Samlingar i förskolan

Examensarbete

15 högskolepoäng

Samlingar i förskolan

Circle times in preschool

Lovisa Ekblad

Lärarexamen 210hp Kultur, medier och estetik 2011-11-15

Examinator: Bengt Linnér Handledare: Bjørn Wangen Lärarutbildningen Lärarutbildningen Lärarutbildningen Lärarutbildningen Kultur, språk, medier

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att ta reda på hur pedagoger tänker kring fenomenet samling. Jag ville också ta reda på hur musik skulle kunna användas i samlingar. För att ta reda på detta delades enkäter ut till olika förskolor i Malmö. Observationer genomfördes för att få exempel på hur musik kunde användas i en samling.

Stor del av litteraturen har kretsat kring barns intresse, erfarenheter och aktiva barn kopplat till samlingar. Lev Vygotskij och John Deweys teorier kring barns utveckling har haft stor betydelse för den teoretiska tolkningen.

Resultatet av enkäterna visar att pedagoger använder sig av samlingar trots att de är skeptiska. De anser också att anledningen till att samlingen används så pass flitigt i förskolan är för att det blivit en tradition. Observationerna har visat hur barnens språk kan utvecklas med hjälp av musik och hur ritualer spelar en stor roll. Mina slutsatser är att pedagoger inte tänker på syftet med en samling och att musik skapar glada barn.

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 3

Innehållsförteckning... 5

1 Inledning... 7

2 Syfte och frågeställningar... 8

2.1 Syfte ... 8

2.2 Frågeställningar... 8

3 Historisk genomgång och tidigare forskning ... 9

3.1 Samlingens historia ... 9

3.2 Tidigare forskning och litteraturgenomgång... 11

3.2.1 Samlingen... 11 3.2.2 Barnet i samlingen... 12 3.2.3 Musiksamling ... 13 3.2.4 Obligatoriet i samlingen ... 14 4 Metoder ... 15 4.1 Enkäter ... 16 4.1.1 Enkätens utformning ... 17 4.2 Observationer ... 18

4.3 Utförande och urval... 18

4.3.1 Enkäter ... 18

4.3.2 Observationer ... 19

4.4 Forskningsetiska överväganden ... 19

5 Resultat och analys... 20

5.1 Resultat och analys av enkäterna ... 21

5.1.1 Pedagogers syn på samlingar ... 21

5.2 Resultat och analys av observationer ... 25

5.2.1 Musik i en samling ... 25 6 Teoretisk tolkning ... 27 7 Slutsats ... 28 8 Diskussion ... 30 Litteratur... 32 Bilaga 1 ... 35 Bilaga 2 ... 38

1 Inledning

Förskolan består av många moment och det jag finner mest intressant är samlingen. Anledningen till detta är att jag har märkt att många pedagoger har olika syn på just samlingen. Detta baserar jag på vad jag har sett ute i den pedagogiska verksamheten under min praktik. Vissa pedagoger tar samlingarnas struktur på stort allvar då alla barnen måste vara tysta och lyssna till pedagogen. Andra tycker inte att strukturen i samlingarna är det viktigaste utan de kan ha en spontansamling med de barn som vill.

Under hela min utbildning har jag upplevt samlingar som något negativt och tråkigt för barnet. För mig har det känts som att samlingen är något som tvingas på barnet. Alla barnen ska sitta i en cirkel, tyst, stilla och lyssna på en pedagog som pratar om vad det är för veckodag, datum och vilka som har namnsdag. Pedagogen ställer frågor som hen1 redan vet svaret på och barnen svarar i kör. Många pedagoger leder samlingar på det sätt som de alltid har gjort. Jag vill hellre se samling som ett forum där en grupp barn och pedagoger möts och samlas kring ett gemensamt ändamål och ett gemensamt intresse. Det känns viktigt för mig, i mitt kommande yrke, att veta varför jag leder en samling och vad syftet är. Detta så jag inte ska ha samlingar bara för att man ska ha det.

Något annat jag också finner väldigt intressant är musik i förskolan och hur det används under samlingarna. Jag är mycket positiv till musik i förskolan då jag i olika sammanhang har sett att musik tilltalar barn. Själv har jag bara positiva upplevelser av musik då musik varit en stor del av mitt liv. Dock funderar jag på om det används på ett utvecklande sätt i samlingen.

2 Syfte och frågeställningar

2.1 Syfte

Jag vill ta reda på vilka intentioner pedagoger har med samlingar och hur de ser på fenomenet samling. Vidare kommer jag att titta närmare på hur musik kan användas i samlingar. Mitt syfte är inte att jämföra samling med en musiksamling.

2.2 Frågeställningar

Mina frågeställningar är följande:

• På vilka sätt ser pedagoger på fenomenet samling? • Varför har pedagoger samlingar i förskolan?

3 Historisk genomgång och tidigare

forskning

Nedan presenteras en historisk genomgång av samlingen och sammanställning av tidigare forskning som jag funnit relevant för denna studie. Samling är någonting som förekommer på nästan alla förskolor, men ändå finns det förhållandevis lite forskning kring ämnet (Rubenstein Reich, 1996).

3.1 Samlingens historia

Samlingens grundare var Friedrich Fröbel som levde 1782-1852. Han bestämde sig, efter att ha provat på många olika yrkesområden, att bli pedagog. Fröbel startade 1937 en uppfostringsskola för småbarn. Hans idéer lever vidare idag på det sätt att deltagarna i en samlig fortfarande sitter i cirkel och använder samma innehåll så som rytmik, årstider, natur, veckodagar. Fröbels barndomsupplevelser och religiösa tro är de faktorer som haft stor betydelse för den sorts pedagogik han utvecklade (Rubinstein Reich, 1996). Rubinstein Reich skriver vidare att cirkeln har en djup religiös innebörd i Fröbels pedagogik. Cirkeln gör så att barnet blir en del av gemenskapen, den gudomliga enhet som alla är en del av.

I Sverige var Fröbels tankar och idéer stora under 1940-, 50-, och 60-talen i förskoleverksamheten. Fröbels pedagogik dokumenterades och 1947 kom läroboken

Barnträdgården ut. Barnträdgården av Moberg och Sandels var fram till 1982 den enda

metodikbok på svenska för förskollärarutbildningen. I Barnträdgården står det hur en samling ska genomföras, hur pedagogen ska agera och hur en lyckad samling ska gå till. Moberg skriver att det är nödvändigt att åstadkomma fullständig tystnad innan pedagogen börjar prata. Barnen ska sitta i en halvcirkel och pedagogen ska sitta så att alla barn kan se pedagogens

Den ska vara uttrycksfull, intressant och inte tillgjord. Moberg skriver också att en samling ska vara en glädjande stund och pedagogen ska se till att barnen vågar prata inför hela gruppen. Detta för att utveckla barnets språk (Moberg & Sandels (red), 1947). En samling skulle vara 15-20 minuter och den skulle ske dagligen. Barnen skulle lära sig av varandra och av sina pedagoger. Gruppens betydelse var stor (Rubinstein Reich, 1996).

