Hålla rågången : En kvalitativ studie av relationen mellan lokalpolitiker i Kalmar och journalister

Institutionen för kommunikation och design

Hålla rågången

En kvalitativ studie av relationen mellan lokalpolitiker i

Kalmar och journalister

Karin Bäcklund & Evelina Crabb

Examensarbete 15hp Handledare: Vanni Tjernström

Journalistik (C-nivå) Programmet för medieproduktion och journalistik 180hp Höstterminen 2007 Högskolan i Kalmar

Authors: Karin Bäcklund and Evelina Crabb Title: At Arm’s Length

Level: BA Thesis in Journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish

Number of Pages: 41

Abstract

This study focused on how local politicians in Kalmar perceive journalists and their intertwined relationship. We based our study on the theoretical understanding of today’s media-centric democratic society. The ‘adversary model’ offered an understanding of the intricate relations between politicians and journalists. The relationship builds on constant trade where both parties are dependent on each other. Politicians exchange information to gain attention in the media. Journalists needs politicians as important sources of information and have the power to control the

exposure that politicians get in the public eye. This study was researched and conducted through qualitative interviews with local politicians.

We found that experienced politicians have developed an understanding for journalistic work and that it is important to have a good relationship to reach out to their

constituency. This professional relationship has to be kept at arm’s length as it otherwise risks to become too muddled. We learned that politicians are well aware of the need to adapt to media conditions – there were, however, examples of breakdowns in this precarious relationship.

The politicians in our study delivered several examples of how media adaptation is managed, e g how press conferences are scheduled according to media deadlines and are held at suitable locations so that photographers can get good pictures. Trust

appeared to be the crucial condition for a rewarding relationship. Every politician in our study agreed that it is all a question of trust.

Keywords

Local politics, local journalism, trust, political communication, mediatization of politics, adversary model, Kalmar region.

Innehållsförteckning

1 Inledning 5

1.1 Syfte och frågeställningar 5 1.2 Avgränsningar 6

2 Bakgrund 6

2.1 Det demokratiska mediesamhället 7 2.2 Lokaljournalistik 7 2.3 Så styrs Kalmar kommun 8 2.4 Det lokala medieutbudet inom Kalmar kommun 9 2.4.1 Barometern 9

2.4.2 Kalmar läns tidning/ Nybro tidning 9 2.4.3 Ölandsbladet 9 2.4.4 Östra Småland 10 2.4.5 SVT Smålandsnytt 10 2.4.6 TV4 Sydost 10

2.4.7 Sveriges radio P4 Kalmar 11

3 Tidigare forskning 11

4 Teori 12

4.1 Mediecentrerad demokrati 12 4.2 Politisk kommunikation 13 4.3 Motpartsmodellen 14 4.4 Bytes- och förhandlingsmodellen 14 4.5 Medialisering 15 4.6 Förtroende 15 5 Undersökningens genomförande 16 5.1 Metod 16 5.2 Urval av intervjupersoner 18 5.3 Metodkritik 18

5.4 Validitet och reliabilitet 19 5.5 Forskningsetiska överväganden 19

5.6 Material, om de intervjuade lokalpolitikerna 20

5.6.1 Birgitta Elfström 20 5.6.2 Bertil Dahl 20 5.6.3 Jonas Löhnn 20 5.6.4 Göran Häggfors 21 5.6.5 Anders Andersson 21 5.6.6 Anna-Britt Wejdsten 21 5.6.7 Ann-Mari Jeansson 21 5.6.8 Thoralf Alfsson 21 5.6.9 Jonas Hellberg 21 5.6.10 Jonas Lövgren 21

6 Resultat och analys 22

6.1 Viktigt med en fungerande relation 22 6.2 Maktförhållandet – vem styr vem? 26 6.3 Den eviga byteshandeln 28 6.4 Förtroende ger större utrymme i medierna 30 6.5 Sammanfattning av resultat 32

7 Slutdiskussion 33

7.1 Gott förtroende är A och O 33 7.2 Kommun- eller allmänreporter? – beror på vad man ska ha de till 34 7.3 Partiet som är med i debatten men ändå inte 35 7.4 Förslag till vidare studier 37

8 Referenser 38

1 Inledning

Statssekreteraren Ulrika Schenström och den politiska reportern Anders Philblad gick ut på krogen några dagar innan moderaternas partistämma inleddes den 25 oktober 2007. Ingen har nog missat de bilder på sällskapet som kvällspressen publicerade den 23 oktober 2007 (www.svd.se). Ett pusskalas där alkoholnotan hamnade runt

tusenlappen. Ett mediedrev inleddes kring om Schenström var alkoholpåverkad samt om hon den aktuella kvällen hade jouren för landets krisberedskap. Statsminister Fredrik Reinfeldt trodde på sin närmaste medarbetare in i det sista. I samma stund som sekretessen hävdes och statsministern bekräftade dessa uppgifter blev

medietrycket för hårt och i början av november 2007 avgick Ulrika Schenström. Skandalen spred sig som en löpeld runt om i världspressen. Alla talade om den så kallade Schenströmaffären. Då det var tevekanalen TV4 som stod för sällskapets krognota inledde åklagarmyndigheten genom riksenheten mot korruption

förundersökningar mot Philblad misstänkt för bestickning och mot Ulrika Schenström misstänkt för mutbrott. Överåklagaren beslutade dock att inte väcka åtal i något av fallen (www.unt.se).

Man brukar säga att politiker och journalister är parter i ett invecklat utbyte, de dansar tango, eftersom båda är helt beroende av varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag. Journalister har en viktig roll i att informera, granska och spegla samhället. För att kunna göra det är de beroende av den information som enbart politikerna kan ge. Politiker i sin tur använder medier som en kanal för att nå ut med sitt budskap till medborgarna. Enligt konsekvensneutraliteten ska en nyhet publiceras oavsett vad följderna blir. Men hur kan journalisterna kritiskt granska makthavarna om kontakten är alltför nära? Därför tycker vi att det är intressant att studera just relationen mellan politiker och journalister för att ta reda på hur nära deras relation egentligen är.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur lokalpolitiker från Kalmar uppfattar journalister samt hur deras relation till varandra ser ut. Vi har en förutfattad mening om att de båda parterna håller varandra om ryggen för att bibehålla den nära och goda relationen.

Våra forskningsfrågor är;

Hur ser lokalpolitikers relation till lokalreportrar ut?

Hur upplever lokalpolitikerna förtroendet för journalisterna i Kalmar? Hur försöker politikerna styra den journalistiska nyhetsbevakningen?

1.2 Avgränsningar

Samspelet mellan politiker och journalister på kommunal nivå är ett intressant ämne som skulle kunna studeras ur ett större perspektiv, till exempel genom att kombinera både kvalitativa och kvantitativa metoder. På grund av den begränsade tidsram som vi har fått till vår studie, har vi valt att begränsa oss till lokalpolitiker i Kalmar och deras syn på relationen till journalister. Vi har valt att inte undersöka hur journalister

uppfattar relationen till politiker.

2 Bakgrund

Sedan drygt tjugo år tillbaka har SOM-institutet(institutet för samhälle, opinion och massmedia), vid Göteborgs Universitet årligen genomfört undersökningar genom enkäter. Den senaste undersökningen som gjordes under 2007 omfattade totalt 9000 personer i åldrarna 15 till 85 år. Undersökningen innehåller frågor om bland annat politik, samhälle samt medievanor och mäter svenska folkets förtroende för olika samhällsinstitutioner (www.som.gu.se). En SOM-undersökning från 2002 visar att förtroendet för journalister verksamma inom tv, radio samt dagspress hade sjunkit mellan åren 2000 och 2002. Förtroendet är högre för medierna som institutioner än för journalister (Holmberg & Weibull 2003).

Undersökningen från 2006 visar att allmänhetens förtroende för ett flertal institutioner inom politiken ökade, bland annat för riksdag, regering samt för de politiska partierna. Enligt Sören Holmberg och Lennart Weibull är det ingen nyhet att institutioner inom politiken tillmäts högre förtroende när det är valår. Man talar om den så kallade valårseffekten som kan variera mellan de politiska institutionerna. Även om

förtroendet ökade vid det senaste valet kom varken riksdag eller regering upp i samma höga nivåer som år 2002 då terrorattacken i USA mot World Trade Center den

11 september 2001 tros ligga bakom det ökade förtroendet detta år. Eftersom det sker en förtroendeuppgång i och med valår väntas en försvagning 2007 (Holmberg & Weibull 2007).

