Audionomers erfarenheter av lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer

(1)

Audionomers erfarenheter av lyckad audiologisk

rehabilitering och hörapparatanvändning bland

äldre personer

En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer

Audiologists experience of successful

audiological rehabilitation and hearing aid use

among elderly

A qualitative study with semistructured interviews

Författare: Nora Kasim

VT 2019

Examensarbete: Magister, avancerad nivå, 15 hp Huvudområde: Hörselvetenskap

Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet Handledare: Camilla Warnicke, Fil. Dr, Örebro universitet Examinator: Stephen Widén, Docent/Universitetslektor, Örebro universitet

(2)

Nora Kasim, 2019-06-10

1

Sammanfattning

Hörselnedsättning är ett vanligt problem bland äldre personer och forskning visar att det fortfarande är låg hörapparatanvändning. Audionomer träffar äldre personer med

hörselnedsättning och förskriver hörapparater i en audiologisk rehabilitering. Syftet med studien är att beskriva audionomers erfarenheter av vad de bedömer vara en lyckad audiologisk rehabilitering och audionomers uppfattning av lyckad hörapparatanvändning bland äldre personer. Genom att identifiera faktorer som påverkar en lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer kan ny kunskap öka förståelsen för hur hörselvården kan anpassas bättre för äldre personer. För att besvara syftet och

frågeställningarna genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med audionomer. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet. Resultatet visade att vanligast förekommande faktorer som var associerade med lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer var förväntningar, motivation, information och kontakten med audionom. Studiens slutsats är att fler förebyggande åtgärder behövs inom den audiologiska rehabiliteringen för att bemöta äldre personers enskilda behov och öka

hörapparatanvändningen.

Nyckelord: Audiologisk rehabilitering, faktorer, lyckad, äldre personer, hörselnedsättning,

(3)

2

Abstract

Hearing impairment is a common problem among elderly and research shows that the adoption of hearing aids is still low. Audiologists meet elderly with hearing impairment and prescribe hearing aids in an audiological rehabilitation. The aim of this study is to describe audiologists experience of what they value is a successful audiological rehabilitation and audiologists view of successful hearing aid use among the elderly. By identifying factors that affect a successful audiological rehabilitation and hearing aid use among elderly new

knowledge can increase the understanding of how audiological care can be better adjusted for elderly. To describe the aim of this study and to answer the questions eight semistructured interviews was conducted with audiologists. A qualitative content analysis was used to analyze the results. The results showed that the most common factors associated with successful audiological rehabilitation and hearing aids among elderly was “expectations”, “motivation”, “information” and “contact with audiologist.” The study’s results implies that more preventive work is required in the audiological rehabilitation to meet elderly’s separate need and to increase the hearing aid use.

Keywords: Audiological rehabilitation, factors, successful, elderly, hearing loss, hearing

aids/adoption, audiologists, experience.

(4)

3

Förord

Tusen tack till min underbara handledare Camilla för god handledning, hjälp, stöd och värdefulla tips under arbetets gång. Jag hade inte klarat detta utan dig! Du är guld värd! Stort tack till alla fina audionomer som medverkat i studien och bidragit med värdefulla erfarenheter och kunskap, detta hade inte gått utan er! Ni är alla betydelsefulla för hörselvården.

(5)

4

Ordlista och förkortningar

HRF- Hörselskadades Riksförbund

IOI-HA- International outcome inventory for hearing aids SBU- Statens beredning för medicinsk och social utvärdering SCB- Statistiska centralbyrån

(6)

Nora Kasim, 2019-06-10 5

Innehåll

Sammanfattning ... 1 Abstract ... 2 Förord ... 3

Ordlista och förkortningar ... 4

Inledning ... 6

Bakgrund ... 7

Syfte och frågeställningar ... 14

Metod ... 14

Undersökningsmetod ... 14

Urval ... 14

Tabell 1. Respondenternas bakgrund ... 15

Datainsamling och databearbetning ... 16

Dataanalys ... 17

Tabell 2. Exempel på dataanalysens olika steg...18

Validitet och reliabilitet ... 18

Förförståelse ... 19

Etiska överväganden ... 19

Tabell 3. Redovisning av kategorier och teman ... 20

Resultat....20 Diskussion...29 Metoddiskussion ... 29 Resultatdiskussion ... 31 Slutsats ... 35 Referenser ... 37 Bilaga 1: Informationsbrev ... 41 Bilaga 2: Samtyckesblankett ... 42 Bilaga 3: Intervjuguide ... 43

(7)

6

Inledning

Audionomers erfarenheter av lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer beskrivs i denna studie, eftersom audionomer är den yrkesgrupp som träffar äldre personer med hörselnedsättning i en audiologisk rehabilitering och är de som provar ut hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel. Syftet med studien är att beskriva audionomers erfarenheter av vad de bedömer vara en lyckad audiologisk rehabilitering och audionomers uppfattning av lyckad hörapparatanvändning bland äldre personer. Genom att identifiera faktorer som påverkar en lyckad audiologisk rehabilitering och

hörapparatanvändning bland äldre personer kan förståelsen öka för hur hörselvården kan anpassas bättre för äldre personer och fler kan få en godare livskvalitet, vilket kan förbättra folkhälsan och gynna samhället, sänka vårdkostnader och förkorta vårdköer (Kelly et al., 2013). Den audiologiska rehabiliteringen innefattar förutom hörapparatutprovning också counseling, instruktioner och kommunikationsträning (Boothroyd, 2007). Hörselnedsättning är vanligt idag och med stigande ålder försämras hörseln eftersom hörselorganen åldras. Åldersnedsättning går inte att bota, men kan avhjälpas med hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel. Hörseltekniska hjälpmedel kan till exempel vara förstärkning till telefon, mobil, tv, dörrklocka och brandvarnare genom förstärkt ljud och vibrationer. Forskning visar att det är låg hörapparatanvändning bland äldre personer, trots digitala förändringar som gjort att utvecklingen gått framåt och hörapparaterna blivit bättre, smidigare och mindre (McCormack & Fortnum, 2013). Den låga hörapparatanvändningen kan bero på självupplevt stigma, dålig komfort, inget upplevt behov av hörapparater och hanterings- och återkopplingsproblem (Abdellaoui & Tran Ba Huy, 2013; Carrasco-Alarcón et al., 2018). Semistrukturerade intervjuer med åtta audionomer genomfördes och en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2004) användes i studien. Förhoppningen med studien är att bidra med ny kunskap och förståelse för att identifiera mönster i audionomers erfarenheter. Ny kunskap kan förbättra hörselvården och hjälpa i de fall där den audiologiska rehabiliteringen inte fungerar för äldre personer och för att undvika att hörapparater och hörseltekniska hjälpmedel hamnar i byrålådan.

(8)

7

Bakgrund

Medellivslängden ökar i världen och enligt World Health Organization (WHO) blir

befolkningen allt äldre (World Health Organization, 2018). Andelen äldre personer har vuxit markant de senaste decennierna och i Sverige som har en av världens äldsta befolkningar kommer gruppen äldre att fortsätta öka enligt Statistiska centralbyrån (SCB, 2014).

Åldersgruppen som växer snabbast är de som är 60 år och äldre och det kan bland annat bero på förbättringar i sjukvården (World Health Organization, 2018). WHO (2019) definierar personer med hörselnedsättning som “en person som inte kan höra lika bra som en person

med normal hörsel med hörtrösklar på 25 dB HL eller bättre bilateralt”. Nyare siffror från

WHO (2019) visar att ungefär 5 % som motsvarar 466 miljoner människor i världen har en hörselnedsättning som påverkar taluppfattningen negativt och som är tillräckligt svår och begränsande i vardagen. Siffran beräknas stiga till 900 miljoner människor år 2050 (WHO, 2019), eftersom hörselproblem ökar med stigande ålder och förväntas att öka ytterligare i takt med att befolkningen blir äldre (Davis et al., 2007). Hörselnedsättning är vanligare bland äldre personer än den övriga befolkningen och en tredjedel av de som har hörselnedsättning är 65 år och äldre (WHO, 2018). Fler förebyggande åtgärder och interventioner behövs inom hörselvården enligt WHO (2018) för att hjälpa äldre personer med hörselnedsättning och för att undvika ytterligare ökningar i framtiden. Motsvarande siffror från Sverige visade 2015 att äldre personer som hade hörselnedsättning var cirka 30 % i åldern 65-79 år och 43 % i åldern 80 år och uppåt (Statistiska centralbyrån, 2015). Fastän dessa siffror visade att

hörselnedsättning var högre bland äldre personer än yngre vuxna och barn är

hörselnedsättning fortfarande ett underrapporterat tillstånd idag (Michaud et al., 2017).

