Malmö högskola
Lärande och samhälle
Barn, Unga, Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Bilder av män och maskulinitet
- en bilderboksanalys ur ett genusteoretiskt perspektiv
Images of men and masculinity
- a picture-book analysis in a gender perspective
Jenny Andersson
Lärarexamen 210hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2011-11-08
Examinator: Thom Axelsson Handledare: Annika Månsson
Abstract
Andersson, Jenny (2011) Bilder av män och maskulinitet - en bilderboksanalys ur ett
genusteoretiskt perspektiv.
Malmö: Lärarutbildningen, Malmö Högskola
Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka bilder av män och maskulinitet barn möter i bilderböcker. Detta har undersökts genom en analys av 11 utvalda bilderböcker. Bilderböckerna har valts ut via ett urval där kriterierna har varit att böckerna skulle vara vällästa av barn samt att där skulle finnas med vuxna män/manskaraktärer.
Studien utgår från ett poststrukturalistiskt synsätt, med fokus på genusteorier och kritisk mansforskning.
Resultatet visar att männen i böckerna har fått ett flertal olika positioner och bär på en mängd olika egenskaper. Vissa gemensamma mönster har funnits att hitta. Många av männen har porträtterats på ett stereotypiskt manligt vis, med ett fysiskt och utåtagerande uttryck med mycket aggressivitet. Men det har även gått att finna en del traditionellt kvinnligt kodade egenskaper hos männen. Det är väldigt få av männen i studien som enbart visar upp stereotypiskt manliga egenskaper, och i de fallen handlar det om bifigurer som endast finns med kort i böckerna. Illustrationerna i böckerna har visat sig bidra till det stereotypiskt manliga, och i stort sett alla männen i studien har fått manligt kodade utseende och kläder. I illustrationerna har en del manligt kodade sysslor synts, som samtidigt inte nämnts i texten.
Innehållsförteckning
1. Inledning………. 1
1.1. Problemområde………...…………. 1
1.2. Syfte och frågeställningar…..………..……..………. 2
1.3. Begreppsförklaring……….……… 3
1.4. Uppsatsens disposition………..…….. 5
2. Teoretisk inramning och tidigare forskning……….. 6
2.1. Poststrukturalism………..………...6
2.2. Genusteorier…….………8
2.3. Kritisk mansforskning……..………9
2.4. Bilderboken………..………..10
2.4.1. Bilderboken som samhällsspegel………..………..10
2.4.2. Text och bild i samspel……….………..10
2.4.3. Personskildring i bilderboken………….………11
2.5. Genusmönster i bilderböcker………...12
2.5.1. Vuxna och genusmönster i bilderböcker..………...13
3. Metod………15
3.1. Metodval och diskussion………..15
3.2. Urval……….16 3.3. Analys……….………..17 3.3.1. Semiotik……….17 3.3.2. Karaktärsanalys……….……….18 3.3.3. Genomförande av analys………...18 3.4. Tillförlitlighet……….………...19 3.5. Uppsatsens begränsningar………..………20 4. Resultat………..………21 4.1 Männen i böckerna………..………21
4.2. Kategorier av män………22
4.2.1. Pappan………...22
4.2.2. Den vuxne vännen/släktingen……….. 24
4.2.3. Ensamme gubben………..27
4.2.4. Man i yrkesroll………..29
4.2.5. Barn eller vuxna?...31
5. Diskussion………33
5.1. Den manlige könsstereotypen………..……..…..………...33
5.2. Det som bryter mot den maskulina normen………34
5.3. Det genusneutrala – finns det?...35
5.4. Illustrationernas roll………....36
6. Slutord……….…..38
1
1.
Inledning
Enligt läroplanen för förskolan, Lpfö 98 reviderad 2010, ska förskolan: ”(…) motverka
traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.” (Skolverket, 2010:5)
Redan i förskoleålder skapar sig barn identiteter som antingen flickor eller pojkar. De lär sig tidigt att det är viktigt att tydligt höra till det ena eller andra könet, och hur man bäst uppvisar det (Davies, 2003). Detta trots att läroplanen tydligt uttrycker att förskolan ska ”motverka traditionella könsmönster och könsroller”, och trots att pedagoger i förskolan anser sig aktivt arbeta för att visa alternativa sätt att vara flicka och pojke på (Hellman, 2005:146).
Dock möter barn bilder av män och kvinnor överallt runt sig, och får då se olika uttryck för manlighet och kvinnlighet. Denna studie inriktar sig på ett av de forum där barn får se bilder av män och kvinnor, nämligen i bilderböcker. Då mycket av tidigare forskning inriktat sig framförallt på hur män och kvinnor, eller flickor och pojkar, avbildas i barnböcker, och på skillnaderna mellan könen, vill jag med denna studie enbart inrikta mig på hur män avbildas och på skillnaderna mellan männen.
Detta arbete kan ses om ett inlägg i genusdebatten då studien tar upp olika bilder av maskulinitet som ges i ett antal bilderböcker i förskolan.
1.1. Problemområde
Uppsatsen bygger på tanken om maskuliniteter i pluralis, det vill säga att det inte finns en maskulinitet (Hellman, 2010:40) och framförallt vilka bilder av män och maskuliniteter barn stöter på i barnlitteraturen, närmare bestämt i bilderböcker.
Valet av just bilderböcker kom av att det är den litteratur som små barn själva kan tyda och ”läsa”, genom att berättelsen inte bara sker med hjälp av ord, utan även av
2
bilder. Detta gör att barnen kan tolka berättelsen på sitt eget sätt, och inte bara genom det den vuxna läser (Edwards, 2008:11).
Hellman (2005:146) skriver om hur pedagoger ofta blir förvånade när fyra-fem åriga barn börjar tycka att det är viktigt att skilja ut vad som är ”pojkigt” och ”flickigt”, trots att pedagogerna har försökt visa på alternativ till de inkörda könsstereotyperna.
Kåreland (red.) (2005:10) menar att förskolan har en avgörande betydelse i barns identitetsskapande, där könstillhörigheten har en grundläggande roll. Barnen lär sig snabbt hur de bör bete sig för att passa in i ramarna för hur en flicka eller pojke ”ska” vara. Vidare visas det att relativt små barn har en tydlig uppfattning om vad som anses som kvinnligt och manligt. Detta tyder på att genusföreställningarna är djupt förankrade i vårt samhälle.
Dock är inte maskulinitet och femininitet medfödda eller biologiska egenskaper hos människor. Men det är föreställningar som hela samhället bygger på, och som barn lär sig. Barnen lär sig snart att positionera sig som flicka/kvinna eller man/pojke för att passa in i samhället. Som det ser ut idag i vårt samhälle behöver barnen positionera sig som antingen ”flicka” eller ”pojke”, och dessa begrepp rymmer en makthierarki. Vi är alla, barn som vuxna, del av ett samhälle där normen är maskulinitet. Ett samhälle där en maskulinitet som innebär makt och dominans står högst. Detta är dock enbart en form av maskulinitet (Davies, 2003).
Inom könsrollsteorin, som fortfarande till stor del styr tänkandet om flickor och pojkar, ser man maskulinitet och femininitet som två motsatser, och därmed även flickor och pojkar som två åtskilda grupper. Med den synen på kön så blir gruppen ”pojkar/män” en väldigt entydig och homogen grupp. I förskolans och skolans värld är det inte alltid en positiv bild av denna homogena grupp. Pojkar beskrivs som ”busiga” och ”omogna”, och överlag oroligare än flickor. Att det finns variationer inom denna grupp glöms lätt bort (Nordberg (red.), 2005:6f).
1.2.
Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att upptäcka olika typer av maskulinitet som finns i bilderböcker, som barn i förskoleålder kommer i kontakt med. Vilka typer av vuxna män och
3
manskaraktärer kommer de i kontakt med i böckerna? Studien syftar även till att undersöka eventuella könsstereotyper, men också normbrytare bland karaktärerna. Inom studien kommer både text och bild att granskas för att hitta variationer och för att se vilka positioner männen i böckerna tillåts få.
Undersökningens huvudsakliga fråga är följande:
*Vilka bilder av män och maskulinitet ges i ett antal utvalda bilderböcker?
För att uppnå syftet med undersökningen och för att kunna svara på huvudfrågan utgår studien ifrån följande underfrågor:
*Vilka könsstereotypa beteenden och egenskaper går att upptäcka? *Vilka normbrytare går att upptäcka?
