: Handledare: Felicia Teneberg Sara Heldring Melinda Holmkvist Examinator:

SAMMANFATTNING

Svensk ambulanssjukvård har under de senaste decennierna utvecklats och anses idag bedriva kvalificerad akutsjukvård. Men ambulanssjukvården har en utsatt arbetsmiljö som allt mer utsätts för hot och våld i det vårdande arbetet. Varje patient förtjänar en trygg och säker vård. Syftet var att beskriva hur ambulanspersonal upplever att vårdandet kan påverkas vid hot och våld i ambulanssjukvården.

Metoden som användes var en litteraturöversikt. I denna litteraturöversikt har 15

vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna hämtades från databaserna Pubmed och Cinahl. Varje artikel är kvalitetsgranskad och bedömd enligt bedömningsmall frånSophiahemmet Högskola.

Resultatet visar att ambulanspersonal som drabbas av våld upplevde att våldet stundtals kunde leda till försämrad vårdkvalité då situationen upplevdes som stressande. Ambulanspersonalen kände också oro för våld på arbetsplatsen vilket kunde påverka vårdandet. Dessutom upplevde ambulanspersonalen att korrekt träning och utbildning skulle kunna stärka säkerheten och samtidigt resultera i en bättre vårdkontakt. Ambulanspersonal som har utsatts för hot och våld har förändrat sitt beteende och känner sig alltmer rädd och oroad på arbetsplatsen samt arbetar med en ökad försiktighet och misstänksamhet. Effekterna av detta kan leda till en minskad empati mot patienten. Vid situationer där hot och våld är förekommande är det vanligt att vårdandet hamnar i bakgrunden.

Slutsatsen visar att situationer där hot och våld förekommer i ambulanssjukvård ökar risken för konsekvenser för vårdandet. Ambulanspersonalens känslor och bemötande påverkas i negativ riktning vilket i sin tur kan leda till att vården påverkas. Ambulanspersonal behöver mer utbildning i hur de ska agera i en hotfull situation där risken för påverkan på vården finns. Avslutningsvis är det av stor vikt att ambulanspersonalen erhåller önskat stöd och eventuell rehabilitering efter en situation där hot och våld utspelats.

ABSTRACT

Swedish ambulance care has developed during the last decades and today it is considered to provide qualified emergency care. But the ambulance care has an exposed work environment that more often receives threats and violence in the work of care. Every patient deserves safe and secure care. Furthermore, it is important that ambulance staff gets to work in a safe and healthy environment.

The purpose was to describe the ambulance staff´s experiences how the caring may be affected by threats and violence in ambulance care.

The used method was a literature review. In this literature review 15 scientific articles were included. The articles were collected from the databases Pubmed and Cinahl. Each article was quality reviewed and assessed according to an assessment template from Sophiahemmet University.

The result shows that ambulance staff affected by violence experienced that violence sometimes could lead to impaired quality of care when the situation was perceived as stressful. The ambulance staff were also concerned about violence in the workplace, which could affect the caring. In addition, the ambulance staff felt that proper training and education could strengthen safety and at the same time result in better care. Ambulance staff that have been exposed to threat and violence have changed their behavior and feel more scared and concerned at work, they also work with increased caution and suspicion. The effects of violence may lead to reduced empathy towards the patient. In situations where threats and violence occur it is common that the caring ends up in the background.

In conclusion, situations where threat and violence occur in ambulance environments

increases the risk of negative consequences for the caring. The ambulance staff's feelings and treatment are affected in a negative direction which may lead to influence in the caring. The ambulance staff need more education in how they are supposed to act in a threatening situation when there is a risk of consequences of the caring. Finally, it is important that ambulance staff receives support and possible rehabilitation after a situation that contains threat and violence.

Keywords: Ambulance clinicians, emergency medical technicians’, threat, violence nursing,

caring

Innehållsförteckning

Hot och våld inom ambulanssjukvård ... 4

Arbetsmiljö och säkerhet ... 4

Patientsäkerhet... 5 Problemformulering ... 6 SYFTE ... 6 METOD ... 6 Urval ... 6 Datainsamling ... 7

Dataanalys och kvalitetsgranskning ... 8

Forskningsetiska överväganden... 8

RESULTAT ... 9

Känslor och förståelse ... 9

Patientmötet ... 10

Samverkan och hantering ... 10

DISKUSSION ... 11 Metoddiskussion ... 11 Resultatdiskussion ... 13 Slutsats ... 15 Klinisk tillämpbarhet ... 15 REFERENSER ... 16 Bilaga A: Sökmatris

Bilaga B: Mall för kvalitetsbedömning Bilaga C: Artikelmatris

1

INLEDNING

Det är lördagskväll och klockan är 23.42. Besättningen på 368-9290 är på väg mot stationen efter att ha avslutat ett ärende. Under resan inkommer ett larm, prio 1. En man i 30-årsåldern ligger på busstationen och enligt inringaren ser mannen medvetslös ut och tycks blöda en del från huvudet. Inringare har inte vågat gå närmare för bedömning. Ambulans rullar som ensam enhet mot platsen. Väl framme finner ambulanspersonalen en man som ligger ned, svarar ej på tilltal men andas normalt. Vid beröring av patienten sätter han sig chockartat upp, kommer snabbt upp på fötterna och drar fram en kniv. Det syns en tydlig skallskada och det finns en blodpöl på marken där han legat. Mannen ter sig drogpåverkad, har ett ovårdat yttre och bär på en väska. Vid samtal med mannen blir har mer agiterad och riktar kniven mot

ambulanspersonalen. De försöker samtala om skallskadan med mannen och att han behöver hjälp. Mannen vill inte samarbeta och polis tillkallas. Under tiden backar ambulanspersonal från platsen.

BAKGRUND Ambulanssjukvård

Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m (HSLF-FS 2018:38) definieras ambulanssjukvård som “hälso- och sjukvård som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal i eller i anslutning till ambulans”. Ambulansbesättningen får ett tilldelat uppdrag från en larmcentral. Uppdragen delas in i tre prioriteter. Prio 1 där en olycka eller ett patientfall anses vara livshotande. Prio 2 där tillståndet anses vara akut men inte livshotande samt slutligen prio 3 som innefattar övriga ambulansuppdrag där eventuell väntetid inte anses påverka patientens tillstånd.

Ebben et al. (2017) beskriver att under de senaste decennierna har ambulanssjukvården utvecklats från en vårdinrättning som endast transporterar patienter till sjukhus, till att kunna utföra mer avancerade akutmedicinska insatser både på hämtplats och under transport (Ebben et al. 2017; Borland et al., 2002). Ökad medvetenhet hos allmänheten skulle kunna göra att ambulans endast används vid nödsituationer (Wadhwa & Gaskell, 2019). Vidare beskriver Ek och Svedlund (2015) att det är viktigt ur patientsäkerhetsperspektivet att rätt vårdnivå erhålls hos varje patient för att frigöra samhällets ambulansresurser så att patienter med störst vårdbehov får den hjälp som krävs.

Svensk sjuksköterskeförenings (2014) kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterskor: ”En sjuksköterska med specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot

ambulanssjukvård skall med utgångspunkt från patientens individuella behov och ibland komplexa sjukdomstillstånd självständigt och med begränsade resurser ansvara för avancerad omvårdnad i en oordnad prehospital miljö och ibland under pressade arbetsförhållanden” (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). I det dagliga arbetet för en ambulanspersonal ingår det att samla in information från så många olika parter som möjligt, så som larmcentral, patient, anhöriga och eventuella förbipasserande (Chami Gentil et al., 2008). Trots ibland bristande information tvingas ambulanspersonal ofta fatta beslut och ibland i frågor som de inte är utbildade inom (Bigham et al., 2012).

Vidare beskriver svensk sjuksköterskeförening (2014) att specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården ska kunna identifiera tecken på sjukdom, ohälsa och förebygga lidande. Specialistsjuksköterskan ska kunna göra en snabb bedömning enligt ABCDE följt av

2

undersökningar och relevanta beslut och åtgärder. Åtgärderna som genomförs utgår från anamnes, vitalparametrar och tolkning av situation. Vidare ska specialistsjuksköterskan kunna bedöma om platsen är säker och genomföra en transport med pågående behandling och

omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). När en ambulans tillkallas till en plats kan det både vara i ett hem eller i offentliga miljöer, dessa kan ibland vara farliga och svåra att kontrollera (Puorshaikhian et al., 2016; Pozzi, 1998). Utöver detta ska

specialistsjuksköterskan kunna triagera vid en misstänkt allvarlig händelse och uppnå en god samverkan med övriga samhällsresurser som räddningstjänst och polis. Det är av stor vikt att specialistsjuksköterskan ska kunna dela kunskap, använda sig av evidensbaserad vård och identifiera områden där kunskap saknas eller bör utvecklas (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). Även Suserud (2005) beskriver att ambulanspersonalens yrke innefattar

undersökningar, omvårdnad och medicinsk behandling. Men även teoretiska delar som att ge information till patienter och anhöriga, leda kollegor och studenter samt vara uppdaterad och delta i forskning (Suserud, 2005). En annan viktig del i det dagliga arbetet är att kontrollera ambulansen och dess utrustning så att allt material ligger på sin plats och att utrustningen fungerar tillfredsställande inför nästa uppdrag (Corman, 2018). Ambulanspersonal kan ibland även medverka i svårare uppdrag till exempel plötslig spädbarnsdöd, självmord, olyckor med flygplan och tåg eller tillfällen då kollegor blir skadade. Att uppleva stressiga situationer anses vara en del av vardagen för ambulanspersonal (Hugelius et al., 2014).