Statens offentliga utredningar (SOU)kom 1972 ut med barnstugeutredningen som innehöll en samling riktlinjer. Den gjorde så att synen på samlingen förändrades. Tidigare hade det varit på det viset att pedagogen pratat med hela gruppen, nu låg fokus istället på individen och samtalet mellan pedagog och enskilt barn. Barnstugeutredningen hävdade att samlingen var hämmande för talet, möjligheterna till språklig träning i samlingen ansågs begränsande. Istället föreslogs ett kortare samtal i grupp och att måltider istället var ett mer lämpligt tillfälle för språkutveckling för barnet (SOU, 1972). Man eftersträvade nu en individorienterad dialogpedagogik. Med det menades att man skulle ha en stark tilltro till barnets nyfikenhet, duglighet och lust att lära. Dialogpedagogiken skulle präglas av ömsesidig respekt och tillit mellan barnet och pedagogen (Olofsson, 2010). Enligt barnstugeutredningen skulle den stora gruppens betydelse för det enskilda barnet försvinna. Istället skulle fokus ligga på det enskilda barnet och smågrupper. Trots kritiken mot samlingarna tycktes de ändå förekomma i praktiken. Inte ens under dialogpedagogikens mest aktiva dagar togs samlingarna bort. (Rubinstein Reich, 1996).

Redan 1981 gav socialstyrelsen ut en arbetsplan där man sa tvärt emot barnstugeutredningen. I arbetsplanen kritiserades den individorienterade dialogpedagogiken då arbetet i grupp försummades. Man menade att dialogpedagogiken hade misslyckats. Samlingen blev viktig och populär igen (Olofsson, 2010). Både Rubinstein Reich och Olofsson anser också att ett viktigare skäl till förändringen var det ökade behovet av antalet förskoleplatser samtidigt som kommunen krävde ekonomiska nedskärningar. För att en individorienterad pedagogik ska fungera krävs hög personaltäthet (Rubinstein Reich, 1996 & Olofsson, 2010).

1987 gav socialstyrelsen ut ett pedagogiskt program som beskrev att förskolan hade andra uppgifter än att vara skolförberedande. Arbetet blev temainriktat och vård och omsorg var en stor del av arbetet. I texten betonades att grupp- och samhörighetskänslan skulle synas i en gemensam samlingsstund eller en speciell aktivitet för hela barngruppen. Det viktigaste syftet med samlingar var att utveckla gruppkänslan (Socialstyrelsen, 1987).

Rubinstein Reich skriver att det fanns fler anledningar till att samla barnen. Det kunde vara allt från att ge information om något som skulle hända till att planera en fest. Samlingens syfte var att ge barnen möjligheten att utveckla förmågan att uttrycka sig och lägga fram sina åsikter. Hon hävdar också att en samling delvis hade, och även idag har, till uppgift att träna barnen inför den kommande skolvärlden (Rubinstein Reich, 1996).

Samlingen började också bli underlag för bedömning av lämpligheten som förskollärare under deras praktik. Samlingen är synlig och därför är det enkelt för en bedömare att sitta vid sidan av och granska hur den blivande förskolläraren leder samlingen. För att en samling skulle ses som lyckad och att den blivande förskolläraren blivit godkänd skulle barnen suttit stilla och lyssnat på det pedagogen berättade om i samlingen. Även idag är det en samling som många blivande förskollärare blir bedömda på under sin praktik på lärarutbildningen (Rubinstein Reich, 1996).

3.2 Tidigare forskning och litteraturgenomgång

3.2.1 Samlingen

Rubinstein Reich beskriver vilken roll pedagogen brukar har i samlingen. Pedagogen är den som har makt och dominerar samtalet. Barnen ska vara tysta och lyssna och får inte avbryta. Dock har pedagogen möjlighet att avbryta barnet. För att komma till tals måste barnen vara ganska ihärdiga då de oftast blir tystade. Samlingen tycks ha fastnat vid den sortens samling som fanns förr. Barnen blir mer och mer passiva och förskolläraren är den som föreläser (Rubinstein Reich, 1996).

Olofsson ifrågasätter att den gamla synen på samlingar fortfarande finns kvar. Att barnen ska vara snälla, lydiga, artiga, sitta still och alltid lyssna är inte den syn vi har på dagens barn. Vår tids synsätt på barn är att de har stort inflytande, delaktighet och är likvärdiga med pedagogen. Dagens barn är förhandlingsbara, vana att bli lyssnade till och att få påverka sina liv.

Samlingarna ser alltså ut på samma sätt som det gjorde för länge sedan, men synen på barnet har förändrats markant (Olofsson, 2010).

Rubinstein Reich hävdar att en samling är en sorts ritual då den har en fastlagd ordning, plats och tid. Det finns även bestämda regler så som att pedagogen pratar och barnet svarar. Samlingsritualen syftar till att ge barnet den trygghet hen behöver och ge dagen struktur (Rubinstein Reich, 1996). Kenneth Ekström skriver också om detta i sin avhandling

Förskolans pedagogiska praktik- ett verksamhetsperspektiv. Ritualer och rutiner är en del av

förskolans samling och övriga verksamhet då det skapar en trygghet för barnen. Olofsson beskriver två olika sätt som man kan se på trygghet. Det första är just det Ekström skriver om, ritualer och rutiner, och det andra handlar om att känna trygghet genom närhet och en bra relation till pedagogerna. Olofsson förespråkar det andra alternativet. Dock tycker hon inte att ritualer och rutiner ska försvinna helt då det hade blivit kaos (Ekström, 2007 & Olofsson 2010).

Olofsson skriver att i många intervjuer som gjorts med pedagoger framkommer det att pedagogerna tycker samlingarna är viktiga. Pedagogerna menar att barnen blir sedda och bekräftade. Barnet lär sig att lyssna, vänta på sin tur, visa respekt och lära sig det sociala samspelet i en grupp (Olofsson, 2010). Björklund och Elm skriver att syftet med samlingar är att barn lär av varandra, de anammar andras sätt att tänka och utför handlingar genom att bli delaktiga i dem (Björklund & Elm, 2003).