Hörselnedsättning

Åldersrelaterad hörselnedsättning är den vanligaste formen av hörselnedsättning som drabbar äldre personer och är den vanligaste orsaken till kommunikationssvårigheter bland äldre personer (Gussekloo et al., 2003; Ng & Loke, 2015). Äldre personer med hörselnedsättning har svårare med taluppfattningen och att lokalisera ljud speciellt i miljöer med mycket bakgrundsljud, vilket påverkar äldre personer negativt och kan få stora sociala konsekvenser. Den vanligaste åtgärden för åldersrelaterad hörselnedsättning är förstärkning med

hörapparater eftersom det inte finns någon medicinsk eller kirurgisk behandling (Ng & Loke, 2015; Tye-Murray, 2015). Hörsel är en viktig del av kommunikationen och förmågan att kommunicera med andra i samtal kan öka äldre personers självständighet, välmående, hälsa och sociala liv när kommunikationen förbättras vilket medför vinster på individ men också på samhällsnivå (Dawes et al, 2015). Hörselnedsättning har många negativa effekter och stor påverkan på samtal. Den negativa påverkan som hörselnedsättning ger kan få skadliga

konsekvenser för äldre personer och en obehandlad hörselnedsättning kan leda till frustration, ensamhet, sorg, förtvivlan och en känsla av hjälplöshet (Michaud et al., 2017).

Hörselnedsättning kan även ha en negativ påverkan på äldre personers livskvalitet, vilket kan leda till negativa känslor, attityder och sociala aktivitetsbegränsningar (Ng & Loke, 2015). Livskvalitet är både svårmätt och föränderligt (SBU, 2012), men kan mätas genom

självskattningsinstrument. Livskvalitet innefattar bland annat mening, värde, livsglädje och självständighet (Boothroyd, 2007). World Health Organization (WHO) definierar livskvalitet som “en individs syn på sitt liv utifrån kulturen och de värderingar individen har och lever

(9)

8 Livskvalitet för äldre personer kan förbättras och påverkas positivt av psykiskt välmående om det finns goda sociala relationer med närstående och omgivning, om hälsan är god och om individen är självständig och deltar i sociala aktiviteter i grupp med andra (Gabriel & Bowling, 2004). God livskvalitet och en fungerande kommunikation är en viktig del av åldrandet och välmåendet, eftersom äldre personer kan få goda sociala relationer med omgivningen och det påverkar autonomin positivt (Gabriel & Bowling, 2004; Kelly et al., 2013). Obehandlad hörselnedsättning förknippas med andra hälsoproblem som depression, social isolering, utanförskap, kognitiv försämring och även till tidig död (Davis et al., (2007). Hörselnedsättning påverkar även närstående negativt, förutom den äldre personen med hörselnedsättning. Konsekvenser som social isolation, depression och sämre livskvalitet kan också påverka närstående och omgivningen negativt. Svårigheter med att uppfatta vad andra säger kan vara fysiskt och psykiskt påfrestande, vilket är en allvarlig hälsorisk (Dawes et al., 2015). Hörselnedsättning behöver därför rehabiliteras utan dröjsmål enligt Kelly et al. (2013). Den negativa påverkan som hörselnedsättning har på äldre personer kräver en mer

kostnadseffektiv audiologisk rehabilitering som tillgodoser enskilda behov, vilket är en viktig insats som kan ge stora vinster för individer och samhället men också för folkhälsan (Kelly et al., 2013).

Hörapparater och hörapparatanvändning

Forskning visar att hörapparater bidrar med många positiva effekter och förbättrar negativa konsekvenser som hörselproblem medför, vilket har en positiv påverkan på livskvaliteten och kommunikationen. (Dawes et al., 2015; Manchaiah et al., 2018). Den sociala isoleringen blir mindre av hörapparatanvändning när deltagandet i fler aktiviteter ökar (Dawes et al., 2015). Trots digitaliseringen av moderna och nya tekniska hjälpmedel är det fortfarande låg

hörapparatanvändning bland äldre personer, och många söker inte hjälp för sina hörselbesvär (Davis et al., 2007; Gussekloo et al., 2003; Öberg et al., 2012). Endast 20 % av äldre personer som kan ha nytta av hörapparater använder hörapparater och forskning visar att äldre personer i genomsnitt väntar i nästan tio år innan de söker för hörselbesvär (Poost-Foroosh et al., 2011). Förklaringen till att många inte söker hjälp kan vara att äldre personer prioriterar andra hälsobesvär över hörsel och ser hörselbesvär som en normal och naturlig del av åldrandet (Gussekloo et al., 2003). Orsaker till låg hörapparatanvändning kunde enligt flera studier vara att äldre personer upplever att hörapparater inte hjälper eller ger någon större nytta, inget upplevt behov av hörapparater, hanterings- och motorikproblem, återkopplingsproblem, dålig komfort, högljudda hörapparater, kosmetiska skäl och svårigheter med tillvänjningsprocessen av hörapparater (Hickson et al., 2014; Manchaiah et al., 2018; McCormack & Fortnum, 2013). Laplante-Lévesque et al. (2013) definierade lyckad hörapparatanvändning som antal timmar som äldre personer använder hörapparater dagligen och det är en vanlig definition inom forskning som kan diskuteras om huruvida det är rätt eller fel menar Laplante-Lévesque et al. (2013). Vad som är lyckad hörapparatanvändning styrs av den enskilde personens behov och kan skilja sig för olika personer, de som använder hörapparater mindre, kan ändå uppleva att de är lyckade hörapparatanvändare (Laplante-Lévesque et al., 2013). Bertoli et al. (2009) hade liknande definitioner och undersökte i sin studie äldre personers nöjdhet med

hörapparater och kom fram till att många äldre personer använde hörapparater vid vissa tillfällen och i krävande situationer där kommunikationen var negativt påverkad.

(10)

9 Detta indikerar enligt studien av Bertoli et al. (2009) på att i många fall är

hörapparatanvändning lyckad även när hörapparater används sällan eftersom hur mycket äldre personer använder hörapparater beror på deras enskilda behov. Studiens resultat visade att mer än 60 % uppgav att de använde sina hörapparater sällan, men att de upplevde stor nöjdhet ändå (Bertoli et al., 2009). I studien av Staehelin et al. (2011) visades att god självrapporterad hörapparathantering och nöjdhet var associerad med ökad hörapparatanvändning. Bertoli med kollegor (2009) visade också att äldre personer som haft hörapparater i mer än fem år var mer lyckade i hörapparatanvändning än de som haft hörapparater i mindre än fem år. Studien (Bertoli et al., 2009) visade att orsaken till detta var att äldre personer vande sig vid

hörapparaterna, vilket ökade hörapparatanvändningen. I den kvalitativa studien av Laplante-Lévesque et al. (2013) kom de fram till att äldre personer rapporterade låg

hörapparatanvändning i tid, men en mer ökad hörapparatnöjdhet. Fler antal timmar innebar inte alltid nöjdhet menade författarna, eftersom tidigare forskning har identifierat att lyckad hörapparatanvändning påverkas av flera faktorer och det är därför inte helt fullständigt att mäta efter antal timmar. Forskning ska beakta andra faktorer i undersökningar om lyckad hörapparatanvändning enligt Laplante-Lévesque et al. 2013. Hörapparatanvändning i tid kan mätas på olika sätt. Nuvarande teknologi har en datalogg av hörapparaterna i modulen, vilket innebär att hörapparater registrerar antal timmar som dem är på under en tidsperiod. Objektiva mätningar med hjälp av datalogg är den vanligaste mätningen inom forskning (Solheim & Hickson, 2017). Datalogg rekommenderas för att identifiera de som inte eller sällan använder hörapparater så att lämplig rehabilitering och stöd kan ges till dem (Solheim & Hickson, 2017). Hörapparatanvändning i tid kan också mätas subjektivt genom självrapportering och uppskattning av äldre personer eller närstående. Självrapportering utvärderas oftast med hjälp av enkäter (Solheim & Hickson, 2017) som bland annat International Outcome Inventory-Hearing Aids (IOI-HA) som är en enkät som finns på tjugotre olika språk och mäter hörapparatnytta. Resultatet på IOI-HA utvärderas genom högre siffror på antal timmar

hörapparatanvändning dagligen desto större god effekt har hörapparater på den äldre personen (Laplante-Lévesque et al., 2013). I denna studie är det audionomers självuppskattning om vad som är lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning som är i fokus.