Vårdandet

Vård kan definieras som “tillsyn som är förenad med någon form av behandling eller annan åtgärd” och kan innefatta insatser hos både individer och i större skala. Vård kan beskrivas både som en verksamhet och som den vård som en enskild individ erhåller

(Nationalencyklopedin, u.å.). Hälso- och sjukvård utgår från begreppet personcentrerad vård, vilket innebär att vårdpersonal/motsvarande möter och vårdar personer och inte enbart patienter. Vården ska i den mån det är möjligt inkludera personen och anpassas efter dennes förutsättningar och behov. Vården ska tillvarata den kunskap och erfarenhet som individen och dennes anhöriga har (Constand et al., 2014). Vården i Sverige grundas i hälso- och

sjukvårdslagen (SFS 2017:30) där målet är att alla ska få en god vård och hälsa på lika villkor. Den vård som ges ska utföras med respekt för individen där alla människors lika värde ligger i fokus. Vården ska använda sig av ett arbetssätt så att ohälsa kan förebyggas. Lagen beskriver också att den som har det största vårdbehovet ska prioriteras först.

Att vårda innebär att ansa, leka och lära med mål av att skapa tillit, tillfredsställelse och välbefinnande som skall stödja hälsoprocessen. Att ansa karaktäriseras av närhet, beröring och värme. Men även att vårdaren öppet och följsamt lyssnar in och försöker förstå patienten. Lekandet har en betydande del i omvårdnaden och mening och sammanhang är betydande för att lekandet en gott vårdande ska uppnås. Lärandet omfattar utveckling och där patienten kan lära sig om sin sjukdom eller hälsa (Eriksson, 2000; Dahlberg & Segesten, 2010). Dahlberg och Segesten (2010) hävdar att allt vårdande ska stödja och stärka hälsoprocessen med utgångspunkt i människans livsvärld. Den individ som vårdar bör finnas nära till hands och kunna bemöta människans (patientens) individuella behov.

Att vårda någon har sin utgångspunkt i att främja patienters hälsa och välbefinnande, förebygga sjukdom och ohälsa och samtidigt lindra lidande och verka för en fridfull död. Detta bör genomföras med respekt och öppenhet för integritet, autonomi, kön, ålder, etnisk bakgrund, tro och dess sociala villkor (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Dahlberg et al. (2003) beskriver att vårdandet bygger på en mellanmänsklig relation mellan patienten och vårdaren. Vårdaren bör inte räkna med att få ut något för egen del utan allt bör utgå från

3

patienten. För att vårdaren skall kunna förstå vad patienten anser är välbefinnande bör vårdaren lyssna samt sätta sina rädslor och egna intressen åt sidan. Wiklund (2003) anser att syftet med vårdandet är att stödja patientens tillväxtprocess när det gäller välbefinnande. Detta görs genom att patienten ses som den främsta experten på sig själv. Vidare menar Mariläinen et al. (2010) och Ahl et al. (2005) att ambulanspersonal alltid ska ha ett etiskt förhållningssätt. Som ambulanspersonal bör man kunna se patientens individuella behov och samtidigt visa respekt för patientens integritet.

En god kommunikation är av stor vikt vid det vårdandet mötet. Kommunikationen bör ske på ett respektfullt, empatiskt och lyhört sätt. För att detta ska uppnås är det av stor vikt att patienten får vara delaktig i sin hälso- och sjukvårdsprocess. Att uppnå ett framgångsrikt vårdande kräver närvaro och delaktighet i mötet med patienten. En sjuksköterska bör öppet och förutsättningslöst möta varje specifik individ i dennes unika situation. Att vara

uppmärksam på vad patienten har att förmedla kan resultera i att man som sjuksköterska förstår patientens sjukdom och vad hälsa är för patienten (Dahlberg & Segesten, 2010). Johansson et al. (2002) beskriver att en god vårdande relation mellan patienten och

ambulanspersonalen kan skapa en trygghet för patienten. Den vårdande relationen baseras på tillit, respekt, ärlighet och förståelse. Vidare skriver Kelley et al. (2014) att den vårdande relationen har en betydande del av vårdandet men samtidigt framhäver de att relationen inte är avgörande för vårdresultatet (Kelley et al., 2014). Ambulanssjukvården är en av de första länkarna i akutsjukvårdens vårdkedja. Detta innebär att bemötandet i ambulansen kan påverka patientens hela väg genom sjukvården och även inom ambulanssjukvården behövs känslor som omsorg och empati för att skapa en vårdande relation. Dock är det vanligt vid situationer där patientens behov av detta är som störst som ambulanspersonalen måste lägga sitt fokus på andra mer akuta medicinska åtgärder och den vårdande relationen riskerar att bli utsatt (Poljak et al., 2006; Jay, 1996). Forsell et al. (2020) tydliggör att det finns en stor nytta av att

implementera omvårdnadsriktlinjer i ambulansen. Detta för att omvårdnaden i ambulansen stundtals anses vara bristfällig gentemot omvårdnaden som ges inne på sjukhus.

Su et al. (2020) beskriver betydelsen av att vårda med medkännande. Empati beskrevs som en stor del av att vårda en patient med medkännande. Empatin beskrevs då som att försöka tänka sig in i patientens situation. En annan faktor var att känna önskan om att lindra patientens lidande vilket upplevdes vara en bra motivation för att ge god vård och kunde uppnås med små och enkla medel. Deltagare i studien ansåg att god kommunikation var en viktig del i att få patienten att känna sig sedd och på så vis interagera med patienten. Att se patientens individuella vårdbehov innebar att sjuksköterskan behövde förstå att patienten kom från olika bakgrunder, hade olika erfarenheter och behov. Deltagare i studien hade delade meningar gällande huruvida att vårda med medkänsla var en medfödd färdighet eller något som kunde utvecklas med tiden. Det fanns dock en övertygelse om att utbildning och övning kunde bidra till ett bättre vårdande (Su et al., 2020). I en studie av Sullivan et al. (2015) beskrivs att god vård säkerställs genom ett interprofessionellt samarbete. Detta leder till ökad tillgänglighet, kvalitet och värde för vården vilket ingen vårdgivare kan åstadkomma ensam. Det finns ett tydligt samband mellan ett bra samarbete mellan olika professioner och en trygg och säker vård för patienten (Sullivan et al., 2015).

Hot och våld

Hot och våld anses vara en subjektiv upplevelse för varje individ. Enligt Arnetz (2001) har definitionen av hot och våld arbetats fram genom åren. Det är varje individs tolkning och uppfattning om det inträffade som avgör om situationen upplevs som hot och våld eller inte. Våld beskrivs som både fysiska och verbala angrepp och även aggression som svordomar

4

eller skrik kan innebära våld. Begreppet hot innefattar angrepp som kan uttryckas både fysiskt och/eller verbalt (Arnetz, 2001). World Health Organization (WHO) beskriver att våld för med sig stora negativa hälsoeffekter på en människas liv och globalt anses barn och kvinnor vara speciellt utsatta. Barn som utsätts för våld under en uppväxt eller kvinnor som lever i en relation där våld utövas erhåller fler hälsoproblem under en livstid än icke utsatta. Detta innebär högre vårdkostnader och både fler och längre besök på sjukhus än de som inte utsätts för våld. Tillstånd som våldet kan leda till är frakturer, blåmärken, sår, brännskador, hjärnskador samt buk- och thoraxskador. Våldet kan även innebära långvariga

hälsokonsekvenser som bland annat innebär depression, alkohol- och drogmissbruk, självmordstankar, posttraumatiskt stressyndrom och ångest. Våldet kan även innebära ekonomiska konsekvenser, dels genom belastning på hälso- och sjukvården men kanske framförallt för den utsatte som löper större risk för hög arbetsfrånvaro, arbetslöshet samt hälsoproblem som bidrar till minskad arbetsförmåga (WHO, 2014). Alkohol anses vara en stor bidragande faktor till att våld utövas. I situationer där alkohol är förekommande anses svårighetsgraden av skadorna vara högre än där alkohol ej är inblandat (Scott et al., 2021). Utifrån våldsperspektivet är Sverige ett land som anses relativt tryggt i jämförelse med många andra länder i världen. Sverige har väl utarbetade system för att skydda barn, det finns

utbildade poliser, låg risk för alkoholöverkonsumtion samt lagar som reglerar vapenanvändning och våldsutövande (WHO, 2014).