2.1 Det demokratiska mediesamhället

Det som kännetecknar en demokrati är att makthavarna är valda av folket genom fria val. Sverige har fyra grundlagar som skyddar vår demokrati. Vi har pressfrihet och yttrandefrihet som regleras genom tryckfrihetsförordningen samt

yttrandefrihetsgrundlagen. Även regeringsformen och successionsordningen ingår i grundlagarna. Enligt regeringsformen ska all makt utgå från folket. Sveriges riksdag är medborgarnas främsta företrädare, här sitter 349 ledamöter och stiftar lagar samt fattar beslut. Regeringen styr genom att föreslå vad riksdagen ska fatta beslut om. I Sverige är det val var fjärde år då samtliga medborgare som har fyllt 18 år får rösta. Sverige har 290 kommuner som styrs av kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Beslutsprocessen går till på samma sätt som på nationell nivå, där kommunstyrelsen är regeringen och kommunfullmäktige motsvarar riksdagen. Beslut som fattas gäller lokalt och kan exempelvis handla om skola och barnomsorg. Landstinget ansvarar främst för sjukvård och beslut fattas av landstingsfullmäktige. I Sverige finns 18 landsting samt två regioner: Västra Götaland och Skåne (www.riksdagen.se). Enligt statens pressutredning från 1994 är mediernas främsta uppgift att informera, granska samt vara forum för debatt (Hadenius & Weibull 2005).

2.2 Lokaljournalistik

En viktig nyhetskälla för de lokala medierna är kommunen. Lokala nyheter har högt läsvärde för att de utspelas nära i tid och rum, berör en bred publik samt belyser viktiga kommunala frågor (Nygren 2004).

Varje dag läser i genomsnitt 87 procent av morgontidningsläsarna lokala nyheter (www.nordicom.gu.se). Nygren ser de lokala medierna som en viktig funktion för den lokala identiteten, att medborgarna känner anknytning till den lokala demokratin (Nygren 2004). Medierna är även medborgarnas viktigaste källa när det gäller information samt kunskap om politik och politiska frågor (Nord & Strömbäck 2004). Nyheterna som de lokala medierna förmedlar påverkar inte bara vad medborgarna vet, utan även vad de anser om den kommunala verksamheten. På så sätt påverkas deras engagemang att ta del i den lokala politiken (Hagström & Petersson 1999).

En undersökning som SOM-institutet har gjort visar att allmänheten har lägre förtroende för journalister än för vilket medium de arbetar inom (Holmberg & Weibull 2003).

Nygren (1999) menar att det är en befordran att bli kommunreporter. För att bli kommunreporter krävs det att journalisten är erfaren, då specialkunskaper och kontaktnät som reportern bygger upp under åren är värdefulla. Nygren skriver att kommunreportern har större drivkraft än andra journalister när det gäller att granska kommunala handlingar.

”en drivkraft som hänger ihop med synen på mediernas roll i demokratin: att berätta för medborgarna vad som planeras och beslutas, att vara medborgarnas revisorer och kritiskt granska kommunen” (Nygren, 1999 s 68).

De kommunala frågorna har ett högt nyhetsvärde på redaktionerna. Mellan en tiondel och en tredjedel av det redaktionella utrymmet består av kommunala nyheter (Larsson 1998).

2.3 Så styrs Kalmar kommun

Kalmar kommun styrs av fullmäktige, kommunstyrelsen samt åtta nämnder. Enligt de senaste mätningarna från Statistiska centralbyrån den 30 september 2007 bor det 61465 personer i Kalmar kommun (www.scb.se). Vid det senaste valet 2006, fick socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet fortsatt majoritet. I kommunen finns åtta heltidsengagerade politiker, fyra kommunalråd och fyra oppositionsråd. Alla riksdagspartier har här varsin representant, socialdemokraterna har två

(www.kalmar.se). I kommunfullmäktige finns samtliga riksdagspartier samt Sverigedemokraterna representerade. Sammanlagt sitter 61 ledamöter i kommunfullmäktige som sammanträder elva gånger under året, där

socialdemokraterna är största parti med 27 mandat. Totalt har vänsterblocket 33 mandat mot alliansens 26. Sverigedemokraterna har två platser i kommunfullmäktige. Kommunstyrelsen har 15 ledamöter (www.kalmar.se 080106). Följande nämnder finns i Kalmar kommun.

• Samhällsbyggnadsnämnden • Gatu- och parknämnd • Kultur- och fritidsnämnden • Barn- och ungdomsnämnden • Omsorgsnämnden

• Socialnämnden

• Södermöre kommundelsnämnd (www.kalmar.se)

2.4 Det lokala medieutbudet inom Kalmar kommun

2.4.1 Barometern

Tidningen kommer ut sex dagar i veckan och är tillsammans med Oskarshamn-tidningen Kalmars största lokaltidning med två huvudredaktioner i Kalmar och Oskarshamn och lokalredaktioner på åtta andra orter i länet. Barometern är borgerlig och har en upplaga på 43 600 exemplar per utgivningsdag (TS AB 2006). Barometern grundades år 1841 och ingår i koncernen Gota Media AB (Barometern, 2007) I Kalmar arbetar en kommunreporter som har huvudansvaret för bevakningen i kommunen och ytterligare en reporter arbetar på halvtid med kommunala frågor. Samtliga reportrar har kompetens för att bevaka kommunen, även om de inte har de specialkunskaper eller den personkännedom som de ordinarie reportrarna har (Birgitta Hultman, nyhetschef Barometern, personlig kommunikation 071105). 2.4.2 Kalmar läns tidning/ Nybro tidning

Kalmar läns tidning grundades år 1827 och är länets äldsta tidning. Från början var tidningen en dagstidning men den har övergått till en endagstidning. Kalmar läns tidning ingår i Swepress-gruppen och har tidigare varit en centerpartistisk tidning men idag speglas partibeteckningen endast på ledarsidan. Tidningen utkommer varje fredag och har en upplaga på 2700 exemplar per utgivningsdag (www.ts.se).

Samtliga tre och en halv journalisttjänster på tidningen är allmänreportrar. Tidningen har två redaktioner, en i Nybro samt huvudredaktionen i Färjestaden som bevakar hela Kalmar län. Kalmar läns tidning bevakar endast kommunhuset i Kalmar vid större händelser eftersom resurserna är få på redaktionen

(Lina Watanen, redaktör och ansvarig utgivare Kalmar läns tidning/ Nybro tidning personlig kommunikation 071129).

2.4.3 Ölandsbladet

Ölandsbladet är en partipolitiskt obunden tidning som grundades år 1867. Tidningen ägs av tryckeri AB Öland som ingår i Swepress. Ölandsbladet utkommer tre dagar i veckan och har en upplaga på 8900 exemplar per utgivningsdag. Huvudredaktionen ligger i Borgholm men det finns även en lokalredaktion i Färjestaden.

Totalt arbetar elva journalister på tidningen. Stadshuset i Borgholm samt

kommunkontoret i Mörbylånga bevakas av en reporter från respektive redaktion. Ytterligare en reporter skriver om kommunala frågor medan övriga reportrar är allmänreportrar som inte har något specifikt bevakningsområde (Kenth Jönsson, redaktionschef Ölandsbladet, personlig kommunikation 071129).

2.4.4 Östra Småland

Östra Småland grundades av lokala fackföreningar och socialdemokratiska

partiorganisationer år 1928 och har en upplaga på 11 100 exemplar per utgivningsdag (www.ts.se). Tidningen kommer ut sex dagar i veckan och ägs av Östra Småland AB. Huvudredaktionen ligger i Kalmar där en reporter har huvudansvaret att bevaka kommunen men flera reportrar har kompetens att hoppa in vid behov. Under ett normalt dagskift arbetar fem reportrar och en fotograf som fördelas på en

diarieredaktör, en landstingsredaktör, en kommunredaktör samt två allmänreportrar. Östra Småland har även lokalredaktioner på ytterligare sex orter i länet. (Ulf Carlsson, nyhetschef östra Småland, personlig kommunikation 071129).

2.4.5 SVT Smålandsnytt

Smålandsnytt sänder nyheter tre gånger varje vardag samt två gånger på söndagar. Smålandsnytt har sitt huvudsäte i Växjö. Redaktionen har inga speciella

kommunreportrar utan alla reportrar är allmänreportrar. I Kalmar arbetar fyra

personer. Eftersom spridningsområdet är hela Småland bevakas kommunen endast vid stora händelser som intresserar och berör många (Niclas Wimmerberg, videoreporter personlig kommunikation 071105). Tittarsiffror mäts inte på enskilda regionala stationer utan den genomsnittliga publiksiffran mäts över samtliga stationer i landet. Enligt mätningar från mars 2007 tittar 10,9 procent av den totala tv-publiken i åldern 3- 99 år på den regionala nyhetssändningen klockan 19.10 (Christina Forslund SVT, Publik- och Utbudsanalys, personlig kommunikation 080114).

