”Det blir spontant, varken vi eller barnen tänker på det.”

”Det blir spontant, varken vi eller barnen

tänker på det.”

En studie om musik, språkutveckling och lärande i praktiken och teorin

”It becomes spontaneous, neither we nor the children think of it.”

A study of music, language development and learning in practice and theory

Susanne Söber

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarutbildningen: Estetiskt lärande

Abstract

After I have met preschool teachers who have felt uncomfortable during the musical moments with preschool children, I wanted to investigate how some preschool teachers relate to music and why they think some preschool teachers preferably avoid musical activities. I also got an interest in how music is used in preschools and what preschool teachers believe that children learn during musical activities.

The purpose of this study is to investigated how some preschool teachers relate to music and if they use music as an educational tool for learning. The study was conducted with

qualitative individual interviews. The results describe how the preschool teachers themselves relate to music and that they believe that self-confidence, self-esteem and interest affect the preschool teachers who do not feel comfortable with leading musical activities. The results also point out that preschool teachers use music in their activities and that the children learned and developed in several areas, including social skills and motor skills but the greatest impact was on language development.

Sammandrag

Efter att jag har mött pedagoger som är verksamma inom förskolor som har känt sig obekväma under musikstunder ville jag undersöka hur några förskollärare förhåller sig till musik och varför de tror att en del förskollärare gärna undviker att använda sig av musik. Jag fick även ett intresse för hur musik används på förskolor och vad förskollärare anser att barn lär sig under musikstunder.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några förskollärare förhåller sig till musik och om de använder musik som ett pedagogiskt verktyg för lärande i sin verksamhet. Studien genomfördes med kvalitativa enskilda intervjuer. Resultaten från beskriver hur förskollärarna själva förhåller sig till musik och att de tror att självförtroende, självkänsla och intresse påverkar de pedagoger som inte känner sig bekväma med att leda musikstunder. Resultaten redogör även för att förskollärarna använder musik i sin verksamhet och att barnen lärde och utvecklade sig på flera olika områden, bland annat socialt och motoriskt men störst fokus låg på språkutveckling.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1. Styrdokument ... 2

1.2. Syfte och frågeställningar ... 3

1.3. Tillvägagångssätt ... 3

1.4. Metoddiskussion ... 4

2. Förhållningssätt till musik, språk och lärande i teorin ... 6

2.1. Musik ... 6

2.2. Barns språkutveckling ... 7

2.3. Sociala samspels betydelse för språk och lärande ... 8

2.4. Samband mellan musik och språkutveckling ... 10

2.5. Barns lärande och utveckling ... 11

3. Förhållningssätt till musik, språk och lärande i praktiken ... 13

3.1. Intervju med förskollärare A ... 13

3.2. Intervju med förskollärare B ... 14

3.3. Intervju med förskollärare C ... 16

4. Diskussion ... 18

4.1. Pedagogers tankar om och förhållningssätt till musik ... 18

4.2. Musik, lärande och språktuveckling ... 19

5. Slutsatser ... 23

6. Förslag på framtida studier ... 24

1

1. Inledning

Musik är något som jag vill påstå att alla människor har någon slags relation till. Hur dessa relationer ser ut beror på vad för erfarenheter en person har med sig. Under min utbildning har jag mött personal på skolor och förskolor som har berättat om musikupplevelser de har haft som tiotals år senare hindrar dem från att sjunga samt att använda sig av ramsor och

instrument med sina barngrupper för att de kände prestationsångest.

Berit Uddén, musikpedagog och lärarutbildare vid Örebro universitet, beskriver hur det finns press hos dem som studerar vid lärarutbildningen, att de måste vara mer ämneskunniga i musik. Det leder till sämre självförtroende och mindre användning av musik med barnen i förskolorna (2004, s.19-20). Språkpedagogen Mallo Vesterlund skriver i sin bok

Musikspråka i förskolan (2003) att det kan vara svårt för vuxna att ta vara på det som de bär inom sig och redan kan just för att de inte tror på sig själva (s. 11). Vesterlund beskriver hur hennes arbete med språk och musik i barngrupper och med personal har visat framsteg på många olika sätt; personalen har både blivit säkrare och motiverade till att använda en typ av pedagogik som innehåller mycket musik och barnen har utvecklats utifrån sina egna resurser (2003, s. 11). Både Uddén och Vesterlund beskriver vikten av att förskollärare behöver ha ett starkt självförtroende för att våga utmana sig själva och våga leda barnen i olika musiska aktiviteter. Detta tycker jag visar att de vuxnas inställning är mycket viktig för barnens lärande och utveckling. Jag tror även att om pedagoger har en lättsam inställning till musik och känner att de inte behöver prestera så blir musikstunderna något roligt för både dem och barngrupperna.

Jag tror att många möjligheter till lärande går förlorade om man som förskollärare inte vågar använda musik som verktyg. Musikstunder öppnar till exempel upp för lärande genom det sociala samspel som skapas mellan barnen och pedagogerna. Det sociala samspelet öppnar upp för ytterligare lärande och utveckling hos barnen inte minst språkutvecklingen. Det är viktigt att belysa att vi inte endast kommunicerar med ett språk, utan två: det verbala språket och det kroppsliga (Vesterlund, 2003, s. 7-8). Under barns språkutveckling bör vuxna ta aktning till att både det verbala och kroppsliga språket är viktiga för kommunikation. Kunskap är ingenting som är medfött utan något som en person erövrar genom aktivt

2

till att utforska sin omgivning uppmuntras av vuxna (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 7). I

musikstunder som förekommer på förskolor skapas möjligheter för barn att utforska både sin röst och kropp samt förmågan att kommunicera med dem. Därmed är det viktigt att de som arbetar inom förskolan är medvetna om den möjlighet till lärande och utveckling som musik innebär.

Då musikstunder, genom bland annat det sociala samspelet, skapar möjlighet till

språkutveckling är det något som jag kommer lägga stor fokus på i studien förutom musik som pedagogiskt verktyg för lärande.

1.1. Styrdokument

I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010, s. 10) finns följande mål som berör området musik och språkutveckling:

” • utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,”

”• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama,”

3

1.2. Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att undersöka vad för inställning några förskollärare har till musik samt varför de tror att att en del förskollärare känner sig obekväma när de leder och deltar i musikstunder. Syftet är även att undersöka hur förskollärare använder sig av musik i in verksamhet. För att undersöka detta har jag intervjuat tre förskollärare för att få en bild av hur några tänker kring musik och arbetar med det i sin verksamhet.

