Malmö högskola
Lärarutbildningen
SÄL III: 3
Examensarbete
15 högskolepoängEn studie kring tjejers val till gymnasiet
A study about girls
choices of upper secondary school
Lars Hjalmarsson
Lärarutbildning 90hp) 2009-01-22
Examinator: Nils Andersson
Abstract
Hjalmarsson Lars (2008)
En studie kring tjejers val till gymnasiet. (A study about girls choices of upper secondary school)
Skolutveckling och ledarskap, SÄL III:3 Lärarutbildningen Malmö Högskola.
Syftet med denna uppsats var att undersöka varför så få tjejer väljer Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll. Frågeställningarna var också vad som inte är tilltalande i programinriktningen, samt hur vi skall skapa förutsättningar som gör tjejerna intresserade av denna inriktning. Som metod för insamling av data valde jag intervjuer, dessa har genomförts i Energiprogrammets lokaler med fem tjejer som har varit elever på programmets inriktning. Resultaten visar att många tjejer som inte aktivt söker information om inriktningen inte vet vad utbildningen innehåller och vad studierna leder till, detta gör i sin tur att tjejer ibland har en stereotyp bild av processindustrin och att driftteknikeryrket i deras ögon är ett
”lågstatusyrke”. Resultaten pekar också på att tjejer under utbildningens gång blir mer intresserade av ämnen som processutrustning och underhållsteknik, vilket de upplevt som ”tekniskt och tråkigt” i början av utbildningen. För att skapa ett intresse hos tjejerna för Energiprogrammet bör vi lärare erbjuda tjejerna kortkurser, 1-2 dagar, i 8:an eller under höstterminen i 9:an. Budskapet skall vara: Processindustrin behöver er.
Innehållsförteckning
sida Försättsblad 1 Abstract 3 Innehållsförteckning 5 1. Introduktion 7 2. Bakgrund 92.1 Tjejers val till Gymnasiet 9
2.2 Skolan 9 2.3 Branschen 9 3. Syfte 13 4. Litteratur 15 4.1 Forskningsläget 15 4.2 Teorier 15 4.3 Avbrutna studier 16
4.4 Högre tekniska utbildningar 17
5. Metod 19
5.1 Begränsningar 19
5.2 Undersökningsgrupp 19
5.3 Undersökningsmetod 20
5.4 Genomförande av undersökning 21
5.5 Bearbetning av insamlat material 21
5.6 Metoddiskussion 22 6. Resultat 23 6.1 Tjejernas bakgrund 23 6.2 Varför Energiprogrammet? 23 6.3 Omgivningens reaktioner 24 6.4 Synpunkter på utbildningen 24 6.5 Frågeställningar 27
7. Diskussion 29 7.1 Tjejernas bakgrund 29 7.2 Varför Energiprogrammet? 29 7.3 Omgivningens reaktion 29 7.4 Synpunkter på utbildningen 30 7.5 Egna reflektioner 31 8. Sammanfattning 33 9. Referenslista 35 10. Bilagor 37 10.1 Intervjufrågor 37 10.2 ”Hjalmarssons kurva” 38
1. Introduktion
21/8- 2006, musiksalen på gymnasiet: Upprop för de nya elever som valt
Omvårdnadsprogrammet och Energiprogrammet. Det är mitt första upprop som lärare, jag sitter längst bak i salen och hör hur elevernas namn ropas upp en efter en. Först
Omvårdnadsprogrammet: 25 elever, 23 tjejer och 2 killar! Sedan Energiprogrammet: 26 elever, 26 killar! En tanke flyger genom mitt huvud: År 2006, har vi inte kommit längre?
Jag vill med mitt examensarbete undersöka varför så få tjejer väljer Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll. Trots informationskampanjer i högstadiet av lärare, studie- och yrkesväghandledare och i form av broschyrer har vi inte lyckats i någon större utsträckning att nå den grupp av tjejer som har relativt goda betyg och som vill ha ett yrke och ev. ett arbete direkt efter gymnasieutbildningen.
Varför vill jag då att fler tjejer väljer Energiprogrammet? Jag vill nämna några motiv, för det första leder utbildningen oftast till ett intressant jobb med flexibla arbetstider, långledigheter och bättre lön än i många tjejdominerade yrken. För det andra är det min uppfattning att branschen tjänar på att fler tjejer anställs, de kör oftast processutrustning på ett varsammare sätt än många manliga operatörer. För det tredje anser jag att det blir en annan mentalitet i klasserna med högre andel tjejer, killarna tonar ned ”grabbigheten”, det blir mindre tjafs och stök. Jag vill poängtera att de två sistnämnda motiven är min personliga uppfattning och att jag beskriver dessa mer ingående i kapitlet diskussion.
Jag stöder mig också på läroplanen:
Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.
2. Bakgrund
Här beskriver jag varför jag valt att undersöka varför så få tjejer söker till Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll
2.1 Tjejers val till gymnasieskolan
Bakgrunden till denna undersökning är att jag i mitt yrkesliv, jag har jobbat inom processindustrin i ca 25 år, sett olika planer och program där målet varit att locka tjejer till processindustrin. Färgglada broschyrer där någon tjej, alltid ingenjör, ibland både ingenjör och ekonom, står bredvid en äldre manlig VD och utmålas som företagets framtidshopp. Den här bilden tror jag skrämmer bort fler tjejer än den lockar till sig. I alla fall den grupp tjejer jag fokuserar på, nämligen tjejer med hyfsat bra betyg som vill skaffa sig ett yrke och få ett intressant arbete efter gymnasiet. Jag har själv haft kvinnliga kollegor och ser fördelar med detta både för företaget men också arbetsmiljön. Men tjejerna är inte många och när jag klev in i skolans värld på energiprogrammet insåg jag att inte mycket hänt vad beträffar val till yrkesutbildningar. Tjejer väljer omvårdnads, barn- och fritids, och hotell- och restaurangprogrammen. Killarna väljer Bygg, Industri och energiprogrammen
(skolverket, Gymnasieskolan – Elever – Riksnivå, tabell 4A och 4D).
2.2 Skolan
Sedan en längre tid tillbaka åker vi lärare på gymnasiet ut till 8:orna i högstadiet för att berätta om våra program. Vi på energiprogrammet med inriktningen drift- och underhåll trycker särskilt på att det är en inriktning som passar tjejer minst lika bra som killar. Vid varje sådan träff är intresset ganska stort hos en stor del av tjejerna, men sedan händer det tydligen något när det är dags att göra det slutgiltiga valet av program. Varje höst på en lördag har vi ”öppet hus” på vår gymnasieskola, många intresserade är där men ”tyvärr” är en stor del av besökarna föräldrar, släktingar och vänner till de elever som redan går på skolan. Jag har en känsla av att vi inte når de tjejer som visat intresse på våra informationsträffar i grundskolan.
