VARDAGSKOMMUNIKATION,
DÄR DET GEMENSAMMA
SPRÅKET SAKNAS
En kvalitativ studie om förskollärares förhållningsätt i
vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där
det saknas ett gemensamt språk
HALALEH TEIMOURI OCH ANNA NILSSON
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare:
Examinator: Tuula Vuorinen
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation PEA098 15 hp
Vårterminen 2020
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________ Halaleh Teimouri och Anna Nilsson
Vardagskommunikation, där det gemensamma språket saknas En kvalitativ studie om förskollärares förhållningsätt i
vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk
Daily communication where there is no language in common A qualitative study on preschool teachers use of daily communication in
encounters with multilingual guardians, when there is no language in common
2020 Antal sidor: 30
_______________________________________________________ Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare kan arbeta med vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Den valda metoden för studien är
semistrukturerade intervjuer, som genomfördes med nio yrkesverksamma förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att det som är mest avgörande i mötet med flerspråkiga
vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas är förskollärares
förhållningssätt och bemötande gentemot vårdnadshavarna. I resultatet menar förskollärare att det är betydelsefullt att främja och möjliggöra
vårdnadshavarnas inflytande i förskolans utbildning. Resultatet visar även på olika utmaningar som kan förekomma men också strategier och verktyg som underlättar vardagskommunikationen. Studiens slutsats är att det krävs att förskollärare är kreativa, fantasifulla och lösningsorienterade för att komma över språkbarriärerna. Vidare visar studiens slutsats att det inte finns något entydigt svar på hur föräldrasamverkan ska arrangeras enligt förskollärarna, eftersom alla vårdnadshavare har olika behov och förutsättningar.
______________________________________________________ Nyckelord: förskolan, föräldrasamverkan, flerspråkighet, förskollärare, vardagskommunikation
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och forskningsfrågor ... 2
1.2 Uppsatsens disposition ... 2 2 Bakgrund ... 3 2.1 Begreppsdefinitioner ... 3 2.2 Styrdokument ... 3 2.3 Litteratursökning ... 3 2.4 Tidigare forskning... 4
2.4.1 Förskollärares förhållningsätt och behovet av utbildning ... 4
2.4.2 Möjligheter och utmaningar i arbetet med vardagskommunikationen ... 5
2.4.3 Olika strategier och verktyg i vardagskommunikation ... 6
3 Teoretiskt perspektiv ... 7
3.1 Interaktion ... 7
3.2 Medierade artefakter, kommunikation och språk ...8
4 Metod ... 9 4.1 Metodologi ... 9 4.2 Urval ... 10 4.3 Genomförande ... 10 4.3.1 Materialinsamlingsmetod ... 10 4.3.2 Materialbearbetning ...11 4.4 Etiska övervägande ... 12 5 Resultat ... 13
5.1 Förskollärares syn på begreppet flerspråkighet i förskolan... 13
5.2 Utbildning inom flerspråkighet ... 13
5.3 Vardagskommunikation ... 14
5.4 Förskollärares förhållningssätt ... 14
5.5 Utmaningar i samverkan ... 15
6.1 Förskollärares förhållningsätt ... 17
6.2 Verktyg och strategier ... 19
7 Diskussion ... 20 7.1 Resultatdiskussion ... 20 7.1.1 Slutsats ... 23 7.2 Metoddiskussion ... 23 7.2.1 Studien kvalitet ... 25 7.3 Fortsatta studier ... 25 Referenslista ... 26 Bilaga 1 intervjuguide Bilaga 2 missivbrev
1 Inledning
I Läroplanen står det ”för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och
förtroendefullt sätt med hemmen” (Skolverket, 2018, s. 17). Vi argumenterar för att grunden i detta förtroendefulla samarbete bottnar sig i en god
vardagskommunikation som förutsätter en dialog. För att främja barns lärande och utveckling menar Alfakir (2010) att det måste finnas en god samverkan som
innefattar dialog mellan hem och skola med utgångspunkten i ett gemensamt ansvar att sätta barnens bästa i centrum. Vidare menar Alfakir att både vårdnadshavare och lärare är betydelsefulla förebilder för barnet. Men vad händer när lärare och
vårdnadshavare inte kan mötas i en dialog rörande barnets bästa? Tanken med dialogen är att informationen ska transformeras till kunskap och det kan den bara göra om man samtalar tillsammans, där bägge parter får lika stort talutrymme (Alfakir, 2010).
Skolverket (2010) skriver att samhällsförändringar som berör förskolan handlar om både barnen och föräldrarnassituation i samhället, samt de anställdas förändrade villkor och förutsättningar för att genomföra sitt uppdrag. Ett alltmer segregerat och differentierat samhälle med en stor språklig mångfald ställer nya och större krav på lärares yrkeskompetenser. Även Sandberg och Vuorinen (2007) skriver att begreppet föräldrasamverkan länge har figurerat i praktiken och i olika måldokument och att det ständigt förändras och utvecklas. Under vår utbildning har vi förstått att det råder en viss osäkerhet angående förskollärarens roll i vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk. Framförallt under vår verksamhetsförlagda utbildning har det blivit tydligt att
vardagskommunikationen mellan förskolepersonalen och flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk, kan medföra många
utmaningar. Björk-Willén (2013) hävdar att de skilda språkliga förutsättningarna skapar en maktobalans framförallt i de vardagliga samtalen som ofta sker i tamburen. Språket utgör en viktig maktfaktor och tillsammans med expertisen som
förskollärarna besitter innebär det ett maktövertag. Björk-Willén menar att ”man kan betrakta tamburen som en arena för samtal mellan aktörer som alla har sina olika referensramar och preferenser, och därmed olika förhållningssätt till barn och fostran” (s.93). Samarbetet med vårdnadshavare är ett komplext område som kan utmana förskollärare på ett flertal sätt och kan medföra missförstånd till att viktig information uteblir. Lunneblad (2013b) menar att tydlighet i kommunikation är av betydelse, att förskollärare är medvetna och eftertänksamma i hur de formulerar sig i mötet med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk. Björk-Willén (2013) menar att språket har en central betydelse för att skapa goda
förutsättningar för föräldrasamverkan och att språk och samtalande är den största didaktiska utmaningen för förskolepersonalen när det gäller att ge alla familjer ett likvärdigt bemötande.
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare arbetar med vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas.
1. Hur beskriver förskollärare sitt förhållningssätt i vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk?
2. Vilka verktyg och strategier beskriver förskollärare att de använder sig av i samverkan med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett
gemensamt språk?
1.2 Uppsatsens disposition
I Bakgrundskapitlet presenteras avsnittet begreppsdefinitioner där vi förklarar relevanta begrepp som kommer användas i studien. Därefter kommer rubriken styrdokument, som följs av en beskrivning av hur vi gått tillväga i vår
litteratursökning för att hitta relevant litteratur till studien, såsom artiklar, avhandlingar och böcker. Bakgrundskapitlet avslutas med en presentation av tidigare forskning om hur förskollärare arbetar med den vardagliga
kommunikationen i möten med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas.
I kapitlet teoretiskt perspektiv redogörs det för det valda teoretiska perspektivet och dess innebörd.
I metodkapitlet presenteras metodologin och hur vi gått tillväga vid
urval, materialinsamlingen och materialbearbetningen. Avslutningsvis förklaras det hur vi tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna.
I resultatkapitlet presenterar vi resultatet från vårt insamlade material som består av sex teman som är genererade ur det insamlade materialet.
I analyskapitlet analyserar och tolkar vi det insamlade materialet i förhållande till vårt syfte och frågeställningar utifrån det sociokulturella perspektivet samt relevant forskning.
Slutligen presenteras kapitlet diskussion som består av avsnittet resultatdiskussion, där vi diskuterar resultatet utifrån tidigare forskning, övrig litteratur och
styrdokument, fram till en slutsats. Därefter kommer metoddiskussionen där vi utvärderar vilka fördelar och nackdelar som funnits med metodvalet, studiens pålitlighet och trovärdighet och en beskrivning av hur sanningskriterierna
2 Bakgrund
I detta kapitel tydliggör vi ett par begrepp som är relevanta i studien under avsnittet begreppsdefinitioner. Under rubriken styrdokument framkommer läroplanen. Vi redogör sedan för hur litteratursökningen gått till. Därefter presenteras tidigare forskning rörande förskollärares arbete med vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas.
