Projekt uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörigstöd 2014-2015.

Socialförvaltningen

Projekt uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörig-stöd 2014-2015.

Projekt uppsökande verksamhet

avseende äldre sammanboendes

behov av anhörigstöd 2014-2015.

Författare: Eva Telander, projektledare, Marie Ernsth Bravell, äldrestrateg Styrgrupp: Eva Telander, Marie Ernsth Bravell, Carin Wiberg, Kajsa

Samuelsson, Kristina Hansson, Johanna Karlsson

Datum: 2015-10-19

Socialförvaltningen

Projekt uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörig-stöd 2014-2015.

Förord

Under projektet ”Uppsökande anhörigstöd” har jag fått möjlighet att träffa ett stort antal äldre personer. Jag känner en tacksamhet över alla dessa människor som har valt att öppna sitt hem för mig och min kollega Kristina Hansson (anhörigkonsulent). Personerna har delat med sig av sina erfarenheter, tankar och delar från deras liv. Dessa möten har gett mig en ökad förståelse för hur det kan vara att åldras, vilka glädjeämnen som finns och vilka svårigheter man kan möta. Många av de äldre jag mött har uppgett att de har ett gott allmäntillstånd, trots vissa besvär med ohälsa och funktionsnedsättningar. Påfallande många har också uppgett att de har en stark önskan att klara sin vardag självständigt i den mån det går. De uppger samtidigt att om den dagen kommer då de behöver samhällets stöd för att vardagen ska fungera, så känns det tryggt att veta vart man kan vända sig. Det är inte möjligt för mig att återskapa alla dessa möten och goda samtal vi haft. Men jag vill ändå dela med mig några av de tankar och erfarenheter som jag fått ta del av. Därför har jag valt att i rapporten återspegla mindre delar från mötena med våra äldre medborgare genom små citat.

Eva Telander, Projektledare

Jag är 27 år inombords. Jag känner mig bra men är kroppsligt dålig. Man måste vara positiv. En positiv inställning och musiken betyder mycket för mig. Det är vår positiva inställning till livet som gör att vi är pigga. Man kan inte ha det bättre än vi.

- 2 -

Sammanfattning

Jönköpings kommun har i många år arbetat aktivt med anhörigstöd och ser ständigt ett behov av utveckling. Syftet med detta projekt var att öka kunskapen hos kommunens äldre medborgare om rätten till anhörigstöd samt erbjuda ett individanpassat stöd om behov och önskemål finns. Ett delsyfte var också att undersöka om män och kvinnor upplevde olika behov av stöd. Efter en identifiering av målgruppen genomfördes 150 hembesök, och 299 intervjuer, för att ge

information och för att efterfråga hur de allra äldsta klarar sin vardag och om det fanns behov av stöd och omsorg från kommunen. Projektet visade att en majoritet av de allra äldsta

sammanboende klarar sin vardag självständigt, ibland genom att stötta varandra. Det fanns också en stark önskan om att fortsätta vara självständig samtidigt som informationen om

anhörigstöd och kommunens äldre-omsorg var högt uppskattat. De flesta deltagarna uttryckte en ökad trygghet i att nu ha kännedom om vart de kan vända sig. Projektet har varit uppskattat och ett flertal anhöriga som stödjer en närstående har identifierats. Ett flertal av dessa anhöriga har nu en kontaktperson i anhörigstödsteamet och valt att delta i anhörigstödets verksamhet. Det stöd som deltagarna efterfrågar liknar mycket det stöd som redan finns tillgängligt i kommunen, vilket antyder att det inte krävs utveckling av nya former, utan snarare utveckling av befintliga.

- 3 -

Innehåll

Vad säger lagen? ... 7

Anhörigstödsteam och Demensteam ... 8

Att vara äldre anhörig ... 9

Anhörigstödets betydelse ... 9

Att vara i behov av hjälp från sin anhörig ... 10

Kort om hälsa och aktivitet ... 10

Genusperspektiv ... 11 Metod ... 12 Kartläggning ... 12 Urval hembesök ... 12 Genomförande hembesök ... 13 Analys ... 14 Etiska övervägande ... 14 Resultat ... 15 Kartläggning anhörigstöd... 15

Kartläggning av beviljade insatser enligt SoL ... 16

Hembesök ... 18

Kommentar anhöriga och närstående... 20

Skillnader mellan män och kvinnor ... 21

Kommentar hälsa och aktivitet ... 22

Efterfrågat stöd ... 24

Kommentar efterfrågat stöd ... 24

Kommentarer om självständighet ... 27

Diskussion ... 28

- 4 -

Utveckling av det stöd som finns ... 30

Skillnader mellan män och kvinnor ... 32

Konklusion ... 33

Referenser ... 34

Bilagor ... 36

Bilaga 1. Information om hälsofrämjande hembesök ... 36

- 5 -

Inledning

En stor del av kommunens äldre medborgare stöttar eller vårdar en närstående i mer eller mindre omfattning. Trots ändringen i Socialtjänstlagen 2009, där stödet till anhöriga förstärktes från bör till ska, saknar ett stort antal äldre medborgare information om rätten till anhörigstöd. Enligt Socialtjänstlagen har kommunerna också en skyldighet att bedriva uppsökande

verksamhet och erbjuda hjälp och stöd till dem som har behov och önskemål om det.

Projektet ”Uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörigstöd” har varit ett bra forum att ge information och att öka kunskapen om kommunens äldreomsorg och om rätten till anhörigstöd. Det har också inneburit en möjlighet att erbjuda stöd och/eller hjälp till dem som behöver och önskar. Många av de äldre personer som har deltagit i projektet uttryckte en ökad trygghet i att fått kunskap om vart de kan vända sig med frågor samt vilken form av stöd/hjälp som kommunen kan erbjuda.

Syfte

Syfte med projektet ”Uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörigstöd” var att:

- Öka kunskapen hos kommunens äldre medborgare om rätten till anhörigstöd och att erbjuda ett individanpassat stöd om behov och önskemål finns.

- Undersöka upplevelsen av ett sådant individanpassat anhörigstöd samt om det finns könsskillnader i efterfrågan och nyttjandet av anhörigstöd.

Mål

Målet var att öka antalet anhöriga som får information och kunskap om sin rätt till anhörigstöd i syfte att underlätta deras vardag samt erbjuda ett individuellt utformat anhörigstöd då sådana behov finns. Målet var också att – om behovet finns – förändra och utveckla anhörigstödet för att möta de anhöriga kvinnornas och männens olika behov.

6

Bakgrund

Centrala begrepp

Rapporten utgår från tre centrala begrepp: anhörig, närstående och omsorg. Nedanstående begreppsförklaring kommer från Socialstyrelsens termbank (Socialstyrelsen, 2012).

Anhörig är den personen som ger omsorg till en närstående person som är äldre, är långvarigt sjuk eller har en funktionsnedsättning. En anhörig är en person som bistår en annan inom familje- eller släktkretsen som exempelvis make/maka, föräldrar, mor- och farföräldrar, barn och barnbarn, sambo, särbo eller annan person som granne eller vän.

Närstående är den person som tar emot omsorg av en anhörig på grund av hög ålder, långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning.

Omsorg är vård, stöd, hjälp och omsorg som ges till en närstående person som är äldre, är långvarigt sjuk eller har en funktionsnedsättning. Omsorgen kan innebära bland annat hjälp och stöd med personlig hygien, praktiska saker som inköp, städ och tvätt, hjälp med ekonomin samt sociala insatser.

Eftersom hälsa och aktivitet är faktorer som är förknippade med behov av informell och formell vård och omsorg, så belyser rapporten även hälsa och aktivitet hos de allra äldsta.

Anhöriga idag

Majoriteten av all äldreomsorg i Sverige som utförs idag, ges av anhöriga. Uppemot var femte vuxen person ger någon form av stöd eller hjälp till en närstående. Flera studier visar att anhörigomsorgen har ökat i takt med att den offentliga omsorgen har genomgått nedskärningar (Sand 2014). Anhöriga som ger stöd, vård och omsorg till en närstående är ingen homogen grupp. Det är ofta något som smyger sig på och som den anhörige sakta glider in i. Det som börjar med att man tillfälligt räcker någon en hand kan utvecklas till att bli dygnet runt arbete (Matheny, 2013). Många äldre anhöriga som ger omsorg till sin partner försöker klara sig själva, eller med ytterst lite hjälp från den kommunala omsorgen. Samtidigt uppger många att de känner sig ensamma i sitt åtagande (Jegermalm, m.fl. 2014). Äldre anhöriga är oftast makar eller sambo som hjälper och stödjer sin partner i det egna hemmet. Att ge stöd och omsorg till en närstående kan vara både positivt, och samtidigt fysiskt och psykiskt påfrestande. Ingens situation är den andres lik och var och en av dessa anhöriga har sina individuella behov som behöver tillgodoses. En faktor som många av dem har gemensamt är en önskan om att bli

7 underlättade och avlastade i sin arbetsbörda. Genom stöd till anhöriga kan de positiva effekterna öka, och de negativa minska (Nolan, 2015). För att kommunerna ska kunna erbjuda ett bra anhörigstöd är det viktigt att möta de anhöriga där de befinner sig och erbjuda ett individuellt stöd utifrån deras önskemål och behov (Winqvist, 2010).