Audiologisk rehabilitering

Audiologisk rehabilitering är interventioner med mål att lindra svårigheter relaterade till hörselproblem och minimera negativa konsekvenser som hörselnedsättning kan ha på det sociala livet och livskvaliteten (Tye-Murray, 2015). Negativa konsekvenser kan vara svårigheter med kommunikation som begränsar det sociala livet och påverkar

taluppfattningen. Boothroyd (2007) definierar audiologisk rehabilitering som interventioner i form av hörapparatutprovning, kommunikationsträning, counseling och instruktioner. Dessa interventioner minskar hörselnedsättningens påverkan på funktion, aktivitet, medverkan och livskvalitet. Det kan uppnås genom att anpassa hörselhjälpmedel som hörapparater och instruera hörapparatanvändare. Hörapparatanpassning är inte ett mål för sig utan är en del av den audiologiska rehabiliteringen. Fokus är inte på äldre personers hörselnedsättning med idén om att fixa hörselnedsättningen i sig, utan på hur hörselproblem påverkar äldre personers vardagliga liv och hur hörselrelaterad funktionsnedsättning och funktionshinder kan lindras (Tye-Murray, 2015). Counseling är utredande samtal med äldre personer och kan vara i form av information, stöd och råd (Tye-Murray, 2015). Counseling behövs för att bevara äldre personers välmående, dela information som är viktig och kan förbättra äldre personers kunskap om rehabiliteringsprocessen samt möta äldre personers behov tydligare (Meibos et al., 2017).

(11)

10 Counseling kan vara information om hörsel, hörselnedsättningens påverkan och vikten av förebyggande interventioner som underlättar för patienter (Makhoba & Joseph, 2016). Studien tog upp att tids- och personalbrist kan påverka om audiologisk rehabilitering blir mindre lyckad och att det är viktigt att ha god tid till äldre personer för att kunna påverka den

audiologiska rehabiliteringen positivt. Simpson et al. (2018) tar upp vikten av patientcentrerad vård inom den audiologiska rehabiliteringen vilket värderades högt av både audionomer och äldre personer. Audionomer i Simpson et al. (2018) rapporterade att de inte alltid lyckades lindra äldre personers oro i den audiologiska rehabiliteringen, eftersom patientcentrerad vård inte många gånger var möjlig på grund av tidsbrist. Patientcentrerad vård förklarades med att det kunde underlätta i kommunikationen mellan audionom och den äldre personen och ökade förtroendet mellan dem eftersom den patientcentrerade vården respekterar och utgår från varje enskild persons behov och har utgångspunkt i vad vården betyder just för den enskilda

personen. Om äldre personer hade ett gott förtroende för audionomer skapade det ett ökat samarbete och var en viktig faktor i en hälsosam patientcentrerad relation mellan vårdare och den äldre personen (Simpson et al., 2018). Grenness et al. (2014) genomförde en studie på äldre personers erfarenheter och perspektiv under hörapparatanpassningar och vid hantering av hörapparater och kom fram till liknande resultat om att förtroende är en positiv faktor som påverkar relationen. Studien tar upp patientcentrerad vård som centralt för vård av äldre personer och för audiologisk rehabilitering.

Ett hinder som togs upp i den audiologiska rehabiliteringen var att många äldre personer ofta upplevde att audionomer var opålitliga i samband med hörapparatutprovningar eftersom det kunde upplevas som att audionomer hellre ville avsluta den audiologiska rehabiliteringen genom att dela ut eller sälja hörapparater än att ta tiden till att bygga ett förtroende med äldre personer (Grenness et al., 2014). Det som är viktigt att poängtera är att hörhjälpmedel i Sverige oftast är gratis, det äldre personer betalar för är oftast besöken, detta skiljer sig dock i olika län där äldre personer ibland får betala en mindre summa för sina hörapparater och om hörhjälpmedlen blir bortslarvade och äldre personer är oaktsamma kan de bli

ersättningsskyldiga för att få ut nya hjälpmedel. I andra länder som i studien av Grenness et al (2014) betalar många gånger äldre personer stora summor för att få hörhjälpmedel, vilket många inte har råd med och blir därför utan hörapparater och det kan påverka relationen med audionomer negativt om äldre personer upplever att audionomer endast vill sälja och avsluta försäljningen med en gång utan att skapa en trygghet och god relation. Detta tas upp av

Preminger et al. (2015) där äldre personer som intervjuades i en internationell kvalitativ studie var misstänksamma mot audionomer som var mer intresserade av att sälja hörapparater än att bidra med god audiologisk diagnostik och rehabilitering.

Teoretisk modell för audiologisk rehabilitering

Granberg (2015) beskriver i sin avhandling en modell för audiologisk rehabilitering, där olika faktorer som är viktiga för en god audiologisk rehabilitering berörs. Modellen benämns “The person-centered model of audiological practice” och fokuserar på samarbetet mellan

audionomer och patienter, samt vilka interventioner som är viktiga i den audiologiska rehabiliteringen. Interventionerna som nämndes kunde vara bland annat

kommunikationsstrategier, teknologi och stöd. Modellen och faktorerna diskuteras närmare i resultatdiskussionen.

(12)

11

Audionomyrket

Äldre personer möter audionomer i den audiologiska rehabiliteringen som är den yrkesgrupp som ordinerar och provar ut hörapparater för individer med hörselnedsättning och som arbetar med förebyggande hörselvård och audiologisk diagnostik och rehabilitering.

Audionomer ska alltid se till äldre personers bästa och studier visar att audionomer spelar en viktig roll i den audiologiska rehabiliteringen och fyller en viktig funktion genom att ge råd, information och stöd (Abdellaoui & Tran Ba Huy, 2013; Cobelli et al., 2014). I den etiska koden för audionomer (2001) förklaras audionomers arbete och arbetsuppgifter:

“Audionomens arbete skall grundas på en humanistisk människosyn och ett empatiskt

förhållningssätt samt respekt för individens integritet och tilltro till individens förmåga att själv ta ansvar. I audionomens arbete ingår att förebygga, bedöma, diagnostisera, åtgärda och utvärdera hörsel och kommunikationsförmåga. I audionomens arbete ingår även handledning, konsultation, utbildning och information”. Audionom är en skyddad yrkestitel

med yrkeslegitimation och audionomer arbetar tvärvetenskapligt utifrån kunskapsområden (Etisk kod för audionomer, 2001) som naturvetenskap (medicin, fysik, teknik) och humaniora (lingvistik och filosofi) och samhällsvetenskap (pedagogik och psykologi).

Tidigare forskning

Kelly et al. (2013) förklarade att audiologisk rehabilitering är ofullständig om den endast inkluderar hörapparatanpassning. Äldre personer behöver och vill ha information och stöd före och efter hörapparatanpassningar. Flera olika audiologiska rehabiliteringsinterventioner är nödvändiga för att tillmötesgå äldre personers behov, och det kan vara interventioner i form av counseling och stöd (Kelly et al., 2013). En kostnadseffektiv audiologisk rehabilitering är viktig för att ingripa mot hörselnedsättningars negativa påverkan på äldre personers liv. Det är viktigt för att öka hörapparatanvändningen att äldre personer får tidigare hjälp med

hörselnedsättning och det behövs mer counseling i hörselvården, information och kunskap som kan ge ökad förståelse (Tye-Murray, 2015). Forskning visar att enbart teknologi inte möter äldre personers behov (Kelly et al., 2013). Andra former av stöd är nödvändiga, men interventioner för counseling och olika audiologiska program är fortfarande underutvecklade och behöver forskas mer på enligt Kelly et al. (2013). Det är mycket forskning på före interventioner och counseling, men inte så mycket på efter interventioner menar författarna i studien av Kelly et al. (2013). Redan på 1970-talet kom forskare (Sanders, 1975) fram till att counseling var en viktig intervention som har en stor del av och kan underlätta i den

audiologiska rehabiliteringen, men en studie (Meibos et al., 2017) beskriver att counseling inte fått någon större uppmärksamhet eftersom att det fortfarande saknas tillräckligt med counseling i den audiologiska rehabiliteringen och även i audionomprogrammen runt om i landet behövs det uppmärksammas mer. Meibos et al. (2017) förklarade att det är viktigt att audionomer går igenom de tekniska aspekterna av hörapparater, men att det är lika viktigt med information genom counseling av audionomer om kognitiva, emotionella, motivation, sociala och anpassningsfaktorer som kan bidra till fler lyckade audiologiska rehabiliteringar. Trots förbättringar i audiologisk rehabilitering och i dagens digitala hörapparater och ny avancerad signalbehandling i hörapparater är hörapparatanvändning fortfarande låg bland äldre personer där cirka 20-25 % av de som har nytta av hörapparater använder dem (Kelly et al., 2013; Manchaiah et al., 2018; McCormack & Fortnum, 2013). Kvantitativa studier har tittat på faktorer som påverkar lyckad hörapparatanvändning och identifierar faktorer som också påverkar den audiologiska rehabiliteringen positivt (Hickson et al., 2014).

