“Jag finns här om du vill tanka gos” - En studie om pedagogers syn på fysisk beröring

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

“Jag finns här om du vill tanka gos”

En studie om pedagogers syn på fysisk beröring

"I'm here if you want to refuel"

A study of educators’ views on physical touch

Anna Rosengren

Jessica Ekdahl

Examen och poäng: Förskollärarexamen 210hp Handledare: Camilla Löf Datum för slutseminarium: 2020-06-01 Examinator: Jutta Balldin

Förord

Det är måndag morgon och vi befinner oss på en förskola i södra Sverige. På förskolans avdelning går det 16 barn, idag är det 14 barn på avdelningen. Stina, en av pedagogerna ska hålla i dagens samling. Alla samlas på den röda mattan. Som student tar jag tillsammans med de andra två pedagogerna och barnen plats runt Stina. Lisa har tydligt signalerat vid frukosten att hon vill sitta i mitt knä. Vilket jag tycker går bra. Dagens samling inleds, jag sitter med Lisa i mitt knä och de andra två pedagogerna har vardera ett barn i sina knän. Vi fördelar oss jämt i ringen. Plötsligt börjar Kalles underläpp darra och han brister ut i gråt. Jag tittar på en annan pedagog, som i sin tur söker ögonkontakt med den tredje pedagogen. Stina fortsätter samlingen för att inte tappa de andra barnens uppmärksamhet. Ingen av de andra pedagogerna tar tag i situationen och jag känner ett ansvar och en självklar känsla av att det är Kalle som behöver min famn, där och då. Jag ber Lisa sätta sig vid sidan om mig, nära inpå, så hon känner min närhet. Hon tar ett kliv över mitt högra knä, missnöjd i blicken och det känns inte rätt i mitt hjärta. Ingen annan vuxen har en ledig famn,

situationen måste lösas. Ett dilemma uppstår.

Idén till vårt examensarbete är sprungen ur iakttagelser från tidigare upplevelser. Vi upplever att det inte alltid är lätt att som pedagog räcka till för alla barn. Vilket barn är i störst behov av närhet? Frågeställningen väcker tankar och intresse kring hur pedagoger resonerar gällande barns behov av fysisk beröring. Resonemangen ligger till grund för vår nyfikenhet och vårt driv att fördjupa oss i ämnet.

Vi har tillsammans genomgått en intensiv och lärorik tid. Vi vill sända ett varmt tack till våra respondenter och vår handledare, Camilla Löf, som tålmodigt och med ett granskande öga stöttat oss genom processen. Utan gott samarbete och Camillas givande tankar och kloka ord hade inte arbetet blivit detsamma.

Malmö 2020-05-24

Anna Rosengren

Jessica Ekdahl

Abstract

Research shows that physical touch is essential to human well-being. At the same time there is a fear in society about the subject. The preschool curriculum, Lpfö 18, emphasizes that children's integrity must be taken into consideration in parallel with the fact that

children should be treated based on their individual needs. Our study is based on examining how educators navigate based on this. The purpose of our research is to investigate how educators talk about physical touch. How do educators reason about which children at their preschool that it is offered to and for what purpose physical touch is given? The study consists of qualitative interviews with five educators. The empirical analysis is analyzed from a care-ethical perspective as well as an intersectional perspective in order to document similarities and differences from the educators' stories. The result shows that the concept of physical touch creates a fear among educators of violating the child's integrity, which can result in a taboo perspective. Despite this, educators use physical touch as a tool to increase the child's well-being. They find the benefits to be greater than their fear. The educators state that the purpose of physical touch is to treat the child well, give love and to guide the child. It is mainly children who give clear signals of being in need of physical touch who are given access to the educator's closeness. Based on the results and from an intersectional perspective, our conclusion is that younger girls are the category that get the most physical touch. Although physical touch is seen as a natural element in the profession, the meaning of physical touch is rarely discussed among educators.

Keywords: preschool, educators, physical touch, closeness, taboo, intersectional perspectives, care ethics

Innehållsförteckning

3.1 Social funktion, välmående och vuxenansvar 12

3.2 Ålder och genusperspektiv 13

3.3 Tabun & beröringsbrist 14

3.4 Sammanfattning 15

4. Teori och centrala begrepp 16

4.1 Omsorgsetik 16

4.2 Intersektionell teori 17

4.3 Sammanfattning 18

5. Metod och genomförande 19

5.1 Val av metodansats 19

5.2 Urval och miljöbeskrivning 19

5.3 Intervju 20 5.4 Forskningsetiska överväganden 20 5.4.1 Informationskravet 21 5.4.2 Samtyckeskravet 21 5.4.3 Konfidentialitetskravet 21 5.4.4 Nyttjandekravet 21 5.5 Genomförande 22 5.6 Analysmetod 22

6. Analys och resultat 24

6.1 Hur resonerar pedagoger om fysisk beröring? 24

6.1.1. På barnets initiativ 24

6.1.2. Tabun 25

6.1.3. Vilket barn behöver fysisk närhet? 26

6.2 Vem får fysisk beröring? 28

6.2.2. Yngre barn 29

6.2.3. Behov av extra stöd 30

6.3 I vilket syfte får barnet ta del av pedagogens fysiska närhet? 32

6.3.1. Lågaffektivt bemötande 32 6.3.2. Visa “kärlek” 33 6.3.3. Vägleda barnet 34 6.4 Sammanfattning 36 7. Diskussion 37 7.1 Resultatdiskussion 37 7.2 Metoddiskussion 39 7.2.1 Vidare forskning 39 7.3 Avslutande ord 40 Referenser 41 Bilaga 1 44 Bilaga 2 45 Bilaga 3 48

1. Inledning

Året var 2017, en kall höst då en stor kampanj drog in över Sverige. Metoo-rörelsen fick ett kraftigt tag om landet och fysisk beröring var ett begrepp som fick mycket uppmärksamhet. Inte minst ute på förskolorna. Förskolorna började arbeta med olika projekt för att belysa detta ämne. Ett exempel på material som skapades och som fortfarande används på förskolor är Rädda barnens skrift “Stopp min kropp!” (Norlén, 2013). Syftet med “Stopp min kropp” var att främja barnets integritet men skapade även rädsla och oro bland

pedagoger gällande deras egna bemötande gentemot barn ute på förskolorna. Pedagogernas tankar handlade om när det är okej att krama ett barn. Tänk om kramen inte är önskad.

I övriga världen presenterades en “no-touch-policy” med samma ändamål som Stopp min kropp. En policy som inte alltid mynnade ut i något positivt. Field (2014) beskriver

policyns ändamål som att pedagogerna inte ska bemöta barnen med en fysisk beröring, inte ens hjälpa det lilla barnet upp från marken. Eidewald (2016a) menar att resultatet av Fields studie påvisar att den fysiska beröringen bland de yngre barnen minskade med 12% under deras vistelsetid på förskolan. Samtidigt visar studier att pedagoger ser fysisk beröring som en viktig del i barnets vardag och därför används fortfarande fysisk beröring som ett verktyg för att bekräfta barnet (Eriksson, 2017). Hur resonerar då pedagoger kring fysisk beröring och finns det ett reellt problem med fysisk närhet på förskolan?

En aspekt som lyfts fram i forskning om fysisk beröring är handlingens viktiga funktion. Field (2014) har valt att argumentera för begreppet fysisk beröring i sin avhandling och menar att beröring är en viktig social och emotionell funktion i förskolan. En omsorgsfull beröring kan vara en kram, en klapp på axeln eller en sittplats i knäet. Beröring kan även ingå i den hjälp jag som pedagog ger barnet i praktiska moment. En gemensam faktor för begreppet är att beröring förmedlar en känsla av belöning och uppmuntran. Uvnäs Moberg (2009) menar att beröring bidrar till en känsla av välmående, lugn och ro. Hon beskriver tydligt i sin närhetsmodell hur mamman och barnet startar en produktion av

signalsubstansen oxytocin, ett hormon som kopplas till njutning och lugn. I vår studie likställer vi mammans roll med pedagogens och tillämpar ett omsorgsetiskt perspektiv i

jämförelsen av omsorgsgivare och omsorgstagare. Uvnäs Mobergs (2009) beskrivning leder oss in på Ardeby (2005) som istället valt beskriva oxytocin som ett motgift till

adrenalin och stress. Alla barn uppskattar inte fysisk beröring och det kan bero på en ovana eller en rädsla för taktil kontakt. Barn kan uppleva fysisk beröring som något negativt och behöver då tid att vänja sig. Ellneby (1994) menar att det är viktigt att som pedagog inte utesluta fysisk beröring med dessa barn. Pedagogen bör istället hitta ett sätt att närma sig barnet eller nå barnet med hjälp av andra kanaler. Ett exempel kan vara att sätta sig vid sidan om barnet och närma sig barnet successivt. Lägga handen på axeln eller hålla barnet i handen. Som pedagog är det viktigt att läsa av barnet och acceptera barnets önskan. Ett barn som ständigt uppvisar ett beteende som indikerar olust gällande fysisk beröring kan bära på tidigare upplevelser som är negativt förknippade med det taktila. I pedagogens arbete kan det utgöra en utmaning. Dock kan det vara avgörande för barnets välmående att pedagogen skapar nya positiva upplevelser och erfarenheter av fysisk beröring.

