Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur, Språk, Medier
Examensarbete
15 högskolepoängHur förhåller sig pedagoger till kunskap som
elever tillägnar sig utanför skolans ramar?
“What do educators think aboute knowledge acquired by pupils
outside of the school curriculum? “
Lotta Egard-Zander
Nina Mårtensson
Lärarexamen 210 hp
Svenska i ett mångkulturellt samhälle Handledare: Karin Jönsson 2008-01-14 Examinator: Bengt Sjöstedt
Sammandrag
Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till de erfarenheter och kunskaper som elever tillägnar sig utanför skolans ramar, inte minst från populärkulturen, och hur detta tar sig uttryck i skolan. För att få svar på vårt syfte genomförde vi kvalitativa intervjuer. Intervjuerna genomfördes med pedagoger i grundskolans tidigare år. För att få en motpol till resultatet som intervjuerna med pedagogerna gav, valde vi att göra två gruppintervjuer med elevinformanter. Syftet med gruppintervjuerna var att få elevernas upplevelser och erfarenheter kring hur de upplever pedagogernas tillvaratagande av elevernas erfarenheter och kunskaper.
Vårt resultat visade att pedagogernas erfarenheter inom ämnet populärkultur var begränsat. Pedagogernas förhållningssätt till populärkulturen i skolan visade sig vara näst intill obefintlig. Pedagogernas förhållningssätt stämde till stor del överrens med den tidigare traditionella kultursyn skolan tycks ha. Populärkulturen som upptar och fångar många elevers intresse har ingen hög status bland pedagogerna. Vår slutsats av denna undersökning visar att pedagoger anser, att det är viktigt att använda sig av elevers egna erfarenheter och kunskaper i skolan. Resultatet av vår undersökning visar dock att få pedagoger i undersökningen praktiserar sina teorier.
Innehållsförteckning
1 Inledning………....6
2 Syfte och frågeställning………..…..7
2.1 Teoretiska förklaringar……….………7
2.1.1 Vad är kultur?……… .7
2.1.2 Vad är populärkultur?………..8
2.1.3 Populärkulturens funktion………...9
2.1.4 Vad är finkultur?………10
2.1.5 Kulturella förändringar i skolan……….10
2.1.6 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet ……….11
2.1.7 Kursplan i svenska………...…………..11
3 Metod………...12
3.1 Kvalitativa och kvantitativa metoder………..12
3.2 Urval………...13
3.3 Datainsamlingsmetoder………..14
3.4 Procedur………..15
3.5 Forskningsetiska principer………..16
4 Resultat och analys av Storstadsskolans material………...17
4.1 Presentation av Storstadsskola..………..18
4.2 Storstadsskola - informanternas syn på Populärkulturens betydelse och plats i skolan……….18
4.3 Storstadsskola – analys av intervjuer med pedagoger…………20
4.4 Storstadsskola – gruppintervju elever……….22
4.5 Storstadsskola – analys av gruppintervju med elever………….23
5 Resultat och analys av Landsortsskolans material………..24
5.1 Presentation av Landsortsskola………..……….24
5.2 Landsortsskola – informanternas syn på Populärkulturens betydelse och plats i skolan……….25
5.3 Landsortsskola – analys av intervju med pedagoger…………..26
5.4 Landsortsskola - gruppintervju med elever……….28
5.5 Landsortsskola – analys av gruppintervju med elever…………30
6 Diskussion och slutsats………...…32
Litteraturförteckning………35
Bilagor
Bilaga 1: Brev till föräldrar
Bilaga 2: Intervjuguide – pedagoger Bilaga 3: Brev till rektorerna
1 Inledning
”Sitter du framför datorn nu igen?” är en fras som är allt vanligare i dagens samhälle. Elever har tillgång till ett större globalt fält i dag där mycket erbjuds. Eleverna hämtar till stor del sina erfarenheter och kunskaper från den miljö som de befinner sig i utanför skolan. Hur kan elever dra nytta av sina erfarenheter och kunskaper som de inhämtar utanför skolan? Denna erfarenhet och kunskap påverkas av en mängd olika faktorer. Eleverna omges förutom av sin familj också av släkt, vänner och av andra vuxenförebilder som de möter när de utövar sina fritidsaktiviteter (Fast, 2007).
Ytterligare en bidragande orsak till elevers inhämtning av kunskap och erfarenhet är den tillgång till leksaker, Tv- och datorspel, teveprogram, serietidningar, biobesök, bilder, film och musik som elever har. Ett samlingsord för ovan nämnda exempel faller inom ramen för det som idag räknas som populärkultur. Magnus Persson (2000:22) menar att ett sätt att förklara ordet populärkultur kan vara följande: ”Populär kan betyda omtyckt av många, det kan betyda någonting ”folkligt”, och det kan förknippas med utslätning, något där den minsta gemensamma nämnaren styr både produktionen och mottagandet av kulturella texter.”. Något vi ställer oss undrande till är om ordet populärkultur, med den innebörd Persson beskriver, är etablerat och brukas i det vardagliga arbetet för pedagoger? I samtliga intervjuer utom en, som vi genomfört, har det varit nödvändigt att inledningsvis förklara och beskriva vad ordet populärkultur betyder för informanter och elever. Förklaringar och beskrivningar skedde på två olika sätt. Pedagoginformanterna fick ta del av det Persson (2000:22) ger som en förklaring av ordet populärkultur. Elevinformanterna fick bland annat ta del av historien om ”gräsklipparmannen Kjell” (se under rubrik 4.4 s. 22) för att på så sätt erhålla en förklaring och ett exempel på hur man kan använda sig av populärkultur i skolan.
Något som också kan ge elever kunskap och erfarenheter är det som Persson (2000:23) definierar som ”finkultur”. Persson menar att man ofta sätter ”finkulturen” i motställning gentemot populärkulturen, som ett motsatspar. Persson menar att fenomen och begrepp i alla tider har jämförts med vad som skiljer dem åt. Jostein Gripsruds (2002:126) definition på ”finkultur” kan enkelt beskrivas som: teatrar, konstföreningar, symfoniorkestrar och museer. Persson (2000:17) nämner att skolan bör se som en av sina uppgifter att ständigt diskutera populärkulturen då den har ett märkbart inflytande på eleverna menar. Då måste vi i dagens skola också släppa in populärkulturen och bekämpa skolans traditionella synsätt. Skolan har länge varit ”/…/sett som sin uppgift att bekämpa populärkulturen och att skydda barn och
ungdomar från dess lockelser och inflytande.”. Persson påpekar att populärkulturen bör ses som något berikande i elevers liv, men som pedagog skall man också lära elever att kritiskt granska det populärkulturella utbudet.
Syftet med vårt arbete är att öka vår förståelse för pedagogers attityder gentemot elevers erfarenheter och kunskaper från populärkulturen som de skaffar sig utanför skolan. Vi vill också ta reda på om några pedagoger tycker sig kunna dra nytta av elevers erfarenheter och kunskaper som de införskaffat genom användning av olika populärkulturella medier. Tar pedagogerna till sig elevers erfarenheter och kunskaper på ett pedagogiskt och utvecklande sätt och använder sig av dessa i sin undervisning? Som blivande pedagoger tror vi att det är viktigt att vara medveten om elevers intresse för populärkulturen.
Vi anser att det är viktigt som pedagog att man inser betydelsen av att elever kommer till skolan med erfarenheter och kunskaper som de har inhämtat från annat håll. Denna medvetenhet kan vara avgörande för hur man kommer att handskas med de situationer som kan uppstå i skolan, där elevers intresse kan väckas genom populärkulturella företeelser. I det här examensarbetet vill vi undersöka om det som Carina Fast (2007:182) skriver i sin avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva stämmer, när hon citerar språkprofessorn Anne Haas Dyson: ”Barnens erfarenheter från den populärkulturella världen tycks ha lågt kulturellt värde i pedagogiska sammanhang”. Kan pedagoger inspireras av elevers egna initiativ när de visar intresse för något som kan knyta an till populärkulturen, eller avfärdar pedagogerna elevernas initiativ?
2
Syfte och frågeställning
Syftet med detta arbete är att undersöka hur pedagoger i grundskolans tidigare år förhåller sig till erfarenheter och kunskaper som elever skaffar sig utanför skolan, inte minst från populärkulturen.
- Vilken plats kan populärkulturen ha i dagens skola? - Hur ser några pedagogers syn på populärkulturen ut?
