Mentorskap : En integrativ litteraturstudie om insatsen mentorskap för ungdomar med ett normbrytande beteende

En integrativ litteraturstudie om insatsen

mentor-skap för ungdomar med ett normbrytande beteende

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020

Mentorskap

MENTORSKAP- EN INTEGRATIV LITTERATURSTUDIE OM INSATSEN MENTORSKAP FÖR UNGDOMAR MED ETT NORMBRYTANDE BETEENDE

Esséus, Simon & Petersen, Julia Örebro universitet

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete

Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng HT 2020

Sammanfattning

Denna studie är en integrativ litteraturstudie som syftar till att undersöka vad tidigare forskning säger om mentorskapsliknande insatsers påverkan på ungdomar med, eller med risk för ett normbrytande beteende och vilka delar som har betydelse för insatsens effekt. För att undersöka mentorskapets påverkan har 12 vetenskapliga artiklar inkluderats. Resultatet har bearbetats med en tematisk analys utifrån de teoretiska begreppen, risk-och skyddsfaktorer, relationskompetens och empati. Resultatet visar att mentorskap har en positiv påverkan på ungdomsbrottslighet. Mentorer kan fungera som skyddsfaktorer för ungdomar om mentorn har förmåga att skapa en god relation till ungdomen samt förmågan att kunna upprätthålla relationen under en längre period. Mentorer behöver ha empatisk förmåga för att kunna upprätta och upprätthålla sådana goda relationer med ungdomar. För att mentorskapet ska bidra med positiva effekter på ungdo-mar med komplexa problem, behöver mentorerna utbildning och erfarenhet. Mentorskapet be-höver utgå från enskilda bedömningar utifrån ungdomarnas behov och styrkor för att insatsens verkan ska vara så positiv som möjligt. Avslutningsvis diskuteras studiens slutsatser i kombi-nation med tidigare forskningsöversikter, för att vidare ge förslag på framtida forskning. Nyckelord: Mentorskap, ungdomsbrottslighet, normbrytande beteende, relationsskapande

MENTORSHIP – AN INTEGRATIVE LITERATURE REVIEW REGARDING MENTORING FOR NORM-BREAKING YOUTH

Esséus, Simon & Petersen, Julia Örebro University,

School of Law,

Psychology and Social Work, Social Work,

Undergraduate Essay 15 credits, Autumn 2020

Abstract

This study is an integrative literature review that aims to examine the existing research of men-toring relationships effects of youth with a norm-breaking behavior and youth at risk for such behavior. Key aspects for intervention success are also identified. A total of 12 articles were included to examine the purpose of this study. The results are thematically analyzed with theo-ries based on risk- and protective factors, relationships skills and empathy. Results show that mentoring is a successful intervention regarding youth delinquency. Mentors can serve as a protective factor, if the mentor is capable of forming a healthy relationship and maintain this relationship for a longer period of time. Empathy is a key aspect to be able to form this kind of relationship. Mentors also need education and experience to deal with youth with complex pro-blems. To achieve positive effects, individual assessments based on youths needs and strengths are important. In the end of this literature review, conclusions are discussed in combination with previous research. Further research is also suggested.

Innehållsförteckning

Inledning och problemformulering... 1

Syfte och frågeställningar ... 2

Tidigare forskningsöversikter ... 2

Effectiveness of mentoring programs for youth: A meta-analytic review ... 2

Mentoring Interventions to Affect Juvenile Delinquency and Associated Problems: A Systematic Review ... 3

The Effects of Youth Mentoring Programs: A Meta-analysis of Outcome Studies ... 3

Sammanfattning av tidigare forskningsöversikter ... 4

Teoretiska utgångspunkter ... 4

Risk- och skyddsfaktorer ... 4

Relationskompetens ... 6

Empati ... 6

Sammanfattning teoretiska utgångspunkter ... 7

Metod ... 7

Val av metod ... 7

Inkludering- och exkluderingskriterier ... 8

Litteratursökning ... 9

Sammanställning och analysförfarande ... 10

Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 10

Kvalitetsbedömning av inkluderade studier ... 11

Etik ... 11

Resultat ... 12

Mentorskaps olika utfall ... 15

Betydelsen av mentorns egenskaper ... 16

Mentorskaps genomförande och riktning ... 18

Analys ... 18

Mentorskap som skyddsfaktor ... 19

Centrala faktorer relaterade till mentorn ... 19

Empatins betydelse ... 21

Diskussion ... 21

Studiens styrkor och svagheter ... 23

Praktiska implikationer ... 23

Referenslista ... 25 Bilagor ... 28 Bilaga 1 ... 28

1

Inledning och problemformulering

Ungdomar som begår brott och som hamnar i kriminella kretsar är ett problem i det svenska samhället. Det framkommer att ungdomar som begår brott är överrepresenterade i statistiken, under 2019 var exempelvis 20 procent av de som var misstänkta för brott under 20 år. De van-ligaste brott som ungdomar misstänks för är narkotikabrott, brott mot person samt stöldbrott (Brottsförebyggandet Rådet, BRÅ, 2020). Ungdomsbrottslighet är ett komplext problem och det är svårt att veta hur det ska reduceras. Det är dock viktigt att den minskar, eftersom ung-domsbrottsligheten kan leda till konsekvenser för förövaren senare i livet, så som en sämre hälsa, högre dödlighet och sämre levnadsvillkor (Socialstyrelsen, 2013).

För att förstå varför ungdomar hamnar i kriminella kretsar kan risk- och skyddsfaktorer identi-fieras. Riskfaktorer är faktorer som kan öka risken för att ungdomar hamnar i brottslighet, me-dan skyddsfaktorer motverkar en såme-dan effekt. Riskfaktorer kan verka på olika nivåer i en indi-vids liv, så som den nationella nivån, individ- och familjenivån och närmiljön (Justitiedeparte-mentet, 2009). Polismyndigheten (2020) menar att särskilda riskfaktorer kan påverka att ung-domar begår brott, vilka är en svår familjesituation, en bristande skolgång samt att leva i ett område med bristande ekonomiska och sociala resurser. Vidare förklarar Andershed och An-dershed (2005) att familjen och föräldrarna vanligtvis anses som starka skyddsfaktorer. De me-nar att en god föräldraroll kan leda till att den unge ser föräldrarna som förebilder. Engagerade föräldrar som sätter adekvata gränser gentemot normbrytande beteende, droger och alkohol och som har en positiv bild på fritidsaktiviteter, kan skydda att den unge inte utvecklar ett kriminellt beteende. Samtidigt som familjen även kan ses som en riskfaktor för att den unge hamnar i kriminella kretsar och begår brott. Det kan handla om att det förekommer konflikter mellan barn och förälder, att föräldern inte är engagerad i barnets liv eller att familjen har det svårt ekonomiskt. Figueiredo dos Santos och Marques Alberto (2016) anser vidare att riskerna att en ungdom hamnar i kriminella kretsar kan handla om föräldraansvaret, att föräldrarna är ensam-stående, eller föräldrarnas egna mående. För att den unge ska utvecklas positivt och motverka en destruktiv livsstil behöver den unge ha en vuxen människa som förebild, vilket insatser som är baserade på ett mentorskap skulle kunna bidra till.

Mentorsliknande insatser kan tillämpas för att unga personer ska skapa en god relation till en annan vuxen människa (mentorn). Mentorn kan vara en tjänsteman från socialtjänsten, polisen eller skolan men det kan likaså vara en vuxen från en ideell organisation så som en idrottsför-ening. Mentorers mål är att tillhandahålla stöd och hjälp till ungdomar, och en god relation med en mentor kan öka den unges självkänsla och främja positiva förändringar i ungdomens livssi-tuation och beteende (Brännström, 2010). Mentorer är ett begrepp som inte direkt tillämpas inom exempelvis socialtjänsten, utan där används istället formuleringen kvalificerade kontakt-personer. Socialstyrelsen (2008) skriver att skillnaderna mellan mentorer och kvalificerade kon-taktpersoner inte är betydande, utan skillnaderna är huvudsakligen av organisatoriska och ad-ministrativa slag. I Sverige används kontaktpersoner eftersom det är införlivat i lagen och hand-läggs av socialtjänsten, medan mentorer tillämpas mer av ideella organisationer både internat-ionellt och i Sverige. En regelbunden kontakt med en kvalificerad kontaktperson kan exempel-vis beslutas för ungdomar som har en destruktiv livsstil enligt 3 kap. 6b § Socialtjänstlagen [SoL] och enligt 22 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga [LVU]. Det är således av stor vikt att ha kunskap om vad som kan främja sådana kontakter, för att de ska ha så god inverkan som möjligt. Larson (2006) menar att en mentor kan minska ungdomens egen motivation som ett resultat av att det innebär för mycket struktur eller direktiv från en vuxen människa, vilket kan leda till att den unge inte utvecklas. Mentorn kan vidare bidra till att ungdomen utvecklas positivt, vilket kan göras när en förtroendefull relation har byggts upp. Larson (2006) anser vidare att det är viktigt att tänka på olika faktorer som kan påverka relat-ionen och kontakten mellan mentor och ungdom, exempelvis individuella eller kulturella

2

skillnader. Hänsyn bör även tas till ungdomens ålder, då äldre ungdomar kan påverkas negativt av strikta direktiv från en vuxen medan yngre ungdomar behöver mer vägledning för att mot-verka en sämre utveckling. Mentorer och professionella i andra liknande roller, behöver en tyd-lig vägledning om hur de ska agera i olika situationer som kan uppstå i relationer med ungdo-mar, därför behövs det ännu mer forskning om mentorskap som insats.