*Hur används illustrationerna i porträtteringen av männen?
1.3. Begreppsförklaring
Här följer ett antal begrepp som används i uppsatsen, tillsammans med korta förklaringar, så att det redan från början står klart vad de olika begreppen syftar på i uppsatsen.
Genus: Begreppet genus skiljer sig från det vi till vardags kallar kön och innebär att man sätter in kön i ett större sammanhang. Begreppet används för att förklara de socialt och kulturellt konstruerade och föränderliga egenskaper som kopplas till kvinnlighet respektive manlighet(Hedlin, 2004:9).
I den statliga utredningen SOU 2006:75 ges följande beskrivning av genus:
”Genus är de föreställningar, tolkningar, förväntningar och handlingar som förklarar vad flickor och pojkar, kvinnor och män, sägs vara i kraft av sitt kön. Genus är att göra skillnad där ingen skillnad finns.” (s. 155)
Kön: Begreppet kön kan dels betyda det biologiska och naturgivna könet, men det kan även användas med samma betydelse som genus. En del genusforskare föredrar begreppet kön framför genus (Vetenskapsrådet, 2003). I de fall det används i det här arbetet syftas dock det biologiska könet, och i de fallen orden man och kvinna används syftas det på de biologiska könen.
4
Maskuliniteter: Länge har ”mansrollen”, i singular, varit det sätt som män har beskrivits på. Connell, ett av maskulinitetsforskningens största namn, skiljer dock på olika typer av maskuliniteter. Connell menar att det inte bara finns ett sätt att vara man på, eller en mansroll. Att beakta män på ett, och enbart ett, sätt ger en endimensionell bild som inte säger mycket om verkligheten (Hedlin, 2006:55). Därför bör man istället för maskulinitet, i singular, prata om maskuliniteter, i plural (Connell, 1996).
Maskuliniteten kan ses som ett görande och som en socialt konstruerad process som pågår hela livet. Det är inte något biologiskt bestämt, eller beroende av någon inre essens. Detta innebär att maskuliniteten kan bildas på många olika sätt, och vara bärare av många olika innebörder (Nordberg (red.), 2005:8).
Viktigt att påpeka är att även flickor och kvinnor kan praktisera maskulinitet, precis som att män och pojkar kan inta och praktisera mer feminina positioner (Nordberg (red.), 2005:6).
Diskurs: Begreppet diskurs är väldigt komplext och kan ha flera innebörder. Generellt sett brukar det betyda talet om något, d.v.s. det som sägs och skrivs. I detta arbete kommer det ingå i ett poststrukturellt sammanhang, och kan tolkas som
betydelsen och innebörden i det som sägs (Lenz Taguchi, 2004:15).
Könsstereotyp: När karaktärerna i böcker beter sig som de förväntas utifrån deras biologiska kön talar man om könsstereotyper. Förväntningarna kommer från de normer som är kopplade till det biologiska könet (Nikolajeva, 2004:129).
Norm: I uppsatsen kommer ordet norm användas i betydelsen att det är våra föreställningar och förgivettagande, och som hör ihop med skapandet av under- och överordning. En norm pekar mot det som anses normalt, och medför också föreställningar om det motsatta, det vill säga det som då anses onormalt (Martinsson & Reimers (red.), 2008:8f).
Bilderbok: Att definiera begreppet bilderbok kan vara komplext, eftersom de flesta försök till definitioner blir väldigt förenklade. Dock kan man försöka förklara begreppet så här: ”en skönlitterär berättelse, alltså inte till exempel faktaböcker eller rim och
ramsor, som framställts genom en kombination av text och bild” (Edwards, 2008:66). Här nämns dock inget om det är en genre riktad mot någon specifik åldersgrupp.
Rhedin (2001) menar att det ofta i bilderboksdefinitioner skrivs att det är ”det lilla
barnets första litteratur” (s.18), och att det är just åldersgruppen boken vänder sig till som urskiljer bilderbokens särart. Rhedin ger också en definition på bilderböcker:
5
berätta en historia genom en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag” (s. 17).
Nikolajeva (2000:16) håller med om att det som framförallt särskiljer bilderboken är dess samspel av ord och bilder. Däremot menar hon att det inte är bildtätheten (”minst en bild per uppslag”) som är det avgörande, utan förhållandet mellan bild och text.
1.4. Uppsatsens disposition
Inledningen har syftat till att ge inblick i problemområdet, förklara uppsatsens syfte och frågeställningar samt att redan i början av arbetet förtydliga en del begrepp som kommer upp under arbetets gång.
Därefter följer kapitel 2: ”Teoretisk inramning och tidigare forskning”. Kapitlet ämnar förklara teorierna arbetet bygger på. Genusteori i allmänhet, men även poststrukturalism och kritisk mansforskning Dessutom ger kapitlet en inblick i tidigare forskning kring bilderböcker, och framförallt genus i bilderböcker. Eftersom studien handlar om vuxna män i bilderböcker kommer även forskning kring vuxna i bilderböcker behandlas.
Kapitel 3: ”Metod” följer sen. Här presenteras och diskuteras metodvalet. Urvals- och analysprocessen kommer att beskrivas närmare, samt en genomgång om arbetets tillförlitlighet.
Därefter presenteras resultatet av bokanalyserna i kapitel 4: ”Resultat”. Här redovisas det som upptäckts i studien med hjälp av ett antal kategorier.
Sen följer kapitel 5: ”Diskussion”, där empirin från undersökningen kommer att betraktas utifrån teorierna och den tidigare forskning som presenterats i kapitel 2. Här kommer även frågeställningarna från inledningen besvaras i den utsträckning svar finns att hitta.
6
2
. Teoretisk inramning och tidigare
forskning
I detta kapitel ges en teoretisk inramning till uppsatsen. Uppsatsen utgår ifrån ett poststrukturalistiskt synsätt, och fokuserar på genus i allmänhet och kritisk mansforskning i synnerhet.
Här kommer även presenteras tidigare forskning kring bilderboken, med tonvikt på genus och vuxna i bilderboken, samt hur personer skildras i bilderböcker.
2.1. Poststrukturalism
Poststrukturalism innebär att man tar avstånd från tanken på att det finns universellt givna sanningar och istället ser kunskapen om oss själva och världen som språkliga uttryck, som därmed kan förändras och omdefinieras. Med ett poststrukturalistiskt synsätt ser man allt som språk, och hur vi använder språket är hur vi förstår vår omvärld. Detta medför även att det inte går att säga att någon har mer ”rätt” än någon annan, eller talar mer ”sanning” än någon annan, för vem kan definiera vad som är rätt och fel, eller bättre och sämre? (Lenz Taguchi, 2004:54f)
Enligt Lenz Taguchi (2004) finns det flera olika former av poststrukturalism, varav den feministiska poststrukturalismen är en. Det som framförallt utmärker den feministiska poststrukturalismen är att subjektet är centralt. Inom poststrukturalism i stort är det snarare de diskursiva sammanhang där subjektet ingår som är det intressanta. Det är framförallt den feministiska poststrukturalismen som uppsatsen utgår ifrån. Dock väljer jag att i fortsättningen kalla det enbart för poststrukturalism, då flera andra författare (Davies, 2003; Nordberg, 2005) inte gör denna indelning.
Inom poststrukturalismen ser man att ”jaget” skapas genom en mängd föränderliga processer och är ständigt under förändring. Upplevelsen av att tillhöra ett visst kön skapas genom själva indelningen av två könskategorier, och genom de handlingar som
7
görs. Individen är inte en social konstruktion som blir ”färdig”, utan som en social konstruktion som skapas och omskapas i de praktiker han eller hon tar del i. Inom poststrukturalismen anser man att diskurserna i samhället inte bara har makt att tvinga oss till specifika sätt att vara, utan också gör att vissa sätt att vara blir så värdeladdade och åtråvärda att vi själva och aktivt tar upp dem, och gör dem till en del av oss. Individer kan välja att positionera sig på olika sätt genom att de lär sig och tar del av diskurserna som finns i samhället (Nordberg (red.), 2005; Lenz Taguchi, 2004; Davies, 2003).