2.3 Branschen
Hur ser då branschen på rekrytering av tjejer till utbildning och arbete kopplat till processindustrin? I den region där jag arbetar dominerar två processindustrier: En kombinerad såg och massaindustri
och en kärnkraftsanläggning. De har i nuläget ett stort rekryteringsbehov då stora delar av
personalen går i pension inom en femårsperiod. Utöver dessa två företag finns i regionen också ett antal mindre energiverk, VA-verk och företag med processrelaterad tillverkning. Jag har vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med personalavdelningen i min hemkommun för att få ta del av kommunens jämställdhetsplan för anställda, personalavdelningen har lovat att återkomma vilket de dock inte gjort. Någon skriftlig information om ovan nämnda har jag inte kunnat hitta. Jag har studerat jämställdhetsplanerna på de båda processindustrierna för att ta reda på hur branschen ser på underrepresentationen av tjejer i processindustrin. Jämställdhetsplanen på såg och massaföretaget baseras på paragraferna 4-11 i jämställdhetslagen och där kan man bl.a. ta del av följande policy:
På vår arbetsplats ska företagets medarbetare oavsett kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning och funktionshinder ges lika möjligheter till utveckling och anställningsvillkor. Det är viktigt att alla medarbetares kompetens tas tillvara och att det kommer organisationen tillgodo. Mångfald skapar möjligheter att utveckla verksamheten och öka produktiviteten inom alla områden.
Man vill främja en jämn fördelning mellan kvinnor och män:
Vi ska: Verka aktivt för att främja kvinnors vilja förmåga och möjligheter att verka i traditionellt manliga arbeten, likväl som mäns vilja, förmåga och möjligheter att verka i traditionellt kvinnliga arbeten och genom utbildning, kompetensutveckling, rekrytering och i andra lämpliga åtgärder verka för en jämn balans mellan kvinnor och män i olika befattningar och arbetsgrupper. (SCMS,
jämställdhetsplan 2008, sid. 1,4)
Jämställdhetsplanen på kärnkraftsanläggningen utgår också främst från krav ställda i
Jämställdhetslagen. I kärnkraftsföretagets mångfaldsarbete och jämställdhetsplan för 2008 kan man läsa bl.a. följande policy:
I syfte att bli ett kärnkraftverk i världsklass vill OKG ta tillvara kraften i den dynamik som mänskliga olikheter innebär. Denna mångfald ses som en strategisk tillgång i utvecklingen av OKG.
Man redovisar också den ojämna könsfördelningen på de olika avdelningarna. Totalt anställda var vid 2007 års utgång 864, av dessa var 167 kvinnor vilket ger en andel på 19,3%. De avdelningar som hade de största klyftorna mellan andelen män och kvinnor var driften, underhåll och den administrativa enheten. Ett av de mål OKG har är att minska dessa klyftor mellan andelen män och kvinnor på de olika avdelningarna. (OKG, mångfaldsarbete och jämställdhetsplan för 2008, sid. 2,7)
Båda företagen beskriver i särskilda kapitel att de vill, och hur de vill underlätta för såväl kvinnor som män att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Vad man kan sakna är en motivering till varför man vill främja en jämn balans, vad är det som blir bättre om man har en jämn balans mellan andel kvinnor och män inom processindustrin? Både OKG ”ta tillvara kraften i den dynamik som
mänskliga olikheter innebär” (sid.2) och SCMS ”mångfald skapar möjligheter att utveckla verksamheten och öka produktiviteten inom alla områden” (sid.1), försöker i allmänna ordalag beskriva varför de har som mål att utjämna de klyftor mellan andelen kvinnor och män som förekommer på olika avdelningar i företagen. Men är detta tillräckligt för att locka tjejer till processindustrin? Jag kommer att diskutera frågan ytterligare under kapitlet Diskussion.
3. Syfte
Syftet med mitt examensarbete är att undersöka varför så få tjejer väljer Energiprogrammets processinriktning drift- och underhåll. Trots ansträngningar från både skolan och branschen att locka tjejer till tekniska program väljer ändå de flesta ”tjejdominerade” program. Jag vill med mitt arbete belysa detta och diskutera vilka åtgärder som skulle kunna förändra nuvarande
snedfördelning till yrkesprogrammen. Jag har då fokuserat på följande frågeställningar:
● Varför väljer så få tjejer Energiprogrammets processinriktning drift- och underhåll? ● Vad är det som inte är tilltalande/intressant i programinriktningen?
● Hur skall vi skapa förutsättningar som gör att tjejer blir intresserade av denna
4. Litteratur
Hur är då forskningsläget? Jag har letat efter undersökningar som behandlar ämnet tjejers val till tekniska utbildningar.
4.1 Forskningsläget
Att jag skulle hitta någon som specifikt handlar om tjejers syn på Energiprogrammets utbildning var inte att vänta. Däremot finns det en del skrivet om ungdomars syn på och val till tekniska
utbildningar i allmänhet. Skolverkets kunskapsöversikt Ungdomars utbildnings- och yrkesval- i
egna och andras ögon (Fransson & Lindh, 2004) tar upp ungdomars beslutsunderlag och strategier
när det gäller deras tänkande och handlande inom områdena utbildning och arbete. I studien slås det direkt fast att mycket lite forskning bedrivits inom detta område, bl.a. skriver man att:
Intentionen var att belysa området med stöd av forskningsbaserad kunskap i form av avhandlingar och forskningsprojekt. Det visade sig dock att vi, för att kunna genomföra arbetet även behövde använda myndighetsrapporter från framförallt Skolverket och Ungdomsstyrelsen och andra offentliga
utredningar samt mindre studier motsvarande C- och D- uppsatser. (sid.90).
Man gör nedslag i statistiken och konstaterar att utbildningsnivån i stort sett är lika för tjejer och killar men att den stora skillnaden istället handlar om att killar och tjejer väljer olika inriktningar på sina utbildningar (a.a.). När det gäller skolans försök att minska de traditionellt könsstyrda
utbildningsvalen och öka andelen otraditionella val hänvisar de till gymnasiekommitten: De flesta informations- och rekryteringskampanjer som gjorts har i huvudsak endast fått kortsiktiga effekter. Speciellt svårt var det att få en jämnare könsfördelning på de pojkdominerade
studieprogrammen.(SOU 2002:120)
4.2 Teorier
Staberg (1992) menar att satsningar som gjorts för att locka flickor till mansdominerade tekniska utbildningar utgått ifrån att det kvinnliga könet, i motsats till det manliga, betraktas som ett problem. Det kvinnliga måste ändras för att passa normen. Motsvarande har inte gällt för pojkar i relation till kvinnodominerade utbildningar. De tillskrivs inga brister som bör åtgärdas för att de skall klara av dessa utbildningar.
Budskapen är snarare: pojkar behövs i vård och barnomsorg och flickorna behöver tekniken.
(a.a. sid.158)
Fransson och Lindh (2004) presenterar också några teorier om tjejer och killars utbildningsval. Jonsson (1997) strukturerar problemområdet med utgångspunkt i två poler. Vid den ena polen finns
teorier om rationella val. Vid den andra återfinns mer av socialisationsinriktade teorier. Till den första polens teorier tillhör kan man säga, att pojkar intresserar sig för teknik och flickor för språk, vård och omsorg och att dessa skillnader leder fram till att flickor och pojkar har skilda
”nyttokalkyler” för sina utbildningar. Andra studier såsom Lundgren (2002) och Berggren (2001) är mer inriktade mot hur flickors och pojkars formande av identitet, inbegripet könskonstruktioner, tar gestalt i skolan. Dessa studier skulle kunna placeras in vid den andra polen (a.a.).