Med utgångspunkt i att ungdomar är överrepresenterade i brottsstatistiken och de konsekvenser som en sådan livsstil kan resultera i, kan behovet av välfungerande förebyggande insatser be-höva poängteras. Det brottsförebyggande arbetet behöver därför utgå från evidensbaserade ut-värderingar och inte på enskildas övertygelse om effekten på olika insatser (Regeringen, 2009). Insatsen kvalificerade kontaktpersoner är ofta en verksam insats för barn och unga som begår brott, men kontaktpersonernas kompetens är central för insatsens funktion. Det är således av stor vikt att “rätt” person väljs för ett visst uppdrag (SOU, 2004). I föreliggande studie betraktas mentorer och kvalificerade kontaktpersoner som liknande begrepp eftersom det inte är några större skillnader mellan rollerna (Socialstyrelsen, 2008). Utifrån ovanstående är det väsentligt att undersöka vad som faktiskt har betydelse för att mentorskapet ska ge positiva effekter, och i längden leda till att ungdomsbrottsligheten minskar för de individer som erhåller insatsen.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad tidigare forskning säger om mentorskaps-liknande insatsers påverkan på ungdomar med, eller med risk för ett normbrytande beteende och vilka delar som har betydelse för insatsens verkan.

För att besvara syftet används nedanstående frågeställningar:

1. Vad har denna typ av insats (mentorer) påvisat för resultat på ungdomsbrottslighet? 2. Vilka personliga egenskaper hos mentorn har betydelse för insatsens effekt?

3. Föreligger det andra faktorer som har betydelse för insatsens effekt?

Tidigare forskningsöversikter

I följande avsnittet kommer tidigare forskningsöversikter att presenteras som är inriktade på ämnet mentorskapsliknande insatser och ungdomsbrottslighet.

Effectiveness of mentoring programs for youth: A meta-analytic review

Författarna har gjort en metaanalys där fokus var att granska 55 utvärderingar av effekterna på mentorsprogram på ungdomar. Syftet med studien var att objektivt bedöma de övergripande effekterna av mentorsprogram på ungdomar samt undersöka möjlig variation i effekterna av programmen utifrån programdesign, relation, ungdomens egenskaper och utvärderingar (DuBois, Holloway, Valentine & Cooper, 2002). För att omfattas av metaanalysen skulle pro-grammen innehålla mentorskap, på ett sådant sätt som det vanligtvis definieras i litteraturen, vilket är att mentorskap sker inom en relation en mot en. Detta medför att program som innehöll små grupper, eller program där åldersskillnaden mellan mentorn och ungdomen varit liten, ex-kluderades. Andra program som blev exkluderade var sådana där de professionella arbetade med psykisk ohälsa. Inkluderade studier omfattades vidare endast av utvärderingar som base-rats på jämförelser, antingen med hjälp av en kontrollgrupp eller jämförelser innan kontra efter genomfört program. Utvärderingarna var avslutningsvis genomförda någon gång under 1970– 1998, där ungdomarna varit under 19 år. Resultatet av studien påvisar att de program som om-fattats inte har en speciellt stor effekt, iallafall inte i relation till den effekt som allmänheten tror att programmen har. Det föreligger dock ett antal aspekter som kan leda till ett mer positivt utfall för ungdomar som genomför mentorsprogram. Program som innehåller fortlöpande ut-bildning för mentorerna, strukturerade aktiviteter och förväntade mötestillfällen, stöd till och involvering av föräldrar samt kontinuerlig utvärdering av program har en större sannolikhet att

3

leda till positiva resultat. Andra aspekter som är relaterade till ett positivt utfall baserades på relationen mellan mentor och ungdom. En frekvent kontakt, emotionell närhet, och relationens längd kan ha en värdefull inverkan på ungdomarnas utveckling. Detta är dock något som inte har kunnat påvisats i denna studie. Slutsatser i studien inbegriper riktlinjer för hur mentorspro-gram bör utformas och genomföras på ett mer fördelaktigt sätt. I underlag av bedömningar av sådana program behöver det även tas till hänsyn till relationerna och kontextuella faktorer (DuBois et al., 2002).

Mentoring Interventions to Affect Juvenile Delinquency and Associated Problems: A Systematic Review

Studiens författare har genomfört en metaanalys av 46 studier, där utvärderingar av mentors-programs effekt på ungdomsbrottslighet och dess konsekvenser undersöktes. Studien syftar till att redogöra för mentorinsatsers effekt på brottslighet och relaterade problem, hur effekten kan variera beroende på olika faktorer, identifiera och informera om centrala funktioner i insatsen samt att definiera mentorskap för att underlätta för framtida forskning. Studierna som har in-kluderats har uppfyllt en del kriterier, studierna skulle vara genomförda i USA eller andra eng-elsktalande länder mellan år 1970–2011. Studierna skulle även fokusera på ungdomar med risk för ungdomsbrottslighet eller som för närvarande är involverade i brottsliga sammanhang. Stu-dierna ska ha mätt den kvantitativa effekten för åtminstone, ungdomsbrottslighet, aggression, droganvändning eller skolprestationer. Mentorskap skulle vara en del av insatsen eller helt ut-göra insatsen för att omfattas av metaanalysen. Insatser där den äldre hade en professionell roll exkluderades i denna studie (Tolan, Henry, Schoeny, Bass, Lovegrove & Nichols, 2013). Re-sultatet påvisar att mentorsinsatser bidrar till ett positivt utfall för ungdomsbrottslighet, drog-användning, aggression samt skolprestation. Effekten var dock störst på ungdomsbrottslighet än de andra kategorierna. Resultatet visar också att om mentorn har som motiv att uppnå pro-fessionell utveckling, kan det ha en påverkan på programmets effekt. Mentorsprogram som även betonar emotionellt stöd och annat stöd i allmänhet, kan också ha en påverkan på den effekt som uppnås. Slutsatser som görs är att mentorskap är ett användbart tillvägagångssätt för att minska brottsligheten, dock är det oklart vad i insatsen som bidrar till fördelarna. De studier som denna metaanalys tagit sin utgångspunkt i saknar beskrivningar av viktiga funktioner, pro-gramdesignens organisation och teoretiska processer som vanligtvis brukar finnas med i empi-riska rapporter. Det behöver således mer forskning om vad som kan förstärka mentorskapspro-grammen (Tolan et al., 2013).

The Effects of Youth Mentoring Programs: A Meta-analysis of Outcome Studies Studien är en omfattande metaanalys som inkluderat 70 tidigare studier mellan år 1975–2017, med ett totalt urval av 25 286 ungdomar. Syftet med metaanalysen var att undersöka i vilken utsträckning som mentorsinsatser har ett inflytande på ungdomars utveckling samt att utreda under vilka förutsättningar som dessa insatser är mest fördelaktiga. De tidigare utvärderingar som använts som underlag för analysen valdes ut baserat på ett antal kriterier. Inledningsvis skulle utvärderingarna genomförts på formella mentorsprogram, där vuxna agerat i en mentors-roll på ett icke-professionellt sätt i relation till en ungdom, i syfte att nå positiva utfall. Vidare skulle dessa utvärderingar vara genomförda med hjälp av en kontrollgrupp eller ha karaktären av en randomiserad kontrollerad studie. De utvärderingar som exkluderats i analysen var ex-empelvis utvärderingar som var baserade på gruppmentorskap, eller där åldersskillnaden mellan mentor och ungdom var liten. Resultatet av studien visar att mentorskapsinsatser når större ef-fekt om de huvudsakligen riktar sig mot yngre killar, där majoriteten av mentorerna har erfa-renhet av att hjälpa andra eller där mentorerna är män. Vidare visade program som bestod av kortare möten en större effekt. Det faktum att program bestående av mentorer med större erfa-renhet leder till större effekter, är något som överensstämmer med tidigare forskning. Mentorer med tidigare erfarenhet av att arbeta med ungdomar i riskzon, kan ha en större sannolikhet att

4

uppnå positiva utfall i relation till ungdomen, än mentorer utan sådan erfarenhet. Det kan såle-des vara fördelaktigt att rekrytera mentorer med sådan erfarenhet, eller utbilda mentorer utan erfarenhet innan en sådan tjänst påbörjas (Raposa, Rhodes, Stams, Card, Burton, Schwartz, Sykes, Kanchewa, Kupersmidt & Hussain, 2019).