Barn lär sig att det är ”självklart” att människor antingen är män eller kvinnor. De förstår, av samhällets diskurser, att det anses viktigt att urskiljas som man eller kvinna. Nycklarna till detta kan bestå av kläder, aktiviteter, handlingar m.m., och används för att positionera sig som antingen flicka eller pojke, och framförallt att positionera sig på ett sätt som är olikt det andra könet. Barn lär sig att positionera sig rätt genom sitt samspel med andra, men också av olika praktiker där uppdelningen är tydlig mellan manligt och kvinnligt. Har barn lärt sig att positionera sig på ett sätt som samhället förväntar sig av dem så belönas de, medan de kan anses misslyckade om de motsätter sig dessa diskurser (Davies, 2003).
Det är dock viktigt att nämna att det inte bara är en fråga om att positionera sig själv, utan man blir även positionerad av andra människor. Om jag väljer att positionera mig på ett visst sätt, kan jag samtidigt bli positionerad av andra, och riskerar att då att få en mindre fördelaktig position (Lenz Taguchi, 2004:105f).
Inom poststrukturalismen ser man språket och handlingar som performativa. Med detta menar man att genom att beskriva och förklara olika fenomen, så skapar och framkallar man dessa. Vårt språk, och våra ordval, är inte neutralt, och det vi säger och gör hjälper till att peka ut vad en pojke är och vad som förväntas. Dock är detta inte definitivt eller slutgiltigt fixerat. Nya praktiker skapas ständigt och nya betydelser kan komma att knytas till begreppen, och därmed kan också maskuliniteten få ny innebörd (Nordberg (red.), 2005:10).
Judith Butler (tolkad av Nordberg (red.), 2005:11), poststrukturalistiskt inspirerad filosof, pratar om performances, med syftet att visa på att diskurser också materialiseras. Genom att praktisera det vi talar om och upprepa detta så skapar vi och omskapar maskulinitet och femininitet, och hon anser att dessa båda begrepp endast finns i, och blir till genom, görandet. När pojkar och män klär sig i manligt kodade
8
kläder, utför manligt kodade sysslor och liknande, så förkroppsligar de maskuliniteten och förstärker positionen man/pojke.
Butler menar även att det är själva kategoriseringen av man/pojke och kvinna/flicka som skapar könen och den skillnad mellan könen som indelningen syftar på (Nordberg, 2005b:123).
2.2. Genusteorier
Grunden inom genusforskning är att undersöka och problematisera det som vi till vardags kallar kön. Det handlar inte om att förneka det biologiska könet, men att problematisera även det vi tar för givet. De flesta genusforskare ser genus som något socialt konstruerat, som finns därför att vi människor ständigt praktiserar det, det vill säga gör kön (Vetenskapsrådet, 2003).
Genusforskare använder ofta begreppet genusordning, som en beskrivning på den ordning i samhället som delar upp män och kvinnor i två olika kategorier och som lägger en värdering i detta. Yrken, leksaker, kläder, färger med mera kodas som manligt och kvinnligt, det genusifieras (Hedlin, 2006:45).
Genus handlar inte bara om våra föreställningar och idéer om män och kvinnor, utan också om makt. Det som är utmärkande för begreppet genus är att det är relationellt och att det finns ett maktförhållande i det. Yvonne Hirdmans, professor i historia, har gjort en modell för att förklara detta. Hennes teori om genussystemet består av två grundläggande principer:
1. Isärhållande (dikotomi) 2. Hierarki (rangordning)
Isärhållande syftar här på att manligt och kvinnligt ses som motsatser, och att dessa kodats med väldigt olika egenskaper och därmed förväntningar och krav på sig.
Hierarki grundar sig i att vi i vårt samhälle ser det manliga som normen, och att det kvinnliga då blir en avvikelse från normen. Här i ligger en värdering, då det manliga rankas högre än det kvinnliga.
9
Dessa två principer ser vi överallt i samhället, och barn lär sig tidigt vad som förknippas med manlighet och kvinnlighet och att det manliga värderas högst (Hedlin, 2004: 11f)
2.3. Kritisk mansforskning
Kritisk mansforskning utgår ifrån feministiska grundantaganden. De processer där män/pojkars makt över kvinnor/flickor upprätthålls och naturaliseras är centrala inom forskningen. Viktiga begrepp är maskuliniteter och hegemonisk maskulinitet (Hellman, 2010:39f).
Inom feministisk kvinnoforskning har fokus framförallt legat på relationen mellan män och kvinnor, medan man inom kritisk mansforskning även studerar maktförhållanden och variationer inom manskollektivet. Kritisk mansforskning problematiserar även hur det är att vara pojke/man och att de dominerande maskulinitetsnormerna kan ställa till problem för och fungera förtryckande även för pojkar/män (Nordberg (red.), 2005:7f).
Tidigare mansforskning har utgått från en typ av maskulinitet, där den vita, vitala, heterosexuella mannen utgjort normen för manlighet. Kritik mot denna syn väcktes av framförallt de män vars manlighet framställdes som avvikande, då den ställdes mot normen. Efterhand har forskningen insett mer och mer vilken bredd av maskuliniteter som finns, och då inte bara variationer inom ras och sexualitet (Nilsson, 1999:14f).
Connell (1996) använder begreppet hegemonisk maskulinitet, vilket kan förklaras med den konstruktion av maskulinitet som just nu är det som ses som det ideala, och som patriarkatet vilar på. Detta bidrar till att mäns dominans och kvinnors underlägsenhet bibehålls.
Hellman (2010:40) menar att den hegemoniska maskuliniteten inte behöver vara, och är oftast inte, den vanligaste maskuliniteten, utan ett ideal som i princip ingen man kan leva upp till. Dock utgör bilden av ”den normala mannen” en norm som både män och kvinnor måste förhålla sig till.
Den hegemoniska maskuliniteten pekar ut egenskaper, utseenden, beteenden m.m. som är önskvärda, och blir på så sätt starkt reglerande. Connell menar att normen bygger på den vita, västerländska, heterosexuella medelklassmannen. Många män och
10
pojkar tar ofta ett visst avstånd till den renodlade hegemoniska maskuliniteten, men genom att ändå stödja dessa normer är de delaktiga till att stereotypen finns kvar (Nordberg (red.), 2005:8f).
Den hegemoniska maskuliniteten fungerar även som en negation av kvinnligheten, men även som överlägsen gentemot andra maskuliniteter som på något sätt närmar sig det feminina. Den homosexuella maskuliniteten är underordnad andra maskuliniteter, menar Connell (1996).
2.4. Bilderboken
2.4.1.
Bilderboken som samhällsspegel
Agneta Edwards, tillsammans med genuspedagogen Eleonor Pavlov, menar i boken
”Bilderbokens mångfald och möjligheter” (2008:134) att barnens möte med böcker är en av de kanaler som visar dem hur människan kan vara och som ger dem en bild av hur världen ser ut. Edwards menar att genom litteraturen kan traditionella mönster och könsrollen både stabiliseras, men även ifrågasättas och omförhandlas.
Även Andersson & Druker (red.) (2008) är inne på samma linje, och menar att barnlitteraturen i stort kan fungera som en ”omskakare” av givna normer och rådande ideal. Ibland kan barnlitteraturen utforska nya roller och möjligheter, och kan hjälpa till att öppna dörrar.
2.4.2.
Text och bild i samspel
Bilderboken är unik inom litteraturen på så sätt att den har två olika kommunikationsnivåer, den verbala och den visuella. Nikolajeva (2000) använder begreppet ikanotext för att beskriva den syntes av bilder och ord som bilderböckerna består av. Hon menar att helheten av ord och bilder tillsammans, är större än summan av delarna var för sig. Att bara läsa orden, eller bara titta på bilderna, är att missa helheten och det kan ofta vara svårt att förstå berättelsen.
11
Edwards (2008) menar att speciellt när barnen är små är bilderna i böckerna viktiga, för att barnen ska kunna göra sin egen tolkning av böckerna och inte enbart få historian berättad. Dessutom kan texten och bilden berätta delvis olika saker, och även användas som förstärkning till varandra. Utan bilderna blir berättelsen ofta väldigt tunn.
De flesta bilderböcker har bilder som är ikoniska, det vill säga att de är avbildande och därmed tydbara även för barn som ännu inte kan läsa texten (Edwards, 2008:104). Barn idag är stora bildkonsumenter, och har därför oftast inga problem att tillgodose sig historien i boken enbart med hjälp av bilderna (Kåreland, 2001:42).
