Konsten att möta familjer som vårdats på ett annat sjukhus : Barnsjuksköterskors erfarenheter

Konsten att möta familjer som vårdats på ett annat sjukhus

- Barnsjuksköterskors erfarenheter

Emmie Höglund

Hannah Ericsdotter Forsén

Examensarbete, 15 högskolepoäng,

Magisterexamen i omvårdnad inom Specialistsjuksköterskeprogrammen

Jönköping, Juni 2020

____________________________________________________________________

Jönköping University

Hälsohögskolan, Avdelningen för omvårdnad

Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING

The art of accommodating families cared for in another hospital

- Pediatric nurses’ experiences

Emmie Höglund

Hannah Ericsdotter Forsén

Nursing Science, Thesis, One year Master

15 Credits

Jönköping, June 2020

____________________________________________________________________

Jönköping University

School of Health and Welfare

Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING

Sammanfattning

Bakgrund: Trots att förflyttning av nyfödda barn är både riskfyllda och komplicerade så är det en

förutsättning för god neonatalvård i hela Sverige. Denna förflyttning kan vara både ångestfylld och oroande för föräldrarna och ställer stora krav på barnsjuksköterskorna som tar emot familjen vid ankomst till den nya avdelningen.   

Syfte: Att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på en annan

neonatalavdelning. 

Design och tillvägagångsätt: Kvalitativ design med induktiv ansats. Individuella intervjuer

genomfördes med nio barnsjuksköterskor på två olika neonatalavdelningar i Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  

Resultat: Barnsjuksköterskorna uppgav att det fanns en osäkerhet i vilka rutiner som fanns för att ta

emot familjerna och att de rutiner som fanns hade brister. De belyste även behovet av att skapa en relation med familjen genom att samtala, avsätta tid för familjen och att lyssna in föräldrarna.  

Slutsats: Barnsjuksköterskorna använder sig av olika verktyg för att skapa en relation med familjen

och på så vis inge trygghet och förtroende. Det finns även önskemål från barnsjuksköterskorna om specifika rutiner på den egna arbetsplatsen gällande mottagandet samt bättre samarbete mellan neonatalavdelningarna.   

Summary

Background: Although transfer of newborn babies is both risky and complicated, it is a prerequisite

for good neonatal care throughout Sweden. This transfer can be both anxious and distressing for the parents and impose great demands on the pediatric nurses who receives the family upon arrival in the new ward. 

Aim:  To describe the pediatric nurses experience of receiving families cared for in another neonatal

ward. 

Design and approach: Qualitative design with inductive approach. Individual interviews were

conducted with nine pediatric nurses in two different neonatal wards in Sweden. The interviews were analyzed through qualitative content analysis. 

Findings: The pediatric nurses stated that there was an uncertainty in what routines existed to

accommodate the families and that the routines that existed had deficiencies. They also highlighted the need to create a relationship with the family by talking, setting aside time for the family and listening to the parents. 

Conclusion: The pediatric nurses use various tools to create a relationship with the family in order

to provide safety and trust. It also exists requirements for specific routines in their own workplace regarding the reception and better cooperation between neonatal wards. 

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Barnsjuksköterskans arbetsområde - omvårdnad ... 1

Barnsjuksköterskans roll ... 2

Transition ... 2

Föräldrars och barnsjuksköterskors upplevelser av förflyttning ... 3

Syfte ... 4

Design och tillvägagångssätt ... 4

Design ... 4 Urval ... 4 Datainsamling ... 5 Dataanalys ... 5 Etiska överväganden ... 6

Resultat ... 7

Avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet ... 7

Utmaningar och möjligheter i mötet med familjen ... 8

Diskussion ... 11

Slutsatser ... 15

Kliniska implikationer ... 15

Referenser ... 17

Bilagor... 21

1

Inledning

Ungefär 10% av alla barn som föds i Sverige behöver särskilt anpassad neonatalvård. På en neonatalavdelning vårdas för tidigt födda och sjuka nyfödda barn (Svenskt Neonatalt Kvalitetsregister [SNQ], 2018). Tillstånd och diagnoser som kräver vård på en neonatalavdelning är bland annat för tidigt födda barn (5,7%), gulsot, infektioner, lågt blodsocker eller andningssvårigheter (SNQ, 2018; Sveriges Kommuner och Landsting [SKL], 2018). Den neonatala vårdtiden omfattar den tid det nyfödda barnet vårdas på en neonatalvårdsavdelning, vilket kan variera från en kortare tidsperiod till ett vårdbehov under flera månader. I vissa fall är det nödvändigt att transportera det för tidigt födda eller sjuka nyfödda barnet till ett annat sjukhus. Anledningar till transporter kan vara behov av mer avancerad neonatalvård, återtransport till hemsjukhus eller platsbrist (SKL, 2018).  Transporter av nyfödda barn är både riskfyllda och oförutsägbara (Akula et al., 2020). Trots detta är de en förutsättning för att kunna ge en god neonatal vård i hela Sverige (Socialstyrelsen, 2013) I Sverige genomförs varje år ungefär 2500 transporter av nyfödda barn (Socialstyrelsen, 2014). Tidigare forskning visar att dessa transporter leder till en separationsprocess hos föräldrarna när det blir aktuellt med en transport av sitt barn. Föräldrarna är beroende av att den sändande och mottagande neonatalavdelningen stöttar familjen i den situation de befinner sig i (Mosher, 2013). Föräldrarna kan uppleva en mängd olika känslor, allt från lättnad till ångest (Suleman et al., 2019). Tidigare forskning fokuserar mestadels på föräldrarnas upplevelser vid en förflyttning till en annan neonatalavdelning (Aagard et al., 2018; Helder et al., 2012; Mosher, 2013; Suleman et al., 2019; van Manen, 2012). Det finns få studier som belyser barnsjuksköterskans erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning (Helder et al., 2012; Rowe & Jones, 2008).

Bakgrund

Barnsjuksköterskans arbetsområde - omvårdnad

Omvårdnad för en legitimerad sjuksköterska handlar om att hjälpa människor att förbättra, bibehålla och återfå sin hälsa, men även att hantera hälsoproblem och sjukdomar. Sjuksköterskans arbetsområde inkluderar att hjälpa patienter uppnå bästa möjliga livskvalitet och välbefinnande fram till döden (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).  Barnsjuksköterskans ansvarsområde är att ge omvårdnad till barn och ungdomar men också deras familjer (Riksföreningen för barnsjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Ett barn är varje människa under 18-års ålder (SFS 2018:1197). En familj kan beskrivas på flera olika sätt. Definitionen av en familj har ändrats genom tiderna och fokuserar nu framförallt på de känslomässiga band som finns mellan människor och inte nödvändigtvis genom blodsband eller lag. Det är alltså familjen själv som bestämmer vilka som ingår i familjen (Svensk sjuksköterskeförening, 2015). I denna studie kännetecknas familjen av föräldrarna och syskonen till det nyfödda barnet.

Omvårdnad utgår från fyra konsensusbegrepp som innefattar; människa, hälsa, samskapande omvårdnad och miljö. Människan är patienten, vilket i det här fallet är barnet, och ordet patient betyder “den som lider”. Barnsjuksköterskor ska i en vårdande relation bevara barnets värdighet och tillåta barnet att vara lidande (Kasén, 2017). Människan kan påverka sin hälsa genom de livsval han/hon gör. Hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet och människan kan uppleva hälsa trots sjukdom (Wärnå-Furu, 2017). I den samskapande omvårdnaden är både familj och barnsjuksköterska delaktiga, vilket kan leda till att lindra lidande och att mänsklig värdighet upprättas (Söderlund, 2017). Miljön omfattar bland annat omgivningen, atmosfären och omvärlden. Familjen och barnet påverkas av den miljö de befinner sig i. När familjen kommer till en obekant miljö reagerar de med både sina sinnen och sina känslor. Miljön kan skapa en känsla av trygghet men också otrygghet och det krävs ett engagemang av barnet och, i det här fallet, familjen att tolka och förstå den nya miljön. Att vara i en främmande miljö

2

innebär för familjen att vara utanför sitt vanliga sammanhang och familjen kan uppleva sig avskurna från relationer och omvärlden, detta kan leda till en känsla av ensamhet och oförmåga att fatta egna beslut, ta initiativ eller ansvar. Det är de som vårdar barnet, alltså barnsjuksköterskan, som skapar atmosfären runt familjen. Barnsjuksköterskan kan skapa lugn och trygghet runt familjen och står för det mellanmänskliga och vänliga (Ylikangas, 2017).   