Sammanfattning av tidigare forskningsöversikter

Utifrån de tidigare presenterade forskningsöversikterna framkommer att det föreligger ett be-hov av att klargöra vilka delar av denna typ av insats som faktiskt bidrar till positiva utfall för ungdomsbrottslighet. Att identifiera vilka delar som har stor betydelse för utfallet, kan fungera som vägledande i hur dessa program utformas i praktiken. Vidare kan det leda till förbättringar i kommande utvärderingar av programmen, eftersom utvärderingar då kan anpassas utifrån de verksamma delarna. En brist i dessa tidigare studier är att de bortser från professionella relat-ioner mellan mentor och ungdom. Att även inkludera sådana relatrelat-ioner skulle rimligtvis kunna bidra till att kunskapsläget förstärks ytterligare. I föreliggande studie är det av hög relevans att inkludera sådana relationer, eftersom kvalificerade kontaktpersoner kan ha en mer gedigen ut-bildning än de mentorer som deltagit i de tidigare studierna. Avslutningsvis är dessa studier metaanalyser och en annan typ av forskningsdesign skulle kunna bidra till att nyansera den befintliga kunskapen.

Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt definieras några teoretiska begrepp som kan vara användbara för att nå en förstå-else för mentorskap som insats samt dess delar. I inledningen av föreliggande studie omnämns risk och skyddsfaktorer som centrala för att nå en förståelse för varför ungdomar utvecklar ett kriminellt beteende. Att tillämpa en sådan teoretisk utgångspunkt i relation till mentorskap, skulle således kunna öka förståelsen för hur insatsen är tänkt att påverka ungdomar och vilka delar av insatsen som därmed blir centrala. I de tidigare nämnda forskningsöversikterna på äm-net, belyses bland annat relationen mellan mentorn och ungdomen, mentorns erfarenhet och specifika egenskaper hos mentorn som tänkbara faktorer som kan påverka insatsens utfall. Med detta som bakgrund, har begreppen relationskompetens och empati även tillämpats, för att syn-liggöra och nyansera eventuella viktiga faktorer i relationen som ett mentorskap innebär.

Risk- och skyddsfaktorer

Den professionella som arbetar med ungdomar behöver ha grundläggande kunskap om risk- och skyddsfaktorer, både generellt och i de olika specifika fallen. Att ha kunskap om risk- och skyddsfaktorer behövs för att insatserna ska kunna individanpassas till varje ungdoms specifika behov. Samtidigt som kunskap om dessa faktorer även kan leda till att utveckla nya förebyg-gande insatser, då det är viktigt att insatserna fokuserar på att dämpa riskfaktorers påverkan på individen och mer stärka och bevara skyddsfaktorer (Andershed & Andershed, 2010). Riskfak-torer kan förklaras som egenskaper, händelser eller processer som ökar risken för ett visst utfall, vilket exempelvis kan vara att öka sannolikheten för ett kriminellt beteende. Skyddsfaktorer förklaras istället som egenskaper, händelser eller processer som minskar risken för ett visst utfall, vilket kan vara att den enskilde individen skyddas från att hamna i exempelvis ett krimi-nellt beteende. Skyddsfaktorerna kan påverka individen mot en positiv utveckling även om denne utsätts för eller har olika riskfaktorer, eftersom skyddsfaktorer kan fungera som mild-rande av riskfaktorernas effekt (Andershed & Andershed, 2010).

Risk- och skyddsfaktorerna kan kategoriseras på olika sätt, och dessa kategoriseringar behöver den professionella ha kunskap om för att kunna bedöma den unges behov av stöd och hjälp. Den första kategoriseringen är direkta och indirekta faktorer som kan påverka individens ut-veckling. Ett exempel är impulsivitet hos ungdomen, som ses som en direkt riskfaktor medan föräldrars utbildningsnivå kan vara en indirekt riskfaktor för att ungdomen utvecklas negativt.

5

Faktorerna kan också delas i föränderliga faktorer, som går att påverka, och oföränderliga fak-torer, som inte går att påverka, där de oföränderliga faktorerna kan handla om könstillhörighet eller etnicitet. Ett annat sätt att kategorisera risk- och skyddsfaktorer är att dela in dem

initie-rande och upprätthållande faktorer. Initieinitie-rande faktorer kan förklaras som något som direkt

eller indirekt gör att en individ utvecklar exempelvis ett kriminellt beteende, att en person börjar begå brott. Upprätthållande faktorer ses som faktorer som gör att ett beteende fortsätter, att personen fortsätter begå brott. Vid bedömning och utveckling av insatser kan det vara relevant att fokusera på faktorer som kan förändra individens beteende, vilket då handlar om de direkta, föränderliga och upprätthållande faktorerna. Att den professionella har kunskap om de olika kategoriseringarna är nödvändigt, för att kunna ge adekvat hjälp till ungdomar som är i eller har en risk för ett kriminellt beteende. Det är viktigt att fokusera på de faktorer som faktiskt kan förändra individens beteende då det kan höra ihop med individens kriminella beteende och upp-rätthållande av kriminella handlingar. Fokus ska därmed vara på att förändra faktorer som hör ihop med upprätthållandet av kriminella handlingar för att ungdomens kriminella beteende se-dan ska kunna ändras. Exempel på riskfaktorer som ses som föränderliga och som därmed kan höra ihop med ungdomens kriminella beteende är bland annat, föräldrarnas svårigheter med uppfostringsstrategier, ungdomens problematiska kamratrelationer eller ungdomens alkohol- eller droganvändande. Dessa riskfaktorer är sammanhängande med de direkta, föränderliga och upprätthållande faktorer, och den professionella bör fokusera på dessa risker för att kunna för-ändra ungdomens beteende och minska kriminella handlingar (Andershed & Andershed, 2010). Risk- och skyddsfaktorer kan identifieras på olika nivåer i en individs liv, det kan handla om den enskilde själv, familjen, vänner, skola, närsamhällets risker och möjligheter samt sam-hällets struktur, funktion och normer. Dessa nivåer kommer sedan kunna påverka varandra på olika sätt, och risken för att ungdomar hamnar i kriminalitet är större om ungdomarna har flera riskfaktorer på de olika nivåerna (Andershed & Andershed, 2010). Riskfaktorer som kan iden-tifieras på individnivå inbegriper både beteenden och egenskaper hos ett barn. Hur eventuella riskfaktorer på individnivå tillkommer i ett barns liv kan variera, det kan exempelvis vara ärft-liga beteenden och egenskaper eller beteenden som barnet utvecklat över tid i samspel med barnets närmiljö. En individs temperament är ett exempel på en egenskap som blivit relaterat till ett normbrytande beteende. Ett annat sådant exempel är barn som inte presterar i skolan. Riskfaktorer kan som tidigare nämnt även identifieras inom familjen. Ett negativt samspel med föräldrarna är något som är mer frekvent förekommande hos barn med ett normbrytande bete-ende. Strukturen inom familjen kan likaså ha betydelse för ett barn. Barn som växer upp med en ensamstående förälder och barn som växer upp med många syskon löper större risk för ett normbrytande beteende (Andershed & Andershed, 2005). Det är således viktigt att tänka på att risk- och skyddsfaktorer är individuella och kan skilja sig åt, därmed behöver den professionella göra enskilda bedömningar av den unges behov av stöd och hjälp utifrån dennes risker och skydd (Andershed & Andershed, 2010).

Ungdomar som har ett flertal riskfaktorer i dennes omgivning har större risk att utveckla eller fortsätta med ett kriminellt beteende enligt Andershed och Andershed (2010). Författarna me-nar vidare att det är vanligt att riskfaktorer leder till att utveckla nya riskfaktorer, vilket kan förklaras som att ett problem vanligtvis leder till andra problem. Det kan dock förekomma ett antal faktorer som kan skydda mot ett normbrytande beteende i ett barns liv. En faktor som är relaterat till en lägre grad av normbrytande beteende är barnets relation till sina föräldrar. Det har exempelvis visat sig att barn som tidigt debuterat med ett normbrytande beteende inte haft några allvarliga konsekvenser senare i livet, förutsatt att barnet haft en god relation till sin mamma. En annan faktor som är skyddande är socialt och emotionellt stöd från omgivningen. Det kan exempelvis röra sig om stöd från mor- och farföräldrar, vänner, lärare och medlemmar i olika föreningar (Andershed & Andershed, 2005).

