Examensarbete i Socialt arbete Malmö universitet
61-90 hp Hälsa och samhälle
Verklighetens utmaning
Mötet med klient, hur redo är den nyutexaminerade
socionomen?
THE CHALLENGE OF REALITY
HOW READY IS THE NEWLY - QUALIFIED
SOCIAL WORKER WHEN MEETING THE
CLIENT?
Adam Mårtensson
Mårtensson, A. The Challenge of Reality. How Ready is the Newly- Qualified social worker when meeting the client? Degree project in Social work 15/30
högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of
Social work, 2020.
This paper examines five newly qualified social workers (NQSW) in Sweden who are in an intermediate position after graduation between education and working life in social work. The study aimed to investigate how the graduates felt prepared after training to execute professional conversations and meetings in social work with clients. Qualitative interviews were conducted for this paper, where the results show that the NQSW felt partially prepared for this. Some challenges were seen in the result related to conversations and meetings, amongst these, were their role in the exercise of authority, that showed that they had met deeper dimensions of authority than what their education had prepared them for. Through theories related to different roles based on Erving Goffman (2011), analysis has been made to different roles that NQSW needs to take on, and its impact on them. Results show, among other things, that NQSW perceive it as a difficult balance between being personal and professional in meetings with clients. The result also highlights personal and professional development for self-awareness from the education as helpful, but there was a wish for more of this during the social work program.
With theories of knowledge according to Gustavsson (2000; 2002), the results were also analyzed and presented about how NQSW obtained knowledge and how education made it possible to gather knowledge for conversations and meetings in the social work. It was found in the results, as in previous research, that theoretical knowledge from education that was linked to actual situations or practice, has been beneficial to NQSW in their professional practice. However, NQSW felt that the education could continue to be more related to practice and wished for more reality-based education. Based on this essay, one can also point out the importance of the transition between education and practical work. NQSW could be seen as they carried a certain vulnerability in the form of knowledge gaps, uncertainty of their role, and how practical social work is executed when the NQSW goes from education. They felt that introduction to the field was important given from the new workplaces. In this essay, they meant that they were given some opportunity and support in continuing developing their knowledge, related to meetings and conversations through further education and collegial support at their workplaces.
Keywords: Knowledge, Newly qualified social worker, Preparedness, Social work
Förord
För att detta examensarbete skulle bli möjligt att slutföra finns det en del personer jag skulle vilja tacka. Först och främst skulle jag vilja rikta ett stort tack till min handledare Charlotta Zettervall för värdefull feedback och handledning som inte bara fört arbetet framåt, men som även inspirerat med idéer under arbetets gång. Tack även till alla informanter som ställde upp under årets mest hektiska tid. Jag skulle även vilka rikta ett tack till vänner och familj som stöttat mig under arbetets gång. Ett specifikt tack till mina klasskamrater Jaqueline Rolf & Emil Laurin för stöd under uppsatsskrivandet och för skrattfyllda men även allvarliga lunchstunder vi delat under kursens gång.
Innehåll
1.Inledning & problemformulering ... 6
1.1 Syfte ... 7
1.2 Frågeställningar ... 7
2.Tidigare forskning ... 7
2.1 Positiva upplevelser från utbildning ... 8
2.2 Brister i kompetens, förhållningssätt & verktyg ... 9
2.3 Avsaknad av praktisk förankring ... 10
2.4 Nyutexaminerade socialarbetares sårbarhet ... 11
2.5 Ansvarsfördelningen i kompetensutveckling ... 12
3.Teori ... 12
3.1 Dramaturgi, rolldistans & intrycksstyrning ... 12
3.2 Praktisk klokhet och kunskapsvägar ... 13
4. Metod ... 14
4.1 Urval ... 15
4.2 Tillvägagångsätt ... 15
4.2.1 Beskrivning av informanterna ...16
4.3 Forskarrollen och förförståelse ... 17
4.4 Forskningsetiska överväganden ... 18
4.5 Analysmetod ... 19
5. Resultat & Analys ... 20
5.1 Socionomens nya kläder- “Myndighetsrocken” ... 20
5.1.1 Den nya socionomens upplevda underläge ...20
5.1.2 Balansen mellan personlig & professionell ...22
5.1.3 Den utmanande myndigheten ...24
5.2 Självkännedomens betydelse ... 25
5.2.1 ”Desto bättre vi mår, desto bättre arbete” ...25
5.2.2 Lugnet trots storm ...26
5.2.3 Personlig och professionell utveckling ...26
5.3 Den ojämna samtalsmetodiken ... 27
5.4 Socionomens kunskap, hur förvärvas? ... 30
5.4.1 Teorins tydlighet i praktik ...30
5.4.2 Handlingens kraft ...32
5.4.3 Den tysta kunskapen ...33
5.5 Bryggan utbildning till praktik ... 34
5.5.1 Se mig, led mig, stötta mig ...35
5.5.2 Programinnehåll & verkligheten ...36
7.0 Referenser ... 40 Bilaga 1: Intervjumanual ... 42 Bilaga 2: Missivbrev ... 44
1.INLEDNING &
PROBLEMFORMULERING
Nyutexaminerade socionomstudenter kan uppleva svårigheter när de kommer ut i det praktiska fältet efter avslutad utbildning, hur kommer det sig? De nyutexaminerade socionomerna visar sig i undersökningar sakna tillräcklig praktisk förankring under utbildningen för att kunna förbereda sig för sitt arbete som socionom och önskar sig haft mer praktisk träning för möten och samtal (Tham & Lynch 2014). Som socionom kan en genomgå tuffa och påfrestande möten i sitt arbete. Det kan innebära att en som professionell socionom skall ta viktiga beslut i olika ärenden och det innebär även kontakt med klienter och anhöriga som kan verka ansträngande i samtal och möten för den enskilde socionomen (Arbetsmiljöverket 2018; Stanley & Bhuvaneshwari 2018). I Arbetsmiljöverkets (2018) rapport beskrivs det att socionomer använder sig själva som verktyg i det dagliga arbetet med klienter och ser det av stor vikt att ha personliga resurser för att kunna agera som ett arbetsredskap, men även vikten av resurser och stöd från sin arbetsplats (a.a.).
Efter examen upplever nyutexaminerade socionomer att det är svårt att ta sig an möten i det sociala arbetet och menar på att de saknar kunskap i hur en skall kunna utföra och ta svåra samtal och att kunna hantera konfliktfyllda situationer med klienter (Tham & Lynch 2019). Andra undersökningar visar att studenterna kände sig relativt redo för att arbete på fältet, men fortfarande saknade praktiska verktyg kring hur en hanterar och gör riskbedömningar och hanterar konfliktfyllda möten (Wilson 2013).
I svensk kontext beskrivs det praktiska lärandet inom socionomutbildningen ha minskat genom åren och den teoretiska förankringen har getts mer plats. Flera studier beskriver att det är en utmaning att balansera det teoretiska och praktiska samt den personliga utvecklingen i socionomprogrammen (Tham & Lynch 2014). Skiftet eller fördelningen anses bero på en allt tydligare akademisering av socionomprogrammet som skett (a.a.). För att kunna ta ut en socionomexamen finns det regler och förordningar till vad studenterna ska ha med sig från utbildningen vid examen. Bland annat skall studenten ha kunskaper i hur en tillämpar lagar och förordningar kopplat till det sociala arbetets fält och utveckla en empatisk förmåga och självkännedom (Högskoleförordning 1993:100). Socialt arbete sägs bygga på relationsskapande mellan socionomen och med den personen som söker hjälp och stöd (Stanley & Bhuvaneshwari 2018). I samtal och möten menas empati var ett viktigt drag. När det kommer till empati så är det en viktig del för att kunna förbereda socionomen på att möta svåra eller konfliktfyllda situationer och till att förstå en annan människa (Rydén & Wallroth 2013). Empati är utöver att kunna förstå andra människor, även ett sätt att kunna agera efter den förståelsen (a.a.). Stanley & Bhuvaneshwari (2018) belyser vikten av empati i vårdinriktade yrken som socialarbetare och att empati som en av de mest essentiella delarna i en hjälpande relation (a.a.).