(13)

12 Uppföljande stöd av audionom i den audiologiska rehabiliteringen där individuella

rehabiliteringsplaner följs upp är associerad med högre användning av hörapparater och positiva attityder är en annan faktor som påverkar om den audiologiska rehabiliteringen blir lyckad (Hickson et al., 2014; Solheim et al., 2012). Kelly et al. (2013) föreslog förbättringar av fler interventioner i audiologisk rehabilitering och mer information under

rehabiliteringsprocessen om tillvänjningsprocessen av hörapparater för att äldre personer ska få realistiska förväntningar under rehabiliteringsprocessen. Vissa äldre personer tror att hörseln återgår till det normala när de får hörapparater och det är förväntningar som måste mötas tidigt menar författarna i studien av Kelly et al. (2013) för att minska missnöjdhet. Knudsen et al. (2010) visade i sitt resultat att faktorer som är associerade med ökad

hörapparatanvändning är positiv attityd till hörselnedsättning och hörapparater och att äldre personer upplever en större funktionsnedsättning. Sciacca et al. (2017) berör också

personlighet, positiva attityder och motivation som avgörande faktorer för lyckad audiologisk rehabilitering. Äldre personer som är mer utåtriktade och har större självförtroende som hörapparatanvändare rapporterar större nytta av hörapparater. Individuella patientmål är viktiga att identifiera för att kunna acceptera hörselnedsättning och övervinna skam och skuldkänslor som äldre personer med hörselnedsättning kan uppleva. Audionomer behöver även identifiera när äldre personer känner ångest över att bära hörapparater och ge mer tid och counseling till dem är redo för hörapparater (Meyer et al., 2014). Positivt stöd från närstående och socialt stöd är ytterligare påverkande faktorer för en lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning (Manchaiah et al., 2018; Meyer et al., 2015; Preminger et al., 2015). Närstående kan ge ökat självförtroende till äldre personer genom att ge stöd till att de klarar att hantera hörapparater och det kan leda till positiva effekter. Meyer et al. (2015) visade att familjen spelade en stor och viktig roll för lyckad audiologisk rehabilitering till individer med hörselnedsättning. De som var involverade i hörapparatutprovningen var fortsatt involverade i resten av den audiologiska rehabiliteringen vilket påverkade äldre personer med

hörselnedsättning som var mer lyckade när de kände stödet av sina nära. Hörselvården behöver därför inkludera närstående i den audiologiska hörselrehabiliteringen för att uppnå lyckade resultat (Hickson et al., 2014; Meyer et al., 2015).

Enligt Hickson et al. (2014) var motivation den faktor som var mest förknippad med audiologisk rehabilitering och attityd var mest associerad med hörapparatanvändning. Manchaiah et al. (2018) rapporterade att socialt stöd var den viktigaste psykosociala faktorn för äldre personer med hörselnedsättning och det fanns förvånande begränsad forskning på detta område. Flera sociala faktorer som sociala attityder, normer och ideologier påverkar hjälpsökande och rehabiliteringsåtgärder för äldre mer positivt (Manchaiah et al., 2018). Michaud et al. (2017) skriver att trots fördelar med hörapparater och avancerad teknologi så kompenserar oftast inte hörapparater för svårigheter associerade med hörselnedsättning. Hörapparater kan göra talljud högre, men kan oftast inte göra talljud klarare speciellt inte i miljöer med mycket bakgrundsljud. Michaud et al. (2017) menar att det är lika viktigt att visa både kort- och långtidsfördelar och tids- och kostnadseffektiva alternativ i den audiologiska rehabiliteringen förutom hörapparater. En intervention studien tog upp som var lyckad är audiologisk grupprehabilitering som kan minimera den självupplevda funktionsnedsättningen och kan förbättra kommunikationsstrategier genom att äldre personer får utbyta kunskaper och erfarenheter sinsemellan och får träffa andra i liknande situation (Michaud et al., 2017). Laplante-Lévesque et al. (2013) undersökte i en kvalitativ studie audionomer och äldre personer med hjälp av fokusgruppsintervjuer där syftet var att ta reda på vad som påverkade optimal hörapparatanvändning.

(14)

13 Resultatet i studien visade att kunskap som äldre personer fick av audionomer under ett rehabiliteringsbesök gav maktkänsla över den egna situationen och gjorde att äldre personer var mer nöjda. Det kunde vara att lära sig att använda kommunikationsstrategier som ansågs vara viktigt för att underlätta hanteringen av hörselnedsättningen. Andra faktorer som togs upp var stigma och rollen deras partner spelade vilket kunde spela stor roll i

hörapparatanvändningen genom att närstående var ett stort stöd som motiverade äldre personer till att använda hörapparaterna mer (Laplante-Lévesque et al., 2013). Audionomer i samma studie beskrev att närstående hade en mycket viktig roll i den audiologiska

rehabiliteringen, men att det var viktigt att äldre personer använde hörapparater för sin egen skull. Audionomer beskrev att äldre personers attityder, personlighet, motivation och hanteringen av hörapparater spelade stor roll för lyckad hörapparatanvändning (Laplante-Lévesque et al., 2013). Audionomer försökte tillgodose enskilda personers behov genom en god vård med realistiska och optimistiska förväntningar med tillräcklig information och kunskap. Counseling förklarades som den viktigaste interventionen i den audiologiska rehabiliteringen som fungerade bäst för att ge instruktioner och som fick äldre personer att förstå orsaker bättre. Audionomer som repeterade information, lämnade ut muntlig och skriftlig information var mycket uppskattade hos äldre personer (Laplante-Lévesque et al., 2013). Poost-Foroosh et al. (2011) och Bennett et al. (2016) beskriver viktiga faktorer för en god relation mellan audionomer och äldre personer, vilka är förtroende och lojalitet i

relationen, att förstå och möta den äldre personens behov, se äldre personer som en person och inte diagnos, stötta äldre personer val och dela beslutsfattande med äldre personer. Studien av Laplante-Lévesque et al. (2013) tog också upp vikten av att informera äldre personer att audiologisk rehabilitering har fler interventioner än endast hörapparater vilket många äldre personer är omedvetna om vad audionomer kan göra förutom

hörapparatanpassningar. Många forskningsstudier inom audiologi använder kvantitativa metoder och har fokus på orsaker till låg hörapparatanvändning (Hickson et al., 2014). Det är viktigt att fokusera på helheten med audiologisk rehabilitering som innefattar mer än tekniska hörhjälpmedel för att kunna bemöta äldre personer med hörselnedsättning bättre (Kelly et al., 2013). Litteratursökningar i databaserna Cinahl, PubMed och Scopus visade att det saknas kvalitativa metoder som identifierar vilka faktorer som påverkar lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning ur audionomens perspektiv.

Forskning visar även att det fortfarande är stora problem med låg hörapparatanvändning bland äldre personer (Hickson et al., 2018; Öberg, 2012) och därför behövs det fler intervjustudier med audionomer som identifierar faktorer som påverkar audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning positivt för att kunna förbättra hörapparatanvändningen där det inte fungerar och för att kunna hjälpa hörselvården i de situationer där den audiologiska

rehabiliteringen inte är lyckad. Äldre personer med nedsatt hörsel får sällan andra

rehabiliterande åtgärder än hörapparatutprovning, trots att många skulle behöva ytterligare åtgärder för att underlätta kommunikation med omgivningen. Ett större urval av medicinska, tekniska, psykosociala och pedagogiska insatser behövs som utgår från den enskildes

livssituation och inte endast från hörselnedsättningens art och grad (HRF, 2019). Laplante-Lévesque et al. (2013) konkluderar att det inte finns någon konsensus på vad lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning betyder för audionomer och äldre personer eftersom forskningen är otillräcklig inom detta område vilket är ännu en viktig anledning till att göra denna studie.