Barnsjuksköterskans roll

För att barnsjuksköterskor ska kunna ge en säker och trygg vård till alla patienter ska arbetet utgå från sex kärnkompetenser; personcentrerad vård, säker vård, informations- och kommunikationsteknik, samverkan i team, evidensbaserad vård och kvalitetsutveckling. Personcentrerad vård innebär i detta sammanhang att barnsjuksköterskan identifierar barns och närståendes individuella behov, resurser och värderingar. Sjuksköterskan ska ge barnet och familjen förutsättningar att fatta beslut angående vården (Cronenwett et al., 2007). Säker vård innefattar bland annat att använda väl utarbetade metoder för säker informationsöverföring. Informations- och kommunikationsteknik handlar om att informationsöverföringen genomförs säkert genom hela vårdprocessen. Detta är särskilt viktigt för att kunna samordna vården för barnet och familjen. Genom bra kommunikation och information kan barnsjuksköterskan stärka barnets och familjens inflytande över vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). I en studie uppger föräldrar vars barn behövt vård på en neonatalavdelning, att det är viktigt med begriplig information som är anpassad till deras situation (Ward, 2010). Samverkan i team innebär att samordna och planera teamarbetet med andra aktörer i vårdkedjan och på ett respektfullt sätt kommunicera med barn, familjer och medarbetare. Barnsjuksköterskor ska arbeta utifrån evidensbaserad vård, detta innebär att tillämpa omvårdnad som baseras på beprövad erfarenhet och vetenskap i omvårdnadsprocessens alla steg. Kvalitetsutveckling handlar om att skapa en god och säker vårdmiljö samt kritiskt reflektera över befintliga rutiner (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

I kompetensbeskrivningen för barnsjuksköterskor beskrivs barnsjuksköterskornas arbetsuppgifter. Arbetet ska utgå från FN:s barnkonvention och nordisk standard för barn och ungdomar (NOBAB). En specialistsjuksköterska inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar ska arbeta för en adekvat adekvat informationsöverföring mellan olika aktörer i vårdkedjan och verka för att ge barn och närstående stöd och vid behov remittera vidare eller tillkalla annan expertis. Barnsjuksköterskan ska leda, prioritera, delegera, fördela och samordna omvårdnadsarbetet i teamet som finns runt barnet och familjen. Barnsjuksköterskan ska även inkludera barnet och familjen i omvårdnaden som rör barnet och vårda enligt ett barn- och familjecentrerat förhållningssätt (Riksföreningen för barnsjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2016).  Barnsjuksköterskor inom neonatalvården arbetar idag utifrån familjecentrerad vård. Familjecentrerad vård innebär att barnets föräldrar och familjemedlemmar är aktivt delaktiga i barnets vård och att fokus skiftas från att enbart handla om barnets sjukdom till att se barnet och familjen som en helhet. Delaktiga föräldrar leder till bättre mående hos barnet, mindre stress hos föräldern och bättre anknytning mellan barn och föräldrar. Barnsjuksköterskan kan hjälpa familjen att förstå sitt nyfödda barn (Skene et al., 2016).  Föräldrar till barn som vårdas på neonatalavdelning upplever ofta att de har dålig kontroll över vad som händer deras barn, ett sätt att öka kontrollen för föräldrarna är att arbeta familjecentrerat (Umberger et al., 2018). Genom att involvera familjen i vården har föräldrarna lättare för att ta beslut som rör deras barn och föräldrarollen blir starkare. Detta leder till ökat välbefinnande, minskad stressnivå och bättre psykosocial hälsa hos familjemedlemmarna. Att arbeta familjecentrerat innebär för barnsjuksköterskan att beakta familjernas olika förutsättningar och på så vis anpassa information och planering av vården delvis efter deras kapacitet (Ramezani et al., 2014).    

Transition

Transition är ett omvårdnadsbegrepp som betyder “övergång från en situation i livet till en annan” som resulterar i en förändring i en människas liv. Denna process kräver förståelse och tid av människan och personer i dess omgivning (Chick & Meleis, 1986). Det beskrivs som övergången från en livsfas, tillstånd eller status till en annan. Transition triggas av kritiska händelser och förändringar i individer eller

3

miljöer. Om transitionsprocessen blir lyckad leder detta till större stabilitet hos individen och ger djupare förståelse för livet. I de fall då transitionsprocessen inte blir lyckad kan förändringen leda till problem och svårigheter såsom ensamhet, lidande och ohälsa. Det finns olika typer av transition: utvecklingsrelaterad, situationsrelaterad, hälso- och sjukvårdsrelaterad och organisationsrelaterad (Meleis, 2015). Transition handlar därför om förändringar i livet, hälsan, relationer eller miljön (Meleis et al., 2000). Utvecklingsrelaterad transition innebär att individen går igenom förändringar i livet, som att bli förälder eller gå i pension och organisationsrelaterad transition kan kopplas till förändringar i omgivningen. Situationsrelaterad transition kan uppstå när personen flyttar, börjar nytt jobb eller avslutar eller påbörjar en relation. Hälso- och sjukvårdsrelaterad transition handlar om förändringar i individens hälsa såsom att bli sjuk men också att bli frisk (Schumacher & Meleis, 2010). Denna typ av transition kräver att personen anpassar sig till den nya situationen genom att ta till sig ny kunskap och ändra definitionen av sig själv (Meleis, 2010). Miljö, hälsa och transition är sammankopplade. Transitionsprocessen kan triggas av miljöombyte, som exempelvis att en patient flyttar från en typ av vårdform till en annan. Denna övergång påverkar i sin tur patientens upplevelse av hälsa (Chick & Meleis, 1986). För sjuksköterskan är transition ett centralt koncept, då hon ofta interagerar med individer som genomgår en transition. Hon kan stödja eller hindra individers transition (Meleis, 2015). Därför bör sjuksköterskan vara medveten om olika transitioners betydelse och hur personer hanterar dessa förändringar på olika sätt. Sjuksköterskans stöd innebär att skapa tillit vilket möjliggör att personen genom delaktighet, engagemang och medvetenhet tar till sig kunskap om sin nya situation och på så vis lättare kan hantera den förändrade vardagen (Meleis et al., 2000).

Föräldrars och barnsjuksköterskors upplevelser av förflyttning

För sjuka nyfödda barn är det vanligt att spendera flera veckor på sjukhus och att behöva gå igenom ett flertal transporter mellan olika avdelningar innan familjen får åka hem (van Manen, 2012). Tidigare forskning visar att föräldrar som fått ett svårt sjukt barn upplever känslor av ångest, oro, stress och nedstämdhet. I de fall det är nödvändigt med en transport till en annan avdelning upplever föräldrarna både positiva och negativa känslor. Det kan kännas positivt då föräldrarna vet att transporten innebär att deras barn mår bättre, men då förflyttningen till den nya avdelningen innebär ny personal och ny miljö upplevs den som negativ (Suleman et al., 2019). Att behöva byta avdelning innebär för föräldrarna både förändringar i rutiner och relationer och kan upplevas ångestfullt att ny vårdpersonal ska ta hand om deras barn (van Manen, 2012).  Det vanligaste är att föräldrar upplever en förflyttning negativt, framförallt då det handlar om att förflyttas från en intensivvårdsavdelning till en vårdavdelning (Suleman et al., 2019). Det har visat sig att föräldrarna inte upplever sig ha kontroll över vad som händer med deras barn, vilket i sin tur försvårar transitionen då det finns diskontinuitet i vårdandet (Aagaard et al., 2018). Ordet förtroende anses som ett viktigt tema uppdelat i tre delar. Den första delen handlar om att få förtroende för vårdpersonalen på intensivvårdsavdelningen, den andra delen handlar om upplevelsen av svek på grund av transport till ett annat sjukhus och den tredje delen om att bygga upp ett nytt förtroende på den nya avdelningen. Många föräldrar upplever att de inte har fått tillräcklig information om flytten och att den information de fått har kommit för sent, detta leder till att de känner sig dåligt förberedda på transporten till det nya sjukhuset. De flesta vill stanna kvar på den avdelningen som de först kommit till (Helder et al., 2012). 