2.1 Teoretiska förklaringar
2.1.1 Vad är kultur?
Kulturbegreppet är ett brett begrepp, som man i vetenskapliga sammanhang brukar skilja på två sätt. Det estetiska kulturbegreppet är det ena och det andra kultur begreppet är det
danske kulturforskaren Johan Fjord Jensens påpekat att den estetiska kulturen är något man kan ha eller inte ha. Den estetiska kulturen är något avskilt och mindre vanligt i vardagen. Den estetiska kulturen är något man utan ansträngning kan få syn på, och den blir synlig i särskilda hus och på särskilda sidor i tidningar inrättade för kultur. Det estetiska begreppet är ett samlingsnamn för olika konstarter, främst för de som är etablerade som ”finkultur”. Denna kulturyttring är den som anses vara mest avskild och isolerad från människors vardag och arbete. Den estetiska kulturen med kan jämföras med något eleverna tillförskansar sig genom ett aktivt val. Det aktiva valet kan innebära till exempel att delta i en balettutbildning eller ta sånglektioner.
Den antropologiska kulturen är något man är en del av, vare sig man vill eller ej. Det
antropologiska kulturbegreppet är det begrepp som har att göra med allt som inbegriper
människors existens. Denna kultur inbegriper hela människans sätt att leva och omfattar inte bara vårt andliga och intellektuella liv utan också dess materiella grund. Kultur är i den här betydelsen inte något som kommer in i skolan från kulturlivet utanför skolan. För att göra en koppling till elevernas vardag kan man beskriva det antropologiska kulturbegreppet, med den kultur som elever bär med sig från sin tillvaro utanför skolans ramar. Här påverkar faktorer som social bakgrund, familjekonstellation och miljö.
2.1.2 Vad är populärkultur?
I dag kan det vara svårt att skilja det populärkulturella begreppet från andra kulturyttringar. Begreppet populärkultur i sig kan vara problematiskt, bland annat för den kulturella hierarkin inte längre är lika starkt som det en gång varit (Andersson m.fl., 1999:147).
Simon Lindgren (2005) försöker i sin bok Populärkultur – teorier, metoder och analyser definiera ordet populärkultur med några vanliga kriterier för vad som brukar läggas in i begreppet:
- Populärkultur är kommersiell – den står på ett eller annat sätt i förbindelse med en marknad där ekonomiska övervägande görs och där kulturprodukter produceras och konsumeras.
- Populärkultur är tillgänglig – den bygger på ”enkla” framställningar vardagsnära eller konventionella och väletablerade tecken och betydelser, vilket gör en stor grupp människor lätt kan identifiera sig med dess innehåll - Populärkultur är således inte intellektuellt krävande (den förutsätter inte förberedelser på samma sätt som exempelvis en operaföreställning) utan på ett eller annat sätt kopplad till rekreation och förströelse.
- Populärkulturen är folklig – den ”ger folk vad folk vill ha” och kan på så sätt sägas återspegla många människors önskningar och behov.(Lindgren, 2005:46 citerad i Odenbrant, 2006:9).
kombinerat tecknad film som anses komma från populärkulturen med musik från dåtidens högkulturella kanon. Detta upprörde många av dåtidens musikkritiker (Fast, 2007:100). Populärkulturen har fått stor spridning i samhället tack vare Tv och film, åsyftar Andersson med flera (1999:147).
2.1.3 Populärkulturens funktion
Populärkulturen spelar i dagens samhälle en allt större roll i människors vardag, kanske framförallt för våra elever. Populärkulturen fungerar ibland som ett verktyg för elevers identitetsskapande. Poppidoler, filmstjärnor och idrottsstjärnor är exempel på det önskeuppfyllande eller förebildliga exempel som spelar en allt viktigare roll i medier och deras framställning av idoler (Gripsrud, 2002:29). Persson (2000:16) anser att populärkulturen också erbjuder en alternativ väg till bildning för många elever idag. Det kan ibland vara den enda kultur som en del elever kommer i kontakt med. Populärkulturen kan för många elever bli en allt viktigare väg till utveckling Detta kan tolkas som att populärkulturen idag konkurrerar med skolan om uppmärksamhet, tid och intresse.
Populärkulturen kan spegla olika medieformer som ger oss varierade bilder av världen. Exempel på detta kan vara film, text, bild, konst, ljud och reklam. Medier kan också ge elever med olika talanger förmågan att våga träda fram, och medieformer kan utmana skolans förhållningssätt till lärande och kunskap. I boken Medieresor (Olsson & Boreson, 2004) påpekar Klas Viklund att det i grunden kan:
/…/ handla om att skolan fortfarande i hög grad fungerar inom en traditionell skriftkultur där arbete om och kring medier ännu inte fullt integrerats. Här döljs eventuellt en konflikt där traditionella skolämne och kunskapsuppfattningar utmanas av massmedierna och av nya kulturformer. I grunden handlar det om att definiera skolans uppdrag i det moderna mediesamhället, och att diskutera vilka kunskaper och färdigheter elever behöver i det moderna samhället (Viklund, 2004:166).
Vi tolkar det som att Viklund, precis som Fast i Sju barn lär sig läsa och skriva (2007:124) förespråkar det vidgade textbegreppet. Fast menar att ”Filmer, teve, leksaker, kataloger ger en rik källa av material som stödjer barnens lärande, argumenterande, klassificerande, skrivande och läsande. Det är tydligt att barnen hanterar olika symboliska system, där skriften bara är ett.”.
Margareta Rönnberg skriver i boken Tv är bra för barn (2005:165) att det sociala umgänget
dataspel. Rönnberg (2005:232) likställer Tv:s betydelse för barns sociala kompetensutveckling, självständighet, gruppkänsla och identitetsskapande – och för deras självkänsla med den barnomsorg som vuxna lämnar sina barn till dagligen.
2.1.4 Vad är finkultur?
Finkultur är en ofta nedsättande benämning för ett kulturellt uttryck som ses som mer bildat än andra kulturella uttryck (Persson, 2000:22ff). Ett annat ord för finkultur kan vara högkultur. Finkulturen sätts oftast i motsats till populärkulturen. Förr talade man ofta om kvalitet som kriterium för finkultur, men numera har detta tystnat då detta anses vara alltför subjektivt. Som ett negativt laddat ord kallas ibland populärkultur för "skräpkultur" och som ett mer positivt ord ”folklig”.
Persson (2000:24) nämner att kulturklyftan mellan finkulturen och populärkulturen inte alltid har varit lika distinkt i västvärlden. Det som idag ses som nästan stereotypa symboler för finkultur som Shakespeare och opera kunde under 1800-talets första hälft följas upp av fars, folksång, akrobater och gycklare.
Persson (2000:23ff) skriver att det var först mot slutet av 1800-talet som kulturklyftan ökade. Då skedde en förändring. Den tidigare accepterade blandning av de olika genrerna genomgick en ”rening” från det mer folkliga och populära. Gripsrud (2002:126) menar att en av dessa förändringar som skedde, var att de offentliga konserterna och teatrarna inte kunde stå emot privatiseringen av till exempel symfoniorkestrarna. Eftersom inträde på kulturella evenemang infördes blev kontentan av denna förändring en klasskillnad då alla inte hade samma ekonomiska förutsättningar.
2.1.5 Kulturella förändringar i skolan
Persson (2000:15) skriver att förändringarna kan handla om att skolan är gammal och eleverna samtida. Persson menar att den omgivning elever befinner sig i är under ständig förändring och att skolan inte hinner acklimatisera sig. Om skolan skall bibehålla sin centrala roll framöver när det gäller utbildning, kräver detta en anpassning efter de kulturella förändringarna (Andersson m.fl. 1999:61).
”/…/ svenska skolan traditionellt har sett som sin uppgift att bekämpa populärkulturen och att skydda barn och ungdomar från dess lockelser och inflytande.” Det har dock med tiden skett ett större godkännande av utvecklingen gent emot populärkulturen (Persson, 2000:17, 28 f).
2.1.6 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet
I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (2006:10) riktlinjer för grundskolan står det inte mycket om kultur. Det står att elever efter genomgången grundskola skall ha utvecklat ett intresse för samhällets kulturutbud och utvecklat sitt kreativa skapande, utvecklat förståelse för andra kulturer samt ha en förtrogenhet med det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet. Vad man menar med de olika användningarna av kultur definieras inte. Vi finner inget förtydligande till begreppen kulturarv, kulturutbud eller andra kulturer. Detta skulle kunna innebära att populärkulturen innefattas av dessa.