3.2.2 Barnet i samlingen

Lev Vygotskij var en pedagogisk teoretiker som hade många idéer kring barns utveckling och lärande. Hans tankar och idéer har haft stor betydelse för hur skolan ser ut idag. En av hans idéer var att han tyckte att man skulle veta så mycket om barnet som möjligt. Barnets erfarenheter och upplevelser gör barnet till den människa hen är. De aktiviteter som förskolan erbjöd skulle också vara baserade på barnets tidigare erfarenheter. Pedagogen skulle uppmuntra och lyssna på barnens tankar och idéer (Smith, 2010). En annan av Vygotskijs ideér kring barns lärande var att barnet tidigt skulle möta olika situationer och uppgifter.

Dessa möten skulle vara förankrade i aktiviteter med ett tydligt syfte. Barnet skulle också ingå i sociala interaktioner och lära av andra barn (Smith 2010).

John Dewey, professor i filosofi, psykologi och pedagogik, myntade uttrycket ”learning by doing”. Han menade att ett aktivt sökande och deltagande var grunden för kunskap. Barnet ska vara ett aktivt barn. Hans tanke var att kunskap bildas när vi prövar oss fram med arbete och handling. Detta skulle tilltala barn och kunskap skulle bildas genom att barnet fick vara med, vara aktivt (Egidius, 2003).

Dewey hävdade att aktiviteter inte enbart skulle bli metoder för rutinmässig sysselsättning som till exempel att lära sig sy eller laga mat. Aktiviteterna skulle leda till vetenskaplig insikt, barnet skulle veta vad hen gjorde, inte bara göra för görandets skull (Egiduis, 2003).

Bröderman Smeds och Skjöld Wennerström skriver också om något som påminner om ”learning by doing”. Barnens utveckling kommer i första hand ur deras egen aktivitet och den intellektuella förståelsen kommer som en följd därefter. Det fungerar inte att undervisa förskolebarn genom förmaningar. Barnet får själv göra sina egna erfarenheter. På så sätt är det barnens intresse som ligger i fokus och glädjen finns (Bröderman Smeds & Skjöld Wennerström, 2008).

Granberg skriver i Småbarnsmetodik att en förutsättning för att barnet ska lära sig saker är att pedagogerna är medvetna om hur barn lär sig saker. Hon menar att barn lär sig genom att göra saker, när det är roligt, till exempel smaka, lukta och känna. En annan viktig sak som Granberg hävdar är att barn ska betraktas som forskare och ha vuxna som medforskare som finns där om barnet behöver hjälp i vissa situationer (Granberg, 1999).

3.2.3 Musiksamling

Musik skapar glädje och dans. Glädje och dans skapar rörelse. Rörelse skapar koordination. Koordination skapar förståelse. Förståelse skapar ord. Ord skapar meningar. Meningar skapar ett språk. (Vesterlund, 2003: 8)

Ovan beskriver Vesterlund hur språk skapas med hjälp av musik. Musik är till stor hjälp när man lär sig ett nytt språk. Musik och sång med rörelser är också gynnande för språkutvecklingen och språkförståelsen då barnet får en visuell bild av det barnet sjunger om (Granberg, 1999). Redan Fröbel tänkte på musik och språkutveckling. Fröbel använde musik och rytmik för de barn som inte kunde tala eller läsa. Inspirationen hämtade han från kvinnornas sätt att lära sitt barn deras modersmål. En naturlig del av modersmålslärandet var lekandet med språket i form av toner och rytmik (Uddén, 2001).

Olofsson hävdar att en musiksamling har till syfte att delvis knyta ihop gruppen och skapa gemenskap. De får tillsammans sjunga, rimma, använda rytmik, rörelser och så vidare. Att tillhöra en grupp ger trygghet och glädje (Olofsson, 2010).

För småbarn hänger musik, sång och rörelse ihop. De rör sig automatiskt när de hör musik och när de rör sig känner de ett behov av att göra ljud. Rörelsesånger underlättar för barnet då de är fulla av energi (Granberg, 1999). Hammershøj hävdar också att barn lär sig att uppföra sig socialt genom att spela tillsammans med olika instrument (Hammershøj, 1997).

3.2.4 Obligatoriet i samlingen

Om barnet inte vill vara med i en samling är det vanligt att man tvingar barnet att vara med under höga protester. Det då är vanligt att pedagogerna skyller på att barnet är trött, hungrigt eller är trotsigt. Pedagogerna kan också skylla på att föräldrarna jobbar mycket eller att barnet får bestämma för mycket hemma (Olofsson, 2010). Olofsson menar istället att barnets reaktioner är en bra recension av en samling. Hon skriver att pedagogen istället borde tänka på hur hen kan göra samlingen mer lockande och meningsfull för barnet. Granberg

skriver

också om det obligatoriska inslag som kan förekomma i samlingar ute i verksamheten. Barnet sitter inte still om samlingen inte väcker barnets intresse. Om det är obligatoriskt att delta måste pedagogerna fokusera på de barn som inte vill vara med och se till att de sitter still och lyssnar. Granberg tycker att samlingarna bör bygga på underhållning och inte undervisning (Granberg, 1999).

Olofsson anser att samlingen är något pedagogerna erbjuder barnen, aldrig något som ska tvingas på barnen. Pedagogerna ska respektera barnens val om de inte vill delta (Olofsson, 2010).

4 Metoder

De metoder som jag främst använt är kvantitativa. I kvantitativa metoder ställs samma fråga till många människor. På så sätt ska resultatet kunna generaliseras och undersökaren ska kunna påstå att resultatet gäller alla. Mängden information kan också begränsas så undersökaren kan få svar på det som är intressant (Larsen, 2009). Kvalitativa metoder är med på ett litet hörn i form av observationer.

4.1 Enkäter

För att få reda på vad pedagoger ute i verksamheten tänker kring samlingar och hur de ser på musik i samlingar, valde jag att göra en enkät som de fick svara på. Detta för att få en mer ytlig blick över hur pedagogerna tänker kring fenomenet. I intervjuer får intervjuaren en djupare insikt i hur vissa enskilda individer tycker och tänker, men det är inte det jag vill åt. Jag vill komma åt en mer allmän och generell bild av vad pedagoger tänker om samlingar. Bryman skriver att det oftast blir på det viset att de som svarar på enkäter är mer ärliga i sina svar än de som blir intervjuade. Under en intervju kan det vara så att den som blir intervjuad inte vill berätta allt och inte är helt ärlig, då man sitter öga mot öga med intervjuaren. I en enkät kan deltagaren känna sig mer säker och därför mer öppen. Annars är enkäter och strukturerade intervjuer väldigt lika varandra (Bryman, 2011).

Med enkäter finns det nackdelar. En nackdel är att undersökaren inte kan hjälpa deltagaren om den inte skulle förstå någon fråga, vilket undersökaren hade kunnat göra vid en intervju. Enkäten måste alltså vara lätt att förstå och det ska inte finnas några tveksamheter kring frågorna. Bryman påpekar att det inte heller får vara för många frågor då deltagaren kan tappa intresset och välja att inte fylla i enkäten (Bryman, 2011).