Tidigare forskning som belyser sjuksköterskans erfarenheter av att överflytta ett barn mellan olika neonatalavdelningar beskriver att de skulle vilja att det finns mer utbildning om hur de på bästa sätt ska bemöta och stötta föräldrarna som kommer från en annan neonatalavdelning (Rowe & Jones, 2008).  Sjuksköterskorna beskriver även att informationen de får om familjen från det avsändande sjukhuset ofta är otillräcklig eller inkorrekt (Akula et al., 2020). För sjuksköterskorna som vårdar familjen innebär en förflyttning vanligtvis något positivt då det ofta innebär att barnet har blivit friskare, därför är det viktigt att sjuksköterskan har kunskap om att det kan finnas motstridiga känslor hos föräldrarna (Sommer & Cook, 2015).

4

Syfte

Att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning. 

Design och tillvägagångssätt

Design

En kvalitativ design med induktiv ansats användes då studiens syfte var att studera barnsjuksköterskors levda erfarenheter av ett fenomen (Henricson & Billhult, 2017). Induktiv ansats innebär att objektivt analysera innehåll som bygger på personers erfarenheter (Lundman & Graneheim, 2017).  Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Individuella intervjuer med semistrukturerad frågeguide ansågs vara en lämplig datainsamlingsmetod då syftet var att förstå en situation som uttryckts med barnsjuksköterskornas egna ord (Danielson, 2017). Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys på manifest nivå.  

Urval

Deltagarna i studien utsågs genom ett ändamålsenligt urval, vilket innebär att enbart deltagare som har erfarenhet av fenomenet väljs till studien. Detta för att få så innehållsrika beskrivningar av fenomenet som möjligt och på så vis få ett underlag som svarar på studiens syfte (Danielson, 2017). Inklusionskriterierna för att medverka i studien var att vara utbildad specialistsjuksköterska inom barn och ungdom. Deltagarna skulle även arbeta på en neonatalavdelning och ha erfarenhet av att ta emot familjer som vårdats på andra neonatalavdelningar. Informationsbrev skickades till verksamhetschefer på två olika neonatalavdelningar på medelstora sjukhus i södra Sverige (Bilaga 1). Efter godkännande att genomföra studien av verksamhetscheferna på respektive klinik kontaktades enhetscheferna på neonatalavdelningarna. Enhetscheferna förmedlade sedan barnsjuksköterskornas mailadresser. Alla barnsjuksköterskor på respektive avdelning fick därefter ett informationsbrev (Bilaga 2) om studiens syfte och information om frivilligt deltagande, samt att de när som helst fick avbryta sin medverkan utan orsak (Vetenskapsrådet, 2017). Det var 20 barnsjuksköterskor som uppfyllde inklusionskriterierna och tillfrågades att medverka i studien. Utav de tillfrågade barnsjuksköterskorna gav nio barnsjuksköterskor sitt muntliga samtycke till att deltaga i studien.   

Tabell I. Urvalets sociodemografiska förhållanden (n -9) Kön Man Kvinna Antal 0 9 Ålder (30-51 år) >30 år >40 år >50 år Antal 2 6 1 År som barnsjuksköterska på en neonatalavdelning (1-27 år) >1 år >10 år >20 år Antal 2 5 2

5

Datainsamling

Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. En intervjuguide upprättades med fem öppna frågor (Bilaga 3) samt frågor om sociodemografiska förhållanden (Tabell I). De öppna frågorna handlade bland annat om barnsjuksköterskornas situation vid familjens ankomst till neonatalavdelningen samt vilka rutiner som fanns och om något kunde förbättras vid förflyttningar mellan olika neonatalavdelningar. Under intervjuerna ställdes följdfrågor såsom “vad menar du med...”, “kan du utveckla...” och “hur tänker du om...”. Detta gav deltagarna chans att tillägga och utveckla sina svar. Följdfrågor kan leda till att deltagaren ger en rikligare beskrivning av sin berättelse (Kvale et al., 2014). Två pilotintervjuer med barnsjuksköterskor genomfördes för att testa intervjuguiden. Dessa intervjuer användes inte i resultatet då de genomfördes med barnsjuksköterskor som arbetar på den avdelning där författarna själva arbetar. Intervjuguiden ansågs som relevant och ändrades därför inget efter genomförda pilotintervjuer. Innan intervjuerna för studien påbörjades fick deltagarna information om att intervjun beräknades ta cirka 30 minuter, att samtalet skulle komma att spelas in för att senare transkriberas och att deltagarna kommer vara anonyma i det färdiga resultatet. De fick även information om att de under intervjun skulle ha i åtanke en tidsperiod från barnsjuksköterskornas första kontakt med familjen till cirka tre dagar efter familjens ankomst till neonatalavdelningen. Intervjuerna genomfördes via videosamtal i messenger eller facetime, under janu ari-mars 2020. Intervjuerna varade i 10-26 minuter. De spelades in med två ljudinspelare och transkriberades därefter. Båda författarna var närvarande vid samtliga intervjuer, en ledde intervjun och den andra var med som medhörare. De delade intervjuerna emellan sig, på så vis delades ansvaret för datainsamlingen. 

Dataanalys

En kvalitativ manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) med induktiv ansats användes för att analysera intervjuerna. Detta är en strukturerad metod där innehållet har lästs igenom flera gånger i sin helhet och innehållet analyserats objektivt (Graneheim & Lundman, 2004). Intervjuerna transkriberades och skrevs ut i pappersform. Textens manifesta budskap studerades, detta innebar att textens synliga och uppenbara innehåll analyserades (Graneheim & Lundman, 2004). Materialet lästes igenom en gång i sin helhet, sedan lästes materialet igenom en gång till och denna gång markerades alla meningsbärande delar i texten som svarade på studiens syfte, dessa benämndes som meningsenheter. Meningsenheterna kondenserades sedan för att göra texten kortare och mer lätthanterlig, dock bevarades det centrala innehållet i texten. De kondenserade meningsenheterna abstraherades till koder där koden kort beskrev meningsenhetens innehåll och skapades med hänsyn till kontext och studiens syfte. Koder som hade liknande innehåll skapade en subkategori. Totalt bildades fyra subkategorier där liknande subkategorier sammanfördes och bildade två kategorier. Exempel på analysprocessen finns i Figur I.  

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod

Subkategori Kategori

Vi har inte så mycket rutiner, vi har pratat lite om att ta fram material och sådär, eller så som de kan dela ut.

Vi har inte så mycket rutiner vid förflyttning, har pratat om att ta fram material.

Få rutiner vid

förflyttning. Bristande och fungerande rutiner vid förflyttning

Avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet … men vi brukar säga att

det finns flera stycken olika sätt att göra saker på men att inget är fel, utan det är bara det att vi gör olika och har olika smak.

Vi förklarar att det finns olika sätt att vårda, men inget är rätt eller fel.