Under riktlinjerna för elevers ansvar och inflytande i läroplanen 94 (2006:13) står det att elever skall främjas till att vilja ta ansvar och ha inflytande över skolan och dess sociala och kulturella miljö. Denna vilja till ansvar och inflytande skall man se till att elever har oavsett elevers sociala eller kulturella bakgrund. Då det tydligt är skrivet att pedagoger i skolan skall ”utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande” (Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet, 2006:12). Detta tolkar vi som att pedagoger i skolan bör visa intresse för elevers tidigare erfarenheter och kunskaper de tillägnar sig, inte minst från populärkulturen.
Andra delar i läroplanen 94 (2006:5,10,12) som kan kopplas till vårt undersökningsområde är att elever skall kunna orientera sig i det informationsflöde som omger dem, eleverna skall också ha kunskaper om medierna och deras roll, eleverna skall kunna använda informationsteknik samt att eleverna skall få utrymme till att skapa och få använda olika uttrycksmedel.
2.1.7 Kursplan i svenska
I kursplanen talar man om det vidgade textbegreppet, vilket betyder att en text inte måste vara skriven, i ett samband där elever ska utveckla sin förmåga att ”förstå, uppleva, och tolka texter” (Skolverket, 2002:98). Kursplanen förklarar det vidgade textbegreppet med att
en text kan presenteras verbalt, i form av rollspel eller i bilder, exempel på detta kan vara film, teater och video.
I Grundskolan kursplaner och betygskriterier 2000 (2002:96) står det att ”Skolans uppgift är att med utgångspunkt i elevers egna kulturella skapande och med anknytning till deras läs-, film- och teatererfarenheter låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas.”. Om det här tilläggs att det också står i kursplanen: ”I arbetet med skönlitteratur, film och teater i ämnet svenska kan skilda kulturella erfarenheter mötas och eleverna ges möjlighet att
utveckla ett eget förhållningssätt till kultur och kulturella värderingar.”(Skolverket, 2002:99). Vi anser att detta ger alla pedagoger en frihet att på egen hand bestämma hur och med vad för instrument de tar till vara på elevers erfarenheter och tidigare kunskaper. Det primära är att detta görs.
Elever skall också lära sig att det finns olika sätt att inhämta information, mediers språk och funktion, och ”/…/att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap,” (Skolverket, 2002:97).
De populärkulturella yttringarna märks tydligast i form av film och teater i svenskämnet. Massmedier nämns också och med det vidgade textbegreppet tolkar vi det som att det är svårt att utesluta någon form av kultur, även populärkulturen (Skolverket, 2002:97,98).
3 Metod
3.1 Kvalitativa och kvantitativa metoder
I vårt metodavsnitt kommer vi att tydliggöra vårt tillvägagångssätt, för att få svar på vårt syfte. Pål Repstad nämner i sin bok Närhet och distans (1999) att man kan använda sig av olika metoder beroende på vad som skall studeras. Den kvalitativa metoden är att föredra om forskningen avser att hitta skillnader mellan olika fenomen. En kvantitativ metod bör användas då mängden är det primära i forskningen. Kvantitativa undersökningar kan innebära jämförelser i en eller annan form, och genomförs ofta i form av enkätundersökningar. I Kvalitativa studier handlar det ofta om att man karaktäriserar kvalitéer, ”det vill säga egenskaper eller framträdande drag hos ett fenomen” (Repstad, 1999:9).
Dessa två metoder går också att förena i samma projekt. Då får man ett bredare underlag och en tolkning som kan ge en säkrare grund. Men att kombinera de olika metoderna kan medföra att mängden material blir så stor att det lätt blir ohanterligt och mycket tidskrävande. En annan risk med att kombinera olika metoder är att när man utövar dessa på samma aktörer, kan följden bli att en viss ”forskningströtthet” infinner sig hos informanterna (Repstad, 1999:27).
I vår undersökning har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsmetod. Undersökningen kommer bland annat att utföras genom kvalitativa intervjuer, för att på så sätt närma oss informanternas åsikter, intryck och erfarenheter rörande populärkulturens plats i skolan.
3.2 Urval
Vår undersökning har genomförts på två skolor i södra Sverige. En skola är belägen i storstadsmiljö och en i landsortsmiljö. Vi har inga intentioner att jämföra skolorna med varandra. På skolan i storstadsmiljö fann vi en större representation av etniskt mångfald bland eleverna. Landsortsskolan däremot hade endast ett fåtal elever annan etnisk bakgrund än svensk. Vi utgick inte från att medvetet söka efter de avvikande eller de ovanliga när vi gjorde vårt val av skolor.
Som en inledande fas i urvalsprocessen kontaktade vi respektive skola, för att informera rektor och be om ett godkännande för att kunna genomföra vår undersökning.
För att få svar på vårt syfte med denna undersökning valde vi att rikta in oss på pedagogerna, då stor del av tidigare forskning inriktar sig på elevernas erfarenheter och förhållningssätt till populärkulturen. Carina Fasts forskning Sju barn lär sig läsa och skriva (2007) och Christina Olin – Scheller Mellan Dante och Big Brother (2006) är exempel på tidigare forskning inom ämnet populärkultur, där studierna är inriktade på eleverna.
Repstad (1999:67) gör oss uppmärksamma på att en slumpmässig urvalsprocess kan vara att föredra. Detta för att undvika ett metodiskt problem som kan uppstå, när den tillfrågade i detta fall rektorn, gör urvalet av personer som kan komma att bli utsedda till informanter. Med metodiskt problem menar Repstad att det kan tänkas att den som annars utser informanterna medvetet eller omedvetet kan komma att styra urvalet i en riktning som utgör ett för undersökningen förväntat resultat.
För att hitta informanter som skulle kunna tänka sig att delta i vår undersökning, med intresse för att hjälpa oss valde vi att tillfråga våra informanter personligen. Inledningsvis hade vi ett kriterium när vi sökte våra informanter. Informanterna skulle ha minst 10 års yrkeserfarenhet som pedagog. Detta ansåg vi vara ett rimligt kriterium. Detta för att möjliggöra för en situation för informanterna där de gavs möjligheter att kunna se en förändring i sitt förhållande till populärkulturen. Urvalet gjordes mindre komplicerat. Antalet av möjliga informanter sjönk, på grund av det kriterium vi ställde. På storstadsskolan återstod tolv pedagoger att tillfråga och på landsortsskolan endast sju stycken. Samtliga pedagoger på båda skolorna, som uppfyllde vårt kriterium, blev personligen tillfrågade av oss om de kunde tänka sig att medverka i vår undersökning. Anledningen till att vi tillfrågade fler pedagoger än det tilltänkta antalet, var att vi räknade med att några skulle tacka nej till att medverka. Vi är medvetna om att en direkt kontakt kan leda till att de tillfrågade kan känna sig pressade att medverka. Därför gav vi pedagogerna utrymme att fundera på sitt deltagande i vår undersökning efter att vi hade informerat dem om syftet med undersökningen. Informanterna
som vi intervjuat jobbar inom grundskolans tidigare år. Detta urval gjordes med tanke på vår egen inriktning i utbildningen. Vår önskan var att finna informanter med så stor spännvidd som möjligt vad det gäller: kön, ålder och erfarenhet. Detta för vi tror oss kunna få ett mer omfångsrikt innehåll i vårt empiriska material. Att uppfylla denna önskan visade sig vara svårt, beroende på att det inte fanns så många manliga pedagoger med det kriterium på yrkeserfarenhet vi ställde. Därför är de kvinnliga pedagogerna överrepresenterade bland informanterna. Förutom tidigare nämnda urvalskriterium om 10 års erfarenhet, hade vi för övrigt inte några förkunskaper om informanterna.
Urvalet av elever skedde på så vis att vi frågade en grupp elever på skolornas närliggande fritidsgårdar, om det fanns några elever som skulle kunna tänka sig att delta i en gruppintervju rörande populärkultur. De fem första elever som anmälde sitt intresse på respektive skola fick delta i undersökningen. Vi skickade hem brev till berörda elevers föräldrar. Brevet (se bilaga 1) innehöll information om undersökningen där vi berättande syftet med denna. Brevet innehöll också en svarsdel där föräldrarna fick ge sitt godkännande till att eleverna deltog i undersökningen.
Vi frågade tio elever från grundskolans tidigare år om deras synsätt på pedagogernas tillvaratagande av deras erfarenheter och kunskaper som de erhållit utanför skolans ramar. Anledningen till att vi valde att även intervjua elever, var att se om deras uppfattning stämde överens med vad pedagogerna själv berättade om densamma. Vi ville undersöka om det som pedagogerna lyfte fram vid intervjuerna stämde överens med eleverna erfarenheter.