Larsen skriver i Metodik helt enkelt- en introduktion till samhällsvetenskaplig metod att det finns två olika sorters enkäter. Den ena har öppna frågor och den andra har slutna frågor. Med öppna frågor menas att respondenten har möjlighet att formulera sitt svar precis hur hen vill. När man använder sig av slutna frågor finns där alternativ som respondenten får välja mellan. Båda alternativen har sina för- och nackdelar. Larsen skriver att det är en fördel att kombinera de både alternativen. På det sättet uppvägs nackdelarna (Larsen, 2009). Det är precis det jag har gjort. Pedagogerna fick både skriva själva vad de tänkte och ringa in ett svarsalternativ. Haukur Viggósson pratar om enkätmetoden i sin föreläsning på internet. Han säger att ja- och nejfrågor inte är helt optimala då man får ett begränsat svar. Han menar att man ska använda sig av svarsalternativ i en så kallad Likert-skala. Med det menas att deltagaren får kryssa i sitt svar på en skala från till exempel ett till fyra där ett kan betyda ”nej inte alls” och fyra kan betyda ”ja absolut”. Deltagarna får möjlighet att svara lite tveksamt, om de inte är helt säkra (Viggósson, 2011). Larsen skriver också att en enkät ska vara enkel och tydlig då otydliga enkäter kan medföra större bortfall (Larsen, 2009).

För att analysera de insamlade enkäterna kommer en univariat analys att användas. I en sådan analys gör man en frekvensfördelning. Det innebär att man vid varje alternativ samlar hur många som har ringat in respektive alternativ och sedan gör om det till procent. Till exempel att 57 % har svarat ja och 43 % har svarat nej. På detta sätt får man en bra överblick över vad flest personer har svarat (Larsen, 2009). Jag kan sedan dra slutsatser av de resultat jag får.

4.1.1 Enkätens utformning

Enkäterna bestod av 10 frågor (se bilaga 1). Frågorna handlade om pedagogens syn på samlingar och hur viktigt pedagogen tyckte det var att använda sig av samlingar. De första fyra frågorna var frågor med öppna svar. De avslutande sex frågorna fick de deltagande pedagogerna ringa in ett av alternativen, antingen en siffra, ja eller nej. De hade även möjlighet att kommentera sina val om de ville.

4.2 Observationer

För att se hur man kan arbeta med musik i praktiken valde jag att göra observationer. Jag ville få verkliga förslag på hur man kan arbeta med musik med småbarn.

Bryman skriver att observationer är en teknik som används för att iaktta olika beteenden hos individen. Detta görs för att komplettera mina enkäter då enkäterna bara kan dra slutsatser kring ett beteende. I enkäterna får jag enbart reda på vad pedagoger tänker kring samlingar. Någon information kring hur de faktiskt genomförs fås ej genom enkäter (Bryman, 2011). Under mina observationer valde jag först att vara passiv deltagare och under tiden skriva ner det jag såg. Anledningen till att jag valde att skriva ner allt jag såg istället för att filma var att barnen skulle vara allt för koncentrerade på kameran istället för på den aktivitet som pedagogen ledde. Bryman skriver att papper och penna är en observatörs viktigaste redskap då man direkt på plats kan skriva ner det man ser och de intryck man får (Bryman, 2011). Jag uppmärksammade snabbt att det inte var lätt att vara passiv då barnen gärna ville att jag skulle vara med. Jag blev till slut en deltagande observatör. Jag var med i samlingen och gjorde det som barnen gjorde. Detta gjorde det omöjligt att anteckna samtidigt. Så fort jag var klar med observationen skrev jag ner allt jag sett och alla intryck jag fått.

4.3 Utförande och urval

4.3.1 Enkäter

Mina enkäter delade jag ut till fem slumpmässigt utvalda förskolor som låg inom samma område i Malmö stad. Totalt lämnades 53 enkäter ut. 39 av dessa kom tillbaka ifyllda. Det betyder att 72 % av enkäterna blev ifyllda. I Samhällsvetenskapliga metoder står det att detta inte är ett utmärkt deltagande, men ett bra deltagande. Ett bra deltagande räcker för att jag ska kunna generalisera mitt resultat (Bryman, 2011). Jag känner dock att jag inte vågar

generalisera mitt resultat då det är en så pass liten undersökning. Jag anser att de 39 pedagogerna inte kan motsvara alla pedagoger som jobbar på förskola.

I vissa fall delades enkäterna ut till en pedagog på förskolan som sa att hen kunde ta på sig ansvaret att lägga enkäterna i personalrummet så att alla pedagogerna skulle se enkäterna. De sa också att de skulle skriva på deras gemensamma tavla för att uppmärksamma enkäterna. I de andra fallen pratade jag med pedagogerna på förskolan och fick ett godkännande att lägga enkäterna i personalrummet och själv skriva på tavlan eller på ett papper jag kunde lägga bredvid enkäterna.

Om jag istället kontaktat förskolecheferna och bett dem dela ut enkäterna antar jag att jag fått ett högre deltagande. Dock fann jag inte detta nödvändigt då jag fick ett bra deltagande.

4.3.2 Observationer

Mina observationer valde jag att göra på en av de förskolor som jag delat ut enkäter till. Barnen jag valt att observera är mellan 1 och 2,5 år. I mötet med pedagogerna, när enkäterna delades ut, började vi diskutera samlingar. En pedagog berättade att hon inte använde sig av samlingar på det sätt som är det traditionella, där alla måste vara med. Istället används det olika ”hörnor” där pedagogerna samlar de barn som har ett intresse och har en stund tillsammans, med ett gemensamt ändamål så som att läsa en saga eller musicera. På denna förskola fanns det en musikhörna och jag blev intresserad och bestämde mig för att observera verksamheten där.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Pedagogerna blev informerade om att de skulle vara med i en studie kring pedagogers syn på samlingar och hur musik skulle kunna användas i förskolan. Deltagandet i enkäten var helt frivilligt och anonymt. Pedagogerna fick veta att resultatet enbart skulle användas i denna

studie. Om de ville kunde de få ta del av resultatet när studien var färdigskriven. Barnens föräldrar blev muntligt tillfrågade om deras barn fick vara med i en aktivitet när jag observerade.

5 Resultat och analys

5.1 Resultat och analys av enkäterna

Här sammanfattar jag de resultat jag fått av enkäterna. Jag har sammanställt svar i diagram, men för att få ett bättre flöde i texten har jag valt att presentera enstaka diagram. Resterande diagram finns som bilaga (se bilaga 2).