(15)

14 Åldersgruppen för denna studie är mellan 65 till 85 år, eftersom äldre personer under 65 år fortfarande är yrkesverksamma och äldre personer över 85 år kan ha andra förutsättningar och sjukdomar. Äldre personer definieras dock i studien efter vad respondenterna själva anser för att kunna skilja ut gruppen äldre från andra grupper.

Syfte

Syftet med studien är att beskriva audionomers erfarenheter av vad de bedömer vara en lyckad audiologisk rehabilitering och audionomers uppfattning av lyckad

hörapparatanvändning bland äldre personer.

Frågeställningar

1. Vilka faktorer är enligt verksamma audionomer associerade med lyckad audiologisk rehabilitering bland äldre personer?

2. Vilka faktorer är enligt verksamma audionomer associerade med lyckad hörapparatanvändning bland äldre personer?

Metod

Undersökningsmetod

Kvalitativ forskning innebär forskningsstrategier där egenskaper och kännetecken av fenomen studeras, beskrivs och analyseras (Malterud, 2014). Verkligheten kan uppfattas på olika sätt av olika individer (Malterud, 2014). Kvalitativ forskning kan ge ett större djup om ett ämne än kvantitativa metoder och frågor som berör egna upplevelser och syn på verkligheten kan oftast endast besvaras genom kvalitativa studier. Fylliga och detaljerade svar eftersöks och intresset för att beskriva, tolka och förklara erfarenheter, händelser och upplevelser är stort (Yin, 2013). Kvalitativ forskning bedrivs för det mesta induktivt vilket innebär att

resonemang som används i studien bestäms utifrån hur empirin som samlas in ser ut och utifrån data ska det leda till begrepp och förklaringar av något (Yin, 2013). Denna studie har en induktiv ansats. Granskär & Höglund-Nielsen (2017) beskriver induktiv tillvägagångssätt som att det karaktäriseras av att mönster söks i materialet och att analyser av intervjuer sker utifrån individers berättelser, upplevelser och erfarenheter. Studien genomfördes i form av en kvalitativ undersökningsmetod. Förståelse för respondenternas erfarenheter och perspektiv skulle ge en bredare insikt i ämnet. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer. Kvale & Brinkmann (2014, s. 15) inleder med: “Om man vill veta hur människor uppfattar

sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?” Genom samtal kunde kunskap om

respondenternas erfarenheter, känslor, attityder och den värld de lever i beskrivas och därför var intervjuer en naturlig metod för denna studie för att kunna lyssna till, försöka förstå och förmedla de egna upplevelserna.

Urval

Ett informationsbrev om förfrågan om deltagande (se bilaga 1) skickades ut med information om studiens syfte och upplägg. För en bredare rekrytering och för att nå så många som möjligt skickades informationsbrev till olika kliniker, enhetschefer och audionomer i mellersta och södra Sverige. Förhoppningen var att rekrytera tolv respondenter genom klinikerna, eftersom risken för bortfall är stor, men detta var inte möjligt, det visade sig vara svårt att få respondenter att delta. Alla kliniker och sjukhus var inte lika villiga att hjälpa till med rekryteringen av respondenter och ersättning efterfrågades då audionomer inte kunde ställa upp på arbetstid eftersom verksamheterna skulle förlora kostnader på detta.

(16)

15 Audionomer kunde istället ställa upp utanför arbetstid. Rekrytering av respondenter var en svår och utdragen process som inte resulterade i tillräckligt många respondenter som behövdes i den kvalitativa forskningen och därför skickades informationsbrevet ut till fler audionomer genom Facebook. Informationsbrevet publicerades på de privata

audionomgrupperna, “Audionomer hör ihop” och SvAf: Svenska Audionomföreningen. Det resulterade i att fler respondenter hörde av sig. En respondent hörde av sig väldigt tidigt i rekryteringsprocessen och ville delta. Det var fortfarande inte tillräckligt med respondenter, därför skickades informationsbrevet även ut till fler audionomer i författarens omgivning. En audionom kunde inte själv delta men frågade en kollega som gärna ville delta. Informationen som gick ut till audionomer som ville delta var tydlig, författaren skulle inte påverka

respondenternas svar, det var öppet att reflektera utifrån intervjuguiden och erfarenheter, det fanns inga rätta eller fel svar, medverkan var helt frivilligt och respondenter som ville delta kunde när som helst avbryta sin medverkan utan motivering. Inklusionskriterierna var att respondenterna skulle vara Leg. Audionom och ha minst ett års yrkeserfarenhet för större sannolikhet till att ha tillräckligt med erfarenhet och upplevelser, ha följt patienter genom rehabiliteringsprocessen och kunna reflektera och beskriva sina erfarenheter som var relevanta för studiens syfte och frågeställningar. Önskvärt var att ha en jämlik fördelning mellan könen, men det gick inte att uppnå, sex av respondenterna var kvinnor och två av respondenterna var män. Antalet respondenter som valde att delta i studien var åtta audionomer. Totalt tackade tretton respondenter ja till att delta från början. Det blev ett bortfall av fem respondenter, eftersom de valde av olika skäl att avbryta sin medverkan. Tabell 1 beskriver respondenternas bakgrund som yrkeserfarenheter och utbildning.

Respondenterna hade en yrkeserfarenhet från 3-25 år och utbildning från kandidatexamen upp till disputerad Leg. Audionom. Respondenterna är uppdelade och kodade som respondent 1-8 i studien utifrån den ordning som intervjuerna hölls.

Tabell 1. Respondenternas bakgrund

Respondenter Yrkeserfarenhet Utbildning Kön

1 3 år Kandidatutbildning Kvinna 2 5 år Kandidatutbildning Kvinna 3 5 år Kandidatutbildning Kvinna 4 5 år Kandidatutbildning Kvinna 5 17 år Magisterutbildning Kvinna 6 3 år Kandidatutbildning Man 7 25 år Disputerad Kvinna 8 3 år Kandidatutbildning Man

Intervjuerna genomfördes och anpassades efter respondenternas önskemål och val av ostörd och lugn plats på respondenternas arbetsplatser och på personliga grupprum på

universitetsbibliotek i mellersta och södra Sverige. Respondenterna fick själva välja plats för intervjun för att det skulle vara en neutral och trygg plats för dem.

(17)

16 Viktigt för intervjun var att platsen skulle vara privat så att konfidentialiteten skulle

respekteras. Det var efter enklast möjliga tillgänglighet för respondenterna som intervjuerna genomfördes och ingen kunde höra samtalet utifrån. Intervjuerna pågick mellan 50-70 minuter och respondenterna uppmanades att läsa informationsbrevet igen innan intervjuerna startades för en större inblick i det som skulle beröras.

Datainsamling och databearbetning

Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes. Det vanligaste med semistrukturerade intervjuer är att det är en respondent i taget som intervjuas och intervjun ska vara flexibel, öppen och gå i riktning med respondenternas svar som gör att den kan anpassas efter frågor som dyker upp under intervjun och därför passade metoden för denna studie (Kvale & Brinkmann, 2014; Yin, 2013). Utmärkande för den semistrukturerade intervjun är att följdfrågor kan ställas som ger utrymme till att belysa respondenternas svar ytterligare. En intervjuguide (se bilaga 3) med egenkonstruerade frågor utifrån syftet och frågeställningarna utformades av författaren i samråd med handledaren för studien. Intervjuguiden är ett manus enligt Kvale & Brinkmann (2014) som mer eller mindre strängt strukturerar intervjuns förlopp, men respondenterna har ändå en stor frihet att utforma svaren utifrån sig själva och frågorna behöver inte komma i samma ordning som intervjuguiden är skriven. Det finns möjligheter för intervjuaren att avgöra om hur strikt intervjuguiden ska följas och hur mycket av respondenternas svar som ska följas upp och de nya inriktningar som kan öppna sig under samtalets gång (Kvale & Brinkmann, 2014). Intervjuguiden började med en inledning och presentation av och om författaren av studien som i denna studie var intervjuaren i alla åtta intervjuer.