I verksamheten möter vi också barn som vill ha beröring även då pedagogen ej uppfattar det uttalade behovet. Som teoretiskt verktyg kommer vi att inta ett omsorgsetikt perspektiv. Teorin utgår från begreppen omsorgsgivare och omsorgstagare. Där omsorgsgivaren ansvarar för hur omsorgstagaren bemöts. Detta anser vi vara en relevant teori då vi vill undersöka pedagogers resonemang om den fysiska beröring som barnet får på förskolan. Finns det speciella parametrar som avgör vem som tar del av pedagogens fysiska närhet? Är det exempelvis kön, ålder eller kulturella förhållningssätt? Forskning visar att oavsett hur mycket förkärlek vi har för våra genusglasögon så behöver den normkritiska pedagogen bära minst 7 par olika glasögon samtidigt för att kunna inta ett intersektionellt perspektiv. Detta perspektiv hjälper oss att hålla ett normkritiskt ställningstagande i vårt uppdrag som pedagoger (Wahlström, 2003). Det intersektionella förhållningssättet kommer vi att använda oss av i vår studie.

1.1 Syfte

Syftet med vår studie är att omsorgsetiskt och intersektionellt undersöka fysisk beröring utifrån pedagogers perspektiv. Vi har valt att formulera följande tre frågeställningar:

1.2 Frågeställningar

● Hur pratar pedagoger om fysisk beröring?

● Hur resonerar pedagoger om vem som erbjuds fysisk beröring? ·

● I vilket syfte får barnet ta del av pedagogens fysiska närhet?

1.3 Studiens disposition

Inledningen av vår studie proklamerar idéerna bakom studiens syfte och frågeställningar. Vidare förflyttas läsaren till ett kapitel som beskriver bakgrund och tidigare forskning inom forskningsområdet. I bakgrundskapitlet åskådliggörs förskolans styrdokument och den maktposition som pedagogen besitter. Där efter följer ett kapitel med tidigare forskning som skildrar olika perspektiv inom området. Kapitlet Teori och centrala begrepp

exemplifierar studiens teoretiska ramverk och centrala begrepp för att leda läsaren vidare i studien. Fortsättningsvis skrivs ett metodkapitel fram som bland annat rubricerar val av metodansats, etiska aspekter samt analysmetod. Analyskapitlet presenteras i tre mindre avsnitt med underrubriker där empirin kartläggs utifrån våra frågeställningar. Studien fullbordas med ett diskussionskapitel vilket består av en resultatdiskussion samt en metoddiskussion. De angivna diskussionsdelarna följs av tankar kring vidare forskning samt en epilog.

2. Bakgrund

Syftet med vårt bakgrundskapitel är att ge insyn i förskolans styrdokument och ge en inblick i den maktposition pedagogen besitter. Kapitlets innehåll anser vi relevant för att beskriva omsorgsgivarens positionering i förhållande till omsorgstagaren.

Förskolans styrdokument är skapat av politiska skäl. De baseras på den vuxnes tankar, vad som är barnets bästa och implementeras av vuxna. Stoltz (2011) menar att på grund av detta kan barns rättigheter ses som symboliskt snarare än kopplat till egen makt. Sverige

ratificerade FN:s Barnkonvention 1990 och den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Syftet med barnkonventionen är framförallt att skydda barnet och lyfta barnets egna rättigheter. Barnet ska höras i alla val som rör individen med hänsyn till ålder och mognad. Med detta som grund är det rimligt att fundera kring ansvarsfördelning mellan barn och vuxna i förskolans miljö och kultur. I den ena vågskålen tas hänsyn till barnets bästa där barnet ses som en individ i behov av stöttning och handfast hjälp. Förskolan är en stor del av barnets vardagsliv och ska enligt Läroplanen (Lpfö 18) arbeta kompensatoriskt genom att ersätta barnets vårdnadshavare för stunden. I andra vågskålen ses barnet som kompetent och barnets integritet ska värnas genom att barnet ses som ansvarstagande och i stånd att fatta beslut gällande sig själv. (Edfelt 2015). Dessa två synsätt ger frågeställningar som: Hur handskas pedagoger med det egna barnperspektivet samtidigt som barnets

perspektiv ska tas i akt? Kan det sistnämnda synsättet resultera i att pedagogen lägger ett orimligt stort ansvar på barnet?

Med tanke på den kunskap som finns gällande fysisk beröring, både som livsviktig och kvalitativt inslag i människors liv är det intressant att reflektera över att begreppet ”fysisk beröring” inte benämns överhuvudtaget i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18. Denna insikt får oss att fundera på den makt och det ansvar pedagogen besitter och hur detta påverkar den mängd fysisk beröring barnet får. Styrdokumentet beskriver vidare att pedagogen ska vara en förebild och tillgodose barns olika behov. Hur påverkar pedagogens föreställning och personliga förhållningssätt till fysisk beröring barnen i förskolan? Ett generaliserande resonemang förs av Öberg (1997) som menar att skillnaderna är stora mellan människor från landsbygden som generellt har ett större behov av personligt revir än den urbana

befolkningen. Svenskar lever i ett icke taktilt samhälle, vilket innebär att i Sverige är befolkningen generellt avståndstagande till fysisk beröring (ibid). Ellneby (1994) betonar att man förhåller sig olika till beröring beroende på det samhälle man lever i och att

kulturen även styrs av tiden. Hon väljer att jämföra beröringsklimatet som föränderligt i stil med övrigt mode som skiftar över tid. Detta får oss att fundera på eventuella skillnader mellan tiden innan metoo-rörelsen och jämfört med idag.

3. Tidigare forskning

I detta kapitel redogörs för tidigare forskning som belyser fysisk beröring utifrån olika perspektiv. Nationella såväl som internationella studier behandlar fysisk beröring utifrån ålder och kön. Vidare anser vi det vara relevant att presentera tidigare forskning som belyser den sociala funktionen och det välmående som fysisk beröring ger. Vi belyser även forskning gällande rädsla för fysisk beröring som i sin tur kan leda till beröringsbrist. Detta urval av tidigare forskning presenteras för att påvisa att fysisk beröring är ett begrepp som kan problematiseras utifrån olika perspektiv. Syftet med vår studie är att tydliggöra olika förhållningssätt till fysisk beröring och se om vi kan finna skillnader och likheter i den forskning som vi här vidare presenterar.

3.1 Social funktion, välmående och vuxenansvar

Flera studier lyfter den sociala funktionen med fysisk beröring. Fysisk beröring påverkar vårt välmående samt hur den vuxne tar ansvar för att tillämpa fysisk beröring hos barnet. Bergnehr och Cekaites (2017) forskning framhåller att fysisk beröring har en social

funktion i förskolan. Som omsorgsgivare och omsorgstagare är det betydelsefullt att känna en trygg närhet. Uvnäs Moberg (2009) har i konsultation med internationella kontakter forskat kring hormonet oxytocin. De menar att fysisk närhet är starkt förbundet med anknytning och trygghet. Oxytocinet ger ett lugn som bidrar till att underlätta socialisation och ger goda förutsättningar för relationsskapande och ett välmående som baseras på närhet och beröring. Taktil beröring skapar trygghet för det äldre barnet men kan för det yngre barnet vara livsviktigt. Forskningen visar att oavsett om fysisk beröring handlar om trygghet eller överlevnad så finns det barn som undviker beröring. De menar att ett

beteende där barn undviker fysisk beröring kan grunda sig i en negativ självupplevelse eller en medfödd svårighet som i sin tur kan leda till problematik kring socialt samspel eftersom barnet undviker fysisk beröring (ibid). Hedlin, Åberg och Johansson (2018) menar att förskolans framväxt påverkat kraven i förskolan. Ett ökat undervisningskrav har resulterat i att omsorgsuppdraget blivit sekundärt. Problematiken i det pedagogiska omsorgsuppdraget

i relation till fysisk beröring visar att pedagoger har lättare att identifiera situationer där det förekommer för mycket beröring än de situationer där det förekommer för lite beröring. (Uvnäs Moberg, 2004). En intressant reflektion är varför situationer där det förekommer för lite beröring är svårare att se än de tillfälle där det förekommer mycket beröring. Frågan är om det barn som har förmågan att tydliggöra sitt behov även får mer fysisk beröring? Bergström, Eidevald och Westberg-Broström (2016) menar att det är pedagogens ansvar att oavsett individ, se till att den vardagliga interaktionen fungerar så att alla barn ges samma möjlighet till fysisk beröring. Olanders (2017) har observerat olika typer av fysisk beröring; emotionell beröring, praktisk beröring, social beröring och förflyttning av barn. Studien gick ut på att undersöka vilken beröring som var mest förekommande i förskolan och hur stor mängd beröring som representerade varje del. Resultatet visade att praktisk omsorg tog störst plats, det vill säga fysisk beröring i rutinsituationer, exempelvis påklädning och toalettbesök (Olanders, 2017).

