Kritisk granskning av en barnavårdsutredning enligt BBIC

Kritisk granskning av en barnavårdsutredning enligt BBIC

Örebro universitet

Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete 2011

Sammanfattning. Syftet är att klargöra några utredningsmetodiska och etiska problem vid tillämpning av BBIC-konceptet i en barnavårdsutredning. Det framgår att utredningen använder icke rimligt säkerställda uppgifter som grund för analys och bedömningar. Dolda

observationsevidens anförs. Integritetskänsliga uppgifter anförs obehövligt. Ett antal tankefel i utredningen specificeras.

Bakgrund

En mor har 2010-00-00 gett mig i uppdrag att på kritisk-vetenskaplig grund göra en granskning av utredningsmetodiken i två utredningar enligt 11 kap. 1§ SoL rörande hennes båda barn Åsa (ca 3 år) och Jessica (ca 1 år). Utredningarna har genomförts på likartat sätt och jag begränsar därför granskningen till att gälla utredningen om flickan Åsa. Samma utredare och samma datering anges i båda utredningarna.

Granskningen avser enbart utredningsmetodiken och syftar inte till något ställningstagande vad gäller insatser etc. vilket skulle förutsätta att jag genomfört en egen utredning och använt rimligt säkerställd information. Det är även föga möjligt för mig att upptäcka enskilda felaktigheter i uppgifter i utredningen.

Jag har ingen tidigare kännedom om eller relation till eller släktskap med i utredningen berörda personer.

Material och arbetssätt

Jag har haft tillgång till en utredning enligt 11 kap 1§ SoL för vardera barnet och båda daterade 2010-00-00 vid avslutande. Jag har läst igenom utredningen av Åsa och

riktar anmärkningar rörande utredningsmetodiken. En grundläggande utgångspunkt från samhället är att kravet på att ”iaktta saklighet och opartiskhet” inom offentlig förvaltning (Regeringsformen 1 kap 9§) skall gälla vid utredningsarbetet. En ytterligare utgångspunkt är grundläggande saklighetsprinciper vid vetenskaplig verksamhet, t.ex. krav på tydlighet, öppen redovisning, logik, källkritik, rimligt säkerställda uppgifter, precisering, källredovisning, tidsredovisning m.fl.

Anmärkningar gällande utredningsmetodiken 1. BBIC (Barns Behov i Centrum)

Den granskade utredningen har genomförts enligt det i många kommuner använda s.k. BBIC-konceptet. Ett allvarligt, generellt problem med detta koncept är att arbetssättet i BBIC-grundade utredningar underlåter att rimligt säkerställa sakuppgifter, dvs. bestyrkanden från

uppgiftslämnare (alla kategorier), systematisk replikering från av utredningen berörda, kontroller och källkritik i övrigt är inget som framgår av texten att det skulle ha utförts. Det kan även

förekomma andra problem med BBIC-konceptet såsom ett visst mått av överutredande eller att BBIC-konceptet inte passar till problembilden, dvs. rätt slag av utredning görs inte. I detta fall stupar BBIC-utredningen källkritiskt eftersom rimligt säkerställande av använda uppgifter har såvitt framgår ignorerats. Utredningen tillhör kategorin ”skräp in – skräp ut”.

2. Styrande frågeställningar

En utredning skall utgå från relevanta kunskapsbehov och styras av relevanta frågeställningar (möjligen någon hypotes).

På sid. 4 finns rubriken ”Utredningens frågeställningar”, under vilken ett antal frågeställningar anges. Flera av frågeställningarna borde logiskt ha delats upp i separata frågeställningar. Exempelvis: ”Kan Åsas föräldrar A och B tillgodose Åsas behov?” Frågeställningar skall besvaras genom utredningsarbetet, något som förutsätter att utredaren arbetar med allsidiga, relevanta, korrekta/rimligt säkerställda, preciserade, käll- och tidsredovisade, vid behov osäkerhetsmarkerade uppgifter.

Det kan konstateras att svaren per frågeställning kunde angetts tydligare på slutet av utredningen.

Det framstår även som tveksamt om en del uppgifter har med frågeställningarna att göra.

3. Utredningens genomförande

På sid. 4-5 finns ett avsnitt om ”Utredningens genomförande”.

Detta avsnitt uppvisar stora brister vad gäller tydlighet, öppen redovisning och preciseringar. Det saknas uttalad redovisning av principer för urval (inval respektive bortval) av uppgifter

till utredningen. Det saknas upplysningar om hur problematiken med att rimligt säkerställa uppgifter har hanterats, dvs.

- det framgår inte att uppgiftslämnare (föräldrar och referenter) har getts möjlighet att bestyrka (inkl. korrigera, förtydliga etc.) utredarnas sammandrag av lämnade uppgifter

- det framgår inte heller att av utredningen berörda (föräldrarna) har getts möjlighet att systematiskt replikera (dvs. ge replik på alla uppgifter som berör dem själva eller barnen)

- det framgår inte att kontroller och källkritik i övrigt har vidtagits

Ytterligare viktiga brister är att alla datum saknas för samtal, observationer och hembesök (endast datum för en läkarundersökning och för familjerättens upplysningar anges).

Även datum och förteckningar för meddelanden från föräldrarna saknas. Det saknas så när som på en genomsnittlig uppgift tidslängder för observationer, samtal och hembesök. Det saknas även uppgifter om antal samtal etc.

Det nämns inget om hur observationer skedde (fördes t.ex. löpande anteckningar eller inga alls; Är det frågan om nedtecknande av minnen i efterhand?) och om hur säkerställandeproblem och subjektivitetsproblem lösts.

Urvalsproblem är naturligtvis centrala vid observation. Vad observerades? Vad observerades inte?

Och var blev redovisningen av observationerna av? Det saknas nöjaktig redovisning i

utredningens text och någon hänvisning till något separat dokument med tillvägagångssätt och observationer finns inte. Det framgår inte heller att föräldrarna skulle ha fått ge kommentarer till de påstådda observationerna. Anförande av dolda evidens kan inte godtas.

Det kan synas mycket anmärkningsvärt att en överläkare inte sökts på grund av semester och även att vissa journaler inte inkommit under utredningstiden. Vilka åtgärder har utredarna vidtagit för att få in dessa informationer?

4. Bestyrkanden från uppgiftslämnare av sammandrag av lämnade uppgifter

Det framgår inte att vare sig föräldrarna eller andra muntliga uppgiftslämnare skulle ha fått kontrollera och bestyrka de uppgifter som de lämnat till utredarna. Uppgifterna har

i så fall tillförts utredningen utan att vara rimligt säkerställda.

Sådana bestyrkanden skall givetvis ske FÖRE uppgifterna används i analys och bedömningar.

5. Systematisk replikering från dem som berörs av utredningen

(dvs. föräldrarna; barnen kan i detta fall inte anses ha förmåga att replikera)

Det framgår inte att föräldrarna getts möjlighet att systematiskt replikera på de uppgifter som utredarna tillfört utredningen FÖRE uppgifterna används till analys och bedömningar.

6. Analys och bedömning

På sid. 19-24 finns avsnitten ”Analys och bedömning”,

”Övervägda alternativa insatser” och ”Beslut”. Det framgår inte att de uppgifter som dessa

avsnitt grundas på skulle varit bestyrkta respektive systematiskt replikerade av de berörda föräldrarna, FÖRE avsnitten utarbetades. Problemet löses inte genom att utredningen

kommuniceras med föräldrarna EFTER det att avsnitten utarbetats. Utredare har då redan tänkt och skrivit sig fast i sina analyser och bedömningar.

7. Integritet

När det gäller uppgifter om bl.a. personers sexualliv finns anledning iaktta stor restriktivitet och försiktighet i journaler och utredningar. Utredningen innehåller för mycket och obehövliga detaljer om modern inom detta område. När föräldrar har arbeten på samma eller högre risknivå så brukar inte detaljer om arbetet redovisas i utredningarna. Exempelvis arbeten som

byggnadsarbetare, taxichaufför, polis, bankkassör, vårdare för farliga personer, smittfarliga arbeten inom sjukvården osv. Det gäller även oavsett känslighet hos uppgifter som en generell saklighetsprincip att utredningstext inte skall belastas med icke behövliga uppgifter. Jag finner hanteringen av moderns integritet vara klandervärd, för att inte säga socialt hyenaartad – en allvarlig utredningsetisk fråga.