Förklara att det

finns olika sätt. Olikheter i vårdandet Avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet

6

Etiska överväganden

Denna studie är ett examensarbete på avancerad nivå. Enligt lagen om etikprövning behövs därför ingen prövning av etikprövningsnämnden (SFS 2003:460). Under hela studiens genomförande beaktades flera etiska aspekter så som autonomiprincipen, icke skada principen, godhetsprincipen och rättviseprincipen (Beauschamp & Childress, 2013). Rättviseprincipen beaktades genom att författarna tillfrågade samtliga barnsjuksköterskor på avdelningarna att medverka så att alla behandlades lika. Autonomiprincipen handlade i detta fall om att deltagarna blev informerade om att deltagandet var frivilligt och att de närsomhelst kunde avbryta utan orsak. De fick även begriplig muntlig och skriftlig information om studien (Kjellström, 2017). Icke skada principen beaktades genom att deltagarnas svar behandlades konfidentiellt. Konfidentialitet handlar om att säkerställa så att obehöriga inte kan identifiera vem som har medverkat i studien. Detta säkerställdes genom att intervjuerna och det transkriberade materialet förvarades på ett säkert sätt och att det i resultatet inte gick att urskilja deltagarens identitet (Vetenskapsrådet, 2017). Det inspelade materialet och transkriberingarna förvarades på en lösenordskyddad enhet och allt material var avidentifierat. Studien syftar till att komma fram till ny kunskap och förhoppningsvis göra förutsättningarna bättre för en viss arbetsgrupp och patientgrupp, i det här fallet barnsjuksköterskor och familjer, vilket innefattas av godhetsprincipen (Beauschamp & Childress, 2013). Studien skulle kunna vara en grund för vidare forskning inom området, vilket skulle kunna leda till implementering av rutiner och riktlinjer på neonatalavdelningar. Detta kan i sin tur leda till bättre bemötande för familjerna och tydligare arbetssätt för barnsjuksköterskan.  Författarna till studien arbetar på en neonatalavdelning i södra Sverige. Denna avdelning exkluderades från studien då en yrkesmässig relation skulle kunna påverka svaren hos deltagarna. Författarna har en förförståelse då de själva arbetar på en neonatalavdelning och har erfarenhet av att ta emot familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning. Före studien påbörjades genomfördes en etisk egengranskning enligt Hälsohögskolan i Jönköping.

7

Resultat

Dataanalysen resulterade i två kategorier som beskrev barnsjuksköterskors erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning. De kategorier som framkom var; avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet och utmaningar och möjligheter i mötet med familjen. Kategorier och subkategorier presenteras i Figur II.  

Kategorier  

Subkategorier  

Avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet  Fungerande och bristande rutiner vid förflyttning  Olikheter i vårdandet  

Utmaningar och möjligheter i mötet med familjen 

Svårigheter i samband med vårdandet  Vikten av att skapa en relation

  Figur II. Kategorier och subkategorier

Avdelningarnas arbetssätt påverkar mottagandet

Barnsjuksköterskorna beskrev vikten av att ha rutiner i samband med förflyttning av familjer som vårdats på andra neonatalavdelningar.  Det fanns både bristande och fungerande rutiner på avdelningarna. De uttryckte även vissa svårigheter som uppkom på grund av olikheter i vårdandet mellan olika neonatalavdelningar. 

Fungerande och bristande rutiner vid förflyttning

Vilka rutiner som fanns för att förbereda familjerna och hur mottagandet såg ut berodde på vilket sjukhus de arbetade på. Barnsjuksköterskorna nämnde att det fanns brister i rutinerna kring mottagandet eller att det saknades rutiner. Det framkom även att i de fall där det fanns rutiner så hade de inte alltid tid att genomföra dessa. Barnsjuksköterskornas erfarenhet var att det fanns för lite informationsmaterial att dela ut på det avsändande sjukhuset.   De tyckte även att den avsändande avdelningen ibland skickade familjerna för tidigt och att de skickade familjer som inte ansågs vara lämpliga att förflyttas.   

“Att man tänker på vilka familjer man flyttar om det verkligen behövs flyttas just den här familjen som inte har tillgång till bil och kanske har syskon hemma.” (1) 

Barnsjuksköterskorna menade att avdelningarna inte alltid kände till varandras rutiner så väl, vilket resulterade i att familjerna fick löften om hur den nya avdelningen skulle fungera. Detta gjorde i sin tur att familjerna upplevde besvikelse på grund av ouppnådda löften.  Det framkom även att det fanns brister i rutiner på den egna avdelningen, barnsjuksköterskor på den ena avdelningen tyckte att de kunde bli bättre på att kontakta familjerna innan förflyttningen. I nuläget fanns det en osäkerhet kring vilka rutiner som fanns för att förbereda en familj inför en förflyttning och vilka rutiner som fanns när familjen hade anlänt till avdelningen. 

Det fanns en del rutiner som barnsjuksköterskorna tyckte fungerade bra. Att få rapport från det avsändande sjukhuset innan barnet kom fungerade bra då de fick både muntlig och skriftlig rapport om familjen. Transporten genomfördes av ett välfungerande transportteam vilket sågs som en trygghet. Barnsjuksköterskor från det ena sjukhuset berättade att de brukade ringa familjen innan de reste från det avsändande sjukhuset och detta ansågs som en bra rutin och de uppgav även att de tyckte att det avsändande sjukhuset var duktiga på att förbereda familjen på vad som väntade. När familjen kommit till avdelningen uppgav barnsjuksköterskorna att de hade ett ankomstsamtal där de informerade om avdelningens rutiner och erbjöd psykolog- och kuratorskontakt.

8

Även detta var en rutin som fungerade bra. När någon familj efter ankomst till avdelningen krävde extra mycket av vårdpersonalen, så tyckte de att de kunde rådfråga och få stöd hos sina kollegor angående hur de skulle hantera situationen.  Barnsjuksköterskorna ansåg att både det avsändande och mottagande sjukhuset var måna om familjen. De hade som utgångspunkt att det skulle gå bra, vilket i sin tur bidrog till att det ofta blev bra. Vissa önskemål framkom från barnsjuksköterskorna när det gällde rutiner vid förflyttning och samarbetet mellan avdelningarna. De betonade vikten av en ärlig rapport, att rapporten som gavs angående exempelvis barnets mående stämde överens med verkligheten.

Det var viktigt att överrapporteringen kom från en annan sjuksköterska och många betonade vikten av hur de fick rapporten. Önskemålet handlade om en tydlig kommunikation mellan personalen, var det några oklarheter så fanns en öppenhet att fråga om detta.  

“Det är viktigt att läkare och sjuksköterska får rapporter av respektive och att man har möjlighet att prata med de som har haft hand om de mycket eller det sista i alla fall.” (6) 

Olikheter i vårdandet

Många föräldrar påpekade för barnsjuksköterskorna om olikheterna i vården mellan de olika neonatalavdelningarna. Detta beskrevs av barnsjuksköterskorna som bekymmersamt och att just de olika arbetssätten kunde skapa konflikter mellan vårdpersonal och familjer. Detta sågs som en utmaning då det fanns olika arbetssätt på sjukhusen trots att de tillhörde samma region. Barnsjuksköterskorna uppgav att just olikheterna på avdelningarna var ansträngande för familjerna och skapade stress hos både vårdpersonalen och familjerna.   

“En sak som kan vålla oss lite bekymmer och som kan göra att det blir lite konstigt… är att vi vet ju kanske inte om det här att föräldrarna har fått göra något på det andra sjukhuset. Och så upptäcker

man plötsligt att larmen tystas och stängs av eller syrgasen är på något annat än när jag var där inne för 5 minuter sen. Och det kan ju bli lite jobbigt då” (2)

Flera barnsjuksköterskor pratade om vikten av att samtala med familjerna om olikheterna i vården mellan avdelningarna. De tyckte att det var viktigt att tidigt i mötet tala om att det finns olikheter och då också berätta om varför det finns olikheter, detta för att minska risken för missförstånd. De beskrev att alla arbetade efter samma mål oavsett sjukhus men att det fanns olika tankar om hur målet kunde nås, detta kunde dock vara svårt för familjerna att förstå.  Många barnsjuksköterskor tyckte att familjerna ändå visade förståelse för olikheterna, bara de fått en förklaring och på så vis blev förberedda på det.   

