Elevers och lärares förväntningar på studie- och yrkesvägledning

1

Examensarbete

Elevers och lärares förväntningar på

studie- och yrkesvägledning

Student’s and teacher’s expectations of guidance and counseling

Maja Jovanovic

Liridona Brahimi

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2013-03-21

Examinator: Irene Andersson

Handledare: Hilma Holm Fakulteten för

3

Sammanfattning

Vårt arbete berör studie- och yrkesvägledarens yrkesroll på en gymnasieskola vilket gör skolvärlden till vårt ämnesområde. Problematiken, som vi anser finns och vill belysa är förväntningarna elever och skolpersonal har på vägledaren. Syftet med vårt arbete är att studera hur förväntningarna skolelever och lärare har på studie- och yrkesvägledaren och vilka likheter och skillnader som finns på de beträffande förväntningarna. För att få en förståelse kring detta område använder vi oss av tre frågeställningar som är följande: 1.Vilka förväntningar har elever från tredje klass på gymnasieskolan på vägledarens yrkesroll? 2. Vilka förväntningar har lärarna på gymnasieskolan på vägledarens roll? 3.Vilka likheter och skillnader finns det mellan elevernas och lärarnas förväntningar på vägledarens arbetsuppgift? Våra frågeställningar har vi valt att analysera utifrån de olika rollteorierna, vilka är de

formella, de informella samt de systemiska rollerna.

Metoden vi väljer att använda oss av för att samla in det empiriska materialet är genom kvalitativa intervjuer med var och en av våra respondenter. Det viktigaste och mest

huvudsakliga resultatet vår undersökning kommer fram till genom våra intervjuer är att det finns höga förväntningar på studie- och yrkesvägledaren från båda sidorna och att dessa förväntningar är rätt lika varandra. Inga större skillnader finns från varken lärarnas eller elevernas håll.

4

Förord

Vi vill först och främst tacka varandra, för vårt stöd och motivation där vi alltid har stöttat

och drivit varandra i rätt riktning.

Arbetet har fördelats väldigt jämnt mellan oss två. Vi har till största del skrivit tillsammans, men mindre kapitel har varit uppdelade, såsom inledning och bakgrund. Liridona skrev

inledningen, och Maja skrev bakgrunden. Resterande delar av vårt examensarbete är skrivet av oss båda tillsammans.

5

Innehållsförteckning

2.1 Studie- och yrkesvägledning ... 10

2.1.1 Presentation av Studie- och yrkesvägledare ... 10

2.2 Sammanfattning ... 11

3. Metod ... 12

3.1 Metodval och metoddiskussion ... 12

3.2 Urval av undersökningsenheter ... 12 3.3 Datainsamling ... 13 3.4 Analysmetod ... 14 3.5 Etiska ställningstaganden ... 14 4. Tidigare forskning ... 15 4.1 Presentation/introkuktion ... 15 4.1.1 Henryssons undersökning ... 15 4.1.2 Vägledningsverksamhetens funktion...…17

4.1.3 Samarbete inom vägledningsverksamheten ... 17

4.1.4 Lovèns undersökning ... 18

4.1.5 Relationer och möjliga förbättringar ... 18

4.1.6 Dresch & Lovéns undersökning ... 19

4.2 Sammanfattning ... 20

5. Teori ... 21

5.1 Sammanfattning ... 23

6. Resultat ... 24

6.1 Studie- och yrkesvägledning ... 24

6.1.1 Presentation ... 24

6.2 Elevens perspektiv ... 24

6.2.1 Elevens syn på vägledaren ... 24

6.3 Elevens förväntningar på vägledaren och dennes arbetsuppgifter ... 25

6.4 Möjliga förbättringar inom vägledarens yrkesroll ... 27

6.5 Lärarens perspektiv ... 28

6

6.6 Lärarnas förväntningar på vägledaren och dennes arbetsuppgifter ... 29

6.7 Samarbete och möjliga förbättringar ... 31

6.8 Likheter och skillnader ... 32

6.9 Sammanfattning ... 33 7. Analys ... 35 7.1 Formella rollerna ... 35 7.2 Strukturella rollerna………36 7.3 Informella rollerna ... 36 7.4 Systematiska rollerna ... 36 7.5 Djuproller ... 37 7.6 Sammanfattning ... 38 8. Diskussion ... 40 8.1 Resultat ... 40 8.2 Metod ... 40

8.3 Teori och analys ... 42

8.4 Tidigare forskning ... 43

8.5 Förslag på vidare forskning och diskussionsfråga ... 45

9. Referenslista ... 46

Bilagor ... 47

Bilaga 1 ... 47

7

1. Inledning

De flesta elever på både grundskolor och gymnasieskolor har någon gång under sin skoltid besökt en studie- och yrkesvägledare. Oftast har elever på ett eller annat sätt kommit i kontakt med vägledaren i olika skolsammanhang. Det kan vara allt från att ha ett vägledningssamtal till mindre frågor som berör utbildning eller arbetsmarknaden. Av denna anledning anser vi att det är viktigt att elever och skolpersonal har en god insyn i varför vägledaren finns och vad denne kan hjälpa eleverna med för att på bästa möjliga sätt dra nytta av verksamheten. Detta är inte så självklart som det kan låta, då elever och skolpersonal kan ha fel uppfattningar eller för höga förväntningar på vägledarens yrkesroll, vilket är det vi vill undersöka. Henrysson (1994) tar upp problemen mellan vägledare och övrig skolpersonal, där

vägledningsverksamheten blivit problematisk kring vem som bär ansvar för vad. Intriger dess emellan förekommer även exempelvis när vägledaren behöver låna tid från lärares lektioner till information eller samtal med eleverna. För att undvika dessa situationer är det viktigt att vägledarens yrkesroll presenteras så som den ska vara så att förväntningarna på vägledarens arbetsuppgifter är rimliga inom vägledningens ramar. På lärarnas Riksförbunds hemsida förklaras vägledarens roll i skolan. Där betonas vikten av samarbetet som bör finnas mellan vägledare, skolledare, lärare, elev och hemmet för att stärka utvecklingen för eleverna och detta anses som väldigt viktigt. Man påpekar även att vägledaren möter förväntningar på sig och sin yrkesroll från olika håll i sitt arbete, både från lärare, föräldrar samt andra personer

(Lärarnas riksförbund, 2011).

Vi har alltså valt att ha skolvärlden som grundområde för vårt uppsatsskrivande. Vår undersökning handlar om vilka förväntningar skolan har på studie- och yrkesvägledare, om vilken roll de har, deras arbetsuppgifter samt undersöka synen skolan har på vägledarens yrkesroll. Med skolan menar vi i detta fall, elever och lärare. Vi anser att det är viktigt att undersöka både elevers och lärares förväntningar på vägledaren av den anledning att dessa utgör en stor del av skolan, vilket i sin tur är studie- och yrkesvägledarens arbetsplats. Fokus ligger i att försöka få fram om det finns samband mellan förväntningarna som elever och lärare har och att studera likheter och olikheter i deras tänkande kring vägledaren. Varför detta är så viktigt att undersöka är för att, Sveriges grund- och gymnasieskolor enligt lag, måste kunna erbjuda skolans elever vägledning av personal som har vägledningskompetenser

8

(Skolverket, 2012). Eftersom att det är lag på att ha vägledning måste det betyda att det anses som något prioriterat och nödvändigt för att gynna elevernas utveckling kring bl.a. kunskap om sig själv, kunskap om studier samt arbetsmarknaden.

En av anledningarna till att vi valde att undersöka detta område är att vi av erfarenhet från tidigare praktikplatser märkt av en skev bild av den yrkesroll en vägledare har. Allt för ofta verkar det som att elever haft felaktiga förväntningar på vad vägledares uppgifter är. Detta från praktik perioder på både grund- och gymnasieskola. Vi har allt för ofta sett att elever besöker vägledaren på skolan för att få direkta svar på sina frågor, stora som små. Många lärare skickar iväg elever till vägledaren för att få svar på frågor som dessa själva kan söka upp. Detta kan ses som något positivt dock även som något negativt. Att lärare skickar elever vidare till vägledaren kan vara positivt av den anledning, att elever får upp ögonen för att

vägledaren finns på plats, dit man kan vända sig om man behöver ha hjälp med något eller enbart har olika funderingar. Detta kan även medföra att elever blir allt mer bekväma med att besöka vägledare. Det negativa kan vara att det kan få fel effekt då elever vänder sig dit när de inte har ”väglednings syfte” vilket blir ett problem då tiden tas ifrån elever som hade behövt samtala eller liknande. Elever vi talat med under praktikplatser har en bild av att en vägledare har svar på alla frågor. Vägledaren behöver, vid vissa tillfällen, själv söka upp svar då

han/hon omöjligt kan veta allt, vilket kan leda till att eleverna går miste om

”vägledningsdelen” av yrket. På Lärarnas riksförbunds hemsida (2011) beskriver de

vägledarens yrkesroll och rollen i skolan. Den vägledningssökandes personliga vägledning är den uppgift som en vägledare bör lägga störst vikt på och bör även ha kunskaper kring

arbetsmarknaden och vidare studier. En vägledares viktigaste verktyg är samtalet där han/hon ska kunna hjälpa individerna att hantera olika val de står inför och lösa problem som står som hinder för att nå sina mål. Detta kring situationer som berör arbete, yrken samt utbildning. Processen kring individens utveckling anses som viktig och grunden i att individer gör goda val ligger i att ha kunskap om sina alternativ och främst en god självkännedom.

1.1. Syfte

Syftet med undersökningen är att studera förväntningarna skolelever och lärare har på studie- och yrkesvägledaren och vilka likheter och skillnader som finns på de beträffande

9

1.2. Frågeställningar

1. Vilka förväntningar har elever från tredje klass på gymnasieskolan på vägledarens yrkesroll?

2. Hur ser lärarnas förväntningar på vägledarens roll ut?

3. Vilka är likheter och skillnader mellan elevernas och lärarnas förväntningar på vägledarens arbetsuppgift?

10

2. Bakgrund

2.1. Studie- och yrkesvägledning

2.1.1 Presentation av studie- och yrkesvägledare

De flesta människorna i vårt samhälle, vuxen som ungdom, har någon gång i sitt liv stött på ordet studie- och yrkesvägledare eller studie- och yrkesvägledning. Många har säkerligen en personlig erfarenhet av vägledningen, medan andra enbart är bekanta med ordet utifrån andra förhållanden. För att förstå sig på vad en vägledare (studie- och yrkesvägledare), är för något samt vad denna arbetar med behöver vi först och främst få en ordagrann förklaring på vad begreppet innebär. På Nationalencyklopedins hemsida (2012) står följande om vad studie- och yrkesvägledning innebär:

studie- och yrkesvägledning, SYV, tidigare studie- och yrkesorientering (syo), verksamhet

som syftar till att skolelever ska kunna inhämta kunskaper och erfarenheter inför framtida val av sysselsättning.

Som Nationalencyklopedin (2012) beskriver det, syftar vägledningen till skolelever, men det kan dock även handla om vuxna individer, beroende på var man hamnar i sin yrkesroll.

Studie- och yrkesvägledning har funnits i Sverige, sedan 1930- talet, skriver Lovén (2000) i sin bok Kvalet inför valet. Från början har det kallats för yrkesvägledning, och det sågs som ett professionellt yrke. Idag har studie- och yrkesvägledning utvecklats, och behövs i stort sett överallt, från skolor, olika myndigheter till bemanningsföretag. Vägledning har fått en väldigt stor och viktig roll i samhället idag, för att behovet att få hjälp med alla val som finns runt omkring en har börjat växa, skriver Skolverket (2012). Många individer är beroende utav att få vägledning och att kunna hantera de olika brytpunkter som man under sitt liv stöter på. Det kan vara allting från övergångar mellan högstadiet och gymnasiet, gymnasiet och högskolan eller övergång mellan utbildning och arbetsmarknaden. Skolverket (i.d.) skriver också om de allmänna råden om att alla ska hjälpas åt för att på bästa möjliga sätt erbjuda vägledning åt eleverna, och vara till hands.

11

Att vara studie- och yrkesvägledare innebär dagligt personmöte med alla sorts personer som tycks behöva professionell vägledning, vilket sker både enskilt eller i grupper. En studie- och yrkesvägledare har många fler arbetsuppgifter, utöver vägledningen. Det är olika

informationsmöten, undervisning om utbildningsväsendet och arbetsmarknaden, göra upp studieplaner till hur man enkelt ska kunna nå sitt uppsatta mål samt att samarbeta med skolans lärare och annan personal (Sveriges akademikers centralorganisation, i.d.).

Vägledning anses även vara viktig för att eventuellt sträva efter förminskade studieavbrott samt att sträva efter stadigare balans mellan efterfråga och utbud gällande kompetenser på diverse arbetsmarknader. Man deltar även i skolans utvärderings- och skolutvecklingsarbete och stödjer annan skolpersonal så som lärare, i deras studie- och yrkesorienterande verksamhet på diverse sätt. Som vägledare kommer man dagligen i kontakt med elever och lärare, samt i andra förhållanden med skolledning, föräldrar och företrädare från arbetslivet (Sveriges akademikers centralorganisation, 2012).

Numera finns det ett krav utifrån skollagen (2010:800) på att alla våra skolformer bortsett från förskolan, skall ha personal med vägledningskompetens. Kravet på vägledning ska finnas för elever som behöver tillgång till vägledning och är i behov av stöd inför diverse valsituationer som berör framtida yrkes- och utbildningsverksamheter. Just personal med denna

yrkeskompetens anses som viktig, vilket i detta fall berör behöriga studie- och yrkesvägledare (Skolverket, 2012).

2.2. Sammanfattning

Studie- och yrkesvägledning har funnits väldigt länge i Sverige, och är en viktig del av Sveriges samhälle. Många individer är i stort behov av vägledning inför olika val som de stöter på i livet, och med de olika dilemman de har vänder de sig till studie- och yrkesvägledare. Vägledare ska kunna hjälpa individer med de brytpunkter de stöter på i livet, och tillsammans med dem underlätta de olika situationer som individen befinner sig i. Att vara studie- och yrkesvägledare innebär daglig möte med alla sorts människor, och vägledning med dessa kan ske både i grupper och enskilt.

12

3. Metod

3.1. Metodval och metoddiskussion

För att få en förståelse av elevers och lärares förväntningar på studie- och yrkesvägledare

utfördes vår undersökning med hjälp av empiri i form av intervjuer. Vi använde oss av

Monica Dalen (2007) Intervju som metod och Ann Kristin Larsen (2009) Metod helt enkelt för att få kunskap om metodval. De metoder vi valde att använda oss av var kvalitativa

intervjumetoder. Varför vi valde att använda oss av kvalitativa metoder var för att vi ansåg att det var det lämpligaste sättet att få ut mycket information till vårt syfte och våra

frågeställningar. Dalen (2007) hävdar att en kvalitativ metod är lämplig om man är ute efter respondenternas tankar, känslor och erfarenheter, vilket vår undersökning var. En kvalitativ

intervjumetod gav oss chansen till ett personligt bemötande med våra respondenter. Fördelen var att vi fick utförliga svar och hade möjlighet till följdfrågor om någonting var oklart eller behövdes spinnas vidare på. Dalen (2007) menar att en kvalitativ metod ger en möjlighet till djupare kännedom kring erfarenheter utifrån respondentens livsvärld. Nackdelen med en kvalitativ metod är bl.a. den stora mängd information man får fram och bearbetningen av denna vilket är tidskrävande. Inga raka svar framkommer som om man hade använt sig av

kvantitativ metod med exempelvis enkäter, där svaren blir tydliga och kan räknas ihop, därför behövs det allt mer bearbetning av en kvalitativ metod då den ger muntliga svar. Larsen (2009) menar även att nackdelen med kvalitativ metod är att respondenterna kanske inte är bekväma med att uttrycka sina tankar och känslor då man oftast sitter ansikte mot ansikte.

3.2. Urval av undersökningsenheter

Våra urvalsgrupper för vår undersökning bestod av elever och lärare på en kommunal gymnasieskola i Helsingborg. Vi valde att utgå ifrån elever som läser sista året på gymnasiet

13

där eleverna var 18 år gamla, anledning till att vi valde att intervjua eleverna i årskurs 3, var för att dessa elever har gått på skolan längst och därmed finns möjligheten att dessa elever har hunnit komma i kontakt med vägledaren fler gånger, samt står de inför val av

universitet/högskola och arbete där vägledningen på gymnasieskola är mest central. Antalet respondenter riktade sig mot cirka 6-8 elever samt tre lärare. Ämnesområdet för lärarna ansåg vi borde vara inom svenska, engelska och samhällsområdena. Vi trodde att eleverna hade en närmre kontakt med dessa lärare, då lärare med dessa ämnen oftast hade rollen som mentorer.

Det skulle ge oss bättre resultat till vår studie då dessa lärare var bekanta med kontakten elever hade med vägledaren och därmed även en insyn i verksamheten. Respondenterna skulle tas från samma klass samt från det samhällsinriktade programmet. Könsfördelningen var inte jämn, tre killar och fem tjejer, dock ansåg vi inte att detta på något sätt påverkade resultatet. Vårt första steg var att få fram tänkbara skolalternativ. Vi kontaktade först och främst studie- och yrkesvägledaren på skolan i fråga för vidare informationom möjligheten att genomföra studien och lärare att kontakta. Nästa steg var att få klartecken på om vi fick utföra intervjuerna i någon klass. Efter klartecken från läraren presenterade vi oss själva, vår

utbildning samt examensarbetet och syftet med detta. Vi ställde frågan vilka elever som frivilligt ville ställa upp och antalet respondenter samlades in. De frivilliga motsvarade antalet vi behövde för undersökningen. Mentorn till klassen i fråga blev en av respondenterna till lärarintervjuerna samt två kollegor till denne som även de frivilligt ställde upp. Intervjuerna genomfördes på gymnasieskolan i fråga där vi båda författarna närvarade och utförde intervjuerna med respektive respondent. Vi ansåg att det skulle bli det mest lämpliga och lättaste sättet för utformning av intervjuerna, därför att alla våra respondenter befann sig inom samma verksamhet vilket gjorde det enklare att komma i kontakt med alla respondenter.

3.3. Datainsamling

Våra intervjuer utgick ifrån kvalitativa metoder Vi använde oss av semi- strukturerade

intervjufrågor då vi ansåg att dessa, i vårt fall tillämpades på bästa möjliga sätt då chansen för bortglömda frågor minskade. Larsen (2009) förklarar att en strukturerad intervju är intervjuer som har fastställda intervjufrågor och att en ostrukturerad intervju är motsatsen.

Datainsamlingen genomfördes genom personliga intervjuer med samtliga respondenter med hjälp av ljudinspelning samt anteckningar. Larsen(2009) menar att man kan missa information

14

om man inte använder sig utav inspelning vid en kvalitativ metod. Vi valde även att utföra enskilda intervjuer på grund av att respondenterna inte skulle påverkas av varandras svar. Med utgångspunkt i vårt syfte formulerade vi lämpliga frågor som skulle besvara de frågeställningar vår undersökning utgick ifrån. Vikten låg i att formulera frågor som var kopplade till våra frågeställningar så en ökad förståelse för vår undersökning skulle ske. Materialets trovärdighet bedömde vi som relativt god då undersökningens utgångspunkt var kring respondenternas egna tankar och förväntningar.

3.4. Analysmetod

Materialet bearbetades genom ett flertal steg. Vi började med att först samla in alla dokument och en genomgång utfördes. Istället för att använda oss utav transkribering, som den första tanken var, insåg vi snabbt problemet med antalet intervjuer och vi valde därför att istället lyfta fram material som ansågs lämpligast med koppling till vårt syfte samt frågeställningar. Därefter sattes skriv processen igång genom innehållsanalys vilket innebär analys av det empiriska materialet och slutligen tematiserades materialet, Dalen (2007)

3.5. Etiska ställningstaganden

För att våra respondenter skulle ha information om forskningsuppgiftens syfte, presenterade vi oss själva, vår utbildning samt examensarbetet och syftet med detta i klassen

(Vetenskapsrådet, 2002). Vi informerade individerna om att medverkan i forskningen är helt frivilligt. Samtliga respondenter tilldelades även ett introduktionsbrev där ovanstående information fanns. I brevet framkom det även att alla insamlade uppgifter endast kommer användas i forskningsändamål och att inga obehöriga kommer kunna ta del av informationen (se bilaga 1). Av etisk hänsyn nämns inga personliga namn och individerna kom att kallas för respondent eller intervjuperson.

15

4.

Tidigare forskning

4.1. Presentation av tidigare forskning

Under vårt sökande efter tidigare forskning, kom vi över tre böcker som vi ansåg vara relevanta till vår kommande studie då samtliga handlar om liknande undersökning som vi kom till att fördjupa oss i. Den första boken fick vi tips om, och efter en genomgång av innehållet insåg vi snabbt att den var passande. Den andra boken kom vi över genom internetsökning och insåg att den även fanns med i våra tidigare kurslitteraturer. Den tredje fann vi genom sök på bibliotekets databas. Dessa är Lennart Henrysson (1994) Syo- kulturer i

skolan- Elevers och skolpersonals uppfattningar av studie-, yrkes- och arbetslivsorientering på några högstadieskolor, Anders Lovén (2000) Kvalet inför valet och James Dresch &

Anders Lovén (2003) Vägledning i förändring. Alla tre undersökningarna berör vårt område, på ett eller annat sätt då de belyser uppfattningar elever och/eller skolpersonal har på studie- och yrkesvägledare, då även vår studie berör dessa områden. Vi är medvetna om att böckerna är gamla, och att förändringar har skett sedan dess. Vi anser trots detta att undersökningars innehåll är relevanta till vår studie.

4.1.1. Henryssons undersökning

Henrysson (1994), belyser i sin bok uppfattningar som elever och skolpersonal har på en studie- och yrkesvägledare. Området han undersöker är högstadieskolor. Han skriver även om hur en vägledare skall utföra sin yrkesroll och allt vad det kan innebära. Det som skiljer sig från vår undersökning är att den är gjord på högstadieskolor medan vår belyser

gymnasieskolan. Trots detta anser vi att den är högst relevant till vårt område i fråga då den berör samma område kring uppfattningar och förväntningar elever och lärare har på

16

Enligt Henrysson (1994) är vägledning ett samspel mellan vägledaren och eleven.

Vägledaren ska vara där och stödja elever i deras valsituation, samt hjälpa denne att hantera problem som han/hon stöter på. Vägledarens arbetsuppgift är även att tillsammans med eleven hitta olika lösningar och vägar, som gör att eleven lättare kan uppnå de uppsatta målen. Syftet med vägledarens roll är även att ge eleven kunskap om vilka utbildningar och yrken det finns samt hur arbetsmarknaden är, och detta genom att vidga elevens perspektiv. Som vägledare ska man kunna öka elevens självkännedom genom att han/hon ska bli medvetna om sina problemsituationer och hitta en lösning till hur dessa kan upphöra.

Henrynsson (1994) tar i sin undersökning upp vilka elevens förväntningar på vägledaren är. Han menar att de flesta elever anser sig ha behov av att få vägledning, och att det mest är i samband med olika val de står inför. Han menar även att eleverna är väldigt noga med att gå på de inbokade tider de har, då de ofta anser att tiden inte räcker till, av den anledningen är det många elever som är noga med att utnyttja sin tid. Det är olika åsikter om hur de anser att vägledningssamtalen gick till, och om dessa levde upp till elevens förväntningar. De eleverna som är positiva anser att deras samtal har gått väldigt bra, medan de missnöjda eleverna anser att deras samtal varit helt meningslösa. Henrysson (1994), skriver att studie- och

yrkesvägledare ofta känner att tiden till längre, personliga samt djupare vägledningssamtal med var och en av eleverna, helt enkelt inte räcker till. Även nämns, att en stor del av arbetstiden går åt till diverse administrativa uppgifter. Detta ansågs vara uppgifter som inte kan slumpas bort utan är nödvändiga att utföra, vilket leder till att tiden till elevsamtal minskas. Dilemmat med tidsbristen kommer från flera håll och inte enbart av dator- och pappersarbete utan även från lärarnas håll. I hans undersökning som gjorts med olika studie- och yrkesvägledare, menar författaren att situationer som uppfattas som förödmjukande förekommer från lärarnas håll. Detta handlar om att vägledarna känner av ett visst motstånd när de behöver tid från elevernas lektionstimmar, för att nå ut med viss information.

Henrysson (1994) menar även på att begreppet vägledare, kan ses som oklart bland

skolpersonalen då olikheter bland synen på vem som har ansvaret för vad inom verksamheten förekommer. I avhandlingen har ett flertal undersökningar (intervjuer) gjort på lärare och skolpersonal i grundskolan. Syftet med detta var alltså att undersöka vilka förväntningar som finns på vägledarna utifrån lärarnas perspektiv på yrkesrollen i skolans verksamhet. En av frågorna han undersökte var uppfattningarna personalen hade av målen för

vägledningsverksamheten.

17

att ta rationella och riktiga val vad gäller fortsättningen efter avslutad grundskola. Med detta menade de att eleverna skall kunna göra val utifrån utbildningsvägar som lämpar sig åt eleven i fråga. Ett svar på frågan lät på följande vis:”Givetvis att få eleverna att välja rätt efter sin förmåga. Försöka få dem att verkligen tänka igenom sina val” (Henrysson 1994)

Något annat som ansågs vara viktigt var att på bästa möjliga sätt förbereda eleverna och bidra med kunskap de behöver inför arbetslivet, hur det funkar och allt vad det innebär,

genom att få eleverna att på ett tydligt sätt förstå vad arbetslivet handlar om. De flesta påpekar gärna att dessa uppgifter är vägledarens och inte lärarnas, då dessa kunskapsområden är ”speciella” och måste behandlas av specialister. Utöver detta nämndes att förberedelserna inför prao/praktik var viktigt. Varför det var viktigt motiverades med att, det bästa sättet att förbereda elever inför arbetslivet, och för att de ska få en tydlig verklighetsbild av olika yrken de är intresserade av, är med främst en praktikperiod. Även eleverna tycks i stort sett ha samma åsikter kring verksamhetens mål, speciellt hjälpen till praktik och praoplatser. En ökad självkännedom var ett av de viktigaste målen med verksamheten för de flesta kuratorer och lärare.

4.1.2. Vägledningsverksamhetens funktion

Svaren blev allt mer blandade när frågan om hur vägledningsverksamheten fungerar kom upp. De flesta lärare ansåg att de fungerade bra i helhet och när det berör vägledarens

arbetsuppgifter, så som informations källa, praoadministration och vägledning. Detta visar att de har en positiv inställning till vägledarnas arbete så länge de håller sig inom deras

”område”. De påpekade att det som fungerar mindre bra är att de känner att vägledarna ”inkräktar”. Med det menar lärarna att de (vägledarna), vid vissa tillfällen behöver ”låna” klassen för att ge ut information, hämta elever för vägledningssamtal eller när eleverna skall utföra något besök, så som studiebesök och liknande, vilket tydligt inte uppskattas. Varför det inte gör det svaras med att de ta tid från lärarnas lektioner, vilket i sin tur kan leda till en konflikt dessa emellan. Eleverna i sin tur anser att verksamheten fungerar bra och att de är i behov av vägledarna. De hade önskat mer tid för vägledningssamtal och ser dessa som prioriterande, men även i vissa undantag anses som helt ”meningslösa”.

4.1.3. Samarbete inom vägledningsverksamheten

18

anser att samarbetet enbart finns vid praktiktider, då vägledaren tillsammans med en lärare går och besöker elever på deras praktik. Även lärare håller med om detta, och berättar att de inte vet särskild mycket om vad vägledaren gör. Följande citat framkommer: ”Så vi vet mycket lite om vad syofunktionärerna gör sen mellan varven mer än att de ställer upp på klassmöten om de är ombedda. ” (Henrysson, 1994)

4.1.4. Lovéns undersökning

Den andra boken är, som sagt Lovén (2000). Han analyserar i sin bok relationen mellan vägledare och elev. Han finner att de flesta samtalen är öppna och avslappnade. Han menar vidare att i början av samtalet så är de flesta elever försiktiga och säger inte mycket, utan låter vägledaren leda samtalet. Eleverna är oftast till en början avvaktande, i och med att de inte vet hur både samtalet och vägledaren ska gå tillväga.

Lovén (2000) skriver att de flesta elever öppnar upp sig för nya idéer och förslag. Han skriver även om elevens förväntningar på samtalet och vägledaren. Elever kommer oftast till vägledaren i hopp om att få någon mer ytlig information, samt för korta diskussioner. Det som visade sig är att bakom de flesta elevernas frågor låg en slags rädsla för att utveckla dessa frågor till en djupare konversation. Någon av de intervjuade vägledarna i Lovéns

undersökning påpekar att de flesta eleverna som kommer för vägledning, inte riktigt förstår från början vad det är de behöver hjälp med. Något annat som framgick i undersökning är att de flesta eleverna förväntade sig någon slags rådgivning. D.v.s. att eleverna helst ville att vägledarna skulle säga vad de ansåg om deras val inför gymnasievalet. Eleverna ville helst att vägledarna skulle komma fram med sin åsikt om det valda gymnasieprogrammet. I

undersökning framkommer det här med ett citat:”Eleverna vill veta vad jag tycker om det de tänkt på.” (Lovén, 2000, s.136)

Utifrån detta, säger en annan vägledare att när en elev frågar ifall hon/han är rätt för ett visst program, så blir de besvikna om vägledaren inte säger det. Istället börjar vägledaren att prata om andra program och yrken som finns, så att eleven kan fatta sitt eget beslut.

4.1.5. Relationer och möjliga förbättringar

Lovén (2000) undersöker hur vägledare förhåller sig gentemot elever. Han menar att utifrån studien som gjorts är det vissa vägledare som utmärker sig som dominanta, och inte riktigt låter eleverna komma fram till sina egna reflektioner och åsikter, utan dessa vägledare har

19

tendens att lägga in orden i elevers mun, och därför utgår utifrån ett annat mönster. Vad som framgår i studien, så finns det både vägledare som är väldigt hjälpsamma på traven, och låter eleverna själva komma fram till vad de vill göra, men samtidigt finns det de vägledare som inte riktigt är stöttande gentemot elever. Istället försöker de på ett hårt sätt få eleverna att inse att de inte kan klara av vissa program eller utbildningar, p.g.a. exempelvis dåliga betyg. Något annat som Lovén (2000) belyser är konflikter i arbetet. Hans undersökning visade att

vägledarna inte har några konflikter med varken skolledning eller lärare. En vägledare som deltog i studien, yttrade sig om detta på följade sätt: ”Jag har alltid haft fria händer i det här jobbet.” (Lovén, 2000, sid. 137)

Något som dock flera vägledare har påpekat är att de önskar mer engagemang från lärarna. Vad som menas här är att lärarna skulle kunna ha lite närmare kontakt med vägledarna, om hur saker och ting står till. En vägledare poängterar att lärarna ibland klagar på att både praktik och gymnasievalet tar alltför mycket tid. Det kan tolkas som att lärarna lägger större vikt vid undervisningen, och därför inte vill att eleverna ska gå miste om det, genom att lägga alltför mycket tid på praktik eller valet. Samtidigt finner samma vägledare förståelse för vikten av det lärarna menar.

4.1.6 Dresch & Lovèns undersökning

Den tredje och sista undersökningen är Dresch & Lovén (2003). Även de har gjort undersökningar på förväntningar elever har på Studie- och yrkesvägledaren, och deras undersökningsområde är grundskolan. De skriver bl.a. i sin studie om hur gymnasievalet upplevs av elever och hur väl eleverna anser att vägledaren förberett dem på sina val för att sedan kunna ta sig vidare till gymnasieskolan och komma närmre sina mål. De skriver att det har blivit svårare för eleverna att göra sina val då dagens utbud av program och skolor ständigt ökar, vilket försvårar väljandet för vissa elever. Det är även här vägledarens roll kommer in i bilden. Man undersöker hur eleverna anser att vägledaren marknadsför sig, hur elevernas förväntningar på vägledaren ser ut och hur eleverna uppfattar dennes kompetens och syftet med vägledning. När elever befinner sig i detta stadium mellan grundskolan och gymnasieskolan är det viktigt att eleverna kan ta del av vägledningsprocessen då de förr eller senare står vid ett stort beslut, att välja rätt gymnasium. Dessa elever kommer under gymnasieperioden framöver stå inför flera val inom gymnasieskolan. Först handlar det om att välja skola, sedan program och slutligen inriktning. Utöver dessa val finns det ytterligare val

20

kring språk, valbara kurser osv. Dresch & Lovén (2003) menar att när elever står inför många val och framför allt inte vet vad de ska välja, så ökar behovet av vägledning bland eleverna. I deras undersökning framkommer det att eleverna förväntar sig att vägledaren kommer med ”raka svar” på vad eleverna borde välja för gymnasium, utifrån vad vägledaren tycker är lämpligast för dem. Eleverna förväntar sig även att vägledaren skall finnas där att vända sig till när de behöver hjälp i frågor som berör studier och arbeten. Framför allt anser eleverna att vägledaren bör finnas som mer stöd och motivation än vad han/hon gör. Enligt Dresch & Lovén (2003) så har studie- och yrkesvägledarens yrkesroll förändrats under åren och lär fortfarande göra det framöver. De menar att detta beror på att konkurrensen ständigt ökar mellan skolorna och att elever idag kan ta del av information de behöver från andra håll, så som internet osv.

4.2 Sammanfattning

Vår tidigare forskning har visat att det finns förväntningar på vägledaren både från skolpersonalens sida samt från elevernas. Generellt sätt var synen hos eleverna positiv för vägledningens syfte men det fanns även missnöjen där det fanns en brist som utmärkte sig mest, tidsbristen. De hade helt enkelt önskat mer tid för individuella samtal. Vad gällde lärarnas syn, fanns det en hel del negativt där lärare bl.a. ansåg att vägledaren inkräktar på deras områden och att all ansvar på vägledning bör ligga på studie- och yrkesvägledaren, och inte under hela skolans ansvar. Studierna har stor betydelse för vår undersökning på flera sätt. Dem belyser samma problematik som vår undersökning gör, vilket är att studera

förväntningarna som finns på vägledaren som elever och lärare har. Det intressanta är även att områdena som undersöks har varit lika varandra men olika från vårt, men alla inom

skolvärldens ramar. Deras undersökningsområden är grundskolor och vår belyser gymnasieskolan.

21

5.

Teori

I vår studie har vi valt att utgå ifrån olika rollteorier, då vi anser att dessa kommer att hjälpa oss att uppnå en förståelse för vilka förväntningar gymnasieelever har på vägledaren, samt vilka förväntningar gymnasielärarna har på skolans vägledare. Rollteorierna beskriver Svedberg (2012) i sin bok Gruppsykologi Om grupper, organisationer och ledarskap som starka och kraftiga, där vi människor en del av roller bär med oss livet ut. Roller kan delas i olika grupper, och det är: formella roller, strukturella roller, systemiska roller samt informella roller.

Formella roller är uppgiftsorienterande och innebär roller såsom exempelvis chef, ordförande, sekreterare, lärare, vägledare, elev etc. De strukturella rollerna innebär en skriftlig

arbetsbeskrivning som formar en position, och även för med sig skyldigheter och rättigheter. Detta kan förklaras med ett exempel. En pilot är skyldig att gå igenom alla säkerhetskontroller samt kontrollera att allting är som det ska på flygplanet innan det lyfter. Om piloten misstänker eller ser en fara så han denne rättighet att ställa in flygturen Svedberg (2012). Vidare nämner han de systemiska rollerna, vilka innebär ett samspel, alltså att inte bara tänka på jaget och att själv vara i centrum, utan på en gemenskap som resulterar i det bästa för alla inblandade. Slutligen nämns även de informella rollerna, som i sin tur befinner sig mellan jag (det enskilda) och vi (det kollektiva). Dessa roller ses som relationsorienterande, och är anknutna till en gemenskap och kan även ses som en väg in till den aktuella gruppen, och dess helhet. För att vi ska kunna på bästa möjliga sätt förstå och få svar på syftet samt frågeställningar kommer vi, främst att analysera dessa utifrån de formella, de strukturella, de informella och de systemiska rollerna. Detta för att vi ska kunna få en bredare inblick i hur synen på vägledaren är utifrån

gymnasieelever samt gymnasielärare och hur de eventuella likheter samt skillnader ser ut. Något annat som Svedberg (2012) nämner är att grupper och organisationer kan jämföras med teater, där skådespeleri och pjäsförfattaren alltid vill nå ut till publiken med något slags budskap. Han bygger även på Goffmans- teori (1974) som var professor i antropologi och sociologi och skriver att dessa olika grupper och organisationer kallas för dramaturgiska. Alla människor spelar många roller under sin livstid, och att så som i teater vill även människor göra intryck på ”publiken”, alltså människor vi möter. De flesta individer försöker att göra ett gott intryck första gången man möter någon annan person. Nästan alla människor strävar alltid efter att ge en

22

positiv uppfattning om sig själv. Något annat som Svedberg (2012) skriver är att människor inte alltid beter sig på ett visst sätt med mening. Han menar att i psykodynamisk teori poängteras innebörden av en persons erfarenheter och hur dessa består av olika former i individens inre värld. Det är många som använder sig av teater som metafor, skriver Svedberg (2012, s.153) och citerar McDougall (1988):

Var och en hyser i sitt inre universum ett antal rollfigurer, delar av oss som handlar i rak motsättning till varandra och därmed orsakar konflikter och smärta i vårt medvetna jag. Vi är nämligen tämligen omedvetna om dessa dolda aktörer och deras roller. Men antingen vi vill det eller inte, är våra inre rollfigurer på ständig jakt efter en scen, där de kan spela upp sina tragedier och komedier. Trots att vi sällan tar ansvar för våra hemliga teaterföreställningar, sitter producenten dock i vårt innersta. Det är till och med så, menar somliga, att denna inre värld, med sin ständigt upprepande repertoar, styr det mesta som händer oss i den yttre världen.

Liksom alla individer, så skapar elever på en gymnasieskola sina egna världar, utifrån det de lär sig om sig själva. Även dessa elever på så sätt har sina egna förväntningar på hur en

vägledare kommer att bemöta dem, samt vad denne kan hjälpa dem med. Den inre världen styr alla individer på sitt eget sätt och därför har alla olika förhoppningar på varandra. Det är något som man kanske inte tänker på utan som bara händer. Som ovan nämnt är de olika rollerna något som alla människor har på ett eller annat sätt, och som vid ett möte med andra människor

förvandlar sig till något som alla känner igen, strävan efter bekräftelse.

Ett annat sätt att se på begreppet roll kan vara med hjälp av djuproller i mänskligt samspel Svedberg (2012). Individens liv bygger antingen på elementära roller eller djuproller. Det handlar mycket om personlighetstyper. Han menar vidare att djuproller är de samlade

erfarenheterna som en person har samt hur samspelet mellan människor organiseras. Djuproller är en prägling utav hur människor fungerar, hur man förstår sig själv samt hur man tolkar allting runtomkring sig. Svedberg (2012) skriver att en roll kan delas i tre olika nivåer. Den första är

ytrollen, vilket betyder att alla individer har en sådan roll som man sätter på sig. Det kan

exempelvis vara på väg till skolan, arbetet etc. Med detta menas då att det kan uppstå en

förvandling, t.ex. från en vanlig mamma som är hemma med sina barn till en advokat. Alla trivs inte med sina roller, och då har man en tendens att ruska av sig den advokat rollen när man har kommit hem, medans det finns individer som trivs hur bra som helst med sina roller. Det kan även vara en elev som står inför olika val i livet, och som inte kan bestämma sig eller inte vet överhuvudtaget vad som är det rätta, men ändå utstrålar säkerhet framför andra elever, vägledare eller lärare. Sedan kommer personlig djuproll, eller jagkärna med vilket menas att man alltid är sig själv och att den rollen är framför allt varaktig. Här tänker man att ”jag är jag” och ingen kan ta det ifrån en, för att det kan vara en livsprocess för många individer att ta reda på vem man egentligen är som person, menar Svedberg (2012). Den sista rollen är samspelsrollen, vilken är

23

ett resultat av samverkan med andra människor. I den här rollen, i samspel med olika personer kan man bli både ond eller god. Detta beror naturligtvis på hur samspelet är med olika individer som man möter och har kontakt med. En samspelsroll kan ha olika aktörer, och ibland kan man tydligt se, vem som har vilken roll, exempelvis i skolan eller på arbetet.

5.1. Sammanfattning

I analysdelen kommer vi att titta på var synen på vägledaren kommer ifrån, utifrån elevernas och lärarnas förväntningar. Det kommer vi att göra, med hjälp av de formella, strukturella,

systemiska samt de informella rollerna. Vi använder oss även utav djuproller i analysdelen och analyserar våra frågeställningar utifrån dessa. Med hjälp av denna rollteori kommer vi som sagt, att analysera vilka förväntningar gymnasieelever samt gymnasielärare har på vägledarens yrkesroll. Teorin är väldigt lämplig för studiens frågeställningar, då den ger en tydlig bild av vilka förväntningarna på vägledaren är och var dessa kommer ifrån.

24

6.

Resultat

6.1.

Studie- och yrkesvägledning

6.1.1

Presentation

Syftet med vår studie var som tidigare nämnt, att undersöka förväntningar elever samt lärare har på studie- och yrkesvägledare. Frågor vi utgick ifrån handlar om dessa förväntningar samt likheter och skillnader dem emellan. Vår undersökning baserades på 11 kvalitativa intervjuer, åtta respondenter var elever och de resterande lärare. Respondenterna kommer inte att nämnas vid namn. I texten kommer vi att använda oss av begreppet vägledare istället för studie- och yrkesvägledare.

6.2.

Elevens perspektiv

6.2.1. Elevens syn på vägledaren

Den första delen av undersökningen baserades på elevernas intervjusvar. Alla intervjupersoner hade samma åsikt om vad vägledaren skulle bidra med, och på vilket sätt denne bäst skulle hjälpa eleverna att komma dit de vill. Alla respondenter hade någon gång besökt vägledaren, och det som alla höll med om var att besöken till vägledaren ökade när de började i årskurs tre. Många av respondenterna hade inte någon aning om vad de ville göra innan de gick till vägledaren. De såg det som en utmärkt möjlighet att få tips, kunskap samt olika perspektiv på vilka möjligheterna är, ute på arbetsmarknaden samt skolväsendet.

Att en skola inte kan fungera utan vägledaren var många eniga om. Eleverna ansåg främst att vägledningssamtal och arbetslivsfrågor är nödvändiga inslag i alla skolor. De var överens om att det hade varit svårt att få en skola att fungera utan en vägledare i tjänst. Det hade inte eleverna klarat sig utan, menade de. De flesta intervjupersonerna besökte sin studie- och yrkesvägledare när de behövde hjälp med olika val som de stod inför eller när de hade frågor om olika

25

har olika frågor som man sitter och funderar på. Hon sa vidare att vägledarna har en utbildning inom detta, för att kunna ge svar på elevens frågor. Om inte vägledarna hade funnits så hade alla elever gått till lärarna istället, och det hade inte fungerat, för de kan inte allting om olika

program, utbildningar, arbeten etc., förklarade hon.

Vad betyder egentligen en vägledare för elever? Intervjupersonerna hade många olika åsikter om denna fråga. Majoriteten ansåg att vägledaren är en person som de inte hade klarat sig utan, så denne bidrar med mycket kunskap som är nyttig till dessa elever. En elev berättade det på följande vis:”Betyder trygghet och säkerhet för mig. En viktig person genom min skolgång.”

Däremot fanns det några respondenter som menade, att om inte vägledare hade funnits, hade de gått till andra personer för att få hjälp med besluten. En intervjuperson utryckte det på följande sätt: ”En person som skall kunna hjälpa dig alltid om du behöver hjälp med något, så vägledaren betyder rätt mycket, antar jag, skolmässigt. Annars kan man ju få hjälp av ens föräldrar om vägledarna inte hade funnits.”

En av eleverna som intervjuades var glad att vägledning fanns och att det var någonting han hade tillgång till, men han förklarade att vägledaren egentligen inte betydde något för honom ” Inte så mycket för mig personligt. Jag hade ju klarat mig utan en vägledare men självklart är det en fördel att prata med någon om man behöver göra det. En studievägledare som hjälper en att hitta någon utbildning, jobb eller vägleda dig, man får råd med andra ord.”

Även en annan respondent ansåg att vägledning var en bra möjlighet, men han hade inte lika stort förtroende för vägledaren, som för sina lärare. ”En vägledare för mig är inte lika viktig som en vanlig lärare för du ska inte träffa denna person lika ofta, men tycker bara att alla skolor ska ha någon ändå ifall man behöver råd och hjälp med något. En vägledare är ju utbildad och kan mer än lärare i dessa områden.”

I slutändan var alla respondenter eniga om att vägledning var väldigt viktigt, likaså

vägledningens roll. Enligt intervjupersoner ansåg de att vägledare gav dem trygghet och att de alltid kunde få hjälp med att få sina frågor besvarade. Vägledarens arbetsuppgifter ansåg intervjupersonerna vara att kunna förstå eleven på bästa möjliga sätt, och vilka hans/hennes behov är, så att dessa lättare kunde nå sina mål samt att hitta rätt utbildning eller yrke.

6.3.

Elevernas förväntningar på vägledaren och dennes

26

De elever som intervjuades hade likadana åsikter om vilka deras förväntningar på vägledaren var. Alla elever ansåg att vägledaren i första hand ska kunna ställa upp för elever, stötta dem i deras val, och alltid ha tid för samtal. Respondenterna ansåg även att vägledaren inte alltid hade tid för dem, vilket de ansåg var störigt, för att de oftast var tvungna att boka tid, och det kunde ta flera dagar. De tog även upp att de förväntar sig att vägledaren alltid ska vara på plats, vilket inte alltid är fallet och fortsatte vidare att det är det som gör att de inte har tillräckligt med tid för alla elever då vägledaren inte alltid finns tillgänglig. På frågan om, hur det kommer sig att vägledaren inte är alltid på plats, förklarar intervjupersonerna att vägledaren även arbetade på en annan skola. Där uttryckte de tydligt sitt missnöje. Något annat som ansågs vara vägledarens arbetsuppgift, enligt eleverna var att kunna allting om olika utbildningar samt yrken. En av respondenterna uttryckte det på följande vis:”Att hjälpa mig när jag behöver hjälp och inte är säker på något. Att de ska kunna allting om olika utbildningar och olika yrken. Att veta hur man vägleder oss elever på bästa sätt så vi förstår och kan nå våra drömmar och mål.”

Några ansåg att de aldrig hade blivit besvikna efter ett besök hos vägledaren. Andra menade däremot, att det är olika, för att det finns både bra och mindre bra vägledare. En respondent förklarade att hon besökt vägledaren en gång, och efter att ha varit där i hela två timmar blev allting ännu mer rörigt än tidigare. Med detta menade hon att förväntningen på samtalet inte blev som hon hade tänkt sig. Resten av de intervjuade personerna förklarade att vägledaren använder olika metoder, för att hjälpa elever och det ses som något väldigt positivt. Alla respondenter förväntade sig att få raka och tydliga svar när de besöker vägledaren. De intervjuade eleverna menade att det händer ibland att de inte riktigt vet hur de ska välja, och då förväntar de sig att vägledaren ska hjälpa dem. Här visade de flesta sitt missnöje. De menade att vägledaren oftast inte ville uttrycka sig i fråga om hur eleven ska bestämma och välja. En elev sa följande:”Jag går ju till vägledaren för att få svar, och inte för att behöva ta besluten själv. Om jag hade vetat vad jag ska göra, hade jag ju skippat att gå dit överhuvudtaget. ”

De flesta elever hade en uppfattning om att vägledaren skulle vara någon som är snäll, lugn, men framför allt någon som visar medkänsla. Vägledaren skulle även förstå elevens situation, då individen öppnar sig till denne, och vill känna sig bekväm, menade en av respondenterna. Att vägledaren ska visa eleven olika vägar, som eleven inte tänkt på eller överhuvudtaget vetat om, ansåg en av respondenterna vara otroligt värdefullt. Hälften av respondenterna ansåg att deras förväntningar på vad ett vägledningssamtal skulle ge dem överensstämde, medan resterande hade någon form av åsikt eller påpekande kring vad som saknades. De elever som ansåg sig vara nöjda med de samtal de haft, uttryckte att det räckte för

27

dem att ha någon att prata med. En elev uttalade: ”...så länge de lyssnar på mig och verkligen gör sitt bästa för att hjälpa mig så är jag nöjd.”

Respondenternas åsikter verkade tyda på att de uppskattar att kunna öppna sig om sina framtidsplaner, drömmar och tankar utan att dömas för det eller att vägledaren motsäger

möjligheterna. Det framkom även att dessa elever inte hade större krav på samtalets utformning. De önskade självklart att de skulle bli lite klokare efteråt, dock hade de inga större förväntningar utan var positiva inför chansen att prata av sig eller tyckte att deras samtal varit lärorika.

Eleverna som inte tyckte att deras förväntningar på samtalen stämde hade även de olika åsikter om varför inte. De menade att de skiljer sig beroende på frågans utsträckning, om den är stor eller liten. Har man endast gått förbi vägledarens kontor och kommit på att de har någon liten enkel fråga man direkt kan ge svar på, så ansåg eleverna att de blivit som de förväntat eller snarare sagt hoppats på. Dock blev det lite klurigare vid inbokade och planerade samtal. Eleverna påpekade att det negativa som kan inträffa är att tiden inte räckte till så ett ytterligare samtal behövdes bokas in. Detta uppskattades av vissa men inte av andra. De sistnämnda

eleverna verkade ha den uppfattning att svaren skulle komma direkt på plats och utöver det även komma från vägledaren. En av eleverna svarade på frågan på ett sätt som kan beskrivas som rakt på sak:

”...inte alltid, ibland får jag inte den hjälp jag behöver. Utan att de bara pratar på men inte ger några svar. Dem måste förstå min situation och förstå att jag kanske inte vet vad ja vill, då vill man att dem har svar på vissa saker och inte att jag ska hitta svar själv. Annars hade jag ju inte behövt gå dit från början.”