6

Relationskompetens

Förmågan att skapa en god relation är central inom många olika yrken där syftet är att skapa förutsättningar för någon typ av förändring. Det kan exempelvis innebära förändring av bete-ende, tankesätt och känslor. Kvaliteten på relationen kan i dessa fall vara direkt avgörande och relationen är ofta viktigare än de tekniker och metoder som den professionella använder sig utav (Røkenes & Hanssen, 2007). Den professionella behöver ha förmåga att kunna lyssna, att kunna förstå samt att skapa en god allians med klienten. Detta för att kunna ge motivation som kan bidra till att klienten når en positiv förändring eller utveckling (Eide & Eide, 2006). Att skapa en god relation med klienten är även något Thunberg (2018) nämner som viktigt inom olika behandlingsformer vad gäller exempelvis missbruk och kriminalitet, för att uppnå positiva utfall. För att en god relation ska kunna skapas behöver det finnas ett “givande och tagande” mellan klient och den professionella, vilket kan kallas för en samverkande relation. Detta kan ses som en viktig del inom mentorskap. Att den professionella samverkar med klienten kan göras när de har byggt upp en stabil relation och där de formulerar gemensamma mål. Det är därmed viktigt att den professionella, i detta sammanhang mentorn, är uppmärksam på klientens egna perspektiv på situationen och hur det kan lösas. Samarbetet kan således gynnas av att klienten får vara delaktig i upplägget av arbetet (Healy, 2014). Den professionella måste även ha förmågan att kunna inleda en relation och skapa förutsättningar så att kommunikationen blir givande samt förhålla sig på ett sådant sätt att det gynnar den andre, vilket är en del av att vara relationskompetent (Røkenes & Hanssen, 2007).

Relationskompetens innebär “att förstå och samverka med de människor vi möter i vårt yrke på ett bra och ändamålsenligt sätt” (Røkenes & Hanssen, 2007, s.10). Att vara relationskompetent innebär bland annat en förmåga att kunna upprätta, upprätthålla och sedan avsluta relationen på ett professionellt sätt. Det finns även andra centrala aspekter som kännetecknar en relations-kompetent yrkesutövare, vilka bland annat är situationsförståelse, självinsikt och empatisk för-måga (Røkenes & Hanssen, 2007). Relationskompetensen utgör tillsammans med handlings-kompetensen den professionellas yrkeskompetens. Handlingshandlings-kompetensen innebär den pro-fessionellas färdigheter och kunskaper som denne kan använda sig utav för att göra något för eller med den andre. Dessa kunskaper och färdigheter blir dock inte lika användbara för en yrkesutövare som inte är relationskompetent i jämförelse med en som är det. Exempelvis har kommunikationens och relationsfaktorers betydelse synliggjorts i en amerikansk studie, där det framkommer att en dålig relation mellan läkare och patient direkt påverkar behandlingseffekten av allvarliga depressioner. Helheten är således av yttersta vikt. Den professionella måste kunna förhålla sig till den andre, vilket innebär att denne måste kunna visa förståelse, kommunicera och värna om dennes intressen samtidigt som den har relevanta kunskaper och färdigheter (Røkenes & Hanssen, 2007).

Empati

En relationskompetent yrkesutövare kännetecknas som ovan nämnts av att denne har en empa-tisk förmåga. Empati handlar om förmågan att lyssna och förstå en annan persons känslor och reaktioner. Vidare innebär empati att den professionella kan sätta sig in i en annan persons situation. Empati kan definieras som medkänsla, inkännande och inlevelse (Eide & Eide, 2006; Røkenes & Hanssen, 2007). Att den professionella använder sig av empati är väsentligt för att kunna ge adekvat hjälp och stöd för att klienten ska uppnå relevanta mål, men även för att skapa en god relation till klienten. Med hjälp av empati kommer den professionella kunna förstå och sätta sig in i klientens situation och därmed förstå klientens behov och utmaningar som kan ske under arbetets gång. Det finns även något som kallas för professionell empati, vilket innebär att den professionella bär med sig fackkunskap som kan stärka denna förmåga. Fackkunskap inne-bär att den professionella är expert på de situationer eller tillstånd som klienten lever i och kan därmed lättare leva sig in i klientens situation. Utifrån specialiserad kunskap och teorier blir det

7

enklare för den professionella att kunna förstå och hjälpa klienten med ett empatiskt förhåll-ningssätt. När den professionella visar empati handlar det om att både kunna visa närhet, kon-takt och förståelse samtidigt som det handlar om att uppfatta och förstå farosignaler från klien-tens sida. Detta är viktigt för att kunna hålla avstånd och för att skydda sig själv och andra (Eide & Eide, 2006). Vidare är det viktigt att inte bli för privat i relation till klienten, det kan leda till orealistiska förväntningar och känslomässiga problem. Att vara för privat kan vara olämpligt eftersom det inte är en fördel för klienten i ett professionellt avseende (Røkenes & Hanssen, 2007).

I ett samtal med en klient finns det tre huvudsakliga faktorer som är avgörande för empatins betydelse: att lyssna, förstå och att vara bekräftande. Att lyssna innebär att ständigt hålla den andra i fokus, att fokusera på dennes livsvärld, genom att koncentrera sig på innehållet i den andres upplevelser, berättelser och affekter. Det är krävande att lyssna empatiskt på en annan människa. Den professionella måste ständigt vara koncentrerad, vara känslomässigt nära men samtidigt ha en viss distans, vara nyfiken och beredd på att förändra sina föreställningar om den andres upplevelser. Att visa en empatisk förståelse innebär att den professionella förstår och ser klienten ur dennes perspektiv. Detta medför i praktiken att yrkesutövaren ständigt återspeglar de upplevelser som klienten delar med sig av. Mer konkret berättar den professionella hur den uppfattat klientens utsagor, som sedan får möjlighet att korrigera eller nyansera den profession-ellas uppfattning. I samtal kan klienten vidare känna sig mött av en förståelse, utan att för den-nes skull känna sig accepterad eller godkänd. Det är centralt att visa en tolerans och bekräftelse för de upplevelser som klienten delar med sig utav. Om den professionella inte bekräftar klien-tens upplevelser, kan det resultera i känslor av skuld och skam, och i längden leda till att dialo-gen stannar av eller att klienten inte delar med sig utav vissa upplevelser (Røkenes & Hanssen, 2007).

Sammanfattning teoretiska utgångspunkter

Ovanstående begrepp kan användas för att förstå hur mentorn kan påverka insatsens utfall be-roende på vad mentorn har för kompetens och förmåga att kunna skapa relationer med andra. Att mentorn är relationskompetent skulle kunna bidra till mer lyckade utfall av ett mentorskap, och en förutsättning för att vara relationskompetent är att mentorn har en förmåga att vara em-patisk. Dessa faktorer är dock inte de enda som blir centrala i relationen till ungdomar under ett mentorskap. Att endast försöka att skapa en god relation och att vara empatisk kan tänkas leda till att en vänskapsrelation formas istället för en professionell relation, där syftet med mentor-skapet blir bortglömt och att en förändring blir svårare att nå. Det kan således tänkas att det är en balansgång hur mentorn bör förhålla sig, att kunna vara personlig men inte för privat. Besitter en mentor dessa egenskaper och har förmågan att kunna tillämpa dem på ett fördelaktigt sätt, skulle mentorskapet som insats kunna förstås som skyddande. Risk- och skyddsfaktorer kan ge en förståelse för hur mentorskapet fungerar och hur dess påverkan på ungdomar kan variera, exempelvis beroende på ungdomars bakgrund. Avslutningsvis kan begreppen bidra till en för-ståelse för hur insatsen, till viss del, bör genomföras i praktiken, exempelvis hur mentorer bör förhålla sig i relation till ungdomar.

Metod

I följande avsnitt presenteras val av metod, datainsamlingsmetod samt analysmetod. Vidare diskuteras studiens reliabilitet, validitet och generaliserbarhet, för att avslutningsvis diskutera de etiska övervägande som gjorts i föreliggande studie.