2.1 Begreppsdefinitioner
I detta avsnitt förklaras med vilken innebörd olika begrepp används i denna studie. • Flerspråkighet innebär individens förmåga att använda sig av flera språk. • Föräldrasamverkan beskrivs i denna studie som ett ömsesidigt agerande och
initiativtagande mellan vårdnadshavare och förskolepersonal (Björk-Willén, 2013).
• Vardagskommunikation innebär samtalet mellan förskollärare och vårdnadshavare som utspelar sig vid hämtning och lämning. Inbegriper även den vardagliga kontakten som sker med hjälp av digitala verktyg.
2.2 Styrdokument
I läroplanen framkommer det att förskollärare ska ansvar för att skapa möjligheter för vårdnadshavare att vara delaktiga i utvärderingen av utbildningen (Skolverket, 2018). Samtidigt framkommer det även i läroplanen att arbetslaget ska ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen, så
att förskoletiden blir positiv för barnen (Skolverket, 2018). Det står skrivet att ”arbetslaget ska samarbeta med vårdnadshavare, samt diskutera regler och
förhållningssätt i förskolan med vårdnadshavare, för att främja barnets utveckling till en ansvarskännande människa och samhällsmedlem” (Skolverket, 2018, s.13).
2.3 Litteratursökning
För att hitta relevant litteratur till studien har vi utgått från
högskolebibliotekets söktjänst PRIMO. Vi har även använt oss av databaserna
ERIC och SWEPUB i vår litteratursökning. Sökord som använts är: ”vardagskommunikation”, ”föräldrasamverkan”, ”flerspråkighet” och ”förskollärare”. För att söka efter litteratur i ERIC har vi använt de engelska översättningarna av orden ”everyday communication”, ”parental interaction”, ”multilingual” och
”preschool teacher”. Sökresultaten avgränsades även så att dessa enbart skulle visa resultat som var refereegranskade. En annan givande söktjänst har varit
Google Scholar för att hitta relevant vetenskaplig litteratur. Vi har även valt att använda oss av databasen DIVA för att söka efter andra studenters studier som haft ett liknande syfte som vårt, detta för att hitta relevanta referenser som kan användas i
vår egen studie. Genom detta förfarande har vi hittat några avhandlingar, artiklar och böcker som vi använder i detta arbete. Utifrån vårat problemområde har vi även gått igenom kurslitteratur som använts under utbildningen och tidningarna
Förskolan och Pedagogiska magasinet som ges ut av Lärarförbundet, för att finna relevanta studier.
2.4 Tidigare forskning
I kommande avsnitt presenteras tidigare forskning som berör studiens syfte och frågeställningar. Avsnittet disponeras utifrån följande rubriker: Förskollärares förhållningsätt och behovet av utbildning, Möjligheter och utmaningar i arbetet med vardagskommunikationen och Olika strategier och verktyg i
vardagskommunikationen.
2.4.1 Förskollärares förhållningsätt och behovet av utbildning
Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2013) synliggör i sin studie att i och med den reviderade läroplanen för förskolan framkommer ett förtydligat
förskolläraruppdrag i förskolan och i och med det står förskolan och
förskollärarutbildningen i förändring. Vidare framkommer det i studien att
svenska samhället ökade internationalisering leder till ett intresse att utforska och undersöka ett relativt utforskat område av lärares kompetenser i förhållande till föräldrasamverkan. De menar att förskollärare riskerar att basera sitt agerande gentemot föräldrarna på egna erfarenheter och kunskaper i brist på framarbetade arbetsmetoder och att förskollärares medvetna arbetssätt kan förstärka samverkan mellan förskolan och hemmet. Även Eckeskog (2019) belyser behovet av ökad
utbildning rörande föräldrasamverkan. Hon lyfter fram att det inte finns någon mall för hur kommunikationen med föräldrar bör vara. Alla föräldrar har olika
behov och förutsättningar och det krävs olika kommunikativa strategier för att bemöta alla på bästa sätt. Hon påpekar att den vardagliga kommunikationen med föräldrarna har en liten plats i den utbildningsvetenskapliga kärnan och att
bristen på gemensam kompetens gör att kommunikationen blir personberoende. Vinsten med att ge föräldrar kommunikationen större utrymme i utbildningen anser hon vara att personalen får rätta förutsättningar att göra det man är ålagd att göra.
I Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2013) studie framkommer det att förskollärares medvetna arbetssätt kan förstärka bandet mellan förskolan och hemmet och i studiens resultat framkommer förskollärares egna uttalanden om att kommunikativa och sociala kompetensen utvecklas främst genom praktiska erfarenheter. Kompetenser som förskolläraren främst sammankopplar i mötet med vårdnadshavarna är att upprätthålla kontakten, individualisera och kommunicera. Relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare bygger på förtroende, sociala och kommunikativa kompetenser. Resultatet visar vidare att det är av betydelse att agera på ett sätt som stärker föräldrarnas förtroende för personal och förskolan
som institution. Förtroende kräver att förskollärarna etablerar och upprätthåller relationen med föräldrarna som kännetecknas av dialog, ömsesidighet och öppenhet. Det är även av betydelse att kunna se alla föräldrar som individer, samt respektera och dela en förståelse för den enskilde förälders livssituation. Interaktion bygger på förmågan att se individen och skapa en förståelse för dem (Vuorinen m.fl. 2013). 2.4.2 Möjligheter och utmaningar i arbetet med
vardagskommunikationen
Lunneblad (2013a) skriver att förändrat synsätt kan leda till arbetsmetoder som gynnar ett mångfaldsperspektiv och inkludering av alla parter. Lunneblad menar att samspel och möten mellan människor med olika bakgrunder bör ske med ömsesidig förståelse mellan olika kulturer och etniciteter. Det kan framkomma olika svårigheter i den mångkulturella förskolan samt svårigheter för föräldrarna att anpassa sig till den svenska förskolans tid och rutiner. Lunneblad menar att det är viktigt att personalen förklarar och förtydligar de olika rutiner som finns på förskolan på vårdnadshavarnas språkliga nivå och ta hjälp av kroppsspråket för att underlätta kommunikationen. Det är även viktigt att upprepa information och förklara ytterligare om vårdnadshavarna inte förstår. Även Markström och
Simonsson (2017) skriver att förskollärarna och vårdnadshavarna
försöker hantera avståndet mellan hem och institution på bästa sätt och detta genom att använda rutiner varje dag och integrera med varandra. En viktig beståndsdel i detta samarbete är att utbyta kunskaper och erfarenheter samt information om innehållet i utbildningen. Lunneblad (2013a) menar att missförstånd mellan
förskollärare och vårdnadshavare med svårigheter i det svenska språket kan leda till att vårdnadshavarna undviker att ifrågasätta förskolans utbildning. Vidare
menar Lunneblad att det ofta finns en rädsla och osäkerhet för att bli missförstådd och därför väljer vårdnadshavarna oftast att avstå från att ställa frågor som
förskolepersonalen eventuellt kan missuppfatta. Lunneblad lyfter att det inte alltid är något positivt att i kommunikation med vårdnadshavare använda sig av tolk och med detta menas att en professionell tolk kan översätta språket men dock kan tolken sällan beskriva vårdnadshavarens känslor, vilket leder till att viktig information kan utebli. Enö (2005) menar att det framkommer utmaningar som kan påverka
föräldrasamverkan och en sådan utmaning kan vara att vårdnadshavarna har små eller inga kunskaper i det svenska språket, vilket kan leda till att kommunikationen minskar eller avbryts helt mellan förskolepersonal och vårdnadshavare och det i sin tur kan leda till att anknytningen till förskolan minskar.
Kultti och Pramling Samuelsson (2016) lyfter att vissa vårdnadshavare som kommer från andra kulturer ser förskolan som barnpassning under tiden de arbetar eller studerar. Även (Tallberg Broman, 2009; Bouakaz, 2007) lyfter att det är ovanligt i många andra länder att vårdnadshavare samverkar med förskollärare och det kan vara en förklaring till att många vårdnadshavare har svårt att anpassa sig till det svenska samhället och kulturen. En av faktorerna som kan påverka är att föräldrarna har olika förståelser av det svenska skolsystemet, olika förväntningar och tankar
kring barns utbildning vilket leder till att föräldrarnas och personalens samarbete kan försvåras. Bouakaz (2007) menar att språkbarriären anses vara den största anledningen till att föräldrasamverkan inte fungerar optimalt och att en god samverkan kräver tydlig och rak kommunikation mellan bägge parter. Tobin, Arzubiaga och Adair (2013) menar att när föräldrarna och barnen
kliver in i förskolans värld leder det ofta till kulturkrockar.