3.3 Datainsamlingsmetoder
Grunden för vårt empiriska material utgörs av enskilda kvalitativa intervjuer och gruppintervjuer. I vår undersökning valde vi först enbart att intervjua pedagoger. Vi insåg att det pedagogerna påstod, inte nödvändigtvis behövde vara överensstämmande med det eleverna upplevde vara verklighet. Därför bestämde vi oss för att skaffa ytterligare information, i form av gruppintervjuer med elever. Repstad (1999:21) påpekar att kombinera olika metoder ger ett bredare underlag och därmed också en säkrare grund. Det gäller dock att vara klar över att datamängden kan bli stor och ohanterlig. Därför kan det vara lämpligt att begränsa antalet informanter så att tidsschemat för upplägget håller.
Intervjuerna med pedagogerna genomfördes på två skolor. Anledningen till att intervjuerna gjordes på två skolor var av praktiska och geografiska skäl. Praktiska av den anledningen att vi som intervjuare skulle kunna ta sig till skolan genom att åka kollektivt. Vi båda intervjuare
Fem intervjuer genomfördes på en storstadsskola och fem intervjuer på en landsortsskola. Detta trots att Repstad (1999:84) påpekar vissa fördelar med att man är två vid intervjutillfället. Fördelarna är bland annat att intervjuarna tillsammans kan diskutera sina tolkningar och uppfattningar kring intervjun efteråt. Nackdelarna med att vara två som intervjuar är att det är resurskrävande och att informanterna kan känna sig i minoritet.
Elevintervjuerna valde vi att genomföra i grupp, för att få elevinformanterna att känna sig trygga och stärkta av varandra. Fördelarna Repstad (1999:83) nämner med en gruppintervju är att ” /…/under vissa förhållanden kan man också lättare få tag i verkliga förhållningssätt i grupp, där respondenterna kan känna sig tryggare än i individuella intervjuer.”.
Repstad (1999:83f) gör oss uppmärksamma på att det kan förekomma problem med gruppintervjuer. Ett problem som kan uppstå, är att bara det ”acceptabla” och ”tillåtna” synpunkterna kommer fram. Detta kan leda till att en källa kan bli missvisande och därför ger brister i informationen.
Eftersom vi inte hade någon tidigare relation till elevinformanterna ansåg vi att det var mer fördelaktigt med gruppintervjuer. Elevinformanterna fick på så sätt trygghet av varandra och behövde inte känna sig otrygga.
3.4 Procedur
Vi började med att kontakta berörda skolor för att berätta om vår undersökning, och för att höra om de var intresserade att hjälpa oss. När vi fått ett godkännande av rektor på respektive skola, tog vi kontakt med pedagogerna. Kontakten med pedagogerna gjordes för att förhöra oss om deras eventuella intresse för att hjälpa oss med vår undersökning.
När det stod klart vilka informanter som skulle delta i vår undersökning påbörjade vi var för sig intervjuerna med informanterna. Intervjuerna genomfördes under en period av två veckor. Detta med anledning av att det skulle passa med informanternas ordinarie arbetsuppgifter och schema. Varje intervju tog cirka 45 minuter att genomföra. Sammanlagt intervjuade vi fyra och en halv timmar (á cirka 45 minuter) på storstadsskolan och fem timmar (á cirka 50 minuter) på landsortsskolan.
Intervjuerna dokumenterades skriftligt genom anteckningar. Anledningen till att vi valde skriftlig dokumentation var att vi stötte på motstånd till att dokumentera intervjuerna på band. På båda skolorna uttrycktes klara önskemål från några av informanterna om att bandinspelning inte fick förekomma. Detta upplyser Repstad (1999:71) om, som en av nackdelarna bandinspelningar kan medföra. Informanterna kan känna sig hämmade och som
följd av detta kan situationen bli konstlad. Då beslutade vi att inte använda bandinspelning vid någon av intervjuerna, för att samtliga intervjuer skulle behandlas lika.
Våra anteckningar renskrivs direkt efter intervjuerna till en mer förtydligande text. Anledningen till att texterna renskrevs var, att det i efterhand kan vara svårt att tyda handskrivna anteckningar, som är gjorda under en dialog. Ytterligare en anledning till att texterna renskrevs på dator var, att Jonas Aspelin (föreläsning 070914) som arbetar som universitetslektor på Malmö högskola nämnde detta som en fördel. Fördelen var att man som intervjuare fortfarande har intervjun ”färsk i minnet”.
Samtliga intervjuer hade en öppen struktur. De hade mer karaktären av ett samtal än av utfrågning och det lämnades utrymme för informanterna att göra sina egna associationer och för att utveckla sina svar. Samtalen styrdes dock av oss med utgång från förskrivna diskussionsfrågor (bilaga 2) för att hålla intervjun inom ramen för vårt intresseområde. Därefter skickade vi ut brev (se bilaga 1) till de berörda föräldrar vars barn var tilltänkta för att delta i våra gruppintervjuer. Brevet innehöll en informationsdel om vårt syfte med vår undersökning och en information om de forskningsetiska normerna. Efter att ha fått föräldrarnas godkännande genomfördes intervjuerna. Två gruppintervjuer genomfördes med fem elevinformanter i varje grupp. Gruppintervjuerna genomfördes inte i klassrumsmiljö, utan i en för dem mer avspänd miljö. Intervjuerna genomfördes på det lokala caféet, samtidigt som eleverna drack varmchoklad och åt bullar. Detta för att elevinformanterna att känna sig bekväma och lättare kunna uttrycka sig och göra kopplingar inom vårt intresseområde. Intervjun som följde var av liknande karaktär som de vi gjorde med pedagoginformanterna, i form av ett gruppsamtal istället för ren utfrågning. Varje gruppintervju varade cirka en och en halv timme.
3.5 Forskningsetiska principer
Vi har följt de forskningsetiska principerna, enligt Vetenskapsrådets rekommendationer under arbetets gång. Detta har vi gjort för att erbjuda informanterna ett grundläggande individskydd. Informanterna skall känna till syftet med undersökningen, detta informationskrav har vi tillgodosett på så sätt, att rektorerna på respektive skola informerats av oss muntligt och skriftligt (bilaga 3) med vad vi har för syfte med undersökningen. Informanterna har muntligen i en direkt kontakt med oss blivit personligen informerade angående syftet med undersökningen.
Johansson och Per Olov Svedner tar upp i Examensarbetet i lärarutbildningen (2006:30f) är att informanten har rätt att neka till att delta, eller avbryta sin medverkan ”utan negativa följder” när de själv så önskar.
Informanterna i undersökningen har och skall behandlas med största möjliga konfidentiellhet. Den lämnade informationen har förvarats på ett tryggt och säkert sätt. Vårt empiriska material har under arbetets gång förvarats i ett kassaskåp. Samtliga informanters namn som förekommer i undersökningen är fingerade. Det är också av största vikt att informera våra informanter och respektive rektorer om de nyttjandekrav som ställs på oss som samlar information, att den insamlade empirin enbart kommer att användas i den aktuella undersökningen (Repstad, 1999:68).
4 Resultat och analys av Storstadsskolans material
I det här och följande kapitel nummer fyra kommer vi att redovisa och analysera resultatet av våra pedagogintervjuer och gruppintervjuer med elever. Syftet med vår undersökning var att se hur pedagoger i grundskolans tidigare år förhåller sig till erfarenheter och kunskaper som elever skaffar sig utanför skolan, inte minst från populärkulturen. Frågeställningar som följde var, vilken plats populärkulturen har i skolan och hur pedagogers syn på populärkulturen ser ut.
Vi kommer att presentera var skola för sig, detta sker utan inbördes rangordning eftersom vår intention inte var att jämföra skolorna med varandra. Uppdelningen av presentationen gör vi för att underlätta för läsaren. Under detta och följande kapitel nummer fyra kommer vi att presentera skolan, redovisa pedagogernas syn på populärkulturen, presentera vår teoretiska tolkning av analysen med pedagoginformanterna, redovisa resultatet av gruppintervju med elevinformanter samt presentera analys och teoretisk tolkning av gruppintervju med elevinformanter.
De data som framkommit genom intervjuer har kategoriserats utifrån frågeställningarna om huruvida populärkulturen har någon plats i dagens skola, hur pedagoger ser på populärkulturens påverkan på elevers erfarenheter och kunskaper som de bär med sig till skolan samt populärkulturens ställning i skolan och hur den ”välkomnas”. Resultaten bygger alltså på pedagogerna och elevernas uppfattningar och åsikter inom områden som är relevanta för vårt syfte och frågeställningar.