3.2 Ålder och genusperspektiv

Flertalet studier speglar fysisk beröring utifrån ett åldersperspektiv. Ellneby (1999)

beskriver att fysisk beröring är mindre självklar i den svenska kulturen och tydligt kopplad till ålder. Ju äldre barnet blir, ju mindre fysisk beröring erbjuds barnet. Hennes tolkning härleds till den tid då vuxna hade en föreställning om att barn som satt i knäet blev mindre självständiga. Dock betonar hon att resultatet blir det motsatta. Barn som får mycket beröring och närhet under uppväxten tenderar att bli mer självständiga genom att de skapar en inre trygghet och en bättre självkänsla. Fysisk beröring stimulerar dessutom

nervsystemet positivt och främjar inlärningsförmågan, oavsett barnets ålder. En studie som vi anser vara relevant trots sin ålder genomfördes i USA i slutet av 1990-talet av Cigales, Field, Hossain, Pelaez-Nogueras och Gewirtz (1996). Studien visade genom observationer att beröring mellan pedagog och barn såg olika ut beroende på barnets ålder. Vidare delades fysisk beröring in i en positiv och negativ kategori för att synliggöra syftet och barns

reaktioner på fysisk beröring. Resultatet av observationerna visade att pedagogerna gav spädbarn betydligt mer beröring än vad de gav de äldre barnen. Observationerna visade att beröringen var mer positivt betingat från pedagoger till de yngre barnen än till de äldre

barnen. De äldre barnen fick mer negativt betingad beröring i form av tillrättavisningar (Cigales, Field, Hossain, Pelaez-Nogueras och Gewirtz, 1996). Med åldersperspektivet i ryggen visar Wahlström (2003) att det finns tydliga skillnader redan i mötet mellan

pedagogen och de olika könen. Forskning visar att flickor är mer fysiska än pojkar. Flickor vill oftare sitta i pedagogens knä och ge eller ta emot kramar. Flickors “övertag” leder till att pojkar inte får samma närhet och beröring som flickorna får (ibid). Det finns skillnader även i tilltal, Brodin och Hylander (1998) påvisar att pojkar ofta får höra sitt namn i en negativ klang i jämförelse med flickor som ofta blir tilltalade med en mjukare röst. De menar att en anledning till att pedagoger bemöter flickor och pojkar annorlunda kan bottna i pedagogens syn på könsroller. Henkel och Tomicic (2017) poängterar vikten av att analysera sin egen könsroll och betonar att varje barn oavsett kön ska behandlas som enskilda individer.

3.3 Tabun & beröringsbrist

Idag är medvetenheten påtaglig kring att det finns barn som far illa och utsätts i pedofila syften. Rapporter om pedofilbrott i hemmet så väl som i förskolor, skolor och i

idrottsföreningar beskrivs och redogörs för i media. Det är lätt att förstå att denna

problematik påverkar hur pedagogen förhåller sig i sin roll tillsammans med barnet. Detta gäller det egna förhållningssättet och hur andra ser på pedagogens sätt att beröra barn. En enkätundersökning bland lärare från kindergarten till årskurs 3 i två delstater i USA visade att lärarna generellt ansåg att beröring av eleverna var positivt. Samtidigt avstod de från att röra vid sina elever eftersom de var oroliga för att anklagas och dömas för sexuella

övergrepp. Följden av rädslan blev att barnen inte fick någon beröring överhuvudtaget (Owen & Gillentine, 2011). I en amerikansk studie gjord av Andrzejewski och Davies (2008) har begreppet beröring analyserats utifrån ett tabuperspektiv. Forskningen visar att barnets behov av fysisk beröring är stort men samtidigt kan upplevas riskfyllt för

pedagogerna. Studien visar även att pedagoger är medvetna om vilka risker som föreligger gällande fysisk beröring samtidigt som beröringens goda effekter är motiv nog till att inte avstå närhet. Jelvèus (1998) beskrivning av den rädsla som existerar kring fysisk beröring väcker frågor kring huruvida beröring eller utebliven beröring av barnet styrs av barnets

behov eller pedagogens försiktighetsåtgärder. Vad händer med det barn som inte får den beröring hen har behov av? Kan det uppstå en beröringsbrist?

Piper och Smith (2003) har skärskådat förfarandet och har undersökt vad som händer med barn som sällan får fysisk beröring och hur detta påverkar barnets förmåga att uttrycka sitt behov. De beskriver att beröringsbrist kan uppstå mellan pedagoger och barn om fysisk beröring är sällan förekommande. Ett förfarande som kan leda till en negativ

beteendeutveckling som i sin tur kan resultera i att barnet sällan ber om närhet från

pedagoger och andra vuxna. Piper och Smith (2003) menar i sin forskning att de barn som utvecklar en beröringsbrist inte heller förmår att ta emot eller fysiskt beröra andra

människor i sin omgivning.

3.4 Sammanfattning

Vi kan genom tidigare forskning inom området skapa oss en uppfattning om oxytocinets positiva påverkan. Vi ser att det medför ett ökat lugn och hjälper barnet att skapa relationer. Forskningen lyfter tydliga skillnader mellan beröring av pojkar och flickor. Begreppet beröring utifrån tabu leder oss in på rädslan att beröra, där pedagoger besitter en medvetenhet samtidigt som riskerna att inte beröra gör sig påminda. Utifrån tidigare forskning ser vi tydliga mönster som hjälper oss att skriva fram vår studie. Vi kommer att analysera vårt empiriska material för att vidga vår förståelse kring forskningsfältet; fysisk beröring i förskolan utifrån pedagogers perspektiv. Vår förhoppning är att bidra med en utvidgad förståelse kring och inblick i vilket barn som får ta del av pedagogens fysiska närhet och hur pedagoger resonerar kring egna ställningstaganden kopplade till fysisk beröring.

4. Teori och centrala begrepp

I vårt teorikapitel kommer vi att belysa omsorgsetik som en övergripande teori. Teorin utgår från begreppen omsorgsgivare och omsorgstagare. Eftersom omsorgsgivaren ansvarar för hur omsorgstagaren bemöts fysiskt och vår studie baseras på pedagogers perspektiv så anser vi det relevant att använda omsorgsetik som teoretiskt verktyg. Studien utgår från omsorgsgivarens det vill säga pedagogens syn på den enskilda omsorgstagaren, barnet. Vidare i kapitlet kommer vi att komplettera omsorgsetiken med intersektionell teori för att analytiskt problematisera samspel mellan olika tvärkategorier som kön och ålder. Vi finner att omsorgsetiken ej problematiserar olika kategorier såsom kön och ålder i förhållande till varandra, därav använder vi oss även av intersektionell teori i denna studie. Intersektionell teori problematiserar många olika kategorier. Vidare i kapitlet beskriver vi varför just ålder och kön i samspel skrivs fram i vår studie.

4.1 Omsorgsetik

Noddings (2013) beskriver att omsorgsetik består av omsorgsrelationen mellan en omsorgsgivare, pedagogen och en omsorgstagare, barnet. Omsorgsbehov tar sitt uttryck både verbalt och icke verbalt. Ett perspektiv i etiken är att kunna se skillnader mellan uttryckta och förmodade behov. Inom den omsorgsetiska ramen kan pedagogen svara barnet på två olika sätt. Det första alternativet innebär att pedagogen vill visa sina egna känslor för barnet, det vill säga ge naturlig omsorg. Det andra alternativet innebär

omsorgsgivaren utgår från vad som är etiskt riktigt i relationen till barnet. Noddings (2013) beskriver att omsorgsgivare bär på egna upplevelser som präglar bemötandet av

omsorgstagaren. Utifrån omsorgsgivarens tidigare upplevelser skapas etiska ideal, som formar hur pedagogen bemöter barnet för att tillgodose barnets behov (ibid). Det finns ingen självklar mall för hur omsorgstagaren ska bli bemött, därav behöver omsorgsgivaren få bekräftat av barnet hur barnet vill bli behandlat (Noddings 2012; 2013). Ett

omsorgsetiskt förhållningssätt innebär att inte bara tillgodose barns uttryckta behov av beröring utan även kunna tillgodose barns behov då de inte är lika tydligt uttryckta. Som

omsorgsgivare innebär det att reflektera kring det egna handlandet, detta för att inte kostnaden ska bli för hög för omsorgsgivaren själv eller för andra barn. Om

omsorgsgivarens handling anses som omsorgsetisk eller ej beror på hur omsorgstagaren mottar gärningen. Omsorgsetikens syfte är att omsorgsgivaren agerar som en förebild i syfte att skapa förståelse för att människor vill bli bemöta på olika sätt.