Nyanlända föräldrar sliter med att förstå vad som krävs av dem och vilken roll de ska ta i deras barns skolgång, funderingar som dyker upp hos föräldrarna är hur de kan framhäva deras önskningar och funderingar. Tobin m.fl. hävdar att en avsaknad av ett gemensamt språk leder till att immigrerade föräldrar blir begränsade i samarbetet med förskolan och uppkommande problem i samarbetet mellan förskollärare
och föräldrar är dialogen rörande barnens lek och akademiska förberedelser. Tobin m.fl argumenterar för att föräldrarnas olika synsätt på förskolan och hur samarbetet ska arrangeras skiljer sig åt beroende på klass och utbildningsbakgrund. Det kan även framkomma konflikter i relationen mellan hem och förskola i form av skillnader i värderingar och olika uppfattningar om det bästa för barnet (Skans, 2011). Däremot menar Persson och Tallberg Broman (2017) att föräldrarna får möjlighet att delta i förskolans utbildning och skapa förståelse och kunskap om förskolans arbetssätt. De menar att en fungerande samverkan innefattar god kommunikation mellan vårdnadshavare och förskolepersonal vilket skapar trygghet och förtroende hos vårdnadshavarna. Vidare lyfter Persson och Tallberg Broman att vårdnadshavare kan känna sig otrygga när kommunikationen mellan dem och personalen inte fungerar optimalt.
2.4.3 Olika strategier och verktyg i vardagskommunikation
Hedlin (2017) lyfter fram att relationen mellan hem och förskola är av stor betydelse och det är viktigt att samverkan ska fungera och att alla vårdnadshavare ska vara välkomna med sina åsikter och idéer. Vidare framkommer det genom att välkomna vårdnadshavarnas kommentarer och åsikter främjas samverkan och konflikter kan motverkas. Hedlin menar att förskolepersonalen använder sig av olika verktyg och strategier som innefattar bilder, veckobrev och andra dokument för att få
vårdnadshavarna delaktiga och undvika missförstånd. Den vardagliga kontakten med vårdnadshavarna är viktiga för att informera vårdnadshavarna om barnets dag på förskolan och för att deras barn ska bli sedda och uppmärksammade av personalen. Vidare skriver Hedlin att en god kommunikation som kännetecknas av samspel och interaktion med vårdnadshavarna stärker samverkan, dock innebär det inte att förskolepersonalen ska uppfylla alla vårdnadshavares önskemål. Även Skans (2011) menar för att samverkan ska lyckas är det förskolepersonalens ansvar att visa en positiv och bemötande attityd gentemot föräldrarna och det som underlättar föräldrasamverkan är ett ömsesidigt förtroende så relationen mellan hemmet och förskola blir positivt. Det är genom vårdnadshavarna som kunskaper framkommer om barnets bakgrund och erfarenheter. Det krävs en ömsesidigt lyssnande med utgångspunkten att förklara och förstå varandras erfarenhetsvärldar. En god
föräldrasamverkan på förskolan har stor betydelse för vårdnadshavares ökade kunskaper och värderingar om samhället (Skans, 2011).
Det är förskollärarnas ansvar att se till att samarbetet mellan förälder och förskolan fungerar och att det är viktigt att skapa en god relation mellan hemmet
och institutionen när ett barn börjar på förskolan, det är även förskolepersonalens ansvar att visa en positiv och bemötande attityd gentemot vårdnadshavarna för att samverkan ska lyckas (Markström & Simonsson, 2017; Hedlin, 2017; Lunneblad, 2013a). Kultti och Pramling Samuelsson skriver att även om det framkommer i
förskolans utbildning att föräldrarna ska vara nyfikna och delaktiga i förskolan, är det förskolepersonalens ansvar att arbeta för en god samverkan mellan förskolan och hemmen, detta gäller alla föräldrar oavsett annat språk och bakgrund. Även Tallberg Broman (2009) lyfter förskolepersonalens skyldighet att initiera en god
föräldrasamverkan och göra föräldrarna delaktiga i förskolans utbildning. Vidare menar Tallberg Broman att alla föräldrar har ansvar för att ta initiativ till att samverka med förskolepersonalen, det är viktigt att personalen informerar vårdnadshavarna om deras rättigheter och skyldigheter i förskolan.
Enö beskriver betydelsen av att vara uppfinningsrik som förskollärare i kommunikationen med vårdnadshavare. Det handlar om att utveckla olika
kommunikationsstrategier för att underlätta samverkan och framförallt är det viktigt med ett lätt och tydligt språk när det finns svårigheter i det svenska språket hos vårdnadshavarna. Enö hävdar att variationen i kommunikationen är stor, men för att få ett välfungerande samarbete behövs det framförallt läggas vikt på de kontinuerliga samtalen, så som vardagskommunikationen. Vidare beskriver Enö (2005) att
förändringarna i samhället har gjort att föräldrasamverkan är av större prioritet, vilket leder till att flera nya metoder och strategier uppkommer.
3 Teoretiskt perspektiv
I vår studie har vi utgått ifrån Säljö (2014) och Strandberg (2006) tolkning av Vygotskijs sociokulturella teori. Vi valde denna teori eftersom syftet med studien är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare arbetar med vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Strandberg (2006) menar att det sociokulturella perspektivet utgår från Vygotskijs tankar och idéer som bland annat innebär att människor är en del av världen omkring sig och dess kultur. Människan och kulturen kan inte separeras av varandra och därmed finns det inga skarpa skiljelinjer mellan den inre och yttre påverkan av människan.
3.1 Interaktion
Genom samspel mellan människor sker utveckling och lärande, det är kulturen i människans omgivning som påverkar lärandet hos varje individ och som i sin tur utvecklar den kultur som människan befinner sig i. Kommunikation är en förbindelse mellan interaktion och tänkande. Det sociokulturella perspektivet handlar om
interaktion mellan människor. Människan får nya erfarenheter genom interaktion med andra och sedan bearbetas den nya informationen, på detta vis lär sig
människan ständigt nya saker (Säljö,2014a). Vi applicerar begreppet interaktion i vår studie där förskollärarna beskriver deras förhållningssätt i interaktion och samspel med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Säljö (2014a) hävdar att det handlar om individens upplevelser, agerande och
föreställningar som sker i sociala möten. Vidare menar Säljö att individen frågar och byter ständigt information, färdigheter och kunskaper i samspel med andra
människor.
3.2 Medierade artefakter, kommunikation och språk
Säljö (2014b) menar att i det sociokulturella perspektivet framkommer
kommunikation och språk som två viktiga områden. Säljö (2014a) beskriver språket som en mekanism, där kunskaper, insikter och förståelse bildas hos individer och kollektiv. Det är genom språk som vi kan dela kunskaper och erfarenheter med
varandra. Vidare menar Säljö att lärandet är varken styrt av instinkter eller begränsat till vad individen själva fått veta i deras personliga och fysiska kontakt med
omvärlden. Språk beskrivs som det mest centrala redskapet och språkets
huvudfunktion är att benämna och tala om föremål eller företeelser i omgivningen. Säljö (2014b) lyfter att människor borde vara uppmärksamma på att undvika
avancerade begrepp i kommunikationen, detta för att underlätta kommunikationen så information når fram. Det är inte bara det verbala språket som har betydelse utan även kroppsspråket, så som olika gester, mimik och andra fysiska handlingar,
människor bildar en anknytning mellan artefakter och samtalsämnen och på detta sätt underlättas kommunikationen. Tillsammans med språkliga verktyg eller var för sig kan dessa medierande artefakter underlätta förståelse och samtal mellan individer (Säljö,2014b). Språkets kommunikativa eller retoriska funktion beskriver hur man genom språket kan skapa mening mellan människor och hos sig själv i en viss social praktik, kommunikation är interaktion där människor samordnar fysiska och verbala handlingar (Säljö, 2014a). Vi applicerar begreppet artefakter och redskap i vår studie där respondenterna berättar om vilka strategier och verktyg de använder sig av för att underlätta vardagskommunikationen i möte med flerspråkiga vårdnadshavarna, där det inte finns ett gemensamt språk.