Informationsbrevet och syftet gicks igenom tillsammans med respondenterna, eventuella oklarheter klargjordes och samtyckesblanketterna lämnades för påskrift. Respondenterna informerades igen om att studien skulle spelas in och detta godkändes innan ljudinspelningen sattes igång. Två bakgrundsfrågor ställdes om respondenternas yrkeserfarenhet och utbildning innan en övergripande och öppen introduktionsfråga inledde intervjun som respondenterna fick reflektera fritt kring innan den delades in i mindre frågor. Frågor ställdes utifrån intervjuguiden och följdfrågor ställdes för att fördjupa informationen i det som beskrevs. Fokus på frågorna låg på att identifiera faktorer som påverkade en lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer. Intervjun avslutades med att respondenterna fick tillägga det de ville och om de ansåg att vi hade missat något under intervjun som behövde beröras ytterligare hade de chansen att lägga till det i slutet. Respondenterna fick besked om att eventuella kompletteringar skulle ske via mejl eller telefon och att kontaktuppgifter skulle fyllas i på samtyckesblanketterna för detta. Det

godkändes av samtliga informanter innan intervjuerna avslutades. Författaren tog kontakt via mejl med en respondent och kompletterade en av intervjuerna med vidareutveckling av en fråga. Intervjuerna spelades in med vald inspelningsutrustning som var en mobiltelefon, Iphone 6S vilket godkändes av samtliga respondenter.

Planen var att använda diktafon till ljudinspelningarna, men det gick inte att få tag på diktafon i tid till intervjuerna. Appen “Röstmemon” användes på Iphone 6S till ljudinspelningen och dessa ljudfiler sparades och skickades direkt till en annan Iphone 4S mobil. Ljudfilerna på Iphone 4S förvarades inlåst i författarens skåp på sin arbetsplats så att konfidentialiteten kunde hållas och respekteras. Ljudfilerna raderades direkt från författarens Iphone 6S mobil. Ljudfilerna på Iphone 4S raderas när studien är färdig och godkänd. Ljudfilerna med

datamaterialet skickades till programmet “Express Scribe Transcription” som användes till att transkribera intervjuerna effektivare. Programmet är ett transkriberingsprogram där ljudfiler kan spelas upp och där författaren kan pausa och skriva samtidigt i samma program.

(18)

17 Transkribering innebär att transformera, att ändra från en form till en annan, det vill säga att skriva ner det som sägs i ljudfilen så noga som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014).

Transkriberingen genomfördes av författaren i Express Scribe Transcription när intervjuerna var färdiga med en intervju i taget som lyssnades av och skrevs ner ordagrant. Det färdiga transkriberingsmaterialet i programmet från varje intervju flyttades över till en

transkriberingsmall från Universitetssjukvårdens forskningscentrum i Örebro. Tecknen som användes i transkriberingsmallen var hämtade från Jefferson Transcription system (Sidnell & Stivers, 2013). Pauser och känslouttryck noterades i transkriberingen. En kopia av

transkriberingsmallen sparades i Google Drive. Respondenterna blev kodade från 1-8 utifrån ordningen på intervjuerna. Materialet lyssnades igenom flera gånger eftersom fokus ligger på det respondenterna berättar vilket är en vinst för analysen och ökar tillförlitligheten för att inte utelämna eller missa något som sägs under intervjuerna. Det inspelade och skriftliga

materialet förvaras inlåst så att inga obehöriga får tillgång till det.

Dataanalys

En kvalitativ innehållsanalys användes och det transkriberade materialet analyserades i studien utifrån Graneheim & Lundmans metod (2004). Kvalitativ innehållsanalys utvecklades för hantering av stora mängder data och fokuserar på att tolka utskrifter av inspelade

intervjuer och olika texter (Granskär & Höglund-Nielsen, 2017). Metoden används främst inom vårdvetenskap och beteendevetenskap och är användbar eftersom den går att använda på olika forskningsområden där tolkning kan ske på olika nivåer. Fokus vid kvalitativ

innehållsanalys är att beskriva variationer och det går att göra genom att identifiera mönster i de olika textinnehållen från intervjuerna (Polit & Beck, 2011). I varje text finns ett manifest innehåll och ofta ett latent innehåll, vilket innebär att det manifesta innehållet är i form av kategorier och uttrycks på en beskrivande nivå och det latenta innehållet innebär att

författaren kan göra en tolkning av textens innebörd, det som sägs mellan raderna, i form av teman och uttrycks på en tolkande nivå (Granskär & Höglund-Nielsen, 2017).

Analysens tillvägagångssätt beskrivs nedan och genomfördes enligt följande steg utifrån Graneheim & Lundman (2004):

1. Hela texten lästes igenom flera gånger för att bekanta sig med datamaterialet och få ett helhetsintryck.

2. Texten delades därefter in i 2 domäner utifrån studiens syfte och frågeställningar om faktorer som enligt verksamma audionomer associeras med lyckad audiologisk

rehabilitering bland äldre personer och om faktorer som enligt verksamma audionomer associeras med lyckad hörapparatanvändning bland äldre personer.

3. Meningsenheter identifierades och de som var relevanta för studiens syfte och

frågeställningar valdes ut. Meningsenheter utgjordes av ord, meningar och stycken av texten med information. All text togs med så sammanhanget kvarstod och grunden för dataanalysen är att meningsenheter ska vara lagom stora. Meningsenheterna

kondenserades i syfte att korta ner texten, göra det mer lätthanterligt och begripligt utan att påverka innehållet.

4. De kondenserade meningsenheterna kodades och grupperades i underkategorier och kategorier av författaren. Koderna innehöll etiketter på meningsenheter som kort beskrev innehållet och kategorierna innehöll flera koder av liknande innehåll som har en gemensam nämnare. Det centrala i intervjuerna lyftes fram. I domän ett delades koderna in i nitton underkategorier som efter jämförelser om likheter och skillnader av koderna sorterades under nio kategorier. I domän två delades koderna in i tio

(19)

18 5. Sista steget i analysprocessen var att skapa och formulera teman genom att

sammanföra kategorier och lyfta kategorierna på en latent nivå. I domän ett

formulerades fyra teman baserat på texten som helhet, innehållet i kategorierna och författarens tolkning av det latenta som enligt Graneheim & Lundman (2004) är budskapet och det icke explicit uttalade som lyfts fram. I domän två formulerades två teman baserat på texten. Framväxten av teman kan ses som en process som pågår under hela analysprocessen (Granskär & Höglund-Nielsen, 2017).

Dataanalysen genomfördes av författaren tillsammans med handledaren av studien, vilket kan vara en styrka att diskutera tillsammans vid eventuella osäkerheter.

För att försäkra att kodningen stämde med meningsenheternas innehåll och med texten som helhet och uppnå konsensus diskuterades hur innehållet skulle tolkas.

En tabell skapades i början av analysprocessen där meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, underkategorier och kategorier skrevs in till varje intervju. Åtta tabeller skapades totalt utifrån respondenternas intervjuer. Tabell 2 visar exempel på dataanalysens olika steg enligt Graneheim & Lundman (2004).

Tabell 2. Exempel på dataanalysens olika steg enligt Graneheim & Lundman (2004) Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod Underkategori Kategori

..sen påverkar det absolut tror jag kontakten med audionomen.. asså connection, kontakten mellan den äldre personen och audionomen.. den äldre personen måste träffa en audionom och skapa ett förtroende, det är grunden, det låter självklart, men det är inte alltid det blir så även om man är en jättebra audionom.

Kontakten mellan den äldre personen och audionom påverkar en lyckad rehabilitering. Den äldre personen måste träffa en audionom och skapa ett förtroende som är grunden.

Kontakten med audionomen.

Äldre personer har förtroende för audionomer. Kontakt till audionomer. Förtroende för audionomer.

Hitta en bra kontakt i mötet med äldre personer.

Validitet och reliabilitet

Validitet innebär om studien mäter det som är avsett att mätas och det som är relevant i sammanhanget medan reliabilitet syftar på tillförlitligheten hos en undersökning och om resultaten blir samma om undersökningen genomförs på nytt (Kvale & Brinkmann, 2014).

(20)

19 I kvalitativa undersökningar handlar validitet och reliabilitet om datainsamlingen och

databearbetningen har gjorts på ett hederligt och systematiskt sätt, men begreppen validitet och reliabilitet används inte som i kvantitativa undersökningar (Malterud, 2014). Begrepp som är relaterade till kvalitativ tradition är tillförlitlighet, trovärdighet och giltighet.