2.4.6 TV4 Sydost

Tevekanalen sänder sammanlagt sex gånger varje vardag och nyhetsrapporteringen i TV4 Sydost når ut till Kalmar län, Blekinge län samt Kronobergs län. Tittarsiffrorna varierar mellan 100 000 och 150 000 personer varje sändning. Liksom Smålandsnytt har TV4 Sydost inga speciella kommunreportrar utan alla är allmänreportrar.

”Vi har inget bevakningsansvar eller krav liknande man har på SVT. Vi har ett tittaransvar. Berör detta våra tittare rapporterar vi om det” (Peter Bressler, redaktionschef TV4 Växjö/ Kalmar, personlig kommunikation 071105).

2.4.7 Sveriges radio P4 Kalmar

Radio Kalmar har delat upp länets tolv kommuner på sex kommunreportrar. Varje reporter ansvarar för två kommuner som de ska bevaka. Förutom att följa med vad som händer, ska reportrarna även med jämna mellanrum besöka sina kommuner. Reportrarna har inga speciella ämnesmässiga ansvarsområden utan bevakningen gäller allt som händer. Kalmar, Västervik samt Oskarshamn är de kommuner som får mer bevakning beroende på att de är länets större städer. Lokala nyheter sänds varje halvslag dagligen mellan klockan 06.30 till 17.30 och från klockan 8.30 till13.30 på helgerna. Av 225 000 invånare i länet lyssnar cirka 35 procent på P4 Kalmar varje dag (Louise Haag, nyhetschef SR Kalmar personlig kommunikation 071105).

3 Tidigare forskning

Tidigare forskning på området kommunjournalistik har publicerats bland annat av Larsåke Larsson som är professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet. I sin doktorsavhandling Nyheter i samspel (1998) undersöker han

förhållandet mellan lokalreportrar och kommunala aktörer. Studien har gjorts genom kvalitativa intervjuer med ett antal journalister, kommunpolitiker samt tjänstemän. Enligt Larsson upplevs relationen oftast som god eller ganska god, och att relationen fungerar anses viktigt, speciellt hos politikerna som använder media för att nå ut med sitt budskap. Från båda sidor bedöms relationen efter hur stort förtroende parterna har för varandra.

”Goda relationer bygger inte främst på att få fördelar av typ exklusiv information och god publicitet utan på ett antal moralinriktade begrepp som förtroende, respekt för varandras roller och rättvist bemötande – och att man inte utnyttjar sina tillfälliga möjligheter till övertag alltför markant” (Larsson 1998, s 117).

Kent Asp är professor i journalistik vid Göteborgs Universitet. I sin

studerar han förhållandet mellan journalister och politiker samt massmediernas roll för opinionsbildningen gällande 1980-års folkomröstning om kärnkraft. Asp fann att medierna har en viktig roll i opinionsbildningen eftersom de påverkar hur

medborgarna röstar. Enligt Asp råder det ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan politiker och journalister. Massmedierna ser politiker som källor till den information som ska förmedlas till publiken och politiker använder massmedierna som kanal för att nå ut med sitt budskap till publiken. Asp beskriver relationen som en byteshandel där informationskällornas, det vill säga politikernas, makt att påverka utövas via kontrollen av information. Medierna i sin tur kan styra uppmärksamheten av informationen. Det är en ständig dragkamp om att fånga publikens uppmärksamhet och intresse (Asp, 1986).

Sigurd Allern är professor i journalistik vid universitetet i Oslo. Han undersöker bland annat samspelet mellan källor och medierna. I sin bok Når kildene byr opp till

dans (1997) beskriver han hur källor som exempelvis politiker byter information mot

uppmärksamhet i medierna, där förhållandet mellan källor och journalister bland annat ses som en förhandlingsrelation, som bygger på att båda parter agerar strategiskt till sin egen fördel. Allern fann en ökad kommersialisering av

informationsflödet i Norge. De flesta av konsulterna på PR-byråerna är antingen före detta journalister eller utbildade i vad journalister vill ha för typ av information, som anpassas till mediernas villkor (Allern 1997).

4 Teori

4.1 Mediecentrerad demokrati

Vi lever idag i ett mediesamhälle som är fullt av olika typer av medier och det

kommer ständigt fler. Den mediala utvecklingen påverkar nästan alla processer som vi kallar demokrati. Demokratin blir direkt till exempel genom att politiker kan använda sig av direktkontakt till sina väljare genom medierna. Medierna får en större betydelse när det gäller påverkan av den demokratiska processen. Politiken medialiseras och anpassas till mediernas arbetssätt.

”Politiken antar teaterns form, en del politiska journalister anser att politiker i medierna har blivit såpopera men med levande aktörer och reella konsekvenser”(Hvitfelt 2005 s 41).

Massmedierna är det dominerande organet för politisk kommunikation. Allmänheten får huvudsakligen sin politiska information via medierna eftersom allt färre

medborgare själva engagerar sig politiskt (Ekström 2006, Hvitfelt 2005).

4.2 Politisk kommunikation

Teori om politisk kommunikation utvecklades tidigt i USA baserade på studier av andra världskrigets framgångsrika propaganda effekter. Studierna genomfördes under ledning av Harold Lasswell. Hans formulering av masskommunikationens funktioner i samhället, ofta refererade till som de fem w:na, lyder ”who says what to whom via

which channels with what effects?” (Lilleker 2006).

Det är ett återkommande begrepp som definierar vad politisk kommunikation innebär. Klassiska definitioner av politisk kommunikation fokuserar på källan och intressena, politisk kommunikation måste ha ett politiskt syfte. Emellertid är inte dessa

definitioner helt tillämpliga på många moderna länder, i synnerhet med hänsyn till mediernas roll som är att förmedla politiska budskap och på så sätt påverka

allmänheten i olika frågor (Lilleker 2006).

I den politiska kommunikationen ingår tre aktörer, förutom medierna finns den politiska sfären som består av staten och de politiska aktörerna vars roll är att förmedla information om sina beslut om olika samhällsåtgärder för att vinna legitimitet för sina insatser och samtycke från folket. Den tredje gruppen är de icke-statliga aktörerna, bland annat en rad olika organisationer med politiska intressen, företagsgrupper och väljare (Lilleker 2006).

Denis McQuail identifierar tre huvudformer av politisk kommunikation:

”1. Vid valkampanjer används medierna flitigt av partier och kandidater.

2. Det fortlöpande nyhetsflödet som innehåller meddelanden om händelser vilka ger en positiv eller negativ bild av regeringar eller andra politiska aktörer. Detta ger möjligheter för nyhetsskapande och PR-aktioner.

3. I varierande omfattning finns det möjligheter till politisk annonsering, så kallade kampanjer av samma aktörer, oberoende av politiska

valrörelser. Speciella försök görs också ibland för att påverka opinionen i specifika frågor ofta genom olika lobby och påverkansgrupper, med olika medel” (McQuail 2005 s 524, vår översättning).

4.3 Motpartsmodellen

Motpartsmodellen är en normativ modell som påvisar hur medierna och politikerna bör förhålla sig till varandra. Medierna som tredje statsmakt ska noggrant granska de politiska makthavarna och inte hamna i en alltför nära relation. Enligt

motpartsmodellen ska medierna agera vakthund och skydda allmänheten. De ska gräva i missförhållanden och felaktigheter, och behandla officiella informationskällor som ordspråket säger ”Greeks bearing gifts”, vilket kan översättas till ”lita inte på dina fiender” (Blumler och Gurevitch 1981).

4.4 Bytes- och förhandlingsmodellen

Detta är en alternativ modell som ofta ställs i kontrast till motpartsmodellen.

Grundprincipen är att båda parter har något som den andra vill ha, det sker ett byte av olika tjänster. Journalisterna har tillgång till politikernas viktigaste kanal för att nå ut till publiken. Politikerna använder journalisterna som ett kommunikationsredskap och i gengäld får journalisterna tillgång till politikernas information (Larsson, 1998). Blumler hänvisar till Weaver och Wilhoit som beskriver hur beroendeförhållandet mellan journalister och politiker kan se ut. ”You scratch my back and I’ll scratch

yours” (Blumler 1981 s 472).

Professor Sigurd Allern, skriver i boken Når kildene byr opp till dans (1997) om byteshandeln mellan källor och journalister.

”Bytte av informasjon mot oppmerksomhet kan i mange sammenhenger oppleves som en treffende karakteristikk” (Allern 1997 s 49).

Källor som medvetet läcker information till journalister förväntar sig medieutrymme i utbyte. Allern utgår från den norske medieforskaren Hoyers bytesmodell som visar relationen mellan medier, källor och publik. Förhållandet till källorna är beroende av uppmärksamheten som medierna kontrollerar. Förhållandet till publiken bygger på den information som medierna får av källorna. Allern menar att resursstarka källor har en bättre förhandlingsposition över medierna än svagt organiserade källor.