2.4.3. Personskildring i bilderboken
För att skildra personer i böcker finns det ett antal berättartekniska grepp att använda, till exempel genom yttre beskrivningar (utseende m.m.), att beskriva personer genom deras handlingar och dialog och med hjälp av personens tankar. Personskildringar i bilderböcker har lite andra förutsättningar än skildringar i romaner. I bilderboken blir skildringen begränsad, framförallt på grund av bokens omfång. Oftast finns inte utrymme för djupare skildringar eller förändringar hos personerna. Däremot har bilderboken en ytterligare dimension i personskildringen, nämligen bilderna. Med bildernas hjälp kan de yttre beskrivningarna bli väldigt tydliga, utan att ett enda ord behövs. Känslor kan uttryckas på ett helt annat sätt i bild än med ord, då man i bild kan använda sig av ansiktsuttryck och kroppsspråk. Bilderna kan fungera som ett symbolspråk, med till exempel färger och former, för att visa drömmar, rädslor, lycka m.m. (Nikolajeva, 2000:139f).
Men bilderna har ändå begränsningar, och i vissa fall behövs orden för att förstärka. Ofta förstärks personernas kön i texten, antingen med könsbundna förnamn, benämningar som ”flicka”, ”pojke, ”mamma”, ”pappa” eller med personliga pronomina som ”hon” eller ”han”. Personernas könsorgan är sällan porträtterade i bild, men i de fall där personerna är mänskliga så syns oftast könet tydligt i bild ändå, ofta genom ganska stereotypa, karikatyrlika mallar. Vuxna män har skägg, vuxna kvinnor är lite fylligare, flickor har längre hår och kjol, pojkar kort hår och byxor. Ännu tydligare blir detta då personerna är förmänskligade djur. Då dras ofta stereotyperna till sin spets och
12
kläder och andra attribut blir väldigt viktiga i framställandet av könet (Nikolajeva, 2000:143).
Nikolajeva (2004:109f, 2000:142) pratar om statiska och dynamiska personer inom litteraturen. Statiska personer förändras inte under historiens gång, medan dynamiska gör det. Man kan även tala om platta och runda personer. Runda personer är flerdimensionella. De har många egenskaper och man får i boken lära känna dem som fullständiga människor. Platta personer är endimensionella, det vill säga att de oftast bara har en, eller några få, egenskaper. Platta personer kan lätt bli stereotyper och då få representera en hel grupp av människor, med ett visst drag. De kan då till exempel bli en ”typisk” pappa, eller en ”typisk” pojke. I bilderböcker är det vanligast med statiska och platta personer, då boken oftast är ganska kort.
2.5.
Genusmönster i bilderböcker
Kåreland & Lindh-Munther (2005) har i sin forskning om genus i bilderböcker styrkt tidigare påståenden om att barn huvudsakligen möter manliga gestalter i bilderböcker. Dock understryker de att det är relativt vanligt med böcker där det både finns en manlig och en kvinnlig huvudroll, förmodligen för att författarna vill att alla deras läsare, oavsett kön, ska kunna identifiera sig med en av huvudrollerna.
I de bilderböcker som undersökts är det i stor utsträckning en könsstereotyp bild av manligt och kvinnligt som förmedlas där flickorna står för anpasslighet och passivitet medan pojkarnas beteende kännetecknas av styrka och aktivitet. Att som författare välja en manlig huvudperson i en bok om ilska och aggressivitet passar in på ett könsstereotypt tänkande. Vidare pekar de på att det i liknande forskning har framgått att pojkar oftast ges större frihet och större handlingsutrymme än flickor, samt att pojkars konfrontationer vanligen tar sig mer fysiska uttryck än flickors (Kåreland & Lindh-Munther, 2005)
Nikolajeva (2000:165) menar att genusinriktade studier av barnlitteratur, däribland bilderböcker, har varit en stor och viktig del av barnlitteraturforskningen.
Ofta har nyckelbegreppet varit könsstereotyper, och studierna har inte sällan gått ut på att beskriva könsroller och kvinnors/mäns förhållande till verkligheten (Nikolajeva, 2004).
13
Men Nikolajeva (2000) anser att genusaspekten i bilderböcker går djupare än så. Hon menar att det intressanta inte är karaktärernas biologiska kön, utan det socialt konstruerade genuset. Hon ställer frågan: ”Hur många av bilderbokens pojkar och flickor uppvisar ett så kallat ”performativt genus”, det vill säga beter sig på ett föreskrivet sätt som avslöjar deras genustillhörighet, hur många bryter mot det och hur mycket av det ser vi genom ord och bilder?” (2000:166).
Med ”performativt genus” i dessa sammanhang menar Nikolajeva (2004:130f) att om en karaktär är beskriven som kvinna, med kvinnliga attribut, men ändå i historien beter sig som en man, följer hon egentligen bara den manliga mallen, normen. Könsrollerna har inte på något sätt ifrågasatts, utan det är bara frågan om ett enkelt könsbyte. Det blir mest ett fall av politisk korrekthet. För att verkligen utmana genusordningen skulle en kvinnlig huvudkaraktär behöva bryta mot de givna mallarna, utan att för den sakens skull ge upp sin femininitet och bete sig helt enligt manliga normer.
Nikolajeva (2000:166) konstaterar att i många av bilderböckerna hon undersökt är karaktärernas biologiska kön inte så viktiga för handlingen. Trots att de är avbildade som flickor eller pojkar, så är de performativt, det vill säga i sin funktion i berättelsen, till synes genusneutrala. Nikolajeva menar dock att det automatiskt byggs upp inre bilder och förväntningar kring personerna på grund av deras kön. Med en genusneutral huvudperson skulle man teoretiskt kunna byta kön på personen utan att berättelsen skulle ändras.
Mycket av genusforskningen inom barnlitteraturen har handlat om den stereotypiska bilden av kvinnor och flickor i böckerna. På senare tid har det även fokuserats på pojkar och maskulinitet, vilket är ytterst relevant, då även pojkar blir utsatta för stereotypisk behandling inom litteraturen (Nikolajeva, 2004:132f).
2.5.1. Vuxna och genusmönster i bilderboken
I bilderböcker blir vuxna ofta exempel på hur man kan uppträda, vad man kan bli och hur man hanterar olika situationer (Edwards, 2008:136).
Dock visar Kåreland & Lindh-Munther (2005:138ff) i sin undersökning av bilderböcker att familjeskildringar och samspel mellan vuxen/barn ofta inte har framträdande roller i böckerna. De vuxna finns oftast med i bakgrunden, och inte i
14
någon huvudroll. Men det faktum att de ofta är bakgrundsfigurer hindrar inte att deras beteende, egenskaper och attribut uppmärksammas av barnet som läser boken, och därmed bekräftar, eller förnekar, existerande könsmönster. Enligt Kåreland & Lindh-Munther är de vuxna i bakgrunden ofta porträtterade i linje med könsstereotyperna.
I vissa fall kan det vara svårt att avgöra åldern på karaktärerna i böcker. Speciellt i de fall där det handlar om en huvudperson i boken, som lever till synes ganska ensamt, och inte har andra personer i boken att relatera till, och inte går till varken skolan eller jobbet. Ofta kan man då få intrycket av att det är vuxna och barn i en och samma person (Kåreland & Lindh-Munther, 2005:146f).
15
3. Metod
I följande avsnitt kommer metodvalet att presenteras och diskuteras. Jag kommer även att förklara min urvals- och analysprocess, samt diskutera arbetets tillförlitlighet.
3.1. Metodval och diskussion
Mitt metodval är textanalys, eller mer specifikt; semiotisk analys. Med semiotisk analys menas analys av både text och bild (Stukát, 2005:53). Under avsnittet ”Analys” kommer själva denna analys beskrivas närmare.
En textanalys är en form av kvalitativ studie, enligt Stukát (2005). Kvalitativa studier bygger på att helheten är mer än summan av delarna. Med en kvalitativ studie försöker man inte hitta generaliserbara resultat, utan snarare att gå på djupet med den information man har. Man vill försöka förstå och förklara fenomen som dyker upp i undersökningen (Stukát, 2005:34).
Åsberg (2001) ställer sig dock kritisk mot att använda begreppet kvalitativ som beskrivning på en studie eller metod. Han menar att kvalitativ, och kvantitativ för den delen, är begrepp som hänvisar till egenskaper hos det vi söker kunskap om. Studien, eller metoden, i sig kan då inte vara kvalitativ, enbart datan vi får fram från studien. I alla typer av undersökningar kan man få fram kvalitativ data (i form av ord) och kvantitativ data (i form av siffror) och dessa båda behövs för att förstå diverse fenomen.