Vad säger lagen?

År 1998 infördes en ny bestämmelse i socialtjänstlagens (SoL) 5 kap. 10 § där det står att: ”Socialtjänsten bör genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder.”

Lagen åtföljdes av statliga stimulansbidrag och satsningen kallades Anhörig 300. Syftet med stimulansbidragen var att stimulera kommunerna i samverkan med anhöriga och

frivilligorganisationer till att utveckla stödet till anhöriga som vårdar äldre, funktionshindrade och långvarigt sjuka. Anhörig 300 har på flera sätt varit framgångsrik när det gäller att utveckla anhörigstödet och att synliggöra anhörigas situation och ta tillvara på deras erfarenheter. Huruvida stimulansbidragen har bidragit till att förebygga utbrändhet, förbättra anhörigas livskvalitet och nå anhöriga i ett tidigt skede är svårare att bedöma (Socialstyrelsen, 2002).

Efter 2001 och Anhörig 300 genomfördes flera satsningar för att stimulera kommunerna till att utveckla ett varaktigt stöd till anhöriga av god kvalitet. Genom årliga enkäter till kommunerna har Socialstyrelsen haft möjlighet att följa utvecklingen och utbudet av anhörigstöd i

kommunerna (Socialstyrelsen, 2009). Den 1 juli 2009 infördes en ny skrivning i 5 kap. 10 § SoL där det framgår att ”Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder.

Den nya lagen förstärker alltså kommunens skyldighet att erbjuda stöd från bör till ska, i syfte att underlätta för de personer som hjälper och stödjer närstående. Stödet som kommunerna ska erbjuda till anhöriga ska kännetecknas av individualisering, flexibilitet och kvalité. Lagen är en markering som antyder att omsorgen om anhöriga ska bygga på ett samarbete mellan anhöriga och offentlig omsorg. Anhörigas insatser i form av stöd, vård och omsorg ska erkännas, vilket avspeglas i den nya lagstiftningen.

Många makar ser det som en självklarhet att hjälpa och stödja sin närstående när behov uppstår. Makars ansvar är också reglerat i äktenskapsbalken där den generella utgångspunkten är att makar själva avgör hur stort ansvar de vill ta för att hjälpa, stödja eller vårda sin närstående. Enligt 6 kap.1 § äktenskapsbalken har makar ett gemensamt ansvar för ekonomi och skötsel av

8 hemmet men det finns inga krav på att hjälpa sin maka/make med den personliga omvårdnaden. Det innebär att det är upp till var och en i vilken omfattning han/hon vill hjälpa sin make/maka med personliga omvårdnads-sysslor (Socialstyrelsen, 2013). Studier visar att makar ofta hjälper varandra med så kallade Instrumentella Aktiviteter i Dagligt Liv (IADL) som till exempel städning, tvätt, matlagning etc. När behov uppstår för att klara så kallade Personliga Aktiviteter i Dagligt Liv (PADL) som till exempel toalettbesök, dusch och matning, så efterfrågas oftare stöd från formell omsorg (Socialstyrelsen, 2008).

Anhörigstödsteam och Demensteam

I Jönköpings kommun finns både Anhörigstödsteam och Demensteam. Båda teamen arbetar med, och erbjuder, stöd till anhöriga som hjälper och/eller stödjer någon närstående i det egna hemmet. En övervägande del av det anhörigstöd som ges idag, ges till gifta/sammanboende som ger stöd/hjälp till sin närstående maka/make/sambo.

Anhörigstödsteamet finns lokaliserat i Anhörigcentrum som i sin tur är samlokaliserat med Seniorernas Hus. Anhörigstödsteamet består av en anhörigkonsulent som arbetar med

övergripande frågor, och anhörigstödjare som ger ett individuellt anpassat anhörigstöd utifrån COAT-modellen. COAT står för Carers Outcome Agreement Tool och är ett vetenskapligt framtaget instrument och samtalsmodell som ger en överblick av vilken form av anhörigstöd som är aktuellt. I modellen betraktas anhöriga som experter på sin egen situation och

instrumentet syftar till att stödja de anhöriga och ge individanpassat anhörigstöd.

Frågeformuläret är indelat i tre områden: 1) Hjälpa dig att vårda 2) Göra livet bättre för dig, samt 3) Göra livet bättre för din närstående. COAT-samtalet mynnar ut i en individuell stödplan som ger vägledning till fortsatt hjälp/stöd för den anhörige.

Demensteamet är en resurs som bland annat stödjer anhöriga till personer med demenssymtom och inkluderar arbetsterapeuter, kuratorer och sjuksköterskor. Demensteamet stödjer också personer med demenssymtom direkt och de stödjer personal som arbetar med personer med demenssymtom. Även Demensteamet erbjuder enskilda samtal enligt COAT-modellen till anhöriga som hjälper/stödjer en närstående.

Demensteamet och Anhörigstödsteamet erbjuder anhöriga en kontaktperson och ett antal aktiviteter att delta i efter behov och önskemål. Exempel på aktiviteter:

• Torsdagscafé som vänder sig till anhöriga och närstående. • Föreläsningsserier med utgångspunkt anhörigomsorg.

• Anhörigcirkel för barn till demenssjuka föräldrar och för makar/sambos. • Samtalsgrupper utifrån olika teamen:

9 • När mår man bra som anhörig

• Inflyttning till äldreboende • Våga vilja leva vidare.

• Må bra dagar i Vrigstad, dit man kan åka för några dagars rekreation • Solrummet som ger en stunds avkoppling.

• Relaxen erbjuder taktil massage i rofylld miljö.

Förutom ovanstående så anordnas varje år sommarfest, julfest och nationella anhörigdagen vilket är populära inslag i anhörigstödets verksamhet med många besökare.

Att vara äldre anhörig

De flesta som utför anhörigomsorg ger ganska få hjälptimmar och anhöriga mellan 45 – 65 år utför flest omsorgstimmar till en närstående, uppskattningsvis 70 % av den utförda

anhörigomsorgen. De flesta ger ganska få omsorgstimmar var och en för sig, men det är för den skull inte oviktig omsorg. Med stigande ålder ökar de anhörigas omsorgstimmar per person och det är de äldre i samhället som ger mest omsorgstimmar räknat utifrån enskilda individer. Uppskattningsvis står de äldre 65 år och uppåt för 30 % av omsorgstimmarna till närstående, och ca 40 % av anhöriga mellan 65 – 80 år ger daglig hjälp. Fyra femtedelar (80%) av anhöriga, 80+, ger daglig hjälp och en fjärdedel (25%) av dessa äldre lägger genomsnitt 7 – 8 timmar i veckan på omsorg till en närstående, oftast en partner. En mindre andel, 2 %, av dessa äldre utför mer eller mindre dygnet runt omsorg (Jegermalm, m.fl., 2014). Att vara anhörig som ger omsorg när man själv är äldre med nedsatt hälsa och ork är ingen enkel uppgift (Winqvist, 2010). Det många anhöriga efterfrågar är en god vård och omsorg till deras närstående och ett individanpassat och flexibelt stöd till dem själva (Socialstyrelsen, 2014a).

Anhörigstödets betydelse

Ett bra anhörigstöd innebär kunskap om lagstiftningen och information om anhörigas rättigheter och skyldigheter samt om vilken hjälp och stöd som erbjuds genom kommunens hemsjukvård och hemtjänst m.m. Att i förväg, innan behov uppstår, känna till vilka rättigheter och

möjligheter de har som äldre medborgare, om behov uppstår, ger för många en bra trygghet. Informationen ska då innehålla både vilket stöd och hjälp den närstående kan få, och vilket stöd som den anhörige kan få. Det är svårt att veta hur många av de anhöriga som har kännedom om att det finns anhörigstöd och om stödet verkligen når dem som behöver det mest. Mycket av det anhörigstöd som finns idag är uppbyggt kring äldre makar. Något som anhöriga efterfrågar är lättillgängliga och individuellt anpassade vård- och omsorgstjänster av god kvalitet. Anhöriga vill vara delaktiga, bli sedda och lyssnade på samt bemötta med respekt. De goda sidorna med att kunna hjälpa sin närstående ska inte heller underskattas. Många anhöriga upplever det positivt att kunna hjälpa och stödja sin närstående. Ju mer omfattande omsorgsinsatser den

10 anhörige ger desto mer påverkar det dock den anhöriges livskvalitet negativt, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt (Sand, 2014).