Studenter skall även enligt målen för socionomexamen ha med sig ett etiskt förhållningssätt och skall dessutom visa på att hen har en förmåga till ett professionellt förhållningssätt och bemötande (Högskoleförordning 1993:100). Forskare har tagit fram och belyst olika delar som är av stor vikt inom
det sociala arbetet. Däribland beskrivs det att den sociala relationen mellan socialarbetare och klient är en viktig beståndsdel för ett gott socialt arbete (Stanley & Bhuvaneshwari 2018). Relationen mellan dessa två aktörer kan ses som en brygga genom kommunikation där relationen emellan kan generera fördelar, däribland att relationen i sig själv kan ha inverkan på förändringsarbetet (a.a.) Lagarna och förordningarna porträtterar vad socionomer bör ha med sig efter examen, men undersökningar visar att nyutexaminerade upplever sig sakna vissa delar i relation till samtal och möten. En utvärdering av socionomprogrammet i Sverige har gjorts där en rekommendation gavs kring att socionomutbildningen bör ha en bred grund som bas och denna skall vila på en vetenskaplig grund (Högskoleverket 2009). Den visade även att studenter som går programmet skall få med sig yrkesspecifik och professionell kompetens och skicklighet med sig efter examen (a.a.). Hur upplever nyutexaminerade sin kunskap i möten och samtal med klienter efter examen? Vad är upplevelsen kring yrkesspecifik och professionell kunskap vid äntrade av praktik efter utbildning i relation till samtal och möten? Jag vill undersöka detta ämne och fördjupa kunskapen av fältet då det i tidigare forskning kommit fram att samtal och möten varit svårt att hantera, men inte på vilket sätt. Min intention är att vidare undersöka denna problematik och genom detta ämnar jag till att ge en bild av hur det ser ut för eventuell vidare djupdykning och forskning i ämnet. Jag vill undersöka och belysa bryggan mellan teori och praktik när det kommer till hantering av mellanmänskliga möten och professionella samtal i det sociala arbetets praktik. Detta leder in till denna uppsats syfte och frågeställningar.
1.1 Syfte
Syftet med undersökningen ämnar till att få en bild kring hur nyutexaminerade socionomer upplever förberedelsen att hantera och genomföra mellanmänskliga möten och samtal med klienter efter avklarad socionomutbildning.
1.2 Frågeställningar
- Vilka är nyutexaminerade socionomers upplevelser av mellanmänskliga möten med klienter i praktiken?
- Upplever nyutexaminerade socionomer att de har verktyg och kompetens från utbildning för att möta klienter i det sociala arbetet?
- Hur upplever den nyutexaminerade socionomen möjligheten att omsätta teori från utbildningen i klientmöten i praktiken?
2.TIDIGARE FORSKNING
I denna del kommer jag presentera tidigare forskning på området i relation till uppsatsens syfte och frågeställningar. På valt ämne kring nyutexaminerades upplevelser kring förberedelse inför möten och samtal, berörs forskning på nationell såsom på internationell nivå. Genom bearbetning av den tidigare forskningen kan en se en viss dissonans och ambivalens kring huruvida utbildningen varit hjälpsam och gett studenter den kompetens de upplever sig behöva för att klara sig i praktiken. Genomgående visar undersökningarna och forskningen på att studenter upplever att de generellt sett upplever att de fått tillräckligt för att klara sig kompetensmässigt, men ändå visar alla undersökningar på olika brister, främst när det gäller verklighetsförankring, samtal, konflikthantering och en sårbarhet i den
nya rollenvar också framträdande hos nyutexaminerade socionomer. Sårbarheten menar jag kan tolkas ur olika rädslor, känslor kring att känna sig oförberedd och osäker i sin roll från student till praktik som redovisas. Den tidigare forskningen utgår både från forskning om studenter i slutet av utbildning (Wilson 2013, Tham & Lynch 2014 Beddoe Et al. 2010, Agillas 2010, Frost, Höjer & Campanini 2013, Stanley & Bhuvaneshwari 2018), om studenter som varit ute på fältet ett tag (Tham & Lynch 2019, Agillas 2010) samt utbildares upplevelser av hur förberedda studenter är från utbildningen (Beddoe Et al. 2010). Detta för att möjliggöra flera perspektiv och få en bredare bild av tidigare forskning och kunskapsläge för det valda området. Att finna tidigare forskning specifikt kring just samtal och möten var svårt. Dock var det områden som berörs generellt i delar av forskning kring studenters förberedelse från utbildning.
Vid sökande av tidigare forskning utgick jag från mina frågeställningar till studien och använde olika nyckelord från dessa. Exempel på ord som användes i sökningen var Newly- qualified social workers och preparedness. Efter genomläsning av passande forskning på området fann jag olika teman såsom fördelar och nackdelar som nyutexaminerade socionomstudenter fått med sig från utbildning, sårbarhet hos nyutexaminerade samt avsaknad kring praktisk förankring i utbildning.
2.1 Positiva upplevelser från utbildning
Forskningen visar på att utbildning för att bli socialarbetare är komplex, med många olika delar att ta in och lära sig inför sin framtida yrkesroll. Wilson (2013) ställer frågan, vad som är realistiskt att ha med sig från utbildningen? Kan en verkligen få med allting som en behöver? (a.a.). Wilson (2013) undersökte med hjälp av kvantitativ och kvalitativ metod studenter för att se deras uppfattningar kring styrkor och begränsningar i deras akademiska utbildning inom socialt arbete. Wilsons (2013) mål var att få fram data och resultat med behov från studenterna för att vidareutveckla utbildningen. Studenter intervjuade i fokusgrupper visar i Beddoe et al. (2013) att de kände sig förberedda av utbildningen, men bar fortfarande på en osäkerhet kring hur klientarbetet skulle gå i praktiken (a.a.). Andra studenter såg att utbildningen hade gett den nödvändiga kunskapsbasen de behövde och såg denna bas som en start till fortsatt lärande (a.a.). I Wilsons (2013) studie framhålls det att studenterna varken var nöjda eller missnöjda, men vid frågan om vad som varit positivt målade studenterna upp värderingarna inom det sociala arbetet och att ha fått lära sig grundstenar i en icke-kränkande praktik som positivt (a.a.). Det framhölls även att de fått träning i att kunna se klienters olika behov och att kunna föreslå möjliga interventioner (a.a.). Det negativa kring deras utbildning var att de upplevde en avsaknad av verktyg kring exempelvis för riskbedömningar i klientmöten, hur en utvecklar handlingsplaner och hur en arbetar med olika grupper och communities (a.a.). Det kan tolkas som att ett grundläggande tankesätt och reflektionsförmåga gavs under utbildningen, men att praktiska verktyg i möten saknades. Studenter i England upplevde dock att deras kunskaper och kompetens ökade genom att de fick vara ute i praktik och där studenterna uppgav att det praktiska lärandet fick en plats under utbildningen (a.a.). Studenterna uppgav att det var svårt att veta hur en skulle närma sig de verkliga situationerna på fältet och förutom praktiken som stöd och utvecklande i deras kompetens och utbildning, nämndes rollspel som positivt (a.a.). Detta beskrevs av studenterna som en möjlighet att närma sig svåra eller “riktiga” situationer (a.a.).
I Agillas (2010) kvalitativa intervjustudie från Australien där både studenter före examen och examinerade studenter visade på att de som var i övergången mellan
studier och praktik upplevde farhågor kring hur deras nya kunskap skulle tas emot när de äntrade det sociala arbetets fält. Studenterna upplevde att de blev överraskade kring mottagandet av dem i praktiken och uppgav sig förvånade över den omfattning av stöd och handledning som de fick på sina arbetsplatser, då de innan praktik inte förväntat sig få så mycket stöd som de fick (a.a.). I engelsk kontext
upplevde även studenterna att de fått stöd, detta i form av handledare som stöttade och möjliggjorde för de nya socialarbetarna att vidareutveckla sin kompetens. (Wilson 2013).
2.2 Brister i kompetens, förhållningssätt & verktyg
I Tham & Lynch (2019) intervjubaserade studie där nyutexaminerade studenter varit ute i fyra månader på fältet, pekade studenterna inte på vad de hade lärt sig utan mer av vad de önskade att de hade fått med sig för att kunna utföra det dagliga arbetet som socionom och upplevde sig till viss del oförberedda (a.a.). De nyutexaminerade påpekade att det hade varit bra för dem om de hade fått mer förberedelse kring de arbeten och positioner de faktiskt skulle ut till efter examen (a.a.). När det kommer till arbetsplatser visade det sig i forskningen att studenterna inte var redo att ta arbete inom “tuffa” delar inom det sociala arbetet Tham & Lynch 2014; Wilson 2013; Beddoe Et al. 2010). Barnavårdsärenden nämndes som ett av dessa arbeten som beskrevs vänta innefatta svåra samtal och möten där det upplevdes ligga ett stort ansvar på socionomen (Tham & Lynch 2014; Wilson 2013). Tham & Lynchs (2014) studie baserades då på upplevelser för studenter nära examen kring deras utbildning, färdigheter och kunskap samt den framtida rollen som socialarbetare (a.a.).