5.1.1 Pedagogers syn på samlingar

Flertalet pedagoger i min undersökning konstaterar att en samling liksom övriga delar i förskoleverksamheten ska vara till för barnen och deras utveckling. En samling är ett vanligt förekommande inslag i förskoleverksamheten, ändå är det långt ifrån alla pedagoger som svarat att en samling är utvecklande för barnen. Endast 50 % tycker att en samling är utvecklande. Dock är de positiva till en samling som de hellre vill kalla en typ av frivilligt

möte mellan olika individer, ett utbyte av intressen.

Pedagogerna hävdar att samlingar har blivit en tradition och att det är därför den används så pass flitigt. En pedagog skriver:

”Av gammal tradition. Man har alltid haft samling på förskolan och det har varit obligatorisk närvaro. Jag tror inte att man funderat på varför man har samling.”

75 % av pedagogerna har skrivit att det är en gammal tradition att leda en samling och att det är därför den används. Av deras andra svar på frågorna framgår det att de faktiskt använder sig av samlingar. När dessa pedagoger skriver om anledningen till varför samlingar används är det få som nämner att det är utvecklande för barnet och gruppen. Vissa pedagoger skriver

att en samling genomförs för att pedagogerna ska få möjlighet att se alla barn och bekräfta dem. Några enstaka skriver också att en samling gör att gruppen blir enad, att en gruppkänsla skapas. En pedagog skriver:

”Man ska inte ha samling för samlingens skull, samlingen är ej helig!!”

Denna pedagog har antagligen erfarenheter av att samlingen brukar vara ”helig”. Den ska genomföras på ett visst sätt. Denna pedagog uppmanar också att sluta med samlingar om man inte tycker att de är utvecklande för barnet.

När pedagogerna svarar på frågan om varför de använder sig av samlingar nämner många gruppkänslan och att pedagogerna får syn på varje enskilt barn. De nämner också lärande. En pedagog skriver:

”Det ligger väl ’undervisning’ i många av oss som jobbat länge. Det är så vi blivit lärda från högskola-praktik”

Denna pedagog anser att deras utbildning har gjort att de använder sig av samlingar på ett lärande och undervisande sätt.

En pedagog skriver:

”Jag använder mig av samlingar för att vi skall få en lugn stund. Dagen kan vara tuff.”

Denna pedagog har en skeptisk syn på samlingar, ändå verkar hen använda sig av samlingar för att få en lugn stund på dagen. Hen är inte ensam om att använda sig av samlingar. Det är många av pedagogerna som använder sig av samlingar trots att de är skeptiska.

”För mig är en samling negativt laddat. Barnen gillar inte att vara med och det blir mest tjat. ”

Det är endast en skeptisk pedagog som skrivit att hen inte använder sig av samlingar. Andra pedagoger är skeptiska till de samlingar som är obligatoriska och saknar ett innehåll som barnen kan relatera till. Några skriver att de endast använder sig av något de kallar spontansamlingar eller möten. Dessa samlingar eller möten kan ske var och när som helst. Dessa sker under friare former då det oftast gäller några få barn som funnit något av intresse. De övriga pedagogerna skriver att de är skeptiska men ändå framgår det tydligt av deras kommentarer att de faktiskt använder sig av samlingar då de beskriver hur dessa kan se ut.

Denna pedagog vet vad hen tycker att syftet är med en samling:

”En samling ska innehålla något lärande, något som sår ett frö för vidare lärande.”

Hen är skeptiskt till samlingar, men reflekterar ändå över vad en sådan bör innehålla. Pedagogens skeptiska syn kan också grunda sig i andra saker. Hen kanske är tveksam till hur en samling brukar hållas och hur det brukar genomföras på arbetsplatsen.

En pedagog skriver:

”En samling är endast en liten del av verksamheten under dagen.”

Sista frågan i enkäten besvarade denna pedagog att hen är något mer positivt än negativt inställd till samlingar. Dock verkar det inte som att pedagogen lägger all sin tid på att planera en samling då det som sagt bara är en liten del av verksamheten. Några pedagoger menar att en samling har stor betydelse för den pedagogiska verksamheten. Det är många av dessa som ställer sig positiva till den traditionella samlingen i förskolan.

Hur de ska leda en samling och vad en samling bör innehålla har pedagogerna olika åsikter om. En pedagog skriver:

”Jag tycker inte man kan bestämma vad en samling bör innehålla. Om man som pedagog utgår från barns intresse kan en samling innehålla allt.”

Flera pedagoger visar en liknande syn på vad samlingen kan innehålla. Barnens intressen tycker de är viktiga och detta utgör grundstenen till en lyckad samling. En annan pedagog skriver:

”En samling bör innehålla matte, fysik och natur.”

Långt ifrån alla har skrivit att samlingar ska utgå ifrån barnens intressen. Överlag är det

många som svarat att en samling bör innehålla vissa delar, så som olika känslor, skratt, sånger, lekar och så vidare. Många skriver om olika sorters aktiviteter där barnen är delaktiga. Ingen nämner att barnen ska lära sig något genom att pedagogen pratar.

En fråga i enkäten löd såhär: Finns det krav på barnen i samlingen? En väldigt stor del av pedagogerna ansåg att det fanns krav vilket diagrammet för denna fråga visar.

Ja 83% 17% Ja Nej Nej

Figur 1: ”Finns det krav på barn i samlingen?”

I kommentarerna till frågan skriver en pedagog att barnen generellt ska sitta still, lyssna och göra det som sägs. En annan skriver att:

”Barnen ska vara med och ha mysigt.”

Många skriver att om barnen själva valt att delta i samlingen ska de respektera sina kamrater och inte störa, det är ett krav.

En annan fråga i enkäten handlade om den obligatoriska närvaron i en samling. Frågan löd: Måste alla barn vara med i samlingen? Här svarade de flesta att alla inte behöver vara med.

Ja 13% 87% Ja Nej Nej

Pedagogerna skriver att intresse avgör om de vill vara med i samlingen. De som svarat att barnen måste vara med i samlingen har skrivit att barnen ska lära sig att respektera varandra, lyssna på de andra barnen och bli sedda. Pedagogen som svarade att barnet ska ha mysigt har även sagt att alla barnen ska vara med i samlingen. Vem bestämmer när ett barn ska ha det mysigt och vem bestämmer att barnet tycker det är mysigt? Tanken är god, men vad händer då om barnet inte finner samlingen mysig och tilltalande?

5.2 Resultat och analys av observationer

I min sammanställning av observationerna har jag valt att analysera det viktigaste och det jag tror kan ha betydelse för att jag ska kunna besvara mina frågeställningar. Mina observationer valde jag att genomföra vid två tillfällen i en grupp med barn mellan 1 och 2,5 år.

5.2.1 Musik i en samling

Barnens glädje och vilja var väldigt märkbar. Barnen kastade sig över instrumenten och ville börja spela direkt. Så fort ett barn fått ett instrument i sin hand började hen spela på det. Det kändes som att barnen var väl införstådda med vad som skulle ske i rummet. Trots deras låga ålder visste de vad som skulle ske tillsammans med pedagogen. Här spelar ritualer och rutiner in. Barnen verkade känna sig trygga i att de skulle tillbringa tid med pedagogen.

Först låg allt fokus, en längre stund, på deras egna instrument, de vände, vred och smakade på det. Deras koncentration när deras fokus låg på instrumentet var påfallande. Trots att alla barnen var inne i samma fas, de spelade på instrumentet och så vidare, behöll de koncentrationen på sitt eget instrument. Att de inte blev störda av sin omgivning i sitt undersökande av sitt instrument fann jag vara väldigt intressant.

Efter hand började de titta på pedagogen och de övriga barnen och upptäckte att det fanns annat runt omkring som också var intressant. De hade svårt att göra två eller fler saker

samtidigt. Att spela, sjunga och titta på de andra barnen samtidigt var väldigt svårt. De glömde ofta att spela på instrumenten när de betraktade de andra barnen eller pedagogen. De började härma varandra och skrattade. Ett barn bankade med sin maracas i golvet. Detta efterhärmades snabbt av ytterligare ett barn. Tillsammans slog de sina maracas i golvet i takt. Efter ett tag satt alla barnen och slog sina maracas i golvet. På ett sätt kommunicerade dessa barn. Dessa barn har inte speciellt många ord då de är så pass små, deras kroppar och rörelser blev istället ett sätt att kommunicera. Denna sekvens skedde spontant. Pedagogen hade inte sagt att de skulle härma varandra.

När barnsången Bä bä vita lamm sjöngs sjöng pedagogen en annan text än den vi är vana vid. Hon hade ersatt ordet åt till ordet till. Istället för två par strumpor åt lille lillebror sjöng hon

två par strumpor till lille lillebror. Textraden två par strumpor åt lille lillebror kan man

analysera vidare. Åt strumporna verkligen upp lillebror? I ett kort samtal med pedagogen efter samlingen konstaterade hon det jag tänkt på. Hon hade medvetet bytt ut ordet för att barnen inte skulle bli förvirrade. Jag kan dock tänka att barnets fokus just i detta läge inte låg på sångtexten.

När en trumma plockades fram visste alla barn vad som skulle ske. Pedagogen började spela snabbt på trumman och barnen började springa fram och tillbaka. När pedagogen ändrade tempot till, lite långsammare, började barnen springa långsammare och tillslut gick de fram och tillbaka. När pedagogen ökade tempot började de springa igen. Pedagogen behövde inte säga så mycket utan rytmen och hennes ansiktsuttryck visade tydligt vad som skulle hända. Barnen verkade förstå mer än vad jag trodde att de förstod. De kände av situationen. Det kan också ha varit så att barnen visste vad som skulle hända. Rutiner och ritualer spelar in även här.

6 Teoretisk tolkning

Flera pedagoger skriver att det är barnens intresse som bör bestämma vad en samling ska innehålla. Barnens intressen grundar sig på vad de har för erfarenheter och upplevelser. Vygotskij hade många tankar om detta. Han menade att barnens intressen var en av de viktigaste delarna av förskolans verksamhet (Smith, 2010). Detta borde då även genomsyra samlingarna. Det är ändå många av pedagogerna som skrivit att en samling bör innehålla vissa ”moment”. Det är ett lärande som står i fokus kring dessa moment, då både natur, matematik och högläsning nämns. Fröbel tyckte att en samling var ett bra tillfälle där lärande kunde ske (Rubinstein Reich, 1996).

I Pedagogiskt program för förskolan hävdar man att en samling bland annat hade till syfte att informera barn om vad som skulle ske under dagen (Socialstyrelsen, 1987). Det är inga pedagoger som nämner detta. Däremot är det många av pedagogerna som verkar vara medvetna om Deweys uttryck ”learning by doing”. De ”moment” pedagogerna tycker en samling bör innehålla är aktiviteter där barnen får delta. Dewey menar just det när han talar om ”learning by doing” (Edigius, 2003). Pedagogerna vill att de ska lära sig saker genom att göra saker.

Olofsson och Granberg skriver om den frivilliga samlingen. De båda ställer sig tveksamma till den obligatoriska samlingen och menar att det är upp till pedagogen att få alla barn intresserade. Pedagogens ansvar är alltså väldigt stort, och det är de flesta pedagogerna medvetna om (Granberg, 1999 & Olofsson, 2010).

Pedagogerna vill att en samling ska vara frivillig, men om barnet bestämmer sig för att vara med finns det krav, bland annat att de ska respektera sina kamrater. Vissa av kraven kan vara för stora för barnen. Även om barnet vill vara med i samlingen kan ett litet barn inte sitta still i 20 minuter och vara koncentrerat hela tiden (Moberg & Sandels (red.), 1947).

Olofsson ställer sig kritisk till att trygghet ska skapas med hjälp att rutiner och ritualer (Olofsson, 2010). Under musiksamlingen var rutiner och ritualer bra för tryggheten och glädjen. Barnen visste vad som skulle hända och därför ville de vara med. Vesterlund hävdar att det ska finnas ett igenkännande för barnen och att de då blir trygga (Vesterlund, 2003). Pedagogerna tyckte också att glädje var ett viktigt innehåll i en samling. Om glädje skapas med hjälp av rutiner och ritualer finns det inget negativt med det. Inga pedagoger vill se arga eller ledsna barn.

Fröbel och Vesterlund hävdar att toner, rytmer och musik är till stor hjälp när ett barn ska lära sig tala. De flesta barnen i musiksamlingen kunde inte prata. Deras språk bestod av olika ljud. Det lät som ett eget språk. Detta menar då både Vesterlund och Fröbel är grunden för det talade språket (Rubinstein Reich, 1996 & Vesterlund, 2003).

För att barnet ska ha en möjlighet att utveckla sitt språk måste det finnas sånger som är relevanta och förståeliga för barnen. Sångerna måste vara lätta för barnet att sjunga. Om barnet känner att det är omöjligt kan barnet ge upp och tappa intresset (Vesterlund, 2003). I musiksamlingen låg inte fokus på sångtexterna i sig. Fokus låg snarare på deras eget

instrument. I denna situation hade texten ingen större betydelse för barnet. Även om texten hade varit svår hade barnen kvarhållit sitt intresse för instrumentet.

Granberg hävdar att de sociala kontakterna utvecklas med hjälp av musik. När barnen slog med sina maracas i golvet var de sociala med varandra och de kommunicerade. De härmades och tittade noga på varandra samtidigt som de försökte spela och röra på sig. Att låta barnen röra sig som de vill anser Granberg är positivt. Att tvinga barnen att sitta still och spela på sitt instrument skulle aldrig fungera då barnen är fulla av energi (Granberg, 1999).

7 Slutsats

Pedagoger verkar vara delade i frågan om de gillar samlingar eller inte. Många pedagoger menar att en samling är bra och utvecklande om den används på ”rätt” sätt, det vill säga utvecklande för barnet och utan obligatoriet. De hävdar dock att detta inte sker på deras arbetsplatser. Ett tydligt ändamål med samlingar framkommer inte av pedagogernas svar. För att en samling ska bli värdefull för barnen bör pedagoger tänka på syftet med en samling innan de använder sig av den. Pedagogerna har svarat att en samling används för att det blivit en tradition, men en tradition är inget syfte. Min slutsats är att pedagoger inte tänkt igenom varför de använder sig av samlingar och det gör att de inte har ett syfte som gynnar barnen tillräckligt mycket.

De observationer jag gjort representerar en sorts musiksamling. Detta är bara ett exempel på hur musik kan användas som pedagogiskt redskap. Jag har sett hur ett språk skulle kunna utvecklas. Jag tror inte att barnen i musiksamlingen var medvetna om texten i Bä bä vita

lamm. Jag tror däremot att ordbytet kan ha betydelse i framtiden när de börjar tänka på texten.

Då jag enbart har positiva erfarenheter av musik och då mina observationer visade mycket glädje drar jag slutsatsen att musik är bra. Av mina observationer kan jag inte dra några generella slutsatser att alla barn tycker att musik är roligt, men av det jag sett och upplevt verkar de flesta barn vara positiva till musik.

Genom min undersökning tycker jag att jag har fått svar på mina frågeställningar. Jag vill dock inte påstå att mina enkäter har gett mig en generell uppfattning. Jag tycker att man behöver mer än 39 pedagogers åsikter för att kunna skapa sig en sådan uppfattning. Jag anser dock att jag fått en tydlig bild av hur många pedagoger tänker kring fenomenet samling. Jag har fått några få exempel på hur man kan jobba med musik i en samling. Jag tycker dessvärre att mina observationer inte gett mig tillräckligt många exempel på hur musik kan användas. För att få mer exempel tror jag att jag skulle kompletterat med intervjuer.

8 Diskussion

Alla pedagoger borde ha som mål att alla barnen ska vilja vara med i samlingen. Om pedagoger tänker som Vygotskij gjorde kanske detta är mer möjligt. Han ansåg att förskolans verksamhet skulle baseras på barnens erfarenheter (Smith, 2010). Jag tror dock att det kan vara svårt att tilltala alla barn då alla har olika intressen och erfarenheter. Att leda en samling som får alla barn intresserade tror jag kan blir svårt för en ensam pedagog.

Jag tror att det är vanligt, vilket jag också sett i mina enkäter, att pedagoger väljer att använda sig av aktiviteter där barnen får vara aktiva. Det är lättare att få barn att sjunga än att få dem att lyssna på en pedagog som pratar om någonting som barnet finner ointressant. Trots att barnens intressen inte bestämmer samlingens innehåll kan de utvecklas om de får vara aktiva. Dock tror jag att intresset väger tyngst i den här situationen. Om barnet inte har något intresse så spelar det ingen roll vad för aktivitet som ska genomföras. Om barnet inte gillar att sjunga kommer hen inte utvecklas inom musiken omintresset ej finns. Ur en pedagogs synvinkel kan jag tycka att hen borde låta barnet som tappat intresset lämna samlingen. Att en pedagog ska behöva tjata på ett barn är inte speciellt roligt. Om pedagogen lägger all fokus på att få vissa barn att sitta still tror jag att de förstör för de andra barnen som faktiskt är intresserade. Om pedagoger tänker på en samling som något vi erbjuder barnen, istället för ett obligatoriskt inslag i den pedagogiska verksamheten tror jag att de vågar släppa kontrollen och låta ointresserade barn lämna samlingen. I en barngrupp är det fler än en pedagog. De andra pedagogerna anser jag kan ta på sig ansvaret att fånga upp och möter de barn som lämnar samlingen så de inte bara vandrar runt utan något mål. Deras ansvar, kan jag tycka, är att se till att samlingen kan fortsätta utan att pedagogen som leder samlingen ska behöva avbryta och då förstöra för de barn som är intresserade.

Ingenstans i Lpfö nämns det att en samling ska användas. Där står att förskolan ska se till att barnens identitet och självkänsla stärks. Förskolan ska också se till att barnen lär sig att fungera i grupp (Lpfö 98, rev. 2010). Detta kan appliceras på samlingar, men dessa mål kan

rent praktiskt uppnås på andra sätt än i samlingar till exempel genom samtal vid lunchen eller genom den fria leken.

Jag tror att pedagogerna påverkas av tradition och ritualer mer än jag först trodde. Traditionen gör att det förväntas saker av pedagogerna. Jag funderar vidare på vem det är som förväntar sig något av pedagogerna. Jag tror inte att föräldrarna förväntar sig att en pedagog ska ha en samling var dag. Föräldrars fokus ligger nog snarare på att personalen tar hand om deras barn på ett bra och tryggt sätt. Många förskolor har en viss struktur och tradition. Pedagogerna i sin tur tänker att de måste göra som de alltid gjort på förskolan. Jag tror pedagogerna ställer krav på sig själva och därför förväntar de sig samma sak av de andra pedagogerna. Det kan vara en ond cirkel.

Skollagen har det senaste året ändrats. Denna nya skollag ställer högre krav på både barn och pedagoger. Ett exempel är att barnen måste få godkänt i ett flertal ämnen för att bli behöriga till gymnasiet (Sveriges riksdag). Det krävs att barn ska kunna mer idag än vad de skulle kunna för 10 år sedan. För att barnen ska hinna lära sig allt under sin skolgång tror jag barnen måste lära sig saker i tidigare ålder. Jag tror detta kan påverka förskolans verksamhet. Ju högre kraven blir på skolbarnen desto högre blir kraven på förskolebarnen. En pedagog skrev att det ligger mycket undervisning i de pedagoger som jobbar. Idag finns det också många nyexaminerade pedagoger som både kan jobba i skola och i förskola. Jag kan tänka att dessa omedvetet tar med sig undervisning in i förskoleverksamheten. Undervisning borde enligt min åsikt inte ha något med förskolan att göra. Jag tror att samlingar påverkas av de krav som ställs på de äldre barnen.