Att vara i behov av hjälp från sin anhörig

Att förlora sina funktionsförmågor påverkar inte bara den fysiska upplevelsen utan också självbilden. Det väcker en sorg och saknad, livet förändras och möjlighet till självbestämmande minskar rejält. Risken finns att den som är beroende av hjälp med personlig omvårdnad (PADL) inte längre känner att den egna kroppen är något privat, utan något som andra bestämmer över. Det är viktigt att få bevara sin värdighet och självbild trots hjälpbehov (Whitaker, 2009). Det är skillnad på att få sina omsorgsbehov tillgodosedda av en anhörig eller genom den offentliga omvårdnaden. I den offentliga omvårdnaden är hjälpbehovet det centrala. När det gäller anhörigomsorg är det främst den personliga relationen som är det centrala. Många gånger blir omsorgsbehovet något som stärker relationen och gör att den närstående och den anhörige kommer närmare varandra men den tidigare relationen, innan rollerna i förhållandet förändrades, har stor betydelse för dess utveckling (Gough, m.fl., 2011).

Äldre personer som är beroende av andra i det dagliga livet upplever ofta sämre hälsa, nedsatt fysisk och psykisk förmåga samt svårigheter att delta i sociala sammanhang. Möjligheten till fortsatt aktivitet och social gemenskap trots nedsatt funktionsförmåga är en betydelsefull del för ett bra åldrande (Berleen, 2003). Självbestämmandeprincipen är viktig att diskutera inte minst utifrån ett anhörigperspektiv, då de många gånger kan hamna i rollen som ställföreträdande. Om den äldre på grund av sjukdom inte längre kan företräda sig själv, så har de anhöriga en viktig roll i att skydda samt bevara den äldres personliga integritet och värdighet. Det är de anhöriga som har en nära och långvarig relation till den äldre som oftast vet bäst vad som är

betydelsefullt i hans/hennes liv. Att ta tillvara på de anhörigas kunskaper är viktigt för att den äldre ska kunna leva ett värdigt liv hela livet (Whitaker, 2009).

Kort om hälsa och aktivitet

Att beskriva hälsa och aktivitet hos äldre personer är inte enkelt då de självklart inte är en homogen grupp. Det finns emellertid vissa områden som är betydelsefulla och som kan påverka äldres möjligheter till ett långt hälsosamt liv. Det finns även stora vinster att arbeta med

förebyggande och hälsofrämjande insatser riktat mot äldre. En bra hälsa hos den äldre

befolkningen leder till minskat behov av vård och omsorg samtidigt som åldrandet i sig består av flera förändringar som inkluderar både biologiska, psykologiska och sociala processer. De allra äldsta som uppger att de har en god hälsa har ofta valt en aktiv livsstil som påverkar deras hälsa och välbefinnande positivt. Livsstilen kännetecknas då många gånger av en meningsfull vardag, ett aktivt engagemang, bra fysik, bibehållen intellekt och goda sociala relationer.

11 Sociala nätverk är också av betydelse, och många äldre personer uppger att de har ett bra socialt nätverk och någon som de kan vända sig till om de behöver personligt stöd. De äldre som saknar ett personligt stöd och någon att samtala med upplever ofta en sämre hälsa. För de allra äldsta är det familjen, främst make/maka och barn, som innebär det viktigaste sociala nätverket (Berleen, 2003). Det är alltså viktigt att arbeta förebyggande genom att hitta och erbjuda äldre en social gemenskap för att förhindra inaktivitet, social isolering och ensamhet (Whitaker, 2013).

Med stigande ålder är det till viss del naturligt att funktionsförmågor och hälsostatus försämras, och att bli trött efter en fysisk ansträngning är normalt, på grund av kroppens biologiska förändringar. Upplevelsen av en ihållande trötthet som inte går att vila bort kan emellertid vara symtom på sjukdom och bör undersökas (Wånell, 2012). Trötthet kan också vara en konsekvens av sysslolöshet och frånvaro av stimulans (Whitaker, 2009). Äldre personer som är både fysiskt aktiva och socialt engagerade i det dagliga livet upplever generellt en bättre hälsa och

välmående. Aktivitet i sig ökar inte enbart livslängden utan den ger även fler hälsosamma år till livet (Berleen, 2003).

Genusperspektiv

Äldre personer är inte bara mottagare av omsorg utan också ofta givare av omsorg, vilket är en viktig aspekt att lyfta. Många förknippar begreppet omsorg med en kvinna som ger hjälp och stöd till någon i dess närhet. Den vanligaste omsorgsgivaren för makar är emellertid den andra maken, varav nära hälften av dem är män. De senaste 20 års forskning har påvisat att män i hög utsträckning ger omsorg till närstående och då främst till sin partner (Sand, 2014). Kvinnornas informella roll som omsorgsgivare har många gånger tagits för given i Västeuropa samtidigt som männens roll som omsorgsgivare inte är lika framträdande. Denna bild bör förändras eftersom många män står inför det faktum att deras närstående har ett omsorgsbehov och inför valet om de ska ta på sig ett omvårdnadsansvar eller inte. För många känns inte heller ”valet” att bli anhörigvårdare som självvalt. Det är omständigheter i livet i form av sjukdomar eller olyckor som gör att människor inte längre klarar sin vardag självständigt. På grund av den rådande bild, med kvinnor som omsorgsgivare, bryter männen som stöttar och vårdar anhöriga i viss mån mot flera av de rådande förväntningarna i samhället. Det kan försvåra för männen i det offentliga livet. Samtidigt visar studier att män som är anhöriga med omsorgsansvar för en närstående, ofta utvecklar en bättre och mer genuin relation till sina barn. Dessa män hittar också ofta alternativa förhållningssätt på att vara man med förändrad syn på det offentliga livet och privata livet där de sociala relationerna står i fokus (Sandberg, mfl, 2013). Det är emellertid viktigt att kommunerna som erbjuder anhörigstöd uppmärksammar genusaspekten. Flera studier har påvisat att det är mer vanligt att äldre par har hemtjänstinsatser om det är kvinnan som behöver

12 hjälp. Det är med andra ord mer vanligt att en kvinna hjälper/stödjer sin make utan insatser från den offentliga omsorgen än när mannen vårdar sin maka. Skillnaderna mellan äldre män och kvinnor som vårdar en närstående tycks dock har minskat över tid, vilket antas bero på äldre mäns förbättrade rörlighet och förmåga att utföra hushållsarbete. I praktiken innebär det att anhöriga som hjälper sin närstående utan några insatser från den offentliga omsorgen generellt har ökat och det är fler anhöriga, män och kvinnor, som står ensamma i sitt åtagande

(Szebehely, 2013).

Samtidigt som män erbjuds mer stöd i form av t.ex. hemtjänst jämfört med kvinnor, så är de aktiviteter som erbjuds som anhörigstöd ofta är kvinnodominerande och med sysslor som i viss mån kan uppfattas riktas till kvinnor (Socialstyrelsen 1998). Äldre män och kvinnor har till viss del olika behov och det måste äldreomsorgen vara beredd att möta så att äldre män och kvinnor inte behöver anpassa sig till ett förutbestämt utbud. Det är också viktigt att kommunerna lever upp till socialtjänstlagens intentioner, som innebär att det är den enskildes unika behov av hjälp/stöd som ska tillgodoses (Johansson, 2009).

Metod

Kartläggning

Innan hembesöken påbörjades gjordes en kartläggning av anhörigstödet i kommunen med syfte att undersöka:

1. Antal personer som erhåller/nyttjar anhörigstöd. 2. Vilken form av anhörigstöd som erhålles/nyttjas. 3. Fördelningen mellan kvinna/man.

I februari 2014 genomfördes en kartläggning av anhörigstödet avseende växelboende, avlösning i hemmet, dagverksamhet och korttidsvistelse. Antal personer som hade en kontaktperson i anhörigstödsteamet inkluderades också i kartläggningen. Uppgifterna inhämtades från kommunens dokumentationssystem (Magna Cura). Efter 150 genomförda hembesök, i maj 2015, genomfördes ännu en kartläggning. Resultaten visar inte på någon markant skillnad mellan de två olika tidsperioderna.