Mina frågeställningar är följande:

- Vad har ett urval av förskollärare för inställning till musik?

- Hur använder sig förskollärare av musik som verktyg för lärande och språkutveckling?

1.3. Tillvägagångssätt

För att svara på mina frågeställningar har jag genomfört kvalitativa intervjuer. Intervjuerna utförde jag enskilt med varje person och intervjufrågorna var utformade på ett sådant sätt att de hade låg standardisering vilket innebär att de gör att den personen som intervjuas får ett stort utrymme att svara inom (Patel & Davidsson, 2003, s. 72).

När jag hade formulerat mina frågeställningar började jag söka efter litteratur som var relevant för mitt ämne. Efter att jag hade läst in mig på området formulerade jag intervjufrågor och skickade ut ett mail till personen som samordnar platserna för den verksamhetsförlagda utbildningen på ett skolområde med förfrågan att vidarebefordra ett informationsbrev som jag hade skrivit där det framgick att jag skriver mitt examensarbete och skulle vilja intervjua några förskollärare för detta arbete. Jag fick svar via mail från två

förskollärare som ville ställa upp på att bli intervjuade och vi bestämde dag och tid då jag skulle komma till deras förskola och intervjua dem. Eftersom pedagogerna arbetade på samma förskola bestämde vi att jag skulle intervjua båda vid samma besök. Intervjuerna genomförde jag i ett mindre samtalsrum som fanns på förskolan, där vi kunde sitta i lugn och ro utan att bli störda. Jag inledde intervjuerna med att berätta om vad syfte med intervjuerna var. Innan jag började ställa intervjufrågorna informerade jag personen som jag intervjuade att hen

4

Eftersom jag ville intervjua fler personer skickade jag ut en förfrågan ännu en gång om att få intervjua ytterligare några personer. Intresset för att delta var svagt och av den anledningen skickade jag ut mail till några enstaka personer som jag har mött ute i verksamheten tidigare med förfrågan om att delta i min studie. Dessa mail fick jag svar på och bokade in ytterligare två intervjuer. Jag genomförde en av dessa då den fjärde personen var tvungen att ställa in intervjun på grund av sjukdom och det fanns inte något annat lämpligt tillfälle att boka in en ny intervjutid. Den tredje intervjun genomförde jag på förskollärarens arbetsplats, efter att hens barngrupp hade slutat för dagen.

Jag hade tankar på att utföra några observationer för att se hur musik används utöver att låta förskollärare berätta hur de använde sig av musik i verksamheten. Tanken var att jag skulle observera en förskollärare och en musiklärare på en grundskola men på grund av lågt intresse för att delta uteblev observationerna.

Förskollärarna som jag har intervjuat arbetar alla i en medelstor kommun. Alla är utbildade förskollärare men har olika mycket arbetserfarenhet och arbetar med olika åldersgrupper. Jag tog kontakt med pedagogerna via mail där jag bifogade ett informationsbrev om mitt arbete och intervjuerna. I informationsbrevet stod det bland annat att inga personuppgifter kommer publiceras i uppsatsen (se bilaga 1) utan att dessa kommer behandlas konfidentiellt. Eftersom förskollärarnas personuppgifter inte kommer publiceras kommer de att kallas förskollärare A, B respektive C i resterande delen av studien.

Det är viktigt att poängtera att denna studie endast redogör för tre exempel om vad för inställning några förskollärare kan ha till musik och vad musik betyder för dem och att denna studie därmed inte kartlägger för vilken inställning alla förskollärare har till musik som pedagogiskt verktyg. Denna studie ger dock en bild av hur det är möjligt att förskollärare förhåller sig sig till musik och hur de använder musik inom verksamheten.

1.4. Metoddiskussion

5

6

2. Förhållningssätt till musik, språk och lärande i teorin

I detta avsnitt kommer jag att redogöra för följande begrepp som är relevanta för min studie: musik, språkutveckling, sociala samspel, lärande och utveckling. I avsnittet redgörs även sambandet mellan musik och språkutveckling.

2.1. Musik

Ulf Jederlund, musikterapeut och utbildare, skriver i boken Musik och språk (2002) att musik berör alla människor på olika sätt och väcker känslor, musiken ”tycks alltså beröra hennes innersta väsen på djupet” (s. 12).

Jederlund menar att musik är något subjektivt när han tar upp är tre grundelement som används för att skapa och beskriva musik; rörelse, ljud och rytm (2002, s. 13). Rörelse är de vibrationer som skapas av ljud, ljudvågor som tar sig fram genom luften och skapar nya vibrationer när de når örat. Ljud är den enskilda tonen som kommer från en musikkälla. Rytmen kan slutligen beskrivas som det tempo som musiken rör sig i. Jederlund lägger till ett grundelement: personligt uttryck och intryck (2002, s. 13). Han menar att det är lika viktigt att ta hänsyn till dem som lyssnar på musiken och upplever något meningsfullt. Genom musiken kan en person visa mycket av sig själv; det kan handla om att ens nationalitet har en specifik musikkultur eller att en person lyssnar på en specifik musikgenre som används som

identifikationsobjekt (Jederlund, 2002, s. 15).

En annan del av begreppet musik som Jederlund tar upp är musikalitet (2002, s. 16). Musikalitet handlar om människors förmåga att låta, göra ljud, känna, uttrycka och förstå musik. Enligt Jederlund beskriver modern kognitiv psykologiskt forskning musikalitet som en fristående intelligens vid sidan om andra intelligenser som människor bär på (2002, s. 16). Den musikaliska intelligensen finns hos alla nyfödda barn men det finns personliga avvikelser som inte ger sig tillkänna förrän senare i livet.

Musik är inte bara något som innebär att man lyssnar eller spelar på ett instrument, Vesterlund beskriver hur hon inte vill utelämna rörelse när hon nämner ordet musik (2003, s. 20).

