KAN INTE JAG BARA FÅ LOV
ATT VARA POLIS?
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE MED SEX
KVINNLIGA POLISER OCH DERAS
ERFARENHETER AV ALLMÄNHETENS
BEMÖTANDE
LISA PERSSON
MATILDA WESTER
Examensarbete i Kriminologi Malmö universitet 30 hp Kandidatkurs Hälsa och samhälle Fristående kurs 205 06 Malmö Juni 2019
KAN INTE JAG BARA FÅ LOV
ATT VARA POLIS?
EN KVALITATIV INTERVJUSTUDIE MED SEX
KVINNLIGA POLISER OCH DERAS
ERFARENHETER AV ALLMÄNHETENS
BEMÖTANDE
LISA PERSSON
MATILDA WESTER
Persson, L & Wester, M. Kan inte jag bara få lov att vara polis? En kvalitativ intervjustudie med sex kvinnliga poliser och deras erfarenheter av allmänhetens bemötande. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2019.
Kvinnors deltagande som patrullerande poliser resulterade i att en stark
motståndskraft påbörjades för att motverka detta, både från allmänheten men även från polismyndigheten. Många ansåg att kvinnor inte var tillräckligt kvalificerade för att utföra ett polisiärt arbete, som berodde på föreställningen att kvinnor inte hade den fysiska styrka som krävdes. Trots att det idag finns en tydligare jämställdhetsplan inom polismyndigheten och att en diskrimineringslag har stiftats så kvarstår det fortfarande diskriminering mot kvinnliga poliser. Det övergripande syftet med studien är att undersöka kvinnliga polisers egna
erfarenheter och upplevelser av allmänhetens bemötande. Studiens frågeställning besvarades med hjälp av sex semistrukturerade intervjuer med kvinnliga poliser som arbetar i yttre tjänst har medverkat. Studiens resultat visar att det förekommer könsdiskriminering mot de kvinnliga poliser som deltog i studien. Informanterna uttrycker att de möter, i synnerhet män, som inte bemöter kvinnliga poliser med respekt. Däremot, framkommer det att kvinnliga poliser även ofta kan ses som en tillgång. Vid hetsiga situationer kan kvinnliga polisers närvaro skapa ett lugn, vilket kan leda till mindre våldsamma situationer. Mycket av den tidigare forskningen och informanterna i denna studie har en samstämmig bild av att kvinnliga poliser har en god kommunikativ förmåga som de använder för att lösa konflikter. Resultatet kan användas till skolor och institutioner för att
uppmärksamma och öka medvetenhet om normer och jämställdhetsfrågor, men också för att öka kunskap om att polisens arbete är viktigt för att kunna
upprätthålla ett rättvist och säkert samhälle.
Nyckelord: Allmänheten, diskriminering, jämställdhet, kvinnliga poliser,
CAN I JUST BE ALLOWED TO BE
A POLICE OFFICER?
A QUALITATIVE INTERVIEW STUDY WITH SIX
FEMALE POLICE OFFICERS AND THEIR
EXPERIENCES OF PUBLIC TREATMENT
LISA PERSSON
MATILDA WESTER
Persson, L & Wester, M. Can't I just be allowed to be a police officer? A
qualitative interview study with six female police officers and their experiences of public treatment. Degree project in criminology 15 credit points. Malmö
University: Faculty of health and society, Department of criminology, 2019.
Women’s participation as patrolling police officers resulted in a strong resilience, both from the public but also from the police department. Many people thought that women were not enough qualified to manage the work as police officers, which was due to the notion that women did not have the physical strength it required. Despite the fact that the swedish police authority has a explicit gender equality plan and that a discrimination law has established, it still remains discrimination against female police officers. The overall purpose of the study is to investigate female police officers and their perception and experience about how the public treats them. The study's question was answered with the help of semi-structured interviews in which six female police officers working as patrolling police officers participated. The results of the study show that there is gender discrimination against the female police officers who participated in the study. The informants say that they meet, especially men, who do not respect female police officers with respect. However, it appears that female police officers can also often be seen as an asset. In dramatic situations, the presence of female police officers can create a calm, which can result in less violent
situations. Much of the previous research and informants in this study have a consistent view that female police officers have a good communicative ability that they use to resolve conflicts. The result of the study can be used for schools and institutions to raise awareness of norms and gender equality issues, but also to increase knowledge that police work is important to maintaining a fair and secure society.
Keywords: Discrimination, equality, female police officers, perceptions, public.
Förord
Vi vill inleda vår C-uppsats med att tacka alla som gjort den möjlig att genomföra. Vår handledare Sadia Khan på Malmö universitet har bidragit med viktiga
synpunkter och stöd.
Sedan vill vi rikta ett extra stort tack de kvinnliga poliser som valde att medverka i vår studie. Utan er hade inte studien varit möjlig att genomföra. Det har varit väldigt intressant att få ta del av era erfarenheter och berättelser vilket har gett oss ny och viktig kunskap inom området.
Stort tack!
Malmö, juni 2019
Innehållsförteckning
Förord ... 4
Bakgrund ... 7
Syfte och frågeställning ... 9
Avgränsning ... 9
Vetenskapliga utgångspunkter ... 9
Kunskapsbakgrund ... 10
Legitimitetsteorin ... 12
Tidigare forskning ... 13
Sammanfattning av tidigare forskning ... 16
Metod ... 17 Urval ... 18 Intervjuguide ... 18 Insamling av material ... 18 Transkribering ... 20 Förförståelse ... 20 Tematisk analys ... 20 Forskningsetik ... 22 Etikrådet ... 23 Resultat ... 23 Bristande kvinnosyn ... 23 Respekt ... 26 Avväpnande effekt ... 27 Lugnande ... 27 Mindre våldsamt ... 28 Förminskning ... 29 “Lilla stumpan” ... 30 Kommenterar utseende ... 31 Diskussion ... 32 Resultatdiskussion ... 32 Bristande kvinnosyn ... 32 Avväpnande effekt ... 35 Förminskning ... 36 Metoddiskussion ... 38 Slutsatser ... 40 Referenser ... 41 Bilaga 1 - Intervjuguide ... 44 Bilaga 2 - Informationsbrev ... 45
Bilaga 3 - Samtyckesblankett ... 46 Bilaga 4 - Tabell över tematisk analys ... 47 Bilaga 5 – Etikrådets utlåtande ... 52
BAKGRUND
“Polisen har en viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Grundläggande fri- och rättigheter som demokrati, rättssäkerhet, allas lika värde och allas rätt att bli behandlade som individer på lika villkor ska värnas i verksamheten under dygnets alla timmar, alla dagar och i hela landet” (Polismyndigheten 2017; 3).
I början av 1900-talet anställdes de första kvinnorna till det svenska
polisväsendet, dock under begränsade former samt att deras arbetsuppgifter
skiljde sig från männens (Cedermark Hedberg 1985). Kvinnorna anställdes som så kallade “polissystrar” där de hade i uppdrag att främst, genom sin kombinerade polis- och sjukvårdsutbildning, ta hand om kvinnor och barn. Trots att de flesta kvinnliga poliserna hade en akademisk bakgrund med en längre utbildning, hade de lägre lön än sina manliga kollegor (a.a.). När kvinnor, ungefär 50 år senare, började arbeta som patrullerande poliser fick de använda uniform bestående av byxkjol och figursydd kavaj. Tanken med byxkjolen var att allmänheten på långt avstånd skulle kunna urskilja att det var kvinnliga poliser, i syfte att inte blandas ihop med sina manliga kollegor. De kvinnliga poliserna särskildes även genom hur de titulerades. Kvinnor var inte enbart poliser, utan kvinnliga poliser (Åse 2000). Deras kroppsspråk skiljde sig också från mäns. Vissa menade att
allmänheten hyste större respekt för manliga poliser och att kvinnor i uniform inte uppfattades få samma respekt, vilket resulterade i att vissa ansåg att de inte kunde skapa trygghet för allmänheten (a.a.). Hur kvinnliga och manliga poliser
särskildes kan indikera att kön hade en central betydelse för vem som ansågs lämpad att arbeta som polis. Kön anses vara de biologiska och genetiska skillnaderna mellan kvinnor och män (Carlson 2001). Genus är däremot något som är socialt konstruerat och föränderligt, såsom normer, uttryck och
föreställningar (a.a.). Vilken föreställning samhällen och kulturer har på hur kvinnor respektive män bör vara, har också betydelse för vilka som anses passa som poliser.
