The Reality Of Stigma

STIGMANS VERKLIGHET

-EN ANALYS AV BLOGGAR SKRIVNA AV

UNGA VUXNA MED DEPRESSION

SILVIA PUACA

STIGMANS VERKLIGHET

-EN ANALYS AV BLOGGAR SKRIVNA AV

UNGA VUXNA MED DEPRESSION

SILVIA PUACA

MA SHAIRA LEI ADRIANO CARLSEN

Puaca, S & Adriano Carlsen, M S L. Stigmans verklighet. En analys av bloggar skriva av unga vuxna med depression. Examensarbete i Socialt arbete 15

högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,

institutionen för Socialpsykiatri, 2019.

Bakgrund: Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna idag och att

det är i lika grad stigmatiserat. Stigma kan kopplas till okunnighet om psykisk ohälsa. Detta gör det nästintill omöjligt för individer som lider av psykisk ohälsa, såsom depression, att kunna vara en del av samhället och yttra sina känslor utan att motta negativitet relaterat till sin sjukdom. Som ett tillägg till detta är

individerna i fråga oftast ensamma, dvs de föredrar isolering än sällskapet av de som stigmatiserar dem. Detta i sin tur ger upphov till känslor av oro och

hopplöshet, hämmad återhämtning och även vägran att söka hjälp och behandling.

Syfte: Syftet är att undersöka hur upplevelser av stigmatisering kommer till

uttryck i blogginlägg bland unga vuxna med depression. Metod: En kvalitativ metod med hjälp av textanalys utfördes. Åtta blogginlägg sammanlagt användes för att komma fram till ett resultat. Blogginlägg granskades efter relevans av vårt syfte och studie. Resultat: Tre teman uppkom under studiens gång. Dessa är: ”Rädslan att prata om sin diagnos”, ”Depression är ett skämt” och ”Stigma från professionella”. Konklusion: Individer som upplever stigmatisering från samhället som en följd av sin psykiska sjukdom upplever ovilja till återhämtning, känslor av förtvivlan, värdelöshet och illamående som kan leda till isolering och minskade möjligheter i samhället.

Nyckelord: Bloggar, depression, individ, psykisk ohälsa, samhället, statistik, Storbritannien

THE REALITY OF STIGMA

-AN ANALYSIS OF BLOGS WRITTEN BY

YOUNG ADULTS WITH DEPRESSION

SILVIA PUACA

MA SHAIRA LEI ADRIANO CARLSEN

Puaca, S & Adriano Carlsen, M S L. The Reality of Stigma. An analysis of blogs written by young adults with depression. Degree project in Social work 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social

Psychiatry, 2019.

Background: Depression is one of the most common mental illnesses today and it

is equally stigmatized. Stigma can be linked to ignorance of mental illness. This makes it almost impossible for individuals suffering from mental illness, such as depression, to be a part of society and express their feelings without receiving negativity related to their illness. In addition to this, the individuals in question are usually alone, i.e. they prefer isolation rather than the company of those who stigmatize them. This in turn gives rise to feelings of anxiety and hopelessness, inhibited recovery and even refusal to seek help and treatment. Purpose: The purpose of this study is to investigate how the experiences of stigmatization is expressed in blog posts among young adults with depression. Method: A qualitative study using text analysis was used. A total of eight blog posts were analysed to get the results. Blog posts were reviewed after the relevance for our purpose and study. Result: Three themes arose during the study. These are: "The fear of talking about their diagnosis", "Depression is a joke" and "Stigma from professionals". Conclusion: Individuals who experience stigmatization from society as a result of their mental illness experience reluctance to recovery, feelings of despair, worthlessness and malice that can lead to isolation and diminished opportunities in society.

Keywords: Blogs, depression, individual, mental illness, society, statistic, United Kingdom

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING………4

1.1 Syfte………....

4

1.2 Bakgrund och tidigare forskning………....

5

1.2.1 Depression………..

5

1.2.2 Orsaker till depression………..

6

1.2.3 Psykisk ohälsa I Storbritannien………...

7

1.2.4 Stigma I samband med psykisk ohälsa…………..

8

1.2.5 Time to Change………...……

11

11

11

13

2. METOD………...…13

13

14

14

15

3. RESULTAT………...16

3.1 Rädslan att prata om sin diagnos………..…..

16

3.2 Depression är ett skämt för andra………...

17

3.3 Stigma från professionella……….…

18

4. DISKUSSION………..19

19

23

5. SLUTSATS………..25

REFERENSER……….27

30

1. INLEDNING

Det går inte utan att säga att mentalt välbefinnande är en vital komponent inom varje individs hälsa då det möjliggör för individens sociala erfarenheter och värderingar. Innebörden är att samhället skall ha förståelse för vad individer upplever, så att det inte leder till utmaningar inom den mentala hälsan. Vi är alla i riskzonen. Det berör inte bara de drabbade utan även deras anhöriga och alla dem som lever sina liv omringade av andra. Psykisk ohälsa kan påverka vem som helst, i alla åldrar, i alla världens hörn. Depression är en globalt stigande sjukdom där antalet individer som lider av sjukdomen har stigit med 18%. Mellan 2005 och 2015, är summa över 300 miljoner individer universellt. Dock så är det mindre än hälften av de som lever med depression som får behandling, på grund av rädsla och diskriminering som härrör från stigmatisering och brist på

tillgängliga resurser inom vård (Serrano, 2017). Detta är ett allvarligt problem då obehandlad depression kan öka risken för destruktiv beteende, fysiska sjukdomar och, i vissa fall, självmord. Men kan även frambringa isolation. Stigmatisering förhindrar individer att arbeta och delta i familje- och samhällsliv vilket kan förstöra sociala relationer och skapa svårigheter på jobbet. Detta i sin tur ökar risken för minskad produktivitet och frånvaro, Vilket leder till sänkt inkomst eller arbetslöshet (Lepine & Briley, 2011). Vid svåra tider är att söka hjälp en prioritet. Det kan visa sig vara nästintill omöjligt för majoriteten av individerna, som lider av psykisk ohälsa då stigma anses vara ett genomgripande hinder för

hjälpsökande. Ytterligare kan rädslan för social exklusion bidra till ovilja för hjälp. Detta gör att det finns ett akut behov av bryta ner stigma för att kunna behandla de som drabbas av depression och psykisk ohälsa generellt. Att bara kunna yttra sig om sina besvär är ett första steg mot elimineringen av stigma, samt vara ett steg mot förbättrat psykiskt mående (Moeti, 2017).

Stigma har funnits sen antikens Grekland och den härjar än i dag. Man kan se det i media, på arbetsplatsen och i generella uttalanden. Det är lika aktuellt idag, som det var då.

Den moderna forskningen är i full språng med att utforska diverse

tillvägagångssätt för att reducera stigma (Rüsch m.fl, 2005) Hur unga vuxna upplever stigmatisering är i fokus, i denna uppsats. Där det har visat sig att individerna upplever stigma på varierande sätt; genom sin omgivning, i

sjukvården, i skolan. Alla är olika, men vad som följer efter stigmatiseringen delar flera liknelser mellan de drabbade. De känner sig hopplösa, förtvivlade, värdelösa och inte är kapabla till att förbättra sitt psykiska mående. Negativa emotioner har överhanden hos individerna, vilket bidrar till ytterligare nedstämdhet. Genom djupare förståelse inom det sociala fenomenet ‘stigma’ kan man vidare utforska sitt egna beteende och veta hur man kan förbättra sitt inre mående. Ett samhälle utan stigma om psykisk ohälsa, är ett samhälle som är friare för alla. Ett samhälle utan orimlig rädsla, utan orättvis behandling, utan förebyggbara tragedier, är ett samhälle att sträva efter.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur upplevelsen av stigmatisering kommer till uttryck i blogginlägg bland unga vuxna med depression.

1.2 Bakgrund & Tidigare Forskning

I följande avsnitt beskrivs bakgrund och tidigare forskningar om depression, stigma i relation till psykisk ohälsa samt hemsidan Time to Change.

1.2.1 Depression

Nedstämdhet är vanligt i en människas livsförlopp. Att gå igenom livet utan att möta svårigheter eller uppleva oro och ångest är omöjligt. När man har tappat lusten för glädjefyllda aktiviteter, känt sig kraftlös länge och nedstämdheten ej vill gå bort, är risken som störst för att utveckla depression. Depression betraktas vara en av vår tids största folksjukdomar, och är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i västvärlden (Wasserman, 2003).