Urval hembesök

Identifiering av urval som var aktuella för hembesök skedde via folkbokföringsregistret baserat på födelseår och via kommunens dokumentationssystem Magna Cura. Antagandet var att behov av stöd ökar med stigande ålder samt att många sammanboende hjälper någon eller varandra utan att erhålla stöd från kommunen. I syfte att identifiera målgruppen ”sammanboende äldre utan kontakt med kommunens socialtjänst” samkördes därför folkbokföringsregistret med

13 kommunens dokumentationssystem Magna Cura (där uppgift om personen är beviljad insats eller ej enligt SoL 4 kap 1§ finns). Identifiering av studiepopulationen påbörjades utifrån de allra äldsta i kommunen och successivt nedåt i ålder. Urvalskriterierna var att

1. Personerna skulle vara gifta/sammanboende med någon.

2. Ingen i hushållet skulle vara beviljade insatser enligt SoL 4 kap 1§, med undantag de som har trygghetslarm och/eller blivit beviljad insats genom förenklad

biståndshandläggning.

Målet var att genomföra 300 intervjuer, det vill säga besöka 150 sammanboende par. Syftet med det specifika urvalet var att nå de äldre gifta/sammanboende som inte har varit i kontakt med någon biståndshandläggare, och därmed inte heller fått någon information om kommunens anhörigstöd.

Av totalt 216 tillfrågade par tackade slutligen 150 par JA till ett hembesök med en intervju, det vill säga drygt 69%. Av de totalt 216 par som kontaktades via brev ”Hälsofrämjande

hembesök” och ett åtföljande telefonsamtal med erbjudande om hembesök så tackade 50 par nej till hembesök, men de tackade ja till att få utvald information hemskickad. Ytterligare 16 par tackade nej till både hembesök och utskick av material och information. Anledning till varför personerna tackade nej till hembesök var flera men många av dem tillfrågade som tackade nej uppgav att de inte hade något behov av hembesök av kommunen då de var så pigga och inte hade några betydande svårigheter i vardagen. En del tackade nej på grund av att de hade mycket inbokat och kände att de varken hade behov av hembesök eller tid med det. Majoriteten av de som tackade nej var ändå nöjda med att vi erbjudit hembesök och tyckte att det var ett bra initiativ.

Den äldsta personen som deltagit i projektet var 99 år. När 150 stycken hembesök (299 intervjuer) var genomförda så var den äldsta personen i det sammanboende paret 89 år.

Genomförande hembesök

De personer som identifierades enligt ovanstående kriterier erhöll ett informationsbrev: Hälsofrämjande hembesök (Bilaga 1) i sin brevlåda. Informationsbrevet beskrev syftet med projektet och det framgick också att de skulle komma att bli kontaktade inom två veckor för att erbjudas ett hembesök och att en intervju skulle genomföras samtidigt.

Under hembesöket fick deltagarna information om kommunens verksamhet och en intervju genomfördes (Bilaga 2). Syftet med intervjun var att undersöka hur deltagarna skulle vilja ha det, vad som är viktigt för dem och vilka önskemål de har, angående anhörigstöd. Intervjun

14 innehöll också frågor om deltagarnas hälsa, hur de klarar sin vardag idag och om de var aktiva som frivilligarbetare eller i organisationer. Det framgick också i brevet att svaren på de frågor som ställds skulle användas för att utveckla anhörigstödet i Jönköpings kommun, samt att fördjupade analyser utifrån baserat på intervjun skulle genomföras och presenteras.

Vid varje hembesök lämnades en mapp med utvald information samt namn och telefonnummer till personer som de kan vända sig om de har några ytterligare frågor eller funderingar. Den information som alla har fått ta del av är Service-Ellen, resurspersoner, färdtjänst, anhörigstöd, broschyren Säkerhet i vardagen och program-blad till kommunens träffpunkter.

Förutom ovanstående har extramaterial och information delats ut utifrån behov och önskemål. Det kan handla om bl.a. trygghetslarm, hemtjänst, hemsjukvård, broschyren Hjälp oss att bli bättre och information om avgifter.

Analys

Resultaten från analyserna har analyserats både kvalitativt och kvantitativt. Deskriptiva statistiska analyser, som till exempel chi-två-test och t-test, har genomförts i syfte att beskriva deltagarna och för att undersöka skillnader mellan män och kvinnor. En mycket manifest innehållsanalys har genomförts för att kategorisera vissa svar, som till exempel efterfrågat stöd och frivilligaktiviteter. Därefter har statistiska analyser genom-förts på dessa kategorier. De kvantitativa resultaten har också belysts med citat i syfte att öka förståelsen. De statistiska analyserna har genomförts med SPSS 21.0.

Etiska övervägande

Urvalet i studien är en sårbar grupp och då måste alltid etiska övervägande göras och ta ställning till. För den här studien gjordes därför en etisk prövning av Hälsohögskolans etiska råd (dnr: 2014/13-8). Baserat på de synpunkter som inkom från det etiska rådet så utformades

informationsbrevet så att det tydligt framgick att studien hade två syften; att ge information och att undersöka hur anhörigstödet kan utvecklas. Brevet tydliggjordes också i det hänseende att sammanställningen kommer att användas i forskning samt att deltagarna hade blivit utvalda eftersom de inte hade något biståndsbeslut från kommunen.

Kontaktuppgifter till både anhörigkonsulent och forskare infogades i brevet. Det är viktigt att de äldre personerna verkligen förstod vad de tackade ja till, och det tydliggjordes alltså. Det

framgick självklart också att deltagande var fullt frivilligt och att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande, utan att förklara varför och utan att det påverkade deras framtida

15 Ett annat etiskt dilemma som diskuterats i projektgruppen är det faktum att endast en av de gifta/sammanboende personerna ger sitt samtycke per telefon. Det har därför varit viktigt att vid hembesöket återigen tillfråga båda parterna om de vill delta i intervjun. I enstaka fall har det hänt att det på grund av sjukdom med kognitiv svikt, inte har varit möjligt att intervjua bägge parter.

Projektet har identifierat äldre som till viss del har haft behov av omfattande omsorgs-insatser från sina anhöriga, det vill säga en skör grupp. För en utomstående har det ibland varit svårt att förstå hur de anhöriga har orkat, då det kan ha handlat om ett omfattande omsorgsansvar 24 timmar om dygnet alla sju dagar i veckan. En del av dessa par har efter information om vilken stöd/hjälp som finns att tillgå i kommunen tagit emot hjälp från det offentliga och de flesta har önskat en kontaktperson i anhörig-stödsteamet. Det finns emellertid par som valde att inte ta emot hjälp från den offentliga omsorgen, trots stora omsorgsbehov. Anledningarna är flera, som till exempel att det är svårt att släppa in främmande människor i sitt hem och/eller att överlämna omsorgs-ansvaret till någon annan. Det kan också vara så att den närstående bara vill ha hjälp ifrån sin maka/make. Projektet har varit ett bra forum att nå dessa människor. Då de fått information om vilken hjälp/stöd som finns att tillgå både för den närstående och den anhöriga.

Resultat

Kartläggning anhörigstöd

Tabell 1 innehåller statistik på insatser som finns tillgängliga som stöd för anhöriga idag. Tabellen redovisar beviljade insatser enligt SoL 4 kap 1 § i form av växelboende, avlösning i hemmet, korttidsvistelse och dagverksamhet. Växelvård och avlösning i hemmet är ett direkt riktat stöd till anhöriga och deras närstående. Korttidsvistelse och dagverksamhet kan beviljas som stöd i form av avlastning för anhöriga, men kan även beviljas enbart utifrån den enskildes behov av insatsen, utan koppling till anhörigstöd. Anhörigstödet riktar sig till de anhöriga som hjälper/stödjer någon närstående i det egna hemmet. Det är den närstående som är i behov av stöd och hjälp från sin anhörig som blir beviljad biståndsbedömd insats enligt socialtjänstlagen. Det innebär att även om syftet med insatsen är att ge de anhörige avlastning, så är

biståndsbeslutet beviljat till den som har ett omsorgsbehov. Att få en kontaktperson i

anhörigstödsteamet är däremot ingen biståndsbedömd insats. I tabellen nedan redovisas således närståendes beslut om olika insatser, samt anhörigas kontakter med anhörigstödsteamet. Samtliga insatser är emellertid lagstadgade enligt socialtjänstlagen. Dagverksamhet, växelboende, korttidsvistelse och avlösning i hemmet utgår från 4 kap 1§ SoL medan anhörigstödets verksamhet har sin utgångspunkt från 5 kap 10 § SoL.

16

Tabell 1. Antal gifta/sammanboende personer som var beviljade växelboende, avlastning i hemmet, dagverksamhet, korttidsvistelse och antal personer som har en kontaktperson i anhörigstödsteamet februari 2014 samt maj 2015.