Patel & Davidsson (1994) har en annan tolkning av dessa begrepp, då de menar att
kvalitativt och kvantitativt syftar på bearbetningen och analysen av informationen, snarare än på metoden i sig. I den betydelsen blir då kvalitativa studier forskning som använder sig av verbala bearbetningsmetoder, och inte statistiska.
Medveten om denna begreppsdiskussion väljer jag ändå att räkna detta som en kvalitativ studie, med Patel & Davidssons och Stukáts förklaringar på detta. Detta framförallt för att visa på att detta är en studie där statistik och siffror inte är det
16
intressanta, utan djupet av resultatet och variationerna i empirin, då studien är poststrukturellt inspirerad.
I poststrukturellt inspirerade studier söker man efter det mångskiftande inom en viss grupp. Människor positionerar sig, och blir positionerade, ständigt och på olika sätt i olika diskurser (Jones, 1994). I denna studie, där personerna är litterära karaktärer som inte finns utanför bokens ramar, är det delvis en statisk positionering som inte förändras. Men studien utgår ändå ifrån teorin att de här karaktärerna har blivit positionerade som män, och söker efter variationer bland dessa positioneringar.
3.2. Urval
Mina kriterier i urvalsprocessen har varit dels att de utvalda böckerna ska vara böcker som faktiskt används och läses av barn, och dels att de ska innehålla vuxna män, eller vuxna manskaraktärer.
För att upptäcka vilka böcker som används av barn utgick jag dels från en undersökning som presenterades i samlingen ”Modig och stark – eller ligga lågt” (Kåreland (red.), 2005:77,115), och dels från en topplista över de 100 mest utlånade barnböckerna 2010 på Stockholms stadsbibliotek (www.biblioteket.se, hämtad 2011-10-01). Undersökningen som nämndes ovan handlade bl.a. om vilka bilderboksförfattare som är de mest lästa på ett antal förskoleavdelningar. Detta gjordes för att få en bild av vilka författare och böcker som barn idag faktiskt har tillgång till. Efter samtal med och boktips från personal på Malmö stadsbibliotek och efter att själv ha letat efter böcker med manskaraktärer bland de mest populära författarna blev urvalet klart.
Studien utgår ifrån följande böcker:
Känner du Pippi Långstrump? – Astrid Lindgren (1988, åttonde uppl. Utgivningsår: 1947)
Babar och hans barn – Jean och Laurent de Brunhoff (2007, tredje uppl. Utgivningsår: 1953)
Emmas första dag på dagis – Gunilla Wolde (1976)
Lilla Anna reser till Landet Mittemot – Inger och Lasse Sandberg (1982)
Vem spökar, Alfons Åberg? – Gunilla Bergström (1983)
17
Grodan och fågelsången – Max Velthuijs (1991)
Boken om Benny – en samlingsvolym1 – Barbro Lindgren (2004)
Bullen plockar svamp – Ulf Sindt & Mati Lepp (2005)
Bu och Bä får besök – Lena och Olof Landström (2006)
Lill-Zlatan och morbror raring – Pija Lindenbaum (2006)
3.3. Analys
I analysen av böckerna har Maria Nikolajevas böcker ”Bilderbokens pusselbitar” (2000) och ”Barnbokens byggklossar” (2004) varit till stor hjälp. Viktigt att betona är att jag inte har följt en färdig metod i analysen, utan plockat olika delar från framförallt Nikolajeva.
Det är framförallt karaktärerna i böckerna studien fokuserat på. Till viss del miljön runt dem, men det är ytterst marginellt.
3.3.1. Semiotik
Semiotiken, eller teckenläran, skiljer på två olika sorters tecken. Konventionella tecken är tecken som kräver att man har en förkunskap för att kunna tolka. Språk är exempel på konventionella tecken, då man måste ha knäckt koden för att veta att ordet ”hund” faktiskt betyder hund
Ikoniska tecken däremot, är avbildningar av de föremål de syftar på. Oftast behövs inga förkunskaper för att tyda ikoniska tecken. Ser man en bild på en hund, vet man att det är just en hund, oavsett vilket språk man talar (så länge man har en förförståelse av vad en hund är).
Bilderboken är en bokform som kombinerar ikoniska och konventionella tecken. De ikoniska tecknens, bildernas, funktion i boken är att i första hand beskriva, medan de konventionella tecknen, orden, i första hand berättar (Nikolajeva, 2000:12ff).
18
3.3.2. Karaktärsanalys
En grundläggande fråga när man ska analysera litterära personer är om man ska betrakta dem som riktiga människor eller textkonstruktioner. Synen på litterära personer som verkliga människor ingår i en mimetisk syn på litteraturen. Det innebär att man ser litteraturen, och dess karaktärer, som en direkt avspegling av verkligheten. Motsatsen är att ha en icke-mimetisk eller semiotisk syn, och det innebär att man ser karaktärerna enbart som språkliga tecken och som konstruktioner av författaren. Dock är det vanligaste att hamna någonstans mellan dessa två ytterligheter (Nikolajeva, 2004: 86).
Denna studies karaktärsanalys kommer mestadels ha en semiotisk, eller icke-mimetisk, inriktning. Detta innebär framförallt att synen på karaktärerna i bilderböckerna är att de är konstruerade och bara finns i boken. Det som händer i boken vet vi om och kan analysera, det övriga i personernas liv vet vi inget om. Vi vet inget om personernas karaktärsdrag, utöver det som sägs i boken (Nikolajeva, 2004:88).
3.3.3. Genomförande av analys
I analysen har böckerna lästs ett antal gånger. Jag har sett till helheten, gått ner på detaljnivå och bara tittat på bilder, för att återigen se till helheten och så vidare. Framförallt har jag tittat på karaktärerna i studien, och hur de står sig i förhållande till helheten.
Karaktärerna har betraktats enligt vad som beskrevs i föregående avsnitt, det vill säga som textkonstruktioner som endast är vad de beskrivs som i boken. Jag har inte läst in egenskaper som inte finns, eller haft funderingar på hur deras liv utanför bokens pärmar ser ut.
Jag har därefter försökt hitta gemensamma mönster, men även olikheter. För att kunna sortera in karaktärerna i olika kategorier har jag sedan tittat på deras huvudsakliga roll i boken, och sorterat in dem efter det. Vissa karaktärer hade kunnat passa in i två eller flera kategorier, men då placerades dem i den kategori som de i första hand verkar tillhöra.
19
Jag har använt mig av en tabell som Nikolajeva (2004:129) sammanställt över ”manliga” och ”kvinnliga” egenskaper, för att lättare kunna hitta stereotypa mönster och normbrytande. Här redovisas ett utdrag ur denna tabell:
Män/pojkar Kvinnor/flickor Starka Våldsamma Känslokalla, hårda Aggressiva Tävlande Rovgiriga Skyddande Självständiga Aktiva Vackra Aggressionshämmade Emotionella, milda Lydiga Självuppoffrande Omtänksamma, omsorgsfulla Sårbara Beroende Passiva
Dock inser jag det problematiska i att leta efter dessa dikotoma mönster i en poststrukturellt inspirerad studie. Poststrukturalistisk teori låter oss tänka bortom denna traditionella uppdelning i manligt och kvinnligt (Davies, 2003:11). Butler (tolkad av Nordberg, 2005b:123) menar att de två könskategorierna, och den skillnad som kommer med denna uppdelning, enbart finns för att vi gör själva uppdelningen. När det då talas om traditionellt manliga och kvinnliga egenskaper i uppsatsen så bidrar det samtidigt till att faktiskt göra skillnad på manligt och kvinnligt. Medveten om det problematiska i det, väljer jag ändå att göra uppdelningen då det i vårt samhälle idag talas om det manliga och kvinnliga som två motsatser och detta även är ett mönster som syns i böckerna.
3.4. Tillförlitlighet
Vid tolkande studier, som den här studien är, måste läsaren kunna följa de tolkningar som gjorts av materialet, därför är det viktigt att studien har en tydlig transparens. Detta är viktigt för att kunna uppnå en god intersubjektivitet, det vill säga att resonemanget i princip ska bedömas lika oavsett vem som undersöker dess riktighet (Bergström & Boréus, 2000:259). Detta krav kan studien anses uppfylla, då det tydligt angetts vilka bilderböcker som använts samt att det återges citat från böckerna i texten, så att läsaren ska kunna följa resonemangen.