I sin uppsats, ”Han sa att jag var modig” redovisar Karolina Engström (2008) könsfördelningen på dagens nationella gymnasieprogram, El- programmet och Energiprogrammet är de program som är de mest snedrekryterade över huvud taget då endast 2 % av eleverna är tjejer .I uppsatsen visas också resultatet av en intervjustudie, att elevernas bakgrund har haft stor betydelse för deras val till gymnasiet. Det är viktigt att tjejer och killar provar på varandras områden för att ett intresse skall kunna väckas. Tjejerna i intervjustudien (de går alla på El- programmet) har växt upp med många män omkring sig, i form av killkompisar, bröder, och pappors kompisar. Det har medfört att tjejerna har fått delta i killarnas aktiviteter, detta är kanske en anledning till att tjejerna vågat bryta mot det traditionella mönstret.
4.3 Avbrutna studier
Karolin Engström (2008) refererar också till forskning som visar att det är särskilt svårt att tillhöra minoritetskönet på ett könssegregerat gymnasieprogram. Enligt skolverkets utvärdering (2002) är avbrottsfrekvensen för det underrepresenterade könet betydligt större än för det dominerande könet. Tjejer får i mindre utsträckning än killar slutbetyg från Fordons-, Energi- och Byggprogrammen medan killar har motsvarande sämre resultat från de kvinnodominerade programmen Omvårdnad, Hantverk samt Barn och fritid. Landsorganisationen, LO har givit ut en rapport Hur står det till
med yrkesutbildningarna i gymnasieskolan? (Mårtensson & Wennemo, 2004), där organisationen
ger sin syn på de yrkesinriktade gymnasieprogrammen. Rapporten fokuserar på den höga andelen avhoppade elever och den enligt LO dåliga överensstämmelse mellan vad som efterfrågas på
arbetsmarknaden och dimensioneringen av olika utbildningar. Man anser att ett av huvudproblemen är det låga söktrycket till yrkesinriktade program som förmodligen orsakas av att bilden av industrin bland ungdomar är väldigt negativ. Många kommuner satsar inte på dessa program och
utbildningarna är inte tillräckligt kvalificerade för att vara attraktiva på arbetsmarknaden. Den ojämna könsfördelningen nämns bara i ett förbigående, men man konstaterar att t.ex. på byggprogrammet ökar antalet tjejer men att få går ut och jobbar sedan. (a.a.)
4.4 Högre tekniska utbildningar
Viktor Arnell (2007) visar i sin uppsats Kvinnors val av mansdominerade tekniska utbildningar att det finns en könsmässig snedfördelning även på de högre utbildningarna. Han har studerat kvinnliga registrerade på civilingenjörsprogrammen vid Linköpings universitet, han pekar på att för andel kvinnor i åk.1- 2006 är siffran 18,6 % totalt. Man ser också en snedfördelning i de olika
inriktningarna, hög andel till biologi- och ekonomiinriktningarna medan maskin- och
datateknikinriktningarna har mycket låg andel. Arnell (2007) undrar om det är de traditionella könsrollerna som spelar in även här? Att de få kvinnor som söker sig till civilingenjörsprogrammet väljer de inriktningar som verkar mest kvinnliga?
Peter Öberg, på SCB, tar i en artikel (Välfärdsbullentinen nr.1, 2002) upp en viktig aspekt, han påpekar att kvinnor tjänar på otraditionella val. Han menar att det lönar sig ekonomiskt för kvinnor, men inte för män, att bryta de traditionella mönstren. Kort sagt: Kvinnor får männens lön och männen får kvinnors lön (sid.15). I övrigt kommer Peter Öberg till samma slutsatser som tidigare nämnde Viktor Arnell (2007)
Peter Öbergs åsikt att kvinnor får männens lön och männen får kvinnors lön skall ställas mot SOU 2004:43 där man kommit fram till att lönenivån sänks i takt med en ökad andel kvinnor i yrket. Om nu det sistnämnda är närmast sanningen har Karolin Engström (2008) ställt en mycket relevant fråga i sitt arbete: ”Hur ser männen i yrket på detta och är det önskvärt för alla att sträva efter en jämnare könsfördelning på arbetsmarknaden?” (sid.23)
Precis som i Skolverkets kunskapsöversikt Ungdomars utbildnings- och yrkesval- i egna och
andras ögon (Fransson & Lindh, 2004), kan jag bara konstatera att mycket forskning återstår, varför
har ungdomar i allmänhet och tjejer i synnerhet så negativ bild av industriyrken? Jag personligen vill se mer forskning kring frågor som ”varför hoppar många tjejer av som
genomgår en mansdominerad utbildning?” Och ”hur många tjejer börjar jobba och stannar i yrket efter avslutad utbildning?”
5. metod
Här redogör jag för mitt val av metod m.m. 5.1 Begränsningar
Jag har valt att begränsa min undersökning till att endast omfatta Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll, då vi har vatten och miljö med en vinkling mot kraft och värme att erbjuda våra elever. Jag har även valt att begränsa mig geografiskt till vår skola (ett gymnasium i södra Sverige) och kvinnliga f.d. elever som genomgått en processutbildning där. Då vi har riksintag till vår inriktning, med elever från många olika kommuner i Sverige, anser jag ändå att mitt material kan bidra med intressanta inblickar i hur tjejer i stora delar av Sverige tänker angående
Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll.
5.2 Undersökningsgrupp
Eftersom jag i min studie ville undersöka orsaken till varför så få tjejer väljer Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll var min första tanke att gå ut med en enkät till tjejerna i 9:an på högstadiet före valet till gymnasiet och en uppföljande enkät efter de gjort sitt val. Jag hade då förhoppningsvis fått en inblick i hur tjejerna tänker inför gymnasievalet och hur de tänkt när valet var gjort. Det stannade dock vid en tanke, bara i hemkommunen finns tre högstadieskolor. För att få ett någorlunda säkert material att arbeta med ansåg jag att alla tre skolorna i så fall skulle ingå i enkätundersökningen (Ejvegård, 2003). Med mitt tänkta upplägg bestående av ”före- och efter” enkät insåg jag att tiden inte skulle räcka till. Jag var också osäker på enkätmetodens tillförlitlighet i detta fall, tyvärr är min erfarenhet av enkäter i skolmiljö att elever ”matas” med enkäter från det att de kan skriva tills de slutar skolan. Detta gör att de flesta eleverna suckar uppgivet när de får en enkät i sin hand, de fyller dock i den artigt men mycket oengagerat. Efter en diskussion med mina kollegor bestämde jag mig för att uppsöka några av de tjejer som tidigare gått på
Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll. Någon enkät kunde inte komma i fråga då antalet kvinnliga elever från tidigare år är starkt begränsat i den region där jag arbetar (a.a.). Jag fick kontakt med fem tjejer som tidigare varit elever på Energiprogrammet och som gärna delgav mig sina åsikter om och funderingar kring vårat program. För att inte avslöja tjejernas identitet har jag valt att ge dem namn i alfabetisk ordning, ni får i texten alltså möta Anna, Beata, Catrin, Denise
och Erika.
Anna är uppvuxen på landet (lantbruk) i harmonisk och lugn miljö med föräldrar och en bror,
Beata beskriver sin uppväxt som lugn och harmonisk, hon är uppvuxen i en stad med föräldrar och
två äldre syskon.