Avlösning i hemmet Växelboende Kontaktperson i anhörigstöds-teamet Dag-verksamhet Korttids-vistelse Februari 2014 Totalt 106 40 167 91 80 Män 74 30 41 50 43 Kvinnor 32 10 126 41 37 Maj 2015 Totalt 94 41 173 99 83 Män 61 28 44 58 50 Kvinnor 33 13 129 41 33

Anhörigvårdarna i Jönköpings kommun erbjuds avlösning när de behöver egen tid för att uträtta ärenden av olika karaktär eller för att koppla av. För avlösningen ansvarar hemtjänstpersonal. Avlösning i hemmet i upp till 20 timmar/månad är kostnadsfri för den enskilde. Tabell 2 redovisas beviljat och använt stöd, 2014 och 2015.

Tabell 2. Beviljad och använd avlösning i hemmet februari 2014 och maj 2015.

Beviljad avlösning Använd avlösning

Feb 2014 Maj 2015 Feb 2014 Maj 2015

Totalt 106 94 43 39

Män 74 61 31 28

Kvinnor 32 33 12 11

Kartläggning av beviljade insatser enligt SoL

De personer som blivit tillfrågade och tackat ja till hembesök har alla haft gemensamt att de inga insatser varit beviljade enligt 4 kap 1 § SoL, med undantag av trygghetslarm och förenklad biståndshandläggning. Efter genomförandet av de 150 hembesöken gjordes en kartläggning (juni 2015) av de 299 personer som intervjuats. Kartläggningen genomfördes för att utreda om de intervjuade efter genomförda hembesök ansökt och blivit beviljade insatser enligt 4 kap 1 § SoL. Kartläggningen visar att majoriteten av de som intervjuats fortfarande inte hade några beviljade insatser (Tabell 3).

17

Tabell 3. Beviljade insatser juni 2015 avseende deltagare i projektet.

Inga insatser enl. 4 kap. SoL Beviljad insats enl. 4 kap. SoL Hem-tjänst Dagverk-samhet Korttids- vistelse Särskilt boende Av-lösning Avliden Totalt 241 50 39 1 2 8 4 8 Män 116 25 18 1 1 5 2 7 Kvinnor 125 25 21 0 1 3 2 1

I nedanstående tabell (4) framkommer vilken form av hjälp som är beviljad inom kategorin hemtjänst. Den beviljade hemtjänsten är indelad i tre grupper; service, omsorg och matportion i hemmet. Service står för hjälp med städ, tvätt, inköp, bank och apoteksärende. Omsorg står för personlig omsorg, promenad, ledsagning och tillsyn.

Tabell 4. Typ av beviljad insats (hemtjänst) för deltagarna i projektet.

Service Omsorg Matportion

Total 31 20 20

Man 15 7 10

Kvinna 16 13 10

Med hänsyn till att den uppsökande verksamheten har vänt sig till de allra äldsta i kommunen som är gifta/sammanboende så är det påfallande få personer som har någon beviljad insats enligt 4 kap 1 § vid aktuellt kartläggningstillfälle. Av de 299 personerna som har intervjuats har endast 50 personer någon form av beviljad insats. Resultatet stämmer väl överens med de genomförda intervjuerna där önskan att klara sig själv-ständigt i den mån det går är stor. Många av dem som intervjuats har dock framfört att det känts bra att få information och kunskap om kommunens verksamhet, vilken hjälp som kan erbjudas och vart man kan vända sig om behov av hjälp uppstår. Kunskap, information och en personlig kontakt med en representant från kommunen bidrar till en ökad trygghetskänsla för många äldre. Det material som lämnats och skickats ut med information om en del av kommunens verksamhet och kontaktuppgifter, ger personerna som deltagit möjlighet att ta kontakt längre fram om de behöver råd och stöd.

18

Hembesök

Totalt var det 299 personer som deltog i intervjuer vid hembesök (se Tabell 5). Efter

hembesöken kategoriserades personerna, baserade på om någon i paret var beroende av hjälp från sin anhörig eller ej, vilket mynnade i fyra olika kategorier:

1. Helt oberoende av hjälp liksom den de sambodde med (om något skulle hända med någon av dem skulle den andre parten klara sig själv).

2. Helt oberoende men hjälper sin sambo (anhörigvårdare).

3. Båda i paret är beroende av hjälp av varandra/stöttar varandra (om något skulle hända med någon av dem så skulle den andre parten var i behov av stöd och hjälp från någon annan). 4. Är helt beroende av hjälp av sin sambo (närstående).

I Tabell 5 redovisas samtliga deltagare baserat på denna indelning.

Tabell 5. Beskrivning av samtliga deltagare (N= 299).

Helt oberoende n (%) Anhörigvårdare n (%) Stöttar varandra n (%) Beroende/ närstående n (%) Totalt 135 (45,2) 70 (23,4) 22 (7,4) 72 (24,1) Män 68 (45,9) 27 (18,2) 10 (6,8) 43 (29,1) Kvinnor 67 (44,4) 43 (28,5) 12 (7,9) 29 (19,2) Civilstånd Gift 126 (47,9) 61 (23,2) 18 (6,8) 58 (22,1) Sambo/partner 6 (46,2) 4 (30,8) 0 (0) 3 (23,1) Änka/änkeman 2 (13,3) 1 (6,7) 2 (13,3) 10 (66,7) Singel/skild 0 3 2 1 Bor med: Make/maka/partner 130 (48,1) 61 (22,6) 18 (6,7) 61 (22,6) Barn/föräldrar/annan 5 (17,2) 9 (31,0) 4 (13,8) 11 (37,9)

Ålder och hälsa:

Ålder, medel (sd) 87,7 (4,6) 82,7 (10,0) 86,1 (8,8) 89,8 (4,6)

Skattad hälsa, median 4 4 3,5 3

Som synes i Tabell 5 är merparten av de intervjuade äkta makar som bor tillsammans.

Majoriteten (knappt hälften) av dem är också helt oberoende, där båda parterna i hushållet klarar sig bra, och skulle göra så även om något skulle inträffa med den andre. Även om det i Tabell 5 ser ut som om kvinnor oftare är anhörigvårdare, och männen oftare är närstående, så är denna skillnad inte statistiskt säkerställd (Χ2_{=6,54, p = 0,088) när hela gruppen inkluderas i}

19 analyserna. De deltagare som har bedömts som anhörigvårdarna skattar emellertid sin hälsa som signifikant bättre (F=8,4, p < 0,001) och de är också signifikant yngre än övriga grupper

(F=14,6, p < 0,001).

Av de 70 personer som identifierades som anhöriga, 43 kvinnor och 27 män, och som gav mer eller mindre omfattande omsorgsinsatser till en närstående, önskade drygt hälften (41), 30 kvinnor och 11 män, erhålla en kontaktperson i anhörigstödsteamet. Flertalet av dem har också valt att delta i anhörigstödets verksamhet. Tabell 6 redovisar det anhörigstöd som nyttjats till och med juni 2015 av de 41 nya anhöriga som identifierats i projektet. De som tackat ja till anhörigstöd har fått information om anhörigstödets verksamhet samt information om

kommunens verksamhet utifrån deras egna behov och önskemål. Vid kartläggningstillfället hade också 22 av de nya anhöriga genomfört ett COAT-samtal med sin kontaktperson i anhörigstöds-teamet.

Tabell 6. Nyttjat anhörigstöd av nya anhöriga fram till och med juni 2015.

Total Män Kvinnor Information 41 11 30 COAT-samtal 22 5 17 Relax 3 0 3 Solrummet 5 1 4 Föreläsning 2 0 2 Anhörigcirkel 7 2 5 Samtalsgrupp 3 1 2 Torsdags-cafét 10 2 8 Må-bra dagar 1 0 1

Det bör nämnas att ännu fler har deltagit i olika former av verksamhet och fler stödsamtal är gjorda efter mätningen i juni. Det finns även personer som tackat nej till fortsatt kontakt som efteråt hört av sig med frågor och funderingar. Det får anses som en positiv förlängning av projektet, då det på så vis får leva vidare i någon form även efter att den uppsökande verksamheten är avslutad.

20

Kommentar anhöriga och närstående

Att ta på sig rollen som anhörigvårdare kan var ett mycket stort åtagande som inte alltid känns frivilligt. Det är ofta något som tillkommit i relationen på grund av sjukdom eller

funktionsnedsättning. De goda sidorna med att kunna hjälpa och stödja sin närstående ska emellertid inte underskattas och många anhöriga upplever det positivt att kunna hjälpa och stödja sin närstående. De gör det för att det känns naturligt att stötta sin partner och det fungerar bra.

Min man skulle inte klara sig själv. Jag lämnar honom någon timme när jag går och handlar, men aldrig någon längre stund. Jag är rädd att han ska trilla. Jag gör allt här hemma och hjälper honom med hygienen. Men så länge jag orkar så gör jag gärna det (Kvinna, 86 år).