“Om vi inte pratar om olikheterna så blir det ofta en väldigt stor grej att vi plötsligt gör något annorlunda, så jag tror att det är ganska viktigt att vi redan direkt pratar om det… Men nu kommer ni märka att vi gör på det här sättet oftast och ni kanske är lärda på ett annat sätt… det tror jag man

vinner ganska mycket på”. (2)

Utmaningar och möjligheter i mötet med familjen

Barnsjuksköterskorna uppgav att det fanns svårigheter i samband med vårdandet efter att familjen kommit till den nya neonatalavdelningen. Det framkom även att det var av stor vikt att skapa en relation med familjen och hur de gjorde detta.

9

Svårigheter i samband med vårdandet

Barnsjuksköterskorna uppgav att det fanns några tydliga utmaningar i mötet med familjen de första dagarna. De tyckte att familjen granskade deras arbete och var ifrågasättande mot dem. Detta trodde de berodde på att familjen känt sig trygga med personalen på det andra sjukhuset.  De beskrev att det fanns en utmaning i att hitta familjens individuella behov när de kom eftersom de inte vårdat dem tidigare. Detta ledde till en svårighet i mötet med familjen, då barnsjuksköterskorna skulle visa på barnets tillfrisknande men samtidigt hade svårt att försvara sin kompetens eftersom de inte kände barnet.   

“Man kunde ju tala om att jo men vi såg ju hur barnet betedde sig då och nu ser vi att barnet beter sig annorlunda. Nu kan vi inte hävda att vi vet vad vi pratar om på samma sätt” (3)   

Det var utmanande att möta nya familjer då det var extra arbetskrävande att få familjerna att känna sig välkomna men också att bemöta deras kritiska inställning. Barnsjuksköterskorna uppgav att det tog mer energi att ta emot en familj från ett annat sjukhus än en familj som kom direkt till dem när barnet fötts, då de var skeptiska till ny personal och ny miljö. Även om barnet inte mådde dåligt vid ankomst så kunde det ändå gå åt mycket tid och energi för att ägna sig åt familjen.

Situationen för barnsjuksköterskorna såg lite olika ut beroende på vad anledningen var till att familjen behövde flytta. Det framkom under intervjuerna att vissa familjer var mer utmanande att möta på grund av vårdtidens längd, vad de hade varit med om tidigare och anledningen till varför de behövde flytta. Lång vårdtid på det avsändande sjukhuset ledde till att det krävdes mer tid och information av barnsjuksköterskorna än vid mottagandet av familjer som inte vårdats så länge på annat sjukhus. Även anledning till flytten påverkade barnsjuksköterskornas erfarenheter av att möta familjen. Om familjen behövde flytta på grund av platsbrist på hemsjukhuset eller om familjen fått besked om flytten sent och inte hann förbereda sig, så blev mötet svårare och mer krävande för barnsjuksköterskan. En del familjer kunde ha flyttat runt mycket mellan olika sjukhus och var då trötta på att flytta, även detta försvårade mottagandet. Det som underlättade mötet kunde vara att familjen hade fått flytta till hemsjukhuset när barnet mådde bättre och detta gjorde att familjen var mer positivt inställda till flytten redan vid ankomsten. 

“Situationen för mig beror lite på hur länge de har varit på det andra sjukhuset kan jag uppleva. Om de har varit där ganska länge så har de fått deras rutiner och sätt att arbeta och vårda barnet.” (7)  

Barnsjuksköterskornas erfarenhet av att ta emot barnet efter en transport var att barnet påverkades av förflyttningen genom att barnet krävde mer syrgas och blev mer känslig i omvårdnaden. De beskrev att barnet blev mer ostabil i puls, saturation och andning de första timmarna efter transport. Omvårdanden behövde anpassas till att barnet var mer känslig efter transport och barnsjuksköterskorna behövde lägga en del tid på att förklara detta för familjen.   

Vikten av att skapa en relation

Att inge trygghet och förtroende var något som barnsjuksköterskorna ansåg vara viktigt för att kunna skapa en relation med familjen. Det fanns olika sätt att inge trygghet och förtroende, det kunde vara genom att vara ärlig och berätta allt de gjorde. Det kunde också handla om att vara ordentligt förberedda för att möta familjen i deras situation.  

“Att man är väldigt pedagogisk för att skapa förtroendet, alltså det att skapa förtroende och tillit är viktigt tycker jag.” (4) 

Då en del familjer var skeptiska i början var det nödvändigt att försöka skapa ett förtroende för den nya vårdpersonalen. Trygghet för familjen kunde exempelvis skapas genom att vara väl inläst på barnet, veta

10

vad familjen gått igenom på tidigare sjukhus och lyssna på föräldrarnas erfarenheter. Barnsjuksköterskorna nämnde även att det var viktigt att försöka ha kontinuitet i vårdpersonalen samt att fokus låg på att lära känna barnet och föräldrarna ordentligt. En annan aspekt som belystes vid mottagandet var att visa familjen mycket omtanke så att de kände sig omhändertagna.    

“Jag tycker att det känns jätteviktigt att de inte bara slängs in nån annanstans eller bara flyttas på för att de inte får plats nån annanstans eller skuffas in nånstans utan de får verkligen, de får blir

omhändertagna.” (1)   

Barnsjuksköterskorna uttryckte att personalen på sjukhusen emellan kunde tala negativt om varandra och ibland ifrågasatte varandras kompetens inför familjen. Detta ledde till en otrygghet och påverkade barnsjuksköterskornas försök till att skapa en god relation.  

Barnsjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att visa förståelse för familjens upplevelse och visa respekt för deras erfarenheter.  Det var även av betydelse att känna av deras mående och att lyssna på föräldrarna för att bemöta dem på bästa sätt och på så vis skapa en förtroendefull relation.   Barnsjuksköterskorna belyste vikten av att avsätta tid för familjen, detta var speciellt viktigt de första dagarna efter familjens ankomst till avdelningen. De poängterade att familjen i början behövde få utrymme att landa och att få vara för sig själva en stund, därefter kunde barnsjuksköterskorna lägga mycket tid till att vara inne hos familjen. De uppgav att de bland annat vårdade barnet tillsammans med föräldrarna mycket i början och att de försökte vara tillgängliga för familjen genom att de samtidigt inte vårdade så många andra barn det arbetspasset. Även tid till att kunna sitta ner och samtala i lugn och ro ansågs vara viktigt, då detta påverkade resten av vårdtiden.

Barnsjuksköterskorna ansåg att det tog ett tag för föräldrarna att anpassa sig och bli mer positiva till en förflyttning, därför var det meningsfullt att lägga tid i början för att försöka vända det negativa till något positivt. De märkte även att familjen i början tyckte att det var ansträngande att bli förflyttade, då de såg att det fanns en stor oro hos föräldrarna och att många föräldrar upplevdes förvirrade och skeptiska. Efter några dagar blev de ofta lugnare och nöjda med flytten, detta då barnsjuksköterskorna hade lagt mycket energi på att vända föräldrarnas negativa inställning. De uttryckte att de tyckte det var spännande och kul att möta nya familjer trots att det var en utmaning.    

“...även de som kanske kommer med en del negativt så kan man ha ganska god möjlighet och vända till positivt tycker jag...” (8)

Många barn flyttades då de blivit mognare och mådde bättre. Barnsjuksköterskorna tyckte att flera familjer hade svårt att hänga med i den utvecklingen, vilket blev extra tydligt när de kom till ett nytt ställe. Barnsjuksköterskornas arbete handlade delvis om att hjälpa föräldrarna att se barnets utveckling och hjälpa dem tänka annorlunda kring omvårdnaden. Detta kunde resultera i en mer positiv inställning hos familjen, då vårdpersonalen på den nya avdelningen lärde dem se barnets behov från ett nytt perspektiv. 

