ATT SKAPA EN CV-FILM
med
självrepresentation och narratologi
Maria Nilsson
Examensarbete, 30 hp
Visuell kommunikation, VT 2014 K3, Malmö högskola
Handledare: Dennis Augustsson
MARIA NILSSON
CREATING A VIDEO RESUMÉ
Sammanfattning
Följande undersökning behandlar uppbyggnaden av en CV-film med utgångspunkt i sociologen Erving Goffmans teori om identitet och självrepresentation samt filmteoretikern David Bordwells teori om narratologi. Goffmans teori har använts för att ta reda på vad som ska framställas i filmen medan Bordwells teori applicerats på frågan om hur filmen ska framställas. Inom det teoretiska ramverket finns även Stuart Halls teori om representation för att kunna belysa teorierna av Goffman och Bordwell utifrån ett gemensamt perspektiv. Fokusgruppmetoden har använts för att kvalitativt samla information om vad en CV-film bör kommunicera till skillnad från ett skriftligt CV. Samt hur den bör utformas för att vara så användbar som möjligt.
Resultatet visade att filmen inte bör vara längre än 2-3 minuter för att behålla publikens intresse. Vidare utmärkte sig kopplingen mellan platser, personliga saker och personen som framställs. Vems film det är och dennes egenskaper måste framgå tydligt, annars förlorar filmen sitt syfte. Undersökningen visade också på olika sätt hur detta kan uppnås, exempelvis genom textning i filmen och ett väl föreberett manus. En ny genre kan inte påstås ha uppkommit men däremot en början till ett nytt formspråk och definitivt något som kan utforskas vidare.
Sökord
Representation, identitet, narratologi, självrepresentation, film, CV, CV-film, Erving Goffman, David Bordwell, Stuart Hall, Visuell kommunikation, Malmö högskola
Innehållsförteckning
! 1. Inledning………..…….4 2. Bakgrund………...4 2.1 Relaterad forskning………6 3. Problemområde…..….….….….……….…..7 4. Syfte ………...….……….………...….….…….……7 5. Målgrupp………...….……….………...….….…….…..8 6. Frågeställning………….……….……..8 7. Teoretiskt ramverk………..…....……87.1 Identitet och rollgestaltning………....8
7.2 Representation och framträdandet..……….….…………..11
7.3 Socialinteraktion….……….…………...….…..11 7.4 Narratologi………….……….……….……….……..13 7.5 Filmform……….……16 8. Produktionsreferenser.………….……….……….………...…………17 9. Metod……….…....18 9.1 Fokusgruppmetoden……….…..………....18 9.2 Mediaproduktion……….…..…...19 9.3 Process – fokusgrupp...………..19 9.3.1 Delresultat………... 20 9.3.2 Delanalys………... 20 9.4 CV-film………...24
9.4.1 Återkoppling med fokusgrupp………...24
9.4.2 Resultat………...……24
9.4.3 Analys………...26
11. Sammanfattning och diskussion………29
11. Förteckning produktionsreferenser………31
Förteckning bilagor
Bilaga 1 – Presentation av medieproduktion PDF Bilaga 2 – CV-film av Maria Nilsson (2014) MP4 Bilaga 3 – Diskussionsunderlag till fokusgruppen PDF
1. Inledning
Att argumentera för sina bra egenskaper och kunna presentera sig själv i bra dager är för många svårt. Det är oftast jobbigt att rannsaka sig själv vad det gäller personliga förmågor och svagheter. Det finns många mallar om hur man ska skriva ett personligt brev eller hur ett CV ska vara utformat. Det blir oftast så att de flesta innehåller samma nyckelord och superlativa adjektiv såsom: aktiv, lätt för att lära, positiv, bra kundbemötande, punktlig, perfektionist etc. I många fall bifogas även ett porträtt i form av ett fotografi. Det är svårt att tolka en människa med endast en text och ett fotografi. Varför inte berätta om sig själv i rörlig bild?. Att se någon på film blir mer som ett riktigt möte. Detta arbete behandlar skapandet av ett CV i film där teori om representation och identitet ligger till grund för produktionen.