Det finns olika former av depression, men eftersom bloggarnas författare lider av den vanligaste formen, egentlig depression, ligger fokuset på just den. För att få diagnosen egentlig depression måste individens symtom inneburit en förändring av hens tillstånd och måste ha förelegat under samma 2-veckors period

(Dahlström, 2014; Wasserman, 2003). Symtomen ‘nedstämdhet’ eller ‘minskat intresse/glädje’ (Anhedoni) måste vara aktuella under perioden. Vid sidan om det, måste minst fem av följande symptom: ‘betydande viktnedgång’,

‘sömnstörningar’, ‘psykomotorisk agitation’, ‘brist på energi’, ’känslor av värdelöshet’, ‘minskad koncentrationsförmåga’ och ‘återkommande tankar på döden’, ha förelegat vid den perioden. För att uppnå kriterierna för egentlig depression måste de orsaka kliniskt lidande för individen, eller försämrad social funktion inom viktiga funktionsområden (American Psychiatric Association, 2014).

American Psychiatric Association (APA) beskriver dock symtom generellt. Utan att inkludera specifika faktorer, som kan påverka en individ under hens

livsförlopp som exempelvis stora förluster eller förändringar. Detta gör att symptom hos individer kan vara likartade men ändå olika. Med andra ord,

depression kan upplevas på olika sätt beroende på individen, men de drabbade har ändå vissa gemensamma kännetecken och yttringar som är typiska för depression. Precis som APA (2014) skriver i DSM-5 är anhedoni, oförmågan att känna glädje, är förekommande frekvent hos de som är drabbade. Positiva känslor tappar sin betydelse och känslor dämpas, även negativa känslor tappar sin betydelse. Anhöriga kan känna en skyldighet att behöva muntra upp individen. Även om avsikten är god, finns det en möjlighet att den drabbade känner att hen måste vara glad och road, vilket kan leda till att hen undertrycker alla sina känslor. Detta är inte bara jobbigt för individen utan skapar en fasad av att allting är i sin ordning. Däremot beskriver APA (2014) denna informationen mer generellt utifrån diagnosen, till skillnad från Agerberg (2011); Dahlström (2014) och Wasserman (2003) som beskriver depression utifrån deras levda upplevelse av symptomen. Detta förklaras som en jämförelse mellan symtomen för egentlig depression i DSM-5 och symtomen för egentlig depression som genomlevd personlig upplevelse.

Wasserman fortsätter att beskriva psykomotorisk retardation som ett

förekommande symtom hos deprimerade individer. Där APA (2014) beskriver symtomet som dagligt och “...tydligt märkbar för omgivningen och inte enbart en subjektiv upplevelse av rastlöshet eller tröghet.”, beskriver Wasserman symtomet

mer utvecklat. Hon skriver att tidigare glädjefyllda aktiviteter blir ointressanta, och individen känner sig kraftlös inför de aktiviteter som hen utsätts för. Enkla vardagliga sysslor blir plötsligt för mödosamma och individen kan uppleva känslor av irritation. Individen förlorar viljekraft som därefter leder till bristande initiativkraft. Svaghet, likgiltighet och letargi blir allt vanligare hos individen (Wasserman, 2003). Samt, nämner hon att vegetativa symptom såsom

sömnstörningar och aptitförändringar är särskilt förekommande. Sömncykeln trasas sönder och individen känner knappt någon hunger längre. Den drabbade kan förlora mer än 5% av sin kroppsvikt under bara några få veckor (a.a.). Depression är en otroligt svår sjukdom att leva med obehandlat. Många depressioner går över av sig själva, men i vissa fall kan individer behöva

professionell hjälp. Att gå en lång tid med en obehandlad depression kan visa sig vara farligt för individen. Dödligt i många fall då depression är en av de

vanligaste orsakerna till självmord. Om depressionen går långt nog och individen slutar sköta sin hälsa, eller förlorar viljan till att leva är chansen stor för flera fysiska sjukdomar. Diabetes, hjärtinfarkter och stroke är vanligare hos deprimerade individer än hos dem utan. Att söka hjälp är en prioritet om

depressionen når det stadiet. Det är viktigt att komma ihåg att hur djupt man än är i en depression så finns det alltid möjlighet till förbättrad psykisk hälsa (Agerberg, 2011; Dahlström, 2014).

1.2.2 Orsaker till Depression

Varför depression uppkommer vet man inte med säkerhet ännu. Detta betyder inte att forskning inte har gjorts på området utan mer att forskare inte har kunnat kartlägga hela orsakskedjan bakom dem. Dock så har forskning upptäckt faktorer som har betydelse för uppkomsten av depression och de besvär som sjukdomen vållar (Agerberg, 2011). Genetik är komplext vilket gör det svårt att klargöra varför vissa och inte andra drabbas men det har bevisat att de gener man ärver spelar en stor roll. Mer specifikt är det en gen som kallas 5-HTT som spelar en signifikant roll. Varje individ har antingen två långa, två korta eller en kort och en lång gen. En studie i Nya Zeeland kom fram till att genen har stor betydelse för risken att drabbas av depression om man har varit med om en stressful

livshändelse. Det gjordes klart att om man hade två korta gener så var risken för depression högre än om man hade två långa. Därmed bevisade studien att

depression har en kraftfull ärftlig komponent om man dessutom har ärvt en ökad sårbarhet för andra faktorer i miljön (Dahlström, 2014). Även om man har nått framgångar i forskning kring genetik menar dem flesta att det finns flera orsaker än så.

Depression är en komplex process som utöver biologisk sårbarhet, innefattar faktorer i miljön. Detta har bland annat blivit tydligt i en vanligt förekommande modell som kallas för ”stress-sårbarhetsmodellen” vilket visar på en länk mellan de psykologiska och biologiska anknytningar till varför någon drabbas av psykisk ohälsa. Modellen visar till de sociala nätverk individen har, dess personlighet, biologiska arv samt dess miljö för att tydliggöra vem som kan drabbas av vad. Forskare har kommit fram till, med modellen i åtanke, att samspel mellan stress och sårbarhet ligger bakom alla depressioner. Det kan ses som ett spektrum från minst till mest genetiskt. Med andra ord, de individer med hög genetisk sårbarhet kräver en minimal mängd stress för att psykisk ohälsa ska utlösas och de individer som har en låg genetisk sårbarhet kräver en stor mängd stress för att utlösa en

depression (Agerberg, 2011). Enligt Wasserman (2003) räknas depression som en sjukdom som berör känslolivet. Forskare har sedan början av mediciner tittat närmare på de regioner i hjärnan som rör psyket och regleringen av de psykiska funktionerna, dvs det limbiska systemet, thalamus och hypothalamus. Mer specifikt har de forskat om ökade signalsubstanser i hjärnans synapser. Vårt känsloliv påverkas av mängden av de olika signalsubstanserna och hur de samspelar med varandra (a.a.). De kom fram till, med hjälp av läkemedel, att tricykliska mediciner ökar halten av serotonin och noradrenalin i synapserna och att de två ämnena är en signifikant faktor i uppkommandet av depression. Ett underskott av serotonin och, möjligtvist, noradrenalin bidrar till början av depression, samtidigt som återställningen av ämnena till normal nivå gör att depressionen kan hävas (Agerberg, 2011). Detta betyder inte att forskare har hittat orsaken till depression utan bara att de har hittat ett samband mellan depression och signalsubstanser. Detta säger oss att depression som sjukdom har lika biologisk påverkan som psykologisk har och att det är individens sårbarhet för diverse händelser som beslutar hur och vilken depression som uppkommer. Tyvärr så är sambanden mellan det genetiska och det psykologiska arvet samt miljömässiga och kulturella faktorer för tillkomsten av depression fortfarande inte så utforskat och kartlagt. Mer forskning inom områden om varför depression uppkommer är nödvändigt (Wasserman, 2003).