20
Vem som utför studien samt personens förförståelse och tolkning av materialet har också stor betydelse för studiens tillförlitlighet (Stukát, 2005:124). För att inte min roll som forskare och tidigare erfarenheter och förutfattade meningar ska påverka studien för mycket, så har jag tydligt redovisat studiens teoretiska utgångspunkter och försökt låta dem genomsyra hela arbetet.
3.5. Uppsatsens begränsningar
Uppsatsen fokuserar på vuxna män i bilderböcker, och kommer därför inte analysera varken barn eller kvinnor. Pojkar och flickor/kvinnor kan dyka upp i studien för att ge perspektiv till maskuliniteten, men inte som egna studieobjekt.
Jag kommer endast titta på biologiskt könade män, inte kvinnor som har ett maskulint genus.
Vidare kommer studien begränsas till att enbart handla om bilderböcker, och inte barnböcker i allmänhet. Detta eftersom det är en bokgenre förskolebarn ofta kommer i kontakt med (Simonsson, 2006).
21
4. Resultat
I detta kapitel presenteras resultatet från studien. Kapitlet inleds med en kort beskrivning av manskaraktärerna i böckerna i studien. I de fall där mannen i fråga inte har en huvudroll, och därmed är med i större delen av boken, har jag noterat hur många sidor mannen är med på i boken. Handlingen i böckerna kommer inte att beskrivas, mer än i de fall där jag anser det vara väsentligt för att förstå manskaraktärerna.
Därefter kommer jag gå djupare in på vad som urskiljer de olika männen, och det gör jag genom ett antal kategorier som jag hittat i min bokanalys.
4.1. Männen i böckerna
Känner du Pippi Långstrump? (A. Lindgren, 1988): Här finns en del män i små
biroller. Det är Cirkusdirektören (ett uppslag), Starke Adolf (en sida) och de två tjuvarna Dunderkarlsson och Blom (ett uppslag).
Babar och hans barn (de Brunhoff, 2007): Som titeln antyder så är det elefanten
Babar som har huvudrollen i boken, och det är han som studien fokuserar på i boken.
Doktorn i boken tas också upp kort i studien (2 sidor).
Emmas första dag på dagis (Wolde, 1976): Här är det den manlige förskolläraren
Olle, som finns med i en biroll i boken (5 sidor).
Lilla Anna reser till Landet Mittemot (Sandberg, 1982): Långa Farbrorn har en
huvudroll i boken, jämte Lilla Anna.
Vem spökar, Alfons Åberg? (Bergström, 1983): Alfons pappa (som inte kallas för
något namn i boken) har en stor biroll (5 uppslag).
Rävjakten (Nordqvist, 1986): Detta är en av böckerna om Gubben Pettson, och
han har också huvudrollen i boken. Utöver Pettson så tar studien upp grannen
Gustavsson, som har en biroll i boken (3 sidor).
Grodan och fågelsången (Velthuijs, 1991): Boken handlar om Grodan och hans
22
Boken om Benny – en samlingsvolym (B. Lindgren, 2004): I denna samling har
männen endast biroller. Det är tre olika män som studien fokuserar på; Korvgubben (3 sidor) och Den arge gubben (2 sidor) är bara med i den första boken i samlingen,
Nämen Benny. Den tredje karaktären har en biroll i båda böckerna, och det är Hunden (8 sidor).
Bullen plockar svamp (Sindt & Lepp, 2005): Här är det Bullens Pappa som har en
ganska stor roll (11 sidor). Det är också den enda av de nyare böckerna i studien som visar en typisk kärnfamilj; mamma, pappa och två barn.
Bu och Bä får besök (Landström, 2006): Fåret Bu är av manligt kön. Han har en
delad huvudroll i boken.
Lill-Zlatan och morbror raring (Lindenbaum, 2006): Morbror Tommy har en stor
roll i boken och är med på de flesta sidor. Dessutom har Tommy en ”vän” i boken, som av allt att döma är hans pojkvän, som heter Steve. Steve har också en stor roll och är med på de flesta sidorna.
4.2. Kategorier av män
Som tidigare nämnts i arbetet, så finns det sällan utrymme i bilderböckerna att beskriva personerna ingående eller att låta personerna genomgå större förändringar under handlingens gång, och därmed blir personerna relativt platta och statiska (Nikolajeva, 2000:142).
Därför blir karaktärerna ofta framförallt det de på ytan ser ut som och verkar vara; det vill säga deras yrkesroll, deras plats i familjen och så vidare. Därav valet av kategorier av män.
4.2.1. Pappan
Alfons pappa, Bullens pappa och Babar har det gemensamt att de alla tre är pappor. Dock är det ändå skillnader. Medan Alfons och Bullens pappor endast porträtteras som pappor i böckerna (det vill säga, det sägs inget om jobb eller liknande) så är Babar även kung.
23
Bullens pappa och Babar lever i parförhållanden, man och kvinna. Bullens familj är urtypen av en kärnfamilj; mamma, pappa, son och dotter. Babar och hans fru får barn i boken och uppfyller därmed också bilden av en kärnfamilj. Alfons pappa lever däremot ensam, och ingen mamma nämns i boken. Eftersom han är ensam förälder är det också han som gör alla hushållssysslor. Han fixar kaffe, tvättar och finns där för Alfons. Han är Alfons stora trygghet, när han inte är hemma är Alfons lite rädd av sig.
”Pappa har inte kommit än. Det känns inte som vanligt här hemma. Det är ensamt. Och möblerna känns annorlunda. Bara pappa ville komma snart!
(…)
Sen måste pappa tvätta duken och tröjan och allt som blev nerfläckat.”
(Bergström, 1983)
Bullens familj har i boken en heldag tillsammans och både mamma och pappan gör diverse sysslor. Enbart av texten att döma så finns där ingen speciell uppdelning av sysslorna. Men illustrationerna visar upp en annan bild av uppdelningen. Medan mamman packar picknickkorgen, så packar pappan verktygsväskan. Det är på pappans axlar Bullen får sitta. Mamman dukar upp fikan i skogen medan pappan packar vagnen full med stora svampar, som han senare också drar hem. Men när det handlar om samspelet med barnen så är det ingen större skillnad på mamman och pappan. I slutet av boken, när de hittar Bullen som varit på rymmen, visar de båda känslor. På en av de sista bilderna, innan de hittar Bullen, ser de båda ledsna ut och mamman fäller en tår. När de hittat henne är de båda ”alldeles ifrån sig av glädje”och pappan ”snyftar”.
I Babar-boken är det ännu tydligare uppdelning på sysslorna. När drottningen ligger hemma och föder är Babar ute på landet och väntar på barnets ankomst. Han kommer hem först när trillingarna fötts. Babar visar stor glädje och stolthet för sina barn, men är bara med på bilder där han leker med barnen. ”Snart kan alla barnen leka i sin fina, ljusa barnkammare. Babar kommer ofta dit och leker med dem.” (de Brunhoff, 2007)
När det handlar om matning och annan omsorg är det kvinnorna i boken som tar hand om barnen. ”Alla barnen växer fort (…) Drottning Céleste och den gamla damen och barnsköterskan hjälps åt att mata dem.” (de Brunhoff, 2007)
Dock är det värt att tillägga att Babar-boken kom ut 1953 och att barnomsorg mer uttalat låg på kvinnan.
Utseendemässigt är det väldigt tydligt att de här tre papporna är män. Även utan texten hade det varit tydligt.
24
Alfons pappa är den enda av de här tre som är människa, och han är i princip flintskallig, med lite hår stickandes ut på sidorna. I övrigt är det väl framförallt avsaknaden av kvinnligt kodade drag som gör honom tydligt manlig, då det neutrala automatiskt klassas som manligt (Kåreland & Lindh-Munther, 2005:125). I övrigt har han relativt genusneutrala kläder; bruna byxor, mystofflor och en vit bylsig stickad tröja, men återigen gör avsaknaden av kvinnligt kodade kläder honom mer manlig. Däremot använder han en del kvinnligt kodade attribut. En rosablommig kaffekopp med matchande fat och ett förkläde när han tvättar.
Babar är en förmänskligad elefant, och har ett utseende som är könsneutralt. Men hans kön är trots det väldigt tydligt, då han i hela boken går klädd i en grön kostym, med väst och fluga. På huvudet har han en krona, men den avslöjar inget om hans kön då hans fru, drottningen, har en exakt likadan.