Resultaten visar på att de nyutexaminerade inte visste hur de skulle hantera svåra samtal, innefattande bland annat argsinta klienter, hot och våld, kommunicering av svåra beslut i ärenden, maktutövning samt tolkning av signaler i hotfulla situationer (Tham & Lynch 2019; Wilson 2013). De nyutexaminerade uttryckte att de hade kunskap exempelvis och hur lagen fungerar men inte hur en som socionom hanterar svåra delar i möten, bland annat samtal (Tham & Lynch 2019). Genom att studenterna inte upplevde att de hade med sig de praktiska verktygen uttryckte dem att de upplevde att klienterna kom till korta i arbetet och riskerade att bli mer förtryckta (a.a.).
Tham & Lynch (2019) framhåller vikten av att tidigt under utbildning till socionom få in färdigheter relaterade till relationsskapande och påpekar att det är en viktig del i processen att bygga upp en professionell identitet som socionom, men också för att förbereda studenter för den verkligheten som kan te sig som stressig och krävande när nyutexaminerade kommer ut på arbetsfältet (a.a.). I Wilson (2013) belyser även forskaren att studenterna hade svårt att länka teorin som de fått till sig under utbildning i praktiken, speciellt kring kommunikationsfärdigheter och som tidigare nämnts i krävande samtal och konflikter (a.a.).
Stanley & Bhuvaneshwari (2018) mätte och jämförde i en kvantitativ studie första- och tredjeårs studenter kring deras upplevda empati, emotionella intelligens och resiliens med olika mätskalor (a.a.). Studien visar på att dessa tre drag är viktiga att ha som socialarbetare i bland annat relationsskapande (a.a.). När det kommer till empati beskrivs detta som ett verktyg som är viktigt i alla vårdande yrken, däribland socialt arbete och är en beståndsdel för att kunna skapa meningsfulla relationer och en kärna i arbete med personer som befinner sig i utsatta eller sårbara positioner
(a.a.). Emotionell intelligens beskrivs i studien med ord som att besitta en kunnighet emotionellt och att inneha en social kompetens att använda i mellanmänskliga relationer (a.a.). Den emotionella intelligensen refereras till att innebära att en som socialarbetare kan förstå och hantera sina känslor. Detta för att möjliggöra att arbeta med klienter i beslutsfattande och för att kunna vara engagerad i de personer som socialarbetaren arbetar med, som en slags självkännedom (a.a.). Resiliens menar forskarna är ett drag som används i relation till klienter och ett sätt för en som professionell att kunna arbeta med emotionellt påfrestande öden utan att påverkas för mycket och riskera att bränna ut sig (a.a.). I undersökningen visar resultatet på att studenter hade utvecklat samtliga tre drag under utbildningens gång jämfört med när de startat (a.a.). I resultatet visar även forskarna på implikationer som kan vara viktiga i utbildningar inom socialt arbete. Bland annat nämner forskarna att i en yrkesgren med hög arbetsbelastning och ökad byråkratisering är det av stor vikt att ha verktyg att kunna hantera stress och påfrestande situationer som en kan möta i sin yrkesroll (a.a.). De menar på att verklighetsbaserad träning bör ges under utbildning för att utveckla dessa ovan nämnda viktiga drag, samt få feedback och vägledning för att möjliggöra den kunskapen (a.a.).
2.3 Avsaknad av praktisk förankring
Forskningresultaten på området visar på att studenterna upplevde en avsaknad av praktisk förankring av det som de lärt sig teoretiskt under utbildning. Detta förklaras bland annat genom en dissonans av hur idealet av hur en som socialarbetare skall vara och hur en ska lära sig, jämfört med hur verkligheten som praktiskt arbete är som socialarbetare (Agillas 2010). I en komparativ studie som gjordes mellan utbildningar till socialarbetare i England, Italien och Sverige tydde resultatet av undersökningen på att studenter uttryckte en ambivalens i inställning till teori. Med detta menat på att studenter upplevde det som svårt att sätta in teorin i en praktisk kontext för att sedan kunna använda dessa (Frost, Höjer & Campanini 2013). I en undersökning från Nya Zeeland belystes en annan oro som kom både från studenter och från utbildare där de adresserade en oro för om studenterna skulle kunna möta de krav och förväntningar som det praktiska fältet och arbetsgivare hade på nya socialarbetare (Beddoe Et al. 2010).
Genomgående för den tidigare forskningen som bearbetats i denna uppsats är att när en praktisk förankring fanns, verkade dessa inslag som ett stöd för studenterna i deras utveckling gällande kompetenser och för en förankring i det praktiska arbetet utanför utbildningen. Den tiden som studenter haft praktik visade sig vara ett viktigt inslag för studenterna att se och känna hur det verkliga sociala arbetet tedde sig (Tham & Lynch 2019, Frost, Höjer & Campanini 2013, Wilson 2013). Praktiken visade sig även vara viktigt för att studenterna kunde finna förebilder ute i det sociala arbetet (Tham & Lynch 2014). Att finna förebilder framhävdes vara viktigt i flera studier och gav inte bara en inblick i arbetet men, även en möjlighet att identifiera sig med fältet samt börja en socialisering in i den nya rollen som socialarbetare (Tham & Lynch 2014; Frost Et al. 2013).
När det kommer till praktiken visar forskningsresultat på att det fanns skillnader mellan olika länder, då fokus på praktikperioderna som varit olika långa och disponerade olika beroende på vilket land och vilken sorts regim som styr (a.a.). I Sverige pågår praktikperioden under en längre sammanhållen tid, medan den i Italien och England är implementerad som en del av vissa specifika kurser (a.a.). I England som menades ha en liberal välfärdsmodell fanns det en tydligare styrning av vad studenterna skulle lära sig och visade tydligare vad som var önskvärt att
studenterna hade med sig för verktyg och kompetenser efter utförd praktik (a.a.). I Sverige visade sig praktiken vara positiv för studenterna, men där upplägget av praktiken kritiserades. Detta för att praktikperioden oftast varade en längre period och att studenten på detta sätt enbart fick möjlighet till en praktikperiod (a.a.). Resultaten visar på att det problematiska med enbart en period innebär att om en student fick en mindre bra praktikplats kunde chansen att få den viktiga praktiska förankringen gå förlorad och studenten gick då miste om insyn i det praktiska sociala arbetet (a.a.).
De nyutexaminerade i Tham & Lynch (2019) uppger att de under utbildning fick skriva arbeten relaterade till det praktiska fältet och hade önskat mer av denna form för att få en förståelse kring socialt arbete utanför utbildningen och öka förståelsen kring sina arbetsplatser (a.a.).
I Tham & Lynch (2014) beskrivs det att i Sverige och i socionomutbildningen så har en akademisering av utbildningen tagit större plats och de belyser att praktiken i utbildningen haft ordentliga nedskärningar genom åren (a.a.). Med detta menar forskarna att det praktiska lärandet har försvunnit mer och gett större plats åt den teoretiska förankringen i socionomutbildningen. Studenter i den undersökningen visade tydligt på att praktiken varit ett viktigt inslag under deras utbildning och de hade en önskan om ännu en praktikperiod (a.a.). Frost Et al (2013) nämner även att studenterna i den undersökningen upplevt att de växt med tio år efter att ha fått vara ute i praktik och sett det sociala arbetet (a.a.).
2.4 Nyutexaminerade socialarbetares sårbarhet
Att uppleva sig oförberedd visar i undersökningar resultera i en slags sårbarhet hos de nyutexaminerade. Osäkerheten kring hot och våld i arbetet visar i Tham & Lynch (2019) på att vissa nyutexaminerade blivit sjukskrivna vid ett tidigt stadie samt blev i behov av stöd från psykolog (a.a.). En skillnad i sårbarheten sågs till de studenter som tagit arbete vid samma arbetsplats där de tidigare utfört sin praktik och hade lättare att ta sig an svåra ärenden på sina tjänster (Manthorpe 2014).
I andra studier kunde det tydas att studenterna upplevde sig själv bära ansvaret för sin egen emotionella utveckling och framväxt (Frost, Höjer Campanini 2013) och upplever sig inte fått det stödet av utbildningen. De upplevdes sakna verktyg för att bearbeta vem en själv var och hur en fungerade som person (a.a.). Andra studier som litteraturstudien av Newell & Nelson Gardell (2014) beskriver att studenter på grund av bristen på praktisk erfarenhet hade en större sårbarhet innan praktikplacering för riskfaktorer till bland annat sekundärtraumatisering, utbrändhet och empatitrötthet (a.a.). Studien pekar på vikten att få in kunskap kring självomsorg inom program som socialt arbete och påpekar värdet att ha den kompetensen med ut på fältet (a.a.).