1.2.3 Psykisk ohälsa i Storbritannien

Psykisk ohälsa drabbar en av fyra människor i världen, någon gång i livet. Vilket innebär att psykiska sjukdomar är en av de främsta orsakerna till ohälsa och hinder för sociala möjligheter världen över (WHO, 2001). Detta menas att psykisk ohälsa i resten av länderna i världen skiljer sig inte mycket från Storbritanniens antal individer som lider av psykisk ohälsa. Antal individer med svåra symtom av psykisk ohälsa i England har ökat sedan 1990-talet och flera orsaker har lagts fram (McManus m.fl., 2016). Det har bevisats, trots stigman i samhället, att flera individer har kommit fram och erkänt att de har drabbats och att de söker hjälp för sina besvär. Även har det uppmärksammats att sociala medier och dess inflytande, ekonomisk osäkerhet och stigande förväntningar på hur livet borde vara är

möjliga orsaker på de stigande antalet individer som drabbats av psykisk ohälsa under de senaste tre decennierna (a.a.). Även oro för saker som ekonomi, jobb och förmåner kan göra det svårare för människor att klara sig (Mind, 2017). Besvären hos individerna börjar vanligtvis under barndomen. Negativa händelser vid barndomen har visat sig påverka individen mentala hälsa enormt. Försummelse, misshandel, bristande stimulering och konflikter kan påverka framtida sociala beteenden, utbildningsresultat, sysselsättningsstatus och psykisk/fysisk hälsa (McManus m.fl., 2016). McManus m.fl (2016) nämner att ett av 10 barn, från 1-10 år, har ett diagnostiskt tillstånd. Vid 14 års ålder är hälften av alla psykiska problem fastställda hos de drabbade individerna och när de når sitt 24 levnadsår är redan tre fjärdedelar är säkerställda. Storbritannien har tagit psykisk ohälsa på djupt allvar med kampanjer, välgörenheter och forskning kring ämnet. Vilket är anledningen till att de har satt sådan vikt på psykiska problem i barndomen. År 2015 lovade regeringen att de skulle öka finansiering för barn och ungdomars mentalvårdstjänster. Trots de många framgångar i forskning kring ämnet, finns det fortfarande en lång väg att gå (a.a.). Finansiering har visat sig vara ett hinder i utvecklingen. NHS (National Health Service) spenderar ungefär 23% av sin aktivitet i vården på psykiska besvär, men trots det har bara 11% av

Storbritannien (Wales och Skottland) har det gjorts upp nya planer för att ta itu med psykisk ohälsa, men precis som i England så är det fjuttiga försök jämfört med de utgifter och investeringar som görs för fysiska sjukdomar (Kendall & Murdoch, 2016).

På universell nivå kan förbättrad psykisk hälsovård leda till förbättrad psykisk hälsa, särskilt i samhällen där större stigma upplevs. Behandling av depression och psykisk ohälsa i allmänhet har visat sig vara effektivt. Studier visar att 30% av besvären som orsakas av psykisk ohälsa kan undvikas med hjälp av

behandling. Det hjälper inte att ignorera faktumet att förebyggande program har uppvisat små men signifikanta minskningar av depression, ångest, antisocialt beteende och substansanvändning hos individer som har deltagit. Detta har uppmärksammats av landet och fastställt viljan för ett mer förebyggande tillvägagångssätt (McManus m.fl, 2016).

Storbritannien investerar cirka 115 miljoner pund per år i forskning kring psykisk ohälsa, varav 7,2% av de totala utgifterna används för forskning kring depression (McManus m.fl, 2016). Den ekonomiska luckan i utgifterna för psykisk ohälsa är en av de största problemen för vårdpersonal och forskare idag. Antalet personer med psykisk ohälsa förväntas stiga avsevärt inom den närmaste framtiden. Med tanke på förhållandet mellan psykisk och fysisk hälsa krävs brådskande åtgärder, för att undanröja de hinder som uppstått för behandling och förebyggande arbeten. Då det finns mycket man kan göra för att undvika de komplikationer som uppstått pga psykisk ohälsa och främja individens välbefinnande, är det viktigt att öka medvetenheten om kostnaderna för psykisk hälsa och potentiella besparingar genom förebyggande arbete och tidiga ingrepp (a.a.). Flera länder har gjort just detta och fokuserat på förebyggande arbete mot stigma och implementerat anti-stigma program för att minska fördomar och diskriminering mot individer med psykisk ohälsa i samhället. Storbritanniens

anti-stigma kampanj Time To Change är en av dessa och har specifika mål för att normalisera de offentliga uppfattningar samhället har av individer med psykisk ohälsa och reducera stigma och fördomar. Vad detta innebär är att stigma fortfarande härjar i världen men det finns förebyggande arbete som fokuserar på att reducera dess inflytande över samhället (Szeto & Dobson, 2010).

1.2.4 Stigma i samband med psykisk ohälsa

Stigma av psykisk ohälsa definieras som negativa attityder baserade på fördomar och desinformation. Forskning visar att detta leder till stereotyper och

diskriminering i samhället. I sin tur resulterar det till individens förminskade självkänsla och självförtroende, en låg behandlingseffekt eller låg önskan efter behandling. Stigma som är kopplad till psykisk ohälsa är en av de största hindren för framgången av behandling och individernas psykiska mående (Sartorius, 2007; Clement m.fl., 2015).

Trots att det är många som kämpar för att individer med psykisk ohälsa ska kunna leva ett liv som resten av befolkningen, finns det fortfarande motstånd som

motverkar detta. Enligt Wood m.fl. (2014) är stigma en av de största utmaningarna för individer som lider av psykisk ohälsa. Den har en enorm påverkan på individernas liv och kan ge upphov till ytterligare svårigheter vid sidan om symptom på ohälsan i sig. Individerna som blir stigmatiserade blir oftast uppfattade som ett problem och förnekas möjligheten till att vara en del av

samhället, trots många försök (Time to Change, 2008). Stigmatisering och

diskriminering förhindrar individerna från att engagera sig i vardagliga aktiviteter och eliminerar även möjligheter till effektiv behandling på grund av rädsla för diskriminering (Sartorius, 2007; Clement m.fl., 2015). I Europa och USA är det ca 52-72% individer med psykisk ohälsa som inte får eller söker behandling från professionella. Majoriteten av individer vägrar att söka hjälp just på grund av de negativa ställningar samhället har till det.

Stigma relaterat till psykisk ohälsa kan hittas överallt, även i sjukvården. Enligt Knaak m.fl (2017) har stigma bland vårdgivare och professionella bevisats vara ett hinder för tillgång till behandling. Detta påverkar inte bara patienterna som blir stigmatiserade, utan även de professionella och deras arbetsmiljö. Forskning kring ämnet har kommit fram till vissa faktorer som har påverkan till varför stigma i sjukvården existerar och vilken effekt det kan ha på både tillgången till vård och hur väl det utförs (a.a.). Negativa attityder har identifierats som en av dessa faktorer. Individer med erfarenhet av psykisk ohälsa har rapporterat att de har blivit nedvärderade och kränkta av vården och flesta av professionella de har mött. Hur de blir stigmatiserade varierar från brist på delat beslutsfattande, subtila eller öppna hot mot tvångsbehandling, otillräcklig information om sitt tillstånd eller behandlingsalternativ och dålig behandling samt

nedvärderande/stigmatiserande språk. Enligt en studie från Kanada visar det sig att vårdgivares stigmatiserande attityder och beteenden gentemot personer med psykiska sjukdomar finns i hela sjukvården och att vårdgivare tenderar att se sjukdomen innan individen som lider av den. Detta kan bidra till att professionella uppvisar beteenden som kan upplevas som avvisande eller avskräckande (Knaak & Patton, 2016). En annan faktor till stigma i sjukvården är omedvetna fördomar och brist på uppmärksamhet. Vad detta innebär är att attityder och åsikter kan ha stor påverkan på individer och kan lägga grunden till stigmatiserande beteende från professionella (Horsfall m.fl, 2010) De kan hålla ett pessimistiskt synsätt till framsteg inom psykisk hälsa vilket kan hindra patienters och brukares utveckling och göra så att de vägrar söka vård alltsammans (Knaak & Patton, 2016). Stigma från professionella kan ha flera konsekvenser för de individer som är beroende av deras tjänster. Avbruten behandling, långa väntetider och dålig kvalitet av vård är bara några av de hinder som leder till motvilja på individernas part. Även dåliga brukar-professionell relationer och tidig avslutning av behandling har bevisats vara påföljder av stigma i vården. CPA (Canadian Psychiatric Association) utförde en studie med 394 respondenter där det visade sig att 79% rapporterade förstahands upplevelser av diskriminering mot en patient och 53% hade bevittnat andra professionella diskriminera patienter och brukare (Abbey m.fl, 2011). Enligt Knaak m.fl (2017) krävs det dock ännu mer forskning kring effekterna av

stigmatisering på patienters erfarenheter och specifik vårdpraxis. Att skapa något som främjar personalens hälsa och välbefinnande, och som stöder engagemanget i att bekämpa stigmatisering i patientvården skulle ha en positiv påverkan till både patienter och professionella. Dock krävs det mer forskning innan man kan dra några definitiva slutsatser angående ämnet (Knaak m.fl, 2017)