7

2.2. Barns språkutveckling

En vanlig uppfattning om hur barn lär sig språk är att det sker av sig självt. Detta stämmer till en viss del för det verbala språket, men det krävs erfarenheter för att barnen ska erövra det verbala språket (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 99). Språk är något som alltid finns hos människan; hos spädbarn är det joller som är språket och ju äldre en person blir desto fler olika sätt finns det att experimentera med språket. Vi använder oss av vårt språk för att göra oss förstådda och få perspektiv på det som händer runt omkring oss (Svensson, 2005, s. 11). Uddén beskriver vikten av att se språk som ett medel att se och uppleva världen (2001, s. 14-15). Språket förklarar mycket för människan och gör att omgivningen och upplevelser blir möjliga att tolka och förstå. Språket är ett medel för social samvaro som även bidrar till förståelse för andra människor och deras tankar (Vygotskij, 2001, s. 38). Det är viktigt att barnen får använda sitt språk, att de dagligen får ha utvecklande samtal. Förutom att samtala stödjs barnens

språkutveckling när de får leka med orden, vända och vrida dem samt hitta på egna ord (Svensson, 2005, s. 12). Ann-Katrin Svensson, docent i pedagogik vid Högskolan i Borås, poängterar även vikten av att det ska vara roligt och trevligt när barnens språk utmanas (2005, s. 13). Därför är det positivt om barnen får leka språklekar tillsammans i grupp där de både kan få utveckla sitt språk och sin sociala kompetens. Pedagogens inställning är också oerhört viktig för barnens språkutveckling; pedagogen ska inte ställa krav på barnen, blir det

felsägningar kan detta vara något som blir roligt och utvecklande på sitt sätt (Svensson, 2005, s. 13).

8

Jederlund skriver om prosodiska och segmentella nivåer som är två inriktningar inom

språkutvecklingen (2002, s. 77). Den prosodiska nivån handlar om tonfall, rytm och betoning i talet samtidigt som den segmentella nivån handlar om språkljud och hur vokaler och

konsonanter binds samma till ord och ljudföljder. Jederlund poängterar att det är viktigt att stimulera barnens prosodiska drag för det ökar den språkliga medvetenheten (2002, s. 78). Den språkliga medvetenheten utvecklas från tidig ålder. Det är under barnens fem första levnadsår som språket utvecklas mest, det är även då som hjärnan växer som mest. När barnen är ett till två år gamla använder de bara språket för att kommunicera, men när de blir äldre, tre till fem år, börjar de se språket som något större. I den åldern börjar de bland annat berätta om ordens betydelse, vända och vrida ord samt hitta på egna ord (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 58). Barn som är språkligt medvetna lägger märke till språkets form, de tänker mer på hur något sägs till skillnad från barn som inte är språkligt medvetna, de är fokuserade på vad som sägs istället för hur. De barn som inte är språkligt medvetna missar hur orden sägs i förhållande till ansiktsuttryck och tonfall hos den som pratar (Svensson, 2005, s. 17-18).

Bente Eriksen Hagtvet, professor vid Oslo universitet, skriver i sin bok Språkstimulering (2004) om barnanpassat språk då föräldrarna anpassar sitt språk efter den utvecklingsnivån som deras barn befinner sig på (s. 110). Genom att föräldrarna anpassar sitt språk så får barnen hjälp med ordens betydelse, men barnen får även förståelse och medvetenhet för språk som sätt att uttrycka sig på (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 111). Barn kan lära sig upp till femton ord per dag från det att de är tre år gamla. Vistas barnen i miljöer där det samtalas mycket så lär sig barnen fler ord snabbare. Detta visar att barnanpassat tal från vuxna gynnar barns språkutveckling (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 113).

Vi talar alltid på två nivåer samtidigt; det som vi säger med ord och det som vi förmedlar med det kroppen, ansiktsuttryck och gester. Människor har alltså flera språk, förutom det verbala, som används samtidigt (Jederlund, 2002, s. 17).

2.3. Sociala samspels betydelse för språk och lärande

9

det om att använda sig av den situation som uppstår och även rummet som situationen uppstår i. Barnen rör sig tillsammans och visar med hjälp av ansiktsuttryck och kroppsspråk att dem gör något med varandra (Løkken, 2006, s. 35). De sociala samspelen börjar väldigt tidigt och utvecklas i och med att barnen erövrar sätt att kommunicera med varandra på.

Psykoterapeuten och forskaren Daniel Stern har tankar som inte ligger långt ifrån Merleau-Ponty’s: Stern menar enligt Løkken att det verbala språket är viktigt för att göra sig förstådd och även förstå andra människor men att de verbala orden aldrig täcker hela upplevelsen (2006, s. 38). Kroppsspråket är alltså enligt både Merleau-Ponty och Stern viktigt i kommunikationen mellan människor.

I Vygotskijs teori, det sociokulturella perspektivet, är språket mycket viktigt. Språket har många funktioner men den huvudsakliga funktionen är kommunikativ (Vygotskij, 2001, s. 38).Lev Vygotskij var en rysk pedagog och psykolog som utvecklade tanken om att människors utveckling sker i samspel med den kultur de vistas i. Kultur är den miljö och omgivning som människor har skapat och som de samspelar med varandra i (Björklund, 2008, s. 31). Enligt Björklund var det viktigaste som Vygotskij studerade hur sociala samspel

utvecklade barns språk i en gemensam kultur, i detta fall är förskolan en sådan kultur där människor vistas tillsammans (2008, s. 31). Enligt Björklund lade Vygotskij stor vikt i att barn utvecklas i samspel med andra och att språket erövras i sociala samspel där det även skapas förståelse mellan dem som kommunicerar med varandra (2008, s. 33).

Vesterlund betonar vikten att som pedagog bygga upp en relation med varje barn för att skapa förtroende i hela barngruppen (2003, s. 19-20). Om pedagogen har skapat bra relationer där alla barnen känner förtroende till pedagogen så ökar det barnens förmåga att skapa och hantera nya relationer och gruppsituationer (Vesterlund, 2003, s. 20). Kari Pape, utbildad förskollärare och forskare inom förskolepedagogik, menar också att de vuxna har en viktig roll i de samspel som förekommer inom förskolan (2001, s. 112). Hon pekar på vikten av hur de vuxna kommunicerar med barnen och menar att vuxna många gånger talar till eller om barn men väldigt sällan med dem där de är aktiva lyssnare och lyssnar på vad barnen säger (Pape, 2001, s. 107).