Strandberg (2006) och Säljö (2014a) lyfter begreppet mediering innebär att människans relation ses som indirekt och behöver utvecklas med hjälp av tecken, verktyg, språk och samspel mellan människor. ” Med redskap eller verktyg menas de resurser, såväl språkliga (eller intellektuella) som fysiska, som vi har tillgång till och som vi använder när vi förstår vår omvärld och agerar i den” (Säljö, 2014a, s. 20). De medierande artefakterna används för att kunna förstå omvärlden och samspelet mellan människor. Säljö (2014a) lyfter att artefakter bär med sig av tidigare
generationers erfarenheter och behöver komma till användning och utnyttjas, för att kunna ta del av dessa redskap är processen beroende av interaktion som
kommunikation mellan människor. Säljö (2014b) menar att medierande artefakter underlättar den vardagliga kommunikationen och har olika betydelser i olika sammanhang. Vidare framkommer betydelsen av medierade artefakter och att
människor använder artefakter för att skapa större förståelse och uppfattning om sin omvärld. Artefakter och språkliga verktyg används av människan i syfte att
underlätta kommunikationen och att göra sig förstådda. I det sociokulturella perspektivet är det inte lärandet som är det primära syftet utan hur man sätter
artefakterna i sammanhang och använder dem i samspel med andra. Kommunikation är en viktig del av lärandet och utvecklingen hos människan och kommunikation som sker i samspel med andra skapar nya lärandeprocesser. (Säljö, 2014a).
4 Metod
I detta kapitel redogör vi för vårt val av forskningsansats under avsnittet metodologi. I avsnittet genomförande beskriver vi hur urvalsprocessen,
materialinsamlingsmetoden och materialbearbetningen har gått till. Kapitlet avslutas med en redovisning av de forskningsetiska principerna.
4.1 Metodologi
Eftersom syftet med föreliggande studie är att fördjupa kunskapen om hur förskollärare kan arbeta med vardagskommunikationen på förskolan i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk, har vi valt att utgå ifrån en kvalitativ forskningsansats. Vikten har legat på att skapa en kontextuell förståelse och att fånga deltagarnas perspektiv. Bryman (2011) hävdar att i kvalitativa forskningsansatser strävar forskar efter förståelse av beteenden, värderingar och åsikter i termer av den kontext i vilken undersökningen genomförts.
För att samla in ett fylligt material som fångar människors tankar och värderingar valde vi materialinsamlingsmetoden kvalitativa intervjuer som genomfördes personligt och online via mejl, för att skapa oss insikt av informanternas egna upplevelser, ståndpunkter och synsätt. Semistrukturerade intervjuer innebär
enligt Bryman (2011) att forskarna har förutbestämda frågor men intervjupersonerna har stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt som också öppnar upp för
följdfrågor. De öppna enkätfrågorna som användes under online intervjuerna bygger på samma frågeställningar som vid de personliga intervjuerna. En fördel med
semistrukturerade intervjuer är att frågorna kan anpassas samt ställas i den ordning som passar situationen (Zetterquist & Ahrne, 2011).
Eriksson-Zetterquist och Ahrne hävdar genom att intervjua ett antal personer som är delaktiga i en social miljö får man insikter om det förhållanden som förekommer i denna miljö. Vidare menar de att intervjuer är ett sätt att samla information och kunskaper om sociala förhållanden. Ahrne och Svensson (2011) menar att kvalitativa metoder möjliggör för forskare att ta del av den sociala praktiken och lägger vikt vid individernas uppfattningar.
4.2 Urval
Valet av respondenter till studien har i första hand skett via ett målinriktat urval, då vi valde att intervjua förskollärare med erfarenheter kring föräldrasamverkan med utgångspunkten i vårt syfte och frågeställningar. Bryman (2011) skriver att det handlar om att välja informanter som är relevanta för det område studien
undersöker. I andra hand har vi valt att utgå från ett bekvämlighetsurval och valt att ta kontakt med förskollärare som är kända för oss sedan tidigare, för att underlätta tidsmässigt. Enligt Bryman (2011) utmärks
bekvämlighetsurvalet av användande av personliga kontakter. Antal informanter som skulle delta i studien var till en början inte fastställt. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) lyfter fram att en fördel med kvalitativa intervjuer är att antalet intervjuer inte behöver bestämmas i förväg. Sammanlagt har nio yrkesverksamma förskollärare intervjuats med arbetslivserfarenheter på ett år till trettiotre år. Totalt representerar de intervjuade förskollärarna nio avdelningar på fyra olika förskolor belägna i tre olika områden i en mellanstor stad i södra Sverige, områdena skiljer sig åt
socioekonomiskt, etniskt och språkligt. Samtliga förskollärare har erfarenhet av att arbeta med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas.
4.3 Genomförande
I detta avsnitt presenterar vi hur vi har gått till väga vid insamlingen av materialet som följs av en beskrivning av hur vi bearbetat materialet.
4.3.1 Materialinsamlingsmetod
Vi började med att tillsammans formulera en intervjuguide med tolv frågor (se bilaga 1 intervjuguide) med utgångspunkten i studiens syfte och frågeställningar. För att komma i kontakt med förskollärare som var intresserade av att delta i vår studie valde vi att kontakta rektorerna på två förskolor via mejl, resterande respondenter fick en personlig förfrågan om deltagande i studien via mejl. Respondenterna fick välja själva hur de ville genomföra intervjuerna. Det genererade i att sex av
respondenterna efterfrågade att få intervjuguiden skickade till sig via mejl och även få möjligheten att svara via mejl, de tre återstående intervjuerna genomfördes på
förskollärarnas arbetsplatser. De respondenter som svarade på intervjufrågorna online via mejl fick frågorna skickade till sig tillsammans med missivbrevet (se bilaga 2 missivbrev). Vi valde att intervjua respondenterna var för sig för att skapa en trygg atmosfär för bägge parter. Tillsammans med respondenterna kom vi fram till
att intervjuerna skulle genomföras på deras arbetsplats eftersom en välkänd plats underlättar deltagandet för respondenterna. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2011) menar att det finns många olika faktorer som kan påverka intervjun och en av dessa är platsen där intervjun äger rum. De menar att som intervjuare gäller det att tänka på att samtal i familjemiljön väcker vissa känslor och den intervjuade vill
presentera sig på ett visst sätt medan en intervju på arbetsplatsen innebär att man vill förmedla andra saker om sig själv, såsom att framstå som en god medarbetare.
Respondenterna var medvetna om att intervjun skulle ta mellan 30–40
minuter och alla intervjuer rymdes inom tidsramen. Intervjuerna startade med en kort beskrivning av vår studie och en genomgång av de etiska principerna med utgångspunkt från vårt missivbrev. Vidare valde vi
att ställa några bakgrundsfrågor för att skapa en god miljö inför resterande intervju. Vi frågade respondenterna om vi kunde spela in intervjun
för att kunna vara mer engagerade under samtalet. Bryman (2011) menar att det är en fördel att spela in intervjuer, då han menar att det underlättar för den som
intervjuar att behålla uppmärksamhet på respondenten och fokusera på att skapa ett löpande samtal. Intervjuerna spelades in på mobilen för att sedan transkriberas. 4.3.2 Materialbearbetning
Steg ett i materialbearbetningen var att transkribera intervjuerna var och en för sig, detta för att underlätta bearbetningen av materialet. Eriksson Zetterquist och Ahrne (2011) menar att det finns olika sätt att transkribera på samma sätt som det finns olika sätt att spela in en intervju. De menar dock att den som har gjort intervjun ska göra transkriberingen eftersom det blir lättare att höra och förstå vad som sägs. De menar vidare att en annan fördel med att transkribera själv är att man lär känna sitt material och kan inleda tolkningsarbetet redan under skrivandet och lyssnandet.
Steg två var att vi tillsammans gick igenom det insamlade material som bestod av de transkriberade intervjuerna och svaren som vi hade fått skickade till oss via mejl av respondenterna för att sammanställa ett resultat. I materialbearbetningen har vi valt att utgå från en tematisk analysmetod där vi har valt att granska och diskutera materialet för att se likheter, skillnader, uttryck och formuleringar utifrån varje svar i intervjufrågorna, för att sedan sortera och låta utsagorna generera olika teman
utifrån deras innehåll.
Vid materialbearbetningen lyfte vi ut meningsbärande enheter från de
transkriberade intervjuerna och de svar vi fått online via mejl. Utsagorna bestod av korta meningar som berörde de olika intervjufrågorna. Varje utsaga blev försedd med nyckelord som fångade upp kärnan i utsagan.
Nyckelorden värderades tillsammans för att kunna urskilja kategorikoder som ett initialt sorteringsbegrepp. Utifrån upprepad läsning av kategorikoderna tillsammans med ett aktivt teoretiskt perspektiv och forskningsfrågor bildades temana.