Stigma i samband med psykisk ohälsa kan kopplas till brist på kunskap. Detta i sin tur ökar ojämlikheterna i befolkningen och försämrar hälsoeffekten av psykisk ohälsa (Rossetto m.fl., 2019). Ett exempel på kunskapsbrist kan kopplas till medias tematisering om psykisk ohälsa. Enligt Gray (2002) är negativa stereotyper vanligt förekommande i befolkningen och de uppstår för de mesta genom media och nyheter. En studie i Storbritannien fann att 66% av psykisk

ohälsa i brittisk television, fokuserar på våld och negativitet. Vilket kan dra fokus från de personliga erfarenheter av interaktioner med individer som lider av psykisk ohälsa. Detta betyder att bristande kunskaper om psykisk ohälsa kan vara associerat med hur samhället bemöter individer Vilket leder till stigmatisering och stereotypisering (a.a.). Grundläggande kunskap om ämnet i fråga kan bidra i förändringen av myter och stereotyper. En av de mer diskriminerande stereotyperna är den bristfälliga kopplingen mellan psykiska problem och

våldsamt beteende. Medierna har som vana att framställa individer med psykiska problem som aggressiva och våldsamma. Enligt Saleh (2019), Frankham (2017) och Levin (2011) är detta dock ett felsteg då individer med psykisk ohälsa mer sannolikt är ett offer än en förövare. Människor som inte lever med psykisk ohälsa omkring sig, får sin information från media. Dess ständiga flöde bidrar till

omedvetna sociala tankar om psykisk ohälsa, och vilka individer som ska hånas för det. Inte bara det, utan massmedia tenderar att stigmatisera psykisk ohälsa vilket har lett till kritisering. Mer specifikt, media har kritiserats för att ha spridit negativa stereotyper om individer med psykisk ohälsa, samt ge felaktiga

beskrivningar om dem (Saleh, 2019). Frankham (2017) nämner även att beskriva dessa individer som “icke-normala” och “inte psykiskt närvarande” lägger grunden för tankesättet att det finns en skillnad mellan individer utan psykisk sjukdom ("normala") och individer med psykisk sjukdom ("inte normala"). Stigma i västvärlden är så ofta förekommande att de flesta individer som har någon typ av psykisk ohälsa upplever stigmatisering av sin omgivning. Resultat från en studie som involverar 2000 medlemmar i den engelska befolkningen identifierade tre stigmatiserande attityder gentemot individer med psykiatrisk diagnos: rädsla & uteslutning, oansvarighet & brist på kontroll, samt ovänlig. Denna studien kom fram till att de individer som stigmatiseras blir förknippade med negativa attityder som de möjligtvis kan uppvisa (Wood m.fl., 2014). En undersökning utförd av Storbritanniens Office of National Statistics (ONS) fann att individer som diagnostiserades med ett psykiatriskt hälsoproblem ofta ses som opålitliga, är svåra att konversera med och kan med säkerhet inte återhämta sig från sina besvär (a.a.). Enligt Wood m.fl. (2014) varierar stigmatisering mellan diagnoser som t.ex individer med schizofreni kontra individer med depression. De som har fått diagnosen schizofreni är utsatta för stigmatisering i större

utsträckning än de som har fått diagnosen depression. Stigma i samhället gör så att individer som lider av psykisk ohälsa som depression inte vågar söka hjälp vilket leder till att behandling för deras besvär är begränsad.

Trots att depression är en av de mest förekommande sjukdomarna idag, är de som drabbats av den motvilliga till att erkänna det på grund av stigma som kan

uppkomma. Känslor av skam och oro förhindrar individer att utforska sina möjligheter för behandling vilket gör att de istället lider i tystnad (Bracken & Ershammar, 2012). Individer med depression döljer sitt tillstånd när de söker arbete på grund av förväntad stigma och fördomar från andra (Time to Change, 2008). I en undersökning av över 7 000 personer som genomfördes av Time to Change, uppgav 56% av de som svarade att de hade upplevt stigmatisering eller diskriminering på arbetsplatsen till följd av deras psykiska sjukdom, och 44% hade upplevt stigma och diskriminering från deras arbetsgivare (Time to Change, 2008). På grund av stigmatisering och diskriminering från andra i samhället hindrar individer som lider av depression att avslöja deras tillstånd och även söka arbete eller återvända till jobbet.

Det finns en lovande utveckling när det kommer till föränderliga attityder mot psykisk ohälsa. En offentlig kampanj som heter Time to Change av ledande välgörenhetsorganisationer Mind och Rethink. Kampanjen har fått stöd av regeringen längs vägen och har skapat förändring i människors liv. De senaste resultaten från National Attitudes to Mental Illness Survey visade att människors vilja att arbeta, leva med och bo i närheten någon med ett psykiskt problem har förbättrats i England. Men trots förbättringarna rapporterar nästan nio av 10 personer som har haft psykiska problem att de har upplevt stigmatisering och diskriminering (Time to Change, 2016).

1.2.5 Time to Change

Time to Change grundades år 2007 av välgörenheterna, Rethink Mental Illness (den ledande nationella välgörenheten om mentala hälsa som arbetar för att hjälpa alla som drabbats av en allvarlig psykisk sjukdom att återhämta sig till en bättre livskvalitet) och MIND (den ledande välgörenhetsorganisationen i England och Wales som arbetar för att skapa ett bättre liv för alla med behov av mentalt stöd). Det grundades som en kampanj vars syfte är att minska stigma och diskriminering relaterat till psykisk ohälsa (Time to Change, 2019). De förmedlar budskap att kämpa mot stigmatisering inom samhället och förändra de allmänna attityder individer har kring psykisk ohälsa. Förutom MIND och Rethink Mental Illness, samarbetar dem med lokala myndigheter och hälsa styrelser, över 800 stycken arbetsgivare, 2000 skolor, samt frivilliga organisationer med hjälp av online kampanjer och föreläsningar om mental hälsa och psykisk ohälsa. Time to Change arbetar med online kampanjer genom bloggar som skrivs av individer som lider av psykisk ohälsa, för att bättre kunna utmana negativa attityder och diskriminering mot de stigmatiserade individerna och belysa deras erfarenheter för förståelse av hur dessa negativa attityder och diskriminering påverkar dem. Genom samarbete med andra blir det möjligt för kampanjen att utveckla lokalt ledda anti-stigma kampanjer över hela landet. Dock så kräver all deras arbete bidrag vilket de får i form av finansiering från andra. För att hålla kampanjen och den sociala rörelsen flytande mottar dem finansiering från andra välgörenhetsorganisationer och avdelningar som t.ex the Big Lottery Fund, Comic Relief och the Department of Health and Social Care i England (Time to Change, 2019).

1.3 Teori

Då syftet med uppsatsen är att undersöka upplevelsen av stigmatisering faller det sig naturligt att Goffmans etablerade teori kring stigma utgör det teoretiska ramverket för uppsatsen.