De elever som uttryckte sig på detta sätt ville alltså helst ha samtalet avklarat under en tid och helst inte under fler. Deras förväntningar var även att vägledare skulle ha svar på det mesta utan att de (eleverna) på egen hand skulle komma på svar och lösningar.

6.4.

Möjliga förbättringar inom vägledarens yrkesroll

De flesta eleverna hade rätt olika åsikter gällande frågorna kring möjliga förbättringar. Två av intervjupersonerna tyckte inte att några förändringar behövde ske då de ansåg att verksamheten fungerade bra, medan resterande önskade diverse förbättringar. Vissa elever ansåg att vägledare borde fokusera mer på att visa sig mer i klass sammanhang och detta för att eleverna inte skulle glömma bort att vägledaren finns på plats för hjälp att få. De påpekade att de tyckte det var

28

negativt att vägledaren sitter så mycket på kontoret och önskade att de visade sig mer i klasserna. Undersökningen visade att vissa elever önskade vägledning i tidigare stadier. De ansåg att man inte fick vägledning i rätt tid vilket hade lett till mindre bra beslut. De önskade vägledning i tidigare klasser så de kunde välja rätt från början, utifrån information de skulle behövt tidigare. Andra yttranden som framkom var att vissa elever inte ansåg att vägledarna kunde allt de hade frågor på. Detta kan bero på många saker utifrån frågorna de ställt eller helt enkelt den mänskliga faktorn. Förutom dessa önskemål om förbättringar hos vägledaren fanns det en punkt som

nämndes ett flertal gånger. Av de åtta intervjuade svarade fyra elever att de hade önskat förbättring på tillgängligheten vilket de såg som ett problem. Upprepande gånger hade respondenterna inte lyckats få tag på någon vägledare när de behövts. Ett uttalande lät på följande sätt:

”...främst tillgängligheten. Inte alltid de har tid och man får vänta några dagar och så. Ibland för man söka upp dem flera raster i rad och ändå inte få tag på någon, det blir ju väldigt jobbigt. Det händer ju att man struntar i att söka upp dem fler gånger om de inte finns på plats efter några försök. ”

En annan elev yttrade sig som följande: ”Jag tycker att de ska förbättra sin tillgänglighet, det är svårt att få tag på de ibland för de är borta så mycket med andra saker”.

Undersökningen visade även att eleverna ansåg att det fanns en brist på engagemang. Uttalanden som exempelvis att ”de borde visa mer intresse” och att de inte brydde sig framkom. Det sist nämnda påpekades av två elever som ansåg att vägledarna inte var engagerade nog vilket hade lett till en negativ bild av vägledarna. De tyckte att de borde visa mer känslor och empati. En missnöjd elev uttalande sig på följande sätt: ”Man pratar ju om sina drömmar och mål och det är allvarliga grejer. Och ibland kan man känna att de inte gör det, utan bara finns där för att få betalt ungefär.”

När elevers tankar och åsikter når detta negativa stadium, finns chansen att eleverna får en negativ bild av vägledaren. Eleverna tyckte det mesta fungerade bra men att de önskat mer känsla i samtalen. Detta påpekade de framför allt när man talar om personliga ämnen.

6.5.

Lärarens perspektiv

29

Skolvärldens personal består av rektor, lärare, kurator, skolsköterska samt studie- och

yrkesvägledare. De som står eleverna närmst är lärarna då dessa undervisar eleverna dagligen i olika ämnen, men när de kommer till frågor som berör områden utanför skolämnena och

lektionstiderna är det vägledarna som har kunskapen. För att en skola skall vara så välfungerande som möjligt behövs det att hela skolan tar ansvar för eleverna och har en bra kommunikation sinsemellan. Lärare och vägledare bör samspela en aning för att på bästa sätt hjälpa eleverna som är skolans centrala punkt.

Undersökningen som gjordes med hjälp av tre lärare visade en mycket positiv syn på vägledarens roll. Enligt lärarnas uppfattningar prioriterades vägledarens roll väldigt högt gällande deras kompetensområde. På frågan om hur viktig de ansåg att vägledarens roll på skolan var svarade samtliga att den ansågs som väldigt viktigt. Med motivationerna att

vägledaren bidrog med mycket samt sitter med en kompetens som inte lärarna gör, utgör de en större hjälp för eleverna än vad de själva hade gjort. De såg yrkesrollen som något positivt som dessutom berikat skolan. De menade på att elever behöver någon att vända sig till vid frågor som berör vägledningsområdet och framförallt eleverna som läser sista året. Respondenterna visade även önskemål att vägledarna skall komma upp på heltidsnivå då behovet är större än utbudet. De menade även att eleverna är berättigade till personal med det kompetensområdet.

Intervjupersonerna ansåg inte att skolan hade fungerat på den maximala nivån om vägledare inte hade funnits tillgängliga. Detta för att om så var fallet, hade eleverna vänt sig till lärarna, som varken har tiden, utbildningen eller kunskaperna för att kunna utföra det på en professionell nivå. De ansåg att eleverna på sätt hade gått miste om vägledningsdelen samt att skolverksamheten inte hade bedrivits fullt ut. En välfungerande skolverksamhet som sätter sina elever i fokus, hade inte kunnat bedrivas utan vägledare, var en av förklaringar . En lärare uttalande sig på följande sätt: ”...vem hade tagit hand om det området då? Det hade ju hamnat på oss lärare och vi har tyvärr inte den kompetensen eller tiden för att hjälpa våra elever på det sättet. Eleverna hade gått miste om hela vägledningsdelen vilket jag anser hade varit väldigt negativt.”

Detta visade tydligt att lärarna inte hade velat bära på ansvaret kring vägledningsområdet samt medvetenheten om kompetens bristen.

6.6.

Lärarnas förväntningar på vägledaren och dennes

30

På frågan om vad lärarna ansåg vara vägledarens yrkesroll och vilka förväntningar de hade, var samtliga respondenter eniga om att i vägledarens yrkesroll, bör det finnas ett stort

kunskapsområde kring både jobb och utbildning. Med detta menades att ha kunskaper om de flesta och vanligaste yrkesområdena samt utbildningar som finns tillgängliga för eleverna. Att eleverna ska få kunskaper om vad dessa yrken/utbildningar innebär, samt behörigheter och eventuella krav som finns. Detta för att vägledaren skall ses som en viktig informationskälla för elever att vända sig till. Utöver jobb och utbildning framkom även förväntningar på

kunskapsområden inom nya skollagar, behörighetskrav, andra ändringar och regler, samt hur man på bästa möjliga sätt introducerar detta för skoleleverna. De skulle även ha kunskaper inom praktik och praktikhantering samt placering. Motivationer var bl.a. för att elever vänder sig främst till vägledaren för vidare hjälp inom nämnda områden. Den viktigaste punkten en vägledare bör ha kunskaper i, enligt samtliga respondenter var i känsla. Men känsla menade respondenterna att vägledaren skulle kunna läsa av olika situationer som kan uppstå, visa

förståelse och empati på en nivå eleverna kan relatera till. En bra vägledare skall finnas som stöd och hjälp samt ge motivation och uppmuntran. De ska veta hur man bemöter eleverna på ett tryggt och bekvämt sätt och förmedla att alla kan uppnå sina mål bara de själva är villiga, har motivationen och kämpat hårt. Respondenterna uttryckte sig att eleverna ska våga gå till

vägledaren och kunna öppna sig och prata om saker de kanske inte vågar med någon annan. De skulle även få svar på de frågor de undrar över så gott det går. Förväntningar som fanns är att vägledaren skulle ha svar som underlättar för eleverna. En av respondenterna uttryckte sin åsikt kring hur viktig det är med duktiga vägledare, på följande sätt: ”Det finns tyvärr elever som inte alltid vet vad de vill göra utav sitt liv, men om vägledaren kommer in i bilden och lägger upp alla alternativ som är lämpade för den specifika eleven kan mycket förändras. En bra vägledare kan förändra någons liv.”

De menade vidare på att de som lärare förväntar sig nog främst att de ska få eleverna att känna att de fått den hjälp och de svar de är ute efter. Det var viktigt att eleverna kände att de fått ut något av att gå dit då de exempelvis missat någon timme från lektion. De menade att vikten ligger i att eleverna känner sig trygga och bekväma med att samtala med någon utanför deras ”bekvämlighets zon”, och förklarar vidare: ”Med bekvämlighets zon menar jag områden och personer som till största del inte befinner sig i elevernas närmsta kretsar, så som vänner och familj”.

Lärarna menade att vägledaren måste kunna visa känsla och empati samt skapa en trivsam miljö för eleverna, och detta för elevernas trivsel. Två av lärarna påpekade att det självklart finns vissa elever som har personligheter som redan är blyga och tillbakadragna även i

31

klassammanhang och de behöver känna stöd och stöttande kring alla tänkbara frågor och samtal de vill diskutera. En av respondenterna uttryckte sin förväntning om att vägledaren på ett balanserat sätt skall kunna hantera rollen mellan, yrket ur det professionella perspektivet och rollen som vägledare utifrån elevernas perspektiv. Hon menade vidare att vägledaren bör behålla sin professionella identitet dock på en nivå eleverna känner sig bekväma med och uttryckte sig på följande sätt: ”De ska kunna samtala på ett professionellt sätt, men samtidigt på ett språk som eleverna förstår sig på”

Respondenterna förklarade att det är till stor fördel för eleverna om vägledaren har kunskaper i kontaktskapande. De menar vidare att det är kunskap som i längden hade gynnat elevernas självförtroende när de har vissa strategier att utgå ifrån. Att förklara för eleverna att man ska våga ta för sig och ta lite plats för att på bästa möjliga sätt lyckas få de jobb de drömmer om eller utbildningen de drömt om att läsa är en förväntning de har då de anser att det berör vägledarens område.

6.7. Samarbete och möjliga förbättringar

Utifrån våra intervjuer med lärare, hade alla tre respondenter ungefär samma åsikter kring de möjliga förbättringar, som vägledare kunde arbeta med. En av respondenterna ansåg att vägledaren skulle kunna marknadsföra sig ytterligare. Vad hon menade var främst okunskap bland eleverna om vem studie- och yrkesvägledaren på skolan egentligen är, samt vad denne arbetar med. Respondenten menade vidare att de elever som inte kände till vägledaren, skulle kunna känna sig bekväma att gå till denne och få den hjälp som behövs. En annan respondent påpekade något som han ansåg som väldigt viktigt, och det var att kunna stötta elevernas

drömmar oavsett vad. Han uttryckte det på följande sätt:”Överlag så tycker jag att vägledare kan arbeta med att stötta elevernas drömmar oavsett om de är verklighetsbaserade eller inte… då säger dessa elever att det inte kommer att gå för att vägledaren bl. a. har sagt att de inte har alla ämnen och betyg som krävs för det.”

På frågan ifall det fanns något samarbete mellan lärarna och skolans vägledare var alla respondenterna överens om att det inte riktigt fanns, så som det borde. Alla tre respondenterna förklarade samarbetet som något som går i perioder. De menade att samarbetet finns, oftast då det rör en elev/elever som har studieproblem eller problem hemma. Intervjupersonerna

32

kuratorn och skolans sjuksköterska) och går igenom hur de på bästa möjliga sätt kan bidra till en förbättrad skolsituation. En av respondenterna förklarade det på följande vis: ”Då har vi ett möte med vägledaren och försöker komma på en lösning som bäst gynnar eleven i fråga. Det kan vara extra hjälp med vissa ämnen, extra tid med vägledaren och vilka alternativ finns för att komma vidare ifrån den onda cirkeln.”

De intervjuade respondenter berättade att de gärna är öppna för mer samarbete, då det hade gynnat eleverna på ett positivt sätt. En av respondenterna ansåg att samarbetet kunde förbättra elevernas skolprestation, men även utveckling. Hon berättade att samarbetet förmodligen hade förbättrat en hel del när det kom till elevernas skolsituationer. Om skolan tillsammans hade engagerat sig i eleverna, hade det nog gett bättre resultat. Det var viktigt att eleverna kände sig sedda och betydelsefulla, för då kämpar de hårdare, förklarade respondenten. Så här svarade en annan respondent på hur samarbetet med vägledaren hade gynnat elevernas utveckling: ” Hade både vi lärare samt vägledare samtalat om våra elever mer kontinuerlig hade vi nog haft mer koll över hur de ligger till både skolmässigt och privat… Viktig information hade kanske kommit fram i tid.”

6.8.

Likheter och skillnader

Vi ville i vår undersökning studera både elevers och lärares förväntningar på vägledarens

yrkesroll. Detta för att, i så stor omfattning som möjligt få en helhets bild av hur skolans personal tänker kring studie- och yrkesvägledning. Undersökningen skulle även studera vilka skillnader och likheter som fanns mellan urvalsgrupperna, samt om dessa skillnader och likheter existerade. Undersökningen visade att likheterna dominerade över skillnaderna på förväntningarna och att likheterna allt mer var tydliga att se. Skillnaderna fanns enbart i en liten skala och inte alls i lika stor omfattning som likheterna. Under studiens tidiga början, trädde som ovan nämnt främst likheterna dess emellan fram och detta på ett enkelt sätt som under löpande gång blev allt mer tydliga. De allra största likheterna och skillnaderna kommer att presenteras löpande i följande text.

Den första likheten som framkom var punkten kring hur viktigt man faktiskt ansåg att det var att ha vägledare på skolor och hur skolan annars hade fungerat utan verksamheten. Dessa yttranden var näst intill identiska mellan parterna (elev och lärare). Båda parter påpekade att elever behöver ha någon med kunskaper inom vägledning att vända sig till vid behov samt att

33

lärarna inte har det kunskapsområde som behövs för vägledning av eleverna. Av den

anledningen ansågs vägledaren som ytterst viktig för elever som står inför diverse valsituationer. Man såg även vägledaren som en viktig informationskälla. Gällande förväntningarna man hade på studie- och yrkesvägledarens yrkesroll visade studien omfattande krav på kunskapsområden kring jobb och utbildning från båda parterna. Både elever och lärare påpekade vikten av att vägledaren skulle kunna mycket om ovan nämnda områden då dessa satt ihop med kunskapen. Förväntningen var alltså att en vägledare skulle ha ett stort kunskapsområde kring alla typer av arbete och tänkbara utbildningar. Båda parter nämnde att de ansåg att vägledare skulle ha svar på frågor som dök upp. Likheter fanns även på betoningen kring hur en vägledare skulle vara. Både elever och lärare menade på att det var ytterst viktigt för en vägledare att kunna förmedla en trygg och bekväm miljö för eleverna. Elever skulle känna sig välkomna i den miljö vägledare befann sig i, och detta genom att visa empati samt förståelse för den situation eleven i fråga befann sig i. De skulle även kunna motivera eleverna och finnas som stöd oavsett vilka drömmar och mål eleverna hade.

Gällande skillnaderna på förväntningarna mellan parterna var de som nämnt förvånansvärt små. Den största skillnaden på elevernas och lärarnas uttalanden var sättet de uttryckte sig kring vägledaren. Eleverna var öppna och inte lika försiktiga med hur de tyckte och tänkte medan lärarna verkade hålla sig på avstånd. Detta kring saker som de ansåg borde förbättras eller annan kritik gällande verksamheten.

6.9. Sammanfattning

Resultatet av intervjuerna som genomfördes visade att förväntningarna på studie- och yrkesvägledarens yrkesroll som både elever och lärare var rätt lika. De viktigaste punkterna studien visade var främst att synen på vägledare från både lärare och elever var positiva och uppskattande. Förväntningarna på vägledaren har i största del varit att denne skulle finnas för stöd och hjälp i alla tänkbara frågor och situationer för eleverna och dessutom att ha ett brett kunskapsområde inom jobb och utbildning och allt vad det innebar. Elevernas förväntningar var att vägledaren skulle finnas på plats och vara kontaktbar, vilket inte alltid var fallet. Denna punkt var dessutom den största kritik de hade på vägledaren. Att vägledaren skulle vara någon som visar medkänsla och förståelse var de egenskaper eleverna ansåg att denne bör ha för att eleverna skulle känna sig trygga och bekväma. Elevernas generella förväntningar var även att vägledaren

34

var en person som skulle sitta med alla svar och förmedla ut dessa till eleverna, utan att de själva i större grad skulle komma på lösningarna. De flesta av elevrespondenterna hade oftast varit nöjda med de samtal dem haft med vägledaren.

Lärarna var glada över att det fanns någon som hanterade dessa frågor och områden så länge de inte hamnade på lärarnas ansvar. Något av det viktigaste som framkom från lärarnas håll, var främst synen på samarbete. De ansåg att detta inte fanns i någon större utsträckning men att de hade önskat det motsatta. Deras förväntningar var även att vägledaren skulle utföra sin yrkesroll på ett professionellt sätt men samtidigt på en nivå eleverna förstod sig på och kunde hjälpa eleverna så gott de gick med de kunskaper vägledaren hade som verktyg i sitt arbete.