Val av metod

För att nå en djupare och mer nyanserad förståelse för studieobjektet, har en integrativ

8

litteraturstudie kan omfatta stora mängder forskning eftersom den tar sin utgångspunkt i forsk-ning med både kvalitativ och kvantitativ karaktär. Ansatsen tillämpas med fördel när syftet är att nå en större förståelse för ett specifikt fenomen. Forskare som använder denna typ av design behöver göra en grundlig sökning efter tidigare forskning, för att omfatta så många relevanta studier som möjligt. Vidare kännetecknas designens analysdel av kreativitet, där jämförelser och identifiering av meningsfulla mönster och teman är centrala (Booth et al., 2016). I förelig-gande studie har ansatsen valts eftersom studien syftar till att nå en större förståelse för men-torskapsinsatsers påverkan på ungdomar, och vilka delar av insatsen som har betydelse för ut-fallet. Att tillämpa en design som utgår från både kvantitativa och kvalitativa studier, och såle-des ger en variation av typ av data, anses fördelaktigt för att bidra till en mer nyanserad förstå-else. Vidare kommer studiens resultat att analyseras med hjälp av en tematisk analys, vilket ligger i linje med denna typ av forskningsöversikt.

Inkludering- och exkluderingskriterier

Forskningsöversikten har sin utgångspunkt i tidigare studier, vilket medför att relevansen för de studier som omfattas av översikten behöver bedömas för att kunna besvara syftet och fråge-ställningarna. Att bedöma artiklarna på ett systematiskt vis är centralt för att sortera bort artiklar som inte är relevanta och att reducera risken för att relevanta artiklar missas. Detta reducerar risken för partiskhet i valet av artiklar, vilket är viktigt eftersom en litteraturöversikt ska omfatta alla relevanta studier och inte endast artiklar som forskaren själv tycker ska vara med. För att kunna välja ut relevanta artiklar för en litteraturöversikt på ett sådant systematiskt vis, är det centralt att formulera inkludering och exkluderingskriterier. Inkluderingskriterier är kriterier som artiklarna behöver uppfylla för att kunna vara en del av underlaget till översikten, detta för att försäkra sig om litteraturens relevans. Exkluderingskriterier är istället kriterier som artik-larna inte får uppfylla, eftersom studierna därmed kan bedömas som icke relevanta för översik-ten. Inkludering- och exkluderingskriterier är formulerade utifrån översiktens syfte och fråge-ställningar och kan exempelvis beröra målgrupp, typ av insats, problemområde och forsknings-design (Booth et al., 2016). I denna föreliggande forskningsöversikt har ett antal inkluderings- och exkluderingskriterier formulerats, vilka listas nedan i tabellerna (se tabell 1 och 2).

Tabell 1. Inkluderingskriterier

Engelska och svenska studier har inkluderats. Studierna skulle vara publicerade mellan 2000–2020.

Alla artiklarna skulle inkludera ungdomsbrottslighet eller ett norm-brytande beteende.

Artiklarna skulle utgå från mentorskap som omfattar en relation mel-lan en mentor och en ungdom.

Artiklarna skulle inkludera ungdomar under 19 år.

Artiklarna skulle ha genomgått en “peer reviewed” för att säkerställa att studierna är vetenskapligt granskade.

Tabell 2. Exkluderingskriterier

Artiklar som utgår från eller delvis omfattar mentor och ungdom som jämngamla.

9

Litteratursökning

En omfattande och väl beskriven litteratursökning kan öka trovärdigheten för en studies resultat och slutsatser. Att utförligt dokumentera hur sökprocessen gått tillväga, leder till att studien uppfyller kravet på transparens och replikerbarhet. Dokumentationen bör omfatta använda da-tabaser, sökord, antal träffar samt tiden för sökningen (Booth et al., 2016). Litteratursökningen för denna studie genomfördes under tidsperioden 9 november 2020 till 19 november 2020. För att få fram relevant forskning har olika databaser inriktade på adekvata ämnen används. De använda databaserna är: Social Service Abstract, Sociological Abstracts samt Web of Science. Dessa databaser har valts ut eftersom de bland annat är inriktade på socialt arbete, kriminologi och sociologi. I databaserna utformades sedan sökningar baserade på ett antal sökord som for-mulerats utifrån studiens syfte och frågeställningar. Sökorden är: “juvenile delinquency”, “delinquency”, “mentor”, “mentoring”, “contact person”, “relationship”, “effect” samt

“pro-gram”. Sökorden har sedan kombinerats på olika sätt i olika databaser, och hur de kombinerats

i respektive databas illustreras med ett flödesschema (se figur 1, sid 10). De övriga flödessche-man, utöver figuren för Social Service Abstract, kan observeras i bilaga 1.

Utöver att sökorden har kombinerats med varandra på olika sätt, har samtidigt trunkering (*) använts. Trunkering användes i samband med sökordet “mentor*” och “program*”, detta för att omfatta basordet med alla möjliga ändelser (exempelvis mentor, mentoring, mentors). Vi-dare användes booleska operatorer så som “AND” och “OR”, där “OR” vidgar sökningen ge-nom att olika ord med samma betydelse eftersökts (exempelvis (“mentor” OR “contact per-son”)). Operatoren “AND” syftar till att kombinera ord med olika betydelser, vilket begränsar sökningens omfattning (exempelvis ("juvenile delinquency" AND mentor* AND program)) (Booth et al., 2016). Avslutningsvis filtrerades sökningen utifrån att artiklarna skulle vara pub-licerade mellan år 2000–2020, samt att de genomgått en “peer review”, detta för att artiklarna skulle vara relativt nya och vara av god kvalitet. Tiden för publicering och kravet på “peer review” utgjorde delar av inkluderingskriterierna, vilket förklarades under ovanstående rubrik. Hur många träffar respektive sökning resulterade i var mellan 7 och 167 träffar, och illustreras tydligare i de tidigare nämnda flödesscheman. Efter varje sökning inleddes ett sorteringsarbete som Booth et al. (2016) beskrivit, för att hitta relevanta artiklar till denna föreliggande översikt. Inledningsvis lästes artiklarnas titel, där de artiklar som ej ansågs som relevanta baserat på titeln exkluderades. Sedan lästes abstract till samtliga artiklar med en relevant titel, vilket även ledde till att vissa artiklar exkluderades eftersom de ej bedömdes som relevanta utifrån abstract. Som ett sista steg lästes de kvarvarande artiklarna i full-text, där en sista bedömning av artiklarnas relevans genomfördes. Av de 76 artiklarna som lästes i fulltext, blev 9 artiklar inkluderade i denna studie. Artiklar som har exkluderats utifrån lästa abstract och full-text är exempelvis de artiklar som omfattade gruppmentorskap, vilket är ett av de formulerade exkluderingskriteri-erna. För att erhålla fler relevanta artiklar till föreliggande forskningsöversikt, undersöktes re-ferenserna i de redan inkluderade studierna. Detta är en process som kallas för pearl-growing (Booth et al., 2016). Genomgången av referenserna till studierna resulterade i ytterligare 3 ar-tiklar som inkluderats, vilka markeras med en “*” i tabellen (tabell 3) som ligger under resul-tatdelen. Sammanlagt inkluderades 12 artiklar i föreliggande litteraturöversikt.

10

Figur 1. Flödesschema. Figuren visar hur sökprocessen genomförts på databasen “Social

Ser-vice Abstract”.

Sammanställning och analysförfarande

För att kunna bearbeta det insamlade datamaterialet har en tematisk analys genomförts. En te-matisk analys innebär att hitta centrala teman och subteman i materialet. Analysen består av tre olika steg, där det första steget är kodning av data. Detta innebär att materialet görs mer hanter-bart. För att göra materialet hanterbart ska mönster och centrala begrepp hittas som tillskrivs olika koder. De uttryck i datamaterialet som avser samma sak ska ha samma kod. Det är viktigt att koderna utvecklas och tematiseras på ett sätt så att de representerar innehållet i materialet. Materialet behöver läsas igenom ett flertal gånger för att finna alla koder som kan vara av vikt längre fram i analysprocessen (Lindgren, 2014). I föreliggande studie identifierades ett flertal koder, vilka är ”avvikande beteende”, ”skolan”, ”föräldrar”, ”insatsens struktur”, ”kön”, ”relat-ion”, ”mentorns förmågor och egenskaper” samt ”utbildning och erfarenhet”. Samtliga koder var i olika utsträckning återkommande i artiklarna. Regler och kriterier för vilken data som skulle tillfalla vilken kod formulerades genom läsningens gång, där exempelvis resultat som behandlat insatsens struktur så som frekvens och varaktighet tillföll koden ”insatsens struktur”. Det andra steget i analysprocessen är tematisering, vilket kan göras när koderna har stabilise-rats. Tematiseringen syftar till att hitta de mest betydelsefulla relationerna koderna har till varandra för att kunna förklara och få en djupare förståelse för det fenomen som studerats. När en slags mättnad av teman har uppnåtts, vilket görs när materialet har lästs igenom flera gånger och inga nya koder hittats kan slutsatser dras. Slutsatserna ska försöka ge en sammanhållen beskrivning eller en förklaring av studieobjektet (Lindgren, 2014). Tematiseringen resulterade i denna studie i tre huvudsakliga teman, vilka är “Mentorskapets olika utfall”, “Betydelsen av mentorns egenskaper” och “Mentorskapets genomförande och riktning”. Den tidigare nämnda koden “insatsens struktur” utgör tillsammans med andra koder, exempelvis koden ”föräldrar” och ”kön”, delar av temat “Mentorskapets genomförande och riktning”. Detta för att koderna innefattar sådant resultat som har betydelsen för mentorskapets funktion. De tre huvudsakliga teman som nämnts har sedan fått utgöra rubriker i resultatdelen.

Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Reliabilitet, eller med andra ord tillförlitlighet, handlar om i vilken utsträckning studien kan replikeras, vilket syftar till att studien kan upprepas. För att studien ska kunna replikeras behö-ver det finnas en tydlig redogörelse för hur forskningsprocessen gått till. Reliabilitet syftar som

11

sagt till att studien ska vara replikerbar, men det handlar även om att studiens resultat ska bli likadant om studien görs om igen (Bryman, 2011). För att stärka reliabilitet i föreliggande forsk-ningsöversikt har tillvägagångssättet genomgående beskrivits tydligt, vilket har förtydligats yt-terligare med hjälp av olika figurer och tabeller. Vidare har endast artiklar från tidigast år 2000 och artiklar som genomgått en “peer review” omfattats, detta för att förbättra översiktens till-förlitlighet. Det kan dock föreligga svårigheter att använda samma studier i fortsättningen ef-tersom studierna kan riskera att försvinna från använda databaser med tiden.

Validitet är ett begrepp som syftar till om forskaren verkligen undersöker det som avses att undersöka. Det kan handla om att forskaren förhåller sig till de regler som finns och hur sanno-lika resultaten är (Bryman, 2011). Inkluderingskriterierna kan främja ändamålet att undersöka det som avses att undersökas eftersom kriterierna utformas utifrån studiens syfte och frågeställ-ningar. Inkluderingskriterierna har likaså motverkat eventuell partiskhet, vilket är centralt för att stärka en studies validitet (Booth et al., 2016). Detta genom att studier som bidrar till studiens syfte, men som inte påvisar det önskade eller tänkta resultatet, även omfattas av översikten. En studies validitet påverkas också av i vilken utsträckning som resultatet kan generaliseras eller överföras till andra kontexter eller andra grupper. Generalisering kan uppnås i kvalitativa stu-dier om forskaren har täta beskrivningar över detaljer som är tydliga i den särskilda kontexten forskaren har undersökt (Bryman, 2011). I föreliggande studie används många studier från andra länder, där USA är ett vanligt förekommande land. Att många studier är gjorda i andra länder och med andra kontexter än till exempel Sverige eller andra länder i Norden kan påverka studiens generaliserbarhet. Det faktum att studien undersöker en insats som börjar bli allt mer populär och som har liknande utfall i de olika kontexterna kan påverka föreliggande studies generaliserbarhet positivt, då studiens resultat kan tänkas fungera i andra kontexter.

Kvalitetsbedömning av inkluderade studier

Det är viktigt att bedöma kvaliteten på det material som används i den föreliggande integrativa forskningsöversikten. För att bedöma kvaliteten finns ett antal kriterier att utgå ifrån, men be-dömningen skiljer sig åt beroende på om det är kvalitativ eller kvantitativ forskning. De viktig-aste bedömningarna handlar om syftet, vad resultatet visar och om resultatet anses som giltiga, men även publiceringsdatum för artikeln. Vid kvantitativ forskning ska bedömningen utgå från artiklarnas syfte, frågeställningar, design, urval, mätinstrument, analys samt tolkning. Det är som ovan nämnt viktigt att tänka på när artikeln är gjord, då forskning ses som en färskvara och inte ska vara för gammal om den ska anses ha hög kvalitet. När det kommer till kvalitativ forsk-ning ska bedömforsk-ningen utgå från studiernas trovärdighet och pålitlighet, vad gäller metodavsnit-tet, urval, analysdel och om den är teoretisk försvarbar. Bedömningen kan även värderas utifrån användning av originaldata, exempelvis om det förekommer citat. Det är också viktigt att vär-dera att studierna handlar om samma ämnesområden (Forsberg & Wengström, 2016). Med ut-gångspunkt i ovanstående har några egna kriterier formulerats för att avgöra vilka studier som kunde inkluderas i studien. Det som inledningsvis varit ett krav på de inkluderade studierna var att de skulle vara av en vetenskaplig karaktär samt genomgått en “peer review”, detta för att kunna säkerställa kvaliteten på artiklarna. Studierna skulle vidare inte vara publicerade innan år 2000, det ansågs som viktigt eftersom artiklarna skulle vara relativt aktuella. De inkluderade artiklarna skulle vidare ha ett tydligt formulerat syfte samt ett välbeskrivet metodavsnitt. Full-ständig beskrivning av de inkluderade artiklarna finns under resultat (se tabell 3).

Etik

I en integrativ litteraturstudie är det viktigt att göra etiska övervägande utifrån de inkluderade artiklarna. De inkluderade artiklarna ska redovisas tydligt och artiklarnas resultat ska presente-ras på ett sådant sätt som inte endast stödjer forskarens egna åsikter. Det ska vara resultat som både stödjer och som går emot studiens hypotes (Forsberg & Wengström, 2016). I föreliggande

12 Tabell 3. Inkluderade artiklar.

studie har resultatet presenterats på ett opartiskt sätt, där det både framkommer resultat som stödjer och som går emot studiens bakomliggande hypotes. Det viktigaste är att de inkluderade artiklarna besvarar föreliggande studies frågeställningar, vilket har påverkat valet av artiklar, då det endast har valts artiklar som faktiskt bidrar till att besvara syftet och frågeställningarna. Som tidigare nämnts har en eventuell partiskhet motverkats i valet av artiklar i och med de formulerade inkluderingskriterierna. Inkluderingskriterierna i kombination med kvalitetsbe-dömningen har således styrt om en artikel bör omfattas av denna forskningsöversikt eller inte. De inkluderade artiklarna har således genomgått en ”peer review”, vilket även bör indikera på att de är forskningsetiska. Andra etiska överväganden har utgått från Vetenskapsrådet (2017), som menar att:

Vetenskaplig oredlighet innebär handlingar eller underlåtelser i samband med forskning, vilka – medvetet eller av oaktsamhet – leder till falska eller förvrängda resultat eller ger vilseledande upp-gifter om en persons insats i forskningen. (Vetenskapsrådet, 2017, s. 64).

Föreliggande studie har strävat efter att presentera resultatet på ett opartiskt sätt, det finns en tydlig redogörelse om tillvägagångssättet och hur artiklarna har valts ut och vilka artiklar som har inkluderats. För att vidare se en mer tydlig beskrivning av de inkluderade artiklarna, finns tabell 3 under resultatdelen. Att redogöra för en tabell över de inkluderade artiklarna bidrar till transparens i arbetet och det visar även på att studien har utgått från etiska överväganden, att det finns en tydlighet och ärlighet i och med vad som har gjorts och vad de inkluderade artik-larna har kommit fram till. Att det finns en övergripande transparens i arbetet kan ses som att studien inte har förvanskat materialet. Förvanskning är ett forskningsfusk som innebär att en forskare har förvrängt data eller resultatet, eller att forskaren har hittat på det och som sedan framställs som riktiga och rätta. En förvanskning kan likaså uppstå om vissa data helt utesluts från redovisningen av materialet (Vetenskapsrådet, 2017).

Vetenskaplig oredlighet handlar även om plagiat, vilket syftar till att forskaren har framställt material på ett sådant sätt som det kan tänkas vara forskarens egna, men materialet tillhör egent-ligen någon annan. För att ett plagiat inte ska ske behöver grundläggande principer följas, vilka är att det alltid ska anges vem som är upphovsman eller vilken originaltexten är, detta om någon annans text används eller redogörs för (Vetenskapsrådet, 2017). I föreliggande studie har refe-renser använts löpande när artiklar eller litteratur har redovisats, detta för att vara tydliga med vem som står bakom källan. Referenser beskrivs även tydligare i referenslistan. Sammantaget har en tydlig beskrivning av kvalitetsbedömning av de inkluderade artiklarna gjorts, och enligt Bryman (2011) finns det ett samband mellan forskningens kvalitet och etiska aspekter. Det kan anses som att forskning som inte håller en god kvalitet ses som oetisk.