2. Bakgrund
Ett centralt begrepp i den här uppsatsen är CV (curriculum vitae) som beskrivs av Nationalencyklopedin som levnadslopp, levnadsteckning eller biografiska notiser (Nationalencyklopedin 2014). CV-film är det mest framträdande begreppet i det här arbetet. Det är ett eget myntat uttryck för att beskriva ett CV i rörlig bild.
I en artikel från Wall Street Journal 1987 skriver John Knowlton om att det nya sättet att söka jobb på är genom att filma sig själv. Rick Bennette, ägare av produktionsbolaget Video Transfer, säger att ansökningarna för arbeten där det krävs goda kunskaper inom presentation och uppträdande är CV-film ett otroligt effektivt sätt att marknadsföra sig själv med. Detta skulle alltså kunna användas för arbetssökande inom gruppen för musiker, skådespelare eller andra konstnärer. Även om det var inom den branschen som det hela startade, skriver Knowlton i sin artikel att det nu även förekommer allt mer bland “vanliga” arbetssökande. Men det är än så länge ingenting som verkar kunna ersätta ett skrivet CV. James Schmidt från Apple Computers anser att det inte finns tid att se på videor. “När det är skriftligt så finns det där och man kan snabbt göra en bedömning.” säger Tom McGaw, senioranställd på energibolaget Chevron i San Fransisco (Knowlton 1987:2). Detta skrevs alltså 1987 och för att se till dagens tekniska möjligheter skulle inte tid längre vara något problem. Den globala digitaliseringen gör det möjligt för oss att se en film, både på
datorn, på kontoret eller med en smartphone när vi är på väg någonstans.
I artikeln Your Text Resume is so Last Century från 2013 menar John Reed, senior executiv direktör på Robert Half Technology, att vi idag är mer öppna för nya format och idéer för att presentera oss själva. Han lyfter fram infographics1 som ett exempel
på nytänkande format. Alla har strävan efter att sticka ut och liva upp sin profil och till sin hjälp använder de sociala medier som verktyg. Även om de än så länge inte cirkulerar så många ansökningar som är videor hävdar Reed att bland de femtiotal email han får skulle han valt att öppna en video först. Dan Pollock, vice VD på IT-företaget Modis, anser att eftersom det klassiska skrivna CV:t har använts i 40 år så är det tid för förändring. Även om rörlig bild aldrig kommer kunna ersätta ett riktigt möte så är det ett starkt format säger Jennifer Taylor, teknikföretaget Appirios vice VD (Pratt 2013). Precis som Taylor antyder så tror även jag att ett CV som film är det närmsta ett riktigt möte vi kan komma. Den avbildningen som rörlig bild är kapabel till att skapa gör att vi snabbt kan komma nära och få förståelse för en människa. Att döma av tidigare försök till att ersätta ett skrivet CV med ett rörligt kan vi se att produktionskostnader och tid har stått i vägen. Men som tidigare nämnt, idag sker nästan all kommunikation digitalt. Ett exempel skulle vara att filma sig själv med sin smartphone och ladda upp på YouTube eller maila den direkt till företaget som ansökan är riktad till. Idag skulle varken pengar eller tid vara ett problem.
Forskare har tittat på 3500 arbetssökande personer. Resultatet visade på att de som sökte jobb inte fick något i högre utsträckning än de som inte sökte alls. Per Frykman är noggrann med att poängtera att många olika faktorer kan ha spelat in men att de som är anmärkningsvärt här är att de klassiska sättet att ansöka om ett jobb är i stor förändring (Sandin & Frykman 2010:47). Det som är avgörande vid en arbetssökning är presentationen av ditt varumärke, detta måste följa med under hela arbetsökningsprocessen eftersom det indirekt kommer visa hur du kommer sköta jobbet i form av engagemang och intresse. Vad som behövs är en ny personlig marknadsföring och ett traditionellt CV i pappersform räcker inte hela vägen (Sandin & Frykman 2010:96).
!