Andra sårbarhetsfaktorer som redovisades i studierna var bland annat att de nyutexaminerade bar på olika rädslor. Exempelvis fanns det en rädsla för en dissonans mellan den nyutexaminerade och dennes framtida kollegor. Frågor dök upp kring om huruvida de trodde sig kunna hålla fast vid sina inlärda värderingar som de fått genom utbildning när de väl mötte kollegor på fältet, samt en rädsla att bli osams med sin framtida arbetsgrupp (Agillas 2010, Beddoe Et al. 2010).
2.5 Ansvarsfördelningen i kompetensutveckling
Skall socionomutbildningen i Sverige vara en generalistutbildning eller bör det finnas en specialisering? Det är en fråga Tham & Lynch (2019) belyser i sin studie samt frågar vart gränsen skall gå gällande ansvar mellan utbildning och arbetsgivare i relation till kompetenser (a.a.). I övergången från studier i socialt arbete till arbetsplatser framhävs det att även klienter skulle gynnas av att studenterna efter utbildning får en ordentlig introduktion och stöd ute på fältet (a.a.). I Jack & Donnellan (2010) i Beddoe et al. (2010) hävdas det att en kvalificerad utbildning i socialt arbete skall mer ses som en bas och grund till ett fortsatt lärande ute på fältet, än att arbetsplatsen skall förvänta sig att få in fullärda studenter efter att de tagit examen (Beddoe Et al.2010). Utbildare inom socialt arbete i Nya Zeeland poängterar vikten av att studenter bör veta hur framtida arbetsplatser kan te sig samt vad en som student kan förväntas möta i praktiken (a.a.). Utbildarna betonar vikten av en brygga mellan utbildning och praktik när studenter skall ta examen och övergå i arbete. Detta för att studenterna upplevdes behöva mycket stöd i början av sina karriärer (a.a.). I forskningen uttrycker författarna förslaget om stöd för studenter genom att assistera de nyutexaminerade från att ha varit en skyddad student till att bli en hängiven och engagerad socialarbetare (a.a.). Wilson (2013) menar även på att arbetsgivare inom det sociala arbetet och utbildningen bör jobba närmare samman under utbildningen och specifikt under studenternas praktikperiod, men menar även på att detta samarbete för studenterna och deras utveckling bör fortgå efter utbildningens slut (a.a.).
3.TEORI
I denna uppsats valde jag att använda mig av olika teorier och teoretiska resonemang för att kunna analysera det materialet som inhämtats. Vid transkribering av materialet visades en tydlig bild av vikten på relationer mellan socionom och klienter och vad dessa relationer gav för utmaningar samt hur de påverkades när de nyutexaminerade kom ut i praktik. Utifrån detta valde jag att använda mig av Erving Goffmans dramaturgiska begrepp (Ritzer & Stepnisky 2015; Goffman 2011). Den valda teorin kändes relevant i det avseendet att den fångade in många delar av exempelvis möten, förväntningar på den professionella, samt av hur uppfattningar av professionellt bemötande målas upp och även uttrycks av de informanter som medverkat i denna uppsats.
I intervjuerna framkom det även en del referenser som påtalade en avsaknad av verklighetsförankring i teori och avsaknad kring praktisk brygga till de teorier som lärts ut under utbildningen. För att kunna möjliggöra en analys och för att få perspektiv i detta fält valde jag att utgå från teorier om olika kunskapsformer och hur de kan förvärvas exempelvis genom situationsbunden kunskap och handlingsbaserad kunskap. Det framkom även i resultat olika sorters kunskap som var svårare att förklara ursprunget till och därav kommer även begreppet tyst kunskap att användas för att möjliggöra sätt att se på denna kunskap och tillvägagångsätt.
3.1 Dramaturgi, rolldistans & intrycksstyrning
Goffman utvecklade en teori inspirerad av teatern och dramaturgins värld med fokus i interaktion mellan aktörer och publik (Ritzer & Stepnisky 2015). Denna teori är en av många av de symbolisk-interaktionistiska teorier som Goffman gjorde
ett namn för sig inom modern sociologisk teori (a.a.). Goffman förklarade att “jaget” ej var aktörens egendom utan ett resultat av den ömsesidiga påverkan mellan aktör och dess publik (Goffman 2011; Ritzer & Stepnisky 2015). Den ömsesidiga påverkan beskriver Goffman också som känslig för avbrott samt hinder och kärnan i teorin kring dramaturgin behandlar om hur en som person avvärjer eller minimerar avbrott (Ritzer & Stepnisky 2015). Aktörerna i dramaturgin har en medvetenhet att de behöver i vissa avseenden ha kontroll över och tämja publiken, i en förhoppning att få publiken att på frivillig basis göra eller te sig så som aktörerna ser som önskvärt (a.a.). Ur teorin och kring tämjandet av publiken kan en se det som ett sätt att styra publiken på det sättet en såg som passande för syftet. Goffman använde ordet intrycksstyrning som en benämning på det tillvägagångssätt som aktörer använder i interaktion med publiken när problem närmar sig och hur en bemästrar dessa (a.a.). I teorin beskrivs det om publiken på något sätt lyckas ta sig in på den bakre regionen av scenen, blir det med större sannolikhet svårare för aktören att utföra ett framträdande (a.a.).
Goffman talade även i de dramaturgiska termerna kring främre och bakre regionen på scen. På den främre delen av scenen, den mot publiken innefattades ett manér och framträdande av hur saker går till och skall presenteras och ses som relativt fast (a.a.). Inom begreppet främre region innefattar även Goffman uttryck som den personliga fasaden som beskrivs som den del publiken får ta del av och identifierar med de aktörer som framträder på scen och innefattar även publikens förväntningar på vad aktören skall ha med sig (Goffman 2011). Exempel på sådana karakteristika innefattar hållning, val av kläder, sätt att tala på, gester och liknande (a.a.). Goffman menar på att aktören inte själv skapar sin scen utan väljer den som visas och är utstakad på förhand (a.a.). Även om det fanns delar som aktörer ville visa utåt på scen menar Goffman att vissa delar av en själv undanhålls från publiken (Goffman 2011) En teknik som finns inom detta begrepp är mystifiering (a.a.)och beskrivs som en handling aktören gör för att begränsa kontakten med publiken och för att förhindra att publiken kommer alltför nära aktören (a.a.). Detta i en förhoppning att publiken skall känna respekt gentemot denna och undvika ifrågasättande och försöka bibehålla en social distans (a.a.).
Goffman använde sig också av frasen rolldistans som ett teoretiskt perspektiv gällande att personer inte kan stanna i samma roll hela tiden (a.a.). Rolldistans förklaras som något en gör när en separerar sig själv som människa från de olika roller som en framhäver eller spelar (a.a.). Teorin innehåller förklaringar som visar att människor i högre positioner eller högt uppsatta yrken tenderar att använda rolldistans mer än personer som är utanför den kategorin, som ett sätt att skydda sig eller skärma av och visa på hur ens sociala status är. Detta som ett sätt att påverka i sociala sammanhang (a.a.).
3.2 Praktisk klokhet och kunskapsvägar
Vad innebär kunskap och praktisk klokhet och hur förvärvas den? Gustavsson (2002) beskriver praktisk klokhet som ” [..] består alltså i förmågan att möta konkreta situationer med lyhördhet och fantasi. ” (a.a.:108). Gustavsson (2002) menar på att en förvärvar denna praktiska klokhet genom situationer i det verkliga livet och genom det vi möter. Alltså att den praktiska klokheten ges inte främst genom teoretisk utbildning och att delta i undervisning (a.a.:109). Den praktiska klokheten menar Gustavsson (2002) att den enskilde behöver i olika situationer, exempelvis etiska frågor och i mänskliga avgöranden och är en annan kunskap än den vetenskapliga och regelmässiga kunskapen.
I de fall som en kan förklara vad en gjort och det som utförts, benämns som färdighetskunskap, men i de fall som det inte finns en tydlig förklaring eller ord för det som har gjorts kan detta förklaras som tyst kunskap (a.a.). Kunskap som vi tar del av i livet, som vi utför men som vi inte kan konkretisera i ord och förklara (a.a.). Kunskapen kan även förklaras som någonting som görs praktiskt, kroppsligt eller med sina händer och en kunskap som oftast inte kan förklaras verbalt kring varför eller hur personen gör (a.a.).
Situationsbunden kunskap förklaras som en slags kunskap som förvärvas genom
praktiskt lärande och är sammankopplat med den situation där den praktiseras (a.a.). Gustavsson (2002) förklarar kunskapen som något som förvärvas genom att eleven succesivt kommer att finnas i ett visst socialt sammanhang (a.a.). Det kan förklaras som en situerad kunskap och hävdas att en elev lär sig kunskapen när den är bunden samman med den situation som den praktiseras (Gustavsson 2000). I den situerade kunskapsinlärningen innefattas inte bara att lära sig den situationen där den praktiseras utan även till att kunskap sker genom deltagande. Då menat att eleven först är ute i periferin, för att sedan tas mer in mot mitten och växa mot det centrala i kunskapen (a.a.). Närmare förklarat att en börjar med enklare uppgifter sedan succesivt skolas in för att möjliggöra att ta på sig mer komplicerade uppgifter (a.a.). En kunskap som menas sakna förankring till en situation eller praktisk kontext kallas påståendekunskap och kan exemplifieras med det som eleven läser i utbildningar såsom teorier och vetenskaplig kunskap (Gustavsson 2002).
När det kommer till vetande som innefattar det praktiska och där det är svårare att skilja mellan teori och praktik kan det förklaras som en handlingsbaserad kunskap (a.a.). Hur var och en tänker och därefter gör. Den hänvisar till pragmatismen och tar spjärn från det vi gör och utför i våra handlingar och en tanke är att vi gör det som känns bra så länge den känslan finns (a.a.). När denna handling inte längre känns bra, tar vi en annan väg och på så sätt behöver ta ett nytt spår och där en behöver anpassa sitt samtal eller handling efter de nya förutsättningarna (a.a.). Gustavsson (2002) refererar i relation till pragmatismen och den handlingsbaserade kunskapen till ”Learning by doing”, en teori av John Dewey, att vi lär genom att göra (a.a.).
För att besvara forskningsfrågorna och skapa fler möjligheter till att bygga en förståelse av materialet kommer jag gå vidare med Goffmans teorier just utifrån olika roller och speciellt rolldistans och intryckstyrning. Roller om hur en förväntas vara, förväntningar på sig själv och från samhället. När det kommer till valet av kunskapsteori så kan dessa förklaringsmodeller behövas för att skapa en förståelse kring informanternas utsagor kring kunskapsinhämtning och inlärning. Efter nedanstående metodkapitel kommer jag gå vidare till resultat och analys där dessa teorier används för att tolka och analysera materialet.
4. METOD
Nedan kommer metoder som använts under arbetets gång att presenteras. Kapitlet kommer ge en beskrivning av urvalsprocess, tillvägagångsätt, beskrivning av informanter, forskarrollen och förförståelse. Kapitlet innehåller även forskningsetiska överväganden som gjorts i samband med undersökningen och kapitlet avslutas med beskrivning av analysmetod.
4.1 Urval
Urvalet för denna studie var nyutexaminerade socionomer. Vid avgränsning av urvalet var grundtanken att fokusera på socionomstudenter som tagit examen under juni 2018 och januari 2019. Valet av dessa årskullar motiveras genom att utföra intervjuer med nyutexaminerade studenter kunde det finnas en större möjlighet att dessa har etablerat sig på arbetsmarknaden och tagit arbete inom det sociala arbetets fält. Valet föll också på dessa personer med då de haft tid att börja utföra professionella samtal och möten med klienter i praktiken. Anledningen till att jag inte valde de som examinerats före respektive efter de valda årskullarna var att av de nyutexaminerade skulle ha haft en möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Gällande årskullarna som kommit före urvalet kunde risker finnas att studenter hunnit glömma delar av utbildningen. Sökandet efter informanter upplevdes som svårt, detta då det var kort om tid samt svårigheter uppkom att hitta informanter som kunde ställa upp under höst och vinter. Efter handledning valde jag att bredda urvalet och ta med nyutexaminerade från juni 2019, då informanter från denna grupp var mer tillgängliga. I processen med intervjuerna uppfattades det ändå att studenter från 2019 var ett passande urval, detta då samtliga informanter hade arbetat sedan examen och haft nästan sex månaders erfarenhet, samt börjat hålla i samtal och möten i fält. Detta kommer att beaktas i analys av det insamlade empiriska materialet. I intervjuerna framkom det att vissa av dessa nyutexaminerade socionomer hade svårt att komma ihåg allt från utbildningen. Möjligtvis hade det varit svårare för studenter från ursprungsurvalet att komma ihåg deras förberedelse från utbildningen då de varit än längre på fältet och hade kunnat riskera att resultera i spekulativa gissningar av vad de hade lärt sig.
I detta examensarbete gjorde jag ett snöbollsurval och arbetade efter de riktlinjer som Ahrne & Svensson (2015) tar upp för denna urvalsmetod. I sökandet av informanter sträckte jag mig till personer i mitt nätverk av socionomer, vänner och bekanta, tidigare chefer, medstudenter, introduktionsprograms-ansvariga och före detta kollegor för att se om de kunde föreslå informanter till denna studie. Totalt tillfrågades ca 40 personer som i sin tur tillfrågade andra arbetskollegor och bekanta som kunde tänkas passa in i urvalet. I studien som ämnade till att undersöka förhållandet kring en viss händelse eller fenomen likt denna undersökning så är just ett snöbollsurval en fördel (a.a.). Begränsningen med denna metod och urval kan dock innebära att det i resultaten finns det en risk att svaren kan vara lika varandra och minska möjliga olikheter. Detta då metoden att tillfråga och intervjua någon för att sedan få en vidare referens, kan riskera att få informanter med liknande erfarenheter eller ståndpunkter kring det berörda ämnet (a.a.). I sökandet av informanter och efter intervjuer upplevdes informanterna till viss del ha lika erfarenheter, men olika skillnader kunde ändå påvisas ur materialet.
4.2 Tillvägagångsätt
I denna undersökning valde jag att använda ett kvalitativt angreppssätt av den anledningen att jag ämnade få en bredare bild av det fenomen jag hade för avsikt att undersöka. Genom den kvalitativa metoden kan ett större djup av fenomenet möjliggöras, då den metoden ämnar sig väl i frågor som rör personer eller ett subjekts sociala värld (Dalen 2007). Metoden upplevdes kunna fördjupa bilden under intervjusituationerna, varför denna metod valdes. Då omfattningen och tiden för denna uppsats var begränsad fanns en intention att skapa en insikt och bild av det fenomen som undersöks, snarare än att möjliggöra generaliseringar av undersökningens innehåll och resultat. För att komma närmare informanternas
tankar, kunskap och upplevelser kring fenomenet som undersöktes lämpade sig således kvalitativ intervjuform (a.a.). Intentionen med intervjuformen var att få fram resultat som annars är svårt att generera genom ett standardiserat formulär (Ahrne & Svensson 2015). I studien hade jag för avsikt att fånga en bredd och ett djup utifrån de frågeställningar jag hade. I intervjusituationerna upplevdes frågorna ge möjlighet till breda och långa utlägg av informanterna och jag som intervjuare fick möjlighet att ställa följdfrågor på intressanta och relevanta delar av informanternas utsagor som förvånade mig och fick material som jag inte hade räknat med. Detta gav en möjlighet att än mer gå in i fördjupning av vissa frågeställningar. I slutet av intervjuerna så hade jag även en öppen avrundande fråga som förvånansvärt även den öppnade upp för delar som informanterna ville dela med sig av och hade tänkt kring.
Intervjuerna utgick från en semistrukturerad modell (Dalen 2007, Aspers 2013). Jag utformade en intervjuguide utefter olika övergripande teman som utgick från studiens frågeställningar och berörde upplevelser kring samtal, verktyg i samtal från utbildningen samt kring praktisk tillämpning av teoretisk grund från utbildning. Vid utarbetning av intervjuguiden hade jag dessa övergripande ämnen och frågeställningar med mig för att hålla mig till det berörda ämnet och minska risken för att sväva ut från studiens syfte. Intervjuguiden finns bifogad som bilaga 1. Under dessa övergripande teman hade jag sedan utformat och konkretiserat frågor runt omkring de ovan nämnda tematan. När det gäller utformning av dessa frågor hade jag för avsikt att ha öppna frågor för att möjliggöra längre svar och utdrag vilken som tidigare nämnt upplevdes fungerade väl. Nackdelen med den semistrukturerade formen kan innebära en snävhet där jag som intervjuare utgår från en viss föreställning och riskerar att minska möjligheten för informanter att lyfta upp sitt perspektiv (Aspers 2013). Jag upplevde inte det som att frågorna i intervjuguiden blev för snäva utan tvärtom fick informanterna möjlighet att lyfta fram sina egna perspektiv på frågorna som ställdes. Till en början uppfattade jag att en av frågorna dock var edukativt formulerad väl i intervjusituation och som jag ändrade ingångsvinkel på och upplevdes som mindre utpekande.
Intervjuerna spelades in genom inspelningsfunktion i telefon, som ett hjälpmedel att få med informantens utsagor och öka trovärdigheten. Vid intervjun användes även block och penna för att ytterligare säkra att få med informantens ansiktsuttryck och kroppsspråk samt andra anteckningar av värde för studien. Nackdelen med inspelning av intervjuer kunde vara en möjlig påverkan på informanternas svar på grund av nervositet. Under intervjusituationerna upplevde vissa informanter att inspelningen gjorde dem nervösa, dock upplevdes denna nervositet släppa efter ett tag genom att samtalen upplevdes flyta på lättare. Somintervjuare försökte jag skapa en lugn och behaglig miljö med intentionen att minska den stressen en kan känna.
4.2.1 Beskrivning av informanterna
Totalt genomfördes fem intervjuer till denna uppsats. Samtliga fem informanter arbetare inom socialtjänsten och inom myndighetsutövning, fast inom olika verksamhetsgrenar och med olika grupper. Intervjupersonerna har i uppsatsen fått fiktiva och blivit anonymiserade enligt Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer. De fiktiva namnen valdes från författaren Astrid Lindgrens karaktärer och kommer benämnas som Madicken, Birk, Lotta, Anna och Ronja.
Ja, du borde allt gå i skolan och lära dej skriva lite bättre, sa Annika. Tack, sa Pippi. Det har jag gjort en gång en hel dag och då fick jag i mig mycket lärdom, så det ligger och skvalpar inne i skallen än (Lindgren, Astrid 2016)
Anledningen till att jag valde just karaktärer från Astrid Lindgren verk med utgångspunkt i att Astrid Lindgren var aktiv i samhällsfrågor som exempelvis barns rättigheter, något som också är av relevans för socionomer i deras arbete. I processen och som parallell till uppsatsen som handlar om nyutexaminerade studenter fann jag även citatet som passande då det är relaterat till utbildning. I valet av namn var intentionen att finna en form och källa med neutrala namn och där informanterna gavs en möjlighet att välja mellan kvinnligt, manligt och könsneutralt betingade namn. Detta för att jag som uppsatsförfattare inte kan veta hur informanterna identifierar sig och det var inget som tillfrågades under intervjuerna. Källan för namnen valdes också utefter att de kan ses som breda och olika namnförslag gavs även som ett led i att informanterna skulle känna sig bekväma med namnvalen då informanterna hade olika etnicitet och bakgrund. Vissa frågor dök upp från informanter kring varför Astrid Lindgrens karaktärer skulle användas varpå förklaring gavs utifrån ovanstående citat och Astrids engagemang i samhällsfrågor.
Alla intervjuer hölls på informanternas arbetsplatser och tog plats antingen på deras privata kontor eller på respektive arbetsplats samtalsrum eller konferenslokal. De nyutexaminerade socionomerna hade alla tagit examen från socionomprogrammet juni 2019 där Madicken, Birk, Lotta och Anna studerat vid samma universitet (A) och högskola. Anna slutförde dock sina studier med en termin vid annat universitet och högskola (B). Ronja hade tagit examen vid universitet och högskola (B), samma som Anna avslutat sina studier vid. Ronja påbörjade första termin vid samma universitet (A) som majoriteten, men sökte in till (B) efter första termin och gjorde ett byte. Samtliga hade tagit examen från universitet och högskolor i södra Sverige och är nu även verksamma i denna del av landet. Vid tiden för intervjuerna var de verksamma inom två olika kommuner i södra Sverige. De flesta av informanterna var yngre och undantag för Ronja som var äldre.
Birk, Lotta och Anna arbetade alla tre inom barn- och familjeomsorg med barnavårdsutredningar, där Lotta uttryckligen arbetade med ungdomsutredningar med barn mellan 13 till 18. Madicken hade ett vikariat inom bistånd för äldre och Ronja var verksam inom försörjningsstöd för unga vuxna.
Samtliga intervjuer utfördes under informanters arbetstid, med undantag för Ronja, där intervjun utfördes efter arbetstid men ändå på vederbörandes arbetsplats. Intervjuerna tog tidsmässigt mellan 40–60 minuter, där även tid för efterprat möjliggjordes. I de delar där informanterna lämnat synpunkter eller uttryck efter avslutad inspelning med relevans för uppsatsen frågade jag om lov att skriva ner och spara detta, vilket godkändes av berörda informanter.
4.3 Forskarrollen och förförståelse
I undersökningar och studier som ett examensarbete kan det vara så att studenter kan ha en stark anknytning till sitt valda ämne (Dalen 2007). Med detta i åtanke har det under studiens gång varit viktigt för mig som författare av denna uppsats att i insamling av empiriskt material, bearbetning av tidigare forskning, att gå in med en neutral hållning för att inte färgas av intresset och eventuella förutfattade meningar om hur det ser ut eller hur det kan vara. Då jag vid uppsatstillfällets skrivande stund
fortfarande var student togs ovanstående delar i beaktning. Jag upplevde det som en utmaning vid tillfällen att hålla mig neutral i ämnet och att hålla tillbaka egna åsikter, då det under intervjuerna berördes saker som även jag mött under min utbildning. Specifikt när det gällde vissa övningar och relevans av programinnehåll. Med det i åtanke försökte jag även till det bästa av min förmåga att hålla mig neutral och inte ge medhåll i olika utsagor för att inte påverka informanternas svar. Vad som var överraskande i intervjusituation var att jag upplevde ett slags rollskifte från att vara en ”medstudent” till att bli ”utvärderare” av utbildningen under intervjuerna. Denna förändring upplevdes jag när jag började tala om Högskoleförordningen (1993:100) och vad målen för vad en socionomexamen skall innehålla.
Ingen tidigare relation fanns till informanterna, förutom till Ronja som jag tidigare varit kollega med under sommarvikariat. Då arbetade vi inom samma förvaltning, men inom olika sektioner.
4.4 Forskningsetiska överväganden
I denna studie ämnade jag att ha en genomgående transparens kring forskningsetiska överväganden som gjorts samt vilka metoder som använts. Detta i linje med Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer och uppmaningar vid studier och forskning. I denna studie har ett antal forskningsetiska överväganden gjorts i avseende att dels skydda informanternas integritet, ha en öppenhet och transparens kring metoder som använts och även kring huruvida det färdiga materialet och studien kommer att publiceras och användas. Etiska överväganden har gjorts i syfte till att skydda deltagande informanter från möjliga kränkningar, integritetsintrång i samband att de deltagit i studien, detta i enlighet med Vetenskapsrådet rekommendationer (a.a.).
I denna undersökning har ett övervägande gjorts tillsammans med handledare kring huruvida en etisk prövning skulle behövas göras, något som inte ansågs behövas då uppsatsens innehåll och informanternas svar inte ansågs vara av känslig karaktär och inte heller innehåller några känsliga personuppgifter. Kring informanterna har överväganden gjorts enligt Vetenskapsrådets (2017) rekommendationer och riktlinjer, där informanternas integritet tas hänsyn till före, under och efter studiens gång. Det var av stor vikt att informanterna skulle ha vetskap om att deltagandet var frivilligt för denna studie. Informanterna fick genom missivbrev samt i början av intervjuerna en grundlig genomgång kring deras deltagande att det var på frivillig basis, samt att informanterna om de vill, när som helst avbryta eller dra tillbaka sitt deltagande utan någon uttalad anledning. Missivbrev finns bifogat som bilaga 2 i denna studie. Utöver missivbrev och muntlig information vid intervjutillfället fick informanterna även skriva under en samtyckesblankett innehållande information kring deltagande, anonymisering, hantering av uppgifter samt publicering av material. En etisk avvägning gjordes i relation till förebyggande av potentiella risker med studien och de intervjuer som utförts. Med potentiella risker menas exempelvis material som kan skada informantens integritet och i relation till dennes arbetsplats. I de fall som intervjuerna skedde på informantens arbetsplats fanns en tydlighet i information att det krävdes ett skriftligt intyg från informantens närmsta chef, att intervjun gick att utföra på arbetsplatsen och under arbetstid.
Kring publicering av material gäller följande att vid godkänd examination av denna uppsats kommer den att publiceras på MUEP på Malmö Universitets hemsida.
Information kring publicering och delning av material har även kommunicerats med berörda informanter både i missivbrev samt under intervju. Publicering av material görs dels för att det är en examinationsuppgift, dels då forskningsresultat av studier och dylikt anses vara en allmän skyldighet och är en grundläggande del av forskningsprocessen (Vetenskapsrådet 2017).
Vid transkribering av det insamlade materialet från intervjuerna ämnade jag att skriva ut allt material för att lättare få en överblick. Vid utskrift av materialet uppdagades det dock ett problem där skrivare på universitetet slutade fungera med risk att transkriberingarna skulle komma ut i efterhand när jag ej var närvarande. Detta löstes genom nära kontakt med bibliotekarie som skulle makulera om eventuella transkriberingar skrevs ut i efterhand och på så sätt skulle inga känsliga uppgifter hamna i fel händer.
4.5 Analysmetod
Med anledning av den begränsade tiden och omfattningen vid författning av denna uppsats och detta också eftersom det är kvalitativt material har det som tidigare nämnts funnits en medvetenhet kring att materialet och uppsatsen inte kan vara representativt och generaliserbart. Intentionen med uppsatsen var att få en inblick i hur det kan se ut, snarare än att möjliggöra generaliserbarhet av resultatet. Berners (1989) resonemang kring representativitet är även aktuellt i denna uppsats. Med det menas att representativiteten kan påverkas av frågor kring geografiska skillnader, exempelvis vilket universitet som studenterna gått på, men även studenternas unika upplevelser som kan skiljas åt, eller eventuellt vara samstämmiga (a.a.). Vissa skillnader har setts i resultaten då studenterna gått vid olika universitet, men med det limiterade omfånget av urvalet är det svårt att även här göra större jämförelser. I analysen av det insamlade materialet har jag utgått från Berners (1989) beskrivning av innehållsanalys. Efter intervjuerna gjordes transkriberingar. Med detta material och det material som skrivits ner i block under intervjuerna, plockades sedan olika koder (Ahrne & Svensson 2015) fram ur materialet. Kodningsprocessen gjordes två gånger där markeringspennor och kommentarer i marginalen användes för att sedan tematisera upp koderna. Exempel på koder som kom fram ur materialet var: myndighetsutövningens påverkan, självkännedom, ojämn samtalsmetodik, brister och önskningar samt upplevda utmaningar på fältet. Fördelar med kodningen och med tematiseringen var att materialet blev mer lättarbetat och gav en bättre överblick och struktur. Begränsningen med kodningen och tematisering genom innehållsanalys kan vara att delar av intervjun eller annars intressanta delar kan riskera att falla bort inför analysen (Berner 1989). Då omfånget av denna uppsats var begränsad fick prioriteringar göras där vissa teman fick tas bort, exempelvis resonemang kring maktlöshet, problematik att möta andra professioner och skillnader i utredande och behandlande samtal.
Efter kodningen skapade jag utifrån dessa olika teman och underteman som blev uppdelningen av resultat och analys. I denna uppsats är analysen och resultatet sammansatt och skrivet i ett. Kodningen och tematiseringen blev ett förarbete som jag hade för avsikt för att sedan kunna starta analys och jämföra det resultat från empirin med den tidigare forskning som jag tagit med samt de valda teoretiska resonemangen. En vidare diskussion kring resultat och analys presenteras i diskussionsavsnittet.
5. RESULTAT & ANALYS
Nedan kommer resultatet av denna studie att presenteras med analys kring det empiriska materialet som samlats in. Resultatet är uppdelat i fyra olika huvudteman och kommer beröra bland annat socionomens nya kläder- ”Myndighetsrocken” med olika underteman som berör de nya utmaningarna som socionomerna mött under sin första tid med samtal och möten inom myndighetsutövning. Vidare kommer självkännedom kring socionomernas roll och de som personer, presenteras i relation till möten. I denna resultatdel kommer även samtalsmetodik, socionomernas förvärvande av kunskap samt bryggan mellan utbildning och praktik att belysas, presenteras och analyseras.
5.1 Socionomens nya kläder- “Myndighetsrocken”
Utifrån de intervjuer som utförts för denna uppsats framkom olika teman varvid inträdande i “myndighetsrocken” var ett av dessa. Med andra ord, ett sätt att ta sig an ett nytt förhållningssätt utifrån ett myndighetsperspektiv. Det framkom av informanterna olika sorters utmaningar från utbildningen och hur mötena upplevdes när informanterna kom ut på arbetsmarknaden. Ett upplevt underläge som ny, en svår balans mellan att vara professionell och personlig gentemot klienter, samt utmaningar som myndighetsarbetet serverat de nyutexaminerade under deras första månader i praktiskt arbete.
5.1.1 Den nya socionomens upplevda underläge
Informanterna beskrev vissa utmaningar som nya socionomer på deras arbetsplatser efter avslutad utbildning. Bland annat genom att placeras i underläge under samtal och i mellanmänskliga möten.
Det är väldigt svårt att komma till ett möte där alla i rummet har bestämt sig att man är liksom dum eller taskig eller inte kommer göra det som de vill. Det är väldigt svårt, och då får man verkligen använda sig av professionellt bemötande eller bra bemötande och professionella verktyg liksom. Att försöka vända om det liksom. (Madicken)
Av citatet ovan kan en utläsa att Madicken försattes i ett slags underläge när hen kom ut i arbetslivet under möten. Detta genom att bli utmanad i olika situationer som exempelvis sitta i möten med personer och andra professioner där en som socionom redan blivit stämplad som “the bad guy” och då starta i ett underläge. I mötet Madicken upplevde och som hen exemplifierade, hade andra professioner orimliga förväntningar på vad hen som biståndshandläggare kunde och skulle göra. På så sätt fick Madicken orimliga förväntningar på sig och klienter hade blivit lovade saker som hen ej kunde uppfylla. För Madicken gällde det att i mötet försöka använda sig av professionellt bemötande och verktyg för att på något sätt vända situationen. Det kan ses som att socionomen behöver hitta verktyg som kan styra hur de andra ser på hen som socionom, att styra dem genom professionellt bemötande och verktyg. En tolkning av det kan vara att deltagarna i dessa möten hade en förutfattad mening om hur en socionom ska vara ”front stage” och hur den personliga fasaden (Ritzer & Stepnisky 2015) förväntades vara. Den personliga fasaden kan enligt teorin även innefatta kollektiva förutfattade meningar om hur den som “framträder” ska vara (Goffman 2011). I denna situation utspelar det sig genom att den enskilde socionomen försätts i en roll med förväntningar att vara ”dum och taskig” på förhand, en roll som socionomen fick jobba emot. Med ”dum och taskig”
menade Madicken att hen som socialsekreterare inte gjorde det som de andra professionerna på förhand förväntade sig att hen skulle göra.
Informanterna uttryckte det som en utmaning att som nyutexaminerad få stämpeln som oerfaren socionom av klienter och en förväntan om att de inte skulle ha tillräckligt med kunskap. Detta gjorde att socionomerna kände sig utmanade, men gjorde också att de kände tvivel på sin egen kunskap.
Ja de tänkte i och med att jag är ny så kan jag inte lika mycket som de som har jobbat där länge. [..] De ville liksom påminna en om att du är ny, du kanske inte vet allt. [..]men man kände ibland. Oj, kanske de har rätt. (Ronja)
Ronja kan ses ha blivit utmanad i sin roll för att hen var ny på fältet och saknade erfarenhet. Ronja upplevde skillnader i att arbeta med unga vuxna, som hen gjorde vid tillfället av intervjun, jämfört med hela familjer som hen arbetat med tidigare. De yngre såg Ronja på ett helt annat sätt än vad familjerna gjorde. I mötet med unga vuxna uppfattade Ronja att de såg denne som en socialsekreterare med erfarenhet då på grund av att hen var äldre och att åldern spelade in i mötet. Ur detta exempel kan en se det som att Ronja hade det enklare att styra intrycken (Ritzer & Stepnisky 2015) för att förhindra att klienterna skulle ta sig in för att påverka Ronjas “framträdande” som socionom. Det kan tolkas föreligga lättare för Ronja att hålla emot när hen talade med yngre klienter i jämförelse med äldre klienter. Det kan betraktas som att upprätthålla den personliga fasaden (Goffman 2011) kan te sig olika beroende på vilken ”publik” en som socionom möter. I möten med de yngre kan det ses som att förväntningar de yngre hade på Ronja som socionom passade, varpå respekt fanns gentemot hen. Men sett ur möten med familjer blev denna personliga fasad utmanad då familjerna tycktes ha andra förväntningar på Ronjas roll som socionom.