Nel Noddings (2013) utgår i sin teori från fyra olika komponenter: modellering, dialog, praktisering och bekräftelse.

Genom modellering visar pedagoger genom sitt eget handlande, att de bryr sig om varandra och är goda förebilder som visar genuin omsorg genom sitt agerande. Dialog innebär en ömsesidig förståelse för såväl omsorgsgivare som omsorgstagare. Dialogens syfte är att omsorgsgivaren har ett öppet sinne för omsorgstagarens upplevelse och hjälper barnet att tolka pedagogens omsorg. Genom praktisering vill omsorgstagaren träna omsorgsgivaren på att visa omsorg för andra. Målsättningen med praktisering är att skapa en god mentalitet hos omsorgstagaren. Värdet av att hjälpa varandra lyfts fram och goda exempel praktiseras. Bekräftelse innebär att bekräfta och uppmuntra det bästa i omsorgstagaren. Genom

bekräftelse och uppmuntran stödjer pedagogen barnets ”jag” och inte barnets negativa handlingar. Noddings (2013) väljer att beskriva sin teori som komplex eftersom det som är rätt för ett barn behöver inte vara rätt för ett annat barn. Därför måste pedagogen utgå från varje enskilt möte, ett omsorgsetiskt handlande som skapar välbefinnande, trygghet och betydelsefull vidareutveckling för barnet.

4.2 Intersektionell teori

De los Reyes och Mulinari (2005) beskriver begreppet intersektionalitet som en teori och ett teoretiskt verktyg. Verktyget tillämpas för att synliggöra och problematisera samband som kan uppstå mellan olika maktstrukturer och beteendemönster. Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor som beskriver hur makt och ojämlikheter vävs in i uppfattningen om ras, könstillhörighet, etnicitet, ålder med mera. Intersektionalitet kan ses som ett alternativ till den genusvetenskap som konstruerar kön utan att ta hänsyn till de

ojämlikheter som grundas i föreställningar om exempelvis ras och klasstillhörighet. Genom att korsa kategorier ges det en mer rättvis bild av maktstrukturer. Analys- och

reflektionsarbete kräver flera perspektiv för att granska makt och ojämlikhet. Det anses otillräckligt att studera makt genom att exempelvis endast se till klassförhållanden. Detta perspektiv behöver integreras med övriga kategorier som könstillhörighet, etnicitet, ålder, kultur och sexualitet. Inom det intersektionella perspektivet skapas således korsningar av de olika kategorierna vilket ger en mer rättvis bild av ojämlikheter och maktfördelning. Lykke (2003) beskriver att kategorierna kan vara valbara eller påtvingade och samspelar med varandra för att bygga upp maktförhållandet. En kategori kan förstärkas och förändras beroende på sin kontext och maktförhållanden se annorlunda ut beroende på plats och situation. De los Reyes och Mulinari, (2005) menar att ett intersektionalitet teoretiskt perspektiv tvingar pedagoger att se verkligheten med nya ögon. Oavsett exempelvis kön, ålder och etnicitet kan människor ha jämlika värderingar, något vi måste våga ifrågasätta när vi kommer till gamla och nya normer samt likheter och olikheter. Ett effektivt arbetssätt kan vara att arbeta normkritiskt och rikta blicken mot föremålet, det vill säga barnet.

4.3 Sammanfattning

I denna studie kommer vi att granska empirin genom omsorgsetiska principer. Vi finner det relevant då Noddings (2013) beskriver att omsorgsetiken grundas i det mänskliga behovet av att någon bryr sig om dig, av kärlek, fysisk omsorg, respekt och uppmärksamhet. Istället för att vi som omsorgsgivare ska luta oss mot principer för vägledning ska vi istället vända oss mot omsorgstagaren och ta reda på vad det enskilda barnet mår bäst av. Vår studie utgår från pedagogen som omsorgsgivare och syftet med studien är att undersöka fysisk beröring utifrån pedagogers perspektiv. För att teoretiskt granska en av studiens

frågeställningar nämligen; hur pedagoger resonerar om vem som erbjuds fysisk beröring, så anser vi oss behöva ytterligare teoretiska verktyg. De los Reyes och Mulinari (2005) menar att medvetenhet kring intersektionellt perspektiv hos pedagogen skapar förutsättningar för att se till olika kategorier såsom barns ålder och kön i samspel med varandra. Ur vår empiri finner vi att ålder och kön framförallt diskuteras. Därav kommer vi att fokusera på kön och ålder i samspel. Ett teoretiskt verktyg som kan hjälpa oss att se på skillnader och likheter kopplat till olika tvärgrupper, såsom äldre flickor och yngre pojkar.

5. Metod och genomförande

Vår metodansats var baserad på att jämföra pedagogers resonemang med barns upplevelser. På grund av den rådande pandemin, Covid-19, gavs vi inte möjlighet att intervjua barn vilket tvingade oss som forskare att forma om studien. Denna studie utgår således endast från pedagogers perspektiv. Vi valde att utföra intervjuerna med pedagoger som ett förstastadie för att sedan välja inriktning i vår studie. Vem får fysisk beröring och varför? Respondenternas svar hjälpte oss att välja riktning i vår studie utan att vi som forskare behövde inta ett normativt förhållningssätt. I metodkapitlet kommer vi bland annat att redogöra för metodval, etiska överväganden och analysmetod.

5.1 Val av metodansats

Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie som består av intervjuer med pedagoger. Løkken och Søbstad (1995) beskriver kvalitativ studie som en relevant metod då forskaren vill inrikta sig på själva egenskaperna hos det som ska studeras. Trost (2010) betonar att det fundamentala under en intervju är det reella lyssnandet. Det reella lyssnandet ger en

förståelse för respondentens erfarenheter och faktiska tankar. Vi drar kopplingar till båda författarnas uttalanden i vår metodansats, då syftet med vår studie är att undersöka hur verksamma pedagoger resonerar kring fysisk beröring i förskolan. Vi vill även ta del av pedagogers tankar kring egna strategier för hur de bemöter barnen fysiskt. Avslutningsvis är vårt mål att ta reda på vilka barn och varför barnen får fysisk beröring enligt pedagoger.

5.2 Urval och miljöbeskrivning

Vi har valt att intervjua fem pedagoger. Två av respondenterna arbetar som barnskötare på olika förskolor i en större stad. Två andra arbetar som legitimerade förskollärare på

förskolor i en mindre stad. Den femte respondenten arbetar som förskollärare med rektorsbefattning på en privat förskola i en större stad. Respondenterna kommer från kommunala, så väl som verksamheter i privat regi. Våra respondenter har arbetat inom förskolans verksamhet under många år, de flesta i olika åldersgrupper. Idag arbetar

majoriteten av respondenterna i en åldersgrupp där barnen är mellan 1–5 år. Metoden för urvalet är kopplad till att vi sedan tidigare har anknytning till alla fem respondenter. Vårt val av respondenter anser vi relevant då de har gedigen erfarenhet av förskolans

verksamhet. Inför intervjuerna tog vi kontakt med respondenterna och presenterade syftet med vår studie. Vi valde att dela upp arbetet och genomföra intervjuerna enskilt

tillsammans med enskild respondent. Därefter informerades förskolechefen på respektive förskola, varpå tid och plats bestämdes med våra respondenter. I samband med vårt möte undertecknade respondenten en samtyckesblankett där vi samlat information om oss studenter, studiens syfte, metodval, Vetenskapsrådets forskningsetiska principer samt information om Malmö Universitets policy av personuppgifter (bilaga 1 och 2)

5.3 Intervju

Under intervjuerna använde vi oss av två olika metodologiska verktyg. Nämligen

fältanteckning eller ljudinspelning med diktafon. Anledningen till valet av fältanteckningar var att två respondenter inte var bekväma med ljudinspelning. Med fältanteckningar

upplevdes det insamlade materialet mer begränsat i jämförelse med ljudinspelningarna som gav ett mer fylligt material till vår analys. I stycket Genomförande granskas våra

metodologiska verktyg kritiskt och vi lyfter problematiken med fältanteckningar ytterligare.

5.4 Forskningsetiska överväganden

Under studien har vi tagit hänsyn till det forskningsetiska ansvaret. Enligt Johansson och Karlsson (2013) är det viktigt att specifika punkter lyfts fram i ett forskningssammanhang för att barn, pedagoger och vårdnadshavare ska känna trygghet i situationen. De

medverkande ska känna att de både kan bidra med något samt få respons på sin medverkan. Vetenskapsrådet (2018) menar att forskare behöver ta hänsyn till de fyra etiska

övervägandena. De forskningsetiska huvudkraven är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.