10

2.4. Samband mellan musik och språkutveckling

Språk och kommunikation finns för att människor ska kunna förmedla vidare tankar, erfarenheter och kunskap för att utveckla samhället (Björklund, 2008, s. 31; 37)

Kommunikation och språk ligger varandra nära. Begreppet kommunikation kommer från det latinska ordet communicare som kan översättas till ”att dela något”. Med språk som verktyg kommunicerar människor med varandra (Jederlund, 2002, s. 16). Jederlund beskriver

kommunikation mellan två människor som en process där en människa vill dela med sig av en inre upplevelse till en annan och denna förmedlas via ett språk till den gemensamma

upplevelsevärlden och vidare till den mottagande människan som får en egen inre upplevelse av det den första människan skickade (2002, s. 17). Det är med hjälp av olika språk som människor delar dessa upplevelser med varandra och det är oftast två språk som står i fokus för kommunikationen mellan människor: det verbala språket och det kroppsliga språket. Enligt Fagius, musikvetare från Uppsala, kan ett litet barn tidigt känna igen sin mammas röst och sätt att tala. Språk är något melodiskt och rytmiskt som säger mycket om individen och det är dessa delar som barnet är känsligt för och uppfattar tidigt (2007, s. 25). De melodiska och rytmiska delarna i språket och musiken är viktig för barnets kommande utveckling mot ett vältalat språk. Människans hjärna verkar ta till sig de melodiska komponenterna oavbrutet, tillsammans med flera andra sinnesintryck och signaler. Mellan ett litet barn och dess omgivning skickas det signaler fram och tillbaka som tolkas på olika sätt i ett

kommunikationsflöde (Fagius, 2007, s. 25-26). Fagius poängterar även att vi oftast endast fokuserar på de kommunikationssignalerna som är mest effektiva och det är det verbala språket (2007, s. 25).

Små barn använder sig av visor och rytmik för att lära sig tala och förstå sin omgivning (Uddén, 2004, s. 13). Med hjälp av musisk aktivitet, till exempel rim, ramsor och visor, övar barnen på det verbala språket och får det att fastna i minnet som varaktig kunskap (Uddén, 2004, s. 39 ).

11

blir desto fler och större utmaningar finns det att exponera barnen för. De äldre barnen i förskolan kan till exempel få spela fritt på instrument, både i grupp och enskilt. Att använda instrument gör att barnen får uppleva olika rytmer, melodier och tempon men även öva på samspelet och att ta sig an oväntade roller i barngruppen (Jederlund, 2002, s. 123). Vidare bör en pedagog, enligt Jederlund, även uppmuntra barnen till ljudlekar där de får möjlighet att upptäcka och uppleva ljud. Många gånger när barn spontant börjar med ljudlekar är reaktioner från pedagoger och andra vuxna att barnen bara väsnas och borde sluta med det som de gör. Men dessa ljudlekar är viktiga för både barnens språkliga och musikaliska utveckling (2002, s, 124-125). Jederlund tar även upp vikten av att sjunga med barnen och lyssna på barnens sånger (2002, s. 125-126). Han säger att det är viktigt att låta barnen sjunga sånger som de sjunger hemma. I leken börjar barnen ofta sjunga sånger spontant samt sätta melodi på det de gör och denna sång bör fångas upp av pedagogen och användas i verksamheten av alla. Ljud och språkljud är viktiga i barns språkutveckling. Redan från tidig ålder har barn lärt sig att urskilja och känna igen ljud samt att kunna producera egna ljud med sin röst (Jederlund, 2002, s. 127). Pedagoger kan arbeta med dessa ljud genom först och främst fråga barnen om hur något låter. Det kan vara allt från ett djur till ett fordon och då kan pedagogen även fråga om det låter starkt eller svagt. Att använda sig av dynamik och varierad ljudnivå i sånger är också ett sätt att utmana barnen på (Jederlund, 2002, s. 128).

2.5. Barns lärande och utveckling

12

Eriksen Hagtvet skriver att imitation är ett sätt som barn använder sig av då deras

förutsättningar och möjligheter att förstå något är begränsade. Imitation i syfte att lära sig är något som i dagens pedagogik ofta ses som dåligt då det kan upplevas som passivt och kopiering. Vygotskij hade däremot andra tankar kring detta. Han menar enligt Eriksen

Hagtvet att imitation handlar om att barnet är motiverat och aktivt återskapar mönster som de själva inte klarar av att göra vid just det tillfället (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 107-108).

Vygotskij nämner även imitationen, eller återskapandet, som en viktig del av barns lek men han poängterar att det inte är ren återskapning utan en bearbetning där barnen skapar en verklighet som är anpassad efter deras egna behov och intressen (1995, s.15-16).

Pia Williams, univeristetslektor och forskare omlärande och utveckling hos barn, och Sonja Sheridan, professor vid Göteborgs universitet, tar upp begreppet samlärande där de beskriver att barn lär sig av och med varandra (2011, s. 15). Williams och Sheridan lägger stor vikt vid att barn alltid lär sig något tillsammans då människor skapar mening och förståelse genom att dela sin verklighet med andra. När begreppet samlärande tas upp handlar det ofta om olika sociala färdigheter som att kommunicera, argumentera och sådant som att vara hjälpsam mot sina kamrater på förskolan (2011, s. 16-17).

13

3. Förhållningssätt till musik, språk och lärande i

praktiken

I detta avsnitt redovisas resultaten från intervjuerna som jag har genomfört. Varje förskollärares intervjusvar har sammanställts och redovisas var för sig.

3.1. Intervju med förskollärare A

Förskollärare A blev färdigutbildad förskollärare 2012 och har sedan dess arbetat på samma förskola där hen arbetar med yngre barn. Utöver sin förskollärarutbildning har hen även gått en kurs i tecken som stöd som anordnades av rektorerna i den stadsdelen hon arbetar i. Förskollärare A berättar att musik betyder jättemycket för hen. Privat lyssnar hen väldigt mycket på musik och har även varit dansare och därför har musik varit en stor och viktig del av hens liv. Förskollärare A anser även att hens intresse färgar av sig på jobbet då hen gärna vill ha musik med barnen. Musik är viktigt för att det är ett glädjeämne som kan användas till allt och det är särskilt viktigt för barn för att det är ett naturligt uttryck som förskollärare A tycker att pedagoger ska ta vara på.

På förskolan som förskollärare A arbetar på genomsyras verksamheten av musik berättar hen. Bland annat så har de sångsamling varje dag, där det förekommer rim och ramsor, och så använder pedagogerna musik som ett lugnande medel: när det känns stressigt på avdelningen så sätter pedagogerna på musik och det lugnar ner barnen. Förskollärare A berättar även att de nyligen har fått surfplattor att använda på förskolan och dessa har många musikprogram som de använder flitigt på avdelningen.