2.1 Relaterad forskning
I en vetenskaplig rapport från University College of Cape Breton, 1993, skriver de två kvinnliga studenterna Michelle Strenkowski och Judith A. Rolls om ett CV i rörlig bild och dess kommunikativa effektivitet. Deras filmer beskrivs vara ca 15 min och är utformade efter en intervju-modell. Filmerna är strukturerade efter tre huvuddelar: introduktion, utbildning samt utkast för “specific cooperative education program guide”. Målet med ett CV-film är att ersätta det skrivna CV:t. Rolls och Strenkowski beskriver metoden som effektiv men ser negativt på ekonomiska omständigheter för projektet. Kostnaderna är alldeles för höga (Rolls & Strekowski 1993).
Chris Forbes, journalist på tidskriften Canadian HR Reporter skriver om en undersökning av University of Califronia, Los Angeles som kommit fram till att människor värdesätter de som använder det så kallade tre V:na. De tre V:na är visual (framträdande), vocal (röst) och verbal (vad som sägs) (Forbes 2003). Undersökningen som Forbes refererar till är utförd av Albert Mehrabian, professor i psykologi. Studierna som gjordes 1967 antydde att den verbala kommunikationen utgör ungefär 7 % av kommunikationen, 38 % av röstens ton och ca 55 % av kroppsspråket i ett meddelandet. Det finns kritik rörande de procentuella värdena som Mehrabian presenterar eftersom dessa är baserade på två olika studier som summerats till ett resultat (Mitchell 2009). Alltså 93 % av en persons kommunikation effektiviseras av icke verbal kommunikation. Vidare diskuteras trovärdighet och sanning i ett textligt respektive rörligt CV. Det är enklare att undkomma lögner i skrift än i rörlig bild. Nackdelen som var rådande under 2003 när Forbes skrev artikeln var kostnaden i både produktion men också bevarandet, tekniskt sett, av ett CV i rörlig bild (Forbes 2003).
3. Problemområde
Det finns redan ett antal CV-filmer som cirkulerar och kan ses på YouTube och jag ser potential i att detta medie kan blir mer etablerat. Problemet idag handlar snarare om att det inte finns någon bestämd form eller struktur för hur en CV-film ska vara. Därmed finns heller ingen vetskap om hur dessa ska vara uppbyggda för att kunna uppfylla sitt syfte. Mitt arbete blir därför ett försök att definiera framställningen av en CV-film.
!
För att nå mitt mål, vilket är att undersöka möjligheterna att utforma en struktur för en CV-film, behövs teoretiskt stöd för både innehåll och form. Struktur i det här fallet syftar på en en uppbyggnad, de mest framträdande dragen för filmen gällande exemeplvis manus, längd, bildkomposition, grafik, färger eller musik. Innehållet i filmen handlar om identitet och representation. Jag har använt mig av Erving Goffmans teori för att förstå hur självrepresentation fungerar. Medan David Bordwells teori om narratologi är ett verktyg för att utforma berättarstrukturen i filmen. Goffman används för att diskutera vad som framställs medan Bordwell används för hur detta framställs. Stuart Halls teori om representation vävs in för att förena de båda teorierna som, på olika sätt också, handlar om representation. Det fanns en risk för att inte nå en omfattad fördjupning, som jag hade önskat, i det båda teorierna då det är osäkert om det kommer rymmas inom ramen av detta arbete.
4. Syfte
Som studerande inom visuell kommunikation har möjligheterna för att utforma en struktur för ett CV i rörlig bild undersökts, grundat på vetenskaplig teori om självrepresentation och narratologi samt kvalitativ empiri insamlad genom fokusgrupper. Med struktur menas i detta sammanhang en uppbyggnad av filmen där särskilda tekniska- som såväl innehållsmässiga framträdande drag kan urskiljas. ! ! ! ! ! ! !
5.Målgrupp
Min målgrupp skulle kunna vara både sändare, det vill säga den som söker jobbet, och mottagare, arbetsgivaren. Lika viktigt som det är att den som ser filmen ska känna sig lockad och intresserad så krävs det att filmens producent vet hur den ska nå ut och kunna förmedla sitt avsiktliga budskap. Själv finner jag mig mer intresserad av producentens roll. Valet faller därför på att avgränsa min målgrupp till de som vill göra ett CV. Det bör dock tilläggas att det kommer blir oundvikligt i detta arbete att inte ställa frågor och använda teorier från mottagarens perspektiv. Eftersom ett CV alltid är addresserat till en mottagare. !
!
6. Frågeställning
Hur kan Erving Goffmans teori om identitet och representation och David Bordwells teori om narratologi appliceras på skapandet av en CV-film?
!
7. Teoretiskt ramverk
Personlighet, identitet och offentligt framträdande är tre begrepp som är viktiga för min studie. För att kunna presentera sig själv gäller det att veta vad som ska visas. Med Goffmans teorier om självrepresentation ser jag en möjlighet att få perspektiv och förståelse för en människas olika sociala framträdande, skillnaden på vem någon är och vem någon vill framstå som. För att sedan kunna redogöra för hur den audio-och visuella framställningen kommer se ut kommer jag lyfta in David Bordwells teori om narratologi. Dessa två teoretikers tankar förenas i Stuart Halls syn på representation. Jag kommer även studera Richard Raskins modell för uppbyggnaden av fiktionskortfilm. Eftersom Bordwell teori som jag använt mig av syftar till fiktionslångfilmer kan det finnas en problematik att använda hans modeller i detta arbete.
7.1 Identitet och rollgestaltning
Erving Goffman liknar social interaktion med en teaterscen. Beroende på vem vi möter och i vilka sociala sammanhang vi befinner oss i intar vi olika roller. Person kommer ursprungligen från ordet mask. Goffman refererar till amerikanske sociologen Robert Ezra Park som menar att alla har alltid och överallt spelat en roll
och det är i dessa roller vi känner varandra och oss själva. Det jaget som vi har en önskan om att vara är den rollen som vi träder in i. När vi tror på vår roll kommer det till slut till en punkt att rollen blir en faktisk del av vår personlighet (Goffman 2009:27).
Fasaden är ett standard uttryck som individen använder vid sitt framträdande. Med framträdande menar Goffman aktiviteten som sker när individen interagerar socialt. Fasaden kan vara medveten likväl som omedveten. I boken Essentials of Social Psychology av Michael A. Hogg och Graham M. Vaughan beskrivs hur självmedvetenhet kan vara väldigt obekvämt medan det i andra fall kan vara väldigt upplyftande. Detta beror på vilken aspekt vi är medvetna om och hur vi anser oss gynnsamma och positivt betagna av den aspekten (Hogg & Vaughan 2010:88). En fasad enligt Goffman består av olika delar. Den personliga fasaden är yttre attribut såsom kläder, kön ålder, hållning, talesätt och kroppsspråk. En fasad byggs också upp av miljön individen befinner sig i, detta titulerar Goffman för inramningen. Inramningen är platsbunden och kan beskrivas som iscensättningen för att dra en parallell till teater (Goffman 2009: 28-30).
Genom att dela in information om oss själva i olika jag får vi förståelse om vilka vi är. Edward Tory Higgins, professor i psykologi, modell ser ut som följande:
1. Det aktuella jaget – hur vi är för tillfället 2. Det idealiska jaget – hur vi skulle vilja vara
3. Det som borde var jag – hur vi tycker att vi ska vara
Stora skillnader mellan dessa motiverar ibland oss till att arbeta för att placera dom i jämn nivå med varandra. Detta för att vårt beteende ska överenstämma med den idealistiska bild vi har om oss själva. (Hogg & Vaughan 2010:74).
Goffman beskriver identiteten som kan anta formen av den agerade - angelägen att få intryck och med mål att iscensätta ett framträdande. Den andra delen är rollgestalten som har kvaliteter ett framträdande är menat att bringa fram hos en. Higgins modell liknar till stor del Parks beskrivning av personlighet och kan också appliceras på
Goffmans parallell till teaterscenen. Higgins, Goffman och Park är enade om att vi har olika sidor av oss själv som medvetet, eller omedvetet, träder fram beroende av olika sociala omständigheter.
Medieforskaren Jostein Gripsrud ser också olika sidor av vår identitet. Han menar att det finns en social- och en kollektiv identitet samt en personlig identitet. Den sociala identiteten är hur andra människor uppfattar och ser oss. Saker eller platser som är relaterade till oss är även ting som andra människor förknippar med oss. Detta blir en del av vår identitet. Den personliga identiteten är en definition som ligger hos en själv. Att redogöra vad som är unikt för en och vilka känslor och erfarenheter vi bär på (Gripsrud 2002:20). Park anser att vi föds som individer, förvärvar en karaktär och blir personer (Goffman 2009:27). Gripsrud påstår att den största delen av vår identitet har vi inte valt själva. Han syftar på familj och bakgrund även om de val vi gör själva säkert kan påverkas av var vi kommer ifrån (Gripsrud 2002:22). Många betraktar vårt psyke som jaget men Goffman ser då en problematik i att förklara jag-framställningen. Därför vill Goffman behandla jaget mer som en image för personen i fråga. I ett framträdande tolkar publiken den gestaltade rollen till denne persons jag. Jaget är alltså en dramatisk effekt som kan komma att kännas både falsk och trovärdig (Goffman 2009:218). I förhållande till Gripsrud kan Goffmans benämning för jaget liknas med Gripsrud beskrivning av den sociala- och kollektiva identiteten.
Gripsrud tar upp frågan om vi som personer faktiskt kan betraktas och leva som en enda person med tanke på alla skikt av identiteter vi går och bär på. Han menar vidare att historiskt sätt har filosofin alltid syftat på detsamma (Gripsrud 2002:22). Redan på 1800-talet gjordes försök att utreda skillnaden på psyket och själen (Gripsrud 2002:20). Idag tillåter internet oss att kunna framställa ännu en sida av oss själva via sociala medier (Gripsrud 2002:23). Tidigare antyder Gripsrud att den största delen av vår person är en sida som väljs av människor i vår omgivning och är ingenting vi kan påverka. Möjligtvis har detta mönster brutits eftersom vi idag faktiskt kan styra hur vi representerar oss själva på sociala medier. Mitt skapande av en egen CV-film kommer kontrolleras och därför representera en sida av mig själv som jag valt.
7.2 Representation och framträdandet
Konsten att känna sig själv så bra att kunna separera sina olika sinnesstämningar och sidor är inte för mig möjligt. Däremot har jag förståelse för både Goffmans och Gripsrud påstående om våra olika identiteter. Personligen tycker jag att dessa flyter in i varandra. Särskilt svårt har jag ibland att särskilja vem jag är och vad det är jag gör. Det jag gör är ju trots allt en stor del av vem jag är. Frågan som kvarstår är vilken av sidorna som bör vara mest framträdande i en CV-film.
Vidare talar Goffman om uppträdande och manér som enligt honom bildar den personliga fasaden. Uppträdandet upplyser om individens temporära rituella tillstånd och sociala status. Manér i sin tur syftar till vilken roll i interaktionen individen tänker ta på sig (Goffman 2009: 28-30). Goffman diskuterar äktheten i en individs så kallade framträdande. Med framträdande menar Goffman när personen i fråga har intagit sin roll i ett socialt sammanhang. Det ligger underförstått att publiken, rollinnehavarens observatörer, förväntar sig allt det som individen framställer sig att ha. Problematiken menar Goffman ligger i äktheten om huruvida publiken tror på rollen eller inte (Goffman 2009:25). Att en CV-film känns trovärdig är oerhört viktigt. Om inte mottagaren litar på innehållet här har filmen definitivt misslyckats med sin uppgift.
7.3 Social interaktion
Självrepresentation handlar huvudsakligen om att manipulera andras uppfattning om en själv för att stärka vårt personliga koncept. Det handlar om att vi vill demonstrera och sedan bli bekräftade. Ofta väljer vi, medvetet eller omedvetet, en målgrupp där vi vet att vi får bekräftelse. Social bekräftelse är när andra människor uppfattar dig på ett visst sätt, det är därför inte tillräckligt bara se på sig själv med egna ögon (Hogg & Vaughan 2010:88). Goffman menar att det är en show som måste hållas igång vilken drivs av individens egenskaper hämtade från den agerade som såväl från rollgestalten (Goffman 2009:218). Gripsrud vill förklara begreppet representation som en konstruktion av det som framställs. Det kan inte betraktas som objektiv återspegling (Gripsrud 2002:26).
Stuart Hall belyser problematiken i kommunikation att inte kunna nå fram eller uttrycka sin mening. Problemet teoriseras i en modell där representation beskrivs som skapandet av mening genom språk (Hall 1997:16). Det finns två system för representation. Det första är att alla saker, människor och händelser som finns i vårt huvud, är som olika koncept. Med koncept menar Hall att vi tänker på dessa objekt konsekvent. Hall kallar det för representationssystem eftersom det inte bara innehåller individuella koncept utan olika sätt att organisera, samordna och klassificera koncepten (Hall 1997:17). Vilket i sin tur leder till att allt hänger ihop, i mer eller mindre, komplexa relationer till varandra. Hall anser att meningsskapande är beroende av de koncept vi bär i vårt huvud i relation till världen. När vi använder vårt koncept-system blir det en mental representation (Hall 1997:18). Samlingen av koncept och uppfattning om objekt, människor och händelser som vi bär omkring på kallas för kartor. Allas kartor är olika men en del kan vara mer eller mindre lika varandra. Om vi uppfattar att en annan människa har liknande uppfattningar kanske våra kartor har utvecklats i samma bana, detta beror på kulturella aspekter.
Språk är det andra systemet för representation. Hall menar att vi måste kunna förmedla och kunna byta meningar och koncept vilket endast är möjligt genom ett gemensamt språk. Språket kan ta sin form genom skrivna ord, verbalt eller bilder. Hall kallar de olika formerna för tecken. Tillsammans utgör saker i världen, våra koncept och tecken, skapandet av mening i språk. Processen som för dessa tre element ihop är representation.
För en möjlig kommunikation mellan två olika representationssystem finns koder. Koderna kan tillfälligt fungera som en länk och en kan skapa temporär förståelse trots olikheten (Hall 1997:62). Koderna är byggda av sociala överenskommelser, de är som oskrivna avtal och uppkommer inom kulturer. Hall menar att inom en kultur finns ett språk där ett visst tecken står för ett särskilt koncept som kanske bara kan bli förstått om du är från den kulturen. Mening, språk och representation är burna av kultur. Att tillhöra en kultur är som att ha samma koncept och lingvistik (Hall 1997:22).
ifrån och vilka erfarenheter vi har för våra möjligheter att kommunicera med varandra. För Hall handlar representation om att uttrycka sig i åsikter och kommunicera ens tankar medan Goffman syftar på att uttrycka sin personlighet, det vill säga hur framställningen av en människa ser ut. Goffmans teorier riktar sig till sändaren av kommunikationen medan Hall har en mer övergripande syn på sociala sammankomster.
7.4 Narratologi
Om Hall menade att representation är skapandet av mening genom språk kan narrativet ses som ett grundläggande sätt för människan att skapa mening av världen. Det mesta i vår vardag tenderar till att berätta historier för oss, i såväl sammanhang som film, teater och dans som på tv, i nyhetstidningar eller annonser. Till och med i våra drömmar när hjärnan egentligen vilar (Bordwell & Thompson 2010:78). I filmsammanhang kan ett narrativ, en historia, beskrivas som en kedja av händelser. Bordwell diskuterar sammanlänkningen mellan de olika berättarkomponenterna story, plot2, orsak, effekt, tid samt plats.
Storyn i en film är alla händelser och hela filmens handling. Det kan var en händelse som visas eller något i berättandet som endast antyder på en händelse. Plot, eller handling på svenska, