1
Sociologi med socialpsykologisk inriktning SOA135
Akademin för hälsa, vård och välfärd. VT 2021
”Kontrollera ditt engagemang”
-en hermeneutisk studie om hur HVB personal upplever sitt arbete.
Uppsats kandidatnivå, 15 hp
Författare: Maria Österberg
Handledare: Mohammadrafi Mahmoodian
Examinator: Eduardo Medina
2
Sammanfattning
Studien undersöker hur HVB personal upplever sitt arbete med de placerade barnen och ungdomarna. Fenomenet är inte så uppmärksammat i samhället och reaktioner som inte är helt ovanliga när en personal från ett HVB-hem säger vad denne jobbar med kan vara i stil med ”hur vågar du” och ”var försiktig bara”. Detta är en av anledningarna till att denna studie är relevant, förmedla personalens syn och hur de upplever sitt arbete och de placerade. Valet av teori i studien är Arlie Russell Hochschilds teori om individens emotionella system och den kommersiella hanteringen av känslor samt Albert Banduras teori om self-efficacy. Datainsamlingen har genomförts med dialogiska intervjuer på fem individer som alla arbetar på HVB-hem. Resultatet av studien redogörs för i huvudtolkningen och visar på att personalen inte är rädda för sitt jobb utan snarare frustrerade över att inte kunna göra mer än verksamheten tillåter. Personalen beskriver inte vid något tillfälle känslor som rädsla eller obehag utan känslor som beskrivs i förhållande till arbetet är snarare besvikelse, ansvar, frustration och lycka gentemot de placerade.
Nyckelord: känslohantering, socialarbetare, kommersialisering, hermeneutik, self-efficacy, placerade ungdomar, socialtjänsten, HVB hem
3
Innehållsförteckning
1. Inledning
………..…………52. Bakgrund
………...……….……53. Frågeställning & syfte
……….……….…..64. Tidigare forskning
………...74.1 Förändringar inom boendevården…………...………..………7
4.2 De placerades upplevelse av personalen……….………..8
4.3 Personalens användning av känslor…………..………9
4.4 Stress och utbrändhet……...………...10
4.5 Sammanfattning tidigare forskning……….11
5. Teoretiskt ramverk
………..………..125.1 Emotioner i sociologi………..12
5.2 Emotionella systemet………..12
5.3 Kommersiell hantering av känslor………..13
5.4 Self-efficacy………15
6. Metod
………..………17 6.1 Motivering av metodval………..17 6.2 Hermeneutiska grundantaganden………17 6.2.1 Förförståelse………...……….18 6.2.2 Hermeneutiska spiralen……….………..19 6.3 Datainsamling……….……19 6.4 Urval………20 6.5 Analys……….21 6.5.1 Inledande tolkning………21 6.5.2 Fördjupad tolkning………..22 6.5.3 Huvudtolkning……….……….22 6.6 Etiska överväganden………...…………227. Resultat
……….………….22 7.1 Inledande tolkning………...………...…….23 7.1.1 Livserfarenheter……….………..237.1.2 Ta med sig sitt arbete hem……….…..23
7.1.3 Professionalitet………...……….23
7.1.4 Lika starka band……….……..23
7.1.5 Personalens känslor……….………23
7.1.6 Känslomässig stöttning och handledning………24
7.1.7 Otillräcklighet och meningslöshet………...………24
7.1.8 Beslutsfattande………...………..24
7.2 Fördjupad tolkning……….……….…24
7.2.1 Professionalitet………..………..24
7.2.2 Misslyckanden……….……….26
7.2.3 Livserfarenheter……….………..27
7.2.4 Att fatta beslut……….……….28
7.2.5 Känslor med egna ord………..29
7.3 Huvudtolkning………..…..30
4
8. Diskussion
……….……338.1 Tidigare forskning i förhållande till resultat………...33
8.2 Teoretiskt ramverk i förhållande till resultat………...…35
8.3 Metodansats i förhållande till resultat……….37
8.4 Förförståelse, reflektioner och förslag på framtida forskning……….……37
9. Referenslista
……….3910. Bilagor
………4110.1 Informationsbrev………...41
5
1. Inledning
Alla människor behöver vid någon tidpunkt hjälp och stöttning genom svåra perioder i livet, det finns ingen människa som går igenom livet utan någon form av motstånd. Sedan kan dessa perioder vara olika långa och både uppvisas och upplevas olika från individ till individ. I dagens samhälle finns olika former av institutioner som kan ta emot individer som inte kan hantera eller förstå sina problem eller helt enkelt inte har någon som hjälper de att ta sig igenom sina svåra perioder. En av dessa institutioner är hem för vård eller boende, HVB-hem som jag kommer att förkorta det till i denna studie. HVB-hem är en institution för barn och ungdomar upp till 18 års ålder. HVB verksamheter är samhällsviktigt då de placerade barnen inte faller inom ramen för vad samhället har satt som ”normalt”. Dessa individer har inte samma förutsättningar som majoriteten för att kunna hantera de vardagliga kraven. HVB är en tillfällig placeringsform där tanken är att både de placerade och deras familjer ska kunna få stöttning och hjälpmedel för att den placerade ska kunna flytta hem eller bo ensam med rätt verktyg att uppnå samhällets krav för en fungerande vardag.
Sättet att arbeta på är det som intresserar mig och det jag vill undersöka i denna studie. Att arbeta så pass nära barn/ungdomar i svåra situationer skapar band som man inom andra arbeten inte uppnår. Det är många frågor som är obesvarade ur personalens perspektiv som jag vill öka min förståelse kring. Kan man tänka sig att det är en viss typ av människor som väljer att jobba inom denna verksamhet och i så fall vad har dessa gemensamt?
2. Bakgrund
På hemsidan av Socialstyrelsen (2019) beskrivs det att HVB verksamheter har olika målgrupper och några av dessa är vuxna, unga, familjer eller barn under 18 år. Den gemensamma nämnaren är att de alla befinner sig inom socialtjänstens ansvarsområde av olika anledningar, det kan röra sig om exempelvis missbruks- eller beroendeproblematik. Denna studie kommer att inrikta sig mot personalen inom målgruppen HVB-hem för barn och ungdomar och detta innefattar individer under 18 års ålder.
På Kunskapsguiden (2019) skriver de att barn och ungdomar som placeras på HVB-hem gör detta av olika anledningar men vad de har gemensamt är att de hamnat i en situation som på något vis gjort att deras utveckling och hälsa kommit till skada. På HVB-hemmet ska barn och ungdomar kunna känna sig trygga, få stöd och skydd som därmed ska minska risken att fortsätta komma till skada och för att få rätt förutsättningar till en positiv utveckling. För att de HVB placerade barnen/ungdomarna ska kunna få en god omsorg så krävs det att
personalen besitter generell kompetens för att kunna bemöta individer med känslomässiga, sociala och beteendemässiga problem. Individualiserad omsorg kräver också kunskap vad beträffar varje barn/ungdoms förutsättningar och behov då ingen placerad är den andra lik. Någonting som är vanligt förekommande på HVB är neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar där ADD, ADHD och autism utgör en stor del men även problematik så som missbruk, depression och ångest är vanligt. Dessa diagnoser/tillstånd gör att de
placerade kan ha svårt att hantera kraven från omgivningen, bedöma konsekvenser samt tolka situationer. Detta beskrivs i större utsträckning på Kunskapsguiden (2019). När ett
barn/ungdom växer upp med ogynnsamma omständigheter så kan detta leda till svårigheter i att utveckla känslomässiga förmågor och tänkande, förutsättningen för att utveckla sociala samt praktiska färdigheter kan också påverkas. Vilket betyder att det är långt ifrån alla HVB
6
placerade som besitter en funktionsnedsättning men trots detta har särskilda svårigheter från känslomässiga och sociala påfrestningar. Mognad berör inte bara hjärnans utveckling utan även ärftlighet samt känslomässiga och sociala erfarenheter. Det handlar om
barnets/ungdomens förmåga att bedöma och förstå vad handlande kan medföra för
konsekvenser. HVB placerade individer har ofta en ojämn utveckling där de har outvecklade förmågor inom vissa avseenden för att sedan vara försigkommen i andra. Risken är att de placerades uttryck och beteende feltolkas samt att kraven som ställs är antingen för låga eller för höga och det är här personalen måste besitta kunskap om varje placerad individ.
Alla barn och ungdomar har rätt till omvårdnad, fostran och trygghet men även utbildning samt tillfredställande försörjning vilket ska tillgodoses av vårdnadshavaren. När individen placeras på HVB-hem så tar socialnämnden och personalen på HVB över delar av dessa ansvar som den ordinarie vårdnadshavaren inte kan tillgodose, detta kan kallas för det tredelade föräldraskapet. Detta innebär inte att HVB personalen ska ersätta barnets föräldrar utan snarare att personalen kan behöva agera vårdnadshavare i kontakt med skola, kompisars föräldrar, vårdkontakter eller liknande. Personalen ska också se till att stödja
barnets/ungdomens relation till sina närstående för att stärka förutsättningarna för en hållbar relation över tid. Personal på ett HVB-hem har skyldigheter som föräldrar inte har gentemot barnet/ungdomen då verksamheten bygger på respekt för barnets/ungdomens integritet och självbestämmande och är reglerad i lag och förordning. HVB personalen är också skyldig att de boende tillgodoses de mänskliga rättigheterna utifrån bland annat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ungdomar som är HVB placerade kan ha rätt till ett starkare integritetsskydd än barn som bor i en familj
(kunskapsguiden, 2019).
Personalen som arbetar på HVB-hem är till för att ge stöd och uppmuntra barnen/ungdomarna men samtidigt sätta gränser och ha uppsikt över de placerade. En komplex men mycket viktig del i detta är att personalen behöver stötta i att utveckla det bästa inom varje placerad individ. För att nå detta måste personalen få stöttning i att utveckla och upprätthålla förmågan att kunna se varje placerad individs svårigheter och styrkor så att individens inflytande och egenmakt stärks. På Socialstyrelsen (2019) kan vi se att för att hantera detta så får personalen kunskapsstöd och ska vara en vägledning kring frågorna som finns vad beträffar HVB-hem. Kunskapsstöd är byggt utifrån både juridik och forskningsbaserad kunskap men innehåller även vägledning vad beträffar våldsförebyggande arbete på HVB och hur personalen ska agera vid våldsamma incidenter. Tanken är att detta ska ge en gemensam samsyn och grund var gäller gränssättning, omsorg och främjande av hälsa och utveckling. Internutbildningar sker löpande för personalen för att öka både de placerades och personalens säkerhet.
3. Frågeställning och syfte
När jag nu beskrivit bakgrunden för verksamheten samt givit en inblick i inledningen om vad denna studie kommer att behandla så kommer vi till syftet samt den fråga som jag med hjälp av en hermeneutisk metodansats tänkt öka förståelsen kring. Syftet är att undersöka hur personalen upplever sitt arbete, arbetsuppgifter och arbetssätten de förväntas använda sig av. Huvudfrågan kommer därför att bli: Hur upplever personalen på HVB-hemmen arbetet med barn och ungdomar?
7
4. Tidigare forskning
Området jag valt att studera är mycket omfattande och inriktar sig till största del på de placerade därför har jag haft för avsikt att söka efter artiklar som kan ge mig stöd att komma vidare i min undersökning vad beträffar personalens upplevelser. Sökord som använts är bland annat socialworker, placed children, residential care, placerade barn, och familjehem. Artiklarna jag valt att använda är hämtade via Mälardalens högskolas databas Primo. I detta avsnitt kommer jag att redovisa sju olika artiklar som jag anser relevanta till min frågeställning och tematisera dessa. I slutet kommer en sammanfattning av temana förändringar inom boendevården, de placerades upplevelse av personalen, personalens användning av känslor och stress och utbrändhet samt hur de har utgjort ett bidrag till min undersökning.
4.1 Förändringar inom boendevården
Jan Johansson, Bengt Andersson och C. Philip Hwang (2008) What difference do different settings in residential care make for young people? A comparison of family-style homes and institutions in Sweden. En studie som haft syftet att jämföra familjehem och institutioner, privata och offentliga i Sverige. Studien är gjord utifrån ett frågeformulär riktat till chefer för HVB och svaren är insamlade i början av år 2000 och då fanns 360 olika hem för ungdomar i åldrarna 13–17 registrerade. Studien består av information från de 195 boendena som
slutförde frågeformuläret.
Under de senaste två decennierna så har en betydande förändring skett genom en ny lag inom socialtjänsten som trädde i kraft i början av 80-talet då ett nytt koncept skapades, hem för vård eller boende. Detta inkluderar alla typer av hem som professionellt arbetar med barn,
ungdomar, vuxna och familjer. Den nya ändringen gjorde plats för privata operatörer att starta upp HVB. Resultatet visade på skillnader mellan de olika institutionerna vad beträffar
frivilliga/tvångsvård, medeltiden för vård, andel kvalificerad personal, erfarenheter samt olika andelar i förhållande mellan placerad och personal. Johansson, Andersson och Hwang (2008) skriver att sammanfattningsvis så var ett av de viktigaste resultaten av studien att
institutionerna i den offentliga sektorn hade högre/bättre utbildad personal med mer erfarenhet och även en högre andel vad beträffar personal och placerad. En annan aspekt är att den offentliga sektorn var mer restriktiva i sina intag av placerade, de hade färre problem framför allt vad beträffar brottslighet och andra antisociala beteenden.
Tommy Lundström, Marie Sallnäs och Emelie Shanks (2018) gjorde även de en studie i Sverige, Stability and change in the field of residential care for children. On ownership structure, treatment ideas and institutional logics. Studien som hade som syfte att undersöka och analysera förändringar och utveckling inom HVB-hem när det kommer till ägarstruktur och även redovisa en bild av de behandlingsidéer som finns. Studien är genomförd genom uppgifter från olika källor, tidigare studier och empiriskt material som samlats in från register och webbplatser som är av relevans.
Lundström, Sallnäs och Shanks (2018), kom i sin studie Stability and change in the field of residential care for children. On ownership structure, treatment ideas and institutional logics, fram till att samtidigt som tillväxten av de stora företagen ökar så har en stor förändring av
8
behandlingsidéer inom HVB-hem skett. Under 90-talet var familjelogiken i stort fokus på HVB-hemmen men denna har i stor utsträckning ersatts med evidensbaserade metoder, den professionella logiken har tagit över. Så sent som slutet av 90-talet hade cirka varannan chef på HVB-hemmen en specificerad ”känd” modell eller teori som styrde arbetet med de placerade individerna. Evidensbaserade metoder utgjorde en konkurrens mot familjehem då den lämpade sig bättre inom de större företagen. Fokuset på den evidensbaserade vården har mer eller mindre blivit en del av en marknad strategi som ska tala till den professionella logiken och det är så de flesta HVB-hemmen beskriver sig själva.
Sammanfattningsvis så beskrivs ändringar i behandlingsalternativen inte bero på en strategisk planering från kommunerna eller staten utan är snarare ett resultat av att frågorna överlämnats till marknaden. Lundström, Salläns och Shanks (2018) kom också fram till att
behandlingsidealen har ändrats då de från början hänvisade till familjelogik men fokuserar nu mer på professionell logik utifrån specifika behandlingsmetoder. Personalens utbildningsnivå har däremot inte gjort samma utveckling och statistik bekräftar att hälften av HVB personal saknar en formell utbildning som är relevant för arbetet.
4.2 De placerades upplevelse av personalen
Tim Moorea, Morag McArthurb, Jodi Deathc, Clare Tilburyd och Steven Rochea (2018) gjorde en undersökning i Australien som heter Sticking with us through it all: The importance of trustworthy relationships for children and young people in residential care. Studien hade syftet att ge barnen/ungdomarna inom bostadsvården en chans att berätta om säkerheten på boendet samt relationen till personalen. Studien är kvalitativ och byggd på intervjuer av barn och ungdomar som är/har varit involverade i en bredare uppsättning institutioner.
Undersökningen bygger också på en tidigare studie om barns säkerhet från 2015. Resultatet av Moorea et al. (2018) visade att deltagarna i studien var överens om att många som arbetade på boendet inte var kompetenta nog, var underutbildade och inte var motiverade att bygga ett förtroende mellan personal och placerad. Deltagarna var även överens om att pålitliga vuxna runt de fick de att känna sig tryggare och mer skyddade från skada samt större benägenhet att be om hjälp i situationer. Deltagarna hade även gemensamt att de hade minst en personal som de utvecklat en pålitlig relation med som de uppskattade och hävdade att dessa hjälpt i svåra situationer. Majoriteten av deltagarna upplevde att de flesta i personalen brydde sig om de men att en tydlighet utgjordes i att kunna visa sin vård i praktiken, det var denna vård som värdesattes. Under intervjuer så beskriver Moorea et al. (2018) att deltagarna utryckt sig i termer som ”vi vill ha arbetare som faktiskt bryr sig, inte bara säger att de bryr sig”.
Undersökningen visade också att deltagarna i alla åldrar såg risker med att bo i bostadsvård i form av våld och mobbning av medboende, sexuella trakasserier och även tvång till att göra saker de inte kände sig trygga i att göra. Äldre deltagare beskrev även en svårighet i att lita på personalen på grund av tidigare övergrepp och erfarenhet från tidigare vuxna som svikit. Deltagarna var medvetna om att de var deras egen brist på förtroende som utgjorde ett hinder i relationen med personalen men de beskriver också vikten av att personalen förstod att bygga förtroende tar tid. Moorea et al. (2018) redogör också för att deltagarna uttryckt en oro kring att personalen inte är riktigt medvetna om vad som händer i vården när det kommer till risker från medboenden. Deltagarna beskrev det som att personalen skulle behöva vara mer
uppmärksamma på ungdomarnas beteende förändringar och även övervaka ungdomarna för att snabbare kunna ingripa.
9
4.3 Personalens användning av känslor
Louise O’Connor (2019), har gjort en studie i England, How social workers understand and use their emotions in practice: A thematic synthesis literature review. Syftet med studien var att belysa hur socialarbetare både förstår samt använder sina känslor i praktiken. Metoden som används till denna undersökning var tidigare studier som återspeglade socialt arbete där kriterieurval har gjorts för att få fram det mest relevanta studierna. Alla de 28 empiriska studier som använts som underlag var kvalitativa och innefattade blandade metoder.
O´Connor (2019), skriver att resultatet av denna undersökning tyder på att känslorna utgör en paradox för arbetet inom det sociala och kan ses som en potentiell konstruktiv resurs.
Undersökningen visade även att vårdpersonalen använde sig av en kombination av empati och fantasi med en förkroppsligad känsla. Arbetarnas känslor kan ses som dynamiska resurser likt som om de skulle analyseras och teoretiseras. Arbetarens analys av bland annat rädsla, ångest eller obehag kan skydda och informera klienterna. Ytterligare dimensioner som blev
uppenbara vad gäller känslor som dynamisk resurs var när arbetaren omfamnade motstridiga känslor för att på så sätt underlätta engagemanget med klienterna.
Keinemans (2014) har gjort en studie i Nederländerna, Be Sensible: Emotions in Social Work Ethics and Education, som hade som syfte att undersöka känslornas roll i processen för moraliskt beslutsfattande. En argumenterande studie för att känslor är en viktig del i detta avseende och att detta bör tas hänsyn till i utbildning inom socialt arbete. Likt L. O´Connor (2019), menar Keinemans (2014), att känslor i allmänhet vanligtvis ses som subjektiva och inte under kontroll av den moraliska aktören men att detta inte innebär att det moraliska omdömet påverkas negativt utan ses som en tillgång. O´Connor (2019), presenterar även ett tema kring professionella och organisatoriska känslor som innefattar team- och
organisationskulturer. Undersökningen beskriver att dessa skapade känslomässiga
relationsmönster som innebar att känslorna konstruerades som fenomen och på så sätt kunde arbetaren kontrollera och hantera mönstren som påverkade på både organisations- och individuell nivå. Keinemans (2014), menar att känslorna som arbetarna möter dagligen inte bara berör deras professionella moraliska identitet utan arbetarnas egna känslor och även etik. Fortsatt så visar studien på att det sociala arbetet kan stödja detta med hjälp av strategier kring fördjupat lärande om känslorna genom problemlösande modeller, moraliska överläggningar samt sokratiska dialoger bland annat och på så sätt kunna hantera de moraliska dimensionerna i arbetet och på så vis kunna ägna mer tid och uppmärksamhet åt känslorna i sitt dagliga arbete.
Ytterligare ett resultat som framträdde ur O´Connor (2019), var att tre lägen för
flerdimensionellt arbete med känslorna identifierades. Dessa var uppskjutande, avstängning och emotionellt engagemang som hade påverkan både på och utanför arbetet. Lägena kan komma att leda till ett tryck som skapar ytterligare känslor mellan arbetare och arbetsgivare till exempel där förhållandet kan medföra en känsla av makt vilket i sin tur leder till rädsla eller oro om att vissa känslomässiga uttryck kan vara olämpliga eller anses oprofessionella. Keinemans (2014), skriver dock att även om känslor är fördelaktiga i beslutsprocesser bland annat så förespråkas inte en yrkesetik byggd på känslor utan etiska koder och teorier är fortfarande nödvändiga. Hanteringen och upplevelsen av svåra känslor beskriver O´Connor (2019), kan kopplas till och återspegla en kontextuell påverkan vad beträffar arbetarens oro kring ansvarsskyldighet och uttryckandet av känslor från riskavvikande organisationer eller politiska sammanhang. Sammanfattningsvis så visar båda dessa studier på att känslor är svårt
10
att undgå inom dessa arbeten och Keinemans (2014), menar att man i stället för att lägga fokus på den psykologiska effekten vad beträffar känslor så bör man undersöka värdet i känslorna när det kommer till processen om moraliska beslutsfattningar. O´Connor (2019) menar att tankemönstret och förhållningssättet inom de sociala arbetena resulterar i
spänningar i hur arbetarens känslor placeras och uppfattas av både de själva och andra.
4.4 Stress och utbrändhet
Julee La Mott och Luci A. Martin (2018) gjorde en studie i Kalifornien där syftet var att undersöka om egenvård är en effektiv metod när det kommer till att minska negativa medmänsklighetsresultat bland psykiatriska leverantörer som jobbar med trauman. Studien heter Adverse childhood experiences, self‐care, and compassion outcomes in mental health providers working with trauma. Till denna kvantitativa studie användes totalt 371 licensierade psykologiska leverantörer som valts ut via ett kriterieurval där man varit tvungen att aktivt arbetat med trauman i mist 10 år. Demografiskt frågeformulär var det som användes för att samla in bakgrundsinformation om deltagarna. La Mott och Martin (2018), beskriver att resultatet visade på att de som hade en historia med negativa barndomsupplevelser även hade större negativa medkänsloresultat än de som inte hade en liknande historia. Egenvård visade sig serveras som en moderator mellan utbrändhet och negativa barndomsupplevelser. Viktigt anses därför att utveckla effektiva utbildningsprogram för att främja egenvård både
professionellt och personligt. Fortsatt så visade undersökningen enligt La Mott och Martin (2018), att det finns en skillnad i nivåer vad beträffar sekundär traumatisk stress mellan psykiatriska leverantörer med och utan negativa barndomsupplevelser. Signifikanta skillnader kunde också ses i nivåerna av medkänsla bland de psykiatriska leverantörerna med och utan en historia av negativa barndomsupplevelser. Ytterligare resultat som La Mott och Martin (2018) framför är att det fanns signifikanta samband vad beträffar egenvård (fysisk,
emotionell, professionell osv) relaterad till lägre nivåer av sekundära trauman och utbrändhet men högre nivåer av medkänsla. Samspelet mellan egenvård och negativa
barndomsupplevelser var däremot inte en signifikant koppling vad beträffar medkänsla. La Mott och Martin (2018), presenterar som slutsats att studien indikerar på att psykiska
leverantörer med en negativ historia från barndomsupplevelser oavsett typ rapporterar högre nivåer av utbrändhet och/eller sekundär traumatisk stress och dessutom lägre nivåer av medkänsla. Studien visade även på att har man en familjemedlem med psykisk ohälsa så kunde detta associeras med utbrändhet, medkänsla och traumatisk stress. Känna sig oönskad eller älskad förknippades även detta med sekundär traumatisk påfrestning och utbrändhet. Salla Ruotsalainen, Sami Jantunen och Timo Sinervo (2020) gjorde en studie i Finland, Which factors are related to Finnish home care workers' job satisfaction, stress, psychological distress and perceived quality of care? - a mixed method study. Syftet var att ta reda på utmaningarna, lagarbetet, stressorerna och ledningsfaktorerna som kan kopplas till välbefinnande, arbetsnöjdhet och upplevd vårdkvalitet hos vårdpersonalen, samt hur de upplever sitt arbete. Studien är byggd på semistrukturerade intervjuer med hemvårdspersonal och är byggd utifrån grundad teori. Ruotsalainen, Jantunen och Sinervo (2020) kom fram till bland annat att det först och främst finns för lite vårdpersonal vilket bara det orsakar
utmattning. I intervjuerna avslöjades att vårdpersonalen anser att de inte har tillräcklig påverkan på hur arbetet bedrivs och att detta i sig orsakar hög stress. Mindre
självbestämmanderätt på arbetsplatsen och mindre idéimplementering visade sig påverka arbetstillfredsställelsen negativt. Genom intervjun framgick att personalen upplever en brist
11
på möjligheter att fatta beslut. Vidare framkom att personalen var missnöjda med sina arbetsledare då de inte lyssnade på vad personalen ansåg bäst vid beslutsfattande. Detta har tidigare visats ha en stor inverkan vad beträffar sämre hälso- och sjukfrånvaro men även på arbetstillfredsställelse, stress och kvalitet på vården. Ruotsalainen, Jantunen och Sinervo (2020) fortsätter att beskriva utifrån intervjuerna att vissa handledare upplevdes
kontrollerande och innebar att de anställda inte kunde vidta egna åtgärder medan en del handledare var svåra att nå och upplevdes frånvarande. Resultatet tyder på att för att öka arbetstillfredsställelsen så bör vårdpersonalen få påverka sina arbeten och deras förmåga vad beträffar hanterandet av sitt arbete. Positiva aspekter som framkom från undersökningen var att trots alla stressfaktorer så visade det sig att deltagarsäkerheten var kopplad till bättre vårdkvalitet och vad som framgick via intervjuerna så betonade deltagarna att de litade på sina kollegor samt att förtroendet för sina kollegor hade ett positivt inflytande på de anställdas välbefinnande och trivsel. Vad som också kom fram var att de negativa aspekterna var
kopplade till det organiserade arbetet och inte till själva vårdarbetet i sig. Slutligen beskriver Ruotsalainen, Jantunen och Sinervo (2020), som avslutning att det är tidspressen och
arbetstillfredsställelsen som kan kopplas till den höga stressnivån och psykiskohälsa. Vårdkvalitetens variation handlade om teamwork i form av deltagandesäkerhet på
arbetsplatsen. Otillräckligt antal vårdgivare drev personalen till utmattning medan autonomi på jobbet visade sig vara förknippat med arbetsnöjdhet. Slutsatsen av studien visar därför på att ökad självorganiserande temapraxis var en möjlig utvecklingsmetod för att kunna förbättra arbetsförhållanden och välbefinnandet bland personalen.
4.5 Sammanfattning av tidigare forskning
I de sju artiklarna från sex olika länder jag valde som tidigare forskning så kan vi se att bland arbetare på ett HVB-hem så innehar inte majoriteten tillräckligt hög utbildning inom området och i flera av artiklarna nämns även att personalen i stor utsträckning inte är kompetent nog. Resultat visar på att det är den offentliga sektorn som innehar högst andel kvalificerad personal. Forskningen visar även på att den offentliga sektorn innehar störst andel personal per placerad. Detta kan vi stärka genom en annan av artiklarna där deltagarna var just placerade barn där resultatet visade på att de utvecklat en pålitlig relation till minst en i personalen.
Känslomässigt så har den tidigare forskningen gemensamt att personalens känslor bör ses som en tillgång inom detta yrke. Dynamisk resurs uttrycker en av artiklarna medan en annan uttrycker att känslor kan ses som positiva när det kommer till moralhandlingar och att man bör titta på värdet i känslor när det kommer till moralisk beslutsfattning. Personalen kan uppleva en oro kring att deras egna känslor är opassande på grund av ansvarsskyldigheten och därför upplevs känslor som övervägande negativa ur det psykosociala och rationella
perspektivet. Resultatet från en annan av studierna visar dock på att detta kan hanteras med hjälp av problemlösande modeller, moraliska överläggningar samt sokratiska dialoger. Detta kan hantera de moraliska dimensionerna. Ingen av studierna förespråkar en yrkesetik byggd på känslor men de visar däremot på att en viss del känslor kan vara en tillgång. Forskning vad beträffar dessa institutioner samt de placerade barnen/ungdomarna har gjorts i stor
utsträckning och kan därför vara till fördel till min studie. Forskning när det kommer till personalens egna upplevelser av att arbeta i denna miljö finns det inte så mycket om och det är här min studie kan fylla en forskningslucka.
12
5. Teoretiskt ramverk
Kommande avsnitt kommer att presentera den begreppsliga och teoretiska referensram som används i undersökningen och som stöds genom analysprocessen. Emotioner inom sociologi kommer också att beskrivas i kortare drag. Teorierna som jag valt att använda är Arlie Russell Hochschilds teori om individens emotionella system och den kommersiella hanteringen av känslor samt Albert Banduras teori om self-efficacy. Då jag anser dessa bäst lämpade för att kunna förstå och tolka mitt valda fenomen: hur upplever personalen på HVB-hemmen arbetet med barn och ungdomar?
5.1 Emotioner i sociologi
Emotioner inom sociologin har beskrivits på olika vis men den norske sociologen Jon Elster, 1999, menar att emotioner är livets väsen samt att individer utan emotioner inte har något skäl att leva. Samtidigt hävdar den amerikanska sociologen Thomas Scheff, 1990, att individens förmåga att uppleva känslor är i huvudsak avgörande för att individen ska kunna skapa starka relationella band mellan människor. Inom sociologin så anses emotionerna vara grunden till mänsklig socialitet. Pratar man om emotioner som sociala fenomen så menar man att det är emotionerna som klargör för oss hur vår relation står till med andra individer och även till samhället som helhet. Emotioner spelar därför en viktig roll vad beträffar social interaktion. Relationsemotioner är till exempel skam, förälskelse eller stolthet men vi har andra typer av emotioner som är till för att signalera om hot eller fara exempel på dessa kan vara rädsla eller ledsamhet (Dahlgren & Starrin 2004:15).
5.2
Emotionella systemet
Hochschild beskriver i boken The Managed Heart (1983), att ungefär var tredje amerikan på den tiden hade ett yrke som krävde emotionellt arbete. Definitionen av emotionellt arbete beskrivs i boken, emotioner, vardagsliv och samhälle av Dahlgren och Starrin (2004), ha tre huvudsakliga drag. Först och främst krävs kontakten mellan individerna som måste ske röst mot röst eller ansikte mot ansikte. Andra draget är att det krävs att individen ska kunna frambringa ett emotionellt tillstånd hos andra individer. Exempel på dessa tillstånd kan vara trygghet, rädsla eller tacksamhet. Tredje och sista kravet för att ett yrke ska definieras som emotionellt arbete är att arbetsgivaren via till exempel övervakning utövar någon form av kontroll över arbetarens emotionella aktiviteter. Emotionella arbeten ses därför som bland annat socialarbetare, vård och omsorgsarbeten, försäljning och underhållningsbranschen (Dahlgren & Starrin 2004:48).
Teorin bygger på tre byggstenar och den första är emotionellt arbete. Emotionellt arbete syftar till skillnaden i djupt och ytligt emotionellt agerande. Ytligt emotionellt agerande menar Hochschild är när individen låtsas känna något som denne egentligen inte känner. Utåt med hjälp av kroppsspråket uppvisa ett leende för att förmedla en känsla av att man är glad när man i själva verket känner sig ledsen eller att använda en kontrollerad suck där den bör passa in. Känslan är därför en så kallad låtsaskänsla, den är inte autentisk med vad individen egentligen känner utan man försöker ändra och anpassa sig för hur vi ses utifrån av andra. Ytverkan innebär därför konsten att kunna höja på ögonbrynet, ha en spänd överläpp eller annat uttryck som ska förmedla en känsla men det individen förmedlar är inte en äkta känsla utan denne vill förmedla en känsla till de som den har runt sig (Hochschild 2012:39). Djupt emotionellt agerande kan göras på två vis. Det ena är genom att direkt uppmana känslan
13
medan det andra är genom en indirekt användning av den utbildade fantasin, det vill säga använda sig av sitt känslominne och återuppväcka omständigheterna. Båda syftar till känslorna som är genomarbetade och uttrycks som ett resultat av individens arbete med känslan och därför kommer spontant (Hochschild 2012:40). Hochschild beskriver att ingen av dessa emotionella ageranden är spontana känslor. Ytligt agerande innebär att individen lärt sig framträdelseformen av känslorna, vid till exempel ett leende så har individen lärt sig hur musklerna i ansiktet bildar och utstrålar vad vi normativt uppfattar som ett leende. Liknande process sker vid djupt agerande där individen lärt sig hur man bildar den inre känslan av glädje och utgör resultatet av det känsloarbete individen gör för att uppnå känslan.
Teorins andra byggsten är känsloregler vilket Hochschild beskriver som den byggsten som är styrande i det emotionella arbetet. Känslor utgör ett typ av manus vad beträffar handling och även moraliskt förhållningssätt. Förhållningssättet eller manuset är vad Hochschild kallar känsloregler och det är känsloreglerna som styr vårt emotionella arbete på så vis att det bildar en känsla av förpliktelse i hur vi bör agera emotionellt i den situation vi befinner oss i. För att bli medveten om sina känsloreglers existens så måste vi dels granska hur vi framträder, dels hur andra individer anser att vi framträder känslomässigt. I vardagen blir vi ofta påminda om våra känsloreglers existens. Exempel på en påminnelse kan vara när en annan individ frågar oss vad vi känner eller varför vi är glada. Ett annat exempel på när vi kan bli påminda om våra känsloregler är genom hur andra reagerar utifrån hur de tror att du känner (Dahlgren & Starrin 2004:45).
Teorins tredje byggsten syftar till socialt utbyte av känslor och Hochschild beskriver det som att när vi låtsas eller försöker känna en känsla så gör vi det sällan ensamma. Givande och tagande på ett respektmässigt plan och det är känsloreglerna som berättar för oss vad vi är skyldiga varandra vad beträffar hänsyn och respekt. Hochschild menar att det är dessa tre som utgör vårt privata emotionella system.
5.3 Kommersiell hantering av känslor
Huvudfrågan inom detta begrepp är vad som sker med individen när regler vad beträffar hur, vad och när man ska känna. Vad händer med personalen och dennes känslor när den inte har samma rätt till ett trevligt bemötande som klienten har? Vad har detta för påverkan på individen i längden? När den känslan man utstrålar inte är den samma som den individen egentligen känner? Hochschild beskriver att det är här är ett problem då individen kan få svårt att skilja på den känslan denne förväntas utstråla och den individen egentligen känner. Därav begreppet emotiv dissonans som syftar till skillnaden mellan vilken känsla man visar upp och vilken man egentligen känner. Individer med arbeten som kräver emotionellt arbete förväntas i situationer att kunna kontrollera sina känslor, att le, utstråla trygghet eller värme. Arbetaren förväntas konstant kunna behärska och kontrollera de egna känslorna vilket kan beskrivas som kommersialisering av känslor och innebär att de ligger i arbetsgivarens händer. Kontrollerandet vad beträffar arbetsgivarens agerande grundar sig oftast i klientens synpunkter och utifrån detta så belönas eller bestraffas arbetaren i hur dennes känslor ska hanteras (Dahlgren & Starrin 2004:48–49).
Processen att hantera sina känslor är en handlingsprocess som alla individer använder sig av men det är någonting mer som händer när arbetsgivare är inblandade. Arbetsgivaren förväntar sig inom många emotionella arbeten att arbetaren ska kunna separera känslorna och därmed
14
ersätta de med institutionella mekanismer. Hur arbetaren ska agera och hur denne ska hantera sina egna känslor förväntas vara på en institutionell nivå. I många fall så förväntas arbetaren inte heller att agera ytverkande, tycka, tänka eller känna som de vill så länge de visar upp en viss känsla. Detta hade varit mindre alarmerande. Arbetaren förväntas inom många arbeten agera djupverkande. Arbetsgivaren föreslår hur man ska föreställa sig olika scenarion eller hur individen förväntas bemöta klienter och därför föreslår de med andra ord hur arbetaren ska känna och även hur denne mår (Hochschild 2012:45). Även om arbetaren får betalt när de utför sitt jobb där det innefattar att agera utifrån specifika känslomässiga regler så innebär det inte att det är en enkel uppgift. Vad som ändå gör detta möjligt enligt Hochschild, är
omvandlingen av de tre byggstenarna jag beskrivit ovan. Omvandlingen som Hochschild syftar till är först och främst att individens emotionella arbete inte längre är en privat utan numera en allmän handling som är lika mycket köpt som såld. Arbetaren får betalt för att till exempel le eller förmedla trygghet medan arbetsgivaren övervakar och tränar arbetarna till att arbetaren ska agera på ett visst sätt. Samma sak gäller vad beträffar känsloreglerna. Det är inte längre någonting som individer gemensamt kommer överens om i sina privata liv utan något som tillhör det offentliga genom till exempel manualer, yrkesguider och samtal med
arbetsgivaren vad som förväntas av dig som arbetare. Emotionellt utbyte som tidigare syftade till individernas välbehag och välfärd har omvandlats till ett vinstmotiv. Emotionell hantering har därför påverkats och fått konsekvenser i form av att den personliga styrningen av det emotionella arbetet nu har begränsats i hög grad.
Individen måste ge upp sin egen kontroll vad beträffar hur arbetet ska genomföras och detta innefattar även det personliga emotionella arbetet. Vidare så innebär detta att det är omöjligt att arbeta med djupt emotionellt arbete om omvandlingen av det privata emotionella systemet vad beträffar kommersiellt bruk misslyckas. Med andra ord så innebär det att omvandlingen av de tre byggstenarna har misslyckats. Djupt emotionellt agerande kommer att ersättas av en påtvingad känsla och resultera i ytligt emotionellt agerande (Dahlgren & Starrin 2004:50). Institutionerna godkänner till exempel vad arbetsgivaren har som krav för sina arbetare och hur denna ska kunna coacha de anställda för att uppnå detta djupa agerande, det stöds med andra ord och får befogenhet vilket blir som en order för de anställda i hur de ska agera. För att tydliggöra detta så finns en studie gjord av Albert Cohen som handlar om att utbilda en grupp studenter i klienthantering för känslomässigt störda barn. Studenterna visste inte alls hur de skulle känna eller tänka kring barnens vilda beteenden men utbildaren (arbetsgivaren) kom hela tiden med råd om hur de skulle se på barnen. Exempel på detta var att studenterna förväntades se på barnen som offer för okontrollerbara impulser relaterade till dess tragiska bakgrunder samt att de var i stort behov av vänlighet och överseende för att bli bättre. Studenterna fick också lära sig hur de skulle hantera sina egna känslor gentemot barnen utifrån förhållningsregler så som att arbetaren aldrig får svara i ilska eller ha som avsikt att straffa barnet. Arbetaren/studenten förväntades även att visa värme och agera kärleksfullt även om barnen sparkade, slogs, skrek eller förolämpade arbetaren. Utbildaren tillåter därför inte studenterna att tänka och känna utifrån sina känslominnen. Studenterna förväntades i stället för att se barnet som det barn som var elak och mobbade dig i skolan se barnet på ett annat sätt. Ja barnet påminner om din mobbare men han hade det svårt då han också och nu förväntas det av mig att jag ska gilla det här barnet som påminner mig om honom trots dennes agerande (Hochschild 2012:47).
Förr var emotionell hantering någonting privat som individen själv hanterade nu säljs detta i form av arbete i servicesamhället. Nu bestäms känslornas regler av arbetsgivarna och
15
emotionella utbyten är numera oundvikliga och standardiserade. Inte nog med det så leder detta till allvarliga konsekvenser för individen. Tre olika scenarier till detta beskriver Hochschild. För det första så kan individen identifiera sig med sin yrkesroll och gå in helhjärtat för att uppnå kraven på arbetet och detta leder i sin tur till att individen får svårigheter med lämpliga avpersonaliserade strategier och därmed hamnar i riskzonen för utbrändhet och allvarlig negativ stress. I nästa scenario så kan individen göra en skillnad mellan sin identitet, sig själv och sitt jobb. Detta kan då leda till mindre risk för utbrändhet men individen kan då i stället anklaga sig själv på grund av skillnaden som görs och se på sig själv som en aktör som inte tar jobbet på allvar. I det tredje och sista scenariot så kan
individen enligt Hochschild bli för lite engagerad i jobbet och därmed mentalt frånvarande vilket i sin tur leder till att individen blir främmande för sig själv och då även cynisk mot klienterna denne ska hjälpa. Första scenariot kan upplevas mer skadligt än de andra två men trots detta så är alla tre scenarion en gemensam nämnare. Dilemmana om hur individen ska förhålla sig till arbetet och ändå minimera de negativa aspekterna som yrkesrollen för med sig. Hochschild beskriver att dessa kan minimeras i alla de tre senariorna om arbetaren fick större kontroll vad beträffar sina arbetsförhållanden då problemen blir allvarligare ju mindre kontroll individen har över sin arbetssituation.
5.4 Self-efficacy
Albert Bandura skapade uttrycket självförmåga som innebär en personlig bedömning av hur väl individen kan utföra den handlingsmetod som krävs för att kunna hantera en potentiell situation. Individens egen tro på sin förmåga att lyckas i olika situationer kan man säga. Albert Bandura har beskrivit self-efficacy eller självförmåga som jag kommer att kalla det i denna studie, som individens tro på sin egen förmåga att ha kontroll över sin individuella funktion samt händelser som påverkar dennes liv. Individens självförmåga kan lägga grunden för välbefinnande, motivation samt personlig prestation. En hög självförmåga kan ge fördelar för individen i det vardagliga livet men också en motståndskraft för stress och motgångar, pedagogiska prestationer, hälsosamma livsstilsvanor samt förbättrad prestation hos anställda. Hur individen kontrollerar sin omgivning beror till stor del på dennes självförmåga detta kan därför vara på både gott och ont. Har individen en hög tro till sin förmåga så går denne in med en attityd till situationen som ökar chansen att klara utmaningen. En låg självförmåga kan däremot sänka chansen till att klara utmaningen. Individer styr sina liv utifrån sin tro på den egna självförmåga, tron på sin egen förmåga är nödvändig för att uppnå ett önskat resultat. Skicklighet och kunskap anses inte tillräckligt när det kommer till att utföra handlingar för att nå det önskade målet utan individen måste också ha en tilltro till sin egen förmåga.
Självförmågan påverkar också vilka handlingar som individen väljer att göra, hur hårt denne anstränger sig, hur mycket depression eller stress individen har från omgivningen, hur mycket motgång individen anser sig klara av samt hur högt denne uppskattar sin egen framgång. Individer har en tendens att välja de handlingar som man tror att man bäst klarar av.
Fyra faktorer som utvecklas under tonåren som påverkar dennes självförmåga är bemästrande erfarenhet, observationsinlärning, verbal övertygelse samt fysiska och psykiska tillstånd (Bandura 1997:79). Bemästrande erfarenhet är den viktigaste av de fyra då det är
erfarenheterna vad beträffar framgångar som medför att individen skapar en tro på sin egen förmåga vilket i sin tur leder till ökat självförtroende inför att klara av liknande utmaningar. Har individen då inte utvecklat tron till sin egen förmåga så kan ett misslyckande vara mer förödande och därmed kan man säga att tidigare erfarenheter i stället sänker individen. En
16
annan aspekt är dock att en individ som bara stött på enkla framgångar kommer även i fortsättningen att förvänta sig snabb framgång och därmed ha svårt att möta motgångar. För att kunna möta motgångar på ett bra vis så krävs det att individen har erfarenheter vad beträffar att ta sig igenom de, därför kan man säga att en individ är i behov av både
framgångar och misslyckanden (Bandura 1997:80). Observationsinlärning innebär att det är enklare för en individ att bedöma sin egen förmåga med objektiva mått så som att cykla, antingen kan du eller så kan du inte. Individen behöver dock oftast bedöma sin prestation utifrån andra individer då de flesta aktiviteter inte kan mätas med objektiva mått (Bandura 1997:86). Verbal övertygelse innebär att självförmågan ökar när individen står inför en utmaning om en betydelsefull person i individens liv visar tilltro till individens förmåga att klara av just denna utmaning då individen får ett ökat självförtroende. Anledningen till att detta fungerar är att när individen blir betrodd i att klara utmaningen så kommer denne troligtvis att anstränga sig mer och därmed tvivla mindre på sin egen förmåga (Bandura 1997:101). Fysiska och psykiska tillstånd innebär kort att tillståndet individen befinner sig i psykiskt och fysiskt förmedlar en kroppslig information. Informationen påverkar individens egen bedömning av den personliga förmågan. I stressfulla situationer till exempel så är det vanligt att pulsen ökar vilket är en kroppslig reaktion från individens psykiska tillstånd. Har individen dessutom ingen kontroll över sin stressnivå så kommer detta troligtvis att leda till ännu mera stress. Blir individen vid det laget orolig för att få en panikångestattack eller liknande så kan oron inför att detta ska hända resultera i att stressen ökar ytterligare vilket i sin tur orsakar just det individen oroade sig för, en panikångestattack (Bandura 1997:106). Självförmågan kan i kortare drag beskrivas utifrån hur individen ser på möjligheten att uppnå någonting. Självförmågan är inte fast utan kan påverkas och förändras genom de fyra
faktorerna beskrivna ovan. Bandura beskriver att genom målorientering och struktur så kan individen stärka sin självförmåga. För att detta ska fungera så krävs att det finns både
långsiktiga och kortsiktiga mål som är realistiska och väl strukturerade. Individen bör ta små steg och uppnå delmål för att resultatet ska kunna bli tydligare och på så vis mer realistiska att nå. Bara känslan hos individen att denne är på väg framåt leder till att denne känner att den kan nå det långsiktiga målet. Målet bör dock vara intressant och belönande för att individen ska kunna känna att utmaningen är genomförbar för att behålla motivationen. Individens självförmåga är avgörande för att alls finna motivationen till att anta sig en utmaning eller uppgift. Tilltron till självförmågan påverkar individen och dennes hantering av uppgiften och hur denne bemöter eller samarbetar med övriga inblandade till exempel. Självförmågan handlar sammanfattningsvis om att individen tror på att resurserna som denne besitter är tillräckliga för att lösa en uppgift eller klara en utmaning. Ju högre självförmåga individen har desto större är chansen att individen bedömer att utmaningen eller uppgiften går att hantera i stället för att undvikas. Sen varierar nivåerna av självförmågan som tidigare nämnt beroende på uppgift eller utmaning då denne är situationsspecifik och inte konstant och förändras hela tiden inom alla områden i livet. Självförmågan används vanligtvis inte när individen har en lätt uppgift framför sig men har en stor betydelse när denne ska ta sig an en svårare uppgift (Bandura 1997:82).
17
6 Metod
I följande del redogör jag för hermeneutikens grundantaganden, min förförståelse, datainsamling, urvalet för studien, analys samt etiska överväganden.
Till att börja med så valde jag en kvalitativ metod för att jag inte har som syfte eller mål att uppnå en specifik sanning. Studien har heller ingen nytta av mätningar eftersom målet med denna undersökning är att ta reda på vad deltagarna anser om det studerade fenomenet. Ännu en anledning till att en kvantitativ metod inte skulle utgöra ett korrekt resultat är att
datainsamlingen för denna undersökning är för liten för att vara giltig (Bryman 2016:464). Jag har valt att använda hermeneutik som metodansats till denna undersökning av flera anledningar. En anledning är för att metoden utgår ifrån att forskaren vill tolka det icke uppenbara, en annan anledning till mitt val av metod är att detta är en frågeställning som jag verkligen vill utöka min förståelse kring. Jag söker inget definitivt svar eller förklaring utan jag vill nå en gemensam förståelse med mina deltagare vad beträffar min frågeställning: hur upplever personalen på HVB-hemmen arbetet med barn och ungdomar?
6.1 Motivering av metodval
Jag vill öka min förståelse inom ämnet vilket innebär att jag vill förstå personalens perspektiv på arbetet med barnen och ungdomarna och därifrån kunna förklara deras känsla teoretiskt. Jag är inte ute efter en slutgiltig sanning utan jag är väl medveten om att när det kommer till förståelse och tolkning så kommer denna att kunna utvecklas och tolkas till en annan
förståelse av andra forskare. Jag själv arbetar inom detta område och har därför en
förförståelse som kommer att vara till min fördel inom denna undersökning. Genom mitt val av metodansats så kan jag skapa mig en ny förståelse om personalens livsvärld och ta del av deras förståelse. Min nya gemensamma förståelse med deltagarna gör därmed att jag kan komma närmare fenomenet. Synsättet som hermeneutiken förespråkar gör det möjligt för mig att söka en subjektiv känsla vad beträffar HVB personalens syn på sitt arbete. Målet med tolkningen samt förståelsen gör att jag måste samspela och ta del av personalens ”vara i världen” och utifrån detta kunna uppnå den gemensamma förståelsen jag söker vad beträffar det studerade fenomenet. Hur detta kommer att gå till kommer att beskrivas under
datainsamling. En av hermeneutikens utgångspunkter är kunna förstå fenomenet utifrån vår egen livsvärld men också ur andra individers livsvärld och eftersom arbetet utgör en stor del av individers livsvärldar så anser jag denna metod högst lämplig till att kunna besvara min frågeställning (Ödman 2017:25).
6.2 Hermeneutiska grundantaganden
Hermeneutikens ontologiska utgångspunkt är att den livsvärld vi undersöker är även vi en del av. Individer ser alltid verkligheten ur sitt eget perspektiv och det är individens förförståelse som är hjälpmedlet i att nå förståelse. Tolka och förstå är vad hermeneutiken handlar om. Målet är att uppnå en förståelse genom tolkning men även nå tolkning genom förståelse (Ödman 2017:13). Dessa begrepp kommer att förklaras.
Förståelse inom hermeneutiken syftar till att man går från förklaring till förståelse.
Förklaringen är inte kunskapen utan inom denna metod ser man förståelsen som grunden för kunskap. Förståelse innebär inom hermeneutiken ”att vara i världen”, att man lever i
18
förklaras på så vis att det är den värld som individen styr av. Omskapande och förnyelse är därför en bra förklaring på vad förståelsen innebär. Sökandet efter förståelse är vad som får individen att inte fråga hur utan i stället fråga varför. Förståelsen handlar om mänsklig existens, möjligheterna och villkoren (Ödman 2017:24). Hermeneutiken menar att det är nästintill omöjligt att nå en full förståelse. Heidegger förtydligar ändå att förståelsen är mycket viktig vad beträffar individens ”vara i världen”. Förtydligande av detta skulle man kunna beskriva som att hermeneutik handlar om att förstå vår mänskliga existens medan förståelsen är den aspekt som berör den mänskliga existensen och även dess möjligheter. Förstå någonting kan ses som pusselbitar, individen använder dessa pusselbitar dom delförklaringar och försöker sedan förstå en helhetsbild. Genom vår förståelse som aldrig skiljs från vårt ”att vara i värden”, så sker tolkningen (Ödman 2017:25). Förståelsen är den som ligger till grund för tolkningen och förståelse och tolkning samspelar sida vid sida i denna metod.
Tolkning handlar inom hermeneutiken om mer än att bara skapa en åsikt om någonting. Tolkning innebär att förstå och kunna koppla samman tecken som någonting att tyda tecken när förförståelsen brister. Inom hermeneutiken handlar tolkning om att forskaren försöker koppla det som händer med någonting som forskaren redan har en förförståelse för och därefter klargöra och förstå det som händer i situationens nu. Om detta ska vara hållbart så måste vi utgå ifrån att forskaren alltid har någon form av förförståelse till situationen som denne ska tolka. Alla individers ”vara i världen” skiljer sig åt och detta medför därmed att individers tolkningar kommer att skilja sig åt. Alla tolkar utifrån sin egen värld och det är vad som ligger till grund för att metoden inte kan uppnå en fullständig sanning (Ödman 2017:26). Heidegger beskriver även att tolkning är att vi kommer till insikt med det vi redan förstått, det finns ingen objektiv tolkning utan förförståelsen är alltid vad vi tolkar utifrån. Tolkandet har tre funktioner och dessa är att uttrycka, klargöra samt översätta och det är dessa tre som ska leda till förståelse.
6.2.1 Förförståelse
Jag har tidigare nämnt förförståelsen och att denna utgör en grund i att uppnå förståelse inför situationen men här kommer denna att definieras närmare. Förförståelse har att göra med våra individuella tidigare erfarenheter och upplevelser och därmed kan den bidra till att forskaren har förutfattade meningar och fördomar vad beträffar fenomenet. Forskaren kan aldrig ta bort sin egen förförståelse men man kan problematisera och synliggöra den och genom detta använda den vid sidan av undersökningen (Dahlberg at el. 2008:135). Forskaren bör i stället använda sin förförståelse för att kunna skapa en ny förståelse. Individen kan aldrig som sagt ställa sig utanför sin egen förförståelse då individen är en del av den livsvärld som denne studerar. Inom hermeneutiken är detta dock en fördel då det är en nödvändig del i processen vad beträffar det redan förstådda och det vi vill tolka och förstå. För forskaren är
förförståelsen mycket viktig inom hermeneutiken då forskaren har som mål att skapa en förståelse vad beträffar det studerade fenomenet. Förförståelsen är forskarens främsta tillgång men kan som tidigare nämnt samtidigt utgöra en risk om man inte använder metoden på rätt sätt. Söka efter kunskap inom det studerade fenomenet för att bekräfta vad man redan vet är detsamma som att missa syftet vad beträffar användningen av förförståelsen. Förståelsen som skapas under studiens gång blir då den nya förförståelsen som man tar med sig till nästa intervju för att även där skapa en ny förståelse (Ödman 2017:102). Medvetenheten kring sin egen förförståelse är mycket viktig och det är viktigt att forskaren inte låter den ta för stor
19
plats under intervjuprocessen. Risken då är att forskaren påverkar undersökningens resultat i en specifik riktning. Under studiens gång så hade jag detta i bakhuvudet och förde därför anteckningar om min egen förförståelse innan en intervju och skrev sedan ned min nya förståelse efter varje intervju. Detta beskrivs närmare i diskussionsdelen.
6.2.2 Hermeneutiska spiralen
Hermeneutiska spiralen innebär den ständiga rörelsen mellan förförståelse och fördjupad förståelse. Tidigare nämnt så är tolkning och förståelse grundläggande i hermeneutiken och är alltid i samspel med varandra och de används inom den hermeneutiska spiralen. När
någonting upplevs oklart så använder vi oss av tolkning. Vi tolkar omvärlden för att kunna förstå den. Pendlandet mellan förflutet och framtid, abstrakt- och analysnivåer tolkar vi
genom denna spiral. Vi pendlar med andra ord ständigt mellan förförståelse och förståelse, del och helhet. Förstår vi delarna så kan vi förstå helheten och tvärt om. Tolkning blir en ny förståelse i denna process och det är vad hermeneutiken handlar om. Pendlandet tar dock aldrig slut vilket innebär att processen inte är statisk. Förståelsen vi har idag är morgondagens förförståelse, helhetsbilden förnyas konstant. Denna studie är uppbyggd utifrån den
hermeneutiska spiralen på så sätt att jag varit öppen i min tolkning som sedan lett till nya idéer och tankar. Jag har pendlat mellan förförståelsen, deltagarnas beskrivningar samt verksamhetsstrukturen om och om igen. Jag har även kompletterat detta med litteratur samt övriga fakta som varit relevant för min frågeställning. Pendlingarna har stärkt mig och gjort det möjligt för mig att fördjupa mig i fenomenet som sedan tagit mig vidare till tolkningar och förståelse och detta har jag upprepat genom att göra om processen tills jag uppnått en så tydlig förståelse att jag inte fått fram nya relevanta fakta längre vilket är vad den hermeneutiska spiralen innebär (Westlund 2009:85–86). Jag har också konstant pendlat mellan min
förförståelse och den nya förståelsen jag nått och på så vid skapat mig helhetsbilden över hur personalen på ett HVB-hemmen upplever sitt arbete.
6.3 Datainsamling
Jag valde att använda mig av dialogiska intervjuer som innebär att intervjun har som syfte att kunskap uppstår i samspel mellan deltagaren och forskaren. Generaliserbar kunskap är inte mitt mål utan jag vill få fram deltagarens lokala, individuella och kontextuella perspektiv (Hallin & Helin 2018:14). Deltagarna i min undersökning kom till vår avtalade plats med sin förståelse för fenomenet och jag kom med min förförståelse. Min tanke var att vi under dialogens gång skulle uppnå en gemensam förståelse som grundade sig i den information vi utbytte med varandra. Min förförståelse omprövades flera gånger under dialogens gång vilket var nödvändigt för att den nya förståelsen skulle kunna skapas. Av mig som forskare så krävdes det därför att jag var öppen vad beträffar deltagarens tolkning av fenomenet. Hade jag inte varit det så hade jag inte varit öppen för nya tolkningar (Binding & Tapp 2008:23). Jag har använt mig av dialog med mina deltagare för att inte styra intervjun. Tanken var att uppnå ett så naturligt samtal som möjligt för att därifrån få så bra diskussioner som möjligt kring fenomenet. Tillvägagångssättet är det bästa för att vi skulle nå ett samspel mellan tolkning och förståelse. Jag var därför noga med att inte försöka applicera begrepp utan jag var ute efter att nya begrepp skulle komma utifrån den dialogiska intervjun. Någonting som är viktigt inom dialogiska intervjuer är förtroendet mellan deltagaren och forskaren för att kunna uppnå så givande dialoger som möjligt. Eftersom kunskap blir till genom samtalet så hade jag inte förberett en specifik intervjuguide utan jag hade i stället valt ut några ämnen och frågor som
20
skulle hålla oss inom det studerade fenomenet men lät deltagarna prata på och ställde följdfrågor. Detta gjorde att jag såg hur samtalet utvecklades. Frågorna blev ett tillfälle för gemensam utveckling och vi utvecklade då en förståelse inför fenomenet tillsammans (Hallin & Helin 2018:94).
Jag använde mig som tidigare nämnt av en enklare intervjuguide som inte var tänkt som ett frågeformulär utan mer stöttning för oss att hålla oss inom ämnet. Samtliga deltagare
informerades enligt de fyra etiska aspekterna som beskrivs under etiska överväganden längre ned mer ingående. Därmed så hade jag deltagarnas samtycke till att spela in intervjuerna och sedan transkribera dessa till min tolkningsprocess. Intervjuerna har genomförts på olika platser. Två av intervjuerna skedde på deras arbetsplatser, en skedde hemma hos deltagaren, en i en lekpark över en kaffe och den sista möttes vi upp för en fika. Valet av platser var på deltagarnas villkor där de kände sig mest bekväma att genomföra intervjuerna. Intervjuerna tog olika lång tid men samtliga samtal pågick mellan 40–80 minuter. Varje samtal avslutades med att jag frågade om jag uppfattat informationen korrekt och upprepade sedan lite av de största samtalsämnena varpå deltagaren kunde bekräfta att vi hade en gemensam förståelse för var vi hamnat till slut.
6.4 Urval
Urvalet i denna undersökning har bestått av 5 deltagare och har varit ett ändamålsenligt urval då jag ansåg det bäst lämpat då detta urval syftar till att deltagarna ska väljas utifrån att de kan ge informationsrika beskrivningar samt ge underlag till att besvara min frågeställning. I detta fall deltagare med kunskap och erfarenhet inom att arbeta på HVB-hem (Patton 2002:234). Jag valde att göra ett kombinerat urval för att få en så djup förståelse som möjligt och valde att använda mig av kriterieurval. Detta för att jag ville att deltagarna skulle uppfylla några förutbestämda kriterier som jag ansåg väsentliga (Patton 2002:238). Kriterierna jag hade på deltagarna var att de i nu läget skulle arbeta på ett HVB-hem, att de skulle ha arbetat minst 1 år och även ha gjort året på samma HVB-hem samt att de skulle arbeta heltid. Kriterierna tog mig då nästan automatiskt vidare till att kombinera kriterieurvalet med ett intensitetsurval. Intensitetsurval innebär att deltagarna ska ha information samt stor erfarenhet inom ämnet för att forskaren ska kunna få så mycket information som möjligt om fenomenet. Urvalen gjordes för att deltagarna skulle kunna beskriva verksamheten så som de känner till den och kunna ge mig en insikt och en djupare kunskap men också ett starkt uttryck i förhållande till
frågeställningen.
Beroende på vad man studerar för fenomen så kan urvalsmetoden ha fördelar och nackdelar. I denna studie väger fördelarna betydligt högre. En fördel med ett litet urval i detta fall är att deltagarna har stor erfarenhet och därmed kan bidra med en bra grund till att nå en gemensam förståelse. Nackdelarna kan vara att små urval gör att alla enskilda deltagare kan skilja sig så mycket åt. Trots detta så ser jag det ändå som en fördel till min frågeställning då en stor variation är vad jag söker. Det kommer ge mig en god chans att hitta mönster som är relevanta för deltagarna vilket i sin tur kommer att ge undersökningen en hög trovärdighet i förhållande till storleken på studien.
Datainsamlingen kommer att bestå av intervjuer och detta beskrivs ovan. För att intervjuerna skulle passa mina urval så valde jag 5 deltagare där jag såg till att kriterierna ovan var
uppfyllda. Utöver detta så ville jag uppnå en så stor variation som möjligt och därför såg jag till att blanda: kön, 3 män och 2 kvinnor, och ålder för att se om detta utgjorde en skillnad. Jag
21
såg även till att inte välja alla deltagare från samma HVB-hem utan deltagarna i denna studie kommer från 3 olika hem i Sörmland. Viktigt för mig var att deltagarna trots kriterierna skulle skilja sig åt så mycket som möjligt då jag sökte efter de primära faktorerna i varje enskild intervju. Urvalets storlek gjorde också att jag ville få så hög kvalitet på det begränsade urvalet som möjligt och även en så detaljerad beskrivning av varje intervju som möjligt för att kunna utläsa de gemensamma egenskaperna.
6.5 Analys
Hermeneutisk analys har en viktig aspekt och det är del och helhet. I min analys för denna undersökning så kommer delarna bestå av intervjuerna medan resultatet av intervjuerna kommer att utgöra helheten. Inför varje del så har jag haft med mig min förförståelse om helheten men när jag använt mig av analysprocessen beskrivet nedan så har helhetsförståelsen hela tiden ändrats och jag har fortsatt att analysera utifrån denna process till dess att jag känt att jag uppnått maximal klarhet både vad beträffar delarna och helheten (Ödman 2017:101). Förståelsen för det vi har framför oss uppkommer genom att vi tolkar, tyder tecken. Tolka behöver vi göra när vår förförståelse inte längre räcker till för att förstå det studerade fenomenet. Tolkningsprocessen är som att lägga ett pussel. Jag kommer genom delarna försöka bilda mig en föreställning av helheten som delarna utgör. Pussel metaforen innebär därför att delarna är bitar och vi kan inte få en helhetsbild om vi inte kan se delarnas innebörd och placera de i rätt sammanhang. Pendlandet mellan del och helhet, helhet och del, kommer hela tiden tillbaka och den hermeneutiska spiralen användas konstant för att kunna utgöra förståelse.
Analysprocessen har delats upp tre olika steg varav jag startat med en inledande tolkning där jag gått igenom varje intervju samt transkribering tills jag uppnått en så stor förståelse som möjligt inför materialet och därefter har jag kunnat kategorisera i teman. Jag har med andra ord sökt efter olika mönster i delarna. Saker som jag upplevt viktiga för deltagarna och som tagits upp vid flera tillfällen och därifrån gjort de till kategorier (Ödman 2017:98). Därefter kommer den fördjupade tolkningen där jag sett över kategorierna och gått djupare in i dess innebörd genom att jag försökt tyda tecken i varje kategori och sedan tolkat dessa. Jag har sedan sökt samband mellan dessa kategorier genom tolkning. Delarnas innebörd i relation till min valda teori började jag även att titta på här för att kunna nå en förståelse hur dessa hänger ihop. Teorin är den styrande delen vad beträffar min tolkningsprocess då det är den som lett mig i den riktning som anses relevant i förhållande till mitt material (Ödman 2017:99). Sista steget av tolkning är att finna huvudtolkningen. Den är baserad på deltagarnas verklighet och det är i detta steg som svaret på min frågeställning kommer att utgöras.
6.5.1 Inledande tolkning
I den inledande tolkningen så påbörjade jag mitt analysarbete för att får en större förståelse inför fenomenet med att lyssna igenom intervjuerna om och om igen. Jag läste sedan transkriberingarna av intervjuerna flertalet gånger för att få en översiktlig förståelse av
materialet för att sedan kunna nå en helhetsförståelse innan jag la mitt fokus på delarna. Målet var att förhålla mig fenomenologisk till texterna och ljudfilerna samt vara så öppen som möjligt till vad jag läste och hörde. Jag strävade efter öppenheten och försökte känna in deltagarnas livsvärldar och inte låta min egen förförståelse ta för stor plats (Ödman 2017:106). Hela tiden har jag fört anteckningar utifrån mina tankar om vad jag ansett kan utgöra mönster i intervjuerna. Resultatet av detta blev att jag nådde åtta teman.
22
6.5.2 Fördjupad tolkning
I den fördjupade tolkningen så hade jag som mål att behandla materialet vad beträffar de teman jag kommit fram till i den inledande tolkningen så objektivt som möjligt. Teman jag fann i den inledande tolkningen skulle här kunnat utökats. Detta om jag i den första
tolkningen inte gått in lika djupt som jag gjorde i denna tolkningsfas och då inse att jag förbisett väsentlig information. Teman kan här också falla då man inser att de inte
upprätthåller en tillräckligt hög relevans (Ödman 2017:121). I mitt fall föll två teman bort när jag gick in djupare i analysen och tillförde den valda teori och ett tema tillkom. Jag kunde då tydligare se likheterna som de åttaförsta temana redogjorde för och därmed minska dessa till fem teman. Förståelsen förnyades ytterligare och nådde en högre nivå när jag tillförde teorin och jag kunde ge mina tolkningar en teoretisk mening, de kunde nyanseras och fördjupas.
6.5.3 Huvudtolkning
Huvudtolkningen ska utgöra en helhet utifrån alla de tolkningarna som gjorts i den inledande och den fördjupade tolkningen i analysprocessen. Huvudtolkningen kommer att nå en högre abstraktsnivå och ge en förklaring av vad datan har betytt. Här kommer jag att leta mönster, skillnader och likheter för att se vad som kan binda dessa samman och därmed kunna besvara min frågeställning.
6.6 Etiska överväganden
Fyra aspekter vad beträffar etik måste forskaren ta hänsyn till och dessa är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet uppfyllde jag genom att informera deltagare både muntligt och via ett informationsbrev som mejlades till samtliga deltagare om undersökningens syfte. Information så som att deltagandet var på deras villkor samt att de när som helst hade rätt att avbryta sitt deltagande utan att behöva berätta varför för mig. Jag informerade även deltagarna om konfidentialitetskravet och att försäkrade samtliga att jag kommer att behandla deras personuppgifter konfidentiellt och se till att de förblir anonyma. Namn, stad och arbetsplats kommer inte att nämnas i studien men ålder samt att deltagarna är från Sörmland kommer att finnas med för att detta kan ha relevans för undersökningen. Detta godkändes av samtliga deltagare godkände. Jag informerade även samtliga deltagare om nyttjandekravet och bekräftade att materialet enbart kommer användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet 2002:14). Samtyckeskravet uppfylldes som tidigare nämnt genom att jag informerade alla deltagare att deltagandet var på deras villkor samt att de närsomhelst kunde välja att avbryta intervjun. Jag försäkrade mig även om att deltagarna korrekt mottagit informationen genom att låta samtliga upprepa sina rättigheter i studien samt att de haft möjlighet till att ställa och få svar på eventuella frågor.
7 Resultat
Resultatet kommer att redogöras för i de tre stegen beskrivna ovan, inledande, fördjupade samt huvudtolkning. Först kommer resultatet av den inledande tolkningen att beskrivas och kommer till största delen att utgöra en helhetsbild av mitt material. Presentationen av den preliminära tolkningen kommer tillägget med det teoretiska ramverket och därmed kommer tolkningarna att fördjupas. Citat från deltagarna kommer även att presenteras med påhittade namn för att bibehålla varje deltagare som en person. Huvudtolkningen kommer att binda samman undersökningens resultat utifrån de två första faserna samt till den valda teorin.