1.3.1 Stigma

Den aktuella synen på stigma kan spåras till en teoretiker, Erving Goffman, som hävdar att stigmatisering separerar individer i olika kategorier som leder till bestämmande av vilka stereotyper som passar dem. Enligt Goffman (2014) skapade grekerna termen stigma för att symbolisera kroppsliga tecken som visar att någonting är ovanligt eller för att utvärdera en persons moraliska status som mindre eller lägre än andra. Dessa kroppsliga tecken brändes eller skars in i kroppen för att symbolisera att individen är annorlunda, mindre än andra, eller någon som måste undvikas i samhället. Med andra ord, grekerna beskriver termen stigma som en markering av en individs avvikelse. Goffman (2014) fortsätter förklara att termen stigma nuförtiden används som själva eländet än dess

kroppsliga kännetecken och att det är en social konstruktion som varierar mellan olika kulturer och tidsepoker. Begreppet stigma skapas av normerna om hur varje människa i samhället ska vara för att kunna ses som ‘’normala’’ och problemet uppstår när man ser att en individ avviker från det (a.a.). Om individen i fråga uppför sig på ett sätt som avviker från den satta stereotypen, blir hen utesluten från den sociala kontexten i vilket hen befinner sig i.

Enligt Goffman (2014) har alla människor två olika identiteter; den faktiska sociala identiteten och den virtuella sociala identiteten. Den faktiska sociala identiteten betyder människans reella identitet medan den virtuella sociala identiteten är de förväntningar som finns om hur en individ ska bete sig i

samhället. Stigma bildas när dessa två identiteter kommer i konflikt med varandra. Goffman (2014) delar upp stigma i tre olika typer: de fysiska/ kroppsliga anomali, den tribala stigman och den psykiska/ karaktärsstigma. De fysiska/ kroppsliga anomali innehåller exempelvis sjukdomar som smittar eller kroppsliga

missbildningar/handikapp. Det tribala är gruppstigman eller den sociala stigman som innefattar stigma på grund av religion (som ateister eller att generellt ha en annan religion i jämförelse med andra), ras, nationalitet eller ursprung som sedan kan påverka alla familjemedlemmar lika. Den sista är den psykiska/

karaktärsstigman vilket betyder att en individ har någon typ av missbruk eller alkoholism, begått självmordsförsök, brottslighet eller, i vissa kulturer, identifiera sig som något annat än heterosexuell (a.a.).

Goffman (2014) fortsätter att beskriva två stora begrepp; skylning och passering. Dessa förklarar hur en individ som blir stigmatiserad hanterar sitt stigma.

Begreppet skylning, eller covering på engelska, innebär att individen försöker att ändra det som avviker för att kunna passa in i normerna i samhället. Ett exempel som kan förklara begreppet skylning är att man genomgår skönhetsoperationer, som exempelvis förminskning av näsa som man upplever vara för stor, för att kunna anpassa sig efter de normer som finns i samhället (a.a.). Begreppet passering innebär att den stigmatiserade individen känner sig delad på grund av den bär två olika identiteter som leder till svårigheter i att balansera efter

situationer. Detta betyder att individen försöker att hålla stigmat och sina besvär dolt för andra runt omkring sig men det kan finnas situationer där samhället inte kan upptäcka det som är avvikande. Ett exempel som förklarar begreppet passering är att en mörkhyad färg man inte blir stigmatiserad när han

kommunicerar med någon via telefonsamtal på grund av att han inte befinner sig framför den andra individen (a.a.).

Stigma kan beskrivas som en relation mellan ett attribut och en stereotyp

(Goffman, 2014). Vad detta innebär är att det inte är attributet som utgör stigman, utan det är hur attributet relaterar sig till ett specifikt socialt sammanhang. När individen möter andra medmänniskor har de somliga omedvetna krav som måste tillgodoses (a.a.). Det är först när dessa krav inte uppfylls som individen

uppmärksammar att de har vissa omedvetna krav över hur en ska och ska inte bete sig i samhället. När individer som lider av psykisk ohälsa avviker från andras förväntningar, intalar sig omgivningen att denna individen är farlig och att man borde hålla sig undan dem. Det är individens tillbakadragande som de andra uppfattar som ett uttryck av hens defekt. Det är detta som motiverar andras handlingar och som leder till att de diskriminerar, nedvärderar och kränker

individerna med psykisk ohälsa vilket leder till försämrat självförtroende och självbild hos den stigmatiserade (Goffman, 2014).

1.3.2 Självstigma

Stigma uppkommer när en individ inte uppfyller de sociala förväntningar och normer som samhället har lagt upp. Till följd av detta kan den stigmatiserade individen internalisera samhällets reaktion i sig själv. Enligt Goffman (2014) är självstigmatisering konsekvensen av individens egna reaktion mot sin situation. Detta betyder att stigmatisering från samhället kan påverka den stigmatiserade individen på så sätt att hen stigmatiserar sig själv. Goffman (2014) definierar självstigma med hjälp av ett exempel: en man i USA behöver inte skämmas för någonting om han är ung, gift, vit, har högre utbildning, är heterosexuell, bosatt i Nordstaterna och har sysselsättning mm. Medan varje man som inte uppfyller samma kvalifikationer kan framkalla och internalisera reaktionen om sig själv som mindre värdig och ofullständig. Detta menas att på grund av oförmågan att uppfylla normerna som andra i samhället förväntar sig, kan det skapa svårigheter med att bli accepterad vilket leder till att uppfattningen man har om sig själv också blir negativ och avvikande.

2. METOD

I följande avsnitt redogör vi för valet av metod för arbetet och de ståndpunkterna vi tagit gällande de etiska aspekterna.

Vi har valt att genomföra studien med hjälp av metodvalet textanalys. Enligt Widén (2015) är kvalitativ textanalys mest lämplig för användning vid

undersökningar av skriftliga dokument eller texter, som i detta fallet kommer vara blogginlägg. Metoden är vald med anledningen att bloggarna kommer att

analyseras i hopp om att kunna förstå och få svar på arbetets syfte. Då tal- och skriftspråk är uttrycksformer för handlingar och tankesätt ansågs textanalys vara en lämplig metod att använda (Bergström & Boréus, 2012). En kvalitativ

textanalys innebär att samla in, analysera och sortera det väsentliga innehållet i texten. Detta har vi gjort genom att läsa bloggarna i dess fullständighet för att sedan se i vilket sammanhang bloggarna ingår i. Målet med textanalys är att utveckla kunskap och få en djupare förståelse om textens innehåll som sedan kan hjälpa till att komma fram till budskap för att använda som argumentation

(Boréus, 2015). Vi ville utforska vad det var som bloggarna formulerade och påstod samt hur det kom till uttryck. Vi letade inte efter gömda meningar eller underliggande budskap utan det som bloggarna uttryckligen skrev i texten. Med andra ord, textanalysens syfte är att selektera och förhålla sig till diverse texter och dess innehåll, samt generera kunskap om texternas innebörd utifrån ett väl avgränsat undersökningsproblem vilket är det som behövs beträffande detta arbetets syfte (Boréus, 2015).

2.1 Datainsamling

Samlingen av data började med att söka upp relevanta bloggar för att framlägga studiens syfte. Material från de utvalda bloggarna samlades in kontinuerligt under

en sjudagarsperiod i början av April 2019. För att komma fram till de relevanta bloggarna, användes sökorden ‘Depression’, ‘Great Britain’, ‘Mental Health’, ‘Blogs’, ‘Stigma’ samt deras svenska motsvarighet. Då är kontexten

Storbritannien, hittades bloggarna från en engelsk hemsida, Time to Change, som förklaras vara en social rörelse som arbetar med bekämpning och avvänjning av stigma med hjälp av olika organisationen. Sidan har valts som material på grund av där finns olika bloggar om stigma och depression. Arbetet tog fart, i form av granskningar för att se vilka bloggar som passar in i syftet. Till slut landade vi på åtta bloggar, skrivna av fyra män och fyra kvinnor, då de anses vara relevanta i relation till studiens syfte. Mer specifikt är det hur de skriver och specificerar deras upplevelser och erfarenheter om depression och stigma från andra i samhället samt från sig själv och hur det påverkar deras vardagliga liv som intresset ligger i.