Bullens pappa är även han ett förmänskligat djur, en mus. Även han har ett könsneutralt utseende, men kläder som tydligen berättar att han är man. Svarta långbyxor, blå skjorta, grå tröja och en brunrutig keps. Det blir en väldig kontrast mot hans frus klänning, förkläde, högklackade skor och stora röda rosett på huvudet.
4.2.2. Den vuxne vännen/släktingen
En vanlig roll för vuxna män i bilderböcker verkar vara den vuxne vännen alternativt släktingen. I den här studien placeras Långa Farbrorn, Morbror Tommy och Steve samt
Hunden i Benny-böckerna i den här kategorin.
Av dessa är det bara Hunden som är gestaltat som ett djur, om än ett förmänskligat sådant. Han dyker upp flera gånger i böckerna och trots att han är ett djur så bär han tydliga tecken på att han är man. Han bär shorts, slips och blåa gymnastikskor. I texten får man dessutom veta att han är del av den heterosexuella normen, då han vid ett tillfälle ringer sin fru. Av Benny blir han beskriven som ”snäll”, vilket inte direkt är en egenskap som är vare sig stereotypiskt manligt eller kvinnligt. I övrigt så visar han prov på flera av de egenskapar Nikolajeva klassat som stereotypiska för män respektive kvinnor (2004:129). Aggressiv och skyddande när han hjälper Benny mot de elaka grisarna, vilket då skulle vara typiskt manligt, och samtidigt lydig och omtänksam,
25
vilket enligt Nikolajeva är typiska kvinnliga egenskaper. Det lydiga och omtänksamma visar följande stycke prov på:
”Sen möter de en hund som verkar snäll. – Får vi flytta hem till dig?
Hunden tar upp en mobiltelefon och ringer hem till sin fru. – Får Benny och lillnöffe flytta hem till oss?
– Aldrig i livet! säger hundens fru.”
(Lindgren, 2004)
Långa Farbrorn är en svår figur att få grepp om. Boken avslöjar inget om hans och Lilla Annas relation. Eftersom han är extremt lång och har ett magisk Trolleri-titthål, som han i boken använder för att ta dem till Nya Zeeland, så får man en känsla av att han kan vara en fantasifigur, kanske Lilla Annas låtsaskompis? Långa Farbrorn porträtteras i illustrationerna som en vuxen man. Mustasch, kostym, fluga och hög hatt. Men i texten är det egentligen bara hans namn, Långa Farbrorn, som anspelar på att han skulle vara vuxen. Likaså är det endast orden ”Farbrorn” och ”han” i texten som avslöjar att han är av manligt kön. Hans beteende och egenskaper är både naiva och till viss del genusöverskridande. Trots att det är Långa Farbrorn som till synes är den vuxne och Lilla Anna som är barnet, är det Lilla Anna som oftast bestämmer och tar initiativet. Långa Farbrorn hänger mest med och gör som hon säger.
Långa Farbrorn visar upp en del stereotypiskt manliga drag. Han är stor, kan springa snabbt, han är stark. Samtidigt är han till sin person mer stereotypiskt feminin av sig. Medan Lilla Anna är modig och tar initiativ, så är Långa Farbrorn rädd och mer försiktig.
”- Det känns i håret att det är farliga djur här. Kanske varg och björn, sa Långa Farbrorn.
– Äsch! Vi är inte i Sverige nu. Det är nog krokodiler. Eller tigrar! sa Anna. – Mamma hjälp! Det är nog lejon och elefanter, pep Långa Farbrorn.”
(Sandberg, 1982)
Vid ett tillfälle i boken visar de dock upp en traditionell könsfördelning på sysslorna, när Lilla Anna stannar inne och bakar medan Långa Farbrorn går ut och leker.
”- Jag kan också göra tårta, sa Anna. (…) - Jag gör min mammas födelsedagstårta, sa Anna.
– Kom och åk tefat med oss när ni är färdiga, ropade Långa Farbrorn.”
26
Att den här uppdelningen, kvinnan som gör hushållssysslor och mannen som leker, faktiskt finns runt oss i dagens samhälle visar Havung (2005:63). I en undersökning om manliga pedagoger i förskola, har männen själv uppgett att de känner sig mer säkra i leken med barnen, än i traditionellt kvinnliga hushållssysslor, som bakning och pyssel.
Tommy är Lill-Zlatans morbror i boken Lill-Zlatan och Morbror Raring. I boken finns även Steve med. Tommys och Steves relation förklaras aldrig rakt ut, men eftersom Steve är hos Tommy för det mesta och gör det mesta tillsammans kan man dra slutsatsen att de är ett par. Steve är där när Tommy är sjuk, han bakar hemma hos Tommy och förnekar heller inte rakt ut att han bor där när Lill-Zlatan konfronterar honom.
”- Bor du här, eller nåt? säjer jag. – Nja, inte precis, svarar Steve.”
(Lindenbaum, 2006)
Tommy är en väldigt färgstark person. Han klär sig i färgglada, mönstrade skjortor, ibland med accessoarer som sjalar och färgade solglasögon. Han har flera ringar i öronen. Det är ändå ingen tvekan om att han är av manligt kön. Han är nästan flintskallig, bortsett från polisonger och en tofs på huvudet, och så har han ett litet pipskägg. Hans hem är lika färgstarkt som kläderna, och framförallt rosa. Möblerna ser moderna ut och man får intrycket av att inredning är ett intresse. Tommys utseende blir en tydlig kontrast mot Lill-Zlatans tre andra morbröder, som i början av boken porträtteras som tre identiska, skjort- och slipsbärande, välkammade män. Tommys färgglada och moderna hem står även det i kontrast mot mormoderns hem, som framförallt går i brunt.
Steve däremot är mer beige. Beige tröja och brun-rutiga byxor. Kläderna är manligt kodade, medan Tommy gärna använder färger som rosa. Steve är även han illustrerad tydligt som man, med en kortklippt frisyr och manliga drag.
Tommy är till synes frisör. Han färgar ofta håret på Lill-Zlatan och klipper även Steve. Tommy är en levnadsglad och aktiv karaktär. Det är fullt ös med honom hela tiden. Han tar med Lill-Zlatan på bio, på café, på opera, till badhuset. När de är tillsammans så leker de, dansar, hoppar, lyssnar på musik. Däremot gillar han inte fotboll.
”Tommy tycker så himla mycket om att vara med mej. Och jag får ny färg på håret varje dag om jag vill. Vi spelar inte fotboll så mycket, för Tommy är inget bra på det. Istället går vi nånstans och lyssnar på musik, och en dag går vi på opera. En
27
dag stannar vi hemma och leker döden. Och en dag måste vi liksom hoppa jämfota hela tiden. Fast ganska ofta kollar vi bara på folk.”
(Lindenbaum, 2006)
Tommy är på många sätt en typisk ”lekfarbror”. Samtidigt är det inte bara bus och lek. Tommy verkar ha nära till sina känslor, och när de är på en sorglig bio gråter han. Däremot så pratar han inte med Lill-Zlatan om hennes agg mot Steve, trots att det är tydligt att hon inte är glad över situationen.
Om Tommy är färgglad och bär kvinnligt kodade attiraljer så är Steve mer lågmäld och mer stereotypiskt manlig. Han gråter inte på bion, han har manligt kodade kläder och han är väldigt sportig. I badhuset blir den feminina och maskulina uppdelningen hos de båda männen tydlig. Medan Tommy är i den grunda delen av bassängen och tar hand om Lill-Zlatan så är Steve uppe på hoppavsatsen och showar för att sen göra ett snyggt hopp, som Tommy berömmer.
Steve, som har svårt att få över Lill-Zlatan på sin sida, lyckas ändå lösa det till slut, med en manligt kodad aktivitet; fotboll. När han märker att han inte når fram till henne tar han helt enkelt bollen och går ner på gården och börjar spela.
”Steve och jag tränar skott hela dagen. När Tommy piggnat till spelar vi match. Han får stå i mål för han är mest i vägen. Steve är nästan världsmästare. Men jag vinner ändå!”
(Lindenbaum, 2006)
4.2.3. Ensamme gubben
Här är det framförallt Gubben Pettson och grannen Gustavsson som passar in, men även Arge gubben i Benny-boken.