Nedanstående exempel visar hur vi arbetat med temat Utbildning inom flerspråkighet.
• Intervjufrågan löd: Har du gått någon utbildning om flerspråkighet?
• Utsaga:”Inte utbildning men i höstas fick vi alla på förskolan gå en kompetens utveckling kring flerspråkighet” Initial kod: alla fick kompetensutveckling.
språkutveckling där flerspråkighet ofta ingår som en del” Initial kod: en del hade redan en del kompetens sedan innan.
• Intervjufrågan löd: Erbjuds du den kompetensutveckling som krävs för att du professionellt ska kunna möta alla vårdnadshavare likvärdigt?
• Utsaga: ”Jag känner att nog att jag fått ganska mycket av det. Det finns alltid mer och bättre fortbildning, men samtidigt så finns
det inte oändligt med tid till att fortbilda oss” Initial kod: andra uppfattar att de har fått tillräckligt.
• Utsaga: ”Ja, vår chef anpassar kompetensutveckling där vi
ser att det finns ett behov” Initial kod: där vi ser att det finns ett behov.
Utöver dessa fyra utsagor fanns det ytterligare material som ligger till grund för temat Utbildning inom flerspråkighet.
Alla utsagor tillsammans med de formulerade intervjufrågorna lästes tillsammans för att identifiera det gemensamma och på så sätt finna temats arbetsnamn. Vi kom fram till sex teman: Förskollärares syn på begreppet flerspråkighet i
förskolan, Utbildning inom flerspråkighet, Vardagskommunikation, Förskollärares förhållningsätt, Utmaningar i samverkan och Strategier och verktyg som främjar vardagskommunikationen.
4.4 Etiska övervägande
Det är viktigt att vara medveten om och samtidigt informera intervjupersonerna om de forskningsetiska principerna (Bryman, 2011). Under studien har vi utgått ifrån de forskningsetiska principerna som är informationskravet, samtyckeskravet
konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017).
Informationskravet innebär att informanterna ska få information om syftet med studie vilket de fick via missivbrevet som vi valde att skicka ut via mejl till alla respondenter. I missivbrevet framkom det en beskrivning av hur intervjuerna skulle gå till och hur långa intervjuerna beräknades bli. Informationskravet innebär att informanterna ska veta att deras deltagande är frivilligt och kan avbrytas när de önskar och detta kan även kopplas till samtyckeskravet att deltagarna har rätt att själva bestämma över sin medverkande. Även konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet fick informanterna information om, som innebär att det insamlade materialet kommer endast att användas till det självständiga arbetet och inga
uppgifter ska kunna kopplas till de medverkande förskollärarna. Informanterna fick information om att deras namn och förskolans namn skulle hållas konfidentiella och att allt material enbart kommer att användas till denna studie. Insamlade materialet får enbart användas till det avsedda syftet (Vetenskapsrådet, 2017). När arbetet är färdigbehandlad och godkänd, kommer det inspelade materialet och
transkriberingarna raderas och även svaren vi fått via mejl kommer att makuleras. Respondenterna informerades om att det färdigställda arbetet kommer att läggas upp på databasen DiVA i form av en uppsats, där den blir tillgänglig för allmänheten.
5 Resultat
I resultatavsnittet presenteras sex teman som är genererade ur det insamlade
materialet. I resultatet kommer förskollärarna benämnas med F1, F2, F3, F4, F5, F6, F7, F8 och F9 vid citaten för att vidhålla konfidentialiteten.
5.1 Förskollärares syn på begreppet flerspråkighet i förskolan
Resultatet visar att hela samhället är uppbyggt av olika kulturer, människor och språk. Det beskrivs i termer av att varje människa är unik och speciell och innehåller kompetenser och styrkor som behövs ta tillvara på. Flerspråkighet betraktas som något positivt, berikande och spännande. Resultatet visar att det finns en samsyn kring begreppet flerspråkighet och att det ses som en stor tillgång i
verksamheten, framförallt utifrån barnens perspektiv. Betydelsen av att barnen får möta mångfald och olikheter lyfts fram då det kan utveckla
möjligheten för barnen att skapa solidaritet och acceptans mellan olika kulturer och olika familjeförhållanden redan från start. Acceptansen kan bidra till att barnens självförtroende och självkänsla stärks. Några förskollärare uttrycker:
Det är en viktig del i barnens sociala utveckling tänker jag att få en förståelse för den mångfald som präglar samhället i stort och att då se denna mångfald som vardag under förskole tiden känns viktigt för mig. Jag kopplar det till ett stort värdegrundsarbete där alla människor är lika värda oavsett kön, religion, etnicitet, och så vidare… (F2).
Det krävs mycket av mig som lärare, mitt förhållningssätt, medvetenhet och nyfikenhet på att bygga relationer och skapa meningsfulla lärandetillfällen, bygga broar och tillsammans med vårdnadshavarna ge barnen de bästa förutsättningarna till framtida lär och kunskapsutveckling. Jag måste hela tiden vidga mitt förhållningssätt (F1).
5.2 Utbildning inom flerspråkighet
Resultatet visar på att utbildningsbakgrund rörande flerspråkighet skiljer sig markant mellan förskollärarna. Förskollärarna har utvecklat sina kunskaper kring flerspråkighet genom kurser inom förskollärarutbildningen, fristående kurser på högskola och universitet, internutbildning och fortbildning inom kommunen samt språkombudsträffar. Något som även framkommer i resultatet är att
vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare inte kan ses som ett enskilt område utan går ihop med allt annat som berör utbildningen. En förskollärare uttrycker:
Jag tycker att jag aldrig kan få för mycket av den, jag är nyfiken på att skapa goda relationer med människor och ämnet är föränderligt så det kan alltid bli bättre. Normer och värden är viktiga att samtala och mötas kring i vårt samhälle (F1).
Några av förskollärarna lyfter fram att det är rektorn som har huvudansvaret för att erbjuda personalen den kompetensutveckling som behövs för att de ska kunna utföra sitt arbete professionellt, men samtidigt framkommer vikten av att ta ansvar för den
egna professionsutvecklingen. Det är upp till var och en att bemöta föräldrar professionellt och likvärdigt i verksamheten. En förskollärare uttrycker:
Det handlar om sunt förnuft, samt att det kommer med erfarenheten att hantera olika former av samtal med olika målgrupper och det handlar om att inte vara rädd att ta kontakt ordentligt (F2).
5.3 Vardagskommunikation
Resultatet visar att vardagskommunikation kännetecknas av
den vardagliga kontakten som ofta innefattar hämtning och lämning som ofta sker i tamburen. Under dessa samtal förmedlas hur barnen haft det under dagen,
aktiviteter barnen har ägnat sig åt, vilken undervisning som bedrivits, mående och hälsa. Den vardagliga kommunikationen kan även innefatta sms, telefonsamtal och i vissa fall mejl. En förskollärare uttrycker:
Tyvärr har jag ej så mycket vardaglig kontakt med vårdnadshavare då jag börjar
efter de flesta barn lämnats och går hem innan de hämtas, detta ser jag som en stor nackdel (F2).
Resultatet visar på att vardagskommunikationen är ett bra sätt att bygga förtroendefulla relationer till vårdnadshavarna och grunden för en bra vardagskommunikation är att skapa trygga och tillitsfulla relationer till
vårdnadshavarna som innehåller glädje och positivitet. Vardagskontakten handlar om vårdnadshavarnas delaktighet och inflytande på förskolan och det handlar ofta om korta samtal. Resultatet visar att förskollärare ibland tar hjälp av flerspråkig personal, tolk eller flerspråkiga föräldrar i den vardagliga kommunikationen. Några förskollärare beskriver:
Vardagskommunikation för mig är att se barnet och vårdnadshavaren eller den som lä-mnar/hämtar på ett positivt sätt, hälsa, bekräfta och uppmärksamma.
Dagligen i mötet. Berätta med enkla ord eller bilder vad jag vill samtala kring. Visa foto, bilder från utbildningen el från undervisningen (F1).
Vardagskommunikationen är oerhört viktigt och det handlar om föräldrarnas delaktighet och inflytande på förskolan, det står till och med i läroplanen (F5).