Liknande uttryckte även av Madicken som i sin yrkesutövning oftast mötte till stor del äldre personer och beskrev att den blivit utmanad på grund av sin ålder. Madicken menar på att den fått påhopp av klienter på grund av att den varit yngre och som resultat gjort att den ifrågasatts i sin roll på grund av detta. Madicken menar på att hen som nyutexaminerad socionom behövde ha en ödmjukhet inför den rollen och klienter hen mötte även fast hen fick hårda ord kastade mot sig. Ovanstående uttalande av informanterna tycks visa en viss sårbarhet som nyutexaminerade socionomer kan ha när de äntrar det sociala arbetets fält i samtal och möten efter utbildning. Sårbarheten som kan tydas genom olika utmaningar för de nyutexaminerade socionomerna. Birk mötte utmaningar i sin nya roll när hen dels praktiserade, dels när Birk arbetade som behandlingsassistent på HVB-hem1.
Det var jättesvårt för mig för att alla hade samma etnicitet som mig och nästan alla var lika gamla som mig, och problemet med det var att de såg mig mer som en vän, än som en behandlare. (Birk)
Birk hade i de boendes ögon upplevts ha setts som en vän då Birk och de boende hade varit nära i åldrarna och hade liknande bakgrund och etnicitet. Birk uttryckte detta som en utmaning i sin yrkesutövning och en utmaning att vara professionell gentemot de boende på HVB-hemmet. Sett utifrån Goffmans begrepp rolldistans (a.a.) kan det uppfattas som att Birk blev sedd eller iscensatt som rollen “vän” från de boende, men ville bli sedd som “professionell” och processen att ta sig från den
rollen och skärma av sig från det personliga och ses mer som professionell upplevdes vara en utmaning. Birk upplevde sig inte ha fått den förberedelsen kring vad hen kunde möta på fältet relaterat till detta från utbildning, utan det var något som hen fick stöd kring av kollegor på fältet. I andra meningen menar hen ändå på att hen fått stöd från utbildningen kring problematiken, detta genom att Birk under utbildningen fick göra inlämningsuppgifter som möjliggjorde för hen att reflektera över det som hen mötte under praktiken och hur en hanterade det, som en slags reflekterande övning. Att få in reflektion i utbildningen i olika moment beskrivs av Stanley & Bhuvaneshwari (2018) möjliggöra till att studenter får möjligheter att skydda sig själva från alla de problem klienter kan komma med i deras yrkesutövning (a.a.). Detta ses också som en främjande aktivitet för studenters välmående (a.a.).
5.1.2 Balansen mellan personlig & professionell
Hur skall jag vara som professionell, vad har utbildningen lärt mig? Hur upprätthåller jag en bra balans mellan att vara professionell och att vara personlig i mötena? Detta var frågor och diskussioner som dök upp under intervjuerna vilka kan tolkas som att det föreligger en viss osäkerhet hos de nyutexaminerade socionomerna i dessa frågor. En av de intervjuade säger:
Nä men det är väl så här att du ska vara professionell liksom, men vad betyder det egentligen? (Anna)
Annas utsaga summerar lite tankar kring informanternas beskrivning av känslor efter utbildningen, att det var svårt att definiera vad det innebär att vara professionell. I de olika intervjuerna beskrevs olika uppfattningar av hur en skulle vara som professionell och på vilket sätt utbildningen hade förberett de nyutexaminerade socionomerna på hur en skall vara och agera. Att vara saklig som professionell menade Madicken var ett krav på hur en skulle vara i mötena samt att det var av stor vikt att vara lite “fyrkantig” för att inte låta känslor spela in i möten och samtal. Madicken menade att hen fått med en fördom från utbildningen om att myndighetsutövningen skulle vara väldigt ”fyrkantig”. Samtidigt blev hen förvånad av makten som myndigheten fört med sig, gav den även positiv respons i den bemärkelsen att hen kunde belönas med tacksamhet när det gav gynnande beslut för den enskilde klienten. Birk beskrev sin upplevelse att vara professionell som hen fått med från utbildningen genom att hen skulle “hålla ett face” utåt sett mot klienter och att hålla fast vid detta i sin professionalitet. Att använda medel som att vara ”fyrkantig”, hålla tillbaka känslor och hålla en mask kan ses som ett led i intrycksstyrning (Ritzer & Stepnisky 2015) som ett slags “rekvisita” för att klienterna ej skulle komma för nära inpå de nyutexaminerade. Liknande som Madicken uttryckte, menade även Birk på att det är viktigt att inte vara för personlig och hade under utbildningen uppmuntrats att exempelvis inte krama barn som hen möter i sin yrkesutövning. Birk beskrev att det kunde vara farligt att bli för personlig i ärenden då det kanske i nästa stund skulle behövs göras en tvångsplacering av barnet, vilket kunde visa på makten som socionomen besitter och den mer svårare delen av socialt arbete. Det kan tyda på att Birk sett vikten av utbildningens uppmuntran att ej vara för personlig och hålla rollen som professionell när hen väl var ute i praktik. En kan se det som att det var viktigt att i rollen som socionom upprätthålla rollen som myndighetsperson för att skapa en viss distans till klienterna. Däremot upplevde Anna att utbildningen inte hade gått in på hur en skulle vara professionell under den teoretiska utbildningen när den gick på
universitet A, men upplevde att hen fick träna i faktiska möten under dennes avslutande praktikperiod på universitet B.
[..] Det här med att det är så viktigt för mig att avdramatisera situationen och att vi är alla människor och såhär, men samtidigt så sitter jag på en myndighetsroll, det är ju alltså, det kan jag tycka att jag inte hittat min plats. (Anna)
Annas uttryck ovan sammanfattar känslorna från de nyutexaminerade socionomerna kring att hitta en balans i växelverkan mellan att vara just professionell med att vara personlig i möten. Under utbildningen hade Ronja frågat ansvarig examinator kring hur en skulle kunna göra för att hitta den balansen i sitt arbete.
Examinatorn hade inget svar [..] för jag tror inte det är någon som vet. Det är väldigt olika, vi är väldigt olika och vi hanterar situationer olika. (Ronja)
Ronja fångar upp en beskrivande komplexitet som alla informanterna har mött i sina arbeten. De beskriver en komplex situation i fält som de som socionomer kan möta. Mötet kan beskrivas bli påverkat av hur socionomen är, vilka klienter hen möter, beroende på mottaglighetsgrad hos klienterna och på vilket område som en arbetar inom. Vad alla fem informanter framförde var just att det är viktigt att en som socionom måste sätta gränser och vara hård i vissa avseenden och mjukare i andra. Det hade förts vissa diskussioner i grupper under utbildningen där studenterna fått reflektera över professionalitet. En av informanterna hade i sin grupp diskuterat professionalitet så här:
I vissa fall innebär det professionella att vara hård och liksom rak. [..] medan det i andra fall innebär just det du tog upp först med empatiskt förhållningssätt. (Lotta)
Informanterna menar på att det måste finns en smidighet i att pendla mellan de två olika motpolerna, att visa empati för att sedan också vara bestämd i sin roll. En kan se det som ett pendlingsförhållande mellan rollen som empatisk socionom och rollen som myndighetsutövande och ”fyrkantig” socionom. Rollen som bestämd socionom behövs enligt informanterna, likt Goffmans resonemang (a.a.) och kan förstås som ett sätt att kunna skärma av klienten till att inte komma alltför nära socionomen, att mystifiera (Ritzer &Stepnisky; Goffman 2011). Detta i hopp om att upprätthålla en slags respekt gentemot socionomen och för att avvärja ifrågasättande kring socionomens yrkesutövning. Ur Goffmans resonemang kring scenen och mystifieringen när avskärmningen från publiken inte går att upprätthållas, menar Goffman på att framträdandet blir svårare att utföra (a.a.). Informanterna beskriver det som att det finns en risk att vara för empatisk då det kan resultera i att det blir en omvänd situation där klienter utövar makt på socionomen: “[..]och om man viker och så är det kört[..]” (Ronja). Att upprätthålla distans genom att aktivt sätta gränser och regler menar Madicken också ger en möjlighet till en mer hållbar relation mellan socionom och klient. Ett exempel där en kan se det som svårt att skärma av och bibehålla mystifiering (Goffman 2011) gentemot publiken var när Lotta mötte en tvåspråkig familj i samtal. Under mötet hade då familjen som Lotta talade med bytt över från svenska till engelska vilket genererat i en osäkerhet hos Lotta som inte upplevde sig lika säker på det språket. Detta beskrev Lotta som om klienterna försökte ta tillbaka makt genom att byta över till ett språk klienterna kände sig säkra på och det kan tolkas som svårt för Lotta att upprätthålla sin fasad under det mötet. Att upprätthålla balansen kunde även vara utmanande och Birk menar på att det är extra svårt i arbete på HVB-hem där mycket interaktion mellan klient och socionom sker mer frekvent än inom myndighetsutövning.