Att kommunicera och informera var något som barnsjuksköterskorna tyckte var en stor del i mottagandet och för att skapa en relation med familjen.  Att informera föräldrarna var viktigt att göra, både att ge tydlig information och att ge den vid upprepade tillfällen.  Det var ibland bristande kommunikation gentemot föräldrarna då de fick för lite eller otydlig information innan flytt samt att de fick informationen för nära inpå flytten. 

Barnsjuksköterskorna poängterade att de behövde prata mycket och förklara saker för familjen för att de skulle hänga med i vad som hände. De ansåg att det var viktigt att de fick sitta ner och samtala med familjen och hela tiden ha en öppen dialog. På så sätt kunde barnsjuksköterskorna förklara att det fanns olikheter mellan avdelningarna och berätta varför de arbetade på ett visst sätt och vilka restriktioner

11

som fanns på avdelningen. Det handlade inte bara om att informera utan även att ställa frågor till familjen för att kunna möta dem. Barnsjuksköterskorna beskrev att det även var viktigt att förbereda föräldrarna inför kommande vårdtid, vilket gjordes genom tydlig information och ömsesidig kommunikation. 

Diskussion

Metoddiskussion

För att kunna säkerställa att examensarbetet håller hög kvalitet är det viktigt att arbetet beskrivs på ett tydligt och korrekt sätt, även termerna trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet är indikatorer på god vetenskaplig kvalitet (Mårtensson & Fridlund, 2017).

Studiens syfte var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av ett fenomen, därför ansågs kvalitativ metod med induktiv ansats som passande. Kvalitativ metod används när syftet är att beskriva fördjupade erfarenheter av ett fenomen (Henricson & Billhult, 2017), till skillnad från kvantitativ metod som används då man vill studera samband eller kartlägga statistik (Billhult, 2017). En induktiv ansats valdes då författarna ville dra slutsatser från deltagarnas erfarenheter för att sedan ställa dem mot en teori i diskussionen. En deduktiv ansats hade kunnat användas där slutsatser dras från en teori och genomsyrar hela arbetet från början till slut (Henricson & Billhult, 2017). En deduktiv ansats valdes inte då författarna förutsättningslöst ville studera deltagarnas erfarenheter och inte utgå från en förutbestämd teori, vilket hade kunnat begränsa resultatet. En manifest innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman användes, då författarna ville ha ett resultat så likt textens original som möjligt och få fram det konkreta budskapet. Vid latent innehållsanalys tolkas resultatet mer och är mer avlägset från originaltexten (Graneheim & Lundman, 2004).

För att besvara syftet gjordes ett ändamålsenligt urval av deltagare. Enbart barnsjuksköterskor som arbetade på en neonatalavdelning inkluderades därför i studien. Detta kan ses som en styrka då enbart sjuksköterskor med specialistutbildning inom barn och ungdom intervjuades. Alla barnsjuksköterskor på de valda avdelningarna tillfrågades om deltagande i studien oavsett antal arbetade år på en neonatalavdelning. Detta då fenomenet som studerades var vanligt förekommande, så även barnsjuksköterskor som arbetat en kortare tid på en neonatalavdelning kunde ha stor erfarenhet av att ta emot familjer. De som deltog hade mellan 1-27 års erfarenhet av arbete på en neonatalavdelning, vilket ökar trovärdigheten då olika lång erfarenhet belyser forskningsfrågan ur olika aspekter (Graneheim & Lundman, 2004). Till studien tillfrågades 20 barnsjuksköterskor på två olika neonatalavdelningar, utav dessa gav nio stycken sitt muntliga samtycke till att deltaga i studien. Önskvärt för att öka trovärdigheten hade varit att ha ytterligare deltagare för att eventuellt få ett rikare innehåll (Graneheim & Lundman, 2004). Dock framkom ingen ny information efter att sju intervjuer var genomförda, vilket kan antyda att ämnet var mättat trots ett mindre antal intervjuer. Det kan också bero på att frågorna inte var tillräckligt bra eller att de var svåra att svara på. Dock ställdes många följdfrågor under intervjuerna, vilket gör att deltagarna har möjlighet att ge ett mer detaljerat innehåll (Kvale et al., 2014). Då rutiner och arbetssätt skiljer sig åt mellan sjukhus, valdes två olika neonatalavdelningar för att få ett så varierat innehåll som möjligt. Genom att deltagarna i studien hade olika lång arbetslivserfarenhet, var i olika åldrar och arbetade på olika sjukhus så ökar det trovärdigheten i urvalet och överförbarheten för studien (Henricson, 2017).  För att öka överförbarheten ytterligare hade fler sjukhus och deltagare kunnat inkluderas.

Datainsamlingen gjordes genom individuella intervjuer. Detta ansågs vara en lämplig datainsamlingsmetod, då intervjuer är passande att använda för att få en förståelse av en situation eller ett fenomen och ger ofta betydelsefulla kunskapsbidrag (Danielsson, 2017). Individuella intervjuer valdes framför fokusgruppsintervjuer, detta då individuella intervjuer kan ge ett större djup i samtalet och på så vis kan deltagarens genuina uppfattningar komma fram. Deltagaren kan våga föra fram sina

12

åsikter utan att vara rädd för att bli dömd av andra deltagare (Larsson & Holmström, 2017). Detta ämne hade säkert även kunnat diskuterats i fokusgrupper. I fokusgruppsintervjuer sker en interaktion mellan deltagarna som kan generera nya idéer och kan leda till att andra åsikter kommer fram än i individuella intervjuer (Wibeck, 2017). Under intervjuerna användes en semistrukturerad intervjuguide. Att använda sig av en intervjuguide ses som ett bra stöd under intervjuerna (Danielson, 2017). Frågorna som ställdes var öppna, detta för att få ett så nyanserat innehåll som möjligt och för att inte störa interaktionen mellan deltagaren och forskaren (Danielson, 2017). När en induktiv ansats används är det av vikt att intervjufrågorna är så öppna som möjligt (Elo et al., 2014). Att använda den mest passande datainsamlingsmetoden är viktigt för att uppnå trovärdighet (Graneheim & Lundman, 2004). Pilotintervjuer gjordes för att testa intervjuguiden för att bland annat undersöka om frågorna var för strukturerade och om de var relevanta till studiens syfte. Pilotintervjuerna syftar till att stärka innehållets tillförlitlighet (Elo et al., 2014).

Intervjuerna i studien genomfördes via videosamtal på grund av stor geografisk distans till deltagarna. Försök gjordes för att få till flera intervjuer på en dag och på så vis kunna genomföra intervjuerna genom att mötas på plats men detta var inte möjligt. Videosamtal ansågs därför vara den bästa lösningen då intervjuaren och deltagaren ändå kunde få visuell kontakt och tid sparades genom att restiden till deltagarna försvann. Fördelar med att använda videosamtal är att de går fort att genomföra, restiden och resekostnaden försvinner och de har hög svarsfrekvens. Trots geografiska avstånd möjliggör videosamtal att intervjun kan genomföras likt en personlig intervju (Eriksson & Wiedershem-Paul, 2011). Dock finns risken att deltagaren, trots visuell kontakt, blir mindre engagerad i intervjun samt kan ge svar som hen tror anses mer socialt accepterade eller mer önskvärda (Bryman, 2015). Vid genomförandet av intervjuerna befann sig de som intervjuade på en tyst och avskild plats. Detta är viktigt för intervjuer då en bra atmosfär ger förutsättningar för att intervjun ska bli djup och innehållsrik (Danielson, 2017). Deltagarna befann sig antingen på sin arbetsplats eller i hemmet vilket gjorde att de enstaka gånger blev avbrutna i intervjun. Detta sågs som en svaghet då deltagaren blev störd, vilket i sin tur kan skapa en otrygghet i situationen (Danielson, 2017). Vid intervjuerna medverkade båda författarna, men det var endast en som ledde intervjun och den andra satt bredvid och gjorde eventuella tillägg. Detta kan ses som en svaghet då deltagarna kan uppleva det som ett störmoment om det är två personer intervjuar (Danielson, 2017).