Abrahamsson och Gonäs (SOU 2014:30) redogör i sin forskningsrapport
angående könssegregationen i arbetslivet samt hur viktig den är för kvinnor och mäns villkor och möjligheter. Könssegregationen kan yttra sig på olika nivåer i arbetslivet. Den externa könssegregationen existerar på samhällsnivå och verkar mellan olika branscher, yrken, yrkesgrupper och organisationer (a.a.).
Anledningen varför könssegregationen är viktig att uppmärksamma är för att olika strukturer, kulturer och värderingar skapar olika möjligheter för individer att agera inom. Könssegregationen kan också forma individers uppfattningar och därmed “konstruera” kön, kvinnor och män (a.a.). Hur könssegregationen utbreder sig i olika organisationer och yrken kan ha betydelse för hur vi skapar kön. Skillnader mellan kön kan också påverka normer, attityder, värderingar och föreställningar om vem som anses vara lämplig som polis. En annan anledning till varför könssegregationen är viktig att uppmärksamma är att en ojämn fördelning av kvinnor och män i olika yrkesgrupper kan leda till olika villkor och möjligheter på arbetsmarknaden. Abrahamsson och Gonäs (SOU 2014:30) nämner också att en minoritet inom yrkesgruppen kan skapa vissa beteendemönster och föreställningar som i sin tur kan leda till ett arbetsmiljöproblem. Skillnader i kön kan alltså ha betydelse för hur kön konstrueras, men också hur de uttrycks. En polischef i Kristinehamn lyfter fram i artikeln “Polischefen: Kvinnliga poliser respekteras inte” (SVT 2018) att kvinnliga poliser inte respekteras och att det upplevs uppstå större konflikter när kvinnliga poliser gör ingripanden.
Vilken föreställning som existerar och hur kön konstrueras kan avspeglas när kvinnliga poliser arbetar i den ingripande verksamheten. Hur kvinnliga poliser blir bemötta av allmänheten i sin yrkesroll kan alltså bero på allmänhetens
uppfattning, som kan grunda sig i vilka förväntningar och normer det finns på kön, kvinnor och män.
FN:s index för jämställdhetsmätning, Gender Inequality Index, granskar
skillnader mellan män och kvinnor i frågor vilka berör hälsa, medbestämmande och yrkesdeltagande. År 2015 listades Sverige som det fjärde mest jämställda landet i världen (Globalis 2017). Trots att Sverige, enligt Gender Inequality Index, kan tyckas vara ett jämställt land kan man ställa sig frågan hur jämställt Sverige egentligen är. Hur omfattande är egentligen föreställningar, förväntningar och normer kring hur kvinnor och män bör, eller till och med ska, vara. Kvinnliga poliser som arbetar i yttre tjänst ska idag ha samma rättigheter som sina manliga kollegor och de ska respekteras i sin yrkesroll oavsett kön.
För att aktivt försöka arbeta för en mer jämställd Polismyndighet, där alla har lika rättigheter och skyldigheter, har myndigheten idag en tydligare plan för hur jämställdhetsfrågor ska bedrivas (Polisen 2017). För allas likabehandling och för att motverka diskriminering stiftade Sverige dessutom en diskrimineringslag år 2008. I 1 § diskrimineringslagen, definieras diskriminering tydligare,
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön,
könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:958).
År 2018 anmäldes 2 567 diskrimineringsbrott, varav 386 avsåg
könsdiskriminering (Diskrimineringsombudsmannen 2019). Det framgår från en rapport av diskrimineringsombudsmannen att kvinnor upplever att det är män som utgör normen i samhället (Diskrimineringsombudsmannen 2010). Kvinnorna anser också att de måste prestera bättre för att få samma möjligheter som män (a.a.). Muhonen och Alm (2014) undersöker kvinnor i chefspositioner och deras erfarenhet av könsdiskriminering. De nämner i sin studie att det är vanligt förekommande att kvinnor förnekar att de har blivit diskriminerade på grund av sitt kön, trots att många är medvetna om att det förekommer.
Däremot är det inte kvinnliga poliser och deras erfarenheter av diskriminering som har undersökts i studien ovan. Detsamma gäller för artikeln som nämndes tidigare, “Polischefen: Kvinnliga poliser respekteras inte” (SVT 2018). Uttalandet är inte ett direkt yttrande från kvinnliga poliser, vilket kan vara problematiskt. I tidigare forskning som existerar om poliser har det mestadels fokuserats på manliga polisers uppfattning om att kvinnor arbetar som patrullerande poliser (Cedermark Hedberg 1985).
I den publicerade forskningen har kvinnors egna erfarenheter och berättelser till stor del exkluderats, vilket gör att stora kunskapsluckor existerar. Den forskning som finns är relativt gammal och har genomförts i andra länder än i Sverige. Bristen på forskning om kvinnliga poliser är stor och detta är något som
myndigheter och beslutsfattare efterfrågar (a.a.). Det är mot bakgrund av det som den här studien ämnar undersöka endast kvinnliga poliser och hur de upplever att allmänheten uttrycker attityder, normer och värderingar till att de är just kvinnor.
Syfte och frågeställning
Det övergripande syftet med studien är att få en ökad kunskap om hur kvinnliga poliser i yttre tjänst upplever att de blir bemötta av allmänheten, just på grund av att de är kvinnor. Detta görs genom att studera vad kvinnliga poliser i yttre tjänst har för erfarenheter och upplevelser av allmänhetens bemötande. Kunskapen som studien kan bidra med är att få en tydligare uppfattning om kvinnliga polisers upplevelser och erfarenheter om de blir respekterade och/eller diskriminerade i sin yrkesroll.
Utifrån syftet behandlar uppsatsen följande frågeställning.
- Hur upplever kvinnliga poliser i yttre tjänst att de blir bemötta av allmänheten?
Studien definierar diskriminering efter att personer blir orättvist behandlade på grund av sitt kön. Det finns två olika typer av diskriminering, indirekt och direkt diskriminering (diskrimineringsombudsmannen 2019). Indirekt diskriminering innebär att det finns en bestämmelse i vissa sammanhang som leder till att vissa personer behandlas orättvist, det kan röra sig om en bestämmelse som uppfattas neutral, men har en underförstådd betydelse. Till exempel att ett företag skriver att de bara anställer personer som är över en viss längd, vilket kan leda till att
kvinnor inte kan söka arbetet. Med direkt diskriminering innebär att en person behandlas orättvist, på grund av sitt kön, etnicitet eller liknande, via direkta och synliga kommentarer eller gester (a.a.).
Avgränsning
Uppsatsen avgränsas till att enbart studera hur kvinnliga poliser i yttre tjänst blir bemötta av allmänheten. Med yttre tjänst menas de poliser som arbetar i den ingripande verksamheten, vilket innebär att de främst tar emot och åker på SOS-larm från regionledningscentralen. När poliserna inte åker på SOS-larm från
regionledningscentralen utförs arbeten som att patrullera, kontrollera trafiken samt att övervaka.
Studien undersöker dock inte hur kvinnliga poliser blir bemötta inom polisen, det vill säga hur de blir bemötta av kollegor inom poliskåren. Begreppet allmänheten definieras efter de individer som poliserna möter i sin yrkesroll, vilket kan vara både vid ingripanden och annan direktkontakt som sker i det dagliga arbetet. Studien avgränsas dessutom till att endast studera kvinnliga poliser eftersom poliskåren, ur ett historiskt perspektiv, har varit ett mansdominerat yrke där kvinnor till stor del har exkluderats i forskningen.
Att avgränsa studien till att endast fokusera på kvinnor anses därför vara högst relevant. Polisernas ålder och antal år i tjänst kommer inte att tas i beaktning i den här studien.
VETENSKAPLIGA UTGÅNGSPUNKTER
I nedanstående avsnitt presenteras och sammanfattas tidigare forskning vilken kan anses vara relevant för studiens ändamål. Inledningsvis redogörs framväxten av kvinnor inom polisen ur ett historiskt perspektiv, både internationellt och i Sverige för att därefter presentera vad diskriminering kan resultera i. Därefter presenteras legitimitetsteorin och en förklaring varför den är väsentlig. Avsnittet
avslutas sedan med att redogöra den tidigare forskning som finns i ämnet, både internationellt och i Sverige.
Kunskapsbakgrund
I nedanstående avsnitt så ska kunskapsbakgrunden till ämnet presenteras och det kommer ge en bild av framväxten av kvinnor inom polisen ur ett historiskt
perspektiv. Anledningen till varför det kan vara intressant är för att få klarhet i hur kvinnors deltagande inom polisen har vuxit fram, men också för att det kan spegla hur värderingar och attityder har sett ut ur ett historiskt perspektiv.