På frågan angående att en del pedagoger oroar sig inför musikmomentet så säger förskollärare A att det känns onaturligt. Förskollärare A berättar att hen själv var nervös när hen var

nyexaminerad och skulle börja sin första förskollärartjänst men att nervositeten släppet när hen sjöng och hade musikmoment med barnen. Förskollärare A menar att man som pedagog inte behöver göra så mycket egentligen, utan att det är barnen som gör jobbet med musik och sång och det pedagogen behöver göra är att skjutsa iväg dem.

14

säger att det ”riktiga lärandet kommer väl igång när de kan se och höra”. Vidare säger hen att det dröjer ett tag innan barnen blir medvetna om sin omgivning men att vuxna kan märka att barnen börjar känna igen och tar in saker. Förskollärare A säger att många anser att små barn inte kan någonting men att det handlar om det kompetenta barnet, ett förhållningssätt hos vuxna där de vuxna anser att barnen är kunniga och klarar av utmaningar, och att lärandet börjar tidigt.

Förskollärare A beskriver att språk är allt som du kan göra med kroppen som gör dig förstådd: det verbala språket, kroppsspråk, blickar. Hen säger även att små barn som inte pratar

använder sig att sitt egna språk och kan göra sig förstådda mellan varandra.

På frågan om vad barn lär sig med hjälp av musik svarar förskollärare A att ”det finns hur mycket som helst” och fortsätter att berätta om hur musik gynnar många olika

utvecklingsområden hos barnen: motorik, kroppsuppfattning, självkänsla, kompisanda och språk. Förskollärare A säger att det viktigaste, enlig hens erfarenheter, är språkutvecklingen för genom sång och musik lär sig barnen nya ord och med hjälp av tecken som stöd som används på hens avdelning blir det ännu tydligare och lättare för barnen att lära sig och förstå nya ord.

Angående samband mellan musik och språkutveckling säger förskollärare A att det finns ett stort och tydligt samband mellan dessa då musik inte bara är sång och musik i sig utan ett sätt för barnen att sätta ord på ting: ”har de hört ett nytt ord i en sång som de lär sig då, då har de lärt sig det [ordet]”. Förskollärare A avslutade intervjun med att säga att lärandet blir väldigt spontant när de använder musik, oavsett om det handlar om språk eller kroppsuppfattning, det blir något som varken pedagogerna eller barnen tänker på.

3.2. Intervju med förskollärare B

Förskollärare B blev färdigutbildad förskollärare 2012 och har även en dansutbildning som innebär att hen har haft en del barndans. Förskollärare B har arbetat i ungefär 1,5 år på samma förskola sedan hen tog examen, på en småbarnsavdelning, och via sin arbetsplats har hen gått en kurs i tecken som stöd som används på förskolan hen arbetar på.

Förskollärare B berättar att musik betyder mycket för hen. Hen säger att musik är

15

musik för det. Förskollärare B berättar att musik är något som människor blir lyckliga av. Förskollärare B berättar vidare att hen tycker att musik är viktigt för att det är en konstform som ”tar fram ens känslor och gör så att man kan uttrycka sina känslor” och av denna anledning tycker hen att det är väldigt viktigt med musik.

På avdelningen som förskollärare B arbetar på sjunger de mycket, hen säger att hon anser att de använder sig av musik hela tiden på något sätt. Förskollärare B berättar att pedagogerna spelar skivor på stereon under dagarna, dansar med barnen, låter barnen använda instrument och så kallade sångkort, som är bilder på djur eller föremål som representerar en sång, vid samlingar. Förskollärare B säger att hen sjunger hela tiden med barnen, inte bara vid planerade musiktillfällen utan även när hen exempelvis ska byta blöja på ett barn, förskollärare B beskriver det som att hen ”sätter en klang på det hela tiden”.

”Den största fällan är nog att man inte har självkänslan för att våga” säger förskollärare B angående varför en del pedagoger oroar sig inför musikmomentet. Hen säger att oron kan bero på att personen i fråga inte har haft musik som en stor del av sitt liv. Förskolärare B

poängterar även att det givetvis kan handla om intresse: att musik kanske intresserar en utan att det finns något annat som pedagogen föredrar och hellre gör med barngruppen.

Förskollärare B säger att barn lär sig hela tiden. Hen säger att hen tycker att det är viktigt att ha en varierad verksamhet där barnen ”får springa runt och fjanta, leva ut” för även om det ser ut som barnen bara går runt och inte gör något så samlar de på sig kunskaper och erfaranheter. Barn lär sig hela tiden enligt förskollärare B: i den fria leken, under samlingen och vid

matsituationen.

Förskollärare B beskriver kommunikation som språk: ”man har ett språk för att säga något till en annan person”. Vidare säger hen att det finns flera sätt att kommunicera på än att prata med varandra, till exempel är kroppsspråket ett sätt att kommunicera med andra enligt hen.

Förskollärare B berättar även att hen tycker att ”prata nästan är den värsta

kommunikationsformen fastän vi gör det så mycket”. Hen menar att kroppsspråket är lika viktigt som det verbala språket och säger att människor kommunicerar med varandra med hjälp av kroppen. Som hastigast nämner förskollärare B även musik och känslor som språk då det är något som förmedlas med hjälp av dem.

16

är också något som förskollärare B använder flitigt med barnen och när hen sitter med ett barn vid en surfplatta brukar hen både säga och sjunga det som dyker upp i applikationen som hen använder tillsammans med barnen. Under musikstunderna säger förskollärare B att barnen utvecklar språket mycket. Förskollärare B berättar att pedagogerna på hens avdelning använder tecken som stöd under musikstunderna och att det är till stor hjälp för barnen. Förskollärare B säger att förutom tecken som stöd så förtydligar kroppsspråket också vad de sjunger och säger. Hen berättar att ibland kan barnen ha svårt för vissa ord och då kan de teckna orden vilket leder till att förskollärare B och hens kollegor ändå förstår vad barnen menar.