Datainsamlingen och dataanalysen beskrevs noggrant för att stärka pålitligheten. Dataanalysen genomfördes av båda författarna och genom hela analysprocessen försökte de vara neutrala för att inte påverka datan, på så vis ökade bekräftelsebarheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Författarna till studien har bristande kunskaper och erfarenheter avseende forskningsarbete, detta kan påverka kvaliteten på studien (Mårtensson & Fridlund, 2017). Däremot granskades analysprocessen och resultatet kontinuerligt av handledare och handledningsgrupp, vilket kan stärka pålitligheten och trovärdigheten (Henricsson, 2017). Under hela analysens gång ställdes meningsenheter, de kondenserade meningsenheterna och koderna mot subkategorier och kategorier flera gånger för att säkerställa att ingen data förlorats eller misstolkats. Ett sätt att säkerställa att misstolkning inte skett är att låta deltagarna läsa igenom materialet (Mårtensson & Fridlund, 2017), men på grund av tidsbrist gjordes inte det, vilket kan ses som en svaghet. Genom att studiens resultat är tydligt beskrivet kan överförbarheten bedömas för studien (Mårtensson & Fridlund, 2017). Resultatet förstärkes med exempel från analysprocessen samt användning av passande citat, vilket ökar bekräftelsebarheten och trovärdigheten på studien (Mårtensson & Fridlund, 2017; Graneheim & Lundman, 2004). Det går dock inte att säkerställa att studiens resultat är överförbart, då detta är ett examensarbete med begränsad kunskap och erfarenhet. Det mest ultimata är att låta läsaren bedöma överförbarheten för studien (Graneheim & Lundman, 2004).

Då författarna själva arbetar på en neonatalavdelning finns en förförståelse angående ämnet. Detta kan ses både som en styrka och en svaghet. Det kan anses vara en styrka att författarna är bekanta med miljön där studien äger rum, vilket kan öka trovärdigheten. En svaghet med förförståelsen kan vara att det finns egna erfarenheter av studiens syfte och att det därför omedvetet görs en egen tolkning

13

eller att datan “färgas” (Mårtensson & Fridlund, 2017). Genom att medvetandegöra förförståelsen som fanns så beaktades den under hela forskningsprocessen. Förförståelsen beskrevs tydligt i metoden, vilket stärker pålitligheten och trovärdigheten (Henricson, 2017; Mårtensson & Fridlund, 2017). 

Resultatdiskussion

Då resultatet analyserades framkom barnsjuksköterskornas erfarenhet av bristande rutiner vid förflyttning. Bristerna handlade både om en osäkerhet kring rutiner samt avsaknad av rutiner. De beskrev även vilka svårigheter som fanns i samband med vårdandet och vikten av välfungerande kommunikation. Barnsjuksköterskorna belyste hur viktigt det var att skapa en relation med familjen och hur de åstadkom detta. Dessa huvudfynd kommer att diskuteras närmare. 

Barnsjuksköterskorna beskrev att det fanns en osäkerhet kring vilka rutiner som fanns vid mottagandet av familjer. Osäkerhet i rutiner kan leda till att barnsjuksköterskor gör på olika sätt utan specifika rutiner, vilket i sin tur kan leda till att familjerna får olika mottagande beroende på vilken barnsjuksköterska som tar emot dem. Sjuksköterskor har ett ansvar att ifrågasätta befintliga rutiner och strukturera arbetsmiljön så att nya rutiner kan implementeras (Cronenwett et al., 2007; Innis & Berta, 2016). Studien visade att vissa av de rutiner som fanns hade brister. Överrapporteringen mellan sjuksköterskorna fungerade ofta bra, dock kunde det ibland hända att rapporten från det avsändande sjukhuset inte stämde överens med barnets verkliga mående. De poängterade därför vikten av en ärlig rapport.  Även studier som gjorts tidigare belyser vikten av att få en ärlig rapport om barnets mående (Rowe & Jones, 2008) samt hur viktigt det är med bra kommunikation och samarbete mellan sjukhusen för att underlätta förflyttningen (van den Berg & Lindh, 2011; van Stenus et al., 2020).  Att få en rapport som inte stämmer överens med verkligheten försvårar barnsjuksköterskornas arbete och kan leda till att de är dåligt förberedda när familjen anländer. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor tycker att överrapporteringen fungerar bra, men de uttrycker en önskan om ett gemensamt journalsystem för att underlätta informationsöverföringen (van Stenus et al., 2020). Detta var något som barnsjuksköterskorna i studien inte uttryckte, utan de ansåg att den skriftliga rapporten fungerade väl. 

Barnsjuksköterskorna uttryckte att det inte fanns så många rutiner och att det fanns en önskan om att ha specifika rutiner. Sjuksköterskan är ledande när det gäller implementering av evidensbaserad praxis och det är de som ska se till att nya metoder används i organisationen (Innis & Berta, 2016). En rutin som barnsjuksköterskorna i studien tyckte saknades var att de borde ha kontaktat föräldrarna innan förflyttningen för att ge information om avdelningen. Genom att kontakta familjen kan barnsjuksköterskan lära känna familjen redan innan ankomsten och på så vis förbereda sig. Det skulle även kunna göra familjen mer förberedd och på så vis underlätta omställningen. Att flytta från en vårdavdelning till en annan innebär en stor omställning för familjen och startar en transitionsprocess (Chick & Meleis, 1986). Barnsjuksköterskans uppgift är att stödja föräldrarna som genomgår en transition, så att de lättare kan hantera den förändrade vardagen (Meleis et al., 2000). Barnsjuksköterskor uttrycker att de vill ha välfungerande rutiner och utbildning för att kunna stödja föräldrar på bästa sätt (Rowe & Jones, 2008) och på så vis även främja transitionen. Tidigare forskning visar även att kunskap och förståelse för skillnaderna i vårdkulturerna gör att sjuksköterskor förbereder familjerna bättre vid en förflyttning (Sommer & Cook, 2015).

Barnsjuksköterskorna belyste att det fanns många utmaningar kring mottagandet och i samband med vårdandet. De tyckte att familjen granskade deras arbete och var ifrågasättande till deras kompetens då de ofta jämförde de olika avdelningarna. Tidigare forskning uppger att föräldrar ofta jämför de olika avdelningarna, vilket leder till att de blir mer övervakande och beskyddande då de känner en förlust av kontroll (Sommer & Cook, 2015). Barnsjuksköterskorna tyckte även det var en utmaning att hävda sig och skapa förtroende, då de inte kände barnet eller vårdat dem från början.  Det var därför viktigt att ha

14

en tydlig kommunikation med föräldrarna och informera om att de olika avdelningarna kunde arbeta på olika sätt men ändå nå samma mål. Det är viktigt att både den avsändande och mottagande avdelningen informerar familjen om skillnaderna och likheterna mellan avdelningarna (van den Berg & Lindh, 2011). Detta bör göras för att förbereda föräldrarna så att de lättare kan anpassa sig till den nya tillvaron och få en mer positiv inställning. En studie visar att föräldrarnas negativa inställning kan leda till att barnsjuksköterskorna behöver lägga mycket energi på att vända det negativa till något positivt. Deras negativa känslor beror ofta på att de behöver anpassa sig till ny vårdpersonal, ny miljö samt nya sätt i vårdandet (Suleman et al., 2019). En annan studie belyser att föräldrar tycker att det är svårt att anpassa sig till den nya avdelningens rutiner och att få förtroende för den nya vårdpersonalen, men att det till slut brukar bli bra (Helder et al., 2012). Barnsjuksköterskorna ansåg att det gick åt mycket tid i början för att vara hos familjen, oftast inte för att barnet krävde tid utan för föräldrarnas skull. En studie beskriver att barnsjuksköterskornas främsta fokus vid mottagandet ligger på föräldrarna snarare än barnet (Hall, 2001). Forskning visar att det kan vara svårt för barnsjuksköterskan att hinna ge uppmärksamhet åt föräldrarna i början då de först och främst behöver tid åt att vårda barnet (Dahlen Granrud et al., 2014). Detta motsäger till viss del det barnsjuksköterskorna i denna studie uttryckt, men det skulle kunna bero på faktorer som hur barnets status är vid ankomst och anledningen till förflyttningen.