Catrin säger att hon hade en lugn och trygg uppväxt i ett mindre samhälle, Hennes största intresse
är hästar, hon har egen häst. I skolan tyckte hon bäst om språk, historia och religion ”därför valde jag Energiprogrammet” (stort skratt).
Denise har vuxit upp i en, som hon säger, trygg miljö i en förort. Hennes största intresse är hästar
och att umgås med kompisar. Favoritämnena i skolan var matematik, fysik och kemi, detta skulle ha en avgörande betydelse i framtida val skulle det visa sig.
Erika har också vuxit upp i en trygg lantlig miljö på en mindre gård. Erikas intressen är trädgården
och djur, främst hästar och hundar.
5.3 Undersökningsmetod
För att jag på bästa möjliga sätt skulle kunna ta del av tjejernas uppfattning om Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll var det viktigt att välja rätt undersökningsmetod. En undersökning är utforskande av något som redan är befintligt; en pågående verksamhet, attityder etc. inom en bestämd grupp eller population (Stensmo, 2002). Det är viktigt att forskaren intar ett neutralt förhållningssätt till det som undersöks. Forskaren måste bestämma sig för vilka individer som ska medverka och vilka tekniker som skall användas (a.a.). Som undersökningsmetod valde jag att göra en kvalitativ intervjustudie. I min undersökning använde jag mig av öppna, kvalitativa frågor där den intervjuade fick berätta sin med egna ord (Patel & Davidsson, 2003). Mina intervjuer är halvstrukturerade och bygger på öppna frågor (bilaga 1) då detta ger den intervjuade möjlighet att fritt berätta hur hon upplevt händelser och situationer. Med en halvstrukturerad intervju har
forskaren förslag till relevanta frågor. Men det finns även möjlighet att göra förändringar vad gäller frågornas form och ordningsföljd om så krävs för att följa upp svaren från den intervjuade (Kvale, 1997).
Intervjuer kan registreras med bandspelare, videobandspelare, anteckningar eller i minnet (Kvale, 1997). Mitt val föll på en IC-inspelare som kan kopplas till en dator vid transkriberingen. Vid en tidigare intervjuserie jag gjorde i min utbildning antecknade jag samtidigt som den intervjuade besvarade mina frågor, detta fungerade inte alls för mig. Det blev ett virrvarr av stödord och
oavslutade meningar, jag kunde då inte heller koncentrera mig på svaren jag fick. Efteråt kunde jag bara med stor möda tyda och förstå vad jag själv skrivit eftersom tid förflutit mellan intervjuer och redogörelse. Med en IC-inspelare blev intervjuerna mer till ett samtal. ”Det som sägs under en
våra intervjudeltagare. En intervjuare med öppet och reflekterande sinne, lägger också märke till det outsagda och använder små nyanser i det som intervjudeltagaren introducerar under intervjuns gång som något slags speglar.” (Thomsson, 2002, sid.116)
5.4 Genomförande av undersökning
Jag började med att provintervjua två tjejer som vid tillfället studerade på Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll, det blev öppna och avspända intervjuer där de båda glatt delade med sig av åsikter, funderingar och synpunkter på utbildningen. Av de fem kvinnliga f.d. eleverna hoppade två av, de två var positiva vid första samtalet men gjorde sig senare O-kontaktbara. Jag vet fortfarande inte anledningen till detta eftersom de inte gått att nå, jag och min lärarkollega
spekulerade i om tjejerna trodde att jag hade ”oärliga avsikter” med min undersökning. De övriga tre intervjuerna avlöpte i samma anda som provintervjuerna och när jag jämförde dessa insåg jag att provintervjuerna innehöll lika mycket stoff och var lika relevanta. Detta gjorde att jag beslutade jag mig för att ta med även dessa i min undersökning. Alla intervjuerna har genomförts under dagtid på skolan där jag har haft tillgång till ett eget rum. Intervjuernas längd varierade mycket, jag lät tjejerna s.a.s. bestämma tiden. Mellan 1-2 timmar kunde intervjuerna ta. Före intervjuerna har jag förklarat för tjejerna syftet med intervjuerna och min undersökning, att deras identitet inte skulle avslöjas och anledningen till att jag använde inspelningsutrustning.
5.5 Bearbetning av insamlat material
Rådata som samlas in under intervjuerna måste reduceras och presenteras på ett sådant sätt att den som tar del av studien ska kunna läsa den. Det som sedan väljs att presenteras är ett urval.
(Stensmo, 2002). Efter transkribering av intervjuerna gjorde jag en matris i Excel där jag, med mina grundfrågor som utgångspunkt, sammanställde de intervjuades tankar och funderingar. Detta gjorde det lättare att se vad som var samstämmigt och vad som skiljde sig åt i uppfattningar. Min
bearbetning har jag gjort i hermeneutisk anda, i grova drag kan man säga att den hermeneutiska forskaren försöker svara på frågan: ”Vad är det som visar sig och vad är innebörden i det?”. Här har jag dock fått iakttaga mycket försiktighet då en förutsättning för hermeneutisk forskning är
insamlandet av material. För att kunna dra slutsatser utan att generalisera bör därför forskningen baseras på stora underlag. (wikipedia.org/wiki/Hermeneutik).
Med detta i åtanke har jag därför valt att ge tjejerna möjlighet att kommentera sina egna intervjuer i redigerat och utskrivet skick.
5.6 Metoddiskussion
Undersökningens tillförlitlighet och giltighet? Att tjejerna så uppriktigt och ärligt som möjligt försökt besvara mina frågor hyser jag inget tvivel om. Samtliga tyckte att ämnet för samtalet var både intressant och viktig, de vill ju också se fler tjejer inom processindustrin. Några erbjöd sig att medverka med namn och personuppgifter, något jag avstått ifrån då det inte tillförde
undersökningen något väsentligt. I intervjuerna förekommer både positiv och negativ kritik av utbildningen vilket stärker min uppfattning att tjejerna svarat så uppriktigt som möjligt, med utbildningens bästa för sina ögon. Jag skulle troligen få samma svar om jag gjorde om
intervjuserien i dag. Nej, är det något som sänker tillförlitlighet och giltighet är det nog min ovana att intervjua andra människor, att vara så lyhörd och uppfatta så små nyanser som endast den professionelle intervjuaren kan. Kvale (1997) menar att intervjuarens reliabilitet ofta diskuteras när de inte är medvetna om intervjutekniken, särskilt då ledande frågor som kan inverka på svaren. Jag har dock lyssnat, lyssnat och lyssnat igen på mina intervjuer för att göra en så nyanserad tolkning som möjligt av det som sägs. Jag tycker att jag lyckats undvika att begå misstaget man lätt gör som nybörjare, att man ställer ledande frågor (a.a.). Däremot har jag ofta haft för bråttom, när någon av tjejerna svarat på en fråga har kanske en tystnad uppstått. Istället för att invänta ytterligare
kommentarer har jag raskt hoppat till nästa fråga. Tjejerna har då många gånger räddat mig genom att avbryta mig i min fråga och kompletterat sitt föregående svar. Tjejerna har, som jag tidigare nämnt, också fått möjlighet att kommentera sina egna intervjuer efter att de fått ta del av dessa i utskrivet skick. Ett genomgående svar från tjejerna har dock varit att de uppfattat det som sagts rätt återgivet, att de står för vad de sagt och att de önskar mig lycka till i mitt arbete. Det sistnämnda har fungerat som katalysator i mitt arbete de dagar när jag önskat mig långt bort från allt vad
6. Resultat
Vad har då intervjuerna givit mig för resultat?