2.2 Dataanalys

För att kunna analysera de olika blogginlägg som har valts, har metoden textanalys använts och tillämpats. I syfte med att undersöka hur upplevelsen av stigmatisering kommer till uttryck i blogginlägg bland unga vuxna med

depression arbetade man med en tematisk analys genom att först sortera vilka material som anses vara relevanta att använda i studien. En tematisk analys går ut på att det valda materialet anordnas utifrån olika teman (Bergström & Boréus, 2012). Inledningsvis började vi med att läsa bloggarna separat för att kunna få en överblick av vad de utvalda bloggarna handlar om, för att därefter kunna belysa olika teman som är relevanta för studien. Utifrån tidigare forskning utformade vi analysfrågor till vårt material. För att kunna belysa hur valda blogginlägg

framställer unga vuxna med depression uttrycker stigmatisering har vi begränsat oss till att titta hur de upplever, skriver och förklarar stigmatisering. Blogginlägg och dess texter har analyserats utifrån analys frågor såsom; vad som påstås i blogginläggen, i vilket sammanhang skrivs upplevelsen av stigmatisering, vilka kategorier av människor omtalas i texten, samt vilka ord och uttryck används (Boréus, 2015). Dessa frågor hjälpte oss att analysera och kategorisera de gemensamma upplevelser av stigma för att sedan kunna få fram teman som hör till studiens syfte.

2.3 Urval

I den här delen presenteras varför och hur ämnet i studien har valts. Genom syftet av studien kom vi fram till önskan att ta reda på hur unga vuxna med depression i Storbritannien upplever stigmatisering. Detta gjordes med hjälp av deras

personliga upplevelser i blogginlägg på Time To Change.

Urvalet av bloggar har skett med hjälp av Google och sökorden ‘Depression and stigma blogs in the UK’. Då är det många olika hemsidor som kom upp, försökte vi att granska hemsidorna för att kunna välja en hemsida som innehåller bloggar som passar vårt syfte. Med detta i åtanke kom vi fram till en hemsida som heter Time to Change, som förklaras vara en social rörelse som arbetar med

bekämpning och avvänjning av stigma genom olika organisationen. ‘’Time to Change’’ har valts som material för de utvalda bloggarna på grund av det har möjliggjort tillgången till bloggar om stigma och psykisk ohälsa, det vill säga inte bara om depression utan andra typer av diagnoser också som får stigmatisering från andra. På så sätt blev hemsidan vår ingång till uppsatsskrivande.

Time to Change har sitt ursprung i Storbritannien vilket förklarar ytterligare varför detta landet har valts som en kontext. I Sverige finns det ingen

motsvarighet till Storbritanniens anti-stigma kampanj, dock så samarbetar de med Hjärnkoll för ökat stöd i Sverige vilket ledde till ökat intresse om att fortsätta skriva om hur unga vuxna med depression i Storbritannien upplever

stigmatisering. Då vi genomför en kvalitativ forskning behövs det inte ett slumpmässig urval. Vårt val att ha både kvinnliga och manliga blogg författarna grundar sig till att veta hur deras upplevelser av stigmatisering har för likheter eller olikheter. Att skriva bloggar på hemsidan kan behöva större teknisk kunskap och förmåga att uttrycka sig digitalt, vilket förklaras att det har varit lättare att hitta blogginlägg skrivna av unga vuxna mellan 20-30 år. Då har vi också utgått ifrån bilderna av blogg författarna som är uppladdade tillsammans med varje blogg inlägg. Bloggarna valdes utifrån deras specifika innehåll relaterat till vårt syfte. Information gällande i vilken sociala kontext författarna upplevde stigma, samt hur de upplevde det och vilka konsekvenser som uppstod låg i fokus vid selektionen. Till slutet har vi bestämt att välja och använda åtta bloggar.

2.4 Etiska överväganden

En god studie kräver ett etiskt och strikt tillvägagångssätt. I syfte med att skydda individer och deras identitet som bidrar i studien, är etiskt övervägande viktigt när man genomför en forskningsstudie. Det kräver en grundläggande etik när det gäller personens integritet så väl som att undersökningarna inte ska orsaka någon annan till skada (Berg, 2015). Skydd till de individer som bidrar i studien och deras identitet är av ytterst vikt och har tagits på största allvar.

Ett alternativ till att utföra en forskningsanknuten studie är genom intervjuer med berörda individer men efter djupa konversationer över etiska överväganden när det gäller individens medverkan i studien har vi beslutat att använda oss av offentliga blogginlägg som har skrivits av individer som lider av depression och har utsatts för stigma. Att utföra forskningsrelaterade undersökningar med hjälp av intervjuer skapar en fysisk närvaro hos de inblandade parterna, men genom att använda bloggar så presenteras individer på andra sätt vilket erbjuder bloggarna stora möjligheter att vara anonyma men också kontrollera hur de agerar och uttrycker sig då bloggar påverkar läsaren (Berg, 2015). Både intervjuer och blogginlägg erbjuder individer möjligheten att vara anonym, men med

blogginlägg kan dessa individer ha bättre kontroll över hur de uttrycker sig, utan att känna skam och skuld, och hur det påverkar dem. Detta betyder att individen som vill förmedla hur de upplever stigmatisering kan uttrycka sig bättre genom skrift.

De åtta blogginlägg som används i studien är upplagda på Time To Change där alla kan få tillgång till och läsa dem. Berg (2015) beskriver etiken inom

netnografisk forskning som problematisk med tanke på den enskilda individens skydd av integritet. Netnografisk forskning och dess material är lättillgängligt och offentligt vilket betyder att det går bra att användas som material då de är

publicerade på nätet (a.a.). För att kunna utföra en god studie är det viktigt att reflektera över de konsekvenser som kan uppstå i samband med de individer som medverkar. Detta arbetet har uppmärksammat de etiska frågorna som uppstått och har tagit i beaktelse de konsekvenser som möjligtvis kan uppstå till följd av informationen som samlats in. Vi har eftersträvat ett etiskt okomplicerat arbete

och ansträngt oss för att ej kränka eller diskriminera någon av individerna från hemsidan Time to Change såsom blogg författarna, vi har samlat material från.

3. RESULTAT

I detta kapitlet presenteras tre teman som har utkristalliserat sig under analysens gång. Teman är: ‘Rädslan att prata om sin diagnos’, ‘Depression är ett skämt’ och ‘Stigma från professionella’.

3.1 ”Rädslan att prata om sin diagnos”

Individer som lider av depression känner av en fruktan för att yttra sig om sina besvär då de oftast formar sina egna förväntningar och tankar om hur andra kommer reagera till följd av den stigman som finns runt depression. Som ett resultat av rädslan över hur andra i samhället kommer att behandla dem, uppstår känslor av ensamhet. Detta kombineras med idén om att ingen kommer förstå vad det är de går igenom, resulterar i motvillighet att uttrycka sina känslor och tankar. Okunskap om psykisk hälsa och stigman kring ämnet påverkar dessa individer på diverse, negativa sätt.

Till exempel beskriver Jordan hur han brukade säga att allting var bra när vänner frågade hur han mådde, för att stigman kring psykisk ohälsa fick honom att känna sig svag och dum när han pratade om sina känslor. Detta ledde honom till känslor av ensamhet. Att ingen skulle kunna förstå vad det är han går igenom. De känslor och tankar han upplevde överväldigade honom och kände att han inte hade någonstans att vända sig till. Med Jordans egna ord:

‘’When friends used to ask how I was feeling, I just used to say “I’m alright thanks” and nothing more. The stigma around mental health made me think I would look weak or stupid for talking about my feelings. So I didn’t. I felt trapped and alone, like no-one would understand what I was going through.’’ -Jordan

Natasha delar likheter med Jordans upplevelser. Natasha försökte dölja sin diagnos från andra då hon inte ville att de i hennes omgivning skulle uppfatta henne på ett negativt sätt, det vill säga som vansinnig, underlig, eller farlig. Rädslan över att bli stigmatiserad resulterade i känslor av utanförskap, enslighet, isolation och känslan av att hon aldrig kommer ha en plats i samhället. Natasha skriver med egna ord:

‘’I had a mental illness and I was hiding it. I didn't want to tell anyone because I

didn't want people to think I was weird, dangerous or "crazy". The stigma has resulted in me feeling excluded and unable to fit in. It has made me feel isolated and like there is something wrong with me.’’- Natasha

Även Danny delar samma rädsla med Jordan och Natasha. Han finner det besvärligt att prata om sin diagnos då känner han rädslan för hur andra kommer reagera. Trots hans försök för normalitet och att passa in i samhället, har hans tidigare erfarenheter av stigma haft en negativ påverkan på honom och gett upphov till känslor av isolering. Detta förtydligas med hjälp av Dannys egna ord:

‘’I am now 26 and I still find it hard to discuss…partly because I am within this bubble myself, and partly because I can never be sure how other individuals will react. This itself is a massive obstacle to overcome as it only serves to induce yet further feelings of isolation.’’ -Danny

Första temat handlar mycket om samhällets föreställningar och individens rädsla för att tala om sin situation. När de börjar tala om sin situation har många mötts av negativa och diskriminerande attityder. De tre exemplen vi sett handlar om

rädslan av en generell syn på depression.