Information och kommunikation var något som barnsjuksköterskorna prioriterade i mötet med familjen. Tidigare forskning visar att föräldrarna behöver upprepad och tydlig information eftersom deras förmåga att hantera information försämras av deras emotionella status och trötthet. Därför är det extra viktigt att barnsjuksköterskorna ger föräldrastöd för att minska den negativa effekten (Suleman et al., 2019) och på så sätt kan de underlätta sitt eget arbete med familjens transitionsprocess. Ett exempel som försvårar sjuksköterskans arbete enligt Dahlen Granrud et al. (2014) är att föräldrarna inte får information om att barnets tillstånd kan försämras efter en transport, vilket överrumplar föräldrarna. Barnsjuksköterskor interagerar med familjer som genomgår en transition, därför bör de vara medvetna om att de hanterar dessa förändringar på olika sätt (Meleis et al., 2000). Barnsjuksköterskor brukar vara duktiga på att förstå vilken påverkan transitionen har på föräldrarna (Helder et al., 2012), därför kan de ge bra stöd till familjen och på så sätt skapa tillit. Detta möjliggör att familjen kan ta till sig kunskap om sin nya situation genom delaktighet och medvetenhet (Meleis et al., 2000).  

I studien framkom även vikten av att skapa en relation med familjen. Barnsjuksköterskorna beskrev hur de på olika sätt gjorde för att inge trygghet och förtroende hos familjen och på så vis skapa en relation. Ett sätt som framkom var att vara ärlig mot familjen och berätta allt de gjorde i omvårdnaden av barnet och även att de vårdade barnet tillsammans med föräldrarna så mycket som möjligt. I studier som belyser föräldrarnas erfarenheter av förflyttning poängterar föräldrarna vikten av att få upprepad information om barnets vård och att få vara med i omvårdnaden av barnet så mycket som möjligt.  Föräldrarna uppger att de vill vara en stor del av omvårdnaden av sitt barn på den nya avdelningen men att de inte vågar (Suleman et al., 2019), därför är det viktigt att barnsjuksköterskan tar initiativet att vårda barnet tillsammans med föräldrarna. En studie visar att om föräldrar har tillgång till kameraövervakning på barnet så lindrar det föräldrarnas ångest och stärker anknytningen mellan barnet och föräldrarna (Thibeau et al., 2012). Barnsjuksköterskor ska arbeta enligt ett familjecentrerat förhållningssätt, vilket innebär att barnet och familjen ska inkluderas i omvårdnaden (Riksföreningen för barnsjuksköterskor & Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Genom att vårda barnet tillsammans med föräldrarna kan det leda till att barnsjuksköterskorna och familjen lär känna varandra, detta är i sin tur nödvändigt för att skapa trygghet och förtroende.

Barnsjuksköterskorna beskrev även att ett annat sätt att skapa en relation med familjen kunde vara att avsätta mycket tid i början för familjen. Detta för att kunna samtala med föräldrarna och ge information i lugn och ro, men även för att hinna lyssna in föräldrarnas frågor och mående för att möta de på bästa sätt. Det är viktigt att ha tid till att samtala med föräldrarna både inför och framförallt efter en förflyttning (Mosher, 2013). Forskning visar även att föräldrarna ibland upplever att de inte blir hörda

15

fastän de försöker, vilket får dem att känna sig maktlösa (Sommer & Cook, 2015). Barnsjuksköterskorna påpekade att det var viktigt att lägga mycket tid på föräldrarna i början även om inte barnet mådde så dåligt. För även om barnet mådde bättre så var det en stor omställning för föräldrarna. Genom att lägga mycket tid på familjen i början av vårdtiden på den nya avdelningen så underlättar det för barnsjuksköterskorna, då de snabbt får en relation med familjen. Anledningen till att det är föräldrarna som påverkas mest av förflyttningen kan vara att det är de som uppfattar transitionen som uppstår vid en förflyttning. Enligt Meleis et al. (2000) måste transitionen uppfattas av personen som genomgår den för att det ska bli en transition och föräldrarna behöver söka information om den nya situationen och engagera sig i omställningen för att anpassa sig till den nya miljön. Genom samskapande omvårdnad är både familjen och sjuksköterskan delaktig vilket kan leda till att deras lidande lindras och att mänsklig värdighet upprättas (Söderlund, 2017)

Studiens resultat skulle kunna ha betydelse för omvårdnadsarbetet på samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Barnsjuksköterskor ska kunna reflektera kritiskt över de rutiner som finns på den egna arbetsplatsen och ska kunna inspirera till implementering av nya arbetssätt (Innis & Berta, 2016; Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Barnsjuksköterskorna i studien belyser de brister och utmaningar som finns i samband med mottagandet, genom detta skulle nya vårdriktlinjer och rutiner kunna utformas för att underlätta barnsjuksköterskornas omvårdnadsarbete med familjen. Denna studie är begränsad till två neonatalavdelningar i liknande storlek, ytterligare forskning skulle behövas för att inkludera fler neonatalavdelningar på större och mindre sjukhus. Detta för att kunna dra fler slutsatser kring hur mottagandet fungerar och på så sätt kunna utforma gemensamma riktlinjer kring förflyttning av familjer mellan olika neonatalavdelningar.  

Slutsatser

Mottagandet av familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning kan vara utmanande för barnsjuksköterskor. Denna studie visar att barnsjuksköterskor använder sig av olika verktyg, så som att skapa en relation, kommunicera och informera, för att hantera de utmaningar som finns vid mottagandet. Resultatet visar att det inte finns så många rutiner eller att det är brister i de rutiner som finns vid förflyttningen av familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning. Ofta fungerar förflyttningen ändå bra trots att det finns en osäkerhet kring rutinerna. Barnsjuksköterskorna anser att familjerna ofta är negativt inställda till förflyttningen och den nya avdelningen, vilket är tids- och energikrävande då de behöver arbeta mycket med att skapa förtroende och trygghet. De tycker det är viktigt att familjerna får mycket information både innan och efter transporten, samt att ha en tydlig och ärlig kommunikation hela vägen för att underlätta deras transition. Barnsjuksköterskorna önskar fler rutiner och ett bättre samarbete mellan avdelningarna för att kunna ge familjen bästa möjliga vård. 

Kliniska implikationer

Varje neonatalavdelning i Sverige ser olika ut och det finns olika utarbetade rutiner och riktlinjer kring förflyttning av familjer. Denna studie visar att det skulle behövas gemensamma riktlinjer så att alla familjer i landet som genomgår en förflyttning får lika vård oberoende av vilket sjukhus de vårdas på. Om det finns fungerande rutiner kring mottagandet så skulle föräldrarna bli mer trygga och få ökat förtroende för sjukvården. Detta hjälper dem att uppleva hälsa och underlättar transitionen. Föräldrarnas mående påverkar i sin tur barnets hälsa på sikt. Barnsjuksköterskor och annan vårdpersonal får en större trygghet om de har rutiner att följa. Detta underlättar deras arbete kring de utmaningar som finns i mötet med familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning samt ökar patientsäkerheten. Denna studie skulle kunna ligga till grund för vidare forskning om barnsjuksköterskors erfarenheter av att ta emot familjer som vårdats på en annan neonatalavdelning. Om ytterligare studier görs i större skala och på fler sjukhus så skulle fler slutsatser

16

kunna dras, vilket ökar möjligheten att skapa gemensamma riktlinjer kring familjer som förflyttas mellan olika neonatalavdelningar.