Hot och våld inom ambulanssjukvård

Inom ambulansverksamheten ska arbetet ske på ett strukturerat sätt. Första steget i den

strukturerade bedömningen är att överblicka säkerheten. Säkerheten bör bedömas både utifrån arbetsmiljön och den specifika situationen. Faror som kan äventyra ambulanspersonalens säkerhet är bland annat trafik, farliga utsläpp, vassa föremål och hotfulla personer (Wikström, 2012).

Carlsson (2016) hävdar att hot och våld mot ambulanspersonal är ett aktuellt och

expanderande problem. Genom att vara trygg i sig själv, ha ett högt säkerhetstänk och inte låta sig provoceras är faktorer som ambulanspersonalen bör tänka på för att minimera risken för våld. Boyle och McKenna (2016) värderar att ambulanspersonal är den yrkeskategori som löper störst risk inom vården att utsättas för våld på arbetsplatsen. Antalet situationer där hot och våld utspelats har ökat i kombination med att våldet har blivit allt grövre (Boyle & McKenna, 2016). I en studie av Suserud et al. (2002) upplevde 67 procent av respondenterna att de drabbats av fysiskt våld i tjänsten. Det fysiska våldet innefattade bland annat stryptag, örfil, dragen i håret samt slag med knytnäve. Det framkom även att vem som hotade eller var våldsam spelade roll för hur hotet upplevdes (Suserud et al., 2002). Ambulansuppdrag som involverar våld sker oftast på kvällar och nätter och samtal till larmcentral som rör våld är vanligast på helger och högtider såsom jul och nyår. Ambulanspersonal kan inte bara själva bli utsatta för hot och våld utan får regelbundet ta hand och patienter som utsatts för våld. Det kan vara sexuellt våld, penetrerande våld som skott- och knivskador eller annat fysiskt våld (Quigg, 2017).

Arbetsmiljö och säkerhet

Arbetsmiljöverket (2020) beskriver att yrkesgrupper som har mycket direktkontakt med människor löper en större risk att utsättas för hot och våld. Även ensamarbete och arbete på kvällstid och nattetid ökar risken för hot och våld vilket är situationer som ambulanspersonal ofta befinner sig i. Hot och våld ökar idag bland många yrkeskategorier och anses vara ett arbetsmiljöproblem (Arbetsmiljöverket, 2020). Ambulanspersonalen arbetar stundtals i en

5

farlig och svår arbetsmiljö där de förväntas utföra livräddande insatser och bedriva akutvård för att hjälpa andra människor (Brice et al., 2012).

Burton (2010) beskriver en god arbetsmiljö som en hälsosam arbetsplats där alla arbetar för att uppnå den överenskomna visionen för den aktuella arbetsplatsen. Visionen ska ge

medarbetarna fysiska, psykiska, sociala och organisatoriska förutsättningar för att skydda och främja säkerhet och hälsa. En god arbetsmiljö anses också öka kontrollen för att påverka sin egen hälsa och vid behov förbättra den.

Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) är omfattande och syftar bland annat till att säkerställa en god arbetsmiljö genom att förebygga olycksfall och ohälsa. I lagen framgår det att en

organisation ska utformas så att personal inte ska utsättas för belastningar som kan leda till någon form av ohälsa. Personal ska också arbeta i en miljö som är både säker och sund. Arbetstagaren har rätt att medverka i arbetet kring arbetsmiljön på arbetsplatsen men det är arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön samt att ett kontinuerligt arbete sker för att skapa en förbättring. Arbetsgivaren är också ansvarig för att förebygga och vid behov vidta åtgärder för att arbetstagaren inte ska utsättas för risk för olycksfall eller ohälsa. På arbetsplatsen ska det finnas ett, från arbetstagarna utsedd, skyddsombud som representerar personalgruppen i frågor rörande arbetsmiljön. Skyddsombudet kan begära åtgärder om denne anser att arbetsmiljön inte är tillfredsställande

WHO (2017) beskriver att hälso- och sjukvårdspersonal är en särskild utsatt yrkesgrupp och utsätts för hot och våld över hela världen. Personer som jobbar på akutmottagningar och inom ambulansverksamhet är de yrkesgrupper som i högsta grad utsätts för våldet. Personalen som utsätts för hot och våld kan påverkas både fysiskt och psykiskt, vilket i sin tur

påverkar arbetsmiljön, arbetsmotivationen och vårdkvalitén (WHO, 2017). Vidare tydliggör Venesoja et al. (2020) att ambulanspersonal oftast behandlar sina patienter i deras hem, offentligt eller i bilen. Genom att arbetsmiljön för ambulanspersonalen varierar resulterar det i att säkerheten för personalen kan komma att påverkas (Venesoja et al., 2020).

Patientsäkerhet

Patientsäkerhetslagens (SFS 2010:659) syfte är att hälso- och sjukvården ska främja hög patientsäkerhet. Lagen finns som skydd för både personal inom hälso- och sjukvård och för patienten. Vården jobbar för att säkerställa en god vård och undvika vårdskada. En vårdskada kan bland annat innebära fysisk och/eller psykisk skada, sjukdom eller lidande. Dessutom dödsfall som hade kunnat undvikas om ett patientfall hade hanterats korrekt då patienten hade vårdkontakt. I patientsäkerhetslagen står det också beskrivet att vårdgivaren har ett ansvar för att god vård bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen och upprätthålls i verksamheten.

Vårdgivaren ska vidta åtgärder så att vården kan bedrivas säkert och att patienten därmed inte drabbas av vårdskador (SFS 2010:659). Bigham et al. (2012) hävdar att patientsäkerheten kan innefattas av både fysiologiska variabler och funktion i utrustning. Fysiologiska variabler innefattar bland annat att blodtryck, syremättnad och hjärtfrekvens behandlas på ett korrekt sätt och att utrustningens funktioner fungerar utan anmärkning, utrustning som exempelvis bårar och defibrillatorer.

För att främja god patientsäkerhet behöver vårdpersonal ha ett gott samarbete i teamet, arbeta med förbättringsarbeten och utveckling, arbeta runt patientsäkerhetsfrågor och

avvikelsehantering. Faktorer som kan påverka patientsäkerheten negativt är förutfattade meningar om patienter, underbemanning samt bristande kommunikation och överlämning till annan enhet (Gunawan & Hariyati, 2019). I en studie framkom det att faktorer som ökade

6

patientsäkerheten var om sjuksköterskan hade mer än 10 års erfarenhet, besatt en högre position på arbetet och hade övat kritiskt tänkande. Även i denna studie menade man att ett välfungerande teamarbete kunde öka patientsäkerheten (Jin & Yi, 2019). O´Hara et al. (2015) kom i en studie fram till att patientsäkerheten kan äventyras i ambulans då det innefattar mycket beslutstagande. Personer som inte jobbar med ambulanssjukvård kan tro att

hjärtstopp, trafikolyckor eller hjärtinfarkter är situationer där ambulanspersonalen får ta de svåraste besluten. Men situationer med psykosocial problematik och primärvårdsåkommor ansågs svårare enligt personalen själva och patientsäkerheten kunde äventyras.

Patientsäkerheten ansågs vara utsatt för risk i högre utsträckning under nattetid då personalen hade sämre förutsättningar att utföra ett bra jobb (O´Hara et al., 2015).

Problemformulering

Hot och våld ökar idag i samhället vilket leder till att även sjukvårdspersonal blir utsatta i högre utsträckning. Det anses vara ett arbetsmiljöproblem och leder till både negativa hälsoeffekter och ekonomiska konsekvenser. Vårdandet av patienten i ambulanssjukvården bygger på god kommunikation, tillit och att patienten och ambulanspersonalen skapar en vårdrelation. Sjukvården ska också arbeta personcentrerat för att ta vara på patientens kunskap och erfarenheter. Men vad händer om mötet mellan patient och ambulanspersonal störs av hot eller våld? Blir patienten och vården påverkad? Idag finns det lite sammanställd evidens kring det valda området. Genom en litteraturöversikt kan problemet studeras för att undersöka hur vårdandet kan påverkas vid hot och våldssituationer, från ambulanspersonalens perspektiv och upplevelser.

SYFTE

Syftet är att beskriva hur ambulanspersonal upplever att vårdandet kan påverkas vid hot och våld i ambulanssjukvården.

METOD

För att kunna besvara valt syfte ansågs en litteraturöversikt vara en lämplig studiedesign. En litteraturöversikt bygger på en undersökning av forskning gällande ett specifikt ämne och måste vara omfattande, noggrann och aktuell. Under granskningen måste inklusions- och exklusionskriterier var tydligt beskrivna då en litteraturöversikt av hög kvalitet ska kunna genomföras på nytt av en utomstående författare, som i sin tur ska kunna komma fram till en liknande konklusion (Polit & Beck, 2017). Polit och Beck (2017) hävdar att syftet med en litteraturöversikt är att identifiera, analysera och kritiskt granska evidensbaserad forskning. En litteraturöversikt används för att redovisa kunskapsläget inom ett område. I litteraturöversikter finns det möjlighet att inkludera både kvalitativa och kvantitativa studier. Detta menar

Forsberg och Wengström (2016) ökar kvaliteten. Vidare beskriver Kristensson (2014) att en litteraturöversikt inleds med att syftet formuleras. Efter det inhämtas data genom en

litteratursökning som begränsas med hjälp av olika kriterier. Sedan kvalitetsgranskas den utvalda och inhämtade forskningen för att avslutningsvis presentera resultatet.