4.1 Presentation av Storstadsskolan
Vår undersökning har genomförts i en skola i södra Sverige, en skola i storstadsmiljö som vi hädanefter kommer att benämna som Storstadsskolan. På Storstadsskolan är den etniska mångfalden stor. Cirka 85 procent av eleverna har en annan etnisk bakgrund än svensk. Antalet elever som går på skolan är cirka 450 stycken, åldersspannet sträcker sig från förskoleklass till niondeklass. Vår undersökning gjordes bland pedagoger som undervisar elever i grundskolans tidigare år.
Pedagogerna som intervjuats på Storstadsskolan är fem till antalet, fyra kvinnliga och en manlig. Dessa har en yrkeserfarenhet som sträcker sig från tio till nitton år. Allt material från våra informantintervjuer kommer inte att presenteras var för sig. Merparten av informanterna hade liknande svar och åsikter. De gemensamma åsikterna redogör vi för under rubriken: Storstadsskola - informanternas syn på populärkulturens betydelse och plats i skolan. Vi har medvetet valt att endast redovisa de åsikter från informanterna Siv och Adam som skiljer sig från mängden.
Gruppintervjun (bilaga 4) gjordes med fem elever på Storstadsskolan. Eleverna går i årskurserna tre till fem. Gruppintervjun kommer att redovisas under rubrik 4.4 (s. 22).
4.2 Storstadsskola - informanternas syn på populärkulturens betydelse och plats i skolan
Samtliga pedagoger på Storstadsskolan talade i intervjuerna om att det borde finnas plats i undervisningen för populärkulturella erfarenheter och kunskaper som elever har skaffat sig utanför skolan. Övervägande var det så att pedagogerna ansåg att det borde finnas mer utrymme för kultur i skolan, men att resurser i form av pengar och personal ofta saknas. Informanterna nämner också att det kan bero på att andra ämnen som till exempel svenska, matematik och engelska tar väldigt mycket tid i anspråk. Detta gör att populärkulturen inte kommer in i skolan och får utrymme i den utsträckning som önskas. Nästan alla informanterna tycks se på populärkulturen som ett separat inslag. Där vi tycker oss märka ett sådant här inslag förekommer, är det mer i form av något ”finkulturellt”. Detta inslag av ”finkultur” kan visa sig i form av ett teaterbesök eller ett museibesök, och arbetas inte vidare med i den övriga undervisningen.
Informanten Siv menar att när 85 procent av eleverna på skolan har ett annat modersmål än svenska, så är integrering av populärkulturen i undervisningen inget som har första prioritet. Siv menar att ”kultur är viktigt men att göra sig förstådd är viktigare”. Siv använder sig av ordet kultur och på frågan vad hon menar med kultur, står klar att hon enbart syftar till den
Att på storstadsskolor, där många av eleverna har olika etniska bakgrunder, kan det vara svårt att kombinera dessa olika kulturer. Eleverna kan bära med sig fördomar och förutfattade meningar hemifrån. Detta gör det hela mycket svårt för oss i skolan då elever med annan etnisk bakgrund ofta har en helt annan slags respekt för familjens åsikter och kultur, än vad elever med ett svenskt ursprung har. (Intervju 07-10-03)
Under intervjuernas gång stod det klart att informanterna nästan genomgående syftade till det som vi har refererat till som finkultur (se under rubrik 2.1.4 s.10) när de svarade på frågan: om
populärkulturens betydelse och plats i skolan. Informanten Adam var den enda informanten,
som på frågan gav sådana svar, att vi förstod att det var mer än finkultur han syftade till. Adam säger att:
Jag har fått ett annat tryck på mig, jag måste lära mig, sätta mig in i olika saker för att veta vad mina elever pratar om. Precis som när videofilmerna fick sitt stora genombrott, elever diskuterade film i mängder. Ett aktuellt exempel är Tv programmet Prison break, stor del av eleverna diskuterar både före och efter Tv programmet vad som hänt och vad som kommer att hända. Om jag då som deras lärare, inte har en aning om vad de pratar om står jag långt
utanför diskussionerna och på detta viset ställer jag mig själv utanför och kan inte delta. (Intervju 07-10-04)
Adam menar vidare i intervjun att populärkulturen måste få ta plats. Han har insett att det inte är helt lätt att hålla sig ajour med alla elevers olika erfarenheter och kunskaper. Adam anser vidare att det är viktigt som pedagog att man ger elever uppmärksamhet och visar intresse för vad som är viktigt för dem. Viktigt att nämna i sammanhanget tycker han dock är att ”trycket” från de andra pedagogerna kan vara svårt att hantera. ”Trycket” han syftar till är att finkulturen fortfarande anses vara helt i sin ordning att ta in i undervisningen, men att det kvarstår en bit innan populärkulturen fått samma acceptans. Något som Adam har märkt är att om man lägger mer fokus på kultur, så är det på finkulturen och han tycker att den fortfarande är separerad och inte integrerad i undervisningen. Adam nämner som ett exempel att skolan kan köpa in en teaterföreställning. Adam uttrycker då att han upplever detta som att skolan menar att den har tillgodosett eleverna med kultur, som om detta vore den enda sortens kultur att tillgå.
Adam menar vidare att det också finns en ”gammal vana, en traditionell undervisning”. Han ger som exempel: att i tredjeklass läser man om Skåne och lär in multiplikationstabellerna. Det är denna ”traditionella undervisning” han syftar på är svår att förändra. Kommentarer som: ”Så här brukar vi alltid göra” och ”Vad skall det vara bra för?”
menar Adam är vanliga fraser som möter honom. Detta mönster menar Adam är svårt att bryta, och han tror att det handlar om ett långt tidsperspektiv innan populärkulturen är en naturlig integrerad del av undervisningen.
4.3 Storstadsskola – analys av intervjuer med pedagoger
Samtliga informanter anser att det borde finnas ett större utrymme för elevers erfarenheter och kunskaper vad det gäller populärkulturen i skolan. Gemensamt för informanter var också att de hade lättare för att se ekonomiska och resursmässiga hinder, istället för att se det som en tillgång, att kunna ta till vara elevernas erfarenheter och kunskaper.
Undervisningen… skall med utgångspunkt i elevers bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. (Lpo 94,2006:6)
Om man här till dessa rader från Lpo 94 (2006) tillägger vad Carina Fast (2007:156) skriver i sin forskning, att man i alla förekommande ämne och situationer i skolan ska utgå ifrån elevers bakgrund och tidigare erfarenheter, bör de motiv som våra informanter ser som hinder inte få lov att förekomma i skolan.
Informanten Adam nämner att han tycker sig känna ett större krav på sig själv att hålla sig ajour med vad elever finner intressant. Adam är den enda informant, som på något vis berör att han ser det som sin uppgift att försöka möta eleverna i deras erfarenheter och intresse. Det informanten Adam pratar om är att pedagoger bör lära sig mer om elevers förförståelse, för att sedan kunna ta till vara på dessa kunskaper och erfarenheter i undervisningen. Med förförståelse syftar Birgitta Kullberg I Lust – och undervisningsbaserat lärande (2004:163) till elevers behov, intressen, arbetssätt, föreställningar och tidigare kunskaper.
I Andersson m.fl. Skolan och de kulturella förändringarna (1999:32f) tar författarna upp vad Jacques Delors, tidigare ordförande i Europeiska Unionen. Delors är numera ordförande för ”Den internationella kommissionen för utbildning inför 2000-talet”. Delors skriver i Lärarförbundets tidsskrift, att skolan börjar ”förlora sitt kunskapsmonopol”. Pedagoger, som tidigare besuttit en kunskapsauktoritet, måste nu visa sina kunskaper genom att tillsammans med information sätta det i ett sammanhang och göra detta gemensamt med dem som skall lära sig, söka eller skapa kunskap, kompetens och förståelse.
I de övriga intervjuerna gav informanterna klara indikationer på att basämnen som svenska, matematik och engelska var viktigare. Detta kan härledas till vad Olga Dysthe (1996:79) skriver när hon talar om det skrivna ordets betydelse och status. Dysthe menar att
gemene man anser att ”det riktiga språket är det som föreligger i skriftlig form”. Magnus Persson (2000) däremot påpekar att nya medier inte hotar läs- och skrivkunnigheten. Istället menar Persson att en bred erfarenhet och kunskap inom populärkulturen är en självklar tillförsel av kunskaper. Populärkulturen bör få en mer självklar integrerad roll i skolans verksamhet.
Informanterna såg elevernas erfarenheter och kunskaper i samband med populärkulturen som ett separat ämne, som av tidsbrist inte kunde integreras med just nämnda basämne. Kan det vara som Fast (2007) skriver, när hon citerar Jan Thavenius?