3.3. Intervju med förskollärare C

Förskollärare C blev klar med sin förskollärarutbildning 1977 och har under 35 år arbetat inom både förskolan och grundskolan, i förskoleklass men även i de lägre årskurserna. Förskollärare C arbetar nu med barn i den högre förskoleåldern. Under dessa år som verksam har hen även gått flera olika kurser, bland annat om psykologi och inlärningssvårigheter. Personligen, säger förskolärare C, att hen förknippar musik med glädje, sådant som är trevligt. Hen poängterar även att platsen där musiken spelas är viktig, som exempel berättar hen om en begravning där det kan spelas en låt som i ett annat sammahang inte är sorlig men på grund av sammanhanget blir sorglig. Förskolärare C lägger stor vikt vid musik som glädjeämne och att musik bidrar till att människor blir glada och därför är det viktigt med musik. Förskollärare C berättar dock om att musik kan ge hen obehagskänslor. När musik spelas med för hög volym, vid en konsert till exempel, så kan hen känna av musikens bas i kroppen och det är något som förskollärare C upplever som mycket obehagligt.

17

Angående vilken inställning pedagoger har till musik, säger förskollärare C, att hen själv tyckte att det var obehagligt med musikmomentet när hen var nyexaminerad och då även kunde känna sig dum om hen ville be om hjälp med musikmomenten. ”Nu struntar jag i vad de säger”, berättar förskollärare C. Hen säger även att hon är medveten att hen inte har den bästa sångrösten men hen sjunger ändå, barnen säger ju ingenting om det, och om hen behöver hjälp med musikstunder så tvekar hen inte att be någon annan pedagog om hjälp. ”Hela tiden” är förskolärare C’s svar på när barn lär sig. Hen fortsätter med att säga att det inte spelar någon roll vem barnen är med eller vad de gör, de lär sig något oavsett. Hen berättar att när barnen får välja fritt vad de ska göra så lär de sig bland annat om turtagande och sociala samspel får då rör sig barnen mycket i rummet och byter aktiviteter eller gör saker med varandra.

Förskollärare C säger att språk är ett sätt att förmedla sig med andra och att det kan vara ett muntligt, skriftligt och ett kroppsligt språk. Hen poängterar även att människor är olika bra på att tolka språket och att det då kan bli provocerande för den som inte förstår det som sägs. Förskollärare C berättade att hen har mött barn som har väldigt svårt för det muntliga språket och när de inte har förstått vad en annan person har sagt har de istället visat sin brist på förstående med hjälp av kroppen, oftast på ett negativt sätt med fysiskt angrepp mot personen som pratar med dem.

Förskollärare C jobbar med språkutveckling främst med hjälp av olika läromedel som

Bornholmsmodellen, som utgår från språklljud och språklekar, och läseböcker. Förskollärare C ger även exempel på att barnen hjälper varandra med språket: det har funnits barn i hens barngrupper som inte har haft förståelse eller väldigt lite förståelse för det svenska språket och då har andra barn hjälpt de barnen med språket genom att förklara på deras modersmål vad ett ord betyder. Under de musiktillfällena som förekommer säger förskollärare C att barnen får lyssna på varandra när de sjunger, att ta hänsyn till och höra varandra. Hen menar även att under musiktillfällena lär sig barnen, förutom att lyssna på varandra, sociala samspel och turtagande.

18

4. Diskussion

I detta avsnitt sammanfattas vad jag har kommit fram till utifrån intervjuerna med

förskollärarna. Jag belyser några specifika teman som nämndes under intervjuerna. Dessa teman kopplas samman med litteraturdelen.

4.1. Pedagogers tankar om och förhållningssätt till musik

Det som intresserade mig mest inför detta arbete var pedagogers inställning till musik som pedagogiskt verktyg och vad för betydelse musik har för pedagogerna. Detta intresse hade växt fram under min utbildningstid då jag har mött pedagoger som använder musik på väldigt olika sätt i verksamheten. Det som jag tycker framgår tydligt med hjälp av resultaten från intervjuerna är att musik betyder väldigt mycket för förskollärarna privat och musik väcker många känslor. Det främsta som alla de intervjuade förskollärarna sa var att de såg musik som ett glädjeämne. Musik väcker många olika känslor hos människor och en av dessa är just glädje. Det viktigt att komma ihåg att människor upplever musik subjektivt och att olika musikstycken väcker olika känslor (Jederlund, 2002, s. 12-13).

Musik må ha en stor betydelse för förskollärarna i deras privatliv och vardag men jag har mött verksamma pedagoger som upplever musikmomentet i förskolan och övrig skolverksamhet som något tungt och jobbigt. Detta hade förskollärarna olika tankar kring, till exempel så sa förskollärare A att det lät som något onaturligt för hen då musik tar upp en väldigt stor del av hens liv men hen sa även att hen givetvis var nervös de första gångerna hen skulle ha

musikstunder med en barngrupp. Att osäkerhet och bristande självkänsla kan vara något som påverkar hur en person kan känna inför att hålla i musikstunder var något som alla de

19

Detta tycker jag visar på vikten av självsäkerhet och att arbeta med sin självkänsla. Jag tror även att dålig självkänsla hos en pedagog som arbetar med barn även kan påverkar en pedagogs pedagogiska förhållningssätt överhuvudtaget.

Förskollärare C betonade vikten av en bra och fin sångröst under intervjun. Bland annat sa förskollärare C att hen inte hade någon bra sångröst men att hen sjöng ändå. Detta tycker jag kan kopplas till Jederlunds beskrivning av musikalitet. Han beskriver musikalitet som människors förmåga att bland annat kunna låta och göra ljud och han poängterar även att musikalitet, som han även kallar för den musikaliska intelligensen, finns hos alla människor men att det finns personliga avvikelser (2002, s. 16). Jag tolkar att dessa personliga avvikelser som Jederlund nämner kan vara hur medveten en person är om sin röst och hur den används. Med det som förskollärare C sa under intervjun angående sin sångröst och det som Jederlund har skrivit i åtanke tolkar jag det som att pedgaogers musikaliska begåvning påverkar om de vill använda sig av musik eller inte samt hur de känner inför att använda musik.