Den arge gubben i Benny-boken är med i en väldigt liten biroll. Det vi får se av honom är att han bor till synes ensam i en liten stuga. När Benny kommer in på hans mark och börjar gräva kommer han utrusande, hytter med handen och skriker och är arg:
”Och så slänger han ner lillnöffe i gropen. Då kommer en gubbe utrusande. Det är hans äng.
– Ge dig iväg innan jag drar knorren av dig! skriker gubben.”
28
Gubben är med på bild på flera sidor, utöver denna text. Varje gång ser han sur, butter eller arg ut. När han inte tittar ut från stugan och skriker så ser man honom i fönstret, drickandes kaffe eller bara tittandes ut med en arg min. Utseendemässigt är han en stereotypisk ”gubbe”: skjorta, väst, bruna byxor och glasögon. Han är i princip flintskallig.
Om Den Arge Gubben hade en liten biroll så har gubben Pettson en desto större roll. Pettson bor ensam på sin gård. Eller helt ensam är han inte, han har sin katt Findus och sina hönor. På ytan är Pettson inte helt olik den arge gubben; liknande kläder (skjorta, väst, byxor) och glasögonprydd. Lite skäggigare och med mer hår och en hatt på huvudet. Men till sättet är han inte alls lik. Medan den arge gubben verkar ha ett hetsigt humör med en närmast aggressiv framtoning så är Pettson en mild, något förvirrad och omtänksam man. Möjligtvis kan han bli lite irriterad och förgrymmad på Findus, men mer på ett sätt som en förälder kan bli på sitt barn.
”- Var är pepparn, Findus, sa han barskt. Den ska ligga här och ingen annanstans. Jag har ordning på mina grejer det vet du.
– Pepparn har väl aldrig legat i den väskan, så vitt jag vet, sa Findus lugnt. Den ligger ju alltid i cykelkorgen, det borde du väl veta vid det här laget.
– Ja, just det, det stämmer precis, sa Pettson och plockade upp en stor påse peppar ur cykelkorgen.”
(Nordqvist, 1986)
Överlag är där ett föräldra-barn-förhållande mellan Pettson och Findus, och de båda verkar ha en fin relation. På slutsidan sitter de tillsammans vid köksbordet med ett ljus tänt och pratar och skrattar.
Vad Pettson egentligen sysslar med får man inte veta i boken. Han tillbringar mycket tid i snickarboden och verkar vara väldigt uppfinningsrik. Mycket av boken utspelar sig i just snickarboden, som är en manligt kodad plats. Men Pettson som person visar upp en del mer traditionellt feminina drag. Särskilt i kontrast mot grannen
Gustavsson. I början av boken kommer grannen, med geväret på axeln och sin aggressive hund i kopplet, och berättar om en räv som har plockat av hans höns. Nu ska han minsann låsa in hönsen och skjuta räven. Men Pettson visar på en mer omvårdande sida, och tycker det är fel att skjuta räven. Istället ska de försöka skrämma bort räven. Men även det visar sig senare i boken vara mer än vad Pettson vill utsätta räven för.
”Där var räven! Den smög omkring där runt hönshuset och nosade. Den såg rädd ut. En liten mager stackare som linkade på ena bakfoten.
29
– Det är kanske därför han stjäl höns, tänkte Pettson. Han orkar väl inte springa ifatt en hare. Han kommer att få hjärtslag om vi sätter igång fyrverkeriet. Jag bryr mig inte om att tända på stubinen.”
(Nordqvist, 1986)
Boken slutar med att den tidigare barske och hårde grannen Gustavsson blir utsatt för skrämselattacken mot räven, och plötsligt är det han som får visa sig sårbar, när han av rädsla lägger benen på ryggen och springer hem.
4.2.4. Man i yrkesroll
Här har ”yrkesroll” getts en relativt vid betydelse, men följande av studiens män passar in här: Cirkusdirektören, Starke Adolf, Dunderkarlsson och Blom, förskolläraren Olle, Bennys Korvgubbe samt Doktorn i Babar. Samtliga sex karaktärer är biroller i sina böcker, och enligt Kåreland & Lindh-Munther (2005) framställs vuxna bifigurer ofta väldigt könsstereotypiskt. Är det då så i dessa fall?
Cirkusdirektören dyker upp på en bild. Där kan vi se en något korpulent man med kostym/frack och hög hatt. Han står bredbent och hytter med händerna upp mot Pippi som går på lina. Hela cirkusdirektörens väsen utstrålar ilska och aggression, och det är tydligt att han är tecknad som en man med pondus. Att det är någon som kommer och stör på hans arena är tydligen mer än han klarar av. Enligt texten blir han ”så ond”. Intressant att notera är att lindanserskan också blir ”ond” enligt texten, men hon utstrålar helt andra känslor än direktören. Hon står med benen mer ihop, armarna bakom ryggen och tittar lite surt åt ena hållet.
Starke Adolf är näste man att stöta på Pippi i boken. Starke Adolf är en ganska kraftig man, klädd i shorts och linne och med kort frisyr. I bildserien som handlar om hans möte med Pippi ser vi dem ta livtag på varandra, innan Pippi i nästa bild får upp honom över huvudet och slutligen nerlagd på rygg. Texten berättar ungefär samma sak:
”Och så går hon direkt fram till Starke Adolf och tar ett livtag på honom. Han blir så häpen så att ögona nästan ramlar ur huvet på honom, när han får se att en sån liten flicka vill slåss med honom. Men – hejsan – Pippi kastar honom opp i luften och sen lägger hon ner honom på golvet.”
(Lindgren, 1988)
Slutligen så träffar Pippi på tjuvarna Dunderkarlsson och Blom. De försöker göra inbrott hos henne en natt. De beskrivs som ”otäcka” och deras handling kan ses som
30
rovgirig. Att tjuvarna är män är tydligt, då de bär manligt kodade kläder. Däremot är det inget i texten som pekar ut dem som män. Men som nämnts tidigare, så är avsaknaden av det kvinnliga även det ett tecken på att de är män, då det är normen. Dessa tjuvar går snabbt från att vara hårda och manliga, till att visa mer feminina drag när Pippi tar dem. Då börjar de gråta och visar sårbarhet. De får till och med pengar av Pippi, för att hon tycker synd om dem.
En som inte visar upp någon sårbarhet, utan mer illvilja och aggression, är
Korvgubben. Han är med på flera bilder, men nämns bara en gång i texten. På bilderna ser han mest ut att sköta sitt jobb i korvkiosken, men när Benny söker upp honom visar han upp en ganska otrevlig och onödigt hård sida. På bilden ser han arg ut och lutar sig hotfullt över Benny och texten lyder:
”De kanske ska bo i en korvkiosk.
– Får vi flytta in i din korvkiosk? Vi har inget hem, säger Benny. – Nej, det får ni inte, tror du jag är dum i huvet, säger korvgubben.”
(Lindgren, 2004)
I slutet av boken, när Benny och lillnöffe går förbi korvkiosken ytterligare en gång, tittar han visserligen efter dem med en något bekymrad min, men han gör inget för att hjälpa Benny. Korvgubben är klädd i blått och har kort hår, men är annars klädd mer yrkes-typiskt, än typiskt för en man.
Om Korvgubben var onödigt hård, så är förskolläraren Olle i Emma-boken definitivt mjukare av sig. Han är den enda i böckerna i studien som har ett kvinnligt kodat yrke. Till utseendet syns det att han är man, med manlig frisyr och manliga drag i ansiktet, men hans kläder är genusneutrala; jeans och en röd tröja. Överlag ger Olle ett genusneutralt intryck. Han visar runt Emma och hennes mamma på förskolan och gör inget som kan klassas varken som maskulint eller feminint. Han visar dock på en mjuk sida gentemot Emma, när han går ner på huk för att vara i barnens nivå. Värt att notera är att det i boken är kvinnor som interagerar med barnen, medan Olle är den som pratar med Emmas mamma och visar dem runt. Intrycket blir då att Olle är någon sorts ledare, medan kvinnorna leker med barnen.
Olle hade ett kvinnligt kodat yrke, förskollärare. Doktorn i Babar har snarare ett manligt kodat yrke. Detta blir mer tydligt då han som läkare är man, medan sjuksköterskan som är med är kvinna. Doktorn är först klädd i sjukhuskläder, och sedan i kostym. I texten berättar han om barnen; hur de gått upp i vikt och vad föräldrarna bör ge för mat.