/…/det är knappast någon överdrift att säga att skolan bara släpper in några få genrer och stilar och att utrymmet för avvikelser är litet. Tag vilken lärobok som helst i vilket ämne som helst och jämför med den textvärld och de uttrycksformar som finns utanför skolan. Jämförelsen faller inte till skolans fördel. (Thavenius, 2004:110 citerad i Fast, 2007:183).
Fast (2007) skriver om ”traditionalismens makt” och hur stor påverkan på pedagoger den fortfarande har:
/…/ Leonie Arthur…forskare i Australien, framhåller också att just traditionerna blir en black om foten för pedagogerna i mötet med barnens erfarenheter. Hon menar att många lärare traditionellt betraktat literacy som läsande och skrivande förknippat med böcker. Det är därför inte så märkligt att merparten av pedagogerna tycker att många av de
erfarenheter av teknisk och populärkulturell art som barnen bär med sig är ett problem. (2007:183f).
Fast (2007:184) nämner också att bidragande orsaker till denna traditionella syn kan vara pedagogernas bristfälliga kunskaper i ämnet. En annan orsak kan vara att pedagoger som arbetar med de yngre elever har en traditionell syn på hur barndomen skall te sig.
Av resultatet i våra intervjuer på Storstadsskolan kunde inte vi se att det vidgade textbegreppet1 som innefattar bland annat populärkultur, har fått något större fäste hos informanterna, med undantag av informanten Adam.
Storstadsskolans gruppintervju med eleverna som följer här efter visade sig vara den av de två gruppintervjuer där elevinformanterna var mins talförda.
1 Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder (Skolverket, 2002, Grundskolan Kursplaner och betygskriterier 2000, s. 98)
4.4 Storstadsskola – gruppintervju med elever
Eleverna som deltog i gruppintervjun på Storstadsskolan ställde sig först undrande till vår diskussionsfråga som löd: Tycker ni att lärarna på er skola är intresserade av vad ni gör på er fritid, till exempel vilken musik ni lyssnar på, vilka filmer ni ser, var ni surfar på internet och vilka spel ni spelar, och i så fall använder sig ni och er lärare av detta i undervisningen? (bilaga 4) Detta verkade vara något helt nytt för dem. En av elevinformanterna ställde motfrågan om detta gick att göra?
För att visa på ett exempel som nyligen skett, återberättade vi om pedagogen som lägger märke till stora delar av klassens intresse för ”Gräsklipparemannen Kjell” (http://www.vikingontheedge.se/dagfordag.html). Pedagogen ställer sig frågande till vem detta är, och får följande förklaring: Att i Radioprogrammet Rix MorgonZoo, följer man en man dagligen. ”Gräsklipparmannen Kjell” som ska köra gräsklippare från Haparanda i norr, ända ner till Ystad i södra Sverige. Här tar pedagogen tillvara på elevernas intresse, för något som sker inom det populärkulturella utanför skolans ramar. Klassen gör varje dag i sitt klassrum, tillsammans med ”gräsklipparmannen Kjell” en resa i Sverige, och pedagogen får här möjligheter att integrera populärkultur med matematik, geografi, samhällskunskap, svenska och historia. Efter den förklaringen stod det klart för alla fem elevinformanterna att deras lärare inte integrerade deras erfarenheter, kunskaper och intresse som de skapat i förhållande till populärkulturen.
Det skulle aldrig vår fröken göra med oss. Agnes säger att man blir dum av att titta på för mycket Tv, spela dataspel och lyssna på skräpmusik på radio. Hon tycker att man
skall läsa böcker och andra tråkiga saker, för det gjorde hennes barn när de var små. (Intervju 07-11-08)
Detta citat är elevinformanten Ingvars spontana kommentar, på exemplet om ”gräsklipparmannen”. En annan reaktion blev:
Menar du att om jag till exempel gillar fiskar och ödlor, så skulle jag kunna jobba med de i skolan? De skulle Agnes aldrig gå med på. Arbetet skulle säkert bli mycket roligare, då hade i alla fall nog jag jobbat bättre. Agnes säger att hon inte bryr sig, om vad vi sysslar
med efter skolan. Hon är bara där för att lära oss vad vi behöver för att kunna läsa och skriva. (Intervju 07-11-08)
Elevinformanterna i denna gruppintervju enades unisont om att deras fröken nog aldrig kom till att ta in deras intresse och erfarenheter i sin undervisning.
4.5 Storstadsskola – analys av gruppintervju med elever
Vi förutsatte inte att eleverna vid intervjutillfällets start skulle ha några större förkunskaper, om vad innebörden av ordet populärkultur inbegriper. Vad som däremot gjorde oss något förvånade var de reaktioner vi fick efter vi förklarat innebörden av populärkultur. Elevinformanterna tycktes inte kunna göra någon koppling till sin egen undervisningssituation med populärkultur.
Något förundrade blev vi över kommentaren som elevinformanten Ingvar spontant fäller, om att deras lärare Agnes anser att Tv- tittande är fördummande. Detta är något fil dr och film- och barnkulturforskaren Margareta Rönnberg (2005:18) påpekar i sin forskning inte stämmer. Rönnberg menar bland annat att Tv är bra för barn, för att Tv-tittande främjar barns sociala och estetiska fantasi, att Tv kan hjälpa barn att se saker och ting ur olika perspektiv. Tv:n kan också underlätta ett ifrågasättande av stereotypa könsroller, låta barnen bearbeta och utagera olika känslor på ett ofarligt sätt, där känslorna inte enbart behöver bestå av aggressioner. Enligt informanten Ingvar förespråkar Agnes litteratur före tv:n, och jämställer dem inte med varandra. Skolverket skriver dock i Grundskolans Kursplaner och
betygskriterier 2000 (2002:98) att:
/…/tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium. (2002:98).
Förvånade reaktioner om att man skulle kunna göra saker i skolan där man berörde ämnen som intresserade elever, var något som överraskade elevinformanterna. Här stod det klart som Gunilla Lindqvist skriver i sin bok Lek i skolan (2002:21), när hon berör professorn i pedagogik, Birgitta Qvarsells undersökning, som inbegriper samtal med elever i åldrarna sex till tretton år. Under flera år har hon fört samtal tillsammans med dessa barn angående fritid, kultur och skola. I Qvarsells undersökningen står det klart att skola och lek inte är något som hör samman. Enligt Qvarsell anser elever att skolan är nyttig och att den hör ihop med inlärning och att denna betraktas som tråkig. Lek däremot anser elever är viktig, men inget man lär sig något av.
Pedagogen Agnes på Storstadsskolan tycks ha missat en bidragande orsak till elevers kunskapsinlärning, nämligen lust och engagemang. När det står klart för elevinformanten Ingvar och de övriga elevinformanterna, att man genom att plocka in populärkulturen och elevernas egna erfarenheter i skolan kan göra undervisningen mer engagerande och lustfylld,
blir hans spontana kommentar: ”Arbetet skulle säkert bli mycket roligare, då hade i alla fall jag jobbat bättre.”.
Finns inte lusten, /…/ engagerar sig inte de lärande i den utsträckning som de gör vid glädje och lustkänsla. När sedan engagemanget finns fungerar detta som egen motivation. (Vygotskij, citerad i Bråten, 1998).
Resultatet av elevinformanternas gruppintervju på Storstadsskolan styrker de tankar och teorier som intervjun med pedagogerna gav (se under rubrik 4.3 s.20). Samtliga elevinformanter uttryckte en förvåning, över att det är möjligt att genomföra undervisning, som är byggd på elevers erfarenheter och kunskaper sammanvävda med pedagogens yrkeserfarenhet.
Orsakerna till den förklarade frånvaro av integreringen i undervisningen vad det gäller elevernas erfarenheter och kunskaper skiljer sig dock. Pedagogerna anger som skäl bristen på personal och dålig ekonomi.
Elevinformanternas teorier var att pedagogerna inte bryr sig om vad de ”sysslar” med på sin fritid. ”Pedagoger är bara till för att lära eleverna läsa och skriva.” (Intervju 07-11-08)
5 Resultat och analys av Landsortsskolans material
Som tidigare nämnts och förklarats under kapitel tre (se s.17), så följer här nu resultatet av vad vi kommit fram till utifrån vårt syfte. Där vårt syfte är att undersöka hur pedagoger i grundskolans tidigare år förhåller sig till elevers tidigare erfarenheter och kunskaper som de tillägnar sig utanför skolan, inte minst från populärkulturen.