I resultatet från intervjuerna noterade jag en skillnad: att hur förskollärarna tolkade begreppet musik skiljde sig. Till exempel så beskrev förskollärare B att de arbetar med sånger, rim och ramsor när de arbetar med musik på hens avdelning samtidigt som förskollärare C hade fokus på sången. Förskollärare B berättade att musik används varje dag, både under planerade stunder och spontant och att det är allt från sång till att dansa till musik. Medan förskollärare C beskrev det som att musikstunderna skedde några gånger i veckan och att det då var fokus på just sången. Att de tolkar begreppet musik på olika sätt tror jag bland annat beror på deras utbildningar och pedagogiken som används på deras arbetsplatser. Som Uddén beskriver så har lärarutbildningarna förändrats och även innebörden av begreppet musik i läroplanerna (2004, s. 19). Förskollärare C har sällan musikstunder med sin barngrupp och talade om musik med fokus på sången. Det anser jag speglar den förskollärarutbildning hen har gått samt att större delen av hens arbetslivserfarenhet inom förskolan och skolan baseras på äldre läroplaner där musik benämndes som sång och då har jag förståelse för att hen ännu tolkar musik som sång och inte tolkar musik på ett bredare sätt med rytm, rörelse och ramsor (Uddén, 2004, s. 20).

4.2. Musik, lärande och språktuveckling

20

Detta anser jag innebär att de pedagoger som arbetar inom förskolan ska ha ett

förhållningssätt till barnen om att de kan, att de är kompetenta. Både förskollärare C och förskollärare B sa under intervjuerna att barn lär sig i aktiviteter där de umgås med varandra och att barnen inte alltid behöver stöd av de vuxna. Den sociala delen och tanke kring det kompetenta barnet anser jag är två viktiga byggstenar för att skapa en utvecklande och lärande miljö: barn lär sig tillsammans med andra människor och då de delar med sig av sina

erfarenheter och kunskaper (Williams & Sheridan, 2011, s. 16).

Även om det är en god tanke att barn inte alltid behöver stöd av vuxna anser jag ändå att vuxna är en viktig del av barns lärande. Detta är något som ingen av förskollärarna direkt nämnde under intervjuerna utan de talade mer om vad för olika aktiviteter som de gör utan att ägna någon tanke till sina förhållningssätt. Olsson Mårdsjö beskriver att det är viktigt med lyhörda och närvarande pedagoger som fångar upp barnen när de behöver stöd (2011, s. 57-58).

Att barn lär sig hela tiden, det är något som förskollärarna jag har intervjuat är överrens om. Förskollärare C menar att barn lär sig något oavsett vad de gör eller vem de gör det med och Förskollärare B har liknande tankar: barn lär sig hela tiden, även om det ser ut som att de bara går runt och inte gör något alls så får de nya erfarenheter. När förskollärare A pratade om lärande sa hon att barnen har börjat ta till sig intryck redan i mammans mage och efter att när barnen blir äldre lär de sig mer och då märker även vuxna att barnen lär sig.

I förskolans läroplan står det att förskolans uppdrag bland annat är att lägga grunden för livslångt lärande och att lärandet ska baseras på samspel mellan alla som vistas i

verksamheten, vuxna som barn (Skolverket, 2010, s. 5; 7). Att barn lär sig något med hjälp av musik är förskollärarna som jag intervjuade överrens om och det som alla nämnde under intervjuerna var att musikstunder ger barnen tillfällen att utveckla sitt sociala samspel med varandra och förskollärarna. De sociala samspelen som sker på en förskola ser väldigt olika ut beroende på barnens ålder och vilken del av språket som de har erövrat då språk består av flera delar: bland annat talspråk och kroppsspråk (Løkken, 2006, s. 28-29; Fagius, 2007, s. 29). Som delar av det sociala samspel som uppstår under musikstunder tog till exempel förskollärare B upp att det handlar om att barnen får vänta på sin tur, förskollärare C nämnde att lyssna på sina kamrater och förskollärare A sa att barnen får öva sammarbete.

21

uppenbart att det är ett lärandetillfälle utan att det snarare blir något spontant och roligt och att det är i efter hand som de tänker på att barnen har fått lära sig något.

Jag anser att den sociala aspekten bara är en liten del av allt som barn kan lära sig under en musikstund, detta höll till exempel förskollärare A med om. Förskollärare A berättade att barnen får en möjlighet till att utveckla sin kroppsmedvetenhet och motorik. Det är genom kroppslig musikalisk kunskap som möjligheten för barnen att utveckla sin kroppsuppfattning och motorik: barnen får röra på sig till musik och uttrycka musiken genom rörelser

(Riddersporre & Söderman, 2012, s. 72).

Förskollärare B nämnde i intervjun att barnen kan lära sig matematik under musikstunderna. Detta är något som jag har fått insikt för under min utbildning, att musik och matematik har ett samband. Musik har sina nottoner och matematiken har sin bråkräkning som är lika varandra (Löfgren & Ebbelind, 2010, s. 5). I förskolor har jag inte varit med om att förskollärare använder sig av noter tillsammans med barnen men till exempel att klappa händer i en viss takt eller tempo så har det bildats ett mönster som speglar det matematiska i musiken.

22

Förskollärare C berättade om språkmelodier och att de säger väldigt mycket om en person, till exempel kan en persons språkmelodi, dialekt, berätta varifrån en människa kommer.

De intervjuade förskollärarna berättade att de ansåg att musik var viktigt för

språkutvecklingen för att barnen fick höra ord, sjunga, rimma och ramsa. Förskollärare A och förskollärare B använde sig även av tecken som stöd, ett enklare teckenspråk som de använder som stöd för det verbala språket, under musikstunderna och detta tyckte de gjorde sångerna och orden ännu tydligare för barnen. Dock betonade de exempelvis inte vikten att barnen blir utmanade att använda deras röster på olika sätt (Jederlund, 2002, s. 123). Att låta små barn använda sina röster på olika sätt, testa olika ljud som finns i deras vardag, gör att de lär känna sin röst och upptäcka språkljud som förekommer i det verbala språket (Jederlund, 2002, s. 127).

Förskollärare C’s arbete med språkutveckling består till stor det av olika läromedel i form av böcker då hen har fokus på att den skriftliga språkutvecklingen till skillnad från de två andra förskollärarna som använder sig av musik, rim samt surfplattor och har fokus på den verbala språkutvecklingen. Att förskollärare använder sig olika arbetsmetoder och fokuserar på olika utvecklingsområden är inget som är förvånande men något som är överraskande är att ingen av det intervjuade förskollärarna nämnde samtal med barnen som ett sätt att utveckla barns språk på. Eriksen Hagtvet beskriver att barn behöver erfarenheter för att erövra och utveckla deras verbala språk (2004, s. 99). Dessa erfarenheter finns givetvis att hämta från

23

Något som förskollärare C nämner som jag anser berör både barns lärande och deras språkutveckling är när barn i hennes barngrupper har hjälpt varandra med språket. Förskollärare C ger exempel på att barn som har samma modersmål men olika mycket förståelse för det svenska språket har hjälpt varandra genom att förklara orden på modersmålet eller visat vad ordet betyder. Detta tycker jag visar på både samlärande, då barnen lär sig med hjälp av varandra och även har en form av lärande och språkutvecklande samtal (Eriksen Hagtvet, 2004, s. 113; Williams & Sheridan, 2011, s. 15).

