Vart ska jag?
– vägledning för att komma vidare i sjukhusmiljö.
Martina Oscarsson
För avläggande av filosofie kandidatexamen i Informationsdesign med inriktningen Rumslig gestaltning
Ett examensarbete på grundnivå, 17,5 hp Examinator Yvonne Eriksson
Handledare Donal Freeney
Akademin för Innovation, design och teknik Mälardalens högskola
Abstract
The purpose of this study is to examine how spatial information-design and theories of wayfinding could be of help in order to strengthen existing navigation systems in public and indoor areas. The examined area is the main entrance of Mälarsjukhuset (Eskilstuna`s regional hospital), and the primary target group is first time visitors, while the secondary group is the staff at the hospital. The aim of the study is to clarify and improve the navigation system in the main entrance area, because of flaws that the region of Sörmland has observed in that navigation system. They also observed that the main entrance area fails to make first time visitors feel safe and well informed, which has also led to an increased workload for staff members.
A site analysis, notations, litterateur study, interviews and several digital
navigation tests, have all laid the foundation for a design proposal in the form of a 3D-modell. The result of the study has been summarized in a list, with guidelines to cater to the needs of public environments. It is important that the element of navigation is available on several different levels, to allow for the different individual strategical choices that visitors might make in their wayfinding processes. An environment that has a good overview facilitates visual searching, which creates a sense of security for the visitor. A hierarchy split between the most important functions in a room also aids visual searching.
Keywords: Wayfinding, wayshowing, public indoor environments, spatial design,
Sammanfattning
Denna studie undersöker hur rumslig informationsdesign och teorier inom wayfinding, kan stärka befintlig vägvisning i en offentlig inomhusmiljö/publik lokal. Platsen som undersökts är huvudentrén till Mälarsjukhuset i Eskilstuna och den primära målgruppen i studien är förstagångsbesökare, medans den sekundära målgruppen är personal som arbetar på sjukhuset. Syftet med projektet är att underlätta och tydliggöra orienterbarheten från huvudentrén på Mälarsjukhuset, då region Sörmland har uppmärksammat brister i vägvisning och trygghetsskapandet, vilket har lett till en osäkerhet för besökare samt en arbetsbelastning hos vård- och servicepersonal.
Genom platsanalys, notationer, litteraturstudier, intervju och digitala
navigeringstest har ett gestaltningsförslag presenterats i en digital 3D-modell. Resultatet av studien har sammanfattats i en lista, med riktlinjer som tillgodoser navigering i offentliga miljöer.Det är viktigt att vägvisningselement finns tillgängligt i flera olika nivåer, för att tillgodose olika individers strategival i wayfindings-processer. En miljö som är lätt att överblicka underlättar det visuella sökandet och kan skapa en trygghet hos användaren. En hierarki, delad mellan de viktigaste funktionerna i rummet hjälper det visuella sökandet.
Nyckelord: Wayfinding, wayshowing, publika lokaler, offentliga inomhusmiljöer,
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Bakgrund ... 3
Problembeskrivning ... 3
Avgränsningar ... 6
Teori och tidigare forskning ... 7
Wayfinding ... 7
Wayshowing ... 9
Kognition och perception ... 11
Källkritik ... 13 Metod ... 14 Platsanalys ... 14 Notationer ... 15 Intervju ... 15 Intervju 1 ... 16 Intervju 2 ... 16
Navigeringstest i digital miljö ... 17
Test 1 – Nuläget ... 17
Test 2 – Utvärdering ... 18
Etik och metodkritik ... 18
Resultat ... 20 Platsanalys ... 20 Aktiviteter ... 20 ... 21 Fysiska egenskaper ... 21 Notationer ... 24 Intervju ... 25 Intervju 1 ... 25
Test 1 – Nuläget ... 27
Analys och sammanställning ... 30
Designprocess ... 31
Gestaltningsförslag ... 33
Test 2 – Utvärdering ... 40
Slutsats ... 42
Diskussion ... 43
Förslag till vidare forskning ... 44
Källförteckning ... 45
Tryckta källor ... 45
Digitala källor ... 46
Figurförteckning ... 47
Inledning
Dagligen sker stora händelser på sjukhus så som förlossningar, död, människor får sjukdomsbesked eller blir friskförklarade. Att behöva hitta rätt i en ny miljö kan för många upplevas stressande och jobbigt. Att behöva navigera till rätt avdelning för att få ett sjukdomsbesked, kan upplevas ännu jobbigare. Kevin Lynch menar att desorienteringen kan leda till direkt ångest och ha en stor påverkan på vårt välmående (1960, s.4)
Denna studie undersöker i samverkan med Mälarsjukhuset i Eskilstuna, hur
wayshowing från huvudentrén kan förbättras med hjälp av rumslig
informationsdesign. Målet med arbetet är att skapa ett gestaltningsförslag grundat i litteratur och empiri från arbetet. Wayfinding är en problemlösande process, vars funktion är att hitta från en punkt till en annan. Processen innefattar sökning av relevant information eller väg, fatta beslut grundat av föregående steg, för att till
Informationsdesign innefattar beteendekunskap, arkitektonisk planering och grafisk
formgivning. Det är olika professioner som är beroende av varandra, men som sällan har en dialog från början av ett projekt (Passini 1999, s. 95). Förståelsen hur människor löser olika problem angående wayfinding eller liknande, leder till att formgivaren/designern förstår vilken information som behövs samt när den behövs. Formgivaren behöver även ha en förståelse för människans eller målgruppens förmåga att tolka informationen (Passini 1999, s.86). Alla rumsliga objekt har en förmåga av att kunna kommunicera information (Passinin 1999, s.85)
Mälarsjukhuset har via sociala kanaler och undersökningar på platsen fått in klagomål angående utformningen och vägvisningen i huvudentrén, platsen upplevs exempelvis otrygg och rörig. Jennie Björkman från utvecklingsenheten på
Mälarsjukhuset tog efter det kontakt med Mälardalens högskola och lade fram ett underlag för ett examensarbete. Jag och kurskamraten Cajsa Mikaelsson tyckte båda att det var ett intressant område att undersöka och fördjupa sig i. Mikaelsson har undersökt upplevelsen av huvudentrén, medan jag har undersökt vägvisningen där ifrån.
Huvudentrén till sjukhuset innefattar flera olika funktioner som behöver samverka med varandra. Det är en plats att anmäla sig inför kommande läkarbesök, vänta på buss eller sjuktransport, samtidigt som den ska förmedla information över vart man ska ta vägen och vara en målpunkt i vägvisningssystemet. Vägvisning med hjälp av ett målpunktsystem inrättades i början av 2019 och har bemötts med en viss kritik, då besökare inte har förstått systemet. I kallelsen som patienten får innan sitt besök står det vilken entré som ska användas och vilken målpunkt man ska ta sikte på, exempelvis B. När patienten väl kommit till målpunkt B kommer hen att få vidare vägvisning till den mottagning som hen har tid hos, exempelvis ortopediska avdelningen som ligger under B. Det har i undersökningen kommit fram att besökare tycker systemet är ologiskt, då många tycker att alla
avdelningar/mottagningar som börjar på bokstaven b, ska ligga i målpunkt B. Studien innefattar litteraturstudier i wayfinding, wayshowing, kognition och perception. Metoder som används i arbetet är platsanalys, notation, intervju, navigeringstest i digital miljö och avslutningsvis en utvärdering av
gestaltningsförslaget. Genom ett gott samarbete med Mälarsjukhuset där personal varit hjälpsamma och tillmötesgående, har ett gestaltningsförslag tagits fram som bygger på empirin från denna studie.
Bakgrund
Region Sörmland har uppmärksammat brister i vägvisningen och
trygghetsskapandet i huvudentrén till Mälarsjukhuset. Via sociala medier,
insändare samt kommentarer på regionens olika webbplatser har entrén beskrivits av både besökare och personal som ”otydlig, oklart välkomnande, förvirrande och rörig”. Den bristfälliga vägvisningen leder till en ökad arbetsbelastning för vård- och servicepersonal, som behöver lägga tid på att hjälpa besökare att hitta rätt (Projektdirektiv, Region Sörmland, 2020).
I samarbete med region Sörmland har orienterbarheten i Mälarsjukhusets huvudentré undersökts, samt hur rumsliga element kan underlätta vägvisningen från huvudentrén.