5.4.1 Informationskravet

Johansson och Karlsson (2013) menar att informationskravet beskriver information om studiens syfte, forskarens anknytning till institutionen, val av metod samt vem som finansierar projektet. I informationskravet ska även forskningens syfte framgå. Våra

respondenter blev väl informerade om att deras deltagande i studien var frivilligt och att det var möjligt att avbryta samarbetet när som helst under studien.

5.4.2 Samtyckeskravet

Vi använde oss av en färdigställd mall från Malmö Universitet. Mallen reviderades för att matcha studiens syfte, kompletterades med våra personuppgifter samt Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska huvudkrav. Vi har bemött de olika forskningsetiska kraven genom att skicka ut ett missivbrev till våra respondenter med information om studiens syfte samt information om Malmö Universitets policy gällande examensarbeten. Johansson och Karlsson (2013) menar att syftet med samtyckeskravet bygger på en frivillighet vilket tydligt informerats om i vårt utskick. 40 % av respondenterna var ej bekväma med diktafon som metodologiskt verktyg. Därför använde vi oss av två olika samtyckesblanketter; fältanteckningar och digital ljudupptagning med diktafon. Samtyckesblanketterna samlades in och enligt Malmö Universitets önskemål förvaras samtyckesblanketterna av forskarna då universitet är stängt på grund av rådande omständigheter.

5.4.3 Konfidentialitetskravet

Enligt Johansson och Karlsson (2013) innebär konfidentialitetskravet att respondenten ska känna sig trygg med att studien håller respondentens anonymitet. Respondentens namn och förskola ska inte gå att identifiera. I samband med vårt möte informerade vi våra

respondenter om att de avidentifierats och givits fiktiva namn.

5.4.4 Nyttjandekravet

Syftet med nyttjandekravet är att de uppgifter som samlas in i samband med intervjuerna inte ska spridas vidare till obehöriga. Materialet kommer endast användas till vald studie och därför inte brukas i andra sammanhang eller icke-vetenskapliga syften (Johansson & Karlsson, 2013). Sex månader efter färdigställd och examinerad uppsats kommer

fältanteckningar och ljudfiler att destrueras. Enbart studenter och lärare har tillgång till universitetets databas då det krävs en personlig inloggning.

5.5 Genomförande

Vår datainsamling består av intervjufrågor med fokus på fysisk beröring och närhet. Formuläret består av 2 bakgrundsfrågor. Där beskrivs yrkesrollen och den åldersgrupp av barn som respondenter arbetar med. Därefter följer 11 frågor som täcker vårt

forskningsområde. En av frågorna är uppdelad i svarsalternativ a till e. Våra frågor är formulerade så att respondenten har möjlighet att utveckla sina idéer och tankar. Då två av respondenterna inte var öppna för intervju via digital mötesplats eller diktafon genomfördes den kvalitativa studien med hjälp av fältanteckningar. Övriga respondenter intervjuades med hjälp av diktafon, vilket gav ett fylligare material att analysera. Vi inser att

dokumentationsarbetet med hjälp av fältanteckningar kan metodkritiseras eftersom vi redan under intervjun gjort ett urval ur respondentens berättelse. Under studien blev vi varse om orimligheten i att anteckna precis vartenda ord som framfördes i intervjun. Efter

insamlingen av empirin transkriberades materialet. Detta i enlighet med Alvehus (2019) som menar att transkribering av materialet hjälper forskaren att lättare kunna söka och göra jämförelser i datainsamlingen. Transkriberingen skrevs ut i pappersform inför

analysarbetet.

5.6 Analysmetod

Ett första steg i analysarbetet var att delge varandra materialet och bekanta oss med

empirin. Därefter läste vi det transkriberade materialet för att finna gemensamma mönster. Vi valde att sortera materialet i två led. Den första sorteringen innebar att separera vad som görs, varför man gör så och hur man resonerar kring fysisk beröring. Den andra

sorteringen innebar att jämföra varje enskild fråga från respektive respondent. Genom att granska skillnader och likheter utefter respondenternas svar kunde vi finna mönster som både visade på likheter och olikheter. Vi fann exempelvis stora likheter gällande hur pedagogerna beskrev syftet med fysisk beröring.

Empirins likheter och skillnader kategoriserades genom att jämföra materialet och plocka ut det mest centrala i empirin (Alvehus 2019). När resultatet var sammanställt gjordes

kopplingar till studiens teoretiska begrepp och analysen förstärktes med citat ur vårt empiriska material. Litteratur inkluderas först i diskussionsdelen. Syftet med att exkludera litteratur i analyskapitlet var att ge mer utrymme till vårt material och låta vår empiri få ta plats. För att skapa en tydligare översikt presenterar vi analysen utefter våra tre

frågeställningar där innehållet under varje frågeställning är det mest centrala i

respondenternas berättelser. Alla respondenterna är benämnda som pedagoger då de har olika titlar, det vill säga barnskötare, förskollärare och förskollärare med rektorsbefattning.

6. Analys och resultat

Vår studie tar avstamp i ett omsorgsetiskt perspektiv där den intersektionella teorin används som en kompletterande teori. Resultat kommer analyseras genom att det empiriska

materialet excerperas med vår tolkning utifrån teoretiska begrepp. Kapitlet formges av analytiska teman utifrån studiens frågeställningar.

6.1 Hur resonerar pedagoger om fysisk beröring?

Detta stycke är indelat i tre olika sektioner, dessa är utvalda utefter mönster i pedagogernas resonemang och ska representera hur respondenterna tänker och handlar.

6.1.1. På barnets initiativ

Resultatet av vår studie visar att alla respondenterna ser fysisk beröring som något viktigt i förskolan. De menar att beröring är något positivt för barns välmående men samtidigt kunde vi utläsa en osäkerhet. Respondenterna beskrev att de utgår från barnets signaler och att den fysiska beröringen initieras av pedagog såväl som barn. En respondent menade att det oftare är de yngre barnen som tar initiativ till fysisk beröring och att det oftare sker spontant. En anledning till detta kan vara att pedagogen arbetar mycket på golvet. Samma respondent beskriver att de äldre barnen söker fysisk beröring främst när de är ledsna eller arga. Övriga respondenter menar att situationen avgör vem som tar initiativ till beröring och både pedagogen och barnet kan vara initiativtagare:

Det är både och, vissa barn eller alla barn har någon de tycker bäst om av oss. De äldre barnen, där är det nog mer från vårt håll, man ser att hon kanske är ledsen och kanske inte vill komma fram och så. Men när man väl kommer fram till dem och ge dem chansen så vill de gärna, men då är ändå jag som har tagit första steget och så där. Sen med de yngre blir det mer spontant, de kommer springande och då kan man fråga direkt. (Matilda, 2020-04-06)

Citatet ovan beskriver att det kan vara både pedagogen och barnet som tar initiativ till fysisk beröring. Hon menade att det råder skillnad mellan äldre och yngre barn när det gäller vem som tar initiativ till fysisk beröring. En respondent beskrev sin tolkning som situationsbunden och avgörande för vem som tar initiativ till fysisk beröring. Utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv (Noddings, 2015) är vår tolkning att det huvudsakligen är

omsorgstagaren som tar initiativ till positiv beröring som kramar eller att sitta i pedagogens knä. Omsorgsgivarens initiativ till beröring som ofta sker vid situationer som påminner om en ”tillrättavisning”. Här är en dialog viktig för att bekräfta barnet i sitt handlande och en bekräftelse för att fokusera på det goda som är betydelsefullt för barnets vidareutveckling.

6.1.2. Tabun

Majoriteten av respondenterna svarade att de känner en viss osäkerhet inför fysisk beröring. Övriga respondenter upplevde ingen osäkerhet eftersom de har ett tydligt syfte med att beröra barnet. En av respondenterna menar att hennes förhållningssätt grundar sig i en barndomsupplevelse och säger: - Jag tror inte att jag är medveten, jag vet att jag är det! Resultatet visar att 60 % av respondenterna är osäkra inför fysisk beröring i samband med toalettbesök och blöjbyte. En pedagog har valt att beskriva en frekvent förekommande omsorgssituation på förskolan:

Jag vet att ett blöjbyte måste genomföras för barnets välmående. Samtidigt är barnet argt, ledset och visar tydligt att hen inte gillar situationen. Jag försöker avleda men inget fångar barnet. Jag får tänka att jag gör detta för barnets skull men det känns självklart inte bra utan nästan som ett övergrepp. (Jill, 2020-04-06)

Vi tolkar att rädslan för fysisk beröring har vuxit i samband med metoo-rörelsen 2017 och att fysisk beröring inte var lika omtalat innan rörelsens genombrott. Att krama ett barn förut var inte lika “komplicerat” som idag. En av våra respondenter har valt att beskriva sin upplevelse i ord:

Förut kunde jag “sno” åt mig en kram för att jag som pedagog var sugen på beröring. Jag tog också för givet att alla barn som ville bli tröstade ville få

fysisk beröring. Och det har jag verkligen lärt mig genom åren, att så är det inte! (Lina, 2020-04-09)

Citatet ovan beskriver att respondenten idag har ett annat förhållningssätt och respekt för barnets integritet och inte tar för givet att barnet vill ha fysisk beröring. Resultatet visar även att 40% av respondenterna menar att dagens barn är mer tydlig med att uttrycka vilja genom att säga: - Jag vill inte! - Du får inte! - Det är min kropp, jag bestämmer! (Lina 2020-04-06) Noddings (2013) beskriver utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv att det är av vikt att ge omsorgstagaren tid och kunna se vilka behov som behöver tillgodoses. Genom Noddings (2015) modelleringsmetod tolkar vi att pedagogerna föregår som goda förebilder för barnen genom att de visar på en ömsesidig omsorg och är avhållsamma med den fysiska

beröringen för att respektera barnens integritet. I vår studie kan vi se att även om

pedagogers tankar om avhållsamhet är påtagliga så saknar respondenterna fysisk beröring som diskussionsämne i arbetslaget.

6.1.3. Vilket barn behöver fysisk närhet?

Talande för vår studie är att det är skillnad på mängden beröring mellan ett barn som uttrycker ett behov och ett barn som inte uttrycker ett behov, så att pedagogen uppfattar signalen. Respondenterna poängterar att det är lättare att både ge omsorg och röra de barn som uttrycker ett behov. En av respondenterna väljer att uttrycka sig så här:

Det blir automatisk att man blir med de barnen som önskar, även om man kanske vill och jag önskar att alla barn får lika mycket men återigen, och det är synd. För det finns dem barn som kan försvinna i mängden. Från och med nu kommer jag tänka på det jättemycket. Det är jättebra med denna intervjun. Man behöver verkligen reflektera över dessa sakerna. (Matilda, 2020-04-29)

Citatet ovan beskriver tydligt hur de barn som uttrycker ett behov av beröring får beröring. Barn som mer sällan visar ett behov ”de självgående barnen” försvinner i mängden.

en händelse från sin nuvarande arbetsplats där ett barn inte alls var kramigt enligt kollegorna:

Som första dagen när jag kom hit på min nya arbetsplats berättade mina kollegor att det var ett barn som inte var så kramig, men hon satte sig direkt i mitt knä och de andra blev helt paffa! Och det har hållit i sig fortfarande, men jag tror att det handlar om vem det är av oss och vilket förhållningssätt och vilket förhållande och relation man har till varandra. Sen finns det säkert dem barnen som inte har mycket beröring men någon av oss, men jag tror bara att man måste bli medveten om det. (Matilda, 2020-04-29)

Citatet ovan beskriver hur avgörande det är att inte ha förutfattade meningar om barns fysiska behov Pedagogen poängterar att det egna förhållningsättet till fysisk beröring och den relation hon har till barnet är avgörande. En annan respondent nämnde i sin intervju hur svårt det är att nå de barn som tar avstånd. Hon menade att man med åren lär sig att läsa av barnet och vill inte barnet ha kroppslig kontakt, då måste jag som pedagog respektera det. I nästa uttalande säger respondenten att hon känner oro över att vissa barn inte vill få fysisk beröring. Detta är något hon reflekterar över i sitt arbete:

Jag tror också att när man har arbetat i en barngrupp länge, alla barn ramlar och slår sig någon gång och rent instinktivt vill man lyfta upp barnet och trösta, då är det jättetydligt med de barnen som stretar emot, då blir det lite mer att man lär sig att det där barnet vill inte att jag tar i hen. (Lina, 2020-04-09)

I citatet ovan beskriver respondenten hur hon tar med sig erfarenheten av ett barns uttryck till nästa möte med samma barn. Det vill säga, om ett barn inte uppskattar fysisk beröring i ett sammanhang väljer pedagogen bort fysisk beröring i kommande möten. Ur ett

omsorgsetiskt perspektiv tolkas respondentens förhållningssätt som ett agerande utifrån Noddings (2015) bekräftelseteori, där omsorgsgivaren läser av omsorgstagaren och försöker förstå och sätta sig in i barnets situation. Genom modellering kan pedagogen integrera barnet i en omsorgsfull relation och visa respekt för det ställningstagande barnet tagit. Vill barnet hålla avstånd ska omsorgsgivaren föregå som god förebild och respektera barnets beslut. Samtidigt ska omsorgsgivaren se förbi barnets uttrycka behov och ställa sig

frågan: är det uttrycka behovet det bästa för omsorgstagaren? Detta för att inte hamna i ett tillstånd som kan leda till en beröringsbrist. Utifrån Noddings (2015) teori tåls det att fundera på huruvida pedagogen i sin berättelse arbetar utifrån mönster och principer. Om ett barn inte gillar beröring i en situation tar respondenten med sig samma förhållningssätt i nästa möte med det specifika barnet. Omsorgsetiska principer menar att omsorgsgivaren istället ska se varje möte med nya ögon och att barnet möjligen föredrar en viss behandling i ett sammanhang, för att i nästa sammanhang svara annorlunda.

6.2 Vem får fysisk beröring?

I denna del presenteras vem som får mest fysisk beröring utifrån olika aspekter, såsom kön, ålder och behov av extra stöd.

6.2.1. Flickor

Studiens resultat exponerartydligt att pedagogerna anser att flickor visar större intresse för fysisk beröring är än pojkar. Flickor får också mer beröring än pojkar. Ändå påtalar

respondenterna att behovet är detsamma när de beskriver situationen utifrån ett genusperspektiv. Så här beskriver en pedagog sin erfarenhet:

Flickor har det i sig på ett annat sätt, alltså det här att vara mamma vilket bjuder in till att sitta i knät i jämförelse med pojkar som istället sänder ut signaler “-nej, jag sitter bra här liksom. (Ellen, 2020-04-06)

Citatet ovan beskriver att flickor har ett annat behov av att ta emot och ge fysisk beröring. Pojkar visar avhållsamhet genom att sända ut tydliga signaler som indikerar ”håll dig på avstånd”. Pedagogen menar att hon erbjuder fysisk beröring till båda könen och att hon inte söker tjejer oftare än killar. Samtidigt poängterar respondenten: -alltså det är ju mycket möjligt att man gör sådant utan att tänka på det (Ellen 2020-04-06). Noddings (2015) betonar att inte luta sig mot fasta principer utan att vid varje möte ställa sig frågan -Vad behöver barnet? Ur ett omsorgsetiskt perspektiv beskrivs vikten av att se till varje enskild

individ, det vill säga barnet, utan generella antaganden som beskriver att barnet behöver tillmötesgås efter en specifik mall. En respondent som svarade på vår fråga, blev tyst för en stund och ställde en motfråga som fick oss att fundera vidare på den primära frågan:

Jag upplever att flickor söker mer fysisk beröring än pojkar men det är först märkbart när barnen blivit lite äldre. Men jag upplever ändå att behovet av beröring är huvudsakligt hos flickor oavsett ålder. Hade det sett annorlunda ut om det funnits fler manliga pedagoger i förskolan? Hade pojkar varit mer kramiga då? (Petra, 2020-04-06)

Citatet ovan beskriver att flickor får mer beröring än pojkar och att åldern även påverkar mängden beröring. Pedagogen lyfter en frågeställning som problematiserar mäns frånvaro i förskolan. De los Reyes och Mulinari, (2005) menar att ett intersektionalitet teoretiskt perspektiv tvingar oss att se verkligheten med nya ögon, att kön och ålder påverkar hur pedagoger möter barnet i förskolan. Som pedagoger måste vi våga ifrågasätta gamla och nya normer samt likheter och olikheter. Ett effektivt arbetssätt kan vara att arbeta

normkritiskt och rikta blicken mot föremålet, det vill säga barnet.