6.1 Tjejernas bakgrund
Anna säger att det är pappa som är förebilden eftersom de av naturliga skäl delar intresset för gård och natur, det var också en av anledningarna till att hon valde Vatten- och miljöinriktningen på Energiprogrammet.
Beata berättar att pappa jobbar som fastighetstekniker, hon tror att hon fått sitt motorintresse från
honom, annars är det stora intresset hundar. Mamma är trots allt hennes förebild, mycket för att hon är harmonisk ”alltid säker på sin sak”. Det var också mamma som ”av någon konstig anledning” propagerade för Energiprogrammet.
Catrin säger att mamma har jobbat med ”allt” som t.ex. inom hemtjänsten och på posten. Pappa
jobbar med kärnkraftsunderhåll, där föddes, menar hon, nog hennes intresse för processindustrin.
Denise har en pappa som jobbar på driftavdelningen på ett kärnkraftverk, Denise har sagt sedan hon
var liten att hon också vill jobba där, hon har alltid haft sin pappa som förebild. ”Jag har alltid varit pappas flicka” är en återkommande fras när Denise beskriver sin uppväxt, men hon understryker att förhållandet till mamma också är jättebra.
Erikas pappa jobbade som snickare och mamma var hemmafru. Erika skiljer sig från de övriga
tjejerna eftersom hon är betydligt äldre. Efter grundskolan hade hon olika jobb, inom äldrevården, på ett företag som tillverkade antenner och på ett träförädlingsföretag som tillverkade faner. Då hon utvecklade en allergi mot faner var hon tvungen att byta jobb, hon fick då hjälp av
arbetsförmedlingen att söka till dåvarande Processlinjen som i dag är Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll.
6.2 Varför Energiprogrammet?
Jag började alltid med att fråga vilket program tjejerna skulle ha sökt till om de inte valt
Energiprogrammet, för två av tjejerna var svaret enkelt då de började på andra program första året för att sedan hoppa över till Energiprogrammet. Beata började på Frisörprogrammet men insåg ganska snart att det inte var ”hennes grej”, Denise gick första året på Naturvetenskapliga
programmet men hade svårt att komma överens med lärarna där, framför allt med läraren i sitt favoritämne. Catrin säger att hon skulle ha sökt till Handelsprogrammet eller något
Naturbruksgymnasie, medan Erika hade valt någon form av Trädgårdsmästarutbildning. Anna sökte inte till något annat program än Energiprogrammet, men hade Naturvetenskapligt program i åtanke.
På frågan om vad som fick dem att söka till Energiprogrammet var det framför allt två skäl (förutom intresset för programmet som sådant) som alla tjejerna uppgav. Det första skälet var Energiprogrammets kombination av teori och praktik, att få bryta av teoretiska lektioner med
praktiska övningar och laborationer tilltalade tjejerna. Det andra skälet var att utbildningen ledde till ett yrke och möjligheten till att få ett arbete direkt efter gymnasiet var stor. Några tjejer hade för avsikt att studera vidare på högskola eller någon KY- utbildning (vilket de också har gjort), men ville ändå ha möjligheten att jobba ett eller ett par år efter gymnasiet.
6.3 Omgivningens reaktioner
Erika bor i en mindre kommun där en stor sågvaru- och pappersmasseindustri är den dominerande arbetsgivaren. Detta och att Erika var mer än 20 år när hon började på Processlinjen kanske är förklaringen till att hon är den enda av tjejerna som uppger att hon bara fick positiva kommentarer när hon berättade om sitt studieval. Erika tog själv beslutet efter diskussion med
arbetsförmedlingen. Denise berättar om hur föräldrarna nästan fick panik när hon talade om att hon ville lämna Naturvetenskapliga programmet och börja på Energiprogrammet. Mamma sa med en suck - ”Jaha, skall du bli elektriker nu?” Pappa har svårt att acceptera valet än i dag trots att Denise fortsatt att studera efter gymnasiet. De tre övriga tjejerna har i intervjuerna svarat att de tillsammans med föräldrarna diskuterat valet till gymnasiet och att båda föräldrarna varit positiva till beslutet att studera på Energiprogrammet. Däremot säger alla utom Erika att de fått ”gliringar” av skeptiska kompisar, Anna blev riktigt upprörd när hon beskrev hur hennes kompisar på Naturvetenskapliga programmet hade kommentarer i stil med:
Tja, du har det bra som inte behöver plugga något vidare, eller hur?
6.4 Synpunkter på utbildningen
Anna tycker att utbildningen varit bra, men säger att programmet har en ganska låg status hos tjejer, det hör hon på sina kompisars kommentarer. Hon tycker att en mer klargörande yrkestitel skulle hjälpa upp statusen på programmet. Anna tycker att informationen om programmet var bristfällig,
första året då hon kände sig utanför klassen men allt förändrade sig till det bättre andra året, då blev hon ”en i gänget”. Hon önskar också att fler tjejer hade valt och i framtiden väljer
Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll, hon menar att alla tjejer, f.d. och framtida elever, tjänar på detta. Att det blir så pass vanligt med tjejer inom processindustrin att ett val till inriktningen ter sig lika naturligt för tjejer som för killar. Anna har i dag en anställning på ett laboratorium som tillhör ett företag som utför analyser på och säljer utrustning till rening av dricksvatten.
Beata är också nöjd med utbildningen, samtidigt är hon den enda tjejen som inte någon gång under intervjun rekommenderar yngre tjejer att söka till Energiprogrammet. Beata beskriver, med viss bitterhet, att hon inte fick någon fast anställning inom processindustrin efter skolan. Till slut fick hon ett monteringsjobb på en hyttillverkningsindustri för lastbilar, då ångrade hon sitt val säger hon. Beata menar att hon blev förespeglad en framtid där processföretagen mer eller mindre stod i kö för att få anställa henne och hennes kamrater. Hon menar att vi lärare på Energiprogrammet bör
tydligare informera om att många befattningar inom processindustrin kräver någon form av
eftergymnasial utbildning. Beata tycker att det vore bra med ”prova på kurser” för tjejer som vill få en inblick i processutbildningen. Själv går hon nu en KY- utbildning, drift- och underhåll, och är redan tillfrågad om hon vill börja som drifttekniker på ett kärnkraftverk.
Catrin är mycket nöjd med den utbildning hon fick på Energiprogrammet. Hon verkar vara den av tjejerna som gått mest grundligt tillväga när hon skulle välja program till gymnasiet. Hon berättar att hon samlade in information från alla programmen som fanns på Oscarsgymnasiet, sedan gick hon systematiskt igenom all information och sållade efterhand bort program tills det återstod
Handels och Energiprogrammet. Hon ville gå en utbildning där teori varvades med praktik, och som gav en möjlighet till arbete efter gymnasiet, hon tyckte Energiprogrammet lät mest intressant och valde därför detta. Catrin tycker att det fanns bra och rikligt med information om
Energiprogrammet, men tror att man som tjej måste söka mer aktivt efter information om yrkesförberedande program och i synnerhet de grabbdominerade yrkesprogrammen. Hon tycker också att vi skall ”trycka mer på att driftjobb inte är något tungt industrijobb”. Efter skolan har Catrin haft arbeten med mycket skiftande karaktär som vattenverksoperatör, veterinärassistent och korvförsäljare! Hon har studerat på komvux där hon läst olika kurser bl.a. historia och data, nu är hon mammaledig men säger att hon vill studera till socionom i en framtid. Catrin säger sig aldrig ha ångrat sitt val till Energiprogrammet, trots att hon i framtiden antagligen väljer en annan inriktning.
Denise tycker att ”det är sorgligt att många tjejer inte tror att programmets utbildning passar dem”. Hon tycker själv att hon gjorde rätt som hoppade över från Naturvetenskapliga programmet till Energiprogrammet, trots föräldrarnas protester. Denise tillägger dock att hon ibland kan känna en viss ånger ”när pappa muttrar om hur bra det hade varit om jag gått ut hela Naturvetenskapliga programmet”. Hon tänker då på att det kunde ha varit kul att börjat direkt på universitetet i Lund eller dylikt. När det gäller Energiprogrammets information till högstadieelever säger Denise att det oftast är de som inte aktivt sökt information om något gymnasieprogram som anser den vara bristfällig. Hon anser också att ju tidigare informationen om programmen ges desto bättre. Denise började på KY- utbildningen drift- och underhåll direkt efter gymnasiet.
Erika som började på Processlinjen i ”vuxen ålder” är mycket nöjd med utbildningen, hon var mycket motiverad säger hon, men tyckte att det var jobbigt med kärnämnena. Imponerande är det ju då att hon, vid en kortare arbetslöshet, läste in tredje gymnasieåret på komvux. Erika tycker att informationen var bra, hon fick hjälp av arbetsförmedlingen som gav henne broschyrer och ordnade med ett studiebesök där hon fick möjlighet att prata med läraren. Erika har aldrig ångrat sitt val, hon hade arbetsprovat på en industri som tillverkar pappersmassa innan utbildningen och hade målet fastställt att en dag arbeta som driftoperatör på nämnda industri. Hon fick fast anställning på
laboratoriet efter utbildningen, men efter en tid blev hon och några kamrater permitterade. Erika tog tillfället i akt och läste in tredje gymnasieåret på komvux, lagom till att hon var klar fick hon jobb som driftoperatör i blekeriet på samma massaindustri som innan. Där har hon blivit kvar och säger att hon ”stortrivs med både arbetsuppgifter och arbetskamrater”.
När jag frågat tjejerna vilka råd de vill ge yngre tjejer som skall välja program till gymnasiet, har jag fått snarlika svar från allihop. De tyckte att tjejer som tittar efter en yrkesförberedande
utbildning som Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll skall mer aktivt söka information och ta reda på programinnehållet. Utnyttja studie och yrkesvägledarna, göra studiebesök på
programmet och prata med lärarna och eleverna där. Tjejerna tyckte också att vi lärare skall bli bättre på att föra fram budskapet att programmet passar lika bra för tjejer som för killar. En detalj som framkommit under intervjuerna är att tjejerna varit tilltalade av den delen av programinnehållet som behandlar kemi, provtagningar och laborationer, men mindre intresserade av den delen som behandlar processutrustning som pumpar, ångpannor, reglerutrustning m.m. (se Arnell, 2007). Dock, under utbildningens gång har tjejerna ändrat sin syn på det sistnämnda, de säger sig helt enkelt ha upptäckt att det är både intressant och nyttigt med kunskaper i dessa ämnen.
6.5 Frågeställningar
På vilket sätt svarar mina resultat på syftet med min uppsats? Vad kan vi ta med oss från de tjejer som blivit intervjuade?
Att så få tjejer väljer Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll kan enligt de intervjuade tjejerna bero på att de inte har fått eller tagit till sig information om programmet. De vet helt enkelt inte vad en processindustri är och vad det innebär att arbeta där. En del tjejer som tagit del av programinformationen och som har en bild av vad processindustrin är, väljer ändå bort
Energiprogrammet p.g.a. att de tycker att utbildningen leder till ett lågstatusyrke. Vad som inte är tilltalande/intressant är, enligt tjejerna, de kurser som behandlar driftunderhåll och praktiska övningar med processutrustning. Nästan alla tjejerna i intervjuserien tyckte att det var tråkigt och för ”tekniskt inriktat” i början, men att de under utbildningens gång fick en helt annan syn på dessa kurser. Även här skymtar åsikten fram att de här tjejerna visste att de valt en utbildning som i deras tjejkompisars ögon var av låg status. Hur vi skall skapa förutsättningar som gör att fler tjejer blir intresserade av denna programinriktning är inte helt lätt att besvara. Vi måste få till en
attitydförändring hos de yngre tjejerna, skolan måste tillsammans med branschen visa på ett tydligare sätt att det inte är ett tungt, monotont och ”skitigt” industrijobb utan ett framtidsyrke som kräver hög kompetens och kvalitetstänkande. Vi måste också peka på den goda arbetsmiljön, kompisandan i arbetslagen och de oftast goda villkoren som följer t.ex. skiftarbete. En början på detta arbete med att ändra unga tjejers syn på processindustrin är kanske att erbjuda kortkurser på skolan innan de skall välja gymnasieprogram och där förmedla budskapet att tekniken och
7. Diskussion
Här diskuterar jag kring de resultat jag fått och hur vi bör gå vidare på Energiprogrammet. 7.1 Tjejernas bakgrund
När tjejerna beskriver sin uppväxt kan jag se några gemensamma faktorer, lugnt, tryggt och harmoniskt är uttryck som hela tiden återkommer. Återkommande är också intressen som natur, djur och teknik, de har helt enkelt fått vara med i pappors, bröders och killkompisars aktiviteter (Engström, 2008). Trots att ingen av tjejerna är utpräglat ”pojkflicka” har de ett naturligt och okonstlat förhållningssätt till vad som betraktas som typiskt manliga sysselsättningar. Detta kan kanske vara en anledning till att de här tjejerna vågat bryta könsmönstret när de valt
gymnasieprogram.
7.2 Varför Energiprogrammet?
De här tjejerna är ambitiösa, därom råder ingen tvekan, men de har känt att de inte har varit
motiverade för studieförberedande program. En mix av teori och praktik och ett yrke som inneburit chans till ett jobb efter gymnasiet har varit mer lockande. Tjejerna har till en början varit mest intresserade av de ”mjuka” ämnena (Arnell, 2007) som kemi och provtagningar i laboratoriet, men under utbildningens gång upptäckt att de även gillat processrelaterade övningar. En av tjejerna berättar t.ex. om hur hon på sitt första jobb som operatör på ett vattenverk åtog sig mindre reparationer på utrustningen för att slippa de i hennes tycke monotona provtagningarna. När jag tittar på vilka program tjejerna haft som alternativt val tror jag att några haft sitt största
fritidsintresse i åtanke men kanske sett målet som orealistiskt (Gottfredson, 2002). T.ex. en tjej som med sitt stora hästintresse haft Naturbruksgymnasiet som alternativ, men kanske ansett att
arbetstillfällena varit för få i regionen. Eller en annan av tjejerna vars största intresse är trädgården och som haft Trädgårdsmästarutbildningen som alternativ, har kanske ställts inför faktum att det skulle ha inneburit att flytta till en annan del av landet där utbildningen befunnits.