5.1 Presentation av Landsortsskolan
Intervjuer har också gjorts på en landsortsskola belägen i södra Sverige. Skolan kommer vi fortsättningsvis kalla för Landsortsskolan. Landsortsskolans har endast ett fåtal elever med annat modersmål än svenska.
Antalet elever på skolan är cirka 600 stycken, åldersspannet sträcker sig från förskoleklass till niondeklass. Även på denna skola har vi endast intervjuat pedagoger med inriktning på grundskolans tidigare år.
Pedagogerna som intervjuats på Landsortsskolan är också fem till antalet, fyra kvinnliga och en manlig. Deras yrkeserfarenhet sträcker sig från tio till trettio år. Gruppintervjun
gjordes med fem elever på Landsortsskolan. Eleverna hade alla svensk etnisk bakgrund, eleverna går i årskurserna fyra till fem.
5.2 Landsortsskolan – informanternas syn på populärkulturens betydelse och plats i skolan
Alla informanter, i samtliga intervjuer, var intresserade av vad eleverna sysslar med utanför skolan. Informanterna tyckte dock att det var tidskrävande att ”hänga med” i allt nytt som engagerar elever i dag. En av informanterna tyckte också att den var för ”gammal” för att ”hålla koll” på allt nytt inom populärkulturens ramar.
Informanten Tor menar att populärkulturen är en viktig del i elevernas vardag. Tor anser att skolan kommer att vara tvungna att ta in populärkulturen och integrera den i alla förekommande delar av skolans vardag. Tor uttrycker:
Som språklärare är det intressant gällande språkets utveckling som kan förekomma inom de man kallar populärkulturen. Det blir en utmaning att använda sig av denna utveckling. Samtidigt är det svårt att bedöma kunskapsnivån när betygsbedömning, nationella prov inte hänger med i samma utveckling. Det kan även uppstå obekväma situationer när läraren inte förstår eller hänger med i ett samtal med en elev. (Intervju 07-10-26)
En fördel Tor ser att man kan dra nytta av om populärkulturen integreras flitigare i undervisningen är att den kan göra eleverna mer motiverade:
/…/när det gäller utvecklingen och förståelsen av bland annat de svenska och engelska språket. Du kan använda fakta som elever kan förhålla sig till. Du kan visa språkets utveckling genom att visa hur ett språk byggs upp till exempel med de engelska låneorden. Detta kan man göra i en enkel övning genom att skriva svenska och engelska hip hop låtar. Man kan också dra paralleller när eleverna inte förstår vuxnas språk fackspråk och därmed kan en koppling till eleven byggas upp. (Intervju 07-10-26)
Tor har märkt en förändring i elevers texter och språk. Han har märkt att eleverna använder sig av förkortningar i en allt större utsträckning. Tor tror att detta har att göra med att elever använder sig av det han kallar ”Chattspråk”, där förkortningar och symboler som till exempel:
LoL, plz (please), tbx (tillbaks), lr (eller) och Noob eller smileys som är förkortningar och symboler som används till exempel i dataspel, där spelarna behöver skriva. Detta återspeglas senare i skriftliga uppgifter i skolan.(Intervju 07-10-26)
Tor påpekar att han ser ett ökat kunnande i elevers kunskaper vad det gäller det engelska språket, både i tal, förståelse och skrift. Hans teorier kring detta är att anledningen till denna växande kunskap kan vara:
Nu för tiden spelar elever mycket mer Tv- och dataspel på engelska. Deras kommunikation på internet sträcker sig långt utanför Sveriges gränser. Detta gör att ungarna automatiskt blir tvingade till att använda det engelska språket både i skrift och tal. Internet används
långt ner i åldrarna. Därför introduceras engelskan mycket tidigare i deras vardag än förr. (Intervju 07-10-26)
Ingen av informanterna på Landsortsskolan anser att de använder sig av populärkulturen i någon större utsträckning. De kan inte heller vid intervjutillfället se någon ”öppning” för möjligheter att med lätthet integrera populärkulturen i undervisningen. Informanterna menar att tid, pengar och personaltätheten till stor del styr. Två av informanterna på landsortsskolan nämner som skäl för att de skulle vara svårt att integrera populärkulturen i skolan, med att den sociala strukturen i en del situationer gör detta svårt. Informanten Freja säger att:
Jag har fullt upp med att hålla ordning i min klass, där jag försöker bedriva undervisning. Deras egna intressen får de hålla på med på sin fritid.(Intervju 07-10-05)
Övervägande delen av informanterna inser att det skulle kunna medföra fördelar med att integrera populärkulturen i undervisningen. Fördelar som informanterna tror sig kan bli följden av populärkulturens integrering är ett större intresse och engagemang, längre uthållighet och en ökad förståelse för andra elevers intressen.
I kommande stycke kommer vi att teoretiskt tolka pedagoginformanternas uttalande.
5.3 Landsortsskola – analys av intervju med pedagoger
Pedagoginformanterna på Landsortsskolan tycker genomgående att det är intressant att hålla sig uppdaterade med var eleverna gör på sin fritid. De pedagoger som inte har egna barn i närliggande ålder med eleverna, uttrycker en viss problematik med att ”hänga med” i de populärkulturella genrer, som förekommer bland elever i dagens skola. Pedagogerna anser ändå att det är av största vikt att ”hänga med”.
Persson (2000:92) skriver att han anser att det inte enbart handlar om att röja undan gamla fördomar och missuppfattningar av elevers bruk av populärkulturella företeelser. Persson anser också att det är lika viktigt att skapa positiva förhållningssätt till det som allt vanligare
framstår som den allenarådande kulturen i elevers liv. Persson trycker samtidigt på vikten av att inte utesluta den kultur som skolan länge har representerat.
Detta innebär inte att skolan skall överge det som traditionellt varit dess enda kultur, högkulturen. Skolan är kanske en av de få platser där unga människor får en chans att komma i kontakt med andra kulturformer än den masskultur som genomsyrar fritiden och vardagslivet. Skolans kulturpolitiska uppgift är att verka för en genuin mångfald och att skapa möjligheter för eleverna att hantera denna mångfald kritiskt.(2000:92).
Informanten Tor uttrycker att han anser att skolan kommer att bli ”tvungna” att ta in populärkulturen och integrera den i alla ”förekommande delar av skolans vardag.”
Teoretiskt sett är detta beslut redan taget. Läser man i Skolverkets Grundskolan kursplaner
och betygskriterier 2000 (2002:9) där man till exempel i bildämnets karaktär och uppbyggnad
tar upp, att skolverket rekommenderar pedagoger i sin bildundervisning föra in populärkulturen genom att:
Bilden har en växande betydelse i informationssamhället. Dagens bild- och massmediesamhälle präglas i hög grad av den globala bildkulturen. Bilden har en framträdande plats i kommersiella sammanhang och spelar en viktig roll i opinionsbildningen. Populärkulturen rymmer den styrda och dominerande bildkategorin i barns och ungas liv (2002: 9).
Informanten Tor beskriver att han anser att eleverna har acklimatiserat sig till den globala och massmediala utvecklingen, medan pedagogerna inte alltid är öppna för mottagandet av nya erfarenheter. Vid gruppintervjun på Landsortsskolan återkom eleverna upprepande gånger till att de tyckte, att det ständigt var inslag i t.ex. dataundervisningen av moment de redan behärskade. Vi tror att elevernas kunskaper har utvecklats fortare inom vissa ämnen, än vad pedagogernas kunskaper gjort. Thavenius tar upp i Andersson m.fl. (1999:147) att skolämnen är mer eller mindre givna, och att pedagogerna skall tillhanda hålla ”grundläggande ämneskunskap”. Om då inte ämneskunskapen och eleverna är på samma nivå kan följden av detta bli att eleverna kan mer än pedagogerna, och där av kommer moment in i undervisningen som eleverna redan behärskar.
Tittar man på kursplanen i Svenska finns där exempel som säger att skolan skall hjälpa elever till att sträva efter att:
/…/utveckla sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap. /…/samt till att ta aktiv del i kulturutbudet, förvärva insikt i hur lärande går till och reflekterar över sin egen utveckling och lär sig att både på egen hand och tillsammans med andra
använda erfarenheter, tänkande. /…/elevers egna kulturella skapande och med anknytning
till deras läs-, film- och teatererfarenheter låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas. (2002:96 f).
Innebörden av dessa rader är tolkningsbara. Detta gör att det inte finns några självklara slutsatser vad undervisningen bör utmynna i. Kontentan bör ändå stå klart för de pedagoger som arbetar i skolans värld. Populärkulturen bör beredas ett större utrymme, för att vi lättare skall kunna möta eleverna i deras erfarenheter och kunskaper.