3.2 ”Depression är ett skämt för andra”

När individerna med depression väl har samlat upp modet och yttrat sig om sina besvär, blir de istället förlöjligade och diskriminerade än att få hjälp. Detta ger upphov till känslan av hopplöshet och att man är obetydlig som människa vilket i sin tur gör att de blir motvilliga till att söka hjälp. I tema 2 presenteras fyra citat som ger en övergripande förståelse över hur stigma kan påverka en individs liv. Till exempel berättar Nadia att individen hon litade på när hon anförtrodde sig om sina besvär svek henne. Individen sa att hennes anledningar för att vara

deprimerad var patetiska och att hon hade ett “svagt sinne”. Hen sa att Nadia hade fel i att vara deprimerad vilket bidrog till känslor av hopplöshet och att hon kände sig inkapabel till att återhämta sig. Med Nadias egna ord:

‘’I was told that my reason for being depressed was “pathetic”, and that I “had plenty of things going” for myself, but depression doesn’t work like that. It doesn’t look at what you have going on in life and avoid you because it doesn’t want to ruin that…

…...

På liknande sätt berättar Jamil att hans chef hade skrattat åt honom när han lämnade in ett sjukintyg där ‘’stress’’ var orsaken. Detta ledde till att han kände sig skamsen för att berätta om sjukdomen han lider av. Jamil kände att det han upplever är ett skämt, att hans depression är ogiltig och att det inte behöver ges mer uppmärksamhet åt ämnet. Jamil skriver med egna ord:

‘’My sick note had "stress" as the reason because that is what I asked my GP to write. I asked them to write this because I found it embarrassing to be honest about the true nature of my illness. My line manager scoffed when they saw

"stress" on my sick note. How could someone of my age feel stressed?...When i said it was depression, my managers started laughing at me. This made me feel like a joke. My depression felt invalid.’’ - Jamil

Khali skriver att hans rädsla kom från stigmatiseringen han upplevde från hans nära och kära, samt andra i hans omgivning. Han blev kallad nedsättande namn relaterat till psykisk ohälsa och blev även rädd för att visa sitt ansikte ute då det bidrog till rädslan för att bli dömd och att bli utesluten från samhället. Khali delar likheter med de andra blogginläggen i det att alla delar rädslan för att yttra sig om sina besvär då det leder till stigmatisering och nedsättande syner och åsikter från andra i samhället. Detta tydliggörs med Khalis egna ord:

‘’Initially, I was afraid of being judged. Because of the things that I struggled with, I faced a lot of stigma from people that I knew. I was called very derogatory names pertaining to my mental health struggles. I never liked that. I was picked on in school because of it. Somehow, the struggles that I never asked for were always being used against me. It was to a point where I was embarrassed to even show my face in public because I was afraid of being judged…….Plus, society has placed this stigma on people who struggle with these conditions, labelling them “ill” or “retarded,” or something demeaning like that.’’ -Khali

På liknande sätt berättar Danny att han hade en längtan efter att passa in med dem andra men till följd av negativa ord, slutade han upp med känslor av isolering och ensamhet istället. I hans förflutna har han mött negativitet som har påverkat honom på ett så pass avgörande sätt att han nu har en ännu värre självkänsla än innan. Meningar han har hört yttras, som "skärp dig", "väx upp", "ta dig samman", "släpp det", bevisar hur lite kunskap hans omgivning har om psykisk ohälsa samt hur lite de tar honom på allvar. Med Dannys egna ord:

The longing to be normal and to fit in. I have also heard the classic lines…small words which can have a lasting and severe impact. “Man up”. “Grow up”. “Pull yourself together”. “Get over it”. Words that all indicate a very poor

understanding of mental health, but leave you feeling more isolated, more alone, and, if possible, with less self-esteem than you had before. ‘’- Danny

Andra temat handlar mycket om hur samhällets stigmatisering och diskriminering kring depression kan påverka individer som lider av det. Efter modet att tala om sin situation och diagnos har många mötts av negativa attityder och ord som ger känslan av ovilja att söka hjälp från andra så väl som hopplöshet till förbättring.

3.3 ’’Stigma från professionella’’

Stigma från vanliga individer kan påverka en grovt men att uppleva stigmatisering från de som borde hjälpa en, kan lämna djupa spår och hindra en människa från att söka ytterligare hjälp. Här i tema 3 presenteras citat som belyser hur

stigmatisering från professionella påverkade deras synsätt på hjälpsökande. Natalie skriver att hon har haft dåliga erfarenheter med sjuksköterskor i psykiatrin. Allt började när hon hade det svårt en natt och bestämde sig för att ringa hjälplinjen för stöd. Natalie berättade att hon hade druckit som en strategi för att hantera sina känslor av förtvivlan. Istället för att hjälpa henne, sa

sjuksköterskan att det inte fanns något de kunde göra för att hjälpa och att det kanske inte skulle vara så svårt för henne om hon slutade dricka. Därefter la sjuksköterskan på luren. Natalie skriver att hon kände att den professionella inte visade empati eller förståelse för hennes situation vilket ledde till ännu mer förtvivlan och känslan att hon inte hade någon möjlighet till söka hjälp eller ens prata med någon. Natalie berättar med sina egna ord:

‘’I’ve also had a few bad experiences with Community Psychiatric Nurses. I was in self-destruct mode one night and had a little to drink to try and cope with my overwhelming feelings of despair. I called the CPN helpline, but as soon as I mentioned it they told me ‘there is nothing we can do to help you, don’t drink and maybe things won’t be so difficult’ and abruptly hung up the phone. I am not a drinker – it was an unhealthy coping strategy during this time and as you can see

I wasn’t even given the opportunity to speak. I was utterly shocked and in more despair. She dismissed me without any knowledge of my situation, without any understanding or empathy.’’ - Natalie

Jodie försöker förmedla genom sitt blogginlägg att under hennes psykiatriska besök och bedömning hade en sjuksköterska sagt åt henne att hon inte var deprimerad eftersom deprimerade individer aldrig lämnar sitt rum och att de inte ens vill dricka vatten. Jodie kände sig förolämpad, blev orolig och tvivlande, och började fråga sig själv om allt som hon kände var normalt. Detta tydliggör med Jodies egna ord:

‘’My counselling sessions at my university were very helpful and it was

recommended that I go to the university health centre and get NHS psychiatric help. During my psychiatric assessment, I had a nurse tell me that I was not depressed because “depressed people do not leave their rooms” and that I did not have an eating disorder, as people with eating disorders “don’t even want to drink water”. He also told me that he knew I wasn’t going to self-harm or hurt myself and that I shouldn’t do it anyway, as surgery to get rid of scars is expensive. I left the session insulted and in tears. I started to doubt myself and wonder “am I really fine? Is there nothing wrong with me?” - Jodie

Tredje temat handlar i stor omfattning om att det bör vara professionella som hjälper individer med depression att återhämta sig från psykisk ohälsa, men ibland är det dem som visar de negativa attityder som kränker individerna.

Stigmatisering och negativa bemötanden från professionella inom vården har en stor påverkan på individens liv i form av känslor av förtvivlan och oro, ovilja till söka hjälp eller ens prata med någon och även lägre sannolikhet för bättre psykiskt mående.

4. DISKUSSION

Tidigare forskning och teorin syftar till att underlätta bilden av hur unga vuxna med depression upplever stigma från samhället. I följande avsnitt diskuteras såväl resultatet som metoden som har använts i studien.

4.1 Resultat Diskussion

Här diskuteras resultatet utifrån de olika teman som har funnits. Med hjälp av bloggarna har det analyserats hur individerna upplever stigmatisering i samband med deras psykiska ohälsa. Det övergripande resultatet visar att deras upplevelser leder till diverse negativa emotioner och att detta höjer chanserna för

ensamhet/isolering, motvillighet för ytterligare vård, vägran att diskutera sina besvär, samt en förvärrad självsyn. Det skulle vara cyniskt av oss att hävda

enhetlighet för alla individer som lider av depression och psykisk ohälsa generellt, men utifrån de bloggar vi använt i studien och tidigare forskning, kan vi hävda att åtminstone majoritet av dem upplever stigmatisering på samma sätt och med liknande följder. En övergripande förklaring till vad resultat och tidigare forskning påvisar är att stigmatisering från samhället påverkar individers individuella förbättring och samhället i stort.