Resultat

Resultatet redovisas först genom en övergripande tabell (tabell 3) över inkluderade artiklar, där delvis artiklarnas resultat och slutsatser beskrivs. Sedan redovisas resultatet i textform utifrån de huvudsakliga teman som identifierats i materialet, vilka är “Mentorskapets olika utfall”, “Betydelsen av mentorns egenskaper” samt “Mentorskapets genomförande och riktning”.

Författare (år), Titel

Syfte Design, Urval Land Resultat/slutsats

Keating, Tomishima, Foster & Alessandri (2002), The effects of a

Syftet med studien är att belysa ett redan be-fintligt mentorspro-gram för att undersöka ungdomar som är i risk

Kvantitativ (en-käter + inter-vjuer), 68 re-spondenter, kil-lar och tjejer, mellan 10-17 år.

USA Resultatet av studien påvisar att men-torskap har positiva inflytande på ungdomar i risk för normbrytande be-teende. En 6 månaders insats minskar ungdomars problematiska beteende och ungdomarna mår bättre.

13 mentoring program on at-risk youth. för brottslighet eller psykisk ohälsa.

Ungdomarna som hade en mentor un-der 6 månaun-der, rapporterade inte ett högre socialt stöd än de ungdomar som inte hade en mentor.

Jackson (2002), Mentoring for delin-quent child-ren: An outcome study with young adole-scent child-ren.

Syftet med studien var att mäta resultatet av mentorsprogram för barn med ett kriminellt beteende. Kvantitativ (en-käter), 13 men-torer och 13 barn deltog. Barnen hade en medelålder på 12,5.

USA Mentorskapsprogram kan ha positiv effekt på ungdomar med normbry-tande beteende. Mentorn blev i många fall en positiv förebild men ett positivt inflytande är inte alltid till-räckligt för att införliva nya adaptiva beteende när ungdomarna har en lång historia med kriminellt beteende och gängrelaterade vänner.

Ungdomarnas upplevelse av att bli bemötta med respekt och beundran ökade under mentorskapets gång. Samt ungdomarnas upplevelse av vad de lärt sig från mentorskapet. Mentorerna rapporterade att handled-ningen hjälpte dem att interagera med deras egna reaktioner och ungdomens beteende. Kelley & Lee (2018), When natu-ral mentors matter: Unraveling the relat-ionship with delinquency.

Syftet är att undersöka om naturliga mentorer får ungdomar att känna att de spelar roll och får dem att fatta bättre be-slut.

Kvantitativ (se-kundärdata), 10 120 ungdo-mar deltog som var mellan 12-18 år.

USA Resultatet visar att naturliga mentorer minskar brottslighet över tid bero-ende på egenskaper i förhållandet. Närhet och kontinuerlig kontakt är viktiga faktorer och mentorns kön har likaså betydelse.

Att mentorn visar att hen bryr sig är även betydelsefullt för utfallet. Miller, Bar-nes, Miller & McKin-non (2013), Exploring the Link between Mentoring Program Structure & Success Ra-tes: Results from a Nat-ional Sur-vey.

Syftet med studien är att undersöka de pro-grammatiska inslag i mentorsprogram som finns inom rättssyste-met och undersöka hur dessa inslag påverkar programmets utfall.

Kvantitativ (en-käter), 1197 re-spondenter.

USA Resultatet påvisar att frekvensen och varaktigheten av ett mentorskap har en positiv påverkan på insatsens ut-fall. Vidare var utbildning, och fortlö-pande utbildning för mentorer indika-tivt för insatsens prestanda och mål-förverkligande. Genom utbildning kommer program att mer utgå från evidensbaserade metoder samtidigt som de stärker mentorers kvalitet.

Erdem, DuBois, Larose, De Wit & Lip-man (2016) *, Mentoring relationship, positive de-velopmen, youth emot-ional and behavioral problems: investigation

Syftet är att undersöka vilka processer som är mest centrala för att ett mentorskap ska kunna förebygga emotionella och beteendeproblem hos ungdomar i risk. Studien undersöker in-dikationer för positiv utveckling hos ungdo-mar (PYD) utifrån bland annat kompetens, förtroende och med-känsla. Kvantitativ (en-käter), 501 ung-domar deltog med en medelål-der på 11 år.

Kanada Resultatet påvisar att mentorskap har en positiv påverkan på ungdomars emotionella och beteendefunktion. PYD kan fungera som hjälp för men-torer att minska ungdomars känslig-het för känslomässiga och beteende-mässiga problem, vad gäller ungdo-mar med negativ bakgrund. Resulta-tet indikerar vidare att mentorer måste utgå från föräldra- och barn re-lation (så som föräldrastil, eller sam-manhållning i familjen) för att den kan påverka effekten av mentorskapet och relationen till ungdomen.

14 of a medi-ational mo-del. Raposa, Rhodes & Herrera (2016) *, The Impact of Youth Risk on Mentoring Relationship Quality:Do Mentor Cha-racteristics Matter?

Undersöker hur olika typer av risker som ungdomar har eller ut-sätts för, kan ha en ne-gativ påverkan på relat-ionens kvalitet och var-aktighet med en men-tor. Vidare undersökte forskarna om olika ka-raktäristiska hos men-torerna kunde förvärra eller mildra dessa nega-tiva effekter. Kvantitativ (en-käter), 565 ung-domar och 565 mentorer deltog i studien. Ung-domarnas me-delålder var på 11,24 år och mentorernas på 24,59.

USA Resultatet visar att ungdomar som ut-sätts för högre grad av miljöstresso-rer, leder i större utsträckning till kor-tare relationer med mentorer. Större problembeteenden hos ungdomar ledde till större missnöje för ungdo-men och att ungdo-mentorn själv upplevde relationen som sämre kvalitetsmäss-igt. Mentorer med bättre uppfattning om ungdomar generellt, hade ett sam-band med längre relation med ungdo-mar. Slutligen påvisade resultatet att mentorer med tidigare erfarenheter från att jobba med ungdomar, hade en positiv effekt på mentorers upple-velse av relationen i möte med ung-domar med ett riskbeteende. Hart, O’Toole, Price-Sharps & Shaffer (2007), The Risk and Protective Factors of Violent Juvenile Of-fending An Examin-ation of Gender Dif-ferences.

Syftet med studien är att öka förståelsen för ungdomars brottsliga och våldsamma bete-ende genom att under-söka risk- och skydds-faktorer. Kvantitativ (en-käter), 124 ung-domar deltog mellan 14 och 18 år.

USA Resultat påvisar att även om ungdo-mar har en risk för att hamna i en kri-minell livsstil är det mer sannolikt att de inte hamnar i en sådan livsstil om de har starka skyddsfaktorer. Vidare påvisar resultatet att det behöver fin-nas separata program för killar och tjejer och att det behöver göras en-skilda bedömningar i fallen, där man fokuserar på ungdomarnas styrkor. Det behöver finnas insatser med om-sorgsfulla vuxna (mentorer) som hål-ler ungdomar borta från droger och alkohol, och får dem att fokusera på skolan. Rhodes, Grossman & Reddy (2005) *, The Pro-tective In-fluence of Mentoring on Adole-scents’ Sub-stance Use: Direct and Indirect Pat-hways.

Syftar till att undersöka mentorskapets direkta och indirekta påverkan på frekvensen av ung-domar alkohol och dro-ganvändning. Kvantitativ (en-käter), 928 ung-domar deltog i studien med en medelålder på 12,25 år.

USA Resultatet visar att långvariga men-torsrelationer har en positiv påverkan på missbruk och ungdomars uppfatt-ning på deras relation med sina för-äldrar. Bättre uppfattning av relat-ionen till föräldrarna ledde i sin tur till mindre droganvändning, förbätt-rade kompisrelationer och högre grad av självkänsla. Resultatet poängterar vikten av att relationen som ett men-torskap innebär inte avbryts för tidigt. Zimmerman,

Bingenhei-mer & No-taro (2002), Natural mentors and adolescent resiliency: A study with urban youth.

Undersöker vilka ef-fekter naturliga mento-rer har på ungdomar.

Kvantitativ (en-käter + inter-vjuer), 770 ung-domar deltog och var mellan 14-16 år.