Jag har under arbetes gång inte förändrat min syn på samlingar. Många pedagoger verkar tycka som jag kring fenomenet. I framtiden kommer jag inte använda mig av den sortens samlingar som kräver barns närvaro och där pedagogen kontrollerar innehåll. Om inga barn vill närvara blir det ingen samling. Däremot kan jag komma att använda mig av den sorts samling som sker spontant, där ett visst antal barnen funnit något av intresse. Om man har en mindre grupp med ett gemensamt intresse tror jag det blir lättare för pedagogen att se alla barnen. Jag vill aldrig behöva känna att jag inte ”sett” alla barnen under en samling, vilket jag tror händer ute på förskolorna.

Jag hade gärna sett en fortsatt forskning kring hur musik kan användas på olika sätt ute i den pedagogiska verksamheten. Inte bara i samlingar, utan i hela förskolans värld. Jag hade också velat se en mer djup forskning kring samlingar.

Jag tror att alla verksamma pedagoger behöver tänka igenom sitt syfte med att leda en samling. Syftet med en samling kan, enligt mig, inte bara vara att lära barnet att räkna. Det måste finnas fler syften så som att barnet utvecklas och blir en bättre människa. En pedagog tillföra något till verksamheten, men en samling ska inte vara ett bevis på att hen faktiskt tillför något. Samlingen är trots allt till för barnet och inte till för att pedagogen ska känna sig duktig.

Litteratur

Backman, Jarl (2008). Rapporter och uppsatser. Uppl 2. Lund: Studentlitteratur

Björklund, Elisabeth & Elm, Annika (2003). I Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid. Red. Förskola- barns första skola! Lund: Studentlitteratur.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Bröderman Smeds, Mari & Skjöld Wennerström, Kristina (2008). Montesorripedagogik i

förskola och skola. Stockholm: Natur och kultur.

Egidius, Henry (2003). Pedagogik för 2000-talet. Stockholm: Natur och kultur. Ekström, Kenneth (2007). Förskolans pedagogiska praktik – Ett

verksamhetsperspektiv.Umeå: Print & Media.

Granberg, Ann (1999). Småbarnsmetodik. Stockholm: Liber AB.

Hammershøj, Henny (1997). Musikalisk utveckling i förskoleåldern. Lund: Studentlitteratur.

Haugen, Synnøve, Løkken, Gunvor & Röthle, Monika (red.) (2006). Småbarnspedagogik-

fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber AB.

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan- barns första skola. Lund: Studentlitteratur.

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt- en introduktion till samhällsvetenskaplig

metod. Malmö: Gleerups.

Moberg, Maria & Sandels, Stina (red.) (1947). Barnträdgården. Stockholm: Natur och kultur.

Olofsson, Britta (2010). Meningsfull samling i förskolan. Malmö: Lärarförbundets förlag.

Rubinstein Reich, Lena (1996). Samling i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (1998). Läroplan för förskolan. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes förlag

Smith, Sandra (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. Lund: Studentlitteratur.

Socialstyrelsen (1987). Pedagogiskt program för förskolan. Stockholm: Liber AB. SOU (1972:26) Förskolan 1. Betänkande angivet av 1968 års barnstugeutredning.

Stockholm: Liber

Uddén, Berit (2001). Musisk pedagogik med kunskapande barn. Stockholm: KMH förlaget.

Elektroniska källor

Haukur Viggósson, föreläsning om enkäter. (tillgänglig 2011-09-18)

http://www.mah.se/fakulteter-och-

omraden/Lararutbildning/ar- student/Listning/Examensarbete/Natresurser-till-examensarbetet/Enkat-som-metod/

Sveriges riksdag. Skollagen. (tillgänglig2011-09-15)

Bilaga 1

Hej!

Jag heter Lovisa Ekblad och läser till förskollärare. Just nu skriver jag mitt

examensarbete som handlar om samlingar i förskolan och musik som redskap i

samlingar. Jag skulle behöva er hjälp då jag vill ta reda på vad pedagoger tänker

kring samlingar.

I enkäten kommer det finnas olika typer av frågor. Dels ska ni få ringa in det svar

ni tycker passar bäst, men det kommer också finnas frågor där ni kommer få svara

mer utförligt. Enkäten består av 10 frågor.

Deltagandet är helt frivilligt. Alla deltagare kommer vara helt anonyma och

resultatet kommer endast användas i denna studie. Om ni som deltagare vill läsa

studien när den är färdig är det bara att skicka ett mail till mig så får ni en kopia.

Tack på förhand!!

Mvh

Lovisa Ekblad

I denna del får ni skriva lite friare svar.

1. Vad kännetecknar en lyckad samling?

2. Vad bör en samling innehålla? (kan syfta både på innehåll, känslor som kan

uppstå osv.)

3. Varför tror du att samlingar används så flitigt i förskolor?

4. Varför använder du dig av samlingar?

I denna del får ni ringa in det svar som passar bäst. Ni får också möjlighet att

kommentera det svar ni ringat in om ni vill.

5. Hur stor betydelse har

samlingen för den pedagogiska

verksamheten?

( 1=liten betydelse, 4 =stor betydelse)

.

Kommentar:

6. Hur utvecklande är samlingar

för barnet?

(1= inte utvecklande, 4=mycket utvecklande).

Kommentar:

7. Hur stor betydelse har musiken

i samlingen?

(1=liten betydelse, 4=stor betydelse).

Kommentar:

8. Finns det krav på barnen i samlingen?

Om JA, vad finns det för krav?

9. Måste alla barn vara med i samlingen?

Kommentar:

10. Hur är din inställning till

samlingar i förskolan?

(1=negativ, 4=positiv)

Kommentar:

Tack för din medverkan!

1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 JA NEJ VET EJ JA NEJ VET EJ 1 2 3 4

Bilaga 2

Hur stor betydelse har samlingen för den pedagogiska verksamheten? ( 1=liten betydelse, 4 =stor betydelse).

1 37% 2 38% 3 25% 4 0% 1 2 3 4

Hur utvecklande är samlingar för barnet? (1= inte utvecklande, 4=mycket utvecklande).

1 13% 2 37% 3 25% 4 25% 1 2 3 4

Hur stor betydelse har musiken i samlingen? (1=liten betydelse, 4=stor betydelse) 1 0% _13%2 3 38% 4 49% 1 2 3 4

Finns det krav på barnen i samlingen?

Ja 83% 17% Ja Nej Nej

Måste alla barn vara med i samlingen? Ja 13% 87% Ja Nej Nej

Hur är din inställning till samlingar i förskolan? (1=negativ, 4=positiv)

1 26% 2 24% 3 22% 4 28% 1 2 3 4