Anhörigomsorg och offentlig omsorg skiljer sig åt på många sätt. Den offentliga omsorgen är inriktad på hjälpbehovet och olika former av omsorgsinsatser sätts in. Anhörigomsorgen bygger främst på den personliga relationen och omsorgsinsatserna är det sekundära. Balansgången mellan den personliga relationen och omsorgsinsatser är svår för många. De anhöriga som upplever att stödinsatserna har blivit det centrala och personliga relationen blivit det sekundära har ofta ett stort omvårdnadsansvar för en närstående med betydande funktionsnedsättningar. De anhöriga som ger omfattande omsorgsinsatser riskerar att få en negativ inverkan på den egna hälsan både fysiskt och psykiskt.

Jag hjälper min man flera gånger om dagen, ibland ropar han efter mig på natten. Minnet är borta, efter fem minuter kan han fråga samma sak igen. Det är inte alltid han känner igen sina barn. Jag orkar inte längre, vi behöver hjälp. Det kanske är lättare för någon

utomstående att hjälpa min man. Han är så envis och det är svårt för mig att hjälpa honom (Kvinna, 82 år).

Det är ingen självklarhet att den anhörige vill ta ett omvårdnadsansvar och inte heller någon självklarhet att den som är behov av omvårdnad vill ha hjälpen ifrån sin anhörige. Det är viktigt att komma ihåg valfriheten som gäller huruvida omvårdnadsinsatser ska genomföras i en parrelation. Det finns personer som av olika anledningar hellre tar emot hjälp från det offentliga istället för den anhöriga.

Vad har kommunen att erbjuda om man inte har sinnet i behåll? Jag vill inte att min fru ska sköta hela mig. Har jag inte sinnet i behåll så vill jag flytta till ett boende och min fru kan komma dit och hälsa på mig. Jag vill inte att hon ska behöva ta hand om mig och det är med omtanke till henne. Jag vill att hon ska ha det bra (Man, 91 år).

21

Skillnader mellan män och kvinnor

Eftersom projektet riktade sig främst till kommunens äldre medborgare och bland annat syftade till att undersöka om det fanns könsskillnader avseende anhörigvård och anhörigstöd i den populationen så har följande analyser genomförts på de deltagare som var över 67 år. Det innebär att de barn/svärsöner/svärdöttrar med mera som deltagit i intervjuerna, och som är under 67, inte har inkluderats i nedanstående analyser. Inte heller svar från personer som ansågs vara allt för kognitivt nedsatta har analyserats.

Tabell 7. Beskrivning av skillnader mellan män och kvinnor avseende hälsa, ålder och aktiviteter. Män Kvinnor Ålder (medel) 89,4 85,6 Hälsa (median) 4 4 Aktiv/frivilligarbete Ja (n (%)) Nej (n (%)) Har varit (n (%)) 39 (48,8) 41 (41,4) 63 (58,3) 41 (51,2) 58 (58,6) 45 (41,7) Antal aktiviteter 1 2 ≥ 3 81 21 3 60 21 5 Typ av aktiviteter Intresseföreningar Pensionärsorganisationer Kyrklig verksamhet Idrottsverksamhet Hjälporganisationer Kamratföreningar Politiskt Försvaret 30 24 21 26 10 16 4 3 33 20 30 8 15 6 4 1

Männen är signifikant äldre jämfört med kvinnorna. Det kan också här noteras att gruppen ”närstående” är signifikant äldre (medel 90,3, sd 3,0) jämfört med gruppen ”anhörigvårdare” (84,3, sd 7,3) även när deltagarna < 67 år är exkluderade i analyserna (F= 14,55, p < 0,001). Det innebär att ålder och kön samvarierar i förklaringen till de olika indelningarna. Det finns ingen signifikant skillnad i självskattad hälsa mellan män och kvinnor.

Det är fler kvinnor som uppger att de inte är, eller har varit, aktiva i någon form av frivilligarbete-/aktivitet ((Χ2_{=12,6, p = 0,012). Samtidigt var det många av deltagarna som} uppgav fler än en aktivitet/frivilligarbete. Det finns samband mellan frivilligarbete/aktiviteter och typ av beroende, där de deltagarna där båda i paret är oberoende av hjälp oftare också är eller har varit aktiva. De som oftast har svarat ”Nej” på frågan om aktivitet/frivilligarbete är anhörigvårdare (30 = 46%) och närstående (27 = 40%) (Χ2_{=18,1, p = 0,006). När det gäller typ} av aktiviteter och frivilligarbete så uppgav signifikant fler män att de var eller hade varit aktiva i

22 olika typer idrottsföreningar. För övrigt fanns inga könsskillnader när det gäller typ av

aktiviteter och/eller frivilligarbete.

Kommentar hälsa och aktivitet

Många av de som deltagit i projektet har varit självständiga i sin vardag och uppgett att de har en bra livskvalitet. En stor del av de äldre personer som intervjuats har uppgett att de har ett ganska gott eller mycket gott allmäntillstånd. Intervjuerna gav intryck av att dessa pigga äldre har en genuin livslust. Det finns saker som de är engagerade i och intresserade av och de har ofta ett väl fungerande socialt nätverk. Flera av de som deltagit har varit inspirerade människor som delat med sig av sina kunskaper och livserfarenhet. Som till exempel mannen som

undervisade i filosofi, och konstnären som fortfarande var aktiv i sitt målande eller den pigga 94-åriga kvinnan som berättade att hon och hennes man aldrig ägt en bil, vart de än skulle så gick eller cyklade de.

Har tidigare varit mycket aktiv i Hallby men det slutade jag med när jag fyllde 85 år. Det är därför jag är så pigg, att jag varit aktiv under många år (Man, 93 år).

En man uttryckte det som att i relation till min ålder så är jag pigg och en man sa att jag mår förvånansvärt bra. Personerna som uppgav att de hade ett mycket gott eller ganska gott allmäntillstånd satte det inte synonymt med att de inte hade några krämpor. Visst hade många av dem krämpor i form av nedsatt ork, dåliga knä, försämrad hörsel och syn, yrselbesvär m.m. men trots krämpor och svårigheter i vardagen så kände dessa äldre att de hade ett bra liv.

Jag har det bra egentligen utifrån min ålder. Jag har hjärtsvikt som gör att jag inte kan anstränga mig så mycket, då räcker inte luften till. Balansen är dålig. Jag brukar gå en liten runda varje dag, det blir inte så långt. Sen tränar jag i trappuppgången, går upp till vinden och ner till källaren (Man, 92 år).

Det går bra så länge jag är pigg. Jag är dålig på att be om hjälp. Ibland tar jag bussen ner till centrum och handlar lite, bara till mig själv (Kvinna, 87 år).

Det är ingen nyhet att fysik aktivitet är viktigt för hälsan men de äldre deltagarna ger ändå budskapet en djupare innebörd, som handlar om ett långsiktigt livsval där rörelse är en naturlig del i vardagen. Det handlar också om att fortsätta engagera sig och att hålla de sociala

relationerna vid liv. Många av de som blivit intervjuade har varit och/eller är fortfarande aktiva i någon form. Flertalet är och/eller har varit engagerade i exempelvis kyrkan, idrottsföreningar eller olika former av kamratföreningar som t.ex. Frimurarna. Många har också ett aktivt

23 samhällsengagemang och följer med i vad som händer i världen, några har varit engagerade inom politik och några engagerade i välgörenhet.

Jag brukar hjälpa mina barnbarn med läxorna. De ämnen jag gillar bäst är matte, fysik och kemi. De säger att jag förklarar bättre än lärarna. Sen är det bra för mig att hålla hjärnan igång. Jag löser sudoku, korsord och spelar bridge. Jag är medlem i Odd-Fellow och sjunger i kör. Är medlem i Hallbys idrottsförening och friluftsfrämjandet, inte lika aktiv medlem längre. Jag har klarat av sorger och svårigheter i livet tack vare att jag är så aktiv. Vi har en sommarstuga i Bohuslän och en andelsstuga i fjällen, jag åkte utför senast i vintras (Man, 92 år).

När människor kommer till den dag då det är dags att pensionera sig så står de inför ett viktigt livsval. Hur man väljer att leva sitt liv som pensionär påverkar hälsan och möjligheterna till ett välmående liv i allra högsta grad. Ett allmänt intresse för livet är något som stämmer väl överens med många av de äldre som blivit intervjuade. Ett flertal av männen har jobbat upp i hög ålder och berättar med stor glädje om sina yrkesliv. Efter yrkeslivet har flera av dem fortsatt engagera sig upp i hög ålder inom frivilliga verksamheter, idrottsföreningar, olika

organisationer och kyrkor. Många av männen och kvinnornas berättelser vittnar om ett mycket innehållsrikt liv, där de berättat om resor, sociala nätverk, intressen och engagemang där de umgåtts med andra.