5.4 Förskollärares förhållningssätt
I resultatet framgår uppfattningen att i vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare är betydelsefullt med ett förhållningssätt som präglas av tydlighet, respektfullhet, empati och ödmjukhet för att kunna möta alla vårdnadshavare likvärdigt. Det beskrivs också som betydelsefullt att bemöta vårdnadshavarna med respekt och skapa förståelse för varandras erfarenhetsvärldar. Det samtliga betonar i resultatet är begreppen tillit, trygghet, öppenhet, glädje, omtanke, nyfikenhet. De betraktas som viktiga delar i förhållningssättet för att skapa goda föräldrakontakter, liksom betydelsen av humor och ha förmågan att skratta åt sin egen otillräcklighet och bjuda på missförstånd.
Där får man vara lite uppfinningsrik helt enkelt och har man då en god kontakt och kan skratta med en förälder så är det lättare att nå fram, det finns inga spärrar (F5).
Nyfikenheten, öppenhet, det är ganska spännande att mötas. För ofta blir det ofta en
kulturkrock, utöver språket. Den är spännande om båda två är öppna. Vi behöver inte tycka lika men vi behöver komma överens om att vi inte tycker lika. Vi behöver ta del av den andres perspektiv (F3).
I resultatet framkommer det att i vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare som har svårigheter med svenska språket är det betydelsefullt att tala lugnt och tydligt, använda kroppsspråket och använda ögonkontakt. Något som även framkommer i resultatet är betydelsen av att vara uppfinningsrik och att finna olika strategier och verktyg när orden behöver förstärkas. För att underlätta
kommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare där det saknas ett gemensamt språk är det betydelsefullt att använda sig av film, bilder och teckenstöd och ibland även koppla in tolk vid behov. Grundläggande är att ge tillfällen och utrymme till kommunikation med flerspråkiga vårdnadshavare och ta hjälp av varandra för att tydliggöra kommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare. Det betraktas som att det är förskollärarnas ansvar och inte vårdnadshavarnas ansvar att det blir ett bra samarbete mellan hem och förskola och att det är betydelsefullt med en god förmåga att hantera och bemöta varje enskild förälder utifrån personens individuella behov för att skapa en professionell relation. En förskollärare uttrycker:
Det krävs mycket av mig som lärare, mitt förhållningssätt, medvetenhet och nyfikenhet på att bygga relationer och skapa meningsfulla lärandetillfällen, bygga broar och tillsammans med vårdnadshavarna ge barnen de bästa förutsättningarna till framtida lär och kunskapsutveckling. Jag måste hela tiden vidga mitt förhållningssätt (F1).
Jag behöver ha kunskap om förskolans läroplan, det är vårt uppdrag. Vid introduktionen har vi bjudit in vårdnadshavare och även tolk vid behov, för att redan från start få en bild av barnet, samt kunna förtydliga förskolans uppdrag, utbildning och undervisning. Berätta om
barnkonventionen samt anmälningsplikten. Bör få en bild av barnen med hjälp av
vårdnadshavaren så vi kan skapa en dokumentation av barnets språkdomäner. Att ha en god samverkan hem och förskola är bland det viktigaste i barnets utveckling (F1).
5.5 Utmaningar i samverkan
Vårdnadshavarna delaktighet och inflytande betraktas som betydelsefullt i arbetet med vardagskommunikationen då ambitionen är att tillsammans kunna stötta och utmana barnet, eftersom det kräver en samsyn om vad som är bäst för barnet och en dialog kring hur de ska nå dit. Vidare framkommer det i resultatet att det är en process att bygga tillitsfull relation med vårdnadshavarna och det kräver tid. Det handlar om att skapa tillit och en förtroendefull relation med vårdnadshavarna från första början då det kan leda till ett bättre samarbete mellan hem och förskolan. En förskollärare uttrycker:
Jag kan tycka att utmaningen är att få vårdnadshavare att förstå att dem är viktiga för sina barn, deras rötter ska de bevara, samt kultur, inte ta bort någonting utan lägga till, du växer som människa och du får mer förståelse och tolerans om du har kunskap. Respekt, öppenhet, tydlighet och tillit (F1).
Utmaningarna som framkommer i resultatet är att det kan ske en hel del
missförstånd när det inte finns ett gemensamt språk för kommunikation, men det framkommer även att det finns lösningar till alla utmaningar som förskollärare ställs inför. I resultatet framkommer vikten av att tänka till hur informationen når ut till vårdnadshavarna, det handlar om att vara lösningsorienterad som förskollärare och erbjuda olika hjälpmedel. En förskollärare lyfter att ett hinder kan vara om varken pedagog eller vårdnadshavare är lösningsinriktade och inte vill tala något annat språk än sitt modersmål. Det alla gemensamt betonar är utmaningen att skriftlig
information oftast ges ut enbart på svenska och att det är svårt att bemöta alla på ett likvärdigt sätt för att skapa kvalitet i kommunikationen. En utmaning som
framkommer i resultatet är att många flerspråkiga vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk, är mer avvaktande och försiktiga i att ta kontakt och som
professionell förskollärare gäller det då att försöka ta kontakt och inleda till samtal. En förskollärare argumenterar för att det kan bero på att vårdnadshavarna är osäkra på sin egen förmåga att samtala och att missuppfattningar också uppstå om
informationen förs fram på ett felaktigt sätt då informationen kan tolkas eller tas emot som kritik av föräldern. En förskollärare uttrycker:
Den svåraste utmaningen är väl om de verkligen förstår vad man säger vid en kommunikation, då kan det gälla positiva och negativa saker som man pratar om. Sen är det utmaning att få vissa föräldrar att förstå när man förklara vad man arbetar med för tillfället i verksamheten när de inte riktigt förstår vad man säger (F7).
En förskollärare lyfter att det svenska språket är svårt och komplicerat och att det svenska språket består av många olika ljud som andra språk inte har och
grammatiken är inte enkel. Resultatet visar att det finns en vilja att motverka den hierarki som kan uppstå när förskollärare förstår språket men inte föräldern, mötet betraktas som viktigt oavsett språkliga förutsättningar och det underlättar om det finns lösningar till alla utmaningar som språkbarriären kan skapa.
5.6 Strategier och verktyg som främjar
vardagskommunikationen
I resultatet framkommer vikten av att använda tolk och att ta hjälp från flerspråkiga kollegor för att främja vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, det berör både verbal och skriftlig information. Vikten av att vara förberedd inför samtal förs fram i resultatet och det kan innebära att i förväg be annan personal som talar vårdnadshavarnas språk om hjälp att tolka. En förskollärare uttrycker att det är viktigt att alla vårdnadshavare känner sig välkomna in på avdelningen och väl inne på avdelningen finns det olika hjälpmedel att tillgå för att kommunikationen ska bli tydligare, det kan bland annat handla om att visa vårdnadshavarna
dokumentationsväggen för att tydliggöra den verbala kommunikationen. Resultatet visar att det finns en samsyn kring användningen av olika hjälpmedel, såsom
bilder och filmer, för att förtydliga det verbala språket i tamburkontakten. Ett exempel som en av förskollärarna lyfter fram är att använda bilder på olika
av extra kläder. Det alla gemensamt betonar i resultatet är att de ofta tar hjälp av kroppsspråket för att tydliggöra vardagskommunikationen och det är viktigt att vara tydlig och kortfattad för att nå fram med relevant information. En förskollärare uttrycker:
Jag försöker använda mig av bilder för att förklara olika saker, om det handlar om ett möte och man har en viss tid så skriver jag upp det på papper. Många föräldrar har en bekant som kan tala svenska och som de kan ringa när de har svårigheter att förstå eller som de vill ska fråga saker när det är saker som de vill förstå på ett korrekt sätt så att det inte blir några tokigheter-men har inte föräldrarna en bekant som de kan använda sig av och det verkligen är något som man behöver prata kring så bokar man ett möte med tolk (F7).
Några av förskollärarna argumenterar i resultatet att det inte finns någon universal lösning på hur föräldrasamverkan ska arrangeras och att det är av betydelse att finna olika strategier och verktyg beroende på individens behov och förutsättningar. En förskollärare uttrycker:
Det finns ingen mall att följa hur man ska bemöta det är individen som man bemöter och sätter mig in i hur den andra personen känner sig och att jag behöver byta perspektiv ibland och tänka sig i andra personens roll (F5).
6 Analys
I detta avsnitt kommer vi att analysera och tolka studiens resultat med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv, med ett fokus på begreppen kommunikation, språk, medierande artefakter och interaktion. Forskningsfrågorna ligger till grunden för rubrikerna och första rubriken är Förskollärares förhållningsätt och andra rubriken är Verktyg och strategier.