Resursstarka medier har bättre tillgång till information och kan lättare hantera press än de resurssvaga medierna. Källan försöker påverka vad journalisten skriver och journalisten vill påverka källan till att lämna ut information (Allern 1997 s 57, vår översättning).

4.5 Medialisering

Kent Asp (1986) identifierar samma typ av byteshandel mellan de olika aktörerna och han har infört begreppet politikens medialisering, som innebär att politiker måste rätta sig efter massmediernas villkor för att få uppmärksamhet i det offentliga rummet. Asp menar att det finns ett överskott av information i dagens mediesamhälle och ett

underskott av uppmärksamhet. Medierna når ut direkt medan politikerna tvingas gå via medierna för att nå publiken. Asp talar om politikers anpassning till mediernas villkor som en sorts spiraleffekt.

”I kampen om uppmärksamheten anpassar sig först politikerna till den teknik medierna använder. Medierna lär sig i sin tur att värja sig mot den teknik politikerna använder mot medierna, vilket i sin tur leder till att aktörerna utanför medierna måste ta till än mer förfinande metoder för att fånga massmediernas uppmärksamhet. Vi har något som vi kan kalla för en medialiseringsspiral” (Asp 1986, s 361).

Politikens medialisering kan få konsekvenser för den politiska dagordningen. Asp beskriver det som en mediekrati, där medierna mer och mer tappar

beroendeförhållandet till sina informationskällor och på så sätt blir dominerande över den politiska dagordningen.

”… medierna på egen hand avgör vad den politiska debatten skall handla om, hur den ska tolkas och kanske också vilka slutsatser medborgarna ska dra av den” (Asp 1986, s 363).

4.6 Förtroende

Enligt Svenska Akademiens ordlista hänger ordet förtroende nära ihop med tillit eller tilltro och tillförsikt. Vi använder ordet förtroende som en synonym till att lita på. Holmberg och Weibull definierar förtroendebegreppet i den senaste

SOM-undersökningen från 2006, Det nya Sverige som en förväntan på framtida förverkligande. När förväntan uppfylls skapas förtroende.

”Förtroende är ett slags prognosinstrument och som sådant känsligt för felaktiga prognoser. Förtroende är lätt att fördärva [---] men svårt att förvärva” (Holmberg & Weibull 2007, s 100).

Holmberg och Weibull delar in förtroendebegreppet i tre delar. Första delen är subjekt, individen som har eller inte har förtroende. Objekt är den man har förtroende för, människa eller institution. Tredje delen är kanaler som förmedlar information mellan subjekten och objekten. Hit hör massmedier, personliga kontakter samt erfarenheter (Holmberg & Weibull 2007).

Maria Elliot är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet, hon skriver i sin avhandling Förtroende för medierna (1997) om sin syn på

förtroendebegreppet. Hon definierar det som ett tillstånd hos individen.

”En individ som har förtroende för någon utgår från att denne är välvilligt inställd, inte kommer att tillfoga individen skada utan tvärtom är benägen att gynna hans eller hennes intressen” (Elliot 1997, s 42).

För att kunna känna förtroende för någon eller något krävs det att objektet är

trovärdigt. Elliot använder sig av Göran Hermeréns tre anledningar till att ett objekt ses som trovärdigt.

”1. att det är möjligt att tro på objektet, att det finns förutsättningar för tilltro oavsett om tilltron är realiserad

2. att objektet är värt att tro på, dvs att det ur normativ synpunkt är eftersträvansvärt att tro på det

3. att objektet faktiskt hålls för trovärdigt” (Elliot 1997, s 59).

5. Undersökningens genomförande

Vi ville undersöka hur lokalpolitikernas förtroende för reportrarna i Kalmar ser ut. Vi ville studera hur politikerna resonerar kring förtroendebegreppet och vilka mönster det fanns i deras syn på journalister. Med sådana frågor är det lämpligast att använda sig av en kvalitativ metod, i vårt fall kvalitativa intervjuer.

”Metodmässigt har intervjuer bedömts ge den mest fullödiga behandling av kommunjournalistiken (som enskild metod)” (Larsson, 1998 s 40).

Vi använde oss av Jan Trost, fil. dr och professor vid Uppsala universitet och hans bok Kvalitativa intervjuer (2005). Till vår intervjuguide använde vi oss av professor Steinar Kvales Den kvalitativa forskningsintervjun (1997). Vid kvalitativa intervjuer

gäller det att se verkligheten som den vi intervjuar ser den för att sedan tolka vad det kan innebära sett ur det givna teoretiska perspektivet och den givna situationen (Trost

s.15 2005).

Vi valde att utarbeta en halvstrukturerad intervjuguide eftersom det är att föredra vid personliga intervjuer. Det innebär att intervjun baseras på olika teman. Utefter dessa teman ges det möjlighet att omformulera frågorna och ändra ordningen samt ställa följdfrågor under själva intervjun (Kvale 1997). Vi testade intervjuguiden på anställda och studenter vid högskolan i Kalmar innan det personliga mötet med politikerna.

”Samtalsintervjuer kräver ett personligt möte mellan intervjuare och intervjuad, åtminstone om man söker människors uppfattningar och värderingar om sammansatta fenomen” (Larsson 2000 s 54).

Vid intervjuer med ovana personer kan mötet uppfattas som ett maktövergrepp där intervjupersonen kan känna sig i underläge gentemot de båda intervjuarna. Men politiker är oftast vana vid situationen och personerna i vår studie intervjuades i egenskap av politiker, inte som privatpersoner. Enligt Trost kan det i en sådan situation vara bra att vara två intervjuare som kan komplettera varandra. Därför genomförde vi intervjuerna tillsammans antingen i intervjupersonen arbetsmiljö eller på högskolan. Vi utarbetade en intervjuguide där vi delade upp intervjun i tre teman (se bilaga).

• Synen på journalistrollen • Kontakt med journalister

• Förtroende för journalister och medier

Vid intervjuerna använde vi oss av en metod som Trost kallar triangulering. Det innebär att man använder flera olika metoder för att få ett så komplett resultat som möjligt (Trost 2005). I vårt fall innebar det att vi ställde flera frågor om ungefär samma sak. Detta för att vi ville få en så bred och rättvisande bild som möjligt av ämnena. Vi delade upp områdena sinsemellan och höll den uppdelningen genom alla intervjuerna. Samtliga intervjuer bandades och transkriberades ordagrant för att underlätta analysarbetet.

5.2 Urval av intervjupersoner

Vi valde personer efter politisk befattning inom Kalmar kommun. Vår utgångspunkt när vi valde intervjupersoner var de heltidsengagerade politikerna och av samtliga åtta heltidspolitiker fick vi möjlighet att intervjua fem av dem. En avböjde medverkan och två fick vi inget svar från. Vi valde politiker som är jämnt fördelade över partiblocken för att få balans i vårt urval och för att få samtliga partier representerade gjorde vi ett icke slumpmässigt urval där vi använde oss av det typiska fallet.

” With typical sampling the researcher seeks to identify a case that exemplifies the key features of a phenomenon being investigated” (Deacon et al. 1999 s 53).

Vi valde att intervjua en person från varje parti, med undantag från moderaterna och socialdemokraterna där vi intervjuade två personer eftersom de representerar

kommunledningens två största partier. Dessa två personer var politiska sekreterare för respektive parti. Vi tyckte det kunde vara intressant att se om det fanns någon skillnad i hur förtroendevalda politiker och politiska tjänstemän uppfattar journalister.

5.3 Metodkritik

Eftersom vi gör en kvalitativ undersökning kommer man inte att kunna dra några generella slutsatser utifrån den och det är inte heller vår avsikt. Vi är medvetna om att vår förförståelse för de politiska partierna kan påverka såväl genomförande som tolkning av intervjuerna, liksom vår förförståelse i egenskap av blivande journalister, genom kunskaper i hur vi ska förhålla oss till de politiska makthavarna.

Urvalet av politiker, som styrdes av en önskan att uppnå politisk balans i urvalet, kan ha påverkat resultatet då det visade sig att några av intervjupersonerna inte hade någon regelbunden kontakt med journalister. Samtidigt kan det vara lika intressant att studera hur förtroendet ser ut hos sådana politiker som inte har praktisk erfarenhet. Vi är medvetna om att resultatet kunde ha sett annorlunda ut om vi hade genomfört samma studie i samband med valår, med tanke på den valårseffekt som Holmberg och Weibull beskriver i den senaste SOM-undersökningen.