USA Resultatet påvisar att ungdomar med en mentor hade en positivare attityd gentemot skolan. Att ha en mentor var relaterat med en lägre grad av problembeteenden, när det testades mot etnicitet och kön. Mentorskap hade inget samband med psykolo-giska plågor (depression och ångest). Att ha en mentor kunde indirekt bidra till att ungdomar undvek andra

15

jämnåriga som har en negativ påver-kan på dem. Newburn & Shiner (2006), Young Pe-ople, Mento-ring and Social In-clusion.

Syftet är att försöka mäta effekten av en särskild grupp av men-torsprogram. Kvantita-tiv/Kvalitativ (enkäter + inter-vjuer), 550 ung-domar deltog mellan 15-19 år. Storbritan-nien

Mentorsprogram ger positiva utfall vad gäller ungdomarnas engagemang i utbildning och arbete men ger inte lika positiva utfall vad gäller att minska ungdomars negativ beteende. Programmen kan bidra till att ungdo-mar blir socialt inkluderade, vilket i sin tur kan reducera risken för brotts-lighet.

Wesely, Dzoba, Mill-ler & Rasche (2017), Mentoring At-Risk Youth: an Examination of Strain and Mentor Re-sponse Stra-tegies.

Syftar till att undersöka hur mentorer uppfattar och reagerar på klien-ternas upplevelser av att vara missgynnade

Kvalitativ (in-tervjuer), 13 mentorer med en medelålder på 42.

USA Resultatet visar att mentorerna upple-ver strategier som ligger i linje med de positiva coping strategierna som positiva i formandet av en relation med klienten. En av de strategier som fick minst fokus, var coping strategin som berör emotionell reglering. Den strategin som fick störst fokus var ak-tivt lyssnande, som respondenterna ansågs vara mest viktig i relationen med sina klienter.

Weinrath & Donatelli (2016), Mentorship: A Missing Piece to Ma-nage Juvenile In-tensive Su-pervision Programs and Youth Gangs?

Syftet är att undersöka ett kanadensiskt pro-gram samt att överväga om användning av pro-fessionella mentorer är mer fördelaktigt än vo-lontärer. Kvalita-tiv/Kvantitativ (Intervjuer + en-käter), intervjuer genomfördes med 21 ungdo-mar, men en kontrollgrupp användes även bestående av 217 ungdomar.

Kanada Resultat visar att programmet Spot-light minskar risken för att ungdomar hamnar i återfall. Resultat indikerar vidare att en terapeutisk roll är att fö-redra. Att det bara finns en vuxen som bryr sig i närheten kan främja ungdomars införlivande av positiva beteenden.

*-indikerar att artikeln är ett resultat av pearl-growing.

Mentorskaps olika utfall

Mentorskap är en insats som på senare tid har blivit mer uppmärksammad vad gäller dess på-verkan på ungdomsbrottslighet och ungdomar med normbrytande beteende. Mentorskap kan fungera som en skyddsfaktor för ungdomar och därmed hålla de från brottslig aktivitet. Mento-rerna kan neutralisera och indirekt påverka ungdomarnas riskfaktorer och faktoMento-rernas effekt (Zimmerman, Bingenheimer & Notaro, 2002). Närvarande skyddsfaktorer i ungdomars liv kan skilja sig åt beroende på om ungdomarna är brottsligt aktiva eller inte. Icke-brottsliga ungdomar har i större utsträckning en omsorgsfull vuxen i sin närmiljö i jämförelse med brottsligt aktiva ungdomar. Andra förekommande skyddsfaktorer i icke-brottsliga ungdomars liv är att de har fritidsaktiviteter samt föräldrar som är lyhörda och gränssättande. Det är viktigt att kunna förstå vikten av att föräldrar och andra vuxna är närvarande i ungdomarnas liv. Att ungdomarna har närvarande föräldrar kan reducera risken för att ungdomarna umgås med andra ungdomar med ett avvikande beteende, eller att de använder ett våldsamt beteende (Hart, O’Toole, Price-Sharps & Shaffer, 2007). En mentor har en positiv påverkan på ungdomars uppfattning om deras relation till sina föräldrar. En bättre upplevd föräldrarelation kan i sin tur leda till mindre droganvändning, förbättrade kompisrelationer och till en högre grad av självkänsla. En

16

förbättrad självkänsla hos ungdomen kan i sin tur kan leda till mindre alkoholkonsumtion (Rho-des, Grossman & Reddy, 2005). Mentorskap har även påvisat en minskning av ungdomarnas internaliserande och externaliserande beteenden, både hemma och i skolan. Internaliserande beteende kan exempelvis handla om en känsla av oro och ångest, vilket kan förklaras som in-åtvända beteende hos en individ. Externaliserande beteenden handlar om utåtagerande bete-ende, vilket kan vara aggression och antisocialt beteende. Mentorerna kan få ungdomar att ändra deras beteende från att vara på en mer kritisk nivå till att vara på en mer normal nivå (Keating, Tomishima, Foster & Alessandri, 2002; Jackson, 2002).

Insatsen mentorskap har medfört positiva resultat i skolmiljön. Ungdomar som haft en mentor kan få ett minskat antal disciplinära problem i skolan (Jackson, 2002). Ett mentorskap kan även leda till att ungdomar får en mer positiv attityd till skolan generellt och det kan leda till att ungdomarna har en lägre grad av problembeteende. Insatsen kan likaså indirekt leda till att ungdomar undviker andra jämnåriga som har en negativ påverkan på dem (Zimmerman et al., 2002). Att ett mentorskap kan innebära positiva utfall avseende skolan framkommer även i Newburn och Shiner (2006). Ungdomar som har en mentor kan leda till att de får ett större engagemang i både utbildning och arbete. Ett mentorsprogram som varade under 12 månader visade ett resultat på att ungdomarna blev mer inkluderade i samhället vad gäller utbildning, sysselsättning och arbete. Ungdomarna som deltog i studien uppgav själva att mentorn var en viktig del i den positiva förändringen. Andelen av de ungdomar som bedömts som socialt in-kluderade ökade efter programmets slut från 49 % till 63 % (Newburn & Shiner, 2006). Flertalet studier har påvisat att mentorskap även kan ha en positiv effekt på ungdomsbrottslighet (Weinrath & Donatelli, 2016; Newburn & Shiner, 2002). Ett mentorskap som pågår under 12 månader kan innebära en generell minskning av brottslighet bland ungdomar. Detta kan exem-pelvis innebära att ungdomar upphör helt med sin brottsliga aktivitet eller att de inte ägnar sig åt brottslighet i samma utsträckning efter genomförd insats (Newburn & Shiner, 2002). En an-nan studie visar på likan-nande resultat, där de ungdomar som gått ett mentorprogram, hade en minskad risk för att hamna i återfall vad gäller brottslighet i jämförelse med de ungdomar som inte hade gått programmet. De ungdomar som inte har gått programmet hade mycket högre risk för att återfalla mer allvarligare och oftare (Weinrath & Donatelli, 2016). Att brottsligheten reduceras markant för en ungdom som har en mentor är dock inte självklart, egenskaper hos mentorn samt egenskaper i förhållandet mellan ungdom och mentorn har betydelse för denna typ av insats utfall (Kelley & Lee, 2018; Weinrath & Donatelli, 2016).

Betydelsen av mentorns egenskaper

Mentorns egenskaper har som tidigare presenterats betydelse för mentorskapets funktion. Vik-tiga faktorer i mentorsrelationer är exempelvis närhet och kontinuerlig kontakt. Det är samtidigt viktigt att mentorn visar att han eller hon bryr sig om ungdomarna, vilket har stor betydelse för insatsens utfall. Mentorer som inger och visar närhet i relationen med ungdomen, är en faktor som minskar ungdomars brottsliga beteende (Kelley & Lee, 2018). Vidare har det inte så stor betydelse vilken bakgrund eller befattning som en mentor har. Mentorn kan exempelvis vara en lärare, en tränare eller en annan nära person i en ungdoms omgivning –huvudsaken är att men-torn genuint bryr sig om ungdomen. Att en ungdom har en sådan relation till en vuxen kan minska risken för ett farligt beteende. Mentorer som även genuint bryr sig om ungdomar kan vidare minska deras farliga beteende samt deras brottsliga aktivitet. Att mentorer kan minska ungdomars brottsliga beteende har i synnerlighet en stor betydelse under senare ungdomsåren (Kelley & Lee, 2018). En annan viktig egenskap hos mentorn är förmågan att kunna skapa en god relation till ungdomen. Denna förmåga kan förse ungdomen med nya perspektiv eller ändra deras befintliga. Mentorerna med dessa egenskaper kan främja ungdomars lärande och utveckl-ing. Det finns också egenskaper hos mentorn som ungdomar själva har uppgett som viktiga för