7.3 Omgivningens reaktion
Mitt intryck är att föräldrarna oftast stöttar sina döttrar även om studievalet inte är könstypiskt, däremot är ungdomars ibland stereotypa bilder av yrken och de personligheter en viss yrkesgrupp har ett stort hinder för att bryta mönstret på könssegregerade program (Gottfredson, 2002). Det framkommer i intervjuerna att Energiprogrammet har låg status bland tjejer:
Till och med tjejer som utbildar sig inom Omvårdnadsprogrammet eller Hotell- och
De tjejer som väljer ett yrkesinriktat program där nästan alla elever utgörs av killar måste ha, tycks det, ”skinn på näsan” för att våga och orka stå emot kompisars kommentarer i stil med den som nämns i intervjun. Men varifrån hämtar ungdomarna sina ibland stereotypa bilder av yrken och yrkesfolk? (a.a.) Medierna förmedlar ju oftast en positiv bild av processindustrin, jag tänker då på inslag i TV och artiklar i tidningarna där bilder från manöver- och kontrollrum ger en närmast futuristisk bild av processindustrin. Den bilden försöker ju också industrin förmedla, att energi och processindustrin hela tiden är i utveckling och att bli processoperatör är att välja ett framtidsyrke. De här tjejerna som jag intervjuat har, med ett undantag, haft sina föräldrars fulla stöd när de valt ett könssegregerat program, varifrån får de ungdomar, som tycker att en processutbildning har låg status, sin uppfattning ifrån? Är det andra föräldrar och vuxna i omgivningen som står för den stereotypa bilden av processindustrin och dess yrkesfolk? Varifrån hämtar de i så fall sin bild av ovan nämnda? Tidigare forskning ger inga svar.
7.4 Synpunkter på utbildningen
De synpunkter på utbildningen jag fått är något jag tar med mig i mitt arbete som lärare på Energiprogrammet. Önskemålet om en yrkestitel är ju redan s.a.s. infriat, de elever som tar sin gymnasieexamen på Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll får ju titeln Drifttekniker. Problemet är att det finns och har funnits ett flertal utbildningar som använt sig av tidigare nämnda titel, vilket kan leda till missförstånd och att det s.a.s. ”går inflation” i titeln. Den kritik som
framkommit angående möjligheterna till arbete efter gymnasiet tar jag på största allvar. Vi som arbetar på Energiprogrammet får akta oss för att i allt för positiva ordalag utmåla inriktningen drift- och underhåll som en säker väg till anställning direkt efter gymnasiet. Vi har många elever som får anställning som operatörer el.dyl. efter gymnasiet, men precis som det framhållits är det också många tjänster som kräver någon form av eftergymnasial utbildning. Iden om ”prova på kurser” har jag redan diskuterat med min kollega, han upplyste mig om att det för ca 15 år sedan fanns just denna typ av kortkurs på sommaren. Intresse fanns, men så småningom dog det hela ut, kanske p.g.a. att sommaren inte är den bästa tidpunkt för att skapa ett intresse. Jag ser ändå detta som en möjlighet till att få tjejer som är tveksamma att just ”prova på”, en eller två dagar vid något tillfälle. Sedan några år tillbaka åker vi ut till högstadiets 8:or och informerar om programmet. Vi har med oss ett bildspel som visar hur utbildningen bedrivs och några elever som får berätta om hur de upplever utbildningen. En synpunkt som alla tjejerna i intervjuerna på ett eller annat sätt formulerat är att information är viktig och ju tidigare desto bättre, detta gör att jag tror vi är på rätt väg. Men som jag skrev inledningsvis, vi måste få de tjejer som visat intresse i 8:an att komma och besöka
programmen under några timmar i 9:an uteblir de flesta tjejerna från vår visning, kanske är lösningen att erbjuda en eller tvådagars kurser när de fortfarande går i 8:an.
7.5 Egna reflektioner
”Budskapen är snarare: pojkar behövs i vård och barnomsorg och flickorna behöver tekniken” (Staberg, 1992, sid.158). Detta tror jag är viktigt, att ändra budskapet till: Processindustrin behöver er, tjejer. Tidigare har jag beskrivit vad som står i jämställdhetsplanerna från två stora
processföretag. Både OKG ”ta tillvara kraften i den dynamik som mänskliga olikheter innebär” (sid.2) och SCMS ”mångfald skapar möjligheter att utveckla verksamheten och öka produktiviteten inom alla områden” (sid.1), försöker i allmänna ordalag beskriva varför de har som mål att utjämna de klyftor mellan andelen kvinnor och män som förekommer på olika avdelningar i företagen. Vad man kan sakna är en tydligare motivering till varför man vill främja en jämn balans, vad är det som blir bättre om man har en jämn balans mellan andel kvinnor och män inom processindustrin? Någon forskning som påvisar fördelar med en jämn fördelning av tjejer och killar i processindustrin har jag inte kunnat hitta, jag har inte hittat något forskningsarbete alls i ämnet. Med det i åtanke är det inte svårt att förstå varför företagen skriver i så allmänna ordalag om detta.
Jag anser att både utbildning och bransch skulle tjäna på om fler tjejer valde tekniska
yrkesutbildningar som Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll. Jag vill understryka att detta är min personliga uppfattning som inte har något stöd i vare sig forskning eller litteratur utan grundar sig på erfarenhet, intryck och funderingar som infunnit sig under de 25 år jag arbetat inom processindustrin. Under den korta tid jag arbetat som lärare har jag sett vilken skillnad det är, arbetsmiljömässigt för både lärare och elever, om klassen innehåller både tjejer och killar istället för enbart killar. Med risk för att generalisera menar jag att tjejerna uppvisar en större mognad i sitt sätt att ta sig an studieuppgifter, argumentera och diskutera. Detta i sin tur smittar av sig på killarna som håller inne med sina barnsligaste sidor, mycket av ”grabbigheten” försvinner. Det jag nu beskrivit med avseende på arbetsmiljö kan med viss modifikation överföras till kontroll- och
manöverrummen på processindustrierna.
För att ingjuta mod i de tjejer som valt Energiprogrammet eller Ky- utbildningen drift- och underhåll brukar jag göra en modell och rita en kurva av ett processförlopp. Den är helt och hållet påhittat av mig, jag generaliserar och överdriver mycket, allt efter devisen ”ändamålet helgar medlen” (sv.wikipedia.org/wiki/Ignatius_av_Loyola). Den beskriver hur manliga och kvinnliga operatörer förhåller sig till olika driftsituationer. Vad jag vill visa är att en kombination av kvinnliga och manliga operatörer oftast ger den högsta produktionen. Kurvan visar en processanläggning som är nyinstallerad och skall köras igång. Efter igångkörning (1) och leverantörens provdrift är klar (2)
manliga operatörerna testa och experimentera, använda all uppfinningsrikedom som står till
buds.(3) När man sett var gränsen går bestämmer driftledningen att produktionen skall läggas på en fortfarande hög men lägre nivå än innan. Nu kör man en jämn, hög och stabil produktion och nu som först tjänar företaget pengar, detta är kvinnliga operatörer bra på (4). I den sistnämnda fasen har manliga operatörer en viss tendens till att antingen fortsätta att testa om det går att höja
produktionen lite, lite till eller också tappar de intresset helt och ägnar sig andra saker (5) (se bilaga 2). Man kan jämföra detta med bilskadestatistiken (sikainstitute.se/Doclib/2007/SikaStatistik/ss 2007_30.pdf) som år efter år visar att tjejer är inblandade i färre olyckor än killar, jag tror inte att detta beror på att tjejer är skickligare förare än killar utan att tjejerna är bättre på att anpassa både sig själva och utrustning efter de omständigheter som råder.