5.4 Validitet och reliabilitet

Enligt Larsson (2000) ska studien bygga på ett genomtänkt urval, relevanta

frågeställningar, ett fullödigt material och god analys för att den ska vara hållbar. Det som gör att vår studie har god giltighet är att vi, utifrån våra huvudfrågor utformade en intervjuguide som vi följde genom varje intervju. Vi genomförde samtliga intervjuer tillsammans, vilket vi anser ger resultatet mer trovärdighet. Med giltighet menar Larsson att man har intervjuat rätt person och att informationen som man får fram måste vara korrekt och uppriktig (Larsson 2000).

Informationens giltighet bedömer vi som god, av åtta heltidspolitiker (fyra från varje block) fick vi möjlighet att intervjua fem, där vi fick svar på våra huvudfrågor. Vi anser att reliabiliteten för vår studie är god eftersom vi transkriberade samtliga intervjuer ordagrant och som vi tidigare nämnt genomförde vi intervjuerna

tillsammans. Materialets fyllighet är tillräckligt med hänsyn till den tid samt resurser som vi har fått tilldelat vår studie.

”En tumregel är att man slutar sitt intervjuarbete när det inte framkommer något nytt av de tillkommande respondenterna” (Larsson 2000, s 73).

Vi är medvetna om att en del av våra intervjupersoner inte hade någon regelbunden kontakt med journalister, vilket kan ha påverkat korrektheten av informationen. Ett problem som vi upplevde under några intervjuer var det begrepp som Larsson definierar som normfiltret.

”…den taktik respondenterna kan förväntas använda sig av för att upprätthålla sina normer utåt och gentemot forskaren” (Larsson 2000, s 74).

Vi löste detta genom att omformulera frågorna och ställa fler följdfrågor om samma sak. Det förekom även att vi gick tillbaka i intervjuguiden och ställde om vissa frågor för att få utförligare svar.

5.5 Forskningsetiska överväganden

Vi försökte så långt som möjligt följa Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska huvudprinciper inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning.

Informationskravet hanterade vi så att vi skickade ett informationsbrev via e-post till

samtliga intervjupersoner, där vi berättade om vår studie samt syftet med den. Senare skickade vi ut ett utkast av våra intervjufrågor, för att politikerna skulle kunna

förbereda sig och vi kunde få så utförliga svar som möjligt till vår analys.

Samtyckeskravet, vi informerade om att det var frivilligt att vara med samt att

intervjupersonen kunde avbryta intervjun när som helst.

Konfidentialitetskravet, vi frågade intervjupersonen efter mötet om det gick bra att

citera med namn och eftersom några politiker valde att vara anonyma har vi valt att citera samtliga med beteckningen politiker för att garantera intervjupersonernas anonymitet. Undantag görs under avsnitten 6.1 och 6.2 efter godkännande av den berörda politikern. Samtliga inspelningsband och transkriberingar kommer att förstöras efter att studien är genomförd.

Vi är medvetna om Nyttjandekravet som innebär att de insamlade uppgifterna endast får användas i forskningsändamål.

5.6 Material - om de intervjuade lokalpolitikerna

5.6.1 Birgitta Elfström

Socialdemokrat och kommunalråd, ansvarar bland annat för demokratifrågor, integrationsfrågor och omsorgsnämnden. Politiskt aktiv sedan 1992, då i kommunfullmäktige. Heltidspolitiker sedan 1998.

5.6.2 Bertil Dahl

Vänsterpartist och kommunalråd, ansvarar bland annat för personalfrågor,

organisationsfrågor och jämställdhetsfrågor. Har sedan början av 1980-talet suttit i kommunfullmäktige. Heltidspolitiker sedan 1998.

5.6.3 Jonas Löhnn

Miljöpartist och kommunalråd, ansvarar bland annat för miljö och hållbar utveckling, demokratifrågor och Kalmarsundsregionens renhållare. Politiskt aktiv i 9 år och heltidspolitiker sedan 2006.

5.6.4 Göran Häggfors

Moderat och oppositionsråd, ingår bland annat i samhällsbyggnadsnämnden, gatu- och parknämnden och Kalmar Energi Holding AB med dotterbolag. Politiskt aktiv sedan 1985 och heltidspolitiker sedan 2006.

5.6.5 Anders Andersson

Centerpartist och oppositionsråd, ledamot bland annat i Södermöre

kommundelsnämnd, socialnämnden och barn- och ungdomsnämnden. Politiskt aktiv sedan ungdomen, heltidspolitiker sedan 1987.

5.6.6 Anna-Britt Wejdsten

Folkpartist och ledamot i kommunfullmäktige samt ersättare i kommunstyrelsen. Politiskt aktiv sedan 1985.

5.6.7 Ann-Mari Jeansson

Kristdemokrat och ledamot i kommunfullmäktige samt kultur- och fritidsnämnden. Politiskt aktiv sedan 1980.

5.6.8 Thoralf Alfsson

Sverigedemokrat och ledamot i kommunfullmäktige sedan 2006. Politiskt aktiv sedan 2004.

5.6.9 Jonas Hellberg

Socialdemokrat och politisk sekreterare. Politiskt aktiv sedan 1993, heltidspolitiker sedan 1999, dock ej som förtroendevald, utan som politisk tjänsteman.

5.6.10 Jonas Lövgren

Moderat, politisk sekreterare samt ledamot i kommunstyrelsen. Politiskt aktiv sedan 1987. Har jobbat heltidmed politik utan att vara vald, som politisk tjänsteman sedan 2001. Arbetar sedan årsskiftet 2007 till 70 procent som politisk sekreterare (politisk tjänsteman) samt 30 procent som förtroendevald politiker (www.kalmar.se).

6. Resultat och analys

Uppsatsens syfte är att studera hur relationen mellan tio lokala politiker i Kalmar och lokalt arbetande journalister fungerar, förtroendets betydelse i relationen samt hur maktförhållandet ser ut mellan de båda parterna. I analysen utgår vi från våra huvudfrågor:

• Hur ser lokalpolitikers relation till lokalreportrar ut?

• Hur upplever lokalpolitikerna förtroendet för journalisterna i Kalmar? • Hur försöker politikerna styra den journalistiska nyhetsbevakningen? Vi är medvetna om att studien hade fått mer tyngd om intervjupersonerna hade framträtt med namn men med hänsyn till att några politiker vill vara anonyma hänvisar vi till Vetenskapsrådets etiska principer. Därför har vi valt att benämna samtliga intervjupersoner med politiker och ett nummer. Numret har ingen koppling till den ordning som intervjupersonerna presenteras i under materialavsnittet. Som vi tidigare har nämnt, gör vi ett undantag under punkterna 6.1 och 6.2 då

Sverigedemokraterna nämns eftersom partiföreträdaren har godkänt att framträda med namn.

6.1 Viktigt med en fungerande relation

Hur ser lokalpolitikers relation till lokalreportrar ut?

Överlag har politikerna en god uppfattning om journalister och ser relationen till de lokala reportrarna som bra. Här är några exempel på hur politiker upplever den lokala kommunbevakningen i Kalmar:

” … vi har förbannat god lokalbevakning det måste jag säga” (politiker 6).

” … de är granskande, de är ödmjuka, de kommunicerar. Jag tycker vi har duktiga journalister i Kalmar, både på Östran och Barren” (politiker 9).

Kontakten med reportrarna varierar beroende på vilken maktposition politikerna har, ett kommunalråd och en politisk sekreterare har en mer regelbunden kontakt än en fritidspolitiker. Telefon är den vanligaste formen av kontakt om inte politiker och journalister möts under diarierundan i kommunhuset.

”… man (journalisterna) går runt. Först går man in till Bertil Dahl och hör med honom och sen om jag finns på plats hör man med mig. Men oftast är man jagad på helvetets apparater som jag kallar mobiltelefoner” (politiker 6).

”… om dom ringer till mig blir jag ju otroligt nyfiken, vad vill dom, vad är dom ute efter, har jag gjort något dumt, har jag gjort något bra…”

(politiker 8).

Enligt motpartsmodellen är det viktigt att relationen mellan politiker och journalister fungerar och att man respekterar varandras yrkesroller. Medierna ska agera vakthund åt allmänheten och granska makten, vilket inte fungerar med en alltför nära och personlig relation (Blumler & Gurevitch 1981). Politiker som vi har intervjuat anser att relationen måste vara fungerande men den får inte bli för nära. Så länge båda parter håller fast vid sina professionella yrkesroller och visar respekt för varandras uppdrag uppstår det inga problem.

”Man skulle uppfattas som snorkig om man inte skulle hälsa eller önska god jul, det gör man ju. Men man håller rågången väldigt tydlig” (politiker 10).

” … man sitter ju inte i knäet på varandra direkt. Kanske finns det en sån bild av att man gör det på små orter” (politiker 7).

Men det finns politiker som anser att journalisten har det yttersta ansvaret att hålla distansen eftersom en alltför nära relation får större konsekvenser för journalisten själv.

”… jag som politiker tjänar ju på bara på det i alla fall. Om jag får en väldigt intim kontakt med journalisten som ska kritiskt granska mig. Det tjänar jag ju på och det är klart att jag tänker ju inte liksom hindra en sån utveckling om den sker [---] i grund och botten, en politiker har ju ingenting att förlora på att det blir intima kontakter. Om man inte heter Ulrica Schenström och blir full och börjar pussas förstås” (politiker 9).

”Man ska nog inte komma den andre alltför nära [---] Man binder nog upp sig både politikern och journalisten, fast kanske mest journalisten. Dom kanske inte vågar skriva det som dom skulle vilja skriva. Jag tror att man ska hålla en viss distans, men man kan ju ha ett bra förhållande i alla fall” (politiker 8).

Goda relationer är viktigt, ett parti som själva upplever att de utestängs från det offentliga rummet är Sverigedemokraterna. Partiet har ingen direkt kontakt med journalister och tror att det beror på flera faktorer.

”Nu representerar jag ju det partiet som jag representerar också och det är man inte så intresserad att ha någon större kontakt med [---] En orsak är att man inte vill att vårt budskap eller att vi ska synas i tidningen på det viset eller vad vi har för åsikt i en viss fråga” (Partiföreträdaren).

Flera av våra politiker ger exempel på situationer då de har upplevt att de har blivit dåligt behandlade av journalister. En politiker berättar om när partiet ville

uppmärksamma en specifik fråga inför ett möte i landstingsfullmäktige genom en debattartikel i tidningen Barometern. Tidningens ledarskribent och partiet hade

kommit överens om att artikeln skulle publiceras samma dag som fullmäktigemötet för att skapa en aktuell debatt. Ledarskribenten valde istället att skicka artikeln vidare till ett annat parti. Detta medförde att motståndarpartiet kunde förbereda och finslipa sina argument inför debatten.

”Ledarskribenten förklarade att han ville att dom skulle få chans att svara samma dag som det publicerades och visst, det förekommer väl. DN- debatt skulle dom jobba på det sättet? Aldrig i livet, jag menar dom är nyhetsledande” (politiker 10).

En annan politiker berättar att hans parti under en längre period för några år sedan nonchalerades i lokaltidningen med samma partibeteckning. Problemet diskuterades i partiet och krismöten hölls med tidningens chefredaktör. Även partiets representanter i landstinget upplevde samma problem och krävde också ett krismöte med tidningens ledning.

”Vi kände oss fruktansvärt ihjältigna i vår egen tidning” (politiker 6).

Några politiker upplever ibland att journalisten redan innan mötet ägt rum har bestämt sig för vad artikeln ska innehålla.

” ... man har ju träffat på någon journalist oavsett vad du säger och visar för siffror så skriver dom något helt annat, dom har bestämt sig från början att dom ska jävlas. Jag var ute för det för många herrans år sen [---] jag blev riktigt förbannad [---] jag ringde upp den politiska redaktören och han höll ju med mig, han såg ju våran reservation. Man brukar ju aldrig få rätt men den killen skriver ingen politik i fortsättningen utan han bevakar istället andra frågor på den tidningen [---] en sån sätter man ju i karantän, man säger ju aldrig något till honom” (politiker 3).

Ett exempel på hur en journalist behandlas när man har missbrukat förtroendet från källan. Det här visar hur viktigt förtroende är i relationen och som Holmberg och Weibull skriver är förtroende lätt att fördärva men svårt att förvärva (Holmberg och Weibull 2007).

Missvisande rubriker och journalister som avbryter under intervjun är två faktorer som våra politiker upplever påverkar relationen negativt. Vår undersökning visar att flera av de mindre partierna i kommunfullmäktige upplever att de inte får utrymme i den offentliga debatten.

”Man känner att man är negligerad på något sätt som kommunpolitiker” (politiker 8).

Politiker nummer 8 berättar om tillfällen då andra personer i kommunfullmäktige har fått publicitet för något som hon själv har sagt eller slagits för. Politiker nummer 4 upplever att det är svårt som litet parti att komma fram och att journalisterna fokuserar på vad kommunalråden samt vad de större partierna säger i debatten.

”… man märker ju till exempel när det är kommunfullmäktige. [---] när vi är framme och pratar så kan vi också ha något viktigt att säga, men det blir inte så [---] de fokuserar mer på de stora [---] det är deras ord som gäller, inte någon liten kd som stiger fram” (politiker 4).

En politiker upplever att oavsett hur hans parti agerar i kommunfullmäktige så har journalister en förutfattad mening om partiet. Han berättar att när partiet är med i debatten på kommunfullmäktige kommer de inte med i tidningen och när partiet inte deltar i diskussionen blir de kritiserade.

” … det sitter 61 ledamöter och [---] socialdemokraterna har 27 mandat, femton av dom har aldrig sagt något ord på ett helt år i

kommunfullmäktige. Det är det jag menar med att man ska vara ärlig och hederlig och det tycker inte jag att journalisterna är” (politiker 2).

6.2 Maktförhållandet - vem styr vem?

För att få svar och perspektiv på vår andra frågeställning; hur försöker politikerna

styra den journalistiska nyhetsbevakningen? styrker vi oss på begreppet politikens medialisering som Kent Asp myntar i sin avhandling.

”Med politikens medialisering avser vi här ett politiskt system som i hög grad påverkas av och är anpassat till de krav som massmedierna ställer i sin bevakning av den politiska världen” (Asp 1986 s 359).

Begreppet innebär att politiker relativt långtgående anpassar sig till mediernas villkor för att i gengäld nå ut med sina budskap. Resultatet i vår studie visar att samtliga politiker som vi har intervjuat, med undantag för sverigedemokraten, medieanpassar sig för att få utrymme i medierna. En politiker berättar att hans parti arbetar mycket med att ge egna vinklar och egna nyheter till lokaltidningarna. Vilken nyhet som går till respektive lokaltidning beror på hur stor genomslagskraft nyheten får i tidningen. Politikern berättar att om partiet ska ha en ny partiordförande vänder man sig till sin egen tidning medan om partiet vill ha ut något som handlar om exempelvis eget företagande vänder man sig till Barometern då fler företagare läser den tidningen. Planteringar av nyheter förekommer, vilket innebär att politikern ger något extra till en enskild journalist. Vid presskonferenserna försöker partiet hitta en lämplig plats där fotograferna kan få snygga bilder, samt att tiden på dagen är anpassad efter hur reportrarnas arbetsdag ser ut. En politiker säger att det förekommer att partiet lägger presskonferensen medvetet på Öland för att fler tidningar ska bevaka. Politiker försöker även måla upp bilder av olika ärenden. En politiker berättar att han fick ett

helt reportage om sig själv i tidningen efter det att han hade framfört på en presskonferens att det var ”den vackraste detaljplanen han hade sett”.

” … jag ska kunna måla upp den där bilden och få den som lyssnar att också få den bilden. För då vet jag att då blir det förmodligen, med stor sannolikhet en bra artikel också” (politiker 9).

God retorik ger utdelning i medierna ochutspel i olika former är vanligt för att få mediernas uppmärksamhet, det är speciellt viktigt för politiker i opposition samt mindre partier.

” … vill man komma ut så måste man ta initiativ. Man får veta vad det är som intresserar journalister [---] Man får vara lite extra duktig. Man har inte så mycket till skänks. Man får hitta saker som sticker ut” (politiker 7).

” … när man presenterar materialet lägger man ju upp det på ett sätt som man själv vill ska stå i tidningen” (politiker 3).

En politiker som vi träffar berättar hur de utnyttjar sommarvikarier på lokaltidningarna för att få publicering. Först gör politikerna ett utspel på våren i en specifik fråga och när vikarierna kommer under sommarmånaderna gör politikerna samma utspel ytterligare en gång. Då får de dubbel publicitet eftersom sommarvikarierna inte har någon kunskap om vad som har sagts tidigare.

Vår undersökning visar att det parti som inte stämmer överens med vad Kent Asp definierar med medialisering är Sverigedemokraterna. Partiföreträdaren upplever att partiet blir särbehandlat i medierna och därför anpassar han sig inte efter

massmediernas villkor utan ställer krav på hur den journalistiska bevakningen ska se ut.

”… man ska ju ha samma spelregler för alla pjäserna. Men det är det inte idag” (partiföreträdaren).

Partiföreträdaren berättar att han får sända sina insändare ett flertal gånger innan de blir publicerade och när insändarna väl publiceras har de redigerats på ett sådant sätt att budskapet har försvunnit.