6.1
Förskollärares förhållningsätt
Resultatet i studien visar att begreppet flerspråkighet handlar om att se varje människa som unik och tillskriva dem kompetenser och styrkor som är värda att ta tillvara på. I resultatet framkommer det även att vardagskommunikationen vid hämtning/lämning betraktas som mest betydelsefull för en god föräldrasamverkan, där det gemensamma språket saknas. Sett utifrån sociokulturella teorin skapar individen kunskaper genom att samspela och kommunicera med andra. Redskap och verktyg är olika slags resurser som kan kopplas till både språkliga, intellektuella och fysiska förmågor, dessa resurser är en tillgång till när människan förstår och agerar i omvärlden (Säljö, 2014a). I resultatet framkommer olika förmågor som är
betydelsefulla för att skapa goda förutsättningar att kunna bemöta alla vårdnadshavare likvärdigt oavsett bakgrund, etnicitet eller språkfärdigheter. Strandberg (2006) menar att människan och kulturen inte kan separeras ifrån varandra och att vi lär i samspel med varandra och omvärlden. Resultatet i studien visar att förskollärarnas arbete med föräldrasamverkan kan stärkas genom en kännedom och förståelse om människors olika kulturer och levnadsförhållanden.
Förståelsen kan bidra till att förstå och leva sig in i andra människors livsvillkor och på så vis kan kommunikationen mellan vårdnadshavare och förskollärare stärkas. Vidare framkommer det i resultatet att kännedom och förståelse för vårdnadshavares olika livsvillkor kan bidra till att nya strategier och verktyg upptäcks som i sin tur kan påverka förutsättningarna för en god föräldrasamverkan. Ett förändrat synsätt kan, såsom Lunneblad (2013a) beskriver, bidra till att utveckla arbetsmetoder som gynnar ett mångfaldsperspektiv och inkludering av alla parter.
Språket är ett viktigt verktyg och det är genom språket som erfarenhet och kunskaper kan delas mellan människor (Säljö, 2014a). Tolkat genom det sociokulturella
perspektivet förstår vi att språket är ett viktigt verktyg och att arbetssätt måste varieras efter individens förutsättningar och behov för att kommunikationen ska fungera. Kommunikationen är också, enligt Skans (2011), utgångspunkten i
föräldrasamverkan där parterna försöker försöka förstå varandras erfarenhetsvärldar genom en ömsesidig dialog, som består av att både tala och lyssna. Enö (2005) visar att för att skapa ett välfungerande samarbete behövs det framförallt läggas vikt på de kontinuerliga samtalen. Resultatet i studien visar att det är betydelsefullt att skapa trygga och tillitsfulla relationer mellan förskolan och hemmet och att
vardagskommunikationen har stor påverkan för relationsbyggandet. Sociokulturella teori handlar om interaktion mellan människor och det är kulturen i människans omgivning som påverkar lärandet hos varje individ och som i sin tur utvecklar den kultur som människan befinner sig (Säljö, 2014a). Samspelets dubbla betydelse kan kopplas till Persson och Tallberg Broman (2017) och Skans (2011) tankar då de menar att en god föräldrasamverkan har stor betydelse för vårdnadshavares ökade förståelse för förskolan som institution. Resultatet i studien visar att det kan uppkomma flertal utmaningar när det inte finns ett gemensamt språk för kommunikation och att det kan leda till missförstånd och konflikter. Studier (Tallberg Broman,2009; Kultti och Pramling Samuelsson, 2016) visar också att obalans i kommunikationen kan bidra till att föräldrasamverkan försvåras.
Sociokulturell teori framhåller människans kontakt med omvärlden som indirekt och genom olika tecken, verktyg, språk och samspel bildas kunskap, insikter hos individer och kollektivet och språket anses vara ett centralt redskap för att samspelet ska bli lättare (Strandberg, 2006; Säljö, 2014a).
Resultatet i studien visar att utbildningsbakgrunden rörande flerspråkighet hos de förskollärare vi intervjuat varierar, studien visar att förskollärarna har skiftande kunskaper och erfarenheter. Eckeskog (2019) poängterar att det inte finns någon entydig mall för hur föräldrasamverkan bör arrangeras, men att det saknas gedigen utbildning för att skapa de rätta förutsättningarna för personalen på förskolan. Resultatet indikerar på att det är upp till var och en att bemöta vårdnadshavarna professionellt och likvärdigt i verksamheten och att de kommer med erfarenheten att hantera olika former av samtal med olika målgrupper. Den sociokulturella teorin framhåller att människor bygger upp nya erfarenheter genom interaktion (Säljö, 2014b), samtidigt menar Säljö, (2014a) att kommunikationen i samspel med andra
skapar nya lärandeprocesser och därmed är det betydelsefullt att ge större utrymme utbildningsmässigt åt föräldrasamverkan och framförallt kommunikationen för att skapa samstämmighet. Å andra sidan är det svårt att kunna ge förskollärare
konsekvent utbildning eftersom varje relation är unik och har olika behov som Vuorinen m.fl., (2013) beskriver att relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare bygger framför allt på förtroende som skapas genom dialog, ömsesidighet och öppenhet.
6.2 Verktyg och strategier
Mediering är ett centralt begreppen inom sociokulturell teori och belyser samspelet mellan människor och kulturella redskap (Strandberg, 2006; Säljö, 2014a).
Mediering är förskollärarnas ledstjärna för att kunna bemöta alla vårdnadshavare utifrån deras behov och förutsättningar och det handlar om att förskollärare
använder artefakterna i ett sammanhang och i samspel med vårdnadshavarna för att underlätta vardagskommunikationen. Resultatet i studien visar att det handlar om att skapa en kommunikativ miljö där det finns flera olika material som bjuder in till samspel. Säljö (2014b) menar att medierade artefakter kan underlätta
kommunikationen mellan människor, om artefakterna sätts i ett sammanhang och i samspel med andra människor. Eckeskog (2019) betonar att alla vårdnadshavare har olika behov och förutsättningar och att det krävs olika strategier och verktyg för att kunna bemöta alla på bästa sätt och även Vuorinen m.fl. (2013) betonar vikten av att se alla föräldrar som individer. Återkommande i resultatet är att både verbal och ickeverbal kommunikation ses som en av huvudnycklarna i en väl fungerande
föräldrasamverkan. I sociokulturell teori är språket centralt, både det verbala språket och kroppsspråket (Säljö, 2014a: Säljö, 2014b; Strandberg, 2006). Vi tolkar att
förskollärare utvecklar olika kommunikativa strategier beroende på vem de möter för att skapa tydlighet i kommunikationen, kroppsspråk och ögonkontakt används för att förtydliga det verbala språket. Det gäller, som Enö (2005) påvisar, att vara
uppfinningsrik som förskollärare för att utveckla olika kommunikativa strategier som underlättar föräldrasamverkan. I det sociokulturella perspektivet bildar människor en anknytning mellan artefakterna och samtalsämnena genom att samordna fysiska och verbala handlingar (Säljö, 2014a).
Resultatet visar att digitala verktyg är betydelsefulla och stödjande artefakter i dagens samhälle och används flitigt i vardagskommunikationen med flerspråkiga
vårdnadshavare, där det saknas ett gemensamt språk. Den mest framträdande
formen av digital kommunikation i resultatet är sms, telefonkontakt och mejlkontakt. Det framkommer dock att den digitala informationen inte kan ersätta den verbala kommunikationen, utan att det behöver finnas en balans mellan de olika
kommunikationsformerna. Utifrån en sociokulturell teori använder människan sig av både materiella (fysiska) redskap och intellektuella redskap för att samspela med andra och förstå sin omvärld (Säljö, 2014a). Utifrån en sociokulturell teori går det att tolka att de olika kommunikationsformerna inte utesluter varandra, utan att de båda
behövs för att människan ska kunna samspela med andra och förstå sin omvärld. Tillsammans med den verbala kommunikationen möjliggör de digitala verktygen en gränsöverskridande praktik som underlättar för kommunikationen mellan hem och förskola (Eckeskog, 2019). Samtidigt visar resultatet att det är en utmaning eftersom information som ges ut via digitala forum ofta bara finns på svenska. Resultatet i studien visar att det svenska språket kan upplevas komplicerat och förskollärare påpekar vikten av att vårdnadshavarna inte ska känna av någon hierarki för att de inte förstår språket. Enligt sociokulturell teori ses artefakter som hjälpmedel för att producera nya färdigheter och förmågor om artefakterna sätts i ett sammanhang och i samspel med andra människor (Säljö, 2014a), och det kan förstås som att
förskollärare använder språket som ett redskap för att underlätta interaktionen med vårdnadshavarna och inte ett redskap för att producera makt.
7 Diskussion
Diskussionskapitlet består av en resultatdiskussion där vi jämför resultatet med tidigare forskning, övrig litteratur som återfinns i studiens inledning och
styrdokument. Resultatdiskussionen avslutas med en slutsats. Därefter rannsakar vi studien ur metodologiska aspekter. Studien avslutas med förslag på framtida
forskning.
7.1 Resultatdiskussion
Resultatet har påvisat att den absolut viktigaste faktorn för att utveckla en god relation mellan förskola och hemmet är förskolepersonalens förhållningssätt. Vi har sett ett mönster som visar ett förhållningssätt som präglas av nyfikenhet, öppenhet och likvärdighet, kan stärka samverkan mellan förskolepersonal och vårdnadshavare. Vikten av medvetenhet hos förskolepersonalen samt kunskap om förskolans uppdrag betonas i läroplan för förskolan då ”arbetslaget ska samarbeta med vårdnadshavare, samt diskutera regler och förhållningssätt i förskolan med vårdnadshavare, för att främja barnets utveckling till en ansvarskännande människa och samhällsmedlem” (Skolverket, 2018, s.13). Förskollärarna beskriver i resultatet att vårdnadshavarnas möjligheter och inflytande i vardagskommunikationen, där det gemensamma språket saknas, skiljer sig beroende på förskolepersonalens erfarenheter och förhållningssätt. Vi uppfattar att sociala faktorer, förhållningssätt och utbildning har stor betydelse i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Det framkommer dock inte i läroplanen hur förskolepersonal som saknar utbildning eller fortbildning inom området kan arbeta med att stärka föräldrasamverkan i förskolan. Förskolepersonalen har en skyldighet och ansvar att arbeta för en god kontakt mellan förskolan och hemmet (Lunneblad, 2013a; Kultti & Pramling Samuelsson, 2016 & Tallberg Broman, 2009). Läroplanen tydliggör att arbetslaget ska ta ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolan och hemmen och förskollärares ansvar är att ge vårdnadshavare möjlighet till att vara delaktiga och få inflytande i förskolans utbildning. Trots att läroplanen belyser förskollärares ansvar gällande relationen
mellan förskolan och hemmet, menar vi att vårdnadshavarna behöver få känna att de också kan bidra till samverkan och förskolans utbildning. I resultatet framkommer det att det är betydelsefull att ge utrymme till kommunikation med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas, även begreppet närvarande lyfts som betydelsefull i resultatet. Vi ser att det är upp till förskollärarna att arbeta för en så god föräldrasamverkan som möjligt, för om förskollärare har en god
förståelse för hur föräldrasamverkan ska utvecklas och underlättas så kan det skapas en gemenskap hos både parter. Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2013) lyfter relationen mellan förskolepersonal och vårdnadshavare som viktig och det krävs dialog, ömsesidighet och öppenhet för att relationen ska utvecklas och bli positiv.
Tydlighet i kommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare där det
gemensamma språket saknas, lyfts fram av Lunneblad (2013b) och Hedlin (2017) som betydelsefullt för att undgå missförstånd och oro. I resultatet framkommer det att trygghet, glädje, öppenhet och omtanke är betydelsefulla förmågor i möte med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas för att skapa goda föräldrakontakter. Vi ser att samarbetet kan försvåras när både vårdnadshavare och förskollärare har olika förväntningar och tankar på samarbetet. Vi menar att
osäkerheten från bägge parter kan vara en bidragande faktor till att samarbetet försvåras. Flera forskare (Persson & Tallberg Broman, 2017; Lunneblad 2013a & Vuorinen m.fl. ,2013) belyser att en fungerande samverkan kan stärka
vårdnadshavarnas förtroende för förskolepersonalen och förskolan som institution vilket i sin tur leder till att vårdnadshavarna kan vilja skapa sig bättre insyn i förskolan. Skans (2011) argumenterar också för att en fungerande samverkan kan bidra till ökade kunskaper om samhället. En intressant detalj i resultatet är att begreppet likvärdighet i bemötande har hög prioritet oavsett språkfärdigheter och därför menar vi att en viktig fråga som förskollärare bör reflektera över, är vad innebär egentligen likvärdig föräldrasamverkan? I studiens inledning ställde vi oss frågande till de varierade arbetssätten i vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Vi uppfattar att bristen på variationen kan bland annat bero på att förskollärare saknar en gemensam kunskapsbas och likt Eckeskog (2019) menar vi att kommunikationen därför riskerar att bli personberoende eftersom förskollärare utgår från sina egna individuella
erfarenheter.
En utmaning som kan uppstå i vardagskommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, där det inte finns ett gemensamt språk, är att hitta en
kommunikationsform som innebär att båda parter utvecklar förståelse för varandra. Vi ser att som professionell förskollärare är det viktigt att använda olika hjälpmedel för att skapa en fungerande föräldrasamverkan, det är av betydelse att förskollärare använder språket som ett redskap för att samspelet ska bli lättare och inte ett redskap för att producera makt. Hedlin (2017) likt Lunneblad (2013a) beskriver vikten av att använda olika strategier och verktyg för att kommunicera när det verbala språket inte
är tillräckligt. Resultatet visar att förskolepersonalen pekar på vikten att vara uppfinningsrik och öppen för nya sätt att interagera på. Enö (2005) beskriver betydelsen av att vara närvarande som förskollärare i kommunikation med vårdnadshavare och att variationen i kommunikationen är stor, dock behöver förskolläraren lägga vikt på vardagskommunikationen för att få ett fungerande samarbete. Vi uppfattar att förskollärare har huvudansvaret i föräldrasamverkan och det handlar om att vara lösningsorienterad och uppfinningsrik genom att erbjuda olika hjälpmedel, strategier och verktyg för att skapa en fungerande
vardagskommunikation, där det gemensamma språket saknas. Genom en uppfinningsrikedom, ett lösningsorienterat förhållningssätt och stödjande artefakter går det att slå hål på språkbarriärerna.
I resultatet synliggörs fler språkiga kollegor och tolkstöd som användbara resurser i kommunikationen med vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas. Vi uppfattar att tolkstöd å ena sidan är positivt och kan bidra till att föra fram
vårdnadshavarnas talan och idéer, å andra sidan kan tolken missa att föra fram känslorna hos vårdnadshavarna. Resonemanget får stöd av Lunneblad (2013a) som menar att en nackdel med att använda sig utav tolkstöd är att den känslomässiga aspekten går förlorad i samtalet. I resultatet framkommer det att tolkstöd sällan sätts in när det gäller den vardagliga kommunikationen, eftersom det språkliga svårigheter måste lösas i stunden. Vid dessa situationer kan förskolepersonal använda sig av bekanta eller andra vårdnadshavare, något som vi ställer oss kritiska mot eftersom vi menar att det kan leda till att integriteten och tillförlitligheten kan försvagas.
Samtidigt menar vi att det är en fördel att använda sig av bekanta eller andra
vårdnadshavare när vardagliga ämnen ska beröras eftersom det i annat fall kan leda till att viktig information missas. Vi argumenterar för att det är viktigt att
förskollärare funderar ordentligt på vilka strategier och verktyg de tar hjälp av i kommunikationen med flerspråkiga vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas.
Kroppsspråk och ögonkontakt är andra användbara kommunikationsverktyg. Lunneblad (2013a) lyfter fram betydelsen av att förklara och förtydliga de olika rutinerna för vårdnadshavarna på förskolan på deras språkiga nivå och använda kroppsspråket för att tydliggöra kommunikationen. Vi uppfattar att om
förskollärarna använder sig av ett för komplicerat språk i kommunikation med vårdnadshavare, där det gemensamma språket saknas, kan det bidra till att
förskolläraren får en maktposition gentemot vårdnadshavarna som i sin tur kan bidra till att vårdnadshavarnas förtroende och kommunikationsvilja minskar. Flera
forskare (Enö, 2005; Kultti & Pramling Samuelsson, 2016 & Bouakaz, 2007) menar att det finns ett flertal svårigheter med att samarbeta när det inte finns ett
gemensamt språk mellan lärare och vårdnadshavare, det kan enligt Toblin, Arzubiaga och Adair (2013) bidra till att vårdnadshavarna blir begränsade i samarbetet med förskolan. I resultatet framkommer det att flerspråkiga vårdnadshavare ofta är mer avvaktade och försiktiga i sin kommunikation med förskolepersonalen och att det kan