När jag diskuterar med tjejer om vår utbildning brukar många tjejer sucka när de hör ordet teknik, det är kanske typiskt manligt att ta till argument som bra lön, ledigheter och teknik som ständigt är i utveckling. Tjejer räknar andra saker som viktigare, att arbetet skall vara roligt och meningsfullt och att ha bra kompisar (SOU 2004:43). Vi borde kanske istället påtala saker som kompisanda och meningsfullhet i arbetet eftersom det ofta är mycket sammansvetsade arbetslag i processindustrin som alla tider på dygnet, året om, ansvarar för maskiner och utrustning värda åtskilliga miljoner, ibland miljarder kronor.
Jag vill också återknyta till de företag vars jämställdhetsplaner jag tidigare citerat delar ur. Båda företagen beskriver i särskilda kapitel att de vill, och hur de vill underlätta för såväl kvinnor som män att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Här ser jag inte längre något problem för tjejer att söka sig till processindustrin. I den här frågan pågår, vill jag påstå, en attitydförändring hos killar. De yngre killarna jag jobbade tillsammans med på driften såg på föräldraledigheten med helt andra ögon än vad t.ex. jag gjorde i den åldern. En del har varit hemma med sina barn ett halvår, en del har varit hemma ett helt år. Så det gamla argumentet att det inte går att anställa en ung tjej p.g.a. att hon troligtvis blir hemma årsvis vid familjebildandet håller inte längre.
8. Sammanfattning
Det finns många tjejer som under sin uppväxt inte umgåtts med män, pappor, pappors kompisar eller killkompisar. De har då heller aldrig deltagit i typiskt manliga aktiviteter, detta kan vara en del av förklaringen till varför så många tjejer inte tar till sig informationen om Energiprogrammets inriktning drift- och underhåll. I stället har de format en egen bild av processindustrin som smutsig, bullrande och tråkig, yrket som drifttekniker är i deras ögon ett ”lågstatusyrke”. Vi lärare borde, i vår information, kanske mer framhålla de sociala sidorna av yrket, att man ingår i en
sammansvetsad grupp som jobbar alla tider på dygnet, året om och hanterar maskiner och
utrustning värda miljoner, ibland miljarder kronor. Nu framhåller vi sådana saker som kanske mest lockar grabbar, bra lön, långledigheter och teknik i ständig utveckling. Tjejer upplever kurser som behandlar processutrustning och underhållsteknik som ”tekniskt och tråkigt” i början av
utbildningen, för att sedan längre fram i utbildningen konstatera att det kan vara både nyttigt och intressant. Det tycks som om tjejerna själva måste upptäcka sitt teknikintresse, vilket kan ha att göra med det jag beskriver i inledningen. En del av detta kan lösas genom att vi lärare erbjuder
kortkurser i 8:an eller på höstterminen i 9:an, en till två dagar där tjejerna får prova på olika övningar. I informationsbroschyrer och jämställdhetsplaner står det tydligt att skola och
processindustri önskar ett ökat antal tjejer till branschen, men alltid i allmänna ordalag och utan någon riktigt bra förklaring. Vi måste ändra attityd och fastslå att tjejer inte nödvändigtvis behöver processindustrin, men att processindustrin behöver tjejer.
9. Referenslista
Arnell, Viktor (2007). Kvinnors val av mansdominerade tekniska utbildningar. Linköpings universitet.
Berggren, Inger (2001). Identitet, kön och klass: hur arbetarflickor formar sin identitet. Göteborg: Acta Universitatis Gothenburgensis.
Ejvegård, Rolf (2007). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur
Engström, Karolina (2008). ”Han sa att jag var modig” – en studie om ungdomar som brutit mot
könsmärkta gymnasieval. Umeå universitet.
Fransson, Karin & Lindh, Gunnel, (2004). Ungdomars utbildnings- och yrkesval – i egna och
andras ögon. Skolverket
Gottfredson, Linda S. (2002). Gottfredson s theory of circumscription, compromise and self- creation. I Brown, Duane (Red.), Career choice and development. Chichester: John Wiley And Sons Ltd.
Kvale, Steinar. (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun (tr.2007) Lund: Studentlitteratur.
Lundgren, Ulf P. (2002). Homo pedagogicus. Framtider. 2002/3
Mårtensson, Kristina & Wennemo, Irene (2004). Hur står det till med yrkesutbildningarna i
gymnasieskolan? Landsorganisationen i Sverige (LO).
OKG, Mångfaldsarbete och jämställdhetsplan för 2008
Patel, Runa. & Davidson, Bo. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och
rapportera en undersökning. (3 uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. Läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf-94).
Skolverket, (2007). Gymnasieskolan - Elever – Riksnivå, tabell 4D: Elever på program och
inriktning eller anknytning till program fördelat efter år och kön 2007/08.
sikainstitute.se/Doclib/2007/SikaStatistik/ss 2007_30.pdf)
SOU 2002: 120. Åtta vägar till kunskap. En ny struktur för gymnasieskolan. Stockholm, Fritzes
SOU 1997:137. Glastak och glasväggar? Den könssegregerade arbetsmarknaden. Jonsson, Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 2004:43. Den könsuppdelade arbetsmarknaden. Stockholm:Fritzes.
Staberg, Else-Marie (1992). Olika världar – skilda värderingar. Hur flickor och pojkar möter
högstadiets fysik, kemi och teknik. Umeå: Pedagogiska institutionen.
Stensmo, Christer. (2002). Vetenskapsteori och metod för lärare. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB
Thomsson, Helene (2002). Reflexiva intervjuer. Studentlitteratur wikipedia.org/wiki/Hermeneutik
wikipedia.org/wiki/Ignatius_av_Loyola
10. Bilagor
Frågor till intervju med kvinnliga f.d. energielever
Bakgrund: uppväxt, föräldrarnas arbete, fritidsintressen, favoritämnen i skolan och förebilder m.m.
1. Varför valde du energiprogrammet?
2. Vilka andra program var aktuella?
3. Hur tänkte du angående ditt val?
4. Diskuterade du programval med kompisar, föräldrar eller andra personer i din närhet?
5. Vad tyckte dina föräldrar och vänkretsen om ditt val?
6. Fick du tillräcklig information om energiprogrammet? Hade något kunnat göras bättre?
7. Hur upplevde du själva utbildningen? Vad var bra/mindre bra?
8. Har du någon gång ångrat att du valde energiprogrammet? Vad hade du i så fall valt istället?
9. Vad gjorde du efter skolan?
10. Om du pratade med en tjej i nian som skulle välja program till gymnasiet, vilka råd och synpunkter skulle du ge/ha?