Kvinnors deltagande inom polisen har väckt starka debatter genom åren och många har försökt att arbeta flitigt med att upprätthålla det mansdominerade yrket. För att hindra kvinnors deltagande inom polisen har kvinnor tvingats arbeta med administrativa arbetsuppgifter. Den kontakt som kvinnor hade med
människor var endast med barn, ungdomar och kvinnor. Detta presenterar Garcia (2003) i sin studie.
I USA 1924 var kvinnliga polisers arbetsroll att försöka arbeta förebyggande och skyddande (Garcia 2003). Kvinnor ansågs vara moderliga och människor hade uppfattningen om att kvinnor hade förmågan att förbättra kriminella människors tillstånd samt positivt kunna påverka människors kriminella karriär (a.a.). Polisorganisationen under den perioden hade kommit till insikt att arbeta förebyggande mot kriminalitet med inriktning på ungdomar och kvinnor ansågs vara bäst lämpade för det arbetet (a.a.). Många ansåg att kvinnor inte kunde arbeta som patrullerande poliser eftersom de bar på ett kvinnligt ideal. Detta gjorde att många hade åsikter om att kvinnor inte passade att arbeta som patrullerande poliser (a.a.). Detta resulterade i att kvinnor, fram till 1970-talet, endast fick arbetsuppgifter som innebar en kontakt med ungdomar, barn och kvinnor.
Kvinnliga poliser arbetade delvis som vårdnadshavare till ungdomar och manliga polisers arbetsuppgifter var däremot främst att arbeta med ingripandeverksamhet (Garcia 2003). Att kvinnliga och manliga poliser fick olika arbetsuppgifter och ansvarsområden fortsatte och under 1980-talet så var kvinnliga poliser fortfarande inte accepterade inom polisen. Det existerade fortfarande förutbestämda
uppfattningar om att kvinnliga poliser inte hade förmågan att klara av att utföra ett polisiärt arbete som patrullerande poliser (a.a.). Garcia (2003) nämner att vissa ansåg att kvinnliga polisers närvaro kunde skapa större konflikter, vilket resulterade i att kvinnliga poliser fick ta emot mycket kritik. Dessutom, kritiserades kvinnliga poliser för att agera för feminint och många ansåg att femininitet inte passade i en roll som polis (a.a.). Det som däremot var lite problematiskt var att kvinnliga poliser även kunde få kritik för att de var för maskulina, vilket gjorde att de istället kritiserades för att inte vara tillräckligt kvinnliga (a.a.).
En stark kritik till att kvinnor skulle få arbeta som poliser existerade även i Sverige vilket Dahlgren (2007) tydligt skildrar i sin avhandling. Dahlgren (2007) studerade material från polisen med syftet att undersöka huruvida
Polismyndigheten tog hänsyn till kvinnor och deras arbete i polistjänst mellan år 1957–1971. För att uppnå sitt syfte undersökte Dahlgren (2007) polisens
fackföreningar, polistidningen och utredningsmaterial. När kvinnor började arbeta som patrullerande poliser var det många, i synnerhet män, som hade negativa åsikter om detta. I det material som Dahlgren (2007) studerade visade resultatet att det var många som var negativt inställda till att kvinnor fick arbeta som
poliser. När kvinnor började arbeta som patrullerande poliser var det många, i synnerhet män, som hade åsikter om detta. Vissa manliga poliser uttryckte en oro över att arbeta med kvinnliga poliser, på grund av att de ansåg att de inte kände sig tillräckligt trygga (a.a.). Många manliga poliser ansåg att arbetsbelastningen dubblerades i arbetet med en kvinnlig polis, på grund av att de upplevde att de var tvungna att skydda sin kvinnliga kollega.
Manliga poliser hade en fackförening som kallades för Kamraterna, där de existerade starka negativa åsikter om att kvinnor arbetade som poliser (a.a.). En i Kamraternas styrelse uttryckte,
“Om kvinnorna skulle medfölja i bilarna skulle det medföra stora olägenheter på grund av de speciella tjänst [sic!] som denna avdelning har. Vid ett lägenhetsbråk bör man vara minst två manliga poliser för att klara av det hela. Om nu kvinnorna skulle komma i bilarna så kommer personalen att fordra att det skickas två bilar till ett sådant uppdrag där det i vanliga fall fordras bara en bil” (Dahlgren 2007; 89).
När kvinnliga poliser började arbeta inom organisationen ansåg fackföreningen Kamraterna att de blev påtvingade att arbeta med kvinnliga poliser.
Fackföreningen Kamraterna arbetade därför hårt mellan 50- och 60-talet för att få bort kvinnorna från de patrullerande tjänsterna. Detta resulterade i att
Rikspolisstyrelsen år 1965 beslöt att kvinnor skulle placeras på kontorstjänster och endast arbeta med utredningar istället för att arbeta på de patrullerande tjänsterna. Däremot, skapade Rikspolisstyrelsens beslut, missnöje vilket
resulterade i ett beslut som innebar att kvinnor och män skulle arbeta under lika villkor inom poliskåren. Detta gjorde att fackföreningen Kamraterna ännu en gång försökte arbeta hårt för att de patrullerande tjänsterna skulle vara mansdominerade och att kvinnor istället skulle arbeta med administrativa arbetsuppgifter. Många manliga poliser försökte upprätthålla det redan mansdominerade polisyrket och försökte skapa tydliga fördelningar mellan män och kvinnors arbetsuppgifter (a.a.). Däremot, kan det vara värt att nämna att det även fanns det manliga poliser som var positivt inställda till att kvinnor började arbeta som patrullerande poliser (Dahlgren 2007). De som dock hördes och syntes mest var de som var negativt inställda och det är även de som Dahlgren (2007) lyfter fram i sin avhandling.
Med bakgrund i att det existerade en stark motståndskraft att kvinnor skulle få arbeta inom de patrullerande tjänsterna så kan man ställa sig frågan hur de kvinnliga poliserna reagerade på detta. Diskriminering på arbetsplatser kan vara svåra att uppmärksamma, speciellt könsdiskriminering. Detta presenterar
Muhonen och Alm (2014) i sin kvalitativa studie där de intervjuade kvinnor med tidigare chefspositioner hur de resonerar kring erfarenheter av könsdiskriminering under sina yrkeskarriärer. Däremot, är inte studien genomförd på kvinnliga poliser vilket kan vara värt att uppmärksamma. Muhonen och Alm (2014) nämner i sin studie att trots att det är många som är medvetna om att könsdiskriminering förekommer så förnekar vissa av informanterna som deltog i studien att de själva har erfarenheter att de har blivit diskriminerade på grund av sitt kön. En anledning till att könsdiskriminering förnekas kan vara att diskrimineringen förekommer på ett annat sätt idag än vad den har gjort tidigare. Muhonen och Alm (2014) nämner att diskriminering i dagsläget är mer indirekt och diskret än vad den har varit tidigare, vilket kan resultera i att den kan vara svårare att uppmärksamma. Att diskriminering är svårare att identifiera och uppmärksamma kan resultera i att
människor tror att könsdiskriminering inte existerar. Ett förnekande av könsdiskriminering kan bero på att kvinnor har anpassat och normaliserat
värderingar som beror på det patriarkala samhället (a.a.). Kvinnor kan alltså vara påverkade av den mansdominerade överordnad som finns både på arbetsplatser men också i samhället i stort (a.a.). Denna forskning är intressant att jämföra senare med resultatet för att se om detta är något som förekommer även hos de kvinnliga poliserna som medverkat i studien. Anledningen varför
könsdiskriminering är viktig att uppmärksamma är för att en ojämn fördelning mellan kvinnor och män på arbetsplatser kan leda till olika villkor och möjligheter för individer att agera inom (Abrahamsson och Gonäs SOU 2014:30). En
minoritet inom en yrkesgrupp kan skapa vissa beteendemönster och föreställningar som i sin tur kan resultera i arbetsmiljöproblem.
I en artikel av Garcia (2003) så redogörs en litteraturgranskning av begreppet genus, vilket åskådliggör att stora delar av den tidigare forskningen tyder på att kvinnor varit, och fortfarande är, diskriminerade inom poliskåren. Forskningen visar att diskrimineringen inom poliskåren ligger till grund i att kvinnor inte ansågs vara lika starka som män och att kvinnor inte ansågs kunna utför samma arbete som män (a.a.). Kvinnor ansågs inte ha maskulina drag, som aggressivitet, mod och brutalitet som ansågs vara nödvändigt för att lösa brott och gripa
kriminella. Studien visar dock att kvinnor bland annat var lika ihärdiga som män att göra gripanden, hantera individer de möter som bär vapen. Trots detta drogs ändå slutsatsen att kvinnor inte alls var lika säkra i sitt patrullerande arbete som de manliga poliserna. I en studie från USA studerades kvinnors rekryteringsprocess till polisutbildningen. Det upptäcktes att kvinnor inte accepterades och de kritiserades trots att de presterade väl på de fysiska testerna. De ansvariga för testerna hade en förutbestämd uppfattning om att kvinnor var svagare än män och var därför inte lämpliga att arbeta som poliser (Garcia 2003). Trots att forskningen vilken presenterats ovan har baserats på tidigare forskning gällande kvinnor inom poliskåren är studien dock relativt gammal och har dessutom inte genomförts i Sverige. Studien har dessutom endast tagit hänsyn till hur kvinnliga poliser diskrimineras inom poliskåren och inte tagit hänsyn till diskriminering av allmänheten. Att därför, i denna studie, studera kvinnliga polisers egna
erfarenheter anses vara relevant hänsyn taget till de kunskapsluckor som därmed existerar.
Legitimitetsteorin
Syftet med att presentera legitimitetsteorin är för att betona vikten av att
samhällsmedborgare har respekt och förtroende för polisen för att kunna bedriva sitt arbete på bästa möjliga sätt. Det är viktigt dels för att polisen ska kunna utföra sitt arbete dels för att individer är mindre benägna att bryta mot lagen om de respekterar de som har makten att bestämma i samhället. Samhällsmedborgare som inte respekterar och känner tilltro till polisen, alltså inte legitimerar polisen, kan resultera i att polisens arbete kan försvåras. Samhällsmedborgare som inte respekterar poliser för att de är kvinnor kan alltså leda till att polisen inte kan genomföra sitt arbete.
Polisens uppgift i ett samhälle är att säkerställa att samhällsmedborgare följer de lagar och regler som finns (Tyler 1990). Polisen har också som uppgift att arbeta förebyggande med att begränsa medborgare och att leva ett laglydigt liv. För att polisen ska kunna upprätthålla den ordning som samhället försöker upprätthålla bör polisen betraktas som legitim. Auktoriteter försöker bygga sin legitimitet på
alla människors lika värde och allas lika rättigheter (a.a.). De omger sig därför med ett byråkratiskt system, som genom sin struktur ska garantera att människor behandlas lika och att systemet inte används på ett olämpligt sätt.
Över hela världen bryter människor mot lagen någon gång i livet, dock är det vissa som bryter mot lagen oftare än andra (Tyler 1990). En orsak varför
människor bryter mot lagen är när de upplever att deras attityder och värderingar inte stämmer överens med de lagar som finns, vilket kan leda till att individer inte vill följa de lagar som är uppsatta (a.a.). När människor känner att deras
personliga värderingar och attityder är eniga med de lagar som finns upplever människor en vilja att följa dessa (a.a.). Inom legitimitetsteorin finns det ett normativt perspektiv som ofta kommer till tals när lagarna i samhället diskuteras. Ett normativt perspektiv innebär att människor följer lagarna för att de känner sig tvingade att följa dem. Tvärtom, handlar ett normativt perspektiv även om att det är på grund av moral som människor bryter mot lagar och att det beror på att de anser att myndigheter tvingar dem att följa lagar. En central del i ett normativt perspektiv betonar vikten av att människor upplever och känner huruvida de behandlas rättvist eller inte. Många har ett stort behov av att känna att de blir rättvist behandlade av rättsväsendet. Anledningen varför det är viktigt är för att rättvisa kan resultera i att myndigheter lyckas behålla sin auktoritet om
medborgare upplever att de blir rättvist behandlade. Rättvisan kan dels innefatta den processuella rättvisan, som innebär att individen upplever att hen blir hörd och känner att myndigheter lyssnar på dem. Utfallet för händelsen är inte den centrala delen, utan det är processen i sig som är viktig.
Den största kontakt som sker med rättsliga myndigheter sker genom att individer i samhället kontaktar polisen då de stött på ett problem eller utsatts för någon typ av händelse. För att en individ vid dessa tillfällen ska behålla sin tilltro till dessa myndigheter så måste mötet ske med respekt. Individer i samhället mäter också sannolikheten av att straffas när de bryter mot lagen, de kan köra med för hög hastighet, då är sannolikheten att straffas lägre än att till exempel råna en butik där sannolikheten att straffas är högre. Däremot om myndigheter ses som legitima är individer mindre benägna att bryta mot lagarna. Om individer ser
myndigheterna som legitima och att det till viss del finns en överensstämmelse mellan individer och myndigheter kommer samhället att tjäna på detta. Att tvinga på lagar på individer genom hot och våld kommer kosta samhället mycket
resurser. Därmed anser legala auktoriteten att lagar bör antingen stiftas i samspel med samhället, men om nödvändigt på order av auktoriteterna i samhället. Ett samspel mellan samhället och myndigheter kommer göra att fler ser legala auktoriteter som legitima.
Tidigare forskning
Nedan följer en beskrivning av vad den genomförda empiriska forskningen har att säga om hur kvinnliga poliser upplever att de blir bemötta av allmänheten.
År 2009 genomförde Rabe-Hemp en studie på kvinnliga poliser för att undersöka deras uppfattning om hur samhället ser på dem som kvinnliga poliser. Rabe-Hemp (2009) undersökte även föreställningen om könsroller och hur de kvinnliga
poliserna upplever att de blir behandlade jämfört med sina manliga kollegor. Rabe-Hemp (2009) undersökte även hur informanterna upplevde maskulinitet och femininitet och hur de förhåller sig till det i sin polisiära yrkesroll. Informanterna upplevde att det skiljer sig i hur de blir behandlade i jämförelse med sina manliga kollegor och att de upplever att människor ser lite olika på kvinnliga och manliga
poliser. Informanterna nämner att de har uppfattningen om att människor anser att kvinnliga poliser har en förmåga att vara mer empatiska än manliga poliser. Informanterna berättar även att kvinnliga poliser ofta uppfattas ha en bättre kommunikativ förmåga, som kan vara till stor fördel i många situationer och i olika kontexter (a.a.). Dessutom nämner informanterna att de uppfattar att
individer som de möter i sin yrkesroll anser att kvinnliga poliser är bättre lämpade på att ta hand om kvinnor och barn, speciellt kvinnliga brottsoffer som har blivit utsatta för ett brott av en man (a.a.). Något som dock kan vara intressant att uppmärksamma är att majoriteten av informanterna upplever att allmänheten inte särskiljer dem som kvinnliga poliser, utan ser dem som poliser (a.a.). Kvinnorna som deltog i studien uppfattade alltså att de inte särskildes som kvinnliga poliser. Däremot, berättar vissa av informanterna att de har blivit utsatta för sexistiska kommentarer och attityder av individer som de har mött i sin polisiära yrkesroll, vilket de upplever att deras manliga kollegor inte har blivit (a.a.). Trots att Rabe-Hemp (2009) undersökte kvinnliga polisers uppfattning av hur samhället uppfattar dem som poliser så återstår vissa kunskapsluckor med studien. Rabe-Hemp
(2009) undersökte inte kvinnliga polisers personliga erfarenhet av diskriminering och hur de blir bemötta av allmänheten, vilket är syftet med den här studien. Dessutom är studien inte genomförd i Sverige vilket kan ha sina begränsningar. Det kan därför vara intressant att studera hur kvinnliga poliser i Sverige upplever hur de blir bemötta av allmänheten.
Tidigare i texten, under avsnittet bakgrund, nämns det hur kvinnor inom polisen har sett ut ur ett historiskt perspektiv. Det hade länge riktats en stark kritik mot att kvinnor skulle få arbeta som patrullerande poliser. Detta kan även skildras i en avhandling genomförd av Granér (2004). Granér (2004) undersöker även polisens yrkeskultur där han undersökte hur förhållningssätt och värderingar är kollektivt förankrade. När kvinnor fick möjligheten att börja arbeta som patrullerande poliser var det många kvinnor som blev utfrysta och även avvisade som arbetskollegor. Informanterna i studien berättar att anledningen varför en ökad andel kvinnor inom polisen är viktig, är för en förändring mot mjukare attityder och perspektiv. Informanterna nämner även att fler kvinnor vilka arbetar som patrullerande poliser även kan bidra till en mildare jargong vilket kan ha ett positivt inflytande på organisationen (a.a.). Dessutom nämner Granér (2004) att de två största skillnaderna mellan manliga och kvinnliga poliser är fysisk styrka och kommunikativ förmåga. Kvinnors (hävdade) sämre fysisk styrka skulle leda till negativa konsekvenser i situationer som krävde en god fysisk styrka vilket många ansåg var problematiskt. Däremot, ansågs kvinnor ha en större
kommunikativ förmåga vilket resulterade i att kvinnor i större utsträckning försökte lösa situationer genom kommunikation, alltså övertalning och förhandling, snarare än fysiskt våld (a.a.). Kvinnors mjukare förhållningssätt kunde alltså resultera i att jargongen och miljön mjukade upp manliga polisers förhållningssätt (Granér 2004).
Att kvinnliga poliser har förmågan att lugna ned situationer var även något som resultatet i Caudrados (1995) studie visade. Där beskrivs det tydligt att många har uppfattningen om att kvinnliga poliser ofta bidrar med att lugna ned provocerade personer och i sin tur då också hetsiga situationer (Caudrado 1995). Detta kunde leda till att kvinnliga poliser ofta snarare sågs som en tillgång istället för en fara som många manliga poliser och allmänheten tidigare hade uppfattningen om (a.a.). Trots att det har visat att kvinnliga poliser ofta har en positiv och lugnande effekt på våldsamma situationer, så existerar fortfarande uppfattningen om att
arbetet som polis endast är för män. Studier visar att många har uppfattningen om att manliga poliser är bättre på att hantera våldsamma situationer. Däremot, stämmer det inte överens med de resultat som studier visar där det är felaktigt att det krävs en viss fysisk styrka, som endast män besitter, för att ha förmågan att utföra ett polisiärt arbete.
Kvinnliga polisers förmåga att lugna ned situationer presenterar även Paoline och Terrill (2005) i sin studie. Paoline och Terrill (2005) nämner i sin studie att det finns skillnader i hur manliga och kvinnliga poliser agerar när de arbetar i yttre tjänst. Resultatet visar att kvinnliga poliser bland annat anses vara mindre
aggressiva än manliga poliser (a.a.). Medborgare kritiserar inte kvinnliga poliser i lika stor utsträckning som de gör med manliga poliser och kvinnliga poliser anses också lösa konflikter med sin verbala förmåga istället för att använda våld (a.a.). Trots att dessa skillnader kan vara till stor fördel inom polisen så menar vissa att kvinnor inte har det som krävs för att vara polis. Kvinnor kan anses vara för svaga eller för känslomässigt involverade i deras möte med individer (a.a.). Dock är detta något som inte borde förhindra kvinnor till att göra samma arbete som sina manliga kollegor. Denna studie visar att kvinnor med hjälp av sin starka verbala förmåga kan lösa situationer på ett mer gynnsamt sätt än deras manliga kollegor (a.a.).
Paoline och Terrill (2005) undersökte även olika könsteorier som menar att det finns skillnader i hur kvinnor och män beter sig i olika polisiära sammanhang. Skillnaderna anses uppstå på grund av hur könen socialiseras in i samhället. Många anser att polisarbete återspeglar maskulina drag, som aggressivitet och användning av mer tvångsmedel. Dessa typer av könsteorier skulle då tala för att kvinnliga poliser i sin interaktion med medborgarna använder färre tvångsmedel och är mindre aggressiva. Från samhällets sida anses fortfarande kvinnliga poliser vara ovilliga att använda sig utav sin auktoritet. Dock visar resultatet från studien att både kvinnliga och manliga poliser är relativt lika i sitt sätt att arbeta. Både kvinnor och män använder sig mest av sin verbala förmåga när de försöker lösa konflikter. Det framkommer inte heller i studien att det är någon skillnad mellan kvinnliga och manliga polisers fysiska förmåga att lösa situationer. Något som framkom i studien var att kvinnliga poliser inte gjorde någon skillnad på mot vem de utövade tvångsmedel mot. Detta var något som man såg att manliga poliser gjorde, de manliga poliserna använde i större utsträckning tvångsmedel mot manliga individer som de mötte. Studien visar att det finns föreställningar som om att kvinnliga och manliga poliser agerar olika i situationer (a.a.). Det går inte att finna tydliga skillnader mellan könen i denna studie, det utesluter dock inte att det finns skillnader mellan kvinnliga och manliga poliser (a.a.).
Något som kan urskiljas i samtliga studier som presenteras ovan är att kvinnliga poliser uppfattas ha en större kommunikativ förmåga än manliga poliser. En större kommunikativ förmåga kan många gånger resultera i att kvinnliga poliser har förmågan och kunskapen att lösa konflikter genom att samtala och resonera, snarare än att ta till med fysiskt våld. Dessutom kan kvinnliga poliser även ha förmågan att lugna ned situationer, vilket kan bero på att kvinnor inte uppfattas vara ett lika stort hot som manliga poliser. Något som studierna som presenteras ovan också nämner är att det fortfarande finns individer som har uppfattningen om att arbetet som polis endast är för män, på grund av föreställningen om att kvinnor saknar den fysiska styrka som vissa anser att en polis bör ha. Det är
därför intressant att få se hur den bilden av vem som passar som polis speglar hur kvinnliga poliser upplever att de blir bemötta av allmänheten.
I en avhandling av Henriksson (2015), undersöktes barn och ungdomars bild av polisen. Syftet var även att placera uppfattningen av polisen i en samhällelig kontext. Studiens resultat är baserat på en undersökning på två kommuner, Landskrona och Karlskrona, som inkluderar barn och ungdomar i ålder 10–22 år. De som deltog i studien har under skoltid besvarat en enkätundersökning på 100 frågor. I samband med enkätundersökningen så genomfördes även
samtalsintervjuer med elever, lärare men också annan personal som arbetade på skolorna (a.a.). Dock användes bara samtalen med eleverna i studien. Studiens ändamål var att undersöka föreställningar, erfarenheter och värderingar om poliser och Polisen. De barn och ungdomar som deltog i studien uttryckte att de upplevde att kvinnliga poliser var extra tuffa för att försöka likställa sig med manliga poliser (a.a.). Anledningen till det var att informanterna upplevde att kvinnliga poliser inte hade samma pondus som de manliga poliserna. Studiens informanter berättar att en anledning till det kan bero på att kvinnliga poliser inte ansågs ha samma fysiska styrka som manliga poliser. Många barn och ungdomar uttryckte att kvinnliga polisers värdighet, respekt och makt var lägre än de manliga poliserna. Samtidigt som informanterna upplevde att kvinnliga poliser inte var lika auktoritära, föredrog ungdomarna att kommunicera och söka kontakt med kvinnliga poliser för att de ansågs ha större förståelse. Dessutom kan kvinnliga poliser uppfattas som mindre hotfulla vilket kan resultera i att en anspänd situation kan lugnas ned, snarare än att bli mer hotfull (a.a.). När unga pojkar möter polisen använder de ofta sin kropp för att hävda sin maskulinitet. Detta blir dock problematiskt när de möter kvinnliga poliser, då detta kan hota pojkarnas maskulinitet. Pojkarna trodde alltså att de, med hjälp av sin kropp och sitt kön, kunde skapa en högre makt i den sociala positionen. Pojkarna ansåg att de var tvungna att konkurrera med kvinnliga polisers sociala position för att bevara sin maskulinitet (Henriksson 2015). Studien lyfter även fram ungdomars syn på polisen och att det i utsatta områden förekommer en negativ inställning till polisen (a.a.)
Avhandlingen som presenteras är visserligen en bild av barn och ungdomars uppfattning av polisen där kvinnliga polisers egna erfarenheter och uppfattningar har utelämnats. Detta visar varför en studie på kvinnliga polisers egna
erfarenheter av allmänhetens bemötande måste genomföras för att få ökad kunskap inom ämnet. Anledningen varför detta kan vara intressant att betona är för att uppfattningen som allmänheten har av manliga och kvinnliga poliser också kan spegla hur de agerar och bemöter kvinnliga poliser.
Sammanfattning av tidigare forskning
För att sammanfatta det som presenteras ovan, både kunskapsbakgrund och den tidigare forskningen, både internationellt och i Sverige, har kvinnor varit
negligerade inom polisen. Ur ett historiskt perspektiv så har motståndet, både från allmänheten men också inom polisen, varit starkt emot att kvinnliga poliser ska få arbeta som patrullerande poliser. De manliga och kvinnliga polisernas
arbetsuppgifter särskildes och kvinnor fick utföra de arbetsuppgifter som ansågs vara bäst lämpliga för kvinnor, som till stor del innebar att ta hand om barn, ungdomar och kvinnor.
Mycket av den tidigare forskningen beskriver kvinnliga polisers upplevelser av allmänhetens bemötande relativt likvärdigt. Kvinnliga poliser upplever att de i större utsträckning har förmågan att lösa situationer och konflikter genom att kommunicera genom samtal och övertalning snarare än att ta till med fysiskt våld. Detta är kvinnliga polisers egna uppfattningar, men samma erfarenheter och upplevelser har informanter från andra studier presenterat. Forskningen tyder på att många föredrar att kommunicera med kvinnliga poliser än med manliga, då många anser att de får bättre kontakt med kvinnliga poliser och att de lyssnar bättre. Det finns brist på ny och nationell forskning som undersöker kvinnliga polisers uppfattning av allmänhetens bemötande. Den forskning som presenteras ovan är till stor del inriktad på vad andra har för inställning till kvinnliga poliser. Däremot, är denna forskning ändå värd att nämna på grund av att forskning på vad allmänheten har för inställning till kvinnliga poliser kan spegla hur de agerar och uppför sig mig kvinnliga poliser. Kvinnliga polisers uppfattning och
erfarenheter av allmänhetens bemötande är sedan det som den här studien ska undersöka.
METOD
Studien utgår från ett kvalitativt tillvägagångssätt som undersökningsdesign. För att försöka svara på studiens ändamål genomförs semistrukturerade intervjuer. Med bakgrund av att studien ämnar undersöka kvinnliga poliserna uppfattningar och personliga erfarenheter är kvalitativa intervjuer ett bra metodval för att få detaljerade svar (Bryman 2011). Kvalitativt angreppssätt, i form av intervjuer, eftersträvar att undersöka egna föreställningar och perspektiv (a.a.). Kvalitativa intervjuer antas därför vara ett bra metodval för att svara på studiens syfte eftersom kvinnliga polisers uppfattningar och erfarenheter ska undersökas på ett ingående och detaljerat sätt.
Inom kvantitativ forskning är det ofta förekommande att begreppen validitet och reliabilitet används för att avgöra och mäta kvaliteten i en kvantitativ forskning (Bryman 2011). Inom kvalitativ forskning används däremot andra begrepp för att mäta trovärdigheten i en studie. Trovärdigheten delas upp i fyra delkriterier vilka är tillförlitlighet, överförbarhet, pålitlighet och konformitet. Tillförlitligheten innebär att undersökningen följer de regler som finns och att informanternas svar återberättas på ett pålitligt och korrekt sätt (a.a.). För att stärka tillförlitligheten så används citat av informanterna i resultatet för att demonstrera det som har
uppkommit under intervjun. Överförbarheten innebär en bedömning av hur väl studien är möjlig att överföra till en annan miljö och en annan kontext (a.a.). För att stärka överförbarheten så har urvalet bestått av informanter som är stationerade på olika polisstationer i Region Syd och har olika många år i tjänst. Det tredje delkriteriet som gäller pålitlighet säkerställer att forskningsprocessen har skett på ett korrekt sätt (a.a.).
Pålitligheten har stärkts genom att samtliga moment i studien försöker redogöras på ett tydligt sätt. Detta görs genom att samtliga relevanta bilagor bifogas, såsom exempelvis den tematiska analysen för lättare kunna förstå vad resultatet grundar sig på och vilka meningsbärande enheter som har plockats ut. Konformitet, som är det fjärde och sista delkriteritet, innebär att studiens författare är medveten om att inte personliga värderingar ska styra studiens resultat (a.a.). Detta stärks genom
att upprätthålla objektivitet, ta sin förförståelse i beaktande och öka medvetenheten genom hela studien.
Urval
Studien bygger på ett målinriktat urval, som har sin grund i ett strategiskt urval (Bryman 2011). Målinriktat urval innebär att urvalet görs för att passa in med problemformuleringen för studien, som i detta fall är inriktat på kvinnliga poliser som arbetar i yttre tjänst. Den här typen av urval är vanligt förekommande och något som forskare rekommenderar för kvalitativa intervjuer (a.a.).
Den grindvakten som användes för att få kontakt med intervjupersonerna är en samordnare på polisen i Region Syd. Ett problem som uppstod i urvalsprocessen var att inga informanter visade intresse för att delta i studien. Med bakgrund av att inga poliser, från början, visade intresse för att delta i studien kontaktades
ytterligare två grindvakter. En grindvakt är en bekant som arbetar inom polisen i Region Syd och en grindvakt är en bekant som arbetar inom polisen i Region Väst. Till grindvakterna så mejlades informationsbrevet (bilaga 2) vilken sedan bifogades till kvinnliga poliser som arbetar i yttre tjänst. I informationsbrevet framgick det vad studien ämnar undersöka och kontaktuppgifter till studiens författare. Tack vare att ytterligare två grindvakter kontaktades resulterade det i sex intervjuer. En av poliserna arbetar i Region Väst och de resterande fem poliserna arbetar i Region Syd. Intervjupersonerna är i olika åldrar och har olika många år i tjänst som poliser.
Intervjuguide
Uppsatsens frågeställning besvaras genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med totalt sex kvinnliga poliser. För att intervjun ska vara relativt öppen men samtidigt hålla sig till ämnet har en intervjuguide utformats, vilket kan utläsas i bilaga 1. Anledningen till det är för att ge intervjupersonen en möjlighet till frihet att själv få formulera sina svar (Bryman 2011). Intervjuguiden består av tre övergripande teman, där vardera fråga har ett antal underfrågor som ska beröras under intervjun. De teman som intervjuguiden utgick ifrån är inledning och bakgrundsfrågor, arbeta i yttre tjänst och diskriminering. Bryman (2011) nämner att frågorna inte behöver ställas i den ordning som står i intervjuguiden, eftersom kvalitativa intervjuer bör vara flexibla efter vad intervjupersonerna själva ger för kommentarer och synpunkter. Däremot så var det viktigt att temat som berörde diskriminering kom sist i intervjun för att minska risken för att styra informanten. Syftet med att fråga informanterna om de har blivit utsatta för könsdiskriminering var för att se om de normaliserar/förnekar eventuell erfarenhet av diskriminering. Att intervjuerna ska vara flexibla var något som eftersträvades under
genomförandet av intervjuerna. Det är också viktigt att intervjuerna har utrymme för oväntade eller nya teman, vilket kan vara värdefullt att ha i åtanke vid
genomförandet av intervjuerna (a.a.).
Insamling av material
Innan intervjuerna startade så var det viktigt att informanten fick värdefull information angående de etiska kraven som ska efterföljas. Informanterna blev informerade om att de är anonyma och att ingen utomstående kommer att ta del av materialet som samlas in. Informanterna blev också tillfrågade om tillåtelse att spela in intervjuerna vilket samtliga gav samtycke till. De fick också information om att materialet raderas efter genomförandet av studien. Samtliga informanter gav även muntligt samtycke till att delta i studien. Informanterna fick information
om att de fick avbryta medverkandet i studien när som helst. För att intervjuprocessen skulle uppnå flexibilitet genomfördes semistrukturerade
intervjuer, vilket innebär att intervjun berör ett antal övergripande teman (Bryman 2011).
För att förstå intervjupersonens svar i sin kontext kan det vara bra att inleda intervjun med uppvärmningsfrågor. Uppvärmningsfrågor kan vara viktiga för att skapa ett förtroende mellan informanten och personen som leder intervjun. Uppvärmningsfrågor kan både vara generella och specifika (Esaiasson m.fl. 2017). Generell bakgrundsinformation innefattar frågor som rör ålder och namn. Specifik bakgrundsinformation består av frågor som riktar in sig på
arbetssituationen, alltså grundläggande vad arbetsuppgifterna består av och hur länge personen har arbetat som polis. Intervjuprocessen följde de
rekommendationer som föreslås ovan. Det var viktigt att intervjupersonerna tydligt och konkret fick berätta om sina arbetsuppgifter för att ha möjlighet att placera svaren i kontext.
De viktigare frågorna under intervjuerna var de tematiska frågorna som var tänkta att ge svar på problemställningen för studien. Syfte med de tematiska frågorna var att lyfta fram intervjupersonens egen uppfattning och åsikt (Esaiasson m.fl. 2017). Om informanterna behandlade ett intressant tema eller nämnde intressanta
synpunkter så ställdes uppföljningsfrågor för att de skulle få möjlighet att utveckla sina svar och för att få ett mer omfattande svar. När informanterna fått berätta fritt om de tematiska frågorna, och intervjuaren anser att det finns frågor i intervjuguiden som inte blivit besvarade ställs istället mer direkta frågor. Genom de direkta frågorna kan intervjuaren få svar på de frågor som anses sakna svar för att ge tillräckligt material till studien (a.a.).
Att få ta del av information om informanternas arbetsuppgifter var viktigt för att få en tydlig uppfattning av vad arbetet som polis i yttre tjänst innebär. Efter en beskrivning av arbetsuppgifterna övergick intervjun till studiens huvudämnen. Den delen bestod övergripande av hur de upplever att de blir bemötta av allmänheten som kvinnliga poliser, om de känner att folk lyssnar på dem i sin yrkesroll som kvinna och om de känner sig respekterade. Sist i intervjun ställdes frågan om de har blivit diskriminerade av allmänheten på grund av sitt kön. Det var viktigt att frågan som rörde diskriminering ställdes sist i intervjun för att inte informanterna skulle bli ledande i sina svar.
Syftet med att fråga informanterna om de har blivit diskriminerade var för att se hur svaret på frågan skiljde sig från det som de berättade tidigare i intervjun. Anledningen var för att se om det förekommer en normaliserad/förnekad diskriminering.
För att deltagarna ska känna sig trygga var platsen för intervjun valfri (Esaiasson m.fl. 2017). Samtliga intervjuer genomfördes i ett avskilt rum för att öka
integriteten samt minska risken för att obehöriga ska överhöra samtalet. Det är viktigt att intervjun sker i en miljö som är ostörd och lugn för att inte
omgivningens skrammel och liknande stör intervjuns kvalitet (a.a.). Platsen för var intervjuerna genomfördes var olika. Tre av intervjuerna genomfördes på den polisstationen som de var stationerade på och två intervjuer utfördes på Niagara som är en av Malmö Universitets egna universitetsbyggnader. Med bakgrund av att en av våra informanter är bosatt i Västsverige så genomfördes en av
kommunikationshjälpmedlet Skype. Det finns flera fördelar med att genomföra intervjuer genom Skype-samtal. Några av dessa är att det kan vara lättare att både ställa och svara på vissa frågor som kan vara känsliga för intervjupersonen, eftersom den som blir intervjuad och den som intervjuar inte är fysiskt närvarande (Bryman 2011). En annan fördel med att använda Skype som hjälpmedel vid kvalitativa intervjuer är att det är kostnad- och resurseffektivt. Däremot finns det även vissa nackdelar med att genomföra intervjuer genom Skype-samtal som man bör vara medveten om. Dels är det enklare för intervjupersonerna att avsluta intervjun om den sker över telefon än när den sker fysiskt (a.a.). Detta var dock inget som upplevdes när intervjun genomfördes, utan informanten svarade på de frågor som ställdes och samtalet avlutades när intervjun var genomförd.
När kvalitativa intervjuer görs är det viktigt både vad intervjupersonen säger men också hur det sägs (Bryman 2011). Med bakgrund av det gjordes en inspelning på samtliga intervjuer. Inspelningen gjordes med hjälp en mobiltelefon vilken sattes på flygplansläge-funktionen för att säkerställa att avlyssning inte kan ske. Detta gjordes för att öka intervjupersonernas integritet (a.a.).
Transkribering
Efter genomförandet av intervjuerna så transkriberades allt material. Inspelning och transkribering av materialet kan vara ett bra val för att inte bli distraherad av att behöva anteckna det som sägs under intervjun (Bryman 2011). Transkribering görs för att intervjuaren bör vara uppmärksam under intervjun; koncentrera sig på att ställa frågor och följa upp intresseväckande teman som intervjupersonen säger (a.a.). Transkriberingen är en omfattande och tidskrävande process, vilket kan vara viktigt att ha i åtanke. Därför är det viktigt att vara noggrann så att inte viktiga yttranden utelämnas eller feltolkas (a.a.). Transkriberingen av materialet för studien omfattade totalt 44 sidor.
Förförståelse
Förförståelsens betydelse är viktig att vara medveten om genom hela processen för att inte påverka studiens resultat. Det är viktigt att förförståelsen inte övertar utan att objektiviteten bevaras så att det finns en öppenhet för oanade slutsatser (Malterud 2009). Förförståelsen är en process som är aktiv genom hela arbetet för att minimera risken att styra resultatets riktning (a.a.). Den förförståelse som följde med in i studien är uppfattningen om att kvinnor blir diskriminerade på grund av sitt kön i sin polisiära yrkesroll. För att öka medvetenheten om förförståelsens eventuella påverkan har den dock tagits i beaktning dels när intervjuguiden har formulerats och även när resultatet har tolkats, analyserats och diskuterats. Förförståelsen har även tagits hänsyn till genom att försöka presentera resultatets hela bild och inte endast presentera resultatet ur en synvinkel. När intervjuguiden formulerades så var det noggrant utvalt i vilken ordning frågorna skulle ställas samt att frågorna inte skulle vara ledande. Syftet med det var för att bevara objektiviteten under intervjuerna.
Tematisk analys
När intervjuerna och transkriberingen av materialet var genomfört, återstod en analys av det insamlade materialet. I analysprocessen ska personerna som
genomfört studien ställa frågor till det insamlade materialet (Malterud 2009). Med hjälp av dessa frågor ska en återberättelse göras för att belysa det som
informanterna lyfte fram genom att göra det så nära verkligheten som möjligt. Malterud (2009) lyfter bland annat fram Giorgis fenomenologiska analys som ett
sätt att analysera det material som samlats in. Syftet med Giorgis
fenomenologiska analys är att plocka ut det viktigaste delarna i intervjun som kan kopplas till de ämne som studeras. Genom att lyssna noggrant och analysera intervjupersonernas erfarenhet och berättelser, kan ny kunskap inom ämnet skapas. Materialet bör enligt Giorgis analysmetod genomföras i fyra steg. Dessa är att först och främst skapa sig ett helhetsintryck, därefter plocka ur
meningsbärande enheter, kondensera de meningsbärande enheterna och sist men inte minst sammanfatta materialet (a.a.).
För att skapa ett helhetsintryck har det transkriberade materialet granskats
noggrant (Malterud 2009). Det är viktigt att vara medveten om förförståelsen samt ha ett öppet sinne vid läsandet av materialet för att upptäcka det som kanske inte förväntas. Efter att granskningen av materialet var genomförd så skapades teman över de delar som anses vara mest relevanta för att svara på studiens
frågeställning (a.a.). Den processen i den tematiska analysen var värdefull för att få en helhetskänsla och gjorde det enklare att identifiera de teman som skulle användas. De teman som sedan identifierades i den tematiska analysen är bristande kvinnosyn, avväpnande effekt och förminskning. Dessa förklaras mer utförligt i analysen och bifogas även i bilaga 4.
När teman plockades ut ur materialet i första fasen så fortsätter den andra delen i den tematiska analysen med att identifiera meningsbärande enheter (Malterud 2009). Materialet läses om på nytt för att plocka ur de meningsbärande enheterna, som sedan placeras in under de teman som skapades vid första fasen. De
meningsbärande enheterna har som syfte att försöka svara på det som studien ämnar undersöka.
Denna fas i analysen kallas också för kodning, där de meningsbärande enheterna sammanställs. Här kan nu temana från tidigare fas ändras så att de passar in med de meningsbärande enheterna (a.a.).
I den tredje fasen ska de meningsbärande enheterna kondenseras vilket innebär att de meningsbärande enheterna som är av intresse för studien selekteras och sedan placeras under de teman vilka har valts (Malterud 2009). De teman vilka har för få meningsbärande enheter bör placeras under en annan temagrupp för att
temagrupperna inte ska överlappa varandra. De teman som valdes ut i den tematiska analysen hade tillräckligt med meningsbärande enheter vilket resulterade i att alla teman kunde användas. Den här delen av den tematiska analysen bidrog till att lättare få en övergripande uppfattning av materialet, då materialet inte är lika omfattande i den här delen av analysprocessen (a.a.). Det här var en tidskrävande process och det var viktigt att behålla objektiviteten under hela kondenseringen. Det var också svårt att veta vilka av de meningsbärande enheterna som skulle sättas under varje tema. Detta löstes genom att noggrant definiera vad varje tema ska åskådliggöra. Efter att det gjordes blev det enklare och tydligare vilka meningsbärande enheter som passade under vilket tema.
Efter att de meningsbärande enheterna har placerats under vardera tema skapades subgrupper, vilket innebär att de undergrupper som ansågs mest relevanta
skapades för att lyfta fram studiens problemställning. Varje subgrupp namngavs efter ett samlingsord som belyser det som informanterna i studien poängterar (Malterud 2009). Under temat avväpnande effekt valdes subgrupperna lugnande och mindre våldsamt. Temat bristande kvinnosyn resulterade i subgrupperna diskriminering och respekt. Under temat förminskning valdes “lilla stumpan” och
kommentera utseende. Anledningen varför just dessa subgrupper valdes ut kommer att beskrivas mer utförligt i analysdelen nedan.
Sista fasen är sammanfattningen som innebär att intervjupersonernas erfarenheter och berättelser lyftas fram på ett så trovärdigt sätt som möjligt för att ge svar på den problemställning som studien vill svara på (Malterud 2009). I
sammanfattningen beskrevs de teman och de subgrupper som plockats ut i de tidigare faserna, detta görs med hjälp av det material som informanterna tilldelat under intervjuerna. Informanternas svar skapar en förståelse och ger ny kunskap om studiens syfte. För att på ett mer förståeligt sätt kunna presentera resultatet så kommer citat att användas för att demonstrera och exemplifiera det som
informanterna berättat. Detta kommer göras nedan under respektive tema och subgrupp där citaten även kommer att förklaras mer utförligt.
Forskningsetik
Innan en studie påbörjas ska etiska överväganden göras. De grundläggande etiska kraven innebär att det är frivilligt att medverka, upprätthålla konfidentialitet, integritet samt anonymitet. I den svenska forskningen finns det dessutom fyra andra krav som måste uppfyllas (Vetenskapsrådet 2002). Dessa är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Nedan kommer de etiska kraven att beskrivas mer utförligt samt redogöra hur kraven har uppfyllts.
Informationskravet innebär att informanterna får information om studien och deras rättigheter (Vetenskapsrådet 2002). Dessa rättigheter innebär att
medverkandet i studien var frivilligt och att informanterna hade rätt att avbryta sin medverkan om de så önskade (a.a.). Informanterna fick ta del av ett
informationsbrev (bilaga 2) där kortfattad information om studiens syfte och tillvägagångssätt presenteras. Informationsbrevet tilldelades informanterna via mejl innan intervjuerna påbörjades vilket så att informanterna kunde ta del av informationen innan de valde att medverka i studien.
Samtyckeskravet innebär att den som deltar i studien ger sitt samtycke till att medverka i intervjun (Vetenskapsrådet 2002). Samtyckeskravet innebär, likt informationskravet, att informanterna fick ta del av informationen om studiens upplägg och vad studien ämnar undersöka. En samtyckesblankett (bilaga 3) skickades med informationsbrevet till informanterna, där de kunde ta del av vad de gav samtycke till. Samtliga informanter gav sitt samtycke muntligt under intervjuerna. Informanterna hade rätt, trots samtyckeskravet, att avbryta sin medverkan i studien när så önskades. Intervjupersonerna fick också själva bestämma om de inte vill svara på någon fråga som ställs under intervjun.
Det tredje etiska kravet som måste uppfyllas är konfidentialitetskravet, vilket innebär att de personuppgifter och den insamlade informationen hanterades med försiktighet (Vetenskapsrådet 2002). Det var enbart de som genomförde studien som hade tillgång till det material som samlats in under intervjuerna. För att säkerställa att konfidentialitetskravet uppfylls så har deltagarnas namn valts att ändras till siffror såsom deltagare 1, deltagare 2 osv. Deltagarnas namn ändrades också i transkriberingen och materialet hölls inlåst under tiden som det inte användes. Dessutom så raderades allt material när studien var genomförd. En annan del av konfidentialitetskravet innebär att materialet som insamlats endast får användas för att analysera utifrån det syftet som studien har (a.a.).
Det fjärde och sista etiska kravet är nyttjandekravet som innefattar att den information som samlades in under studien enbart får användas till den aktuella forskningen, vilket innebär att materialet inte får nyttjas till något annat
(Vetenskapsrådet 2002). Nyttjandekravet är något som efterföljdes under hela studien genom att det insamlade materialet enbart hanterades av de som genomför studien. Informanternas uppgifter som har hanterats är personuppgifter,
informanternas namn, mejladresser och telefonnummer. Dessa har varit anonyma för samtliga personer förutom de som har genomfört studien. Informanternas enskilda erfarenheter och berättelser är heller inget som går att urskilja i resultatet nedan då materialet lyfts fram som en helhet (a.a.).
Etikrådet
Förutom att studien har tagit hänsyn till de fyra ovanstående etiska kraven, så har också en etikprövning på Malmö Universitet genomförts. Alla studier som anses ha etiskt känsligt innehåll ska utföra en etikansökan till fakultetens Etikråd (Malmö Universitet 2019). När studier på människor genomförs så är det viktigt att deltagarna inte kan få psykiska eller fysiska skador eller men (Bryman 2011). Den etikansökan som skickades till Etikrådet blev godkänd, med en anmärkning på informationsbrevet. Denna anmärkning redigerades innan utskicka till
informanterna, se bilaga 5.
RESULTAT
Studien ämnar undersöka kvinnliga poliser i yttre tjänst och deras erfarenhet av allmänhetens bemötande. Vid genomförandet av den tematiska analysen av materialet från de sex intervjuer som utfördes så framkom det att kvinnor, oberoende av varandra, svarade relativt samstämmigt. Däremot, lyftes dessa teman fram olika mycket och belystes på olika sätt. Vid intervjutillfället uppfattades en stor tillförlitlighet och ärlighet. Informanterna upplevdes vara öppna i sina svar, gav konkreta exempel och svarade utförligt på intervjuns frågor.
De teman som valdes ut i den tematiska analysen var bristande kvinnosyn,
avväpnande effekt och förminskning. Därefter valdes subgrupper ut som kan
utläsas nedan i tabell 1. Efter tabellen nedan kommer samtliga teman och subgrupper att redogöras utförligt och den tematiska analysen kommer att presenteras.
Tabell 1. Teman och subgrupper för den tematiska analysen.
Tema Bristande kvinnosyn Avväpnande effekt Förminskning
Subgrupper Respekt Lugnade ”Lilla stumpan”
Mindre våldsamt Kommenterar
utseende
Bristande kvinnosyn
Ett ständigt återkommande ord under intervjuerna var kvinnosyn, som utgick från uppfattningen om att vissa som de kvinnliga poliserna möter i sitt arbete har en bristande kvinnosyn. Valet av temat var därför relevant i vår tematiska analys då
många av informanterna använde kvinnosyn som en förklaring till att de blir illa behandlade i sin yrkesroll. Temat bristande kvinnosyn resulterade i subgruppen
respekt som innefattar informanternas berättelser om att de upplever att de för det
mesta blir bemötta med respekt i sin yrkesroll, men att det däremot inte alltid förekommer.
Informanterna upplever att de möter individer med bristande kvinnosyn.
Informanterna uttrycker att anledningen varför de stundtals inte blir behandlade med respekt i sin yrkesroll kan grunda sig i att individen har en bristande kvinnosyn oavsett situation. Informanterna berättar,
“Det är ju mer synen på kvinnor i allmänhet som finns i samhället, det speglar även av sig hos polisen”
“Sen är det ju det här med att man har en dålig kvinnosyn, så pratar man med min manliga kollega snarare än med mig”
“Det är olika hur man blir bemött, det beror på vad den har för människosyn”
“Det är att man känner ibland att de inte har respekt för en just för att man är kvinna”
Informanterna nämner att det har inträffat att individer har uttryckt att de inte vill ta order från en kvinna. De flesta informanter uttrycker även att det ibland kan vara svårt att vara kvinnlig polis i områden där människor från olika kulturer är bosatt. Då det i vissa kulturer förekommer en tydlig manskultur där kvinnan står i längre rang. En informant berättar att det kan uppstå svårigheter med att
ankomma till ärenden i vissa områden som kvinnlig polis och säga till en person som har en bristande kvinnosyn. Några informanter uttrycker,
“När man kommer hem till framförallt äldre män, alternativt kulturer där kvinnan har en lägre rang, så ska vi kvinnliga poliser komma in och säga till dem vad dem ska göra eller vad dem inte får göra, det blir gigantiska krockar mellan varven!”
“Du är kvinna, du ska inte säga till mig”
“Du som kvinna ska inte säga till mig att vara tyst”
En bristande kvinnosyn kan också uttrycka sig på andra sätt än det som
presenteras ovan. Samtliga informanter berättar att de har upplevt att individer har vägrat att samtala med dem för att de är kvinnor och att det förekommer att individer säger att de endast vill samtala med en manlig polis. Informanterna berättar även att det också har förekommit att individer har vägrat att göra en handskakning med dem för att de är kvinnor. Informanterna berättar om hur de möter, i synnerhet män, i sitt arbete i yttre tjänst som uttryckt,
“Det har hänt att vissa män någon gång inte ens har hälsat. Om man är en man och en kvinna i patrull så tittar och pratar dom mer med den manliga kollegan, det har jag upplevt, inte alltid tar i hand eller ens tittar åt ens håll”