Depression är en sjukdom som behöver uppmärksamhet. Trots de höga antalet drabbade, finns det enormt många som vägrar att se på livet från de drabbades perspektiv, som vägrar att förstå hur det är för dem, vilket leder till svårigheter och konsekvenser att leva med sjukdomen (Wasserman, 2003). Precis som resultatdelen och tidigare forskning påvisar att depression är en sjukdom som är svår att leva med obehandlat men trots dessa svårigheter upplever blogg

författarna en ovilja att berätta om sin sjukdom på grund av de negativa reaktioner som kan uppkomma. Själva diagnosen har en stor påverkan på deras liv men den stigman de upplever som en konsekvens kan orsaka ännu större svårigheter genom att förneka dessa individer en möjlighet till att kunna leva ett liv som alla andra i samhället. Inte bara är detta en begränsning av individens rättmätiga möjligheter, utan det förolämpar dem till det yttersta. Att ha sina medfödda rättigheter borttagna som följd av negativa attityder och diskriminering orsakar mer skada och lidande än individerna redan har upplevt och kan ge upphov till antisocialt beteende, substansanvändning och förvärrad psykisk hälsa (Sartorius, 2007; Clement m.fl., 2015). Individerna lider redan som det är. Att tillägga mer smärta och mer lidande i form av stigmatisering kan bara förvärra deras situation. Därför är det särskilt viktigt att lägga fokus på hur man kan förbättra situationen och med vilka medel. Tidigare forskning visar att lösningar till problemet har varierat genom historien och att diverse tillvägagångssätt har utforskats och tillämpats. Det är så otroligt viktigt att uppmärksamma alla möjliga taktiker då man aldrig riktigt kan veta vilken individ som behöver vad. Vi är alla olika och kräver separata åtgärder och stöd. I arbetet har vi uppmärksammat ett

tillvägagångssätt i form av anti-stigma kampanjer. Mer specifikt fokuseras det på Time to Change där inriktningen har varit att i hög grad utbilda omgivningen och uppmärksamma området, samtidigt som man integrerar individer med psykisk ohälsa i samhället (Rüsch m.fl, 2005). Resultatet antyder att integration i samhället skulle gynna individerna. Som det är nu är de överväldigade med negativa känslor som hejdar dem i deras vardagliga liv. Ensamhet/isolering är en av mer prominenta emotionerna som har utkristalliserat sig under arbetets gång. Detta härstammar från rädslan över hur andra kommer reagera till ens besvär och faktumet att de känner att ingen förstår vad de går igenom. För att undvika oönskade komplikationer, känner de att isolering mycket väl må vara den enda lösningen. Detta är dock inte sant då ensamhet aldrig leder till något gott.

Isolering från samhället kommer emellertid inte bara från den drabbades sida, utan även från de som stigmatiserar. Som nämnt ovan, begränsar stigma individernas möjligheter till att leva ett normalt liv i samhället. Detta kan nå den graden då individerna utesluts fullständigt från deras sociala kontext vilket försämrar deras situation (Time to Change, 2008).

Det finns dock de människor som gör sitt bästa för att passa in i samhället. De ignorerar sina besvär, de skjuter bort dem, eller, i vissa fall, gör allt de kan för att ändra sin avvikelse. Genom att ignorera sin sjukdom och låtsats som att den ej är där, känner några av de drabbade blogg författarna att de kan leva ett normalt liv i samhället utan att utsättas för negativitet och stigmatisering från de andra. Man kan se detta i Jordans och Natashas blogginlägg där de gömmer sin sjukdom och låtsas att allt är bra när det inte är det. Enligt Goffmans teori om stigma kan detta klassificeras som passering då individerna döljer sina besvär för att undvika stigmatisering från sin omgivning. Resultatet påvisar att isolering och ensamhet som en följd av passering är förekommande. Stigman runt psykisk ohälsa får individerna att känna sig svaga och dumma men kan också måla en bild av individerna som farliga eller galna. Vad detta kan bero på är medias skildring av

psykisk ohälsa. Media har som vana att porträttera psykisk ohälsa som någonting våldsamt och negativt. Som en konsekvens av detta skapas stereotyper som människor förhåller sig till när de kommer i kontakt med individer som lider av psykisk ohälsa. Det kan vara både medvetet och omedvetet men hur individerna känner sig efter stigmatiseringen är lika förkrossande (Gray, 2002). Individerna framställs som förövare trots det att de vanligen är ett offer. Ju mer individerna stigmatiseras, desto mer blir de ett offer och den som stigmatiserar blir förövaren. Dock så glöms detta bort då “de normala” har som vana att trycka ner alla de som inte möter normen. De livnär sig på att kränka de “icke-normala” och på så sätt höja sig själva och gör sig ut att vara bättre än dem. Media gör inget annat än att stödja detta och addera på de negativa synsätten som redan existerar. Då medias inflytande sträcker sig världen över, är det rimligt att anta att människor världen över blir påverkade.

Vad detta innebär är att media och stigma arbetar hand i hand och vi som individer borde göra vårt bästa att uppmärksamma vad det är som händer. Man kan ju fråga sig varför stigma händer och hur man bäst kan motverka det. Båda frågorna har sin grund i samma svar; nämligen kunskap. Stigma och medias skildring av psykisk ohälsa kan kopplas till brist på kunskap inom området

psykisk ohälsa (Rosetto m.fl., 2019). Om individerna man anförtror sig åt om sina besvär inte har någon kunskap om området kan det vara svårt för dem att veta hur man ska bemöta en annan med psykisk ohälsa. Dessa individer kan då komma att tänka på det som de har sett genom media och på så vis reagera negativt, utan empati, förståelse och medkänsla, och bidra till stigmatisering och dålig

självkänsla hos de med psykiska besvär. Detta kan man se hos Nadia och hennes upplevelse där människan hon anförtrodde sig åt, svek henne. Hon blev sagt att hennes orsaker för att vara deprimerad var patetiska och att hon hade mycket gott i sitt liv. Detta bevisar bara hur lite kunskap individer kan ha om psykiska

sjukdomar. Depression kan drabba vem som helst och kräver ingen annan orsak än ett samspel mellan stress och sårbarhet (Agerberg, 2011). Vi kan se en

liknande upplevelse hos Danny där han fick höra meningar som “skärp dig", "väx upp", "ta dig samman", "släpp det". Detta är ytterligare en indikation på okunskap och den påverkan det har på individerna. Nadia kände sig hopplös och Danny kände sig ensam och med ännu lägre självkänsla. Med detta i åtanke kan vi se att resultat och tidigare forskning påvisar att det är fortfarande många i samhället som har brist på kunskap om psykisk ohälsa.

Det är en möjlighet att stereotypisering uppkommer när brist på kunskap är aktuellt. Enligt Goffman (2014) separerar stigmatisering individer i olika kategorier som gör att man bestämmer vilka stereotyper som passar dem. Detta leder till stigmatisering och stereotypisering som är associerat med hur individer som lider av psykisk ohälsa blir bemötta. Vi kan se att blogg författarna ofta blev dåligt behandlade. Khali fick sina besvär använda mot honom, Jamil blev

utskrattad av sin chef, Jodie blev förolämpad. Allt dem har gått igenom, det dåliga bemötandet och stigmatiseringen, bidrar till hur de ser på sin sjukdom och sig själva. Den felaktiga behandlingen bidrar till de tidigare negativa erfarenheterna som påverkar deras liv i stort och även ger svårigheter vid sidan om symtomen i sig, i form av försämrade sociala förhållanden, motvillighet till vård och exklusion från vardagliga aktiviteter. Dessutom kan individerna känna att de inte längre vill yttra sig om sina besvär vilket vi kan se i tema 1: ‘’Rädslan att prata om sin diagnos’’. Blogg författarna blir oftast felaktigt behandlade vilket bidrar till de tidigare negativa erfarenheterna, vilket i detta fallet resulterar i en vägran att yttra