Vi är medlemmar i Odd Fellow – en loge som är verksam över hela världen. Jag gick med när jag blev pensionär, min man har varit aktiv länge. Det är en givande tillhörighet, vi har möten två gånger i månaden. Man träffar nya bekantskaper och människor i olika åldrar. Sen har vi nära vänner där också (Kvinna, 85 år).

Jag är medlem i SPF men har trappat av undan för undan, det är bättre att släppa fram 65-åringarna. Medlem i Tempelriddarna, frisportarna och hjälper till lite i Svenska kyrkan (man, 91 år).

Att dessa personer uppgav att de hade ett mycket gott eller ganska gott allmäntillstånd är inte synonymt med att de inte hade några krämpor. Visst hade många av dem krämpor i form av nedsatt ork, dåliga knä, försämrad hörsel och syn, yrselbesvär m.m. Men trots vissa krämpor och svårigheter i vardagen så kände dessa äldre att de hade ett bra liv.

Vi är medvetna om att livet slutar i en nedförsbacke och att du till slut hamnar i den situationen att du inte har resurser att klara dig själv (Man, 89 år).

24

Efterfrågat stöd

Tabell 8 beskriver vilken typ av stöd som män och kvinnor efterfrågade i projektet. Män var signifikant oftare närstående medan kvinnorna oftare var anhörigvårdare när endast de äldre deltagarna inkluderades i analyserna (Χ2_{=7,96, p = 0,049). Det var också signifikant fler} kvinnor som önskade fortsatt kontakt på något sätt ((Χ2_{=7,28, p = 0,026) vilket då ter sig ganska} naturligt.

Tabell 8. Beskrivning av skillnader mellan män och kvinnor avseende stöd till anhöriga.

Män N (%)

Kvinnor N (%) Typ (enligt ovan)

1. Oberoende 2. Anhörig 3. Stöttar varandra 4. Närstående 66 (50,4) 25 (37,9) 9 (42,9) 43 (61,4) 67 (49,6) 41 (62,1) 12 (57,1) 27 (38,6) Önskar kontakt Ja Nej Ej aktuellt 17 (32,7) 14 (48,3) 113 (53,8) 35 (67,3) 15 (51,7) 98 (46,2) Önskat anhörigstöd Direkt hjälp Avlösning Ekonomiskt Sociala aktiviteter Information Må-bra-tid Samtalsstöd

Någon att ringa akut Praktisk hjälp Vet ej/Ej aktuellt

28 (46,7) 8 (23,5) 5 (71,4) 5 (45,5) 2 (33,3) 2 (66,7) 3 (23,1) 4 (40) 1 (50) 81 (58,7) 32 (53,3) 26 (76,5) 2 (28,6) 6 (54,5) 4 (66,7) 1 (33,3) 10 (76,9) 6 (60) 1 (50) 57 (41,3)

Det efterfrågade stödet skiljer sig också mellan män och kvinnor. Kvinnor efterfrågar signifikant oftare avlösning av olika slag (t.ex. korttidsvistelser för deras närstående, växelboende, dagverksamhet) och samtalsstöd, det vill säga någon att ringa och tala med (Χ2_{=22,8, p = 0,014). Männen är mer osäkra och signifikant fler män uppger ”vet ej” eller ”det} är inte aktuellt” på frågan om vilket stöd de skulle önska om det var aktuellt.

Kommentar efterfrågat stöd

Många av de som deltagit i projektet har inte haft någon, eller ytterst lite, kunskap om att det finns anhörigstöd i kommunen och att verksamheten är lagstadgad. Väldigt många har uppgett att det känts bra att få information om anhörigstödet och andra verksamheter inom

25 Jag tycker att det var mycket bra med detta besök. Att få information om hemtjänst, service-Ellen, resurspersonerna och anhörigstöd (Kvinna, 91 år).

Många har efterfrågat kunskapen om att få veta vart man ska vända sig och hur man ska göra för att ansöka om hjälp om behovet skulle uppstå. Det upplevs som en bra trygghet att i förväg känna till vilka rättigheter man har som äldre medborgare, om behov av hjälp och stöd skulle uppstå.

Kommunen är svår att förstå sig på. Hur det är upplagt och vad man kan få för hjälp. Det är en svår verksamhet och svårt att veta hur det fungerar. Det har varit bra att ha fått lite information och nu vet vi vart vi kan vända oss om vi behöver (Man, 89 år).

Flera av de intervjuade hade svårt att svara på frågan – Om ni skulle behöva stöd i form av anhörigstöd från kommunen, hur skulle ni vilja att det stödet såg ut? En anledning till att det kändes svårt att svara på frågan var att de inte befann sig i den aktuella situationen. De personer som själva hade upplevt anhörigomsorg, för egen del eller i deras närhet, hade lite lättare att svara på frågan om vilken form av anhörigstöd som efterfrågas. En synpunkt som kom fram var vikten av att lyssna till de anhöriga, ta tillvara deras kunskaper och göra dem delaktiga i de beslut som ska tas.

Jag tycker att man ska lyssna mer på anhöriga som ser på situationen på ett annat sätt. De äldre säger självklart att de vill bo hemma och det är en naturlig sak att säga. Men jag vet flera anhöriga som har fått kämpa för att deras närstående ska få flytta till äldreboende, då de ser att det inte fungerar hemma. Sedan när de väl flyttat in på äldreboende så trivs de så bra. Men det är synd om de anhöriga som måste kämpa så, att de inte lyssnas på mer (Man, 89 år).

Vikten av att anhöriga får direkt hjälp i form av insatser genom hemtjänsten har lyfts fram av flera av deltagarna som ett viktigt anhörigstöd. Många anhöriga känner att de har ett stort helhetsansvar för sin närstående och att då bli avlastad i form av praktiska saker som

exempelvis städ, tvätt och inköp är ett efterfrågat anhörigstöd. Insatser från hemtjänsten kan ge utrymme till återhämtning för anhöriga och mer tid till ett socialt umgänge där relationen får vara i fokus. En kvinna lyfte fram vikten av att anhöriga får hjälp med maten, för att orka med sin situation.

Jag tycker att det är viktigt med maten. Att anhörigvårdare får hjälp med maten. Som anhörig har man säkert full upp och det kan vara lätt hänt att de glömmer bort att äta ordentligt. Äter de inte som de ska så fallerar allt (Kvinna, 84 år).

26 Samtalsstöd är också något som flera anhöriga efterfrågar, speciellt om deras närstående har kognitiv svikt och nedsatt insikt i sitt hjälpbehov. Samtalsstödet som efterfrågas är inte av behandlande och terapeutisk karaktär utan ett samtal där den anhörige får möjlighet att pratat enskilt om hur hon/han har det eller med andra i liknande situation. Med andra ord ett samtal där den anhörige får bli sedd, lyssnad på och bekräftad och där någon frågar efter hur den anhöriga mår. Samtalet ska ge möjlighet att få sätta ord på tankar, känslor och upplevelser.

Det är viktigt att båda mår bra. Har man en anhörig som man inte kan prata med så är det viktigt att man kan få det stödet, någon att prata med. Sen är det bra att veta vart man ska vända sig, om man kan få hjälp med det (Kvinna, 94 år).

Majoriteten av dem som varit anhörigvårdare och som har tackat ja till fortsatt kontakt har varit kvinnor. Det är också en majoritet kvinnor som efterfrågat samtalsstöd, även om ett fåtal män har efterfrågat detta. Alla anhörigvårdare har haft gemensamt att de uppskattat att få

information om vilken hjälp och stöd som finns att tillgå samt vem de kan kontakta om de har frågor eller önskar ansöka om hjälp och stöd i någon form. En del av dem vittnar om en känsla av ensamhet i sitt åtagande och att det känns skönt att veta vart man kan vända sig för att få hjälp eller någon att prata med.

Min fru har en demenssjukdom och jag kan inte lämna henne ensam. Jag hjälper min fru med allt, all omvårdnad, hygien, påklädning och måltider. Sen tar jag hand om huset, trädgården, inköp och matlagning. Det skulle vara bra att ha någon att ringa till om man känner sig villrådig (Man, 86 år).

Att bli anhörig till någon som är beroende av hjälp blir för många en livsomvälvning. Egna behov och intressen kan lätt hamna i bakgrunden och det är viktigt att få samtala med någon om hur livet kan bli så bra som möjligt för båda parterna. Samtalet kan hjälpa den anhöriges att sätta sina egna behov i fokus och möjliggöra en bättre livskvalitet och undvika ohälsa.

Jag har lovat min man att jag inte ska lämna bort honom. Om jag bara klarar av det så ska jag ta hand om honom. Jag lämnar inte min man ensam någon längre stund. Han är ofta trött, har nedsatt balans och glömmer lite ibland. Det skulle vara bra att ha kontakt med någon, någon man kan ringa till och prata med (Kvinna, 87 år).