5.4 Landsortsskola – gruppintervju med elever
På Landsortsskolan flöt diskussionen lite smidigare än på Storstadsskolan. Detta kan ha berott på, vilket vi inte hade några förkunskaper om att, denna konstellation av elever följts åt i fler år än vad eleverna på Storstadsskolan gjort. Det skulle också kunna bero på deras personligheter.
För att ha samma utgångspunkt på Landsortsskolan som på Storstadsskolan inledde vi intervjun på ett likartat sätt. Vi ställde diskussionsfrågan: Tycker ni att lärarna på er skola är intresserade av vad ni gör på er fritid, till exempel vilken musik ni lyssnar på, vilka filmer ni ser, var ni surfar på internet och vilka spel ni spelar, och i så fall använder sig ni och er lärare av detta i undervisningen? (bilaga 4) Elevinformanterna fick också berättat för sig om samma exempel rörande ”gräsklipparmannen Kjell” som elevinformanterna i gruppintervjun på Storstadsskolan fick.
Här nedan följer ett utdrag av denna diskussion, där vi som intervjuare inte aktivt medverkar och ställer nya frågor, för att elevinformanterna själva förde diskussionen framåt:
Iris- Lärarna intresserar sig inte så mycket för oss som de borde, de frågar inte ens efter hur det går för oss på fotbollen!
Lillemor: - De är inte intresserade av vad vi gör på fritiden…
Julia: - Inte alls, på engelskan fick vi en gång se en film, den var typ från 1982!! Skit dålig! Lillemor och Julia: - På lågstadiet fick vi ibland spela dataspel, som var på engelska och svenska,
det var roligt.
Olivia: - Jag skall se en engelsk film på ”hemspråkslektionen” sedan skall jag skriva om
filmen på engelska, det skall bli kul.
Iris: - När vi var i kyrkan så skulle vi räkna lamporna i ljuskronan i taket. Sedan
när vi kom tillbaka till klassrummet så skulle vi använda oss av detta på matematiken.
Julia: - Skolans böcker är så gamla att ibland stämmer inte klasskompisarnas böcker med
varandra, vissa är från 1989 andra är från 2005. Så inget stämmer, lärarna säger att vi måste acceptera detta!
vår lärare vill att vi skall lära oss sångerna men vi vet inte varför.
Julia: Inte ens på musiken får vi sjunga sånger vi är intresserade av, det är tråkiga och
gamla låtar vi lär oss.
Iris: - En gång på musiken så föreslog jag att vi skulle sjunga ”We are the world” (1985)
eller ”Boten Anna”, men då sa vår lärare att det var dålig musik (att hon tyckte att det var dålig musik).
Lillemor: - Det modernaste vi får sjunga är en och annan Elvislåt och julsånger!
Olivia: - Ibland har vi en vikarie Maggan på musiken, hon är typ 29 år gammal. När vi har
henne så får vi spela på musikinstrumenten, hon låter oss också lyssna och sjunga modernare låtar. Hon är mycket bättre än vår vanliga lärare.
Iris: En gång så lekte vi ”Så skall det låta” på musiken med moderna låtar som vi gillar.
Alla i klassen tyckte att det var kul och alla var med utan att bråka. Då hade vi vikarien Maggan. När vi har vår vanliga lärare så skall vi sitta och sätta toner på notpapper, det är skittråkigt.
Julia: Läraren har lovat att vi skall få spela på trummorna, men hon håller inte vad
hon lovar. Än har vi inte fått spela på dem.
Lillemor: - Vi hade en lärare: Ingvild i 4:an som hade oss i sociala – emo? lektioner
någonting. Hon hade tryckt ut bilder från internet som vi skulle titta på och beskriva hur vi kände oss när vi tittade på dem (rolig, ledsen, läskig osv.) Vi fick sedan välja en favorit bild. Dessa bilder var hämtade från internet, de sa hon. Ibland säger vår NO - lärare Calle att vi kan gå in på internet hemma och kolla på sidor han rekommenderar, t.ex. om kroppen.
Iris: - Calle lyssnar ibland på vad vi vill göra, men det gäller mest om det är
speciella böcker vi vill låna. Som när vi skall ha sex och samlevnad, vi fick ha vårt ”tjejsnack” med skolsköterskan, inte med den gamla utan en ung ny skolsköterska.
Olivia: - Calle tipsade oss om hemsidor när vi läste om Carl von Linné,
men vi fick inte gå in på dem på skoltid. Det kunde vi göra när vi kommer hem, och vem gör det då?
Lillemor: - En gång när vi hade ”leta engelska ord i klassrummet” frågade
vi om vi inte kunde lyssna på musik samtidigt. Då satte Calle på Rix Fm R´n B the Voice, men bara en liten stund. Det var mysigt!
Julia: - Våra lärare är typ 60-65 år gamla. De är tråkiga och trötta. De pratar i
mobiltelefon på lektionstid fast vi inte får göra det.
Olivia: - Vår datakunskaps lärare ”gick in i väggen” händerna darrade hela tiden
på honom. Nu har vi Konrad som är minst 50 år gammal. Vi har fått lära oss skicka e-mail. Vi får bara lära oss sådant som vi redan kan.
Lillemor: - Vi har fått lära oss hur vi skall ”skydda oss” på internet.
Olivia: - Vi får lära oss hur man infogar bilder, fast det kan vi redan. Vi får också skriva
brev ibland. Hur kul är det, när vi redan kan det?
Iris: - Vi får infoga bilder i brev, det kan vi redan. Vi gör bara tråkiga saker.
Olivia: - Vi får inte chatta eller vara på MSN, bara vara inne på skolans nät, men där har vi
fått massutskick med porrbilder. Lärarna har därför fått stoppa vissa sidor, för killarna går bara in på porrsidor annars.
Vi är faktiskt mycket mer intresserade av de som händer i nu och framtiden än av gamla kungar.
Lillemor: - Vi vill lära oss om framtiden istället.
Julia: - Jag har hört att de äldre tjejerna har berättat att man aldrig använder skrivstil på
högstadiet, så varför skall vi sitta och träna på det då?
Iris: - När vi frågar lärarna varför vi skall lära oss alla dessa gamla saker, så skyller de
på att det står i läroplanen och de är deras jobb att följa den…
Elevinformanterna på Landsortsskolan tyckte sig inte kunna hitta någonting som visade på att pedagogerna på skolan tog tillvara på deras intresse, erfarenheter och kunskaper. Elevinformanterna trodde att en möjlig orsak till detta, kanske kunde bero på att de hade så ”gamla lärare”, som inte var intresserade av ”nymodigheter”.
5.5 Landsortsskola – analys av gruppintervju med elever
Elevinformanterna på Landsortsskolan var precis som elevinformanterna på Storstadsskolan inte förtrogna med begreppet populärkultur och dess innebörd. Detta kan bero på tidigare nämnda svårigheten av populärkulturens innebörd (se under rubrik 2.1.2 s. 8).En annan orsak kan vara att ordet och begreppet inte tycks användas. Flertalet gånger under intervjuernas gång visade på, att när så väl pedagoger som elever berörde ämnet populärkultur syftade de till ”finkultur”.
I gruppintervjun med elevinformanterna nämner några av deltagarna att de anser att ett större utbud av datoranvändning i undervisningen vore till sin fördel. Med datoranvändning syftade eleverna bland annat på hemsidor, mejlfunktioner och datorspel. Ser man till vad It - forskaren Jakob Tholander och fil. Dr Ylva Fernaeus (2007:161) kom fram till i sin undersökning ”Nästan som ett spel”, där de analyserat data från två separata studier, finns det fördelar med att använda datorspel som ett medel till att uppnå lärandemål. Tholander och Fernaeus menar att pedagogiskt användande av datorspel i skolan kan främja fördelar som att elever utökar sin kulturella krets:
/…/använder studenterna sitt kulturella kapital för att ge sina erfarenheter mening. Denna process är ömsesidig eftersom förhandlingsprocesserna kring spelen genererar nytt kulturellt
kapital som kan användas utanför skolan. (Jonas Linderoth (red.), Datorspelandets dynamik, 2007:198)
Carina Fast (2007:89) menar att hon i sin undersökning, rörande sju barn och deras datoranvändning sett fördelar som eleverna förbättrat: alfabets och språkinlärning, lära sig urskilja detaljer och träna sin precisionsförmåga samt slutledningsförmåga. En av dessa sju