5. Slutsatser

Genom denna studie kan jag dra slutsatsen att musik har en stor betydelse för de intervjuade förskollärarna och att de tre som blev intervjuade ser musik som ett glädjeämne som är viktigt att ta vara på och att det är anledningen till att två av förskollärarna vill arbeta med musik i deras verksamhet. Jag kan även dra slutsatsen att musik är ett pedagogiskt verktyg som

används inom förskolan men att det skiljer sig för hur mycket musiken används samt på vilket sätt som den används på. De personerna som jag har intervjuat säger alla att barn lär sig något under de tillfällena som musik används. Det framgick att musiken var ett dagligt moment som till störst del användes i språkutvecklande syfte. Förskollärarna som jag intervjuade nämnde även andra områden som barnen har möjlighet att utveckla under musikstunder och det var allt från motorik till sociala samspel och matematik. Det fanns även en viss variation på musiska arbetssätt hos de tre förskollärarna som blev intervjuade. De två förskollärare som arbetade med yngre barn sjöng mycket sånger och ramsor, dansade fritt till musik och använde musikapplikationer till sina surfplattor medans förskolläraren som arbetade med äldre barn fokuserade på endast sånger och då gärna sånger om alfabetet.

24

Efter denna stuide har jag fått ökad förståelse för de olika faktorerna som kan påverka en pedagogs inställning och förhållningssätt till musik: dålig självkänsla, bristande kunskap och intresse för annat. Jag har även fått kunskap via litteraturen att det går som pedagog att utveckla sig själv för att känna sig bekväm med leda och delta i musiska aktiviteter. Musik skapar ett roligt och spontant lärandetillfälle och av den anledningen anser jag att musik är viktigt att ta vara på.

6. Förslag på framtida studier

25

Källförteckning

Muntliga källor:

13/9 2013 – Förskollärare A på Blommans förskola 13/9 2013 – Förskollärare B på Blommans förskola 3/10 2013 – Förskollärare C på Storskolan

Tryckta källor:

Björklund, E. (2008). Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med

berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis Eriksen Hagtvet, B. (2004). Språkstimulering. Del 1: Tal och skrift i förskoleåldern.

Stockholm: Natur och kultur

Fagius, G. (2007). Barn och sång – om rösten, sångerna och vägen dit. Lund: Studentlitteratur

Jederlund, U. (2002). Musik och språk. Ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. Stockholm: Runa

Løkken, G. (2006). Toddlaren som kroppssubjekt. I Løkken, G. Haugen, S. & Röthle, M. Småbarnspedagogik. Fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. (ss. 27-42) Stockholm: Liber

Löfgren, B. & Ebbelind, A. (2010). Mattemusik. En metod för ämnesintegrerat lärande. Stockholm: Sveriges utbildningsradio AB

Mårdsjö Olsson, A-C. (2011). Strategier att lära barn lära. I Williams, P & Sheridan, S. (red). Barns lärande I ett livslångt perspektiv. (ss. 55-63) Stockholm: Liber

Pape, K. (2001). Social kompetens i förskolan – att bygga broar mellan teori och praktik. Stockholm: Liber

26

Riddaresporre, B. & Söderman, J. (2012). Musikvetenskap i förskolan. Stockholm: Natur och kultur

Rostvall, A-K. (1991). Musik som språk i klassrumsundervisning. I Tore West (1991). Språk, musik, undervisning. Stockholm: KMH Förlaget

Skolverket (1998). Läroplanen för förskolan (reviderad 2010). Stockholm: Skolverket Svensson, A-K, (2005). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur

Uddén, B. (2004). Tanke – visa – språk. Musisk pedagogik med barn. Lund: Studentlitteratur Uddén, B. (2001). Musisk pedagogik med kunskapande barn. Vad Fröbel visste om visan som tolkande medel i barndomens studiedialog. Stockholm: KMH Förlaget

Vesterlund, M. (2003). Musikspråka i förskolan med musik, rytmik och rörelse. Stockholm: Runa

Vygotskij, L. S. (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos Vygotskij, L. S. (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos

(Bilaga 1)

Hej!

Jag heter Susanne Söber och läser min sista termin på universitetet här i Karlstad och ska under höstterminen skriva mitt examensarbete som handlar om förskollärares inställning till musik som lärandeverktyg. För att genomföra arbetet vill jag intervjua några förskollärare om hur de upplever musik och lärande. De som intervjuas behöver inte ha någon utbildning eller liknande i musik.

Jag är väldigt flexibel med tider och kommer att anpassa mig efter förskollärarna då jag vet att det kan vara en hetkisk verksamhet med mycket på gång.

Intervjuerna tar högst ungefär 30 minuter och frågorna kommer jag att skicka ut i förväg till de förskollärare som intervjuas så att de kan förbereda sig. Svaren antecknas på dator. Intervjuerna är givetvis anonyma och inga namn eller arbetsplatser kommer att nämnas i uppsatsen.

Finns det frågor eller vill du anmäla ditt deltagande så skickar du ett mail till mig:

xxxxxxx@epost.se

(Bilaga 2)

Berätta om dig själv…

Hur gammal är du?

När utbildade du dig?

Har du någon speciell utbildning (kurs eller liknande)? Hur länge har du arbetat inom förskolan?

Musik…

Vad betyder musik för dig?

Tycker du att det är viktigt med musik?

Använder ni er av musik på den här avdelningen? Hur? När?

Anser du att barn lär sig något under musikstunder?

Jag (intervjuaren) har mött många pedagoger som oroar sig inför musikmomentet, varför tror du att det kan vara så?

Lärande/utveckling…

När anser du att barn lär sig?

Vad tror du att barn kan lära sig med hjälp av musik/under musikstunder? Hur skulle du beskriva språk?