”Ändå skriver man under den med mitt namn. [---] Jag vart mycket upprörd när jag fick se den. Och jag funderar på om man verkligen har rätt att göra så. Att man stryker stycken, accepterar jag, man skyller på

platsbrist fast sen kanske man stryker det allra viktigaste [---] och insändaren förlorar hela innehållet [---] då anser jag att man har gått åt helskotta för långt” (partiföreträdaren).

Politikern ser en skillnad i hur partiet behandlas av Kalmar läns tidning och de övriga lokaltidningarna i Kalmar. Han upplever att Kalmar läns tidning publicerar hans insändare i sin helhet medan övriga lokaltidningar redigerar och vinklar på ett missvisande sätt.

”Östran är den värsta om man pratar lokaltidningar. [---] Barometern har varit den hederliga ärliga gamla linjen. Visst dom har också saker som dom har gjort. Men tittar man under en lång period, femtio artiklar eller nått så håller dom en klart bättre stil”(partiföreträdaren).

Därför är bloggen en viktig kanal för partiet att nå ut med sitt budskap. Politikern har märkt att journalister läser hans blogg och använder materialet i sina artiklar. Han vill att samtliga artiklar som handlar om partiet ska finnas tillgängliga på bloggen. Hadenius och Weibull menar att bloggen kan skapa ett nyhetsvärde och genom det påverka journalistiken. När politiker uttrycker sina åsikter i en blogg finns det ett syfte i att få uppmärksamhet i de traditionella medierna (Hadenius & Weibull 2005).

6.3 Den eviga byteshandeln

”Vi lever i symbios med pressen. Därför att vi behöver dom för att komma ut med vårt budskap och för att få något intressant att skriva om behöver dom oss” (politiker 3).

Detta citat styrker det som Larsson definierar som bytes- och förhandlingsmodellen. Det är en byteshandel där båda parter har något som den andra vill ha, där

journalisterna styr över uppmärksamheten och politikerna över informationen (Larsson 1998).

”Visst, är det journalisten som styr [---] Å andra sidan är det jag som förmedlar [---] därför är det ju bra att man har en dialog, ett förhållande då man kan ge och ta. Det är ju det som det handlar om” (politiker 8).

”… man kan ju tänka sig att ge och ta. Och så tänker nog journalisten också liksom. Ska jag få någonting att skriva om så måste jag också ge lite grann” (politiker 9).

Men på frågan vem det är som har makten i beroendeförhållandet är resultatet jämnt mellan politikerna som vi träffar. Några politiker anser att det är journalisterna som i slutändan styr eftersom de har makten över hur nyheten presenteras.

”Politiker styr inte journalister [---] i huvudstan då är det nästan så att reportrarna säger till politikerna. Hoppa och då säger politikerna hur högt vill du att jag ska hoppa. Medierna styr nog [---] många gånger mer än politikerna” (politiker 6).

”I mitt fall är det inte lönt att man försöker styra, icke [---] men vi blir ju inte påverkade på det viset så vi ändrar vår politik eller åsikter på något vis” (politiker 2).

Medan andra politiker menar att det råder balans i maktförhållandet.

”Journalisten har ju makten att kunna skriva i tidningen [---] men jag har ju ofta mer kunskap och kan ju styra den kunskapen mot journalisten [---] det är nog ett maktförhållande som [---] ofta är balanserat, och ska vara det” (politiker 1).

”Vi styr varandra” (politiker 5).

”Mitt ansvar är vad jag ger till journalisten, journalisten ansvarar sen för hur den skriver” (politiker 7).

6.4 Förtroende ger större utrymme i medierna

Hur upplever lokalpolitikerna förtroendet för journalisterna i Kalmar?

SOM undersökningen från 2002 visar att allmänhetens förtroende för journalister minskar (Holmberg & Weibull 2003). När vi ställer frågan till politikerna hur de uppfattar förtroendet för lokalreportrarna i Kalmar får vi olika svar.

”… jag tror det handlar om individer [---] journalisterna är som alla andra människor [---] ja, jag har förtroende för dom” (politiker 5).

”Jag har ett bra förtroende för dom. Men jag har aldrig löpt gatlopp egentligen, då kan jag tänka mig att folk ändrar sin uppfattning om journalister” (politiker 3).

”det är ju en viss tvekan och det har ju att göra med hur dom behandlar oss i tidningen” (politiker 2).

En politiker ansåg att förtroende är fel begrepp för att beskriva relationen mellan politiker och journalister. Politikern tyckte i början av vårt möte att samspel var ett bättre ord, men ändrade sig efter intervjun då politikern några minuter efter det att vi lämnat stadshuset, ringde upp och medgav att förtroende var det rätta begreppet. Det är viktigt för en politiker att synas. Flera politiker berättar hur en god relation och ett gott förtroende för journalister innebär mer uppmärksamhet och större utrymme i det offentliga rummet. Politikerna belyser hur viktigt det är att synas i medierna för att partiet ska få fortsatt förtroende hos sina väljare och medlemmar.

”Vi vill naturligtvis komma ut så mycket som möjligt, det är viktigt att det blir citat [---] vår roll är inte att vara tysta, vår roll är att föra fram

budskap” (politiker 1).

”Dom egna medlemmarna och väljarna kräver givetvis att man ska säga något och att man ska synas i tidningen. Är det så att man inte har citerats och det händer vid flera tillfällen då kommer snart frågan upp att man måste nog byta för att den där personen har tydligen inte förmåga att ta sig fram i massmedierna.” (politiker 3).

”… blir man ovän med journalister då kommer man aldrig att synas och då blir man en ingenpolitiker [---] då kan man packa ihop och sluta med politiken” (politiker 9).

Maria Elliot (1997) definierar förtroende som ett tillstånd hos individen som bygger på att personer som känner förtroende för varandra har en välvilja. Politikerna i vår undersökning anser att journalisterna ska vara professionella i sin yrkesroll för att inge ett större förtroende. Överlag är politikerna överens om vilka egenskaper en

professionell journalist ska ha. Saklighet, opartiskhet, kritiskt granskande samt ge båda parter möjlighet att komma till tals är viktigt. Men även att journalisterna är tillmötesgående och pålästa i ämnet för intervjun.

”Det är väldigt viktigt att journalisten är påläst [---] Det är svårt om man inte är det, då kan man som journalist hamna i en fälla där man inte riktigt vet vad som är sant” ( politiker 1).

”… även dom gånger som man har blivit hårt ansatt så har jag ändå förtroende för dom. För att blir jag hårt ansatt, då är det jag som har gjort fel på något sätt [---] men hade det varit bättre att väljarna hade sprungit runt och trott att jag hade haft rent mjöl i påsen om jag inte hade det?” (politiker 9).

Flera av politikerna poängterar att de har ett ansvar gentemot journalisten att exempelvis ge saklig information och inte fara med osanning då relationen kan påverkas.

”Jag har nämligen ett ledord [---] ljug aldrig för en journalist [---] Säg alltid som det är så vet du alltid vad du har sagt. Sätt dig aldrig på höga hästar mot en journalist och knäpp aldrig en journalist på näsan [---] gå på konfrontationslinje med en journalist då är du en loser” (politiker 6).

”Journalister ska man inte vara fiende med. Det är inget vidare. Man vill ju inte riskera att någon skriver negativt bara för den personliga relationen [---] Man kan inte klara av att affischera allt man vill säga. Det har man inte råd med och tid med utan det är jätteviktigt att komma ut genom

”Man ska inte komma på kant med dom. De har ju en stor makt” (politiker 4).

”Dom är alltid bra att ha. Man ska utnyttja dom när man kan” (politiker 2).

En politiker berättar hur han använde en journalist för att få uppgifter gällande en dömd nämndeman.

”… man försökte snuva oss på den nämndemannen. Därför tyckte jag att det var väldigt intressant att få reda på vem det var och då fick jag det av en journalist” (politiker 2).