6.2.2. Yngre barn

Utifrån vårt resultat råder det skillnader mellan hur yngre och äldre barn ges fysisk beröring. Pedagogerna menar att det är mer naturligt att ge det yngre barnet beröring då barnet saknar ett väl utvecklat verbalt språk eller inte kan tolka instruktioner på samma nivå som det äldre barnet. Resultatet visar att pedagoger befinner sig i det yngre barnets höjd eftersom de ofta sitter på golvet en stor del av sin arbetsdag. En respondent valde att uttrycka sin upplevelse på följande sätt:

Jag upplever att yngre barn får mer beröring. Vi håller dem oftare i handen, har dem i vårt knä vid samlingen eller i famnen när vi arbetar. Vi lyfter upp och ner från stolar och vagnar och även här tillför vi en fysisk beröring som vi många gånger inte tänker på. Jag anser att det många gånger beror på

praktiska skäl att de yngre barnen får mer beröring men jag anser även att de yngre barnen behöver mer beröring än de äldre barnen. De yngre barnen är

också mer vana vid att vara nära en vuxen, oftast vårdnadshavaren och jag tror att om jag som pedagog på förskolan ger det barnen en liknande fysisk

beröring så skapar det trygghet hos barnet. (Jill, 2020-04-06)

I citatet ovan beskriver pedagogen att åldern spelar roll för mängden fysisk beröring. Det yngre barnet får automatisk mer beröring än det äldre barnet. Pedagogen väljer i sin

intervju att betona att åldersperspektivet inte bara gäller de praktiska momenten utan även i övriga omsorgssituationer, där vi pedagoger agerar som en trygg famn. Hon menar att de yngre barnen är mer vana vid att vara nära en vuxen, oftast vårdnadshavaren. Därför vill pedagogen skapa trygghet hos barnet genom att bemöta det med en trygg famn. Genom omsorgsetikens komponent, modellering, ser vi att pedagogens beskrivning av att lyfta barnet upp och ner i vagnar och stolar skapar en omsorgsfull relation. Här förenas en omsorgssituation med det praktiska momentet.

Studien visar att ju äldre barnet blir ju mer avtar fysisk beröring och förekommer då främst i samband med olyckshändelser eller bråk. Det äldre barnet sitter oftare bredvid en

pedagog, av den enkla anledningen att knäet ofta är upptaget av de yngre barnen. Utifrån svaren kunde vi konstatera att: -jag ger säkert beröring till vissa barn medans mina kollegor ger till andra. Men jag tror nog inte att de äldsta får lika mycket beröring som vi ger de allra yngsta” (Matilda, 2020-04-29)

6.2.3. Behov av extra stöd

Fyra av fem respondenter menar att barn i behov av extra stöd får mer fysisk beröring än barn som inte anses vara i behov av extra stöd. Pedagogerna ansåg att dessa barn var i ett behov av fysisk beröring eller att barnet fungerade bättre i barngruppen genom fysiskt stöd från pedagogen. Två respondenter ansåg att de var lyhörda för alla barns behov men att det till synes ändå var barn i gruppen barn med behov av extra stöd som fick fysisk beröring. Ellen beskriver:

De barnen som man vet har det lite tuffare hemma försöker man stötta mer i olika situationer, att man kanske lägger en hand på axeln för att de ska veta att man finns där och stöttar. (Ellen, 2020-04-06)

I citatet beskriver pedagogen att barn som lever i en kämpig hemsituation erbjuds stöd i form av fysisk beröring där pedagogen visar att hon finns där för barnet. Med ett

omsorgsetiskt perspektiv ser vi hur pedagogerna använder sig av komponenten modellering. Noddings (2015) påpekar att det inte är tillräckligt att pedagogen berättar att hen finns där för barnet utan att pedagogen de facto finns där fysiskt för barnet. Genom att lägga en hand på axeln eller ge en öppen famn förtydligar pedagogen att hen finns där som stöd.

En respondent skiljde sig från övriga respondenter och beskriver att hon inte ser skillnader i mängd beröring mellan barn som är i behov av extra stöd kontra barn som inte anses vara i behov av extra stöd. Respondenten påpekar att det är högst individuellt och såg inget mönster kopplat till dessa kategorier. Samma respondent beskrev vidare:

När det gäller barn i behov av extra stöd så får man vara beredd på att det som fungerar idag kanske inte fungerar imorgon. Att idag vill hen inte ha någon fysisk närhet men imorgon kanske en kram är accepterad. (Petra, 2020-04-06)

I citatet beskriver respondenten vikten av att inte låsa sig vid att ett specifikt barn gillar eller inte gillar fysisk beröring. Vi ser beskrivningen som ett förhållningssätt utifrån

omsorgsetikens princip: Det finns inga färdiga recept! Varje möte är ett unikt möte och det går inte att utgå från tidigare erfarenheter. Noddings (2015) lyfter frågan: Är det uttryckta behovet verkligen det bästa för omsorgstagaren? Vidare beskriver respondenten att det kan uppstå dilemman eftersom pedagogen har ett invant mönster av att vara närmre barn i behov av extra stöd.

Många gånger så är det samma barn som har behovet i dessa situationerna och det kan vara svårt, ett dilemma när man då ser ett behov hos någon annan. Vem behöver mitt stöd mest? (Petra, 2020-04-06)

Citatet ovan beskriver en svår situation där pedagogen berättar att det ofta är samma individ som har behov av fysisk närhet. Hon upplever att övriga barn får stå tillbaka, barnets

önskan om fysisk beröring går det inte att uppfylla eftersom det är brist på en tom famn. Noddings (2015) beskriver att omsorgsgivaren behöver ställa sig frågan; Kommer detta behov att skada andra? Genom samtal och observation av barnet kan pedagogen upptäcka eventuella behov av att göra förändringar för barnet och på så sätt behålla sin kritiska blick.

6.3 I vilket syfte får barnet ta del av pedagogens fysiska

närhet?

I analysen kunde vi finna tre olika teman, lågaffektivt bemötande, visa “kärlek” och vägleda barnet. Dessa tre teman representerar pedagogernas primära syfte med fysisk beröring.

6.3.1. Lågaffektivt bemötande

I vår studie ser vi syfte och vinst med fysisk beröring som en lugnande effekt. Det kan vara i olika situationer såsom vid bråk mellan barnen, känslomässiga handlingar och för att skapa trygghet för barnet. Majoriteten av respondenterna använder lågaffektivt bemötande som begrepp i sina intervjuer. Syftet är att fånga barnets uppmärksamhet med ett positivt betingat tillvägagångssätt genom fysisk beröring. Den fysiska beröringen motverkar att mötet får en negativ effekt. En av respondenterna beskriver sitt huvudsakliga syfte med fysisk beröring i sin yrkesroll på följande sätt:

Framförallt som ett lågaffektivt bemötande och framförallt med de barnen som är i behov av lite mer stöd. De barnen har ju ofta sitt namn i en negativ klang. Till exempel -Pelle! sluta nu Pelle! Då kan beröring vara en jättepositiv del genom att bara peta lite på benet och påminna om att, -Tänk nu på det här! och bara möta blicken. På så vis behöver man inte nämna namnet i en negativ klang. Att påminna med hjälp av beröring. (Lina, 2020-04-09)

Citatet ovan beskriver att pedagogens primära syfte med fysisk beröring är att undvika att barnets namn ska få en negativ laddning om det används vid tillrättavisning. Istället använder hon sin hand och berör barnet för att göra barnet medvetet om att situationen är på väg åt fel håll. Noddings (2015) bekräftelseteori kan i enighet med respondenternas förhållningssätt tolkas som ett agerande utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv.

Omsorgsgivaren bemödar sig att läsa av vad omsorgstagaren försöker förmedla genom att förstå varför någonting sker, detta är utgångspunkten till pedagogens handlande. Även om pedagogen inte stödjer det specifika agerandet är det ändå betydelsefullt att betona för barnet att “jag vet att du försökte” och bekräfta barnet genom att visa att pedagogen ser ett bättre jag bakom agerandet. Med hjälp av Noddings (2015) modelleringsmetod tolkar vi pedagogerna som högst aktiva med att vara goda förebilder som visar genuin omsorg genom sitt agerande då de konfronterar barnet med positiv fysisk beröring.