Urval

Inledningsvis begränsades arbetet direkt till ambulanssjukvården. Författarna valde att

inkludera nationella/internationella artiklar som var författade på engelska och publicerade de senaste 10 åren. Detta för att erhålla den senaste forskningen i litteraturöversikten (Polit & Beck, 2017) och för att skapa en bredd. De artiklar som är inkluderade från Pubmed

7

innefattade även urvalskravet att de skulle vara peer-review samt tillgängliga i fulltext. Artiklar som berörde hot och våld i sjukhusmiljö samt reviewartiklar exkluderades.

Datainsamling

Datainsamlingen inleddes med att göra testsökningar för att undersöka att det fanns tillräckligt med vetenskapliga studier som skulle kunna besvara valt syfte. Artikelsökningarna gjordes i databaserna Pubmed och Cinahl (Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature). Enligt Polit och Beck (2017) innehåller dessa databaser omvårdnadsforskning. Sökningarna utfördes i en databas i taget. Inledningsvis gjordes sökningarna brett, utan inklusion- och exklusionskriterier. Detta för att undersöka om materialet som fanns var tillräckligt

omfattande för att på sikt kunna besvara syftet. Författarna inledde med att identifiera sökord utifrån valt syfte. I Pubmed nyttjade författarna MeSH-termer (medical subject headings). MeSH-termerna kombinerades sedan med fritextsökning med närliggande begrepp. I Cinahl användes istället Cinahl Headings kombinerat med fritextsökning också med närliggande begrepp. Efter detta genomfördes blocksökningar med hjälp av PEO, population, exposure och outcome. PEO-modellen, som bifogas nedan, används för att få en lyckad artikelsökning (Willman et al., 2011).

PEO-modellen

PEO Identifierad term utifrån syfte _MeSH-term Engelska och

synonyma begrepp

Population Ambulanssjukvård/Ambulanspersonal Emergency Medical Technicians

Paramedic

Exposure Hot och våld Violence Threat

Outcome Omvårdnad/

Vårdandet

Nursing care Caring

Vidare använde författarna booleska operatorer vid sökningarna. Detta gjorde det möjligt att både begränsa sökningen med hjälp av AND eller bredda sökningen genom användandet av OR (Polit & Beck, 2017). Genom dessa kombinationer erhålls ett lyckat sökresultat (SBU, 2014). I denna litteraturöversikt valde författarna att använda sig av båda operatorerna. AND användes för att få en mer exakt sökning och OR nyttjades för att maximera antalet träffar. OR användes även för att kunna använda närliggande begrepp och synonymer i kombination till ämnesorden. Den booleska operatorn NOT valdes att inte användas då sökningen

upplevdes bli för snäv. Databassökningarna finns redovisat i bilaga A. Genom att tydligt visa sin sökväg och tillvägagångssätt ökar arbetets reproducerbarhet (Polit & Beck, 2017).

Processen började med att artiklarnas titlar lästes. Redan här exkluderades en rad olika artiklar då de inte ansågs kunna besvara syftet. I nästa steg lästes artikelns abstrakt. Även här

exkluderades artiklar som inte ansågs kunna besvara studiens syfte eller innehöll

exklusionskriterier. Vidare om abstraktet ansågs relevant utifrån studiens syfte så lästes hela artikeln. Efter att ha läst artikeln i fulltext beslutade författarna om den skulle inkluderas eller ej i litteraturöversikten. Om artikeln kunde svara på valt syfte och därmed inkluderades genomfördes sedan en kvalitetsgranskning. Totalt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar i litteraturöversikten.

8

Dataanalys och kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskningen i en litteraturöversikt är en viktig del. Här görs en bedömning av validiteten i kvantitativa studier och trovärdigheten i kvalitativa studier (Kristensson, 2014). Vidare förklarar Kristensson (2014) att validitet innebär i vilken utsträckning ett

mätinstrument mäter det som avses mätas. I denna litteraturöversikt har en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats använts (Danielson, 2012). De artiklar som författarna har inkluderat i arbetet har alla genomgått en kvalitetsgranskning utifrån mallen från Caldwell et al. (2011), som är bedömningsunderlaget från Sophiahemmet Högskola och redovisas i bilaga B. Att genomföra en kvalitetsgranskning ökar litteraturöversiktens trovärdighet

(Forsberg & Wengström, 2016). Vid kvalitetsgranskningen läste författarna artiklarna var för sig och bedömde enskilt artiklarna utifrån det framtagna bedömningsunderlaget. Efter detta jämförde författarna sina bedömningar och kom gemensamt fram till en slutgiltig bedömning avseende artikelns kvalitet. Kvaliteten kunde definieras som mycket god kvalitet, god kvalitet eller låg kvalitet. Gemensamt valde författarna att exkludera två artiklar med låg kvalitet. För att sammanställa resultatet på ett överskådligt sätt användes integrerad dataanalys. Den integrerade dataanalysen utgår från tre olika steg (Kristensson, 2014). Det första steget innebar att de inkluderade artiklarna till översikten lästes flera gånger i sin helhet. Därefter lades fokus på att se hur artikelns resultat kunde svara på arbetets syfte samt att se dess likheter och skillnader i artiklarnas resultat. Med hjälp av en överstrykningspenna kunde författarna färgkoda och skilja på likheter och skillnader i resultatet i de olika artiklarna. Det andra steget innebar att utifrån identifierat resultat sammanställa kategorier på ett överskådligt sätt. Det tredje och sista steget innebar att resultatet sammanställdes i olika kategorier och dess subkategorier. Utifrån dessa kategorier utgörs sedan litteraturöversiktens resultat (Kristensson, 2014). Avslutningsvis under arbetets gång sorterades de utvalda artiklarna in i en artikelmatris som redovisas i bilaga C. Detta för att skapa en översikt av utvalda artiklar och för att öka tillförlitligheten (Willman et al., 2011).

Forskningsetiska överväganden

I en litteraturöversikt bör forskningsetiska överväganden inkluderas. Forskningsetik innebär hur forskaren ska agera i utövandet och hur övriga skall förhålla sig till forskningen. I denna litteraturöversikt är alla inkluderade artiklar peer-reviewed. Det innebär att artikeln är granskad av andra forskare innan publicering (Helgesson, 2015). Artikeln anses då hålla en hög standard då den är kvalitetskontrollerad (Moberg, 2015). Att tala sanning om

forskningsresultatet och medvetet granska och redovisa utgångspunkterna är viktiga delar. Vidare bör metod och resultat öppet redovisas och artiklarna ska vara granskade av en etisk nämnd för att inkluderas. Samtliga artiklar som inkluderats i denna litteraturöversikt är därför etiskt godkända innan publicering, vilket författarna ansågs vara viktigt för att få ett så

sanningsenligt resultat som möjligt. Forskningsresultatet från andra studier skall ej stjälas och en rättvis bedömning av andras forskning skall ske (Gustafsson et al., 2006). Författarna har under analysprocessen försökt att se objektivt på insamlad och presenterad data. Samtliga artiklar har granskats av båda författarna, helt oberoende av varandra. Detta för att

9

RESULTAT

Resultatet presenteras utifrån de 15 utvalda vetenskapliga artiklarna (se bilaga C). Resultatet redovisas i löpande text med hjälp av kategorier och subkategorier, se tabell nedan.

Kategori Subkategori

Känslor och förståelse

• Emotionella effekter • Utlösande faktorer

Patientmötet • Ambulanspersonalens agerande Samverkan och

hantering

• Patienthantering • Situationshantering

Känslor och förståelse

Emotionella effekter

Lindquist et al. (2019) beskriver i en studie att majoriteten av ambulanspersonalen upplevde oro över att utsättas för våld på arbetsplatsen, oron varierade från något oroad till väldigt oroad. Oron berodde delvis på bristen av träning gällande hantering av våldssituationer. Ambulanspersonalen upplevde också att de ofta utsatte sig själva för stor risk i det dagliga arbetet (Lindquist et al., 2019). Tidigare våldssituationer kunde påverka ambulanspersonalen efter en lång tid och leda till att ambulanspersonalen vid nya uppdrag kände sig rädda och oroade över deras säkerhet (Bigham et al., 2014). Dessutom upplevdes en känsla av

maktlöshet och osäkerhet i samband med en våldssituation med antingen fysiskt- eller verbalt våld (Gabrovec, 2015). Ambulanspersonalen som utsattes för våldet gav stundtals vård av sämre kvalité då de upplevde situationen som stressande (Lindquist et al., 2019). Bernaldo-De- Quirós et al. (2015) beskrev i en studie att en mindre del av urvalsgruppen rapporterade att de upplevde en emotionell utmattning efter att ha upplevt fysiskt våld på arbetsplatsen. Utmattningen kunde i vissa fall leda till arbetsfrånvaro eller försämrad koncentrationsförmåga under arbetsdagen.