6.5 Sammanfattning av resultat

Sammanfattningsvis visar vår undersökning att politiker använder sig i hög grad av medialisering för att nå ut med sitt budskap. Politiker arrangerar presskonferenser på lämpliga platser där ett större medieuppbåd har möjlighet att bevaka och en plats där fotografen kan få bra bilder. Presskonferensen anpassas även till journalisternas

arbetsdag. Vår undersökning visar att politiker tycker det är viktigt med en god relation till journalister för att nå ut med sitt budskap till väljarna. Men att båda parter behåller sina professionella roller så att inte relationen blir för nära. Politikerna som vi har mött har även gett exempel på när relationen har varit dålig och de har upplevt att förtroendet har missbrukats. Överlag anser politikerna att förtroendet för lokalreportrarna i Kalmar är gott. Politikerna är överens om att ett bra förtroende gentemot en journalist bygger på att journalisten är professionell i sin yrkesroll. En viktig egenskap är att journalisten är påläst samt återger korrekt i sin rapportering. Det råder delade uppfattningar bland politikerna vem det är som har makten vid det personliga mötet. Några menar att journalisten har makten eftersom de skriver själva artikeln och kan vinkla som de vill, medan andra upplever att det råder balans i maktförhållandet. Politiker styr över

informationen och journalister över medieutrymmet. Politikerna tycker det är viktigt att synas i det offentliga rummet för att visa en god sida utåt mot väljare och medlemmar. En bra relation leder till större medieutrymme. Resultatet i vår undersökning visar även att flera småpartier upplever att de inte kommer fram i medierna. Flera politiker anser att all fokus läggs på kommunalråd samt de större partierna i kommunen.

Samtliga politiker som vi har träffat är överens om vikten att tala sanning vid kontakten med en journalist.

7. Slutdiskussion

Syftet med vår studie var att undersöka relationen mellan lokalpolitiker i Kalmar och journalister. Innan vi påbörjade vår studie hade vi en föreställning om att relationen var på kompisnivå och att det skulle påverka journalisternas kritiska och granskande roll negativt. År 2006 var det valår i Sverige och en effekt av det tros vara allmänhetens höga förtroende för de politiska partierna under samma period (Holmberg & Weibull 2007). I valtider är den politiska bevakningen som mest intensiv. Alla partier trängs om uppmärksamheten i medieljuset för att vinna väljarnas förtroende och röster.

Journalister är politikernas biljett in i det offentliga ljuset. En liten redaktionell artikel är värd mer än en stor annons och är dessutom inte betalad. Politiker anpassar sig efter massmediernas villkor för att få en chans att föra fram sitt budskap. Vassa

pressmedelanden, fina miljöer till presskonferensen, lämplig tid som passar

journalisternas arbetsdag och egna nyheter för respektive lokaltidning är några exempel på politikernas medialisering.

7.1 Gott förtroende är A och O

Ett bra och ömsesidigt förtroende mellan journalister och politiker underlättar för den senare parten att komma fram. Förtroende bygger på tillit, att båda parter ska kunna lita på varandra. Politiker ger mer information till de journalister som de känner förtroende för. Missbrukar journalisten förtroendet är personen snabbt ute i kylan och mister chansen till viktig information. Politikerna drar inte alla lokalreportrar över en kam utan ser yrkesgruppen som enskilda individer. Något som förvånade oss. Vi trodde att man som politiker hade fått minskat förtroende för samtliga journalister om en enskild journalist hade missbrukat förtroendet. Vi tror att det beror på att politikerna som vi har träffat har en förståelse för den journalistiska yrkesrollen och att alla gör fel ibland. Det kan bero på att politiker blir allt mer medietränade. Många politiker menar att ansvaret ligger hos båda parter att rapporteringen blir korrekt. Blir det fel så är det inte enbart journalistens fel.

Det är viktigt som journalist att bibehålla det kritiskt granskande uppdraget. Politikerna anser att det inte går att styra en journalist men de försöker påverka genom att använda vissa knep. De utnyttjar ovana journalister som exempelvis sommarvikarier samt skriver pressmedelanden på ett målande och intresseväckande sätt. En annan intressant aspekt är hur politiker rättar sig efter journalisternas arbetsvillkor. Presskonferenser anordnas på lämplig plats och tid så att fotografen kan ta bra bilder och journalisten

hinner skriva en bra artikel. Vi tycker att det till viss del underlättar om politiker anpassar presskonferensen till lämpliga platser för att nyhetsartikeln ska bli så bra som möjligt. Det är en konst att skildra kommunpolitik på ett intressant sätt. Därför är det bra med bilder som lättar upp och lockar till läsning. Fler läsare tar till sig artikeln och på så sätt väcks allmänhetens engagemang för politik.

En politiker berättar att när han känner sig trängd i en intervjusituation med en journalist plockar han fram sin låda som sitter i bakhuvudet, där det finns en massa smaskigheter. Lådan används för att styra över journalisten på smaskiga saker istället för det som intervjun handlar om. På så sätt får politikern journalisten på villovägar och tar makten över intervjun. Vi anser att det är viktigt som journalist, att man frågar sig själv ”Varför lämnade han/ hon dessa uppgifter till mig och vem tjänar på att det blir en artikel?”. Vi är inte förvånade över att politiker använder sig av olika knep. Vi anser att vissa trick som exempelvis sommarvikarieknepet och ”smaskiga lådan” är oschyssta metoder men det är en del i det medialiserade politiska spelet. Det som förvånar oss är att politikerna berättade om sina knep för oss i egenskap av blivande journalister. Vi funderar kring varför politikerna var så öppna med att berätta om sina knep. Ett skäl kan vara att samtliga politiker är anonyma i vår undersökning och därför känner att de kan prata mera fritt. En annan anledning kan vara att de intervjuade politikerna räknar med att vi, som journaliststuderande, redan i våra studier lärt oss att så här fungerar den medialiserade demokratin. Här kan en ny fas i bytes- och förhandlingsmodellen

påbörjas med oss två studerande som förtroendebärande och välvilligt inställda parter i bytesmodellen.

7.2 Kommun- eller allmänreporter? – beror på vad man ska ha dem till

En intressant aspekt som kom fram under intervjuerna med politikerna var hur de uppfattade kommun- och allmänreportrar och deras respektive för- och nackdelar. Fördelen med en allmänreporter enligt de politiker vi har intervjuat, är att de skriver på ett lättförståeligt sätt så allmänheten som inte är insatt i ämnet förstår. Nackdelen kan vara att de har ett större bevakningsfält och inte har möjlighet att sätta sig in i de

kommunala frågorna lika bra som en kommunreporter. Fördelen med en kommunreporter är att personen kan sitt ämne och på så sätt kan ställa de rätta frågorna. Kommunreportern har även en bättre relation till politikerna eftersom de ofta träffas i kommunhuset. En nära relation innebär att reportern får tillgång till mer information än vad en allmänreporter skulle få. En politiker säger att en kommunreporter som är färgad av sitt ämne har en

högre tröskel för vad som är en nyhet. Han uppfattar det som att kommunreportrarna blir nyhetsblinda.

Politikerna anpassar sig efter vilken typ av journalist som intervjuar. När en

allmänreporter intervjuar blir artikeln mer lättförståelig och förklarande än vad den blir då en kommunreporter träffar politikerna. Majoriteten av politikerna är överens om att är journalisten intresserad och påläst, har det ingen betydelse om det är en allmänreporter eller en kommunreporter som intervjuar.

Vi har fått en djupare förståelse för hur viktigt det är att blivande journalister utbildas i kommunjournalistik. Kommunhuset är en guldgruva för en journalist när det gäller att hitta nyheter, därför anser vi att det är viktigt att känna till hur kommunen fungerar och hur beslut fattas.

7.3 Partiet som är med i debatten men ändå inte

En annan intressant aspekt som vi upptäckte i vår studie var att Sverigedemokraterna känner sig särbehandlade av medierna. Vi kände till fenomenet innan vi genomförde vår undersökning, men efter att ha intervjuat en politiker från partiet ifråga såg vi särbehandlingen i ett större perspektiv. Medierna vet inte hur de ska förhålla sig till partiet. Ibland är Sverigedemokraterna med i det offentliga rummet och ibland inte. Ska partiet behandlas som övriga partier eller inte? Eftersom det råder delade meningar om hur partiet ska bevakas tycker vi att det är en viktig fråga att belysa på

journalistutbildningarna. Vår uppfattning är att journalister ska granska partiet precis på samma sätt som de sju mer etablerade riksdagspartierna. Det går inte att blunda för partiets framgångar i flera av landets kommuner vid det senaste riksdags- och kommunvalet.

Det är viktigt att känna till vad partiet står för. Enligt den politiker som vi har träffat ser han sitt parti som ett invandringskritiskt parti men vill inte bli sammankopplat med nazism, vilket är vanligt förekommande. Vi upplever att partiet framställs som ett enfrågeparti. Vad skulle hända med allmänhetens uppfattning av Sverigedemokraterna som parti om journalistiken fokuserades på partiets andra politiska frågor? Skulle partiet bli mer accepterat och skulle kritiken mot invandringen glömmas bort?

Vi är medvetna om att det inte är lätt att lösa dilemmat men vi anser att det är viktigt att ständigt föra en debatt kring ämnet. I en fungerande demokrati ska alla få komma till tals, alla röster är viktiga och ingen får tigas ihjäl. Då är det viktigt att journalisten är