6.3.2. Visa “kärlek”

Samtliga respondenter beskriver hur de på olika sätt använder fysisk beröring för att visa barnet ömhet och omtanke. Dels använder de fysisk beröring för att barnet ska förstå att de är omtyckta och dels för att ersätta föräldrarnas trygga famn eller att kompensera för utebliven ömhet hemifrån. Respondenterna har olika syften med varför de visar ömhet och omtanke men sammantaget använder samtliga respondenter fysisk beröring som verktyg för att bekräfta barnet. Majoriteten betonar vikten av att känna in varje barns behov och försöka möta och kompensera varje enskild individ. Petra beskriver:

Jag frågar ofta barnet om hen vill ha en kram. Åldern är lite “knölig”, för de äldre barnen ska gärna inte visa att de vill kramas. Ibland kan jag tänka att jag vill bekräfta barnet och om jag då ber om en kram, på vems villkor blir det då? Viktigast är ändå att lyssna in barnet och se om det finns ett behov. Vara där och bekräfta. (Petra, 2020-04-06)

I citatet ovan säger pedagogen att hon vill bekräfta barnen med kramar men att de äldre barnen inte vill synliggöra sitt eventuella behov av en kram. Pedagogen funderar på om kramen då är till för barnet? Hon poängterar att syftet är att vara tillgänglig för barnet och fylla ett upplevt behov. Noddings (2015) beskriver syftet med att skapa dialog med omsorgstagaren, detta sker tillsammans med barnet genom att reflektera och kritiskt granska omsorgsgivarens agerande. Handlandet skapar en förståelse och en inblick i varför pedagogen gör på ett speciellt sätt och beskriver vilka konsekvenser det kan medföra. Utöver pedagogens egna initiativ är det är framförallt ett tolkat ömhetsbehov som gör att barnet själv söker sig till pedagogens fysiska närhet. Samtliga respondenter beskriver hur de i första hand väntar in barnets signaler och hur de därefter agerar utifrån de givna signalerna. Lina berättar om vinsten med fysisk beröring:

För de barn som inte får fysisk beröring hemifrån, för dem som känner att de kan komma till förskolan och tanka “gos” eller vad det nu kan vara hos en pedagog. (Lina, 2020-04-09)

I citatet ovan beskriver pedagogen att hon ser förskolan som en plats där barn som behöver kompensera för utebliven beröring hemifrån kan få sitt behov tillfredställt på förskolan. Med hjälp av omsorgsetikens bekräftelsekomponent ser vi i vår studie att pedagogerna ser sitt uppdrag som värdefullt både för sig själva och för barnet. Noddings (2015) menar att omsorgsetiken bygger på ett krav att omsorgsgivaren känner omsorgstagaren väl för att upptäcka vad hen eftersträvar. Detta gör sig tydligt genom att pedagogerna upplever att de har god insyn i barnets liv och på så vis vet hur de ska bekräfta barnet.

6.3.3. Vägleda barnet

Respondenterna beskrev att syftet med fysisk beröring är att vägleda eller guida barnet. De använder aktivt fysisk beröring som verktyg för att styra eller förklara olika situationer för barnet. Fysisk beröring används för att förstärka det verbala språket och utveckla barnets kunskap kring att fysiskt beröra varandra. Pedagogerna samtalar om fysisk beröring med

barnen i syfte att förmedla kunskap om hur vi förhåller oss till varandra med respekt för sin egen och den andres integritet. Pedagogen Matilda beskriver:

Barnen ska få lära sig hur man liksom tar på varandra, för alla tycker inte om det. Att man tar frågan, -Är det okej att jag tar upp dig eller är det okej att jag ger dig en kram? Syftet är också att barnen får höra detta och får med sig den kunskapen. Ibland när det går för hårt till mellan barnen brukar vi säga -Men hur ska vi nu göra? Så visar man såhär försiktigt. (Matilda, 2020-04-29)

Citatet ovan beskriver respondentens två syften med att tillfråga barnet om lov innan hon tar i barnet. Dels för att försäkra sig om barnets vilja men även för att vara ett föredöme inför andra barn. Vid tillfällen då barn tar oönskat hårt i varandra lyfter pedagogen frågan hos barnen: hur ska vi agera mot varandra? Genom praktisk handledning visar pedagogen barnet hur man bör ta i andra människor. Ur ett omsorgsetiskt perspektiv gör det sig tydligt hur pedagogen låter barnen träna på att visa omsorg gentemot andra och reflektera kring detta. Noddings (2015) betonar att barn behöver vuxna förebilder som visar och

tillsammans diskuterar dilemman, något pedagogen tydligt beskriver i sin berättelse. Majoriteten av respondenterna benämner vikten av att vara barnens förebilder och att använda både fysiskt och verbalt språk för att tydliggöra rätt och fel. Ellen däremot vägleder barnen fysiskt främst för att komplettera det verbala språket:

Jag är på en språkavdelning där barnen har svårt med språket och förståelsen, då kan det ibland vara att vi ska till detta rummet och då leder man dem till detta rummet och ibland är det att de inte kan vara i ett rum för att det blir bråk och då får man också ta ut dem och då får man guida dem genom att röra dem. (Ellen, 2020-04-06)

Citatet ovan beskriver att syftet med fysisk beröring är att förflytta barn mellan olika platser. Pedagogen beskriver att syftet är att förstärka sitt verbala språk och förståelsen för vad hon vill förmedla till barnen. Den omsorgsetiska aspekten, att föra dialog med

forskare är det intressant att fundera på vad som sker mellan rollerna när barnet inte besitter tillräckliga språkkunskaper och kan avläsa pedagogens handling. Noddings (2015)

beskriver: för att uppnå de moraliska kraven behöver barnet förstå orsaken till pedagogens agerande. Samtidigt poängteras personliga och kulturella skillnader som gör att omsorgen ser olika ut i varje enskilt möte.

6.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis visar vårt empiriska material att fysisk beröring används av pedagoger för att öka barnets välmående. Pedagogerna utgår i första hand från barnets begäran av fysisk beröring samtidigt som majoriteten av respondenterna menar att hälften av all beröring sker på pedagogers initiativ. De barn som signalerar ett behov av fysisk närhet, vilket uppfattas av en pedagog, får fysisk beröring. Begreppet fysisk beröring bottnar i en rädsla att kränka barnets integritet och resulterar i ett tabubelagt förhållningssätt. Utifrån resultatet av respondenternas svar kan vi med hjälp av ett intersektionellt perspektiv

konkludera att yngre flickor med behov av extra stöd är den målgrupp som får störst mängd fysisk beröring. Samtidigt kan vi utifrån empirin se att respondenterna exemplifierar pojkar som den målgrupp som pedagogerna själv berör för att motverka eller bryta negativt

beteende. I vår studie kunde vi även uppmärksamma tre primära syften med fysisk

beröring: lågaffektivt bemötande, visa kärlek samt vägledning. Det lågaffektiva bemötandet grundar sig i pedagogens erfarenhet av goda resultat av fysisk beröring i dessa möten. Pedagogernas gemensamma syfte är till största del att genom ett omsorgsfullt

förhållningssätt visa kärlek, dels för att arbeta kompensatoriskt för hemmet och dels för att barnet ska förstå pedagogens genuina känslor och engagemang. Pedagogerna menar att fysisk beröring i vägledningssyfte förstärker det verbala språket på ett effektivt sätt. Slutligen beskrev respondenterna att fysisk beröring är ett självklart moment i deras yrke och ett verktyg i deras arbete. Ändå ser vi genom vårt analysarbete att de inte väljer att diskutera fysisk beröring kollegialt i arbetslaget.

7. Diskussion

I diskussionskapitlet presenteras våra tankar och reflektioner av resultat som framkommit ur vår analys. I resultatdiskussionen kommer vi att förhålla oss till studiens resultat, samt analysera och diskutera forskningsområdet utifrån litteratur och tidigare forskning. Syftet med processen är att våra forskningsfrågor får stå i fokus för diskussionen. Kapitlet delas in i resultatdiskussion och metoddiskussion. Det avrundas med ett avslutande stycke som sammanfattar slutsatsen av denna studie.

7.1 Resultatdiskussion

I tidigare forskning belyser Bergnehr och Cekaite (2017) att fysisk beröring har en social funktion och är betydelsefull hos barn oavsett ålder och kön. Wahlström (2003)

karakteriserar tydliga skillnader mellan integrationen av pojkar och flickor. Resultatet av studien indikerar att pedagoger upplever att flickor är mer fysiska än pojkar och vill oftare sitta i pedagogens knä. Wahlström (2003) menar att flickors “övertag” leder till att pojkar inte har samma möjlighet att uttrycka sina signaler som leder till närhet och fysisk beröring. Förklaringen till varför pojkar inte får samma närhet och beröring kan vi koppla till vår analys där resultatet av analysen visar att pedagoger uttrycker att flickor tar större plats än pojkar i förskolan. Respondenterna i vår studie menar att det oftare är flickor som

signalerar att de vill ha fysisk närhet. Vår studie påvisar även att pedagogernas primära syfte är att “visa kärlek” för att skapa goda relationer och bekräfta barnet. Ett syfte som får respondenterna att fundera kring pojkars signaler som enligt Wahlström (2003) kan utebli och resultera i mindre mängd fysisk beröring.

Brodin och Hylander (1998) framhåller i tidigare forskning att pedagogers bemötande skiljer sig mellan flickor och pojkar. Det kan bero på den egna synen på könsroller och de väljer att poängtera vikten av att analysera den egna könsrollen (ibid). Vi kan utifrån vår analys se att ett flertal respondenters svar visar att flickor och pojkar bemöts olika genom fysisk beröring. Resultatet visar även att flickor redan vid tidig ålder har en dragning till kvinnliga pedagoger. En förklaring kan vara att pedagogen är kvinna, en av respondenter valde att uttrycka: - för att flickor har det i sig på ett annat sätt, de moderliga känslorna