Coomber et al (2019) beskrev att i de flesta situationer där hot och aggressioner mot ambulanspersonal förekommer är under fredags- och lördagskvällar. Vid dessa tidpunkter finns det risk att våldsutövaren är alkoholpåverkad. Vid situationer som dessa blir generellt en individs känslor starkare. Ambulanspersonal upplevde ökade stressnivåer då de fick

information om att patienten var påverkad av alkohol eller droger och vissa var rädda för att en våldssituation skulle uppstå.

Utlösande faktorer

Knor et al. (2020) kom i en studie fram till att patienter som saknade förståelse för ambulansverksamheten kunde skapa en våldssituation. Patienterna förstod inte varför en ambulans kunde dröja, hur personalen arbetade eller varför ambulanspersonalen ansåg att patienten inte behövde åka med till sjukhus. Sammantaget upplevde ambulanspersonalen att detta kunde leda till att patienten började agera hotfullt både fysiskt och verbalt vilket kunde leda till en potentiellt försämrad vård. Även Baig et al. (2018) kom fram till att patienter kunde sakna förståelse och ha orimliga förväntningar på vården vilket kunde leda till irrationellt beteende. Studien rapporterade även att ett stort antal anhöriga förväntades få medfölja i ambulansen och kunde agera hotfullt när de nekades detta (Baig et al., 2018). Då

10

anhöriga initierade våldet riktades fokus bort från patienten och vårdandet kunde hamna i skymundan. Enligt ambulanspersonalen upplevdes den anhöriga ofta frustrerad och uttryckte att vården inte var god nog (Lindquist et al., 2019; Hosseinikia et al., 2018; Rahmani et al., 2012). Den vanligaste orsaken till våldet var bristen på medvetenheten hos våldsutövarna. Då lämplig behandling enligt patienten eller anhörig inte uppfylldes kunde en hotfull situation uppstå och vårdfokuset minskade (Hosseinikia et al., 2018).

Patientmötet

Ambulanspersonalens agerande

Petzäll et al. (2011) hävdar att ambulanspersonal som tidigare utsatts för hot och våld idag har förändrat sitt beteende. Nu hanterar ambulanspersonalen varje specifik situation med en ökad försiktighet och en ännu större misstänksamhet (Petzäll et al., 2011). Även Bigham et al. (2014) beskriver att ambulanspersonal som tidigare har utsatts för hot och/eller våld får en känslomässig effekt vilket kan innebära att personen kan misstro patienten, blir mer lättretlig eller tillbakahållen i arbetet. Effekten kan också bli att ambulanspersonalen känner minskad empati gentemot patienten.

Thomas et al. (2020) beskrev situationer där ambulanspersonalen blev triggade av en våldsam patient vilket ledde till en försämrad vårdmiljö där stämningen blev ytterligare hotfull.

Ambulanspersonalen uppfattade att det förväntades av dem att de skulle tänka mindre på sin egen säkerhet. Denna forcerade attityd och försämrade stämning mellan patient och

ambulanspersonal kunde kopplas med tidigare sociala problem hos patienten som brist på respekt och narcissistiska drag (Thomas et al., 2020). Vidare menar Van der Velden et al. (2015) att ambulanspersonalen har lyckats att förhindra hot och våld genom deras bemötande. Genom ett gott bemötande kan risken för hot och våld minimeras. Genom det stigande fokuset på att bemöta våldet och främja en god relation kunde våldet skjutas åt sidan och vårdandet förbättras.

Maguire et al. (2018) menar att ambulanspersonal inte får någon utbildning eller kunskap när det gäller personlig säkerhet, scenmedvetenhet, självförsvar eller skydd (skottsäkra västar eller handbojor). Ambulanspersonalen upplevde att korrekt träning och utbildning skulle kunna stärka säkerheten och samtidigt gynna psykiskt sjuka, berusade och stridande patienter till en bättre vårdkontakt.

Samverkan och hantering

Patienthantering

I en studie beskrivs en situation där en man ville ta av sig säkerhetsbältet och efter ha blivit nekad detta tog mannen fram en kniv, skar loss bältet och var sedan hotfull mot

ambulanspersonalen. Detta ledde till att patienten blev inlåst i ambulansen medan personalen väntade utanför på att polis skulle anlända. Detta trots att transporten till sjukhus för vidare vård var brådskande. Då en patient ansågs vara hotfull tillkallades polis för att säkerställa ambulanspersonalens säkerhet. Detta ledde inte bara till en fördröjning av vårdandet utan ambulanspersonalen upplevde att polisens närvaro kunde leda till att våldet ökade (Knor et al., 2020). Även Bigham et al. (2014) menade att polis ofta tillkallades, ibland på grund av att ambulanspersonalen kände sig osäker och inte för att våldet var ohanterligt. Fördröjningen av vården blev då helt onödig.

Situationshantering

Det finns en rad olika sätt att hantera våldet för att möjliggöra god vård. Enligt Dadashzadeh et al. (2019) kan våldet hanteras på fyra olika sätt. Ingen reaktion på våldet, konfrontation, fly

11

från platsen eller situationshantering. Situationshanteringen delas sedan in i patienthantering eller scenhantering. Ambulanspersonalen ansåg att patienthantering vara mest effektiv vid lätt fysiskt våld. Fokus här landar på patienten genom att bedöma och ta hand om denna. Detta resulterade i att patienten lugnade sig och upplevelsen av våld försvann. Samtidigt genererade det i en förbättrad kvalitet på vården och ett större fokus kunde riktas mot patientens behov. Den andra delen av situationshantering var scenhantering. Scenhanteringen innebar att

ambulanspersonalen identifierade potentialen för våld. Detta resulterade i en minskad kvalitet på patientvården samt förlorad vårdtid. Vidare menar Dadashzadeh et al. (2019) att redan vid utlarmning till ambulanspersonalen kunde ett potentiellt allvarligt våld rapporteras. Vid situationer som dessa kom ambulanspersonalen till platsen med en ökad försiktighet och upplevdes allvarligt hot på platsen kunde man fly både med eller utan patienten (Dadashzadeh et al., 2019). Bigham et al. (2014) menar att våldssituationer kunde leda till att språket och samtalstonen eskalerade, att patienten fysisk hölls tillbaka eller i värsta fall lugnades med hjälp av läkemedel. Det fanns tillfällen då situationen blev så våldsam att ambulanspersonalen tvingades tillkalla polis medan de lämnade ambulansen och flydde platsen.

Enligt Rahmani et al. (2012) fanns det två möjligheter att förhindra våldet. Antingen genom att bjuda in brottslingen till att lugna ner sig eller att inte reagera på gärningsmannen. Att genomföra någon av dessa handlingar innebar ett mindre fokus på patientvården vilket då kunde resultera i ett bristande omhändertagande. Utöver detta menar Cenk (2018) att endast en liten del av urvalet hade fått det efterföljande psykologiska stödet de upplevde sig behöva för att klara av att fortsätta genomföra sitt arbete och hålla en fortsatt hög patientsäkerhet (Cenk, 2018). Ambulanspersonal valde ofta att inte rapportera våldet de utsatts för. De upplevde att det ändå inte gav effekt samtidigt som de upplevde att de saknade utbildning för att på ett bra sätt hantera en våldssituation (Bigham et al., 2014; Thomas et al., 2020;

Rahmani et al., 2012). Avslutningsvis menar Lindquist et al. (2019) att motverka våldet på arbetsplatsen är nödvändigt för att bygga ett hälsosamt och hållbart personalteam inom ambulansverksamheten. Detta för att allmänheten ska påverkas så lite som möjligt av våldet och få ett fortsatt gott omhändertagande.

DISKUSSION Metoddiskussion

För att besvara studiens syfte har författarna genomfört en litteraturöversikt. Författarna har använt både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Detta anser författarna vara en styrka och stärker resultatets trovärdighet och giltighet där artiklarna på olika sätt beskrev gemensamma problemområden och kompletterade varandra. Forsberg och Wengström (2016) menar att det är en styrka att båda metoder används i en omvårdnadsforskning och bör således inkluderas i en litteraturöversikt vilket stärker resonemanget om trovärdigheten och giltigheten. I studier med kvantitativ ansats är urvalet ofta stort och målet är att klassificera och se ett samband. Detta sker ofta med hjälp av olika mätinstrument. Vidare inom kvalitativ forskning är urvalet mindre och målet är att skapa en förståelse för personers upplevelser och olika begrepp (Forsberg & Wengström, 2016). Författarna till denna litteraturöversikt ansåg att både kvantitativ och kvalitativ inriktning kunde svara på syftet och inkluderades således. Dock hävdar Henricsson (2017) att endast studier med samma design bör inkluderas för att öka validiteten. Då denna litteraturöversikt innehåller olika design kan detta anses vara en svaghet.

Datainsamlingen skedde i databaserna Pubmed och Cinahl. Båda dessa databaser har ett omvårdnadsfokus och att använda flera databaser stärker arbetets trovärdighet och ökar

12

möjligheterna att hitta artiklar som kan svara på valt syfte (Henricsson, 2017). Två databaser kan dock ses som begränsat och det finns risk att artiklar inte identifierats. Alla inkluderade artiklar i arbetet omfattar ambulanssjukvården, artiklar där resultatet och undersökningen är genomförd i sjukhusmiljö exkluderades. Vissa artiklar innehöll dock insamlad data från flera verksamheter och det är då endast data från ambulansverksamhet som författarna har använt sig av i denna litteraturöversikt. Författarna har eftersträvat att vara objektiva vid

datainsamlingen. Detta menar Forsberg och Wengström (2016) talar för ett trovärdigt resultat. Att inkludera endast peer-reviewed stärker trovärdigheten och tillförlitligheten eftersom det innefattar att artiklarna har blivit kritiskt granskade av andra forskare (Polit & Beck, 2017; Henricsson, 2017). Utöver detta användes en tidsbegränsning på 10 år för artiklarnas publicering. Genom denna tidsbegränsning kunde den mest aktuella forskningen erhållas (Polit & Beck, 2017). De flesta inkluderade studierna i resultatet har genomförts från olika länder. Endast en studie är genomförd i Sverige. I och med detta kan de kulturella

skillnaderna och ländernas sjukvårdssystem bidragit till studiens resultat. Det innebär att resultatet kan vara svårt att generalisera såsom beskrivs av Henricsson, 2017. Oavsett svårigheter att generalisera så är det tänkbart att kunskapen kan vara överförbar till snarliggande kontext.

Alla inkluderade artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning med stöd av Sophiahemmet bedömningsmall. Denna granskning av artiklarna har författarna utfört enskilt för att sedan gemensamt diskutera. Genom denna typ av granskning kan arbetets pålitlighet stärkas (Polit & Beck, 2017). Vidare menar Forsberg och Wengström (2016) att genomföra en

kvalitetsgranskning av valda artiklar höjer trovärdigheten för litteraturöversikten (Forsberg & Wengström, 2016). Alla de inkluderade artiklarna har erhållit en kvalitet av god kvalitet eller mycket god kvalitet. Två artiklar exkluderades från litteraturöversikten på grund av att deras bedömning klassificerades med låg kvalitet. Alla inkluderade artiklar är skrivna på engelska. Då författarna inte har engelska som modersmål kan det förekomma missuppfattningar i översättningen av texten. För att motverka detta har författarna tillsammans försökt arbeta så textnära som möjligt för att minimera risken för fel i textförståelsen. Vid ett analysarbete finns det alltid en risk för bias. Detta då resultatet kan tolkas på olika sätt beroende på vem som genomför analysen. Missförstånd och feltolkningar under denna arbetsperiod kan ske (Polit & Beck, 2016). Sedan tidigare nämnt genomförde författarna analysarbetet och

kvalitetsgranskningen enskilt för att sedan gemensamt diskutera fynden, detta minimerar risken för bias och systematiska fel. Tidigare kunskap kring valt ämnesområde kan ha påverkat analysfasen negativt. Detta då författarna har en förförståelse kring ämnet vilket resultera i att texten kan tolkas utifrån författarnas egna erfarenheter och kunskaper. Under arbetets gång med denna litteraturöversikt har författarna även deltagit på fem grupphandledningstillfällen. Under dessa tillfällen fanns det möjlighet till att granska, ställa frågor och ge feedback åt övriga studenter och deras självständiga arbeten. De övriga

studenterna har även lämnat återkoppling på denna studie under arbetets gång. Att handledare tillsammans med andra studenter granskar varandras arbeten i grupp kan ge en ökad

reliabilitet och trovärdighet av översiktens resultat (Polit & Beck, 2017). Att däremot

genomföra en intervjustudie för att ta reda på konsekvenser för vårdandet skulle kunna svara bättre på syftet. En intervjustudie skulle kunna bidra med en djupare förståelse för det valda syftet. Vid en intervjustudie hade forskarna själva kunnat utforma och välja sina frågor. Dock anses en intervjustudie vara mer tidskrävande och omfattande, i och med detta ansågs

litteraturöversikt som en mer lämplig metod (Polit & Beck, 2017). Sammantaget skulle värderingen att resultatet i denna genomförda litteraturöversikt kunna vara överförbart till ambulanssjukvårdens kontext då flertalet av studierna visar på ett liknande resultat.

13

Resultatdiskussion

Hot och våld är vanligt förekommande i ambulanssjukvården och det rapporteras frekvent i media om våldssituationer där blåljuspersonal är särskilt utsatta. Dock finns det sparsamt med forskning om hur våldet påverkar patienten och vården som patienten erhåller av

ambulanspersonal. Syftet med denna litteraturöversikt var därför att belysa just konsekvenser i vårdandet i samband med hot och våld från ambulanspersonalens perspektiv. Fynden i översikten visar primärt hur hot och våld påverkar ambulanspersonalen och det är rimligt att anta att dessa effekter även kommer att påverka vårdandet. Utgångspunkten i det antagandet är att det goda vårdandet uppstår genom tillit och närhet där vårdaren öppet och följsamt lyssnar in och försöker förstå patienten (Eriksson, 2000; Dahlberg & Segesten, 2010). I en hot- och våldssituation är det svårt och ibland omöjligt som vårdare att finnas nära till hands som Dahlberg och Segesten (2010) beskriver är av betydelse för att stödja och stärka

hälsoprocessen. Oavsett, i resultatet framkom faktorer som kan antas påverka vårdandet. Känslor som rädsla, oro, stress, utmattning, osäkerhet och maktlöst rapporterades. Detta gjorde att många som arbetar inom ambulanssjukvården upplever arbetsplatsen som osäker och gärna backar ett steg då situationen upplevs som hotfull (Lindquist et al., 2019; Gabrovec, 2015; Petzäll et al., 2011). Dahlberg et al. (2003) beskriver att vårdpersonalen behöver sätta sina egna intressen och rädslor åt sidan för att vårdandet ska kunna utgå från patienten vilket kan anses utmanande i hanteringen av en utåtagerande patient. Genom att ”backa” från den vårdande situationen ser författarna detta som en risk för bristande vård då

ambulanspersonalen inte kan vara nära och interagera med patienten. I en studie av Bigham et al. (2014) menade man att ambulanspersonal kunde visa mindre empati för patienten i en våldssituation. Detta kan få mycket tragiska konsekvenser för vårdandet om det empatiska förhållningssättet blir bristande. Travelbee (1966) beskriver i sin omvårdnadsteori att en god vårdrelation inte kan uppnås utan empatisk förståelse. Det viktiga samspelet mellan patienten och personalen kan då bli lidande. Även Su et al. (2020) beskrev empati som en viktig faktor för att kunna vårda med medkännande.

Att en ambulanspersonal som känner rädsla på jobbet blir reserverad kan innebära att hen inte kan vara närvarande hos patienten och den vårdande relationen som riskerar att utebli som Dahlberg och Segesten (2010) beskriver vara av betydelse för hälsoprocessen. Är personalen disträ och oroad för sin egen säkerhet får inte patienten fullt fokus och den personcentrerade vården som eftersträvas uppnås inte. En patient som är akut skadad eller svårt sjuk kan vara krävande och behöver därför ambulanspersonalens fulla uppmärksamhet. Rahmani et al. (2012) beskrev att just hantering av våldet kan leda till minskat fokus på patienten vilket då kan leda till bristande vård. Samtidigt menar Kelley et al. (2014) att relationen mellan patient och vårdare samt den vårdande relationen förvisso är en viktig del men inte är avgörande för vårdresultatet.

I samband med de känslor som uppstår efter en våldssituation finns risk för sjukskrivningar hos personalen för att få möjlighet till reflektion, återhämtning och rehabilitering (Bernaldo-De- Quirós et al., 2015). Författarnas erfarenheter är att sjukskrivningar inom vården kan leda till underbemanning och övertid, i värsta fall beordrad övertid. Ambulanspersonal som tvingas jobba mer än heltid, dubbelpass med lite eller ingen vila antas kunna göra misstag och ha svårt att kunna koncentrera sig. Sjukskrivningar kan därmed leda till att annan personal drabbas vilket i slutändan blir en konsekvens i vårdandet av patienten då personalen blir utmattad och patientsäkerheten äventyras. Det saknas dock evidens kring antagandet vilket gör att det outforskade ämnet behöver belysas i framtiden.

14

I flera studier beskrevs våldssituationer så stökiga att polis tillkallades till platsen (Bigham et al., 2014; Knor et al., 2020). Då ambulanspersonal tvingas ta ett steg tillbaka eller lämna platsen i väntan på polis så blir vårdandet fördröjt. För en patient med akut vårdbehov kan detta få allvarliga konsekvenser. Författarnas erfarenheter är att patienten stundtals kan var så utåtagerande att polis tvingas hantera situationen med handfängsel för att sedan transportera patienten i polisbil till sjukhus. Då patienten måste hanteras av polis kan inte vårdaren finnas nära till hands och bemöta patientens individuella behov vilket Dahlberg och Segersten (2010) menar stärker hälsoprocessen. Detta ansågs också vara en risk då patientens tillstånd inte kan monitoreras av sjukvårdsutbildad personal under transporten. Tidiga varningstecken på att patienten blir försämrad kanske inte uppmärksammas då polis har annat fokus än sjuksköterskan. En patient som plötsligt blir medvetslös eller av annan orsak behöver

medicinsk vård kan inte erhålla det i baksätet av en polisbil. Crilly et al., (2019) beskriver i en studie att patienter som anländer till en akutmottagning med polisbil har en längre väntetid än patienter som inte gör det. I en annan studie visade forskning att skadade patienten som inkom med polisbil hade en ökad risk för mortalitet (Purcell et al., 2020).

Flertalet studier beskrev att ambulanspersonal inte rapporterar det våld de utsätts för till chefer eller högre uppsatta. Det fanns också en allmän uppfattning att de förväntades hantera en våldssituation på egen hand men de upplevde att de saknade utbildning hur de skulle gå till väga (Bigham et al., 2014; Thomas et al., 2020; Rahmani et al., 2012; Marguire et al., 2018). Författarna till denna studie tolkar det som att det finns ett glapp i den kunskap som finns och det som krävs för att hantera eller undvika en våldssituation och därmed förbättra vårdandet. Risken med att ambulanspersonalen inte rapporterar det våld som de utsätts för är att deras chefer inte får en insikt i problematiken. Om inte chef/ledning får vetskap om att våld förekommer och är svårt att hantera, så kommer inte utbildning att planeras in för de anställda. Vården av patienten kan då bli påverkad. För att förhindra det arbetsrelaterade våldet hävdar Peek-Asa et al. (2002) att personalen bör få genomgå utbildningsprogram för att lättare kunna hantera det arbetsrelaterade våldet och dessutom minimera risken för

uppkomsten av våld. Även Su et al. (2020) belyser att vårdpersonal är övertygade om att utbildning kan leda till bättre vård för patienten (Su et al., 2020). Personalens brist på

utbildning anses vara ett fynd som inte hade fått utrymme om litteraturöversikten inte haft ett professionsfokus. Författarna anser därmed att det finns vissa fördelar med att ämnet kunde belysas från ambulanspersonalen perspektiv då utbildningsbrist är en mycket viktig fråga. I hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) står det att alla människor har rätt till god vård på lika villkor. I resultatet beskrivs flera situationer där patienter inte erhåller en god vård. I situationer då en anhörig är våldsutövaren får en utsatt och oskyldig patient inte den vård som anses vara på lika villkor, som på det sättet där våld inte förekommer. Vidare menar

Travelbee (1966) att man bör se människor i interaktion med varandra för att förstå omvårdnaden och vilka konsekvenser som kan medföras. Patientsäkerhetslagens (SFS 2010:659) syfte är att hälso- och sjukvården ska främja hög patientsäkerhet. Cenk (2018) beskrev att ambulanspersonal som utsatts för våld inte kunde hålla en hög patientsäkerhet i sitt arbete om de inte får psykologiskt stöd efter händelsen. Även Petzäll et al. (2011) menade att ambulanspersonal kunde förändra sitt beteende efter en våldssituation. Sett till Travelbees (1966) omvårdnadsteori bör ett möte mellan sjuksköterska och patient inte vara mellan rollerna utan mellan individerna. För att detta skall kunna vara genomförbart så anser

författarna att det psykologiska stödet efter händelsen bör vara av stor vikt för att Travelbees omvårdnadsteori skall vara genomförbart. Vidare anser författarna att personal som inte mår psykiskt bra på sitt arbete, då de bär med sig obearbetade händelser, har svårt att erbjuda patienten god vård på lika villkor. Även patientsäkerheten kan komma att hotas om

15

ambulanspersonalen inte får bearbeta en traumatisk händelse och få den stöttning som anses vara nödvändig. Vidare menar Travelbee (1966) att känslomässig kunskap i kombination med att se patienten är av stor vikt för att skapa en relation. Kommunikationen har en stor

betydelse för ett bra samspel mellan sjuksköterska och patient.

Studien som genomförts syftade till att beskriva hur vårdandet kan påverkas vid hot och våld. Författarna anser att resultatet har vissa svagheter då sparsamt material fanns kring ämnet. Det initiala syftet där ambulanspersonalens upplevelser inte fick lika stort utrymme hade kunnat ge ett mer användbart resultat. Författarna anser därför att vidare forskning gällande hur vårdandet påverkas vid hot och våld skulle vara mycket betydelsefullt för att kunna främja vårdandet och utifrån den specifika situationen kunna ge så bra vård som möjligt. Resultatet visade på att våld till viss del kan undvikas men många våldssituationer är för

ambulanspersonalen oundvikligt. I majoriteten av studierna beskrevs det att vårdandet försämrades på grund av personalens känslor och mående. Personalen fick inte chans att psykiskt rehabiliteras vilket ledde till att de bar med sig våldshändelser i det dagliga arbetet. De beskrevs också bristen på utbildning i hur de skulle hantera förloppet efter en händelse.

Slutsats

Konsekvenserna av hot och våld påverkade framförallt ambulanspersonalens känslor och bemötande vilket kan leda till att vården försämras. Andra faktorer som fördröjning av vård då polis fick ta över ärendet och omhändertagande av patienten samt bristen på kunskap gällande hur en våldssituation skulle hanteras var andra betydande faktorer som påverkade vårdandet. Slutsatsen blir därför att ambulanspersonal behöver mer utbildning i hur de ska bemöta en hotfull patient eller anhörig för att inte ge utrymme för våldet att påverka den vård patienten erhåller. Ambulanspersonalen behöver också känna att de kan rapportera en

händelse och få efterföljande stöd och möjlighet till rehabilitering. Vidare forskning behövs för att belysa hur vårdandet påverkas vid hot och våld mer djupgående.

Klinisk tillämpbarhet

Författarna har en förhoppning om att slutsatsen av denna litteraturöversikt ska leda till att ämnet uppmärksammas i ambulansverksamheten. Mer utbildning behövs för att ge

ambulanspersonalen de bästa förutsättningarna för att ge bra vård. Utbildning kan också ge ambulanspersonalen utrymme att släppa fram känslor och hantera oundvikliga

16

REFERENSER

Referenser markerade med * har inkluderats i resultatet.

Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Wireklint-Sundström, B., Jonsson, A., & Suserud, B-O. (2005). Culture and care in the Swedish ambulance services. Emergency Nurse, 13, 30-36. Doi:19.7748/en2005.12.13.8.30.c1203

Arbetsmiljöverket. (2020). Hot och våld. Hämtad 6 oktober, 2020, från

(https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/hot-och-vald/ Arnetz, J. (2001). Våld i vårdarbetet. Studentlitteratur.

* Baig, L, A., Shaikh, S., Polkowski, M., Ali, K, S., Jamali, S., Mazharullah, L., Soomro, M., Kumari, B., Memon, S., Maheshwari, G., & Arif, S. (2018). Violence Against Health Care Providers: A Mixed-Methods Study from Karachi, Pakistan. The Journal of Emergency

Medicine, 54(4), 558–566. Doi: 10.1016/j.jemermed.2017.12.047

* Bernaldo-De-Quirós, M., Piccini, A.T., Gómes, M.M., & Cerdeira, J.C. (2015).

Psychological consequences of aggression in pre-hospital emergency care: cross sectional survey. International Journal of Nursing Studies, 52(1). Doi: 10.1016/j.ijnurstu.2014.05.011 *Bigham, B.L., Jensen, J.L., Tavares, W., Drennan, I.R., Saleem, H., Dainty, K.N., & Munro, G. (2014). Paramedic self-reported exposure to violence in the emergency medical services workplace: a mixed-methods cross-sectional survey. Prehospital Emergency Care, 18(4) 489-494. Doi:10.3109/10903127.2014.912703

Bigham, B.L., Buick, J.E., Brooks, S.C., Morrison, M., Shojania, K. G., & Morrison, L.J. (2012). Patient safety in emergency medical services: a systematic review of the literature.

Prehospital emergency care: official journal of the National Association of EMS Physicians and the National Association of State EMS Directors, 16(1). Doi:

10.3109/10903127.2011.621045

Borland, M.L., Jacobs, I., & Rogers, I. (2002). Options in prehospital analgesia. Emergency

medicine, 14(1), 77-84. Doi: 10.1046/j.1442-2026.2002.00288.x

Boyle, M., & McKenna, L. (2016). Midwifery student exposure to workplace violence in clinical settings: An exploratory study. Nurse education in Practice , 17. Doi:

10.1016/j.nepr.2015.11.004

Brice, J.H., Studnek, J.R., Bigham, B.L., Martin- Gill, C., Custalow, C.B., Hawkins, E., & Morrison, J.L. (2012). EMS Provider and Patient Safety during Response and Transport: Proceedings of an Ambulance Safety Conference. Prehospital Emergency Care, 16(1), 3-19. Doi: 10.3109/10903127.2011.626106

Burton, J. (2010). WHO healthy workplace framework and model: background and

17

Caldwell, K., Henshaw, L., & Taylor, G. (2011). Developing a framework for critiquing health research: An early evaluation. Nurse Education Today, 31(8), e1-7. Doi:

10.1016/j.nedt.2010.11.025

Carlsson, G. (2016). Att möta hot och våld. I B.O Suserud & L. Lundberg (Red.), Prehospital

akutsjukvård (ss. 89-110). Liber.

* Cenk, S. (2018). An analysis of the exposure to violence and burnout levels of ambulance staff. Turkish Journal of Emergency Medicine, 19(1). Doi: 10.1016/j.tjem.2018.09.002 Chami Gentil, R., Ramos, L. H., & Yamaguchi Whitaker, I. (2008). Nurses' Training in Prehospital Care. Revista Latino-Americana de Enfermagem, 16(2), 192-197. Doi: 10.3109/10903120903349762

* Coomber, K., Curtis, A., Vandenberg, B., Miller, P., Heilbronn, C., Metthews, S., Smith, K., Wilson, J., Foruhar, M., Mayshak, R., Lubman, D., & Scott, D. (2019). Aggression and violence at ambulance attendances where alcohol, illicit and/or pharmaceutical drugs were recorded: A 5-year study of ambulance records in Victoria, Australia. Drug and Alcohol

Dependence, 205(2019). Doi; 10.1016/j.drugalcdep.2019.107685

Corman, M.K. (2018). Titrating the Rig: How Paramedics Work in and on Their Ambulance.

Qualitative Health Research, 28(1), 47-59. Doi: 10.1177/1049732317739266

Constand, M.K., MacDermid J.C., Bello-Haas, V.D., & Law, M. (2014). Scoping review of patient-centered care approaches in healthcare. BMC Health services research. 14(271). Doi: 10.1186/1472-6963-14-271

Crilly, J., Zhang, A., Lincoln; C., Schuffman,P., Timms, J., BEcker, K., Van Buuren, N., Fischer, A., Murohy, D., & Green, D. (2019). Characteristics and outcomes of patient presentations made by police to an Australian emergency department. Emergency Medicine

Australasia, 31(6):1014-1023. Doi: 10.1111/1742-6723.13301

* Dadashzadeh, A., Rahmani, A., Hassankhani, H., Boyle, M., Mohammadi, E., & Campbell, S. (2019). Iranian per-hospital emergency care nurses´strategies to manage workplace

violence: A descriptive qualitative study. Journal of nursing management, 27(6), 1190-1199. Doi: 10.1111/jonm.12791

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa & vårdande. I teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 181-255.

Dahlberg, K., Segesten, K., Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå

vårdvetenskap. Studentlitteratur.

Danielson, E. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Henriksson (Red.), Vetenskaplig teori

och metod; från idé till examination inom omvårdnad. Studentlitteratur.

Ebben, R.H.A., Vloet, L.C.M., Speijers, R.F., Tönjes, N. W., Loef, J., Pelgrim, T.,

Hoogeveen, M., & Berben, S.A.A. (2017). A patient-safety and professional perspective on non-conveyance in ambulance care: a systematic review. Scandinavian journal of trauma,

18

Ek, B., & Svedlund, M. (2015). Registered nurses’ experiences of their decision-making at an Emergency Medical Dispatch Centre. Journal of Clinical Nursing. 24, 1122-1131. Doi: 10.1111/jocn.12701

Eriksson, K. (2000). Vårdandets idé. Stockholm: Liber, ss. 19-32

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering,

analys och presentation av omvårdnadsforskning (4. uppl.). Natur och Kultur.

Forsell, L., Forsberg, A., Kisch, A., & Rantala, A. (2020). Specialist Ambulance Nurses' Perceptions of Nursing: A Phenomenographic Study. International journal of enviromental

research and public health, 17(14). Doi: 10.3390/ijerph17145018

*Gabrovec, B. (2015). The prevalence of violence directed at paramedics services personnel.

Obzornik Zdravstvene Nege, 49(4), 284-294. Doi: 10.14528/snr.2015.49.4.60

Gunawan, D., & Hariyati, T.S. (2019). The implementation of patient safety culture in nursing practice. Enfermeria Clinica 2(29), 139-145. Doi: 10.1016/j.enfcli.2019.05.007

Gustafsson, B., Hermerén, G., & Petersson, B. (2006). Vad är god forskningssed? Synpunkter,

riktlinjer och exempel. Vetenskapsrådet

Helgesson, G. (2015). Forskningsetik. (2. uppl.). Studentlitteratur.

Henricsson, M. (2017). Diskussion. I M. Henriksson (Red.), Vetenskaplig teori och metod:

från idé till examination inom omvårdnad (2. Uppl., ss. 411-420). Studentlitteratur.

* Hosseinikia, S.H., Zarei, S., Kalyani, M.N., & Tahamtan, S. (2018). A Cross-Sectional Multicenter Study of Workplace Violence against Prehospital Emergency Medical Technicians. Emergency Medicine International, (2018). Doi: 10.1155/2018/7835676 HSLF-FS 2018:38. Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård m.m. Riksdagen. Hugelius, K., Berg, S., Westerberg, E., Gifford, M., & Adolfsson, A. (2014). Swedish ambulance managers' descriptions of crisis support for ambulance staff after potentially traumatic events. Prehospital and Disaster Medicine, 29(6), 589-92. Doi:

10.1017/S1049023X14001071

Jay, R. (1996). Reassuring and reducing anxiety in seriously injured patients: a study of Accident and Emergency interventions. Accident and Emergency Nursing, 4(3), 125-131. Doi: 10.1016/s0965-2302(96)90057-0

Jin, J., & Yi, Y.J. (2019). Patient safety competency and the new nursing care delivery model.

Journal of nursing management, 27(6), 1167-1175. Doi: 10.1111/jonm.12788

Johansson, P., Oléni, M., & Fridlund, B. (2002). Patient satisfaction with nursing care in the context of health care: a litteratur study. Journal of Caring Sciences, 16, 337-344. Doi: 10.1046/j.1471-6712.2002.00094.x

19

Kelley, J.M., Kraft-Todd, G., Schapira, L., Kossowsky, J., & Riess, H. (2014). The influence of the patient-clinician relationship on healthcare outcomes: a systematic review and meta-analysis on randomized controlled trials. Plos one, 9(4), 1-7. Doi:

10.1371/journal.pone.0094207

* Knor, J., Pekara, J., Šeblová, J., Peřan, D., Cmorej, P., & Němcová, J. (2020). Qualitative Research of Violent Incidents Toward Young Paramedics in the Czech Republic. Western

Journal of Emergency Medicine, (21)2, 463-468. Doi: 10.5811/westjem.2019.10.43919

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom

hälso- och vårdvetenskap. Natur och kultur.

* Lindquist, B., Koval, K., Mahadevan, A., Gennosa, C., Leggio, W., Niknam, K., Rao, G.V.R., Newberry, J.A., & Strehllow, M. (2019). Workplace violence among prehospital care providers in India: a crosssectional study. BMJ Open, 26;9(11). Doi:10.1136/ bmjopen-2019-033404

* Maguire, B.J., O’Neill, B.J., O’Meara, P., Browne, M., & Dealy, M.T. (2018). Preventing EMS workplace violence: A mixed-methods analysis of insights from assaulted medics.

Injury, 49(7). Doi: 10.1016/j.injury.2018.05.007

Meriläinen, M., Kyngäs, H. & Ala-Kokko, T. (2010). 24-Hour intensive care: An

observational study an environment and events. Intensive care and critical care nursing, 26(5), 246-253. Doi: 10.1016/j.iccn.2010.06.003

Moberg, K. (2015). Är artikeln peer reviewed? Hämtad 28 april, 2021, från https://kib.ki.se/whatsup/blog/ar-artikeln-peer-reviewed

Nationalencyklopedin. (u.å.). Vård. Hämtad 7 december, 2020, från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vård

O’Hara, R., Johnson, M., Siriwardena, A.N., Weyman, A., Turner, J., Shaw, D., Mortimer, P., Newman, C., Hirst, E., Storey, M., Mason, S., Quinn, T., & Shewan, J. (2015). A qualitative study of systemic influences on paramedic decision making: care transitions and patient safety. Journal of Health Services Research & Policy, 20(1), 45-53. Doi:

10.1177/1355819614558472

Peek-Asa, C., Cubbin, L., Hubbell, L. (2002). Violent events and security programs in

California Emergency Departments before and after the 1993 hospital security act. Journal of

Emergency Nursing. (28)5. 420-426. Doi: 10.1067/men.2002.127567

* Petzäll, K., Tällberg, J., Lundin, T., & Suserud, B. (2011). Threats and violence in the swedish pre-hospital emergency care. International Emergency Nursing, 19(1), 5-11. Doi: 10.1016/j.ienj.2010.01.004

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for