Personer som besöker sjukhus kan i förtid vara stressade inför sitt besök, man kan vänta ett dåligt hälsobesked eller kanske vara på väg till en förlossning. Att då mötas av en plats som brister i sin vägvisning kan ha en negativ påverkan på personen. Ett vårdbesök börjar med kallelsen eller första mötet med sjukhusets lokaler och avslutas med läkarbesöket. Det är hela resan som ligger till grund för hur patienten upplever vårdbesöket (Short, Reay & Gilderdale 2017, s. 2556). Under första halvåret av 2019 ökade Sörmlands befolkning med 1 871 personer, där den högst andel är nyinflyttade. Enbart Eskilstuna kommuns befolkningsmängd förväntas öka från 106 535 (2019) till 130 000, 2030 (Sveriges television, 2019). Befolkningsökningen kommer ställa större krav på orienterbarheten på sjukhuset, då fler förstagångsbesökare kommer.
Problembeskrivning
Idag hänvisas nästintill alla besökare att gå in via huvudentrén. Entrén rymmer flera funktioner i dagsläget, b.la. väntrum för provtagning, den är målpunkt A i vägvisningssystemet, en plats att vänta på buss eller färdtjänst, samt de vanliga funktionerna en entré brukar innehålla, så som en informationsdisk, vägvisning, toalett osv.
I förarbetet har de framkommit att Mälarsjukhusets huvudentrén inte återspeglar region Sörmlands vision för en trygg vård och att gestaltningen är en arbetsbörda för personalen som arbetar i lokalerna. Patienternas uppfattning av vårdbesöket påverkas från kallelse till dess att patienten kommer ut från sitt läkarbesök och om
vilket kostar samhället pengar samt ökar risken att människor inte får den vård som de kan behöva.
Syftet med projektet är att med rumslig gestaltning underlätta och tydliggöra orienterbarheten från huvudentrén på Mälarsjukhuset. Region Sörmland har
uppmärksammat brister i vägvisning- och trygghetsskapandet i huvudentrén, vilket har lett till en osäkerhet för besökarna samt en arbetsbelastning hos vård- och servicepersonal.
Med stöd i kognition och wayshowing teorier skapa ett gestaltningsförslag med rumsligt gestaltad vägvisning, som med önskat resultat ska nå ut till fler besökare och minska arbetsbörda från vårdpersonal.
Studien utgår från följande fråga:
Projektets primära målgrupp är patienter, anhöriga eller andra besökare som besöker sjukhuset för första gången eller som behöver hitta till en ny avdelning. Åldersgruppen är bred och sträcker sig från unga vuxna till äldre personer. Sekundär målgrupp för projektet är andra intressenter på sjukhuset, exempelvis anställda som på platsen behöver hjälpa besökare att hitta rätt samt de som ansvarar för kommunikation, vägvisning och utformning av Mälarsjukhuset.
Mälarsjukhuset är Sörmlands största sjukhus och har därför ett stort upptagningsområde av patienter. Alla patienter ha olika behov och fysiska förutsättningar, vilket gör att sjukhusets lokaler bör anpassas till en så bred målgrupp som möjligt. Då sjukhus räknas till publika lokaler finns de flera lagar och regler att ta hänsyn till. Platsen ska kunna användas av alla personer i
samhället och man behöver då ta hänsyn till dess tillgänglighet. Sverige är juridiskt bundna till FN:s konvention som behandlar rättigheter för personer med
funktionsvariation. Syftet med regler om tillgänglighet är att så många människor i så stor utsträckning som möjligt, ska kunna delta i samhället på lika villkor. Kraven som finns på tillgänglighet för personer med funktionsvariationer går att hitta i plan- och bygglagen (PBL) och i plan- och byggförordningen (PBF) (Boverket 2019).
Avgränsningar
Gestaltningsförslaget kommer sträcka sig från insidan av huvudentrén till provtagningsmottagningen som ligger i dess anslutning. I genomförandet av
metoder kommer hänsyn tas till närliggande verksamheter, men då enbart i syfte att förstå användningen och komplexiteten runt entrén. Arbetet kommer inte innefatta belysning eller förändring av arkitektoniska slag.
Teori och tidigare forskning
Här presenteras teori och tidigare forskning som är relevant för studien, samt en avslutande del med källkritik. Teorier har delats upp under olika rubriker; wayfinding, wayshowing, kognition och perception, samt regelverk.
Wayfinding
Wayfinding är enligt Mollerup en problemlösande process, vars grunder är att hitta från en plats till en annan. Processen innefattar sökning efter relevant information eller väg, ta beslut grundat av föregående steg, för att till sist genomföra
förflyttningen (2013, s. 19).
Lynch menar att människans uppfattning eller förutfattade mening om en plats liknas med en kognitiv karta. Det är en mental karta som representerar platsen fysiskt, dess element, förhållanden samt information man tidigare vet om platsen. Lynch anser att en stad består av flera olika element som kan kategoriseras enligt
barriärer, stråk, noder, distrikt och landmärken (1960, s.46). Barriärer är en gräns
eller hinder som bryter av mot något, exempelvis murar, väggar kanter. Stråk är exempel på vägar, stigar eller en järnväg. Noder är samlingspunkter exempelvis där stråk möts eller en väntplats. Distrikt är ett område med ett tydligt karakteristiskt drag, som skiljer sig från kringliggande områden. Landmärken är vanligtvis enkla fysiska objekt, exempelvis byggnader, statyer eller skyltar som kan användas som referensobjekt vid wayfinding (Lynch 1960, s.47–48). Dessa fem komponenter hjälper till att bygga upp den kognitiva kartan av en plats. Den mentala kartan är till skillnad från en utskriven karta, inte statisk vilket innebär att den hela tiden påverkas av nya intryck (Mollerup 2013, s.24).
Skillnad bör göras mellan wayfinding i okända miljöer och i kända eller bekanta miljöer. Passini bygger vidare på teorier från Lynch och hävdar utifrån dessa, att i tidigare kände eller bekanta miljöer vet människan vad den behöver göra för att nå rätt destination. De har en förförståelse för vilka besluts som behöver fattas, vilket underlättar deras process att komma fram. Att genomföra ett beslut är en mindre krävande process än att faktiskt fatta beslutet. Vi lagrar därför information från olika situationer, för att komma ihåg till en annan gång information som hjälpte oss
En vanlig missuppfattning är att wayfinding-information enbart handlar om skyltar, dock visar undersökningar att flest beslut grundar sig i information av den
arkitektoniska naturen. De vill säga entréer, trappor, hissar, korridorer, zoner osv. och därför bör man inte enbart se till skyltarnas utformning, utan även lägga stor vikt vid platsens fysiska förutsättningar och utformning. Dessa aspekter gör att det är väldigt viktigt att designern/formgivaren besöker platsen och ser den ur
användarens perspektiv (Passini 1999, s.90).
Wayfinding-information ska finnas på de platser där beslut behövs fattas.
Människan fungerar på olika vis, vissa föredrar mindre information i starten och att mer information ges under vägen, medans andra behöver en grundligare
information i starten för att kunna planera alla beslut innan. Människan väljer ut vad den vill se, beroende på vad den behöver i stunden, baserat på tidigare erfarenheter. En god gestaltad informationsskylt eller liknande kan vara värdelös om den placeras på en plats där wayfinding-beslut inte behöver tas (Passini 1999, s.91).
Enligt Mollerup har människan nio olika strategier för att hitta på nya platser, en rationell princip av sökande, beslut och rörelse. Definitionen innefattar inte slumpmässigt sökande, vilket ofta sker när vi gått vilse och beslut fattas utan logiska resonemang. När människan väljer en strategi eller kombinerar flera, beror det på vart personen är, vilken typ av navigeringsinformation som finns tillgänglig samt dess förkunskaper. Människan är sällan medveten om wayfinding-strategierna de använt (2013, s.26).
Exempel av några strategier som Mollerup nämner är: Track Following, vilken innebär att man använder sig av olika typer av skyltning i sin navigering (Mollerup 2013, s.28). Den andra strategin är Route Following, vilket innebär att man följer en plan, en förklarad rutt. Skillnaden mellan de två första strategierna är att den första innebär att man får informations längs resan, medan den andra innebär att du får all information innan resan börjar (Mollerup 2103, s.30). Tredje strategin,
Educated seeking innebär ett inlärt system, ett logiskt sökande som grundar sig i
tidigare erfarenheter (Mollerup 2013, s.34).
Interence, den fjärde strategin innebär en strukturerad användning av exempelvis
hus- eller gatunummer, eller andra skyltar som förklarar strukturen av ett större område (Mollerup 2013, s.36). Alla nio strategier grundar sig i, att till någon grad läsa av närliggande miljö. Vissa strategier innefattar enbart att förhålla sig till
En studie gjord i Kina, undersökte om och i sådana fall hur kön eller ålder påverkar hur vi hittar på nya platser och om strategierna för att hitta ser annorlunda ut (Wang m.fl. 2018 s.1). Testerna som genomförts visar att det inte är någon betydelsefull skillnad mellan män och kvinnors prestationer. En avvikelse dem emellan var dock att männen inte gav landmärken eller skriftlig information lika mycket
uppmärksamhet som kvinnorna gjorde, när de båda använde sig av en karta eller track following. Detta tyder så på att män och kvinnor använder sig av olika typer av strategier i wayfinding. Män tenderar att leta information under resan, medan kvinnor tenderar att planera och memorera resan innan (Wang m.fl. 2018, s.16). Ålder hade en markant påverkan på navigeringen i inomhusmiljöer. Yngre deltagare presterade anmärkningsvärt mycket bättre än de äldre deltagarna. En av anledningarna till resultatet tror man vara den kognitiva belastningen som uppstår i en komplex miljö, vilket blir förvirrande för de äldre (Wang m.fl. 2018, s.16). De belyser även att komplexa inomhusmiljöer generellt är svårare att hitta i och har en större kognitiv belastning på människan jämfört med att hitta i utomhusmiljöer, oberoende av ålder och kön (Wang m.fl. 2018, s. 1). Studien bekräftar
problematiken bakom wayfinding i inomhusmiljöer och belyser vikten av god vägvisning även inomhus.
Wayshowing
Wayshowing och wayfinding relaterar till varandra genom att den ena skickar och den andra tar emot. Wayshowingens syfte är att underlätta wayfindingen (Mollerup 2013, s. 51). Wayshowing översätts ofta till vägvisning i svenskan, vilket är det begrepp jag fortsättningsvis kommer använda i detta arbete.
God vägvisning startar med planering, om det är en stad eller byggnad spelar ingen roll, det är i första steget ramarna sätts. Skyltar kan vanligtvis lösa de flesta
vägvisningsproblem, men de kan påverka ekonomin och miljön negativt. Så Mollerup menar att man alltid ska arbeta för en läsbar miljö med minsta möjliga antal skyltar, men inte färre än nödvändigt (Mollerup 2013, s. 51). Passini föreslår att wayfinding-teorierna bör ta hänsyns till av arkitekten redan i planeringsfasen. När arkitekten ritar komplexa byggnader sätter de förutsättningarna för
användningen av platsen samt hur människan ska röra sig i lokalerna. Om wayfindingen finns med tidigt i planeringen menar Passini att många navigeringshinder kan förebyggas (1999, s.94–95).
kunna röra sig på platsen. Om detta inte är möjligt är det att föredra en miljö med skyltning på plats, framför en miljö utan skyltar med en portabel karta (Mollerup 2013, s.53).
Trots att Mollerups förespråkar miljöer som i sig själva underlättar navigeringen, är skyltar i många situationer det viktigaste vägvisningsverktyget att tillgå. I flera miljöer kan skyltar vara det enda navigeringsverktyget att tillgå och de fyller ofta ut misstag i planeringen. Skyltar är även en tillgång utifrån för dess flexibilitet. En skillnad kan göras mellan skyltar som visar en riktning och skyltar som förklarar platsen, vart man befinner sig nu (2013, s.60).
Egenskaper som främjar wayfindingen är upprepning och variation. Upprepning underlättar en övergripande förståelse genom likhet/samhörighet, medans variation underlättar lokal navigering genom kontraster (Mollerup 2013, s. 51).
I en undersöknings som gjort i syfte att undersöka hur människans arbetsminne påverkas under en wayfinding-process, med både muntlig– och rumslig vägvisning kunde man se att rumsliga element eller element hade en stor betydelse. Om testet föregicks med en planering innan eller gavs muntligt var rumsliga element mycket viktiga, både för män och kvinnor. Man identifierade dock en skillnad mellan könen när vägbeskrivning skulle ges, då var kvinnorna mer detaljerade i antal detaljer som återgavs kring rumsliga egenskaper (Hund 2016, s.236).
Mollerup förklarar att det i flera fall är en balansgång i projekt, mellan att skapa miljöer som inte har förmycket eller för lite vägvisningsmaterial. Vissa miljöer behöver information i flera nivåer och flera upprepningar, redundans. Medan andra miljöer får en bättre vägvisning genom färre vägvisande element,
simplicity/enkelhet. Redundant information kan behövas i komplexa miljöer, där
det är viktigt att delar inte förväxlas med varandra. Information kan behövas förtydligas och upprepas, dock når redundant information tillslut en gräns där den istället kan upplevas förvirrande. Det är en svår avvägning menar Mollerup, som behöver beslutas utefter plats och användare (2013, s. 70–71).
Undersökningar som gjorts visar att patienters uppfattning av vården inte enbart baseras på bemötandet från vårdpersonalen, utan även på upplevelsen av miljön. Interaktionen mellan personal och besökare är viktig, men det första mötet med vården sker vanligtvis i entrén och orienterbarheten är här en viktig aspekt att ta hänsyn till (Short, Reay & Gilderdale 2017, s. 2553). Undersökningen konstaterar även en lucka mellan disciplinerna inom design och hälsa. Formgivaren saknar
offentliga platser där människor med olika behov samt förutsättningar samlas, vilket gör att stora krav ställs på utformningen av wayfingingen (Short, Reay & Gilderdale 2017, s. 2565).
Möjligheten att lyckas med en trygg och läsbar vägvisning ökar när formgivaren har en förståelse för hur människan fungerar i olika situationer och vilka olika strategier vi använder oss av. Undersökningen som gjordes i Kina, visade att kön och ålder påverkar navigeringsstrategier, vilket gör det viktigt att tillgodose flera typer av strategier.
Som tidigare nämnts upplevs sjukhusmiljöer för många som stressande, vilket i sin tur påverkar uppmärksamheten och förmågan att tolka en miljö. Med utgångspunkt i teorierna ovan, är målet att skapa en tryggare och mer tillgänglig vägvisning i Mälarsjukhusets huvudentré. Passini (1999) och Mollerup (2013) är noga med att belysa att wayfinding handlar om hur människan tolkar intryck från
omkringliggande miljö, därför går nästa teoriavsnitt in på kognition och perception.
Kognition och perception
Kognition handlar om hur vi uppfattar omgivningen. Enligt Groome m.fl. är en av de processer vi använder för att uppfatta omgivningen mallar som innehåller ramar för typiska egenskaper hos olika element (2010, s. 50). Perception är en
växelverkan mellan intryck från våra sinnen och hur vi tolkar de intrycken. Denna växelverkan kommer därför ligga till grund för vårt kommande tänkande och även seendet (Eriksson, 2017, s. 62). En teori inom området av perceptionen är att perceptionen är konstruktivistisk, som innebär att vi fyller i luckor av en ofullständig bild av omgivningen. Vi använder oss av tidigare erfarenheter och kunskap för att konstruera en trolig bild av verkligheten (Groome m.fl. 2010, s. 67).
Gestaltteorier är en viktig del i kognition och perception. Gestaltlagarna handlar om människans perception och hur objekt uppfattas i förhållande till bakgrunden (Groome m.fl. 2010, s. 51). Eriksson lyfter att förmågan att tolka enligt
gestaltlagarna är medfödd och att det även är viktigt att framhålla att tidigare erfarenheter påverkar helhetsseendet (2017, s. 63).
att objekt som liknar varandra i ett synfält, tenderar att uppfattas som en grupp eller att tillhöra varandra, även om den verkliga förbindelsen är svag eller obefintlig (2017, s. 64).
Visuellt sökande påverkas av viken information vi tros behöva eller av
målobjektets fysiska egenskaper i jämförelse med distraktionerna runt omkring (Groome m.fl. 2010, s. 107–108). Det första hjärnan registrerar är färg, form, textur, rörelser och djup/uppfattning om avstånd. Efter de första intrycken skapar hjärnan mer komplexa mönster som vi använder för att läsa av en plats (Ware 2008, s. 25). Ett användbart verktyg för att påverka det visuella sökandet är pop-out effekten (Ware 2008, s. 41–42). Pop-out effekter uppstår när ett elements utförande skiljer sig från den resterande omgivningen. Pop-out effekten är beroende av kontrasten mellan ett element och miljön som omger den. De kan exempelvis bero på avvikelse i färg, storlek eller riktning. Pop-out effekten leder till att något som skiljer sig från omgivningen uppfattas mycket snabbare i jämförelse med något som inte gör de (Ware 2008, s. 29). Effekten blir även mer påtaglig om exempelvis olika element skiljer sig i både färg och form, jämfört med enbart färgkodning (Ware 2008, s.35).
Hierarki i det visuella fältet påverkar vårt visuella sökande. Miljöer som innefattar olika hierarkiska förhållanden, underlättar läsbarheten av miljön. En bredare gata eller en stor skylt signalerar båda ett större värde, i jämförelse med mindre element. Placeringen av skyltar kan också visa på dess relevans. Mollerup tar vägskyltar som ett exempel, skyltar som är placerade vinkelrätt mot trafikens riktning upplevs viktigare än skyltar som monterats i sidled med vägen (2013, s. 52).
Med en förståelse för hur människan kan tolka olika miljöer och element, kan man som formgivare utesluta vissa gestaltningar redan på förhand. Vår kognition och perception är med och bygger upp den mentala kartan som nämns i föregående avsnitt. Författarna nämner att perceptionen är beroende av sin kontext, vilket gör att formgivaren behöver ta hänsyn till platsen och användarens förutsättningar. Komplexa miljöer så som sjukhus, besöks av människor med olika fysiska och kognitiva behov. Detta gör att gestaltningen av platsen bör sträva efter att möta så många olika behov som möjligt. Medvetenhet av perception och gestaltlagarna kan exempelvis vara till god hjälp när en plats analyseras och gestaltas.
Källkritik
Stora del av den litteratur som används i teori och tidigare forskning, är litteratur vi tidigare använt under utbildningen. Jag anser att den tidigare kurslitteraturen är trovärdig då den tidigare kritiskt granskats och den har även visats relevant för ämnesområdet. Titlar som använts är relativt gamla, exempelvis Lynch The image
of the city från 1960 och Branzell Att notera rumsupplevelser från 1976. Dessa är
dock fortfarande centrala verk inom ämnesområdet, som senare titlar baseras på exempelvis Passini, vilket gör att jag anser dessa viktiga och relevanta.
De vetenskapliga artiklar som använts är granskade och har samtliga publicerats i journaler, där de även är peer reviewed. På grund av dessa egenskaper anser jag källorna vara trovärdiga. Vetenskapsartiklarna är relativt nya publikationer, exempelvis Gender and Age Differences in Using Indoor Maps for Wayfinding in
Real Environments (Wang m.fl. 2018). Dock bör man ta hänsyn till att studien
utförts i Kina och vissa kulturella skillnader i wayfinding och wayshowing kan förekomma.
I det vetenskapliga ämnesområdet kring kognition och perception bör man veta att alla individers uppfattning kan till en viss del vara unika. Kognition och perception som vetenskapsfält, grundar sig i observationer och forskning som ger teoretiska förklaringar samt regler som gäller de flesta användare. Forskning inom detta område bör därför ses som generell.
En elektronisk hemsida har använts, vilket är Boverket, myndigheten för
samhällsplanering, byggande och boende. På hemsidan finns information att tillgå om deras verksamhet och vad de arbetar med. Informationen som finns tillgänglig granskas och uppdateras ständigt.
Metod
De metoder som används i detta arbete är platsanalys, notationer, intervju, digitalt navigeringstest och litteraturstudie. Metoderna presenteras nedan i den ordning de genomförts, då vissa metoder legat till grund för nästa och för att förtydliga designprocessen. Metodavsnittet avslutas med etiska perspektiv och
metoddiskussion.
Metodvalen och utförandet har påverkats av rådande omständigheter kring covid-19. På grund av restriktioner från regeringen och region Sörmland har inga metoder kunnat genomföras på plats med patienter, dock har observationer kunnat
genomföras. Dessa omständigheter har ställt nya krav på metodvalen, vilket jag är medveten om kan påverkat resultatet.
Platsanalys
För att skapa en bra och grundlig förståelse för en miljö, är det viktigt att tidigt i processen kartlägga platsens och dess förutsättningar. Detta för att förstå
begränsningar, möjligheter och hur platsen används idag (Ching & Binggeli 2012, s. 40). Platsanalysen bygger på en ingående analys av platsens egenskaper,
exempelvis ljusinsläpp, behov, funktioner, material och rörelseriktningar. Platsens gestaltning ska stödja dess funktion, praktiskt och behovsmässigt (Ching &
Binggeli, 2012, s. 58).
Den 19 mars genomfördes en platsanalys av Mälarsjukhusets huvudentré, för att få en förståelse av tidigare nämnda egenskaper och förutsättningar, samt titta på skyltningen av entrén. Platsen dokumenterades i form av bilder, film och anteckningar.
Platsanalysen utfördes i samarbete med Cajsa Mikaelsson. Detta för att diskutera och reflektera över platsen gemensamt.
Notationer
Som ett komplement till platsanalysen och för att bildligt illustrera platsens egenskaper, genomfördes en notations observation den 24 mars.
Vid en notation kan det vara bra att välja ut en användare av platsen och beskriva användning av platsen utefter dennes förutsättningar. Under notationen noteras element som kan ge stöd för orienterbarheten, möjligheten till möten mellan olika användare och liknande. Noteringarna markerar upplevelsen på plats och får inte förväxlas med den fysiska verkligheten (Branzell 1976, s. 9).
Resultatet av notationen ger en förståelse för hur användarna rör sig och använder miljön, vilket i sin tur leder till en förståelse för vart navigeringselement kan placeras. Metoden ger även en förståelse för vilken information som kan behövas var, element som stör eller främjar vägvisningen.
Intervju
Under arbetsprocessen har två intervjuer genomförts, varav en var en gruppintervju med två personer. Intervjuerna har gjorts i samarbete med Cajsa Mikaelsson, där Mikaelsson koncentrerat sig på upplevelsen av huvudentrén till Mälarsjukhuset, medan mina frågor varit riktade mot vägvisningen från entrén. Intervjuerna skiljs åt genom intervju 1 och 2.
Alla intervjuer skedde digitalt, via telefon eller videosamtal. Deltagarna kontaktades via mejl där bakgrunden till arbetet presenterades och ett
samtyckesdokument bifogades, se bilaga 1. Samtalen spelades in med personernas godkännande.
Deltagarna fick inte tillgång till frågorna innan intervjun, utan enbart en sammanfattad bakgrund till arbetet, där ämnet som skulle undersökas
presenterades. Intervjuerna var semistrukturerade, då vi ville ha reflekterande och diskuterande svar. En semistrukturerad intervju innebär att samtalet är inriktat på ett specifikt ämne som intervjuaren bestämt i förväg (Dalen 2015, s. 34).
Intervjuaren är flexibel och kan omformulera sina frågor eller byta dess ordning. Den semistrukturerade intervjun tillåter den intervjuade att utveckla sina tankar och lämna reflekterande svar (Denscombe 2019, s. 269).
Intervju 1
Intervju 1 genomfördes med en anställd vi region Sörmland, som arbetat i kontaktcenter i huvudentrén i 7–8 år. Informantens identitet i intervju 1 kommer hållas anonym och benämnas med informant 1. Detta för att jag inte anser att personens identitet påverkar metodval eller resultat.
Frågorna var formulerade få en förståelse för personalen i kontaktcenters,
uppfattning av användningen av huvudentrén, samt hur de upplever att besökarna uppfattar lokalen. Valet av informant syftar till att få tillgång till målgruppens tankar. Informant 1 är en sekundärkälla till målgruppen, som vi i detta fall inte hade tillgång till. Se intervjuguide i bilaga 2.
Vi utförde intervjun i två block, där Mikaelsson inledde intervjun och jag
avslutade. Vi avbröt inte varandras block, utan samlade följdfrågorna till slutet av intervjun.
Intervju 2
Intervju 2 genomfördes i grupp med en verksamhetsutvecklare på region
Sörmlands sjukhus (informant 2) och en anställd vid utvecklarenheten i regionen (informant 3). Deltagarna i intervjun kommer benämnas med yrkestitlar eller informant 2 och 3.
Gruppintervjuer behöver inte skilja sig mer ifrån en vanlig intervju, än att man kan få in fler svar på en fråga. Gruppintervjuer kan leda till fler reflektioner, vilket i sin tur kan leda till ett mer nyanserat resultat. Gruppdiskussionerna tillåter deltagarna att höra andras synpunkter och reflektera från dessa (Denscombe 2019, s. 270– 271).
Syftet med intervju 2 var att få in information av sakkunniga och få en annan infallsvinkel av entrén. Det kan enligt Dalen vara mycket givande att få information från olika informantgrupper till ett problem. Beroende på
ämnesområde kan olika parters upplevelse av samma situation, skapa ett mer nyanserat resultat (2015, s. 64).
Till intervju 2 användes inte samma intervjuguide. En del frågor utvecklades från intervju 1 och några var hel olika. Under denna intervju var frågorna riktad till Region Sörmlands arbete och uppfattning av entrén. Se intervjuguide i bilaga 3.Vi använde oss av samma blockmetod som i intervju 1, där Mikaelsson inledde
Navigeringstest i digital miljö
Med syftet att kunna genomföra metoder kopplade till målgruppen, skapades en 3D-modell i SketchUp. Den digitala modellen skapades med hjälp av en
planritning av lokalen samt fotografier som togs under platsanalysen. Då rådande omständigheter påverkade möjligheten till att träffa människor i verkligheten, genomfördes olika testerna via den digitala plattformen zoom, som gör det möjligt att dela skärm med testpersonerna. Modellen blev en digital prototyp som
förmedlade rummets proportioner och fysiska egenskaper.
Navigeringstestet genomfördes i två olika omgångar, där test 1 syfte var att undersöka formgivningen av entrén i dagsläget, medan test 2 hade till syfte att utvärdera gestaltningsförslaget.
Prototyping används för att lära sig mer om ett koncept eller en lösning inför en vidareutveckling. Begreppet används ofta för att beskriva en fysiskt byggd modell för test och utforskning. Metodens syfte är att utveckla förståelsen för lösningen och se om den uppfyller användarens behov (Wikberg Nilsson, Ericson & Törlind 2015, s. 155). Att upplevelseprototypa innebär att man simulerar en viss del av en lösning, där man utforskar upplevelsen, vilket i många fall kan uppfattas abstrakt. Det är inte den direkta funktionen av lösningen, utan upplevelsen, känslorna lösningen skapar som man vill undersöka. Metoden grundar sig i teorin, att
människor förstår bäst genom att göra (Wikberg Nilsson, Ericson & Törlind 2015, s. 160).
För att fånga upp deltagarnas tankar fick de uppmaningen att tänka högt. Think-aloud är en metod som är väldigt vanlig i användartester. Testpersonen ska under hela testet tala om varför den gör som den gör, vad den känner och tänker. Med hjälp av metoden kan kritiska moment uppmärksamma och en djupare förståelse för varför testpersonen och målgruppen beter sig på ett specifikt sätt kan ges (Martin & Hanington 2012, s. 180–182).
Test 1 – Nuläget
Det genomfördes med sex deltagare, vars syfte var att skapa en förståelse för hur målgruppen uppfattar utformningen av entrén idag samt hur de skulle röra sig i lokalen. Deltagarna i testet är personer i åldrarna 20 till 50 år och har aldrig tidigare besökt Mälarsjukhuset. Med testpersonernas godkännande spelades även testet in, som underlag till analysen av metoden.
Deltagarna fick berättade i vilken riktning de ville gå eller titta medans jag styrde SketchUp-modellen. De hade även i uppgift att förklara vad de såg och hur de tolkade miljön. Testet avslutades med en öppen diskussion om hur personen upplevt testet och en reflektion över vilka wayfinding-strategier de brukar använda för att hitta på nya platser.
Test 2 – Utvärdering
Test 2 genomfördes med fem deltagare, vars syfte var att skapa en förståelse för hur målgruppen tolkar gestaltningsförslaget samt se hur den påverkar navigeringen från entrén. Testets syfte var även att utvärdera gestaltningsförslaget för
samarbetspartnerns skull och presentera ett trovärdigt resultat. Samma modell användes som i test 1, dock med en ny gestaltning. Deltagarna i testet är personer i åldrarna 20 till 80 år och har aldrig tidigare besökt Mälarsjukhuset. Med
testpersonernas godkännande spelades även testet in, som underlag till analysen av metoden.
Test 2 genomfördes med exakt samma instruktioner som i test 1, för att resultaten skulle gå att jämföra med varandra. Deltagarna fick i uppgift att hitta till målpunkt B och ortopeden på sjukhuset, med hjälp av den information som finns tillgänglig i den digitala modellen.
Resultatet av test 2 presenteras efter gestaltningsförslaget, för att redovisa arbetet i en kronologisk följd.
Etik och metodkritik
När tester- och intervjuer ska genomföras i forskningssyfte finns det flera etiska aspekter att ta hänsyn till. Enligt CODEX (Informerat samtycke 2017) som är en webbplats, vars syfte är att informera och tillgängliggöra forskningsetik, ska ingen forskning bedrivas utan samtycke från personer som deltar i forskningen. Det innebär att den tänkta deltagaren innan informeras om forskningens syfte,
eventuella risker, metoder, projektansvarig, möjligheten att fritt kunna välja om de vill delta eller inte samt hoppa av eller dra tillbaka sitt deltagande.
För att säkerhetsställa informanternas samtycke att delta i en intervju, skickades ett samtyckesformulär ut, där personerna i fråga skriftligt fick bekräfta att de tagit del av informationen om undersökningen och vilka rättigheter de har. Se bilaga 1.
aktivt val från min sida, som grundar sig i att jag tror deltagarna kan våga vara mer frispråkiga om de är anonyma i sitt deltagande. Jag anser inte att anonymiteten påverkar resultatet.
Personen som tolkar materialet påverkas av tidigare erfarenheter och dess uppfattning/tolkning av verksamheten. Resultatet är beroende av forskaren eller den som sammanställer intervjumaterialet (Dalen 2015, s.18). Branzell (1976, s.68) talar om att varje rumsupplevelse är färgad av observatörens personlighet och Denscombe instämmer med att den kvalitativa forskningen tenderar att kopplas ihop med forskaren som tolkat insamlade data (2019, s.25).
Jag har strävat efter att vara så objektiv jag kunnat för att presentera en sann bild av mina undersökningar. Jag upplever även den de nära samarbetet med Mikaelsson bidragit till en mer objektiv tolkning från min sida, då vi båda varit insatta i samma miljö och utgått från samma projektdirektiv. Att vi valde att genomföra intervju 1 och 2 ihop, tror jag inte påverkat resultatet negativt.
Covid-19 har även påverkat antalet möjliga deltagare till de olika metoderna vilket kan ha en viss effekt på resultatet. Dock menar Jakob Nielsen att det räcker att genomföra användartester med enbart fem olika deltagare för att få fram ett så rättvist resultat som möjligt. Nielsen menar att så fort man samlat in data från en användare har man lärt sig närmare en tredjedel av den information användare testet genererar till. Ju fler tester som utförs, desto mindre ny data kommer man få ut. Därför rekommenderar Nielsen att man utför fler mindre användartester, för att få ut mer användbara data (Nielsen Norman Group).
Navigeringstestet gav en tänkbar bild av hur besökare rör sig och läser av miljön, men man behöver ta hänsyn till att deltagarna upplever en tredimensionell miljö på en tvådimensionell skärm. Även att man i verkligheten kan ha stresspåslag på grund av tidspress eller liknande.
Källorna som använts till metod delen har tidigare använts under utbildningen och kan anses trovärdiga, då de tidigare granskats kritiskt.
Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet från metoderna som tidigare nämnts. Resultatet från test 2 kommer efter gestaltningsförslaget, för att presentera arbetet i den kronologiska följd det utfördes i.
Platsanalys
Mälarsjukhuset ligger i utkanten av Eskilstuna stad och är ett av de största sjukhusen i Sörmland. Patienterna hänvisas till största del att gå via huvudentrén när de kommer på läkarbesök. I slutet av lokalen ligger även sjukhusets apotek och cafeteria.
Resultatet av platsanalysen är indelat i två kategorier: aktiviteter och fysiska egenskaper. Detta för att kartlägga informationen på ett lättillgängligt vis. Nedan presenteras en sammanfattning av platsanalysen. För att ta del av fler bilder samt fullständiga punktlistorna som samanställdes efter analysen, se bilaga 4.
Aktiviteter
Besökare som använde sittgruppen närmas dörren, väntade i stor utsträckning på färdtjänst eller anhöriga. Personal och besökare stanna upp på flera ställen och samtalade. Riktningen på rörelserna i rummet var till största del rakt fram, i riktning mot apotek eller
andra målpunkter. Andra rörelser som förekom relativt frekvent var upp till andra våningen eller rörelse in genom dörrarna på höger, respektive vänster sida som leder till ortopedi- och medicinmottagning.
Kontaktcenters öppettider är mån. till tor. 7–16 och fre. 7–15 och det var under besöket nästan alltid någon besökare som stod i dess lucka. Flera av besökarna i sällskap med någon anhörig, även personal använder huvudentrén.
Fysiska egenskaper
Entréns ena vägg består nästan enbart av glas, vilket leder till att lokalen har god tillgång till dagsljus. När man kliver in i entrén möts besökarna av en in checkning station (se figur 4) och en banderoll som informerar hur man ska agera inför ett läkarbesök. Det finns även en ytligare station till höger om entrédörrarna, se figur 5.
Figur 5. Kontaktcenter.
I lokalen finns större sittgrupper utplacerade, inredningen är annars sparsam med undantag från sex stycken gröna växter och en monter. Väggar och golv är ljusa och de finns flera inslag av rött i interiören, bland annat dörrar. Över sittgrupperna till höger hänger tre olika skärmar som visar busstidtabellen från sjukhuset samt
Figur 8. Sittgrupp i mitten av rummet.
Figur 9. Samma sittgrupp som
föregående, men bild tagen från entrédörren.
Figur 10. Bild över armatur som hänger
ner från andra våningen.
Figur 11. Bild av skyltning till andra
De vägvisningselement och skyltning som finns är en stor karta över hela sjukhuset, som är placerad i andra änden av lokalen, sett från entrédörrarna. De sitter flera lappar uppe på dubbeldörrarna till mottagningarna man når från huvudentrén. På väggen upp till andra våningen sitter skyltar som informerar vad man finner där uppe. I gråzonen precis utanför där jag satt en avgränsning för huvudentrén kommer blodcentralens väntrum och skylar som informerar om toalett och låsbara skåp. Dessa skyltar hänger i taket.
Figur 12. Bild av informationskartan.
Figur 13. Bild av område intill huvudentrén.
Notationer
Vid notationerna identifierades fem element som Lynch (1960) och Branzell
(1976) anser vara av stor vikt när vi läser av en miljö. Enligt de båda påverkas vi av barriärer, stråk, distrikt, landmarken och noder i vår tolkning av en plats eller område. I denna notation har elementen identifierats utifrån målgruppens perspektiv.
Utifrån observationen identifierades flera olika stråk, men det stråket som leder rakt fram var mest trafikerat. Troligen beror det på att korridoren rakt fram leder vidare till flera avdelningar, samt apotek och cafeteria. Det var även fler besökare som använde karuselldörren än skjutdörrarna.
grupperna upplevs som skilda, privata områden. De olika grupperna blir även noder, där folk samlas.
Sittplatsen i mitten utgör även en stor barriär i rummet, där besökarna tvingas gå runt den om de exempelvis ska gå till informationskartan. Det är enbart i
huvudentrén det finns möjlighet att komma i kontakt med personal, så
kontaktcenter fungerar som ett landmärke för lokalen. Om man skulle gå utanför avgränsningarna för arbetet är huvudentrén i sig ett landmärke för hela sjukhuset. Under observationen upplevde jag platsen lugn, då de inte förekom buller eller annat oljud. Det var inte många som stannade kvar på platsen för att samtala eller liknande. Miljön upplevde jag ren och avskalad, funktionell. Möbler i mänsklig skala.
Intervju
Som tidigare nämnts utfördes både intervju 1 och 2 i samverkan med Cajsa Mikaelsson.
Resultatet av dessa intervjuer presenteras nedan i ett sammanfattat format, medan mer utförliga kartläggningar av intervjuerna ligger under bilaga i bilaga 5
respektive 6. Intervjuerna genomfördes 2020-04-17 samt 2020-04-23.
Intervju 1
Huvudentréns syfte är enligt informant 1, att vägleda besökare vidare till rätt av delning, en väntsal för patienter som väntar på färdtjänst och en plats där man anmäler sig/checkar in, inför kommande läkarbesök. Det finns olika typer av besökare, de som varit där tidigare som exakt vet vart de ska, de som inte frågar om hjälp utan istället använder informationskartan samt skyltningen. Sen finns det personer som går direkt till kontaktcenter och frågar om hjälp med vägvisningen. Enligt insamlad statistik från kontaktcenter har de dagligen mellan 250 till 350 besökare i luckan, som ber om hjälp.
En av grunderna till besökarnas förvirring är enligt informant 1 det relativt nya målpunktsystemet, där besökarna inte förstår systemet. ”Man vill kunna se M, M, M mammografi, så som det var tidigare. Det är mer självklart, det systemet fick vi lära oss i skolan”. Mammografin ligger i sjukhusets målpunktsystem under G.
En annan orsak till att man inte hittar till rätt målpunkt och mottagning är att flera besökare lämnar kallelsen hemma, trots att den innehåller information som hjälper besökaren att komma rätt.
Som extra stöd finns det även rödakorset värdinnor som står i huvudentrén, de hjälper besökare att hitta rätt på sjukhuset. När värdinnorna inte är på plats eller kontaktcenter har stängt, går besökare och frågar om hjälp hos apoteket.
Intervju 2
Kritik som framkommit till utvecklingsenheten är att huvudentrén upplevs rörig, konstig och att det är svårt att läsa av miljön på grund av detta.
Vi fångade från förbipasserande när vi körde innovationsveckan 2019, att man uppfattade justhuvudentrén på Mälarsjukhuset som extremt rörig och konstig, bara en massa saker över allt. Man hittar inte ens till de som är mitt framför nyllet på en och då har vi gjort något fel
tycker jag, om det är så. - Informant 3
Informanterna är båda överens om att sjukhuset inte lever upp till målet eller visionen, då ett vårdbesök inte enbart handlar om undersökningen/läkarbesöket, utan sträcker sig från kallelsen, parkeringen, entré, in checkning till dess att man fått komma in hos läkaren. Informant 3 menar att ” om inte alla stegen uppfattas som man är rätt ute, då är man på något sätt i underläge och det är inte smart. De ligger inte heller i linje med de mål vi har uppsatta”.
Man skulle vilja att huvudentrén tydligare hade gestaltats och identifierats som en huvudentré, vars funktioner är lätta att förstå. Angående vägvisningen är båda överens om att rummet har en tydlig riktning och att man dras emot den långa korridoren rakt fram. De upplever att besökare missar de första
vägvisningsmaterialet som är informationskartan och även skyltarna i taket. Man kommer då fram till ett vägskäl av långa korridorer och där skyltningen kommit tidigare.
Övrig information som framkom under gruppintervjun var att sjukhuset inte använder sig av något färgkodningssystem och det är inte heller planerat för ett sådant. Informanterna upplever möbleringen av entrén som ett hinder och ett förtydligande till att kontaktcenters primära arbetsuppgift inte är att hjälpa besökare med vägvisning. Informant 2 förklarade även att i dagsläget hänvisas största delen
Navigeringstest i digital miljö
Test 1 – NulägetUnder vecka 19 genomfördes sex stycken användartester, som motsvarar
målgruppens tankar kring navigeringen av platsen. Nedan sammanfattas resultatet av navigeringstestet, för en mer utförlig sammanfattning där de olika testerna redovisas var för sig, se bilaga 7.
Alla deltagare började med att läsa av den banderoll som står placerad rakt fram, i nära anslutning till snurrdörren. De förstod att de skulle anmäla sig i
incheckningsstationerna och sedan hitta vidare in på sjukhuset. Det är efter
incheckningen deltagarnas strateger börjar skilja sig åt. 3 av 6 testpersoner använde sig av kontaktcenter för att fråga om vägen, medans resterande tre använder någon typ av information från rummet utförande eller vägvisningsmaterial. Personerna som frågade om vägen tittade först runt i lokalen för att hitta en skylt som informerade om målpunkt B, men när man inte såg någon gick man från
incheckningsstationen direkt till kontaktcenter. Efter att ha fått information om att gå ner i korridoren och hålla vänster innan apoteket, gick alla raka vägen ner och
Två av deltagarna var uppmärksam och läste på skyltarna i taket samt på väggarna innan man kom fram till den skylt som hänvisa till B. Båda deltagarna sa att de gjorde detta för att vara säker på att de inte missa den skylten de letar efter. Den tredje personen gick ner i korridoren utan att funder på skyltningen och hade målet inställt på apoteket.
De tre deltagarna som inte frågade om hjälp utan använde kartan istället, checkade även de in först, läste nästa steg på välkomstbanderollen och förstod att de nu skulle leta sig vidare till rätt avdelning. Två av deltagarna tittade runt i rummet och uppmärksammade kartan och gick dit för att läsa av den. Problem uppstod då en deltagare inte kom ihåg eller förstod vilken entré som använts, utan antog att hon gått in i akutmottagningen (entré 3). Denna deltagare hade dock tur i navigeringen, då hen trodde att den skulle ta höger vid apoteket såg att målpunkt B låg åt vänster. Deltagaren reflekterade över att det var konstigt och att enligt kartan skulle
målpunkt B ligga åt höger, men litade på skyltningen och hitta då rätt.
Figur 16. Välkomstbanderoll i entrén.
Figur 17. Nuvarande
Den andra deltagaren som använde kartan läste även denna av fel och trodde att den skulle hålla vänster redan vid kartan, den uppfattade alltså inte att den skulle använda den långa korridoren mot apoteket. Deltagaren såg sedan att de inte gick att gå till vänster och valde då att använda upp till övervåningen, där man även här insåg att man kommit fel. Med en form av uteslutningsmetod användes istället korridoren ner och man uppmärksammade skyltning och de olika rumsliga element som följde gången. Vi apoteket uppmärksammade man skylten i taket som pekade åt vänster och hitta slutligen till sitt mål.
Den sista deltagaren som inte pratade med kontaktcenter, tittade inte på kartan utan gick på tidigare erfarenheter och gick direkt ner i korridoren. Deltagaren sa att detta berodde på att man vanligtvis brukar passera informationen/receptionen för att komma vidare in på offentliga platser. Provtagningens väntrum upplevde deltagaren vara en bekräftelse på att hen var på rätt väg och uppmärksammade sedan skylten i taket som informerade om målpunkt B.
Flera av deltagarna tyckte att kartan var gömd i rummet och att de hade varit större chans att man använt den om den varit placerad tidigare i rummet. De som läste av kartan tyckte att de skulle vara utmärkt vart man var, en ”du är här” markering. Två av deltagare som fråga om vägen, tyckte att lokalen var lättöverskådlig medan resterande upplevde den rörig. Deltagarna tror att miljön hade blivit mer
Analys och sammanställning
Testet och intervjuerna bekräftar att vi har alla olika navigerings strategier som grundar sig i tidigare erfarenheter. Entrén uppfattas av några i test 1 som
lättöverskådlig och lätt att orientera sig i, trots att man frågade kontaktcenter eller gick fel. Ingen nämnde möbleringen av lokalen, förutom att in checkningsstationen närmast dörren upplevdes som ett hinder, fångade uppmärksamheten direkt och skymde informationskartan.
Alla deltagare upplevde avsaknaden av skyltar till målpunkt B som det största problemet. Den långa korridoren var en indikator på att de skulle åt det hållet, något man i vissa fall kom fram till med uteslutningsmetoden.
Punktlistan nedan sammanfattar problem som framkommit av testpersoner eller informanter:
o Informationskartan upplevs gömd i lokalen o Avsaknad av skyltar i entrén
o Rörig, mycket intryck
o Kartan förklarar inte vart man befinner sig o Man förstår inte att man är i huvudentrén
Designprocess
Denna studie har grundat sig i en iterativ designprocess, som inleddes med ett projektmöte med Mälarsjukhuset, där projektdirektiv togs fram samt en genomgång av problem som verksamhetsutvecklare och utvecklingsenheten identifierat. Nästa steg var att utföra en platsanalys samt en observation för notationer. Syftet var att undersöka vilka förutsättningar samt identifiera vilka problem som kan uppstå med navigeringen i huvudentrén till Mälarsjukhuset.
Nästa steg var att börja med litteraturstudierna, för att kunna tolka den information som jag fått fram under platsanalysen samt observationen, detta i syfte för att kunna genomföra intervjuer i nästa steg. Frågorna till intervjuerna grundade sig i kunskap som kommit fram tidigare i processen. Parallellt byggdes en digital modell av huvudentré i SketchUp, med syfte att motsvara dagens förutsättningar för
Modellbyggandet gjorde även att jag såg mer detaljer och fick en djupare förståelse för lokalen.
Utifrån teorier och insamlad empiri togs ett gestaltningsförslag fram, över hur den befintliga miljön och vägvisningen skulle kunna förändras. Gestaltningsförslaget testades sedan i ett digitalt navigeringstest, som hade till syfte att utvärdera gestaltningsförslaget. Projektet har varit användarfokuserat och beslut som fattats har grundat sig i vilka behov målgruppen har.
Exempelvis har det tagits hänsyn för mått för rullstolar. En passage där två
rullstolar ska kunna mötas, bör vara 1600mm bred och om en rullstolsburen person möter en gående, bör passagen vara 1400mm bred. För att man ska kunna vända med en rullstol behöver det vara en fri yta på 1500mm i diameter (Bodin m.fl. 2017, s.247, 249).
Under hela projektets gång har jag och kurskamraten Cajsa Mikaelsson haft en nära kontakt med samarbetspartnern och vi har fått tillgång till mycket information samt underlag som hjälpt oss i arbetet. Jag har arbetat med ett öppet sinne, där
Gestaltningsförslag
Med utgångspunkt i tidigare presenterade teorier och empiri som framkommit under processen, har ett gestaltningsförslag tagits fram i syfte att underlätta orienterbarheten i huvudentrén på Mälarsjukhuset. Nedan presenteras en
sammanställning av behov som identifierats kring vägvisning samt empiri insamlad från representanter av målgruppen som ligger till grund för gestaltningsförslaget:
o Tydliggöra informationskartan
o Skyltar som hänvisar vidare till övriga målpunkter o Arbeta med visuell hierarki samt visuellt sökande o Skapa en trygg och trivsam miljö för sjukhusbesökare o Förtydliga platsens olika funktioner
o Kartan bör kompletteras med en symbol som informerar vart man befinner sig
Figur 20. Topp-vy över nuvarande formgivning.
1. och 2. markerar förändring av möbler och möblering. 3. markerar 1.
2.
Den största förändringen som gjort i entrén är att möblerna bytts ut till nättare modeller. Deltagarna i navigeringstestet 1, upplevde att kartan var gömd i rummet eller att den var placerad för långt in. Kartan sitter kvar på samma plats, dock gör den nya möbleringen att kartan uppmärksammas tidigare. Kartans utformning och grafiska element sticker ut i lokalen och skapar en pop-out effekt. Effekten
förstärks även av den blå kontrastfärgen. En anledning till att kartans inte har bytt plats är på grund av dess utformning, kartan är illustrerad så att väderstrecken stämmer överens med platsen och placeringen. Om kartan placerats på långsidan av rummet hade inte kartans väderstreck stämt överens med verkligheten.
En annan tanke med kartans sena placering i rummet är att den ska komma som ett naturligt nästa steg efter incheckningen och rörelsen i rummet ska bli så naturlig som möjligt. Besökarna ska börja med att anmäla sig i en av checkningsstationerna, sedan planera hur de ska navigera till rätt målpunkt.
Test 2 antydde att den nya möbleringen/gestaltningen var fördelaktig, för kartans placering och fler testpersoner uppmärksammade kartan i test 2, i jämförelse med test 1. Test 2 visade även att deltagarna inte använde sig av kartan om de
uppmärksammar en vägvisande skylt, som bekräftar deras behov. Kartan, skyltarna och kontaktcenter skapar tillgänglig navigeringsinformation i flera nivåer, vilket leder till att målgruppens olika behov tillgodoses, oberoende av kön och ålder. Närhetslagen har tillämpats i möbleringen av rummet för att skapa olika distrikt och zoner. Soffgruppen i mitten skapar i sig ett rum, en zon som kan upplevas trygg och avskild från all övrig aktivitet i lokalen.
1. Incheckning
1. Incheckning
2. Läsa a v karta
3. Gå vidare till mott.
Flertalet informationsposters och skyltar har tagits bort för att minska risken för överbelastning. Den stora röda skylten med ett A över hissarna har ersatts med en mindre hängande skylt, som har samma grafiska uttryck som resterande skyltar. En ny skyllt har satts upp precis efter trappan, i öppningen till korridoren som hänvisar vidare till de andra målpunkterna. Placeringen går att ifrågasatta, då de hade varit fördelaktigt att den placerats tidigare i entrén. Anledningen till att pilen pekar uppåt, är för att hänvisa besökare som ska vidare till någon annan målpunkt att fortsätta rakt fram. Problem kan dock uppstå i tolkningsprocessen när det finns möjlighet att gå upp för trappan. För att förebygga missförstånd placerades därför skylten därför efter trappan. Kartan och skyltarna tillgodoser besökares olika behov, då wayfinding bör tillgodose olika individers strategier för wayfinding. Huvudentrén identifierades under notationen som en nod, då platsen är en
mittpunkt där många funktioner möts. Detta leder till att det rör sig stora mängder människor i lokalen och utrymmet runt möblerna blir viktigt. Utifrån
rekommendationer från Arkitektens handbok, är det minst 1800mm mellan möbler och väggar. Inte enbart för att två rullstolar ska kunna mötas, utan även för att folk ska kunna stanna upp och läsa på skyltar, utan att känna sig i vägen.
Figur 27. Gestaltningsförslag av huvudentré, incheckningsstation till vänster om entrédörrarna. Figur 28. Gestaltningsförslag av huvudentré, incheckningsstation till höger om Figur 26. Nuvarande formgivning av entrén (kontaktcenter blockeras av incheckningsstation).
För att skapa en naturlig rörelse i rummet är incheckningsstationerna placerade direkt innanför entrédörrarna, två skärmar på var sida. Stationerna har markerats med samma blåa kulör som finns bakom informationskartan, kulören går även ner en bit på golvet för att skapa en rumslig, avgränsad upplevelse av stationen. Valet grundar sig i perceptionsteorier om att människan först uppfattar färg samt former och att den blåa färgen ges större uppmärksamhet i kontrast till den annars ganska avskalade miljön. Likhetslagen har även används i kulörvalen, då de första två stegen som ska genomföras på vägen till rätt mottagning är markerade på samma vis. För att behålla det högra hörnet luftig har tv-skärmarna som visa busstidtabeller placerats i samma nivå och fyra fåtöljer har ersatt träbänkarna. Rött används i dagens formgivning som en accentfärg och under platsanalysen upplevde jag att den hade en hierarkis påverkan i miljön och kunde störa det visuella sökandet. För att förebygga denna störning har flera röda element plockats bort. Hissdörrarna är dock fortsatt röda, för att vara i kontrast till övriga element och underlätta det visuella sökandet.
Kontaktcenter hade identifierat att besökare ofta hade svårt att hitta till de avdelningar som låg direkt i entrén, bland annat kirurgiska kliniken och
medicinmottagningen. För att tydliggöra ingångarna till dessa avdelningar har jag föreslagit att man dels sätter en större text med avdelningens namn samt att man lägger till välkommen in. Frasen är inbjudande och vanligt förekommande i samhället, vilket jag anser kan leda till ett tydliggörande av ingångarna.
Test 2 – Utvärdering
Under vecka 22 genomfördes fem stycken användartester, som motsvarar målgruppens tankar kring navigeringen av gestaltningsförslaget. Nedan
sammanfattas resultatet av navigeringstestet, för en mer utförlig sammanfattning där de olika testerna redovisas var för sig, se bilaga 8.
Fyra av fem deltagare gick in en bit, tittade sig omkring och uppmärksammade skylten som hänger vid trappan (se figur 30 och närbild), som hänvisar vidare till andra målpunkter, där ibland B. De följde sedan korridoren ner, var
uppmärksamma på nya skyltar och hittade sedan rätt. Den femte deltagaren gick direkt fram till receptionen och checkade in, då hen brukar göra så i vanliga fall.
Deltagarna reflekterade över gestaltningen av lokalen som lättöverskådlig och att man med enkelhet kunde tyda de olika funktioner som fanns i entrén. Fyra av fem deltagare uppmärksammade kartan direkt när de klev innanför dörrarna, dock uppmärksammade man skylten vid trappan ungefär samtidigt och gick då direkt efter skyltens hänvisning.
Tre av deltagarna nämnde att de vanligtvis brukar titta på en karat av platsen om det finns tillgängligt, vid besök av nya platser. Kartan ger dem en överblick och förståelse för platsen, innan de går efter skyltningen. Resterande två brukar vanligtvis leta efter skyltar direkt de kliver in i en ny lokal och om de inte uppmärksammar några, frågar man i receptionen. Genomförandet och
reflektionerna bekräftar teorierna kring wayfinding-strategier och att det är viktigt att tillgodose flera av dem i en lyckad vägvisning.
Resultatet i test 2 antyder att vägvisningen har förbättrats, då deltagarna var snabbare i sin navigering, jämfört med deltagarna i test 1. Det var enbart en deltagare som checkade in/anmälde sig inför läkarbesöket i test 2, i test 1 gjorde alla deltagare det. Denna skillnad kan bero på att gestaltningsförslaget inte informerar om det första steget (incheckning) eller att den digitala testmiljön påverkade deltagarna så att de upplevde att man kunde hoppa över första steget.
Figur 31. Gestaltningsförslag av huvudentré, incheckningsstation till vänster
Slutsats
Studiens syfte var att utforska hur rumslig informationsdesign kan underlätta och tydliggöra orienterbarheten från huvudentrén på Mälarsjukhuset. Frågeställningen för studien var följande:
På vilket sätt kan rumslig informationsdesign stärka befintlig vägvisning i huvudentrén till Mälarsjukhuset?
Studiens mål var att med stöd i kognition- och vägvisningsteorier skapa ett
gestaltningsförslag med rumsligt gestaltad vägvisning, som med önskat resultat ska nå ut till fler besökare och minska arbetsbörda från vårdpersonalen. Några
generella slutsatser angående studien går inte att dra, då jag är medveten om att det empiriska underlaget inte är tillräckligt stort. Dock kan man avläsa vissa tendenser i resultatet av metoderna och analyserna, gällande wayfinding i en komplex miljö. Riktlinjer samt egenskaper som jag anser, bekräftas i studien och som är viktiga i vägvisning i komplexa miljöer:
o Olika nivåer av vägvisning bör finnas tillgängligt, för att tillgodose olika individers strategival i wayfindings-processer
o En miljö som är lätt att överblicka underlättar det visuella sökandet och kan skapa en trygghet hos användaren
o Skapa en delad hierarki mellan de viktigaste funktionerna i rummet
Jag anser att undersökningen bekräftar teorin om wayfinding och hur olika vi människor tar oss fram. Offentliga miljöer har en stor målgrupp, där flera behov behövs tas hänsyn till och det är därför viktigt att skapa vägvisning som stödjer flera olika wayfinding-strategier. En miljö med information i olika nivåer och som inte är överbelastad med intryck underlättar det visuella sökandet, vilket bidrar till en trygghetskänsla då besökarna förstår hur de ska interagera med platsen.
I skapandet av en hållbar framtid där allt går snabbare, behövs vägvisning som är utformad för alla samt lätt att ta till sig. Perception och kognition spelar stor roll i utvecklingen av väl gestaltade miljöer, som inte påverkar människan negativt.
Diskussion
Jag tror att det i framtiden kommer bli allt viktigare med utformning och gestaltning av navigeringselement. Vi bygger stora komplexa byggnader i flera våningar, där vägvisningen i flera fall inte är med i planeringsprocessen. Som Passini (1999) nämner är det i flera fall en lucka i kommunikationen mellan arkitekten och den som planerar vägvisningen. Vi behöver skapa en förståelse om att det inte enbart handlar om lokalsinne och erfarenhet av att hitta i komplexa byggnader, utan att det faktiskt finns forskning och teorier inom wayfinding och perception som kan underlätta. Det är ett intressant ämne att studera, där flera discipliner behöver delta i utvecklingen av området.
Ett naturligt steg i utvecklingen av projektet hade varit att använda sig av digitala lösningar, både på plats i lokalen samt någon lösning som besökarna kunde bära med sig. Det är dock viktigt att inte ersätta analoga kartor och skyltar med digitala lösningar, då det kan utesluta en stor del av målgruppen. Digitaliseringen i
samhället går fort och utvecklas hela tiden, dock är det flera grupper som kan ha svårt att interagera med digitala skärmar eller liknande. Man behöver även här ta hänsyn till de olika wayfinding-strategier som finns.
En utmaning under arbetet har varit metodvalen och att ej ha tillgång till
målgruppen, då covid-19 har varit ett hinder. Jag anser dock i slutet av processen att det har varit utmanande och har tvingat mig att använda nya metoder samt tillvägagångsätt. Jag hade troligen inte genomfört de digitala navigeringstesterna och i efterhand anser jag att det är genom dessa tester som jag lärt mig mest. Genomförandet av testerna skapade resultat som är jämförbara med varandra, vilket gör att mer konkreta slutsatser kan tas av de förändringar jag genomfört i gestaltningsförslaget. Test 1 antydde att den information som finns på platsen idag är tillräcklig, då alla till slut kom fram. Den största skillnaden till test 2 var att det gick mycket snabbare att hitta rätt samt att färre deltagare frågade kontaktcenter om vägvisning. Test 2 gav även information som bekräftar i stor utsträckning de
designval som gjorts i gestaltningsförslaget och skapar ett tydligt resultat, som sjukhuset kan arbeta vidare med i sin gestaltning.
Jag anser att resultatet och slutsatsen presentera riktlinjer, som går att applicera i flera offentliga inomhusmiljöer. Det är viktigt att skapa vägvisning i olika nivåer,