8. Inklipp av teori och forskning

Det förekommer i avsnittet ”Analys och bedömning” sid. 19-23 flera inklipp eller hänvisningar till litteratur med teoretiska påståenden. Detta slag av presentation med inklipp av material i texten om ett enskilt fall kan lätt missleda läsaren (och utredaren också) att tro att de teoretiska eller framforskade påståendena skulle gälla i det enskilda fallet. På sin höjd kan dessa påståenden utgöra underlag för hypoteser (påståenden på försök som måste prövas mot konkreta uppgifter) om ett enskilt fall. Påståenden om ett enskilt fall måste grundas på uppgifter om just det enskilda

fallet, vilket kan avvika från de mönster som finns i forskningsdata eller erfarenhetsdata om någon grupp (vilken kanske det aktuella fallet inte ens tillhör). Hur det förhåller sig i ett enskilt fall kan endast visas genom att noggrant undersöka det enskilda fallet. Inklipp av teoretiskt material kan lätt komma att störa tänkandet vid analys och bedömningar.

Det kan även förtjäna att allmänt påpekas att inklipp av teoretiskt material ofta är selektivt till förmån för den egna tesen och att motsägande uttalanden från andra teorier eller skrifter ofta undanhålls. Det kan även vara lämpligt att påpeka att hypotesprövning ofta sker felaktigt genom ensidigt bekräftelsesökande (en hypotes kan som vetenskapsfilosofen Popper m.fl. påtalat inte i komplexa fall bekräftas genom ensidigt bekräftelsesökande utan i första hand skall falsifiering eftersträvas, dvs. sökande efter motsägande evidens krävs. Att söka efter just bekräftande uttalanden i allmänna skrifter är ingen godtagbar hypotesprövning.

Sammanfattande bedömningar

Utifrån de redovisade utredningsmetodiska (kritisk-vetenskapliga, källkritiska och logiska) anmärkningarna har klarlagts att den granskade BBIC-utredningen om Åsa

inte är sakligt godtagbar. Det framgår inte vilka urvalsprinciper för uppgifter som tillämpats och det framgår inte att uppgifterna i texten skulle ha rimligt säkerställts genom noggrann

redovisning av tillvägagångssätt och observationer, bestyrkanden, systematisk replikering och kontroller i övrigt. Dolda evidens anförs. Analys och bedömningar har genomförts på underlag som inte påvisats vara rimligt säkerställt, dvs. den välkända ”skräp in – skräp ut” – principen har tillämpats i BBIC-utredningen.

Tankefel: en summering

Mer klargörande kring begreppet tankefel finns hos t.ex. Edvardsson (2003), Pohl (2004) och Reisberg (2007). Bakom metodfel finns tankefel. Begreppet tankefel utgör ett delområde inom det större området mänskliga misstag (”human error”, se t.ex. Reason, 1999).

Några av de viktigare tankefelen eller antydda eller misstänkta tankefelen i utredningens

text är följande. Som framgår ansluter de ibland nära till varandra och kan ibland vara olika sätt att beteckna samma sak. Listan är inte heller avsedd att vara uttömmande.

- bedömningsfel, dvs. att grunda bedömningsresonemang och bedömningar på icke rimligt säkerställt eller ofullständigt material – mycket vanligt inom socialtjänsten och förekommer i detta fall, när icke systematiskt

replikerat och icke kontrollerat och korrigerat material används som underlag.

- ensidigt bekräftelsesökande, dvs. ensidigt sökande efter stödevidens och parallellt undvikande av motevidens – ett i internationell facklitteratur i kognitiv psykologi ofta beskrivet tankefel.

- etikfel, dvs. aktivitet som skadar person, organisation, miljö eller kultur, t.ex. införsel av negativa uppgifter om person utan att ha erforderlig saklig grund (inte ha rimligt säkerställt uppgifterna) eller obehövlig införsel av korrekta negativa eller känsliga uppgifter.

- evidensfabrikation, dvs. uppgifter/påståenden fabriceras genom att ta med obehövliga eller triviala uppgifter, överdriva, ta bort sammanhang

kring uppgifter så det verkar få en annan betydelse, hitta på uppgifter,

fabulera, ljuga, göra skeva urval, provocera, vägra rättelser eller producera struntprat.

- förhastade bedömningar, dvs. bedömning görs utan att tillräcklig saklig grund föreligger.

- källkritiska misstag, dvs. att underlåta att kritiskt pröva andras eller egna uttalanden/dokument och okritiskt ta dem till sig och använda dem.

- noggrannhetsfel, t.ex. saknas noggrann redovisning kring observationer

- oberättigade fakticitetsanspråk vid extremt subjektiva metoder, dvs. den även i detta fall mycket populära ”tycka-tro-känna-uppleva etc.”-

metodiken. Med hjälp av detta tankefel kan vad som helst produceras genom att påstå sig uppleva, känna, tro, uppfatta etc. I många

formulerade uttalanden är det frågan om en sammanblandning mellan bedömare och bedömd/a/ person/er/.

- osäkerhetsfel, dvs. underlåtenhet att ange osäkerhet vid påståenden som inte är fullt säkerställda. Kategoriska påståenden görs utan att ord som markerar osäkerhet förs in eller felkällor anges etc.

- personangrepp, dvs. en person angrips i stället för att aktuell sakfråga diskuteras. Personangrepp sker i regel med icke relevanta, vaga, negativa uttalanden om personen, inte om sakfrågan.

- sakfel, vilket innebär att en objektivt felaktig eller icke avgörbar uppgift hävdas. Om inte rutiner för rimligt säkerställande använts föreligger i

praktiken större eller mindre mängder sakfel p.g.a. missuppfattningar, minnesfel, inblandning av utredarens egna tolkningar osv.

- skevt urval, t.ex. eftersträvande av negativt urval av uppgifter/uttalanden kring ena parten och inte kring den andra parten eller att t.ex. positiva uppgifter eftersträvas för den ena parten men inte för den andra. (jfr partiskhet).

- säkerställandefel, dvs. uppgifter säkerställs inte på rimligt sätt genom främst bestyrkande av uppgiftslämnare, systematisk replikering från

berörd, möjliga kontroller i övrigt och källkritisk prövning. Uppgifter måste vara garanterat korrekta eller åtminstone rimligt säkerställda (med ev. osäkerhets- markeringar) för att de skall kunna sakligt godtas i en utredning och som underlag för analys och bedömningar.

- tidsredovisningsfel, dvs. det åligger en utredare att noggrant kunna redogöra

för tidpunkter (åtminstone datum) och tidsperioder för samtal, observationer, viktiga händelser, symtom etc. En utredare som inte begriper och klarar av elementär tidsredovisning kan knappast antas klara av att sakligt hantera uppgifter i övrigt.

- vaghetsfel, dvs. vaga uttryck eller påståenden används. Vid vaghet går det bl.a. inte att säga vad det vagt sagda innebär/betyder och vaga uttalanden är vid krav på saklighet meningslösa. Vaghet angrips genom krav på precisering, som är ett viktigt tankeverktyg vid utredningsarbete. Vid precisering minskas antalet möjliga tolkningar av ett vagt påstående.

- öppen redovisning av tillvägagångssätt och underlagsmaterial saknas. Hur skedde t.ex. observationer och var finns materialet? Anförande av dolda eller icke existerande evidens är givetvis inte sakligt godtagbart. Kontrollerbarhet gäller.

Det behöver ur källkritisk synpunkt knappast påpekas att en del av de nämnda tankefelen är av så destruktiv karaktär att det kan räcka med ett enda av dem för att förkasta hela utredningen och i synnerhet bedömningsavsnittet.

Referenser

Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp, principer och

felkällor. 2:a rev. uppl. Stockholm: Liber. (omtryckt 2008, 2009, 2010)

Pohl, R. (2004). Cognitive illusions: A handbook on fallacies and biases in

thinking, judgement and memory. New York: Psychology Press.

Popper, K. (1959/1992). The logic of scientific discovery. London: Routledge. Reason, J. (1999). Human error. Cambridge, UK: Cambridge University Press.

Reisberg, D. (2007). Cognition. Exploring the science of the mind. New York: Norton.