Tillförlitligheten i kvalitativ forskning går inte att skatta i siffror (Kvale & Brinkmann, 2014). Enligt Graneheim & Lundman (2004) handlar tillförlitligheten om att författaren verifierar sina ställningstaganden under hela studien. Det som ökade tillförlitligheten i studien var att varje intervju spelades in, transkriberades ordagrant och att dataanalysprocessen genomfördes med hjälp av handledaren för studien. Trovärdighet handlar om hur överförbart resultatet är i studien (Graneheim & Lundman, 2004) och i studien påvisades trovärdigheten genom att ha en tydlig och noggrann beskrivning av begrepp som var relevanta för syftet, hur studien genomfördes, att syftet och frågeställningarna besvarades och diskuterades och att metoden och analysprocessen redogjordes. Mycket tid avsattes per intervju vilket gav respondenterna gott om tid till att delge sina upplevelser, vilket kan ha styrkt studiens trovärdighet ytterligare. Giltighet handlar om hur sanna resultaten är och både kvinnor och män inkluderades och deltog i studien. Trots att kvinnor var överrepresenterade i studien ökade möjligheterna till att belysa området utifrån olika erfarenheter och det har betydelse för resultatets giltighet

(Graneheim & Lundman, 2004). Enligt Socialstyrelsen utfärdas flest legitimationer till

kvinnor eftersom de dominerar i flera legitimerade vårdyrken (Socialstyrelsen, 2016). Det kan vara en orsak till att fler respondenter var kvinnor. Av alla aktiva audionomer är 89 % kvinnor och år 2016 utfärdades 87 stycken nya audionomlegitimationer där 60 stycken av dessa var kvinnor och 27 stycken var män (Socialstyrelsen, 2016). En tydlig beskrivning av urvalet, analysen och att citat har presenterats från intervjuerna ökade också giltigheten mer (Granskär & Höglund-Nielsen, 2017).

Förförståelse

Det är viktigt att poängtera att studien kan färgas av den förförståelse och förutfattade meningar som författaren har innan intervjuerna när det gäller kvalitativa intervjuer. Intervjuaren hade en viss förförståelse inom ämnet eftersom denna är Leg. Audionom själv och har arbetat med audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer. Respondenterna fick vid starten av intervjun veta att intervjuaren skulle vara opartisk och inte var där i rollen som Leg. Audionom utan som intervjuare och ville veta respondenternas egna erfarenheter och inte skulle lägga någon egen värdering i det som berättades. Det kan ses som både positivt och negativt för intervjuaren att ha förförståelse inom ämnet av det som studeras. Det kan vara positivt att intervjuaren har förståelse, kunskap och är bekant med respondenternas arbete i rollen som audionomer inom audiologisk

rehabilitering vilket underlättar tolkningen och förståelsen av det som respondenterna berättar. En trygghet kan skapas även genom att respondenterna vet att intervjuaren är Leg. Audionom och förstår vad de menar när författaren själv har arbetat kliniskt med äldre personer. Det kan däremot ses som negativt genom att det hindrar respondenterna från att berätta det de vill öppet för rädslan att bli dömd i sättet de arbetar som audionomer genom att ha en intervjuare som har kunskap om yrket.

Etiska överväganden

Hänsyn togs till Helsingforsdeklarationen från 1964 i studien där etiska principer sammanfattas för medicinsk forskning där människor ingår. Alla som deltar i medicinsk forskning ska behandlas med respekt, deras rättigheter och hälsa ska skyddas.

(21)

20 Den grundläggande etiska principen i deklarationen är att omsorg för respondenterna går före vetenskapens intressen (Malterud, 2014). Informations-, samtyckes- och

konfidentialitetskraven är viktigt i kvalitativa undersökningar och för denna studie (Kvale, 2009). Utifrån informationskravet skickades informationsbrevet till respondenterna via mejl innan intervjuerna påbörjades och brevet gicks även igenom tillsammans med respondenterna vid intervjun. I informationsbrevet upplystes respondenterna om dessa principer som beskrivs ovan. En samtyckesblankett (se bilaga 2) i enlighet med samtyckeskravet (Malterud, 2014) skrevs på av respondenterna innan intervjun påbörjades där de godkände sin medverkan i studien, de informerades igen om att intervjuerna skulle spelas in, vad som skulle hända med det inspelade materialet och om hur resultatet i studien skulle presenteras.

Samtyckesblanketterna förvaras inlåst så att ingen obehörig får tillgång till dem.

Respondenterna informerades om att deltagandet var helt frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan i studien vid flera tillfällen både skriftligt och muntligt. Datainsamlingen har en personlig karaktär och det är viktigt med en ömsesidig tillit och respekt mellan intervjuare och respondenter (Malterud, 2014). Konfidentialiteten garanterades eftersom intervjuerna avidentifierades och respondenterna meddelades att de skulle få en kod för att inte röja deras identitet. Arbetsplats, stad och annan känslig information framgick inte i studien för att ytterligare försäkra sig om respondenternas anonymitet. Respondenterna fick besked om att studien var registrerad i Örebro universitets GDPR-register för studentarbete. Vid funderingar kring hur deras personuppgifter behandlades i studien kunde respondenterna vända sig till universitetets dataskyddsombud.

Resultat

I den kvalitativa innehållsanalysen framkom kategorier som bildade teman. Dessa teman är resultatdelen uppbyggd av och redovisas nedan. Tabell 3 visar en redovisning av alla kategorier och teman i resultatet. Resultatet beskriver audionomers erfarenheter av faktorer som de anser är associerade med lyckad audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning bland äldre personer. Citat har använts från samtliga respondenter, men är inte numrerade och går inte att spåra till någon av respondenterna av sekretesskäl.

Tabell 3. Redovisning av kategorier och teman

Kategori Tema

Rimliga förväntningar hos äldre personer och audionomer

Insikt om sin situation och innebörden av hörselnedsättning

Likvärdiga förväntningar på audiologisk rehabilitering

God inställning hos äldre personer till audiologisk rehabilitering

Positiva attityder hos äldre personer till audiologisk rehabilitering

(22)

21 Hitta en bra kontakt i mötet med äldre

personer

Informationen anpassas efter äldre personer genom counseling

Äldre personers mål är formulerade och blir uppfyllda

Individanpassad audiologisk rehabilitering

Äldre personer har ett socialt nätverk och stöd av anhöriga

Äldre personer får kunskap om kommunikationsstrategier

Socialt stöd och praktiska kunskaper i interaktion med andra

Rimliga förväntningar på hörapparater hos äldre personer

Äldre personer får anpassad och rätt information om hörapparater

Äldre personer har förståelse för hörapparaters funktion och hantering

Kunskap om hörapparater

Äldre personer får rätt hörapparater utifrån sin hörselnedsättning

Äldre personer får bra

hörapparatinställningar anpassad efter sin hörselnedsättning

Äldre personer får en förbättring av hörseln i det sociala livet när hörapparater fungerar

Individanpassad nytta av hörapparater

Likvärdiga förväntningar på audiologisk rehabilitering

Rimliga förväntningar och insikt om sin hörselnedsättning bland äldre personer belystes i detta tema.

Rimliga förväntningar hos äldre personer och audionomer

Respondenterna menade att det var viktigt att äldre personer hade rimliga förväntningar på sin hörselnedsättning och samtidigt fick en förståelse för dessa förväntningar. Förväntningar som äldre personer hade innan eller hade fått i början av den audiologiska rehabiliteringen var viktiga att bemöta för att äldre personer skulle få en förståelse för sin situation. Motivation var kopplad till vilka förväntningar äldre personer hade och acceptans av sin hörselnedsättning. Äldre personer med stor motivation och som hade accepterat sin hörselnedsättning och upplevde ett behov av hörapparater kunde tänka sig att lägga ner tid och kraft på den

audiologiska rehabiliteringen och hörapparater. Respondenterna uppgav att upplevt behov hos äldre personer kunde många gånger kopplas till kostnader. Det framkom i resultatet att

respondenterna ansåg att ett stort ansvar låg på hörselverksamheten att ha hörselintroduktion som kunde ge mer realistiska bilder av vad äldre personer kunde förvänta sig av den

audiologiska rehabiliteringen och hörselnedsättning, vilka kunde skapa bättre förutsättningar att få rimliga förväntningar hos äldre patienter. Detta exemplifieras nedan.

(23)

22

“Där ligger ju ett stort ansvar på hörselverksamheten till exempel att ha det kallas olika men, hörselintroduktion, hörselinformation som till viss del ändå kan ge en insikt i vad det här innebär för mig och så vidare.. och då kan man i alla fall få bättre förutsättning att få bra förväntningar eller rätt förväntningar så att det finns ju saker man kan göra”

Respondenterna beskrev att de försökte skapa rimliga förväntningar för äldre personer som inte hade det, genom att informera om hur hörsel och hörselnedsättning fungerar.

“Jag brukar berätta hur det funkar med hörselnedsättningen att det liksom... det blir aldrig så som det har varit och att dem måste tänka på de här kommunikationsstrategierna för att göra det bästa möjliga av situationen å.. och liksom förklara att när det är mycket ljud i

bakgrunden så kommer det inte funka det kan bli lite bättre, men det kommer inte bli så bra som du vill, jag brukar ta ner förväntningarna helt enkelt eh och en del blir besvikna när jag gör det, men jag tror ändå man måste göra så”

För att skapa rimliga förväntningar fick respondenterna ibland sänka äldre personers förväntningar när de förklarade att det inte skulle bli som det har varit före

hörselnedsättningen och att situationer med mycket bakgrundsljud kunde vara problematiskt att höra i med hörselnedsättning. Det var viktigt att använda kommunikationsstrategier för att underlätta i kommunikationen med omgivningen. Det var också viktigt att anhöriga hade rimliga förväntningar och förståelse för äldre personers situationer och hörselnedsättning, så att anhöriga inte hade för höga förväntningar och kunde hantera situationen.

Insikt om sin situation och innebörden av hörselnedsättning

Äldre personer behöver ha insikt om sin hörselnedsättning och vad det innebär att behöva bemöta den egna upplevelsen av hörselnedsättning. Respondenterna upplevde att äldre personer som hade en större insikt om sin situation hade lättare att acceptera sin hörselnedsättning. Det var enligt en respondent vanligt att äldre personer kom till

hörselvården, eftersom att partnern var orsaken till att de var där och att äldre personer inte upplevde några problem alls med hörseln, men att de ändå ville ha hörapparater, för att annars skulle det bli bråk hemma. Det kunde respondenten uppleva som ett problem, eftersom att det då var anhöriga som ville att den äldre personen skulle få hörapparater och inte den äldre personen själv. Respondenten påpekade att det var viktigt att i sådana situationer vara tydlig med att om äldre personer inte upplevde några problem med hörseln och inte hade några besvär eller insikt i sin hörselnedsättning, så var det inte säkert att de skulle uppleva en skillnad på hörseln. Det var viktigt att betona att äldre personer måste utgå från sig själva och inte från vad andra tyckte. Äldre personer kunde ändå få prova hörapparater om de ville det, respondenten förklarade att det inte gick att vägra äldre personer med hörselnedsättning hörapparater, eftersom det hände att den audiologiska rehabiliteringen blev väldigt bra ändå när äldre personer fick en större insikt i sin situation. Anhöriga kunde få en insikt för den äldre personens situation genom att vara en del av den audiologiska rehabiliteringen, vilket var positivt.

“Insikten och acceptans.. förstå att man har en hörselnedsättning, man behöver göra nåt åt den, annars kommer det bara bli jobbigare, du blir mer tröttare du blir mer spänd du hamnar utanför till slut.. accepterar man det så förstår man bättre helt enkelt att det inte är lika jobbigt om man accepterar det att man kanske inte alltid kommer o höra allt”.

(24)

23 En annan respondent förklarade att det var viktigt för äldre personer att förstå innebörden av hörselnedsättning som första steg för att göra någonting åt saken.

Inställning till audiologisk rehabilitering

Äldre personers positiva inställning och attityder påverkar den lyckade audiologiska rehabiliteringen, temat berörs nedan.

God inställning hos äldre personer till audiologisk rehabilitering

Respondenterna upplevde att äldre personers inställning påverkade hur den audiologiska rehabiliteringen blev. Äldre personer som hade en god och positiv inställning före och under den audiologiska rehabiliteringen hade större chans att vara nöjda med den vård de fick.

“Så det påverkar ju om man är väldigt positiv och ser till fördelar och förbättringen då går det ju betydligt bättre då... redan från början då har man rätt inställning”.

Något som kunde hindra den inställning äldre personer hade var att de upplevde stigma kring ålder och det påverkade att äldre personer istället fick en negativ inställning till audiologisk rehabilitering och hörapparater. Stigma kring ålder kunde vara en begränsning, men det kunde hörselvården arbeta med till viss del genom att ha utredande samtal som kunde ändra

inställningen hos äldre personer. Det var viktigt enligt respondenterna att våga ställa viktiga och “jobbiga” frågor till äldre personer och på så vis sätta igång tankar hos dem som gjorde att de reflekterade över egna beteenden.

“Vilken inställning de har, många kommer faktiskt och säger att det här ska bli spännande och det är klart att då har man ju en större chans till att man kan tycka att det blir bra än om man... nej, jag vill egentligen inte göra det här.. det är min fru som tycker att jag ska ha hörapparater, då är kanske chanserna något lägre att det blir bra”

Äldre personer som var positivt inställda till hörapparater upplevde respondenterna var mer lyckade i både audiologisk rehabilitering och hörapparatanvändning.

Positiva attityder hos äldre personer till audiologisk rehabilitering

“Positiva attityder påverkar.. om äldre personer är positivt inställda och har en positiv attityd innan så blir det mer lyckat, än när man kommer för att man känner att åh.. allt är jobbigt och inte är mottaglig för någon vidare hjälp, för någon har tvingat dit dem, det handlar om viljan.. att man vill vara där frivilligt”.

Positiva attityder hos äldre personer påverkade en lyckad audiologisk rehabilitering. Äldre personer som var mottagliga till hjälp och hade positiva attityder till hörapparater upplevde mer nöjdhet med den audiologiska rehabiliteringen.

Individanpassad audiologisk rehabilitering

En god kontakt i mötet med äldre personer, anpassad information av audionomen och uppfyllda mål är viktiga att belysa och beskrivs nedan.

Hitta en bra kontakt i mötet med äldre personer

Förtroende och tillit till audionomer ansågs vara det mest betydelsefulla i mötet med äldre personer.

(25)

24 Det var viktigt att vinna äldre personers förtroende genom ett gott bemötande, vilket skapade en trygghet i mötet som gjorde att god vård kunde bedrivas.

“Ett gott bemötande, ett trevligt bemötande… man måste på något sätt skapa ett förtroende så man.. ändå vet att det här är nån som kan sin sak...”

Respondenterna uttryckte en önskan om att göra ett gott första intryck, vilket var centralt för hur tilliten blev i kontakten med audionomen.

“För mig är varje person en unik person och när jag träffar varje person då är det den personens tid.. då jag ska göra så gott jag kan för att personen ska få nytta.. det är

skattepengar vi pratar om och jag är anställd för att utföra mitt jobb så det är viktigt att jag gör ett bra jobb, bra intryck för personen, första sekunderna är jätteviktiga i bemötandet för att skapa en relation och tillit”.

Samtliga respondenter tog upp vikten av att vara ett stöd till äldre personer genom att lyssna på deras berättelser under den audiologiska rehabiliteringen. Främst gällde det att hjälpa äldre personer till egenvård, genom att ge dem de redskap de behövde till att lyckas i vardagen, vilket illustreras i citaten nedan.

“För mig är det viktigt att vi ska vara där och lyssna och samtidigt ge redskap därför att vi ändå har stödsamtal.. i det hela är det viktigt att i såna situationer.. att vi ska stödja personen och samtidigt ge redskap för hur de kan gå vidare för att få hjälpen dem behöver”.

“Man måste ju förstå som audionom att jag är ett stöd i äldre personers rehabilitering, jag gör ingen rehabilitering, utan det är äldre personer som gör rehabiliteringen”.

“Jag försöker att leva efter mottot att jag är till för patienten. Patienten är inte till för mig. När jag börjar tänka att patienten är till för mig för att jag ska få min lön då ska jag byta jobb. Jag är en stödfunktion”.

Grunden i mötet med äldre personer var enligt respondenterna att möta dem där de befinner sig i processen och att bekräfta äldre personers känslor, förutom att skapa ett förtroende och tillit. Mycket känslor kring hörselnedsättning och hörapparater var nödvändigt att bemöta för att kunna komma vidare i rehabiliteringsprocessen. Att upprepa vad äldre personer sa kunde ge en bekräftelse på att audionomer hade lyssnat på äldre personers tankar och känslor.

“Det är viktigt att ha empati för patienten och bekräfta känslorna, det är jobbigt att inte höra och det är viktigt med livskvalitet… och sen i en sån situation se hela personen och inte bara diagnosen eller hörselnedsättningen, det är jätteviktigt..

Det framkom i resultatet att respondenterna eftersökte en mer personcentrerad vård inom hörselvården för att bemöta enskilda behov hos äldre personer, vilket kunde ge en mer personlig kontakt.

“Det är ju det vi ska jobba med rehabilitering.. och det handlar om individbaserade insatser utifrån individens behov och förutsättningar och insatserna ska pågå så länge den äldre personen behöver det, man måste ta ett helhetsgrepp”