Att underlätta och avlasta de anhöriga i deras situation är av stor betydelse enligt de tillfrågade, i syfte att undvika ohälsa och utbrändhet och för att förbättra livskvaliteten. Samtalsstöd,

hemtjänstinsatser och avlösning med möjlighet till egen tid och återhämtning är alltså viktiga förebyggande insatser både ur ett individuellt och ett samhälleligt perspektiv.

27 Vi har en vän som vårdar sin man efter att han fick en stroke. Jag tror att det är viktigt att de anhöriga får hjälp med praktiska saker som exempelvis städning, det underlättar för dem. Sen att de får egen tid, åka iväg och göra något annat (Kvinna, 83 år).

Flera av de äldre påpekar att kommunen skulle få göra många av de insatser som de anhöriga gör idag, om de inte fanns. Att anhörigomsorgen är en stor del av den utförda äldreomsorgen är väl känt. Det är viktigt att främja denna stora resurs som anhöriga är, ta tillvara deras erfarenhet och kunskaper genom arbeta förebyggande för att nå ut till dem och ge det stöd och hjälp de efterfrågar. Att ha ett omsorgsansvar för någon 24:7 är ett större ansvar än många av oss kan förstå. Det är av yttersta vikt att ge dessa människor möjlighet till avlösning för att de ska kunna fortsätta leva sitt liv som de tidigare gjort och att fortsätta med sina intressen, träffa familj och vänner.

En vacker dag så orkar inte min man. Det är viktigt att få fortsätta med sina intressen, han kan behöva ledigt ifrån mig (Kvinna, 89 år).

Kommentarer om självständighet

Många av de intervjuade klarade sin vardag självständigt utan något direkt stöd eller hjälp från annan person. Självständighet och att klara sig själv så långt det är möjligt är viktigt för de flesta och det är först när de äldre inte längre själva klara av vardags-sysslorna som tankar om hjälp och stöd efterfrågas.

Jag gör det mesta i hemmet och jag tycker att det går bra. Det är roligt att ha att göra, man vill klara sig själv så länge det går (Kvinna, 93 år).

Flera uppgav också att de klarar sig bra i vardagen tack vare att de stöttade varandra. Flera äldre har berättat om olika strategier de har vidtagit för att klara av vardagen samt möjliggöra för sig själva att behålla sin självständighet så långt det är möjligt. En del har valt att sälja villan och flytta till en mer anpassad lägenhet med närhet till affärer, kommunikationer och vårdcentral.

Vi delar på sysslorna. Varannan dag lagar vi mat och vi turas om att städa också. Bilen kör vi varannan dag för att ingen av oss ska komma ifrån bilkörningen (Man, 94 år).

Vi pratar mycket med varandra och stöttar varandra känslomässigt. Min man är min bäste vän (Kvinna, 85 år).

Flera av de män och kvinnor som intervjuats uppgav att ju äldre de blivit, desto mer har de som par delat på vardagssysslorna för att klara vardagen och för att förbli självständiga. Det var till exempel många män som uppgav att de nu lagar frukost och dammsuger. De antydde att

28 uppgifter som tidigare främst har utförts av den ena partnern, nu på grund av nedsatt

funktionsförmåga hos den ena eller andre, har bytt utförare. Sysslorna i hemmet fördelas mer utifrån efter ork och funktionsförmåga.

Det går bra. Min fru är nästan blind, hon vill göra mycket men kan inte på grund av synen. Vi håller oss flytande. Jag kunde inte laga mat innan men nu har jag lärt mig det. Hon berättar hur jag ska göra (Man, 89 år).

Diskussion

Detta projekt har haft flera mål varav ett av dem var att öka kunskapen hos kommunens äldre medborgare om rätten till anhörigstöd och att erbjuda ett individanpassat stöd om behov och önskemål finns. Detta mål har kan sägas vara uppnått så till vida att 150 hembesök har genomförts och ytterligare 50 par (gifta/sammanboende) som tackat nej till hembesök har fått information hemskickat. Dessa personer har, förutom ökad kunskap om kommunens

anhörigstöd, även fått ökad kunskap och information om kommunens äldreomsorg. De har också fått kontaktuppgifter till projektledare och anhörigkonsulent med en uppmaning att höra av sig om de har frågor och funderingar och/eller om de önskar råd/stöd längre fram. De personer, 299 stycken, som har blivit intervjuade har också haft möjlighet att ställa frågor och lämna synpunkter. Projektet har som helhet upplevts mycket positivt av både deltagare och projektledare. Det har framkommit flera förslag till utveckling av anhörigstödet, som till exempel utökad information och lite förändrad form på de aktiviteter som finns idag. Samtidigt visade det sig att det mycket av det stöd som efterfrågades redan finns i kommunen, fast kanske inte just den form som efterfrågades. Projektet har inte visat på några större skillnader mellan män och kvinnor, men när det gäller just anhörigstöd så efterfrågar fler kvinnor avlösning och samtalsstöd.

Utökad information

En viktig kunskap som framkom i projektet är vikten av att sprida information om kommunens anhörigstöd och att det är en lagstadgad verksamhet som arbetar utifrån ett individuellt

perspektiv. Det var påfallande många som klarade sig själva men det stöd som efterfrågades var information och kunskap och att få reda på vart de vända sig när behov av hjälp och stöd uppstår. Flera av de äldre deltagarna uttryckte det också som bra att få en ökad kunskap om kommunens anhörigstöd och äldreomsorg genom detta projekt. De uttryckte en trygghet i att ha erhållit information om vart de kan vända sig med frågor och funderingar eller om behov av stöd/hjälp uppstår. Det känns bra att kommunen tänker på oss och det här var ett trevligt

29 initiativ är typiska och upp-muntrande kommentarer som framkommit under projektets gång. Att kunskap och information ger trygghet är ingen nyhet utan det påvisas gång på gång (Boström et al 2013; Boström 2014). Att ge information och ökad kunskap är ju ett relativt enkelt och billigt redskap för att öka tryggheten bland de äldre medborgarna. Det är då viktigt att det är begriplig och relevant information.

Projektet har också visat att det finns många anhöriga som hjälper/stödjer någon närstående i mer eller mindre omfattning. Önskan att klara sig själv är stor och många väljer att söka hjälp först när de känner att det inte klarar av situationen självständigt längre. Det är dock viktigt att nå anhöriga i ett tidigt skede då det finns en risk att anhöriga som ger omfattande

omsorgsinsatser riskera att drabbas av egen fysisk- och psykisk ohälsa. Det förebyggande arbetet med att sprida information och öka kunskapen hos våra äldre medborgare är därför en viktig del i anhörigstödet.

Projektgruppen har diskuterat olika metoder för sprida information och öka kunskapen. Ett sätt skulle kunna vara att göra utskick till samtliga personer i kommunen i en viss ålder, till exempel 85 år. Svårigheten är att hitta en lämplig ålder för utskick. Förebyggande hembesök erbjuds på flera ställen i landet (Michaeli mfl. 2010) och då är det ofta 75 år som är gränsen för att erbjudas ett besök. I Danmark är det en lagstadgad insats för alla personer över 75 år. De förebyggande hembesöken genomförs ofta av sjuksköterska och med syfte att undersöka hälsa och funktion och för att ge information om hälsofrämjande åtgärder (Karp m.fl. 2010; Socialstyrelsen 2014b). Syftet med utskick av information enligt det här projektet skulle snarare vara att ge information om kommunens verksamhet och möjligheten att erhålla hemtjänst eller anhörigstöd. Tanken är också erbjuda ett hembesök. Eftersom många (de flesta) 75-åringar är pigga och helt oberoende av hjälp, så kan det vara svårt att ta till sig informationen och när behov väl uppstår, kanske flera år senare, så är information både föråldrad och bortglömd. Kanske bör därför

informationen skickas ut regelbundet efter en viss ålder, som till exempel 80 eller 85 år.

Ett annat alternativ kan vara att lämna information i form av broschyrer och informationsblad till alla som kommer till växelboende, korttid, dagverksamhet och avlösning i hemmet. Informationen bör då också innehålla ett erbjudande om hembesök från någon i teamet i syfte att ge möjlighet att få mer information och kanske utforma ett mer individanpassat anhörigstöd. Det är också viktigt att all personal som arbetar med äldre personer i hemmet har information om anhörigstöd. Därför bör hemtjänst- och hemsjukvårdspersonal erbjudas information om detta så att de kan identifiera anhörigs som kan tänkas ha behov av stöd och support. Då kan de (personalen) och erbjuda dem hembesök från någon i anhörigstödteamet för att ge information och utforma ett individ-anpassat stöd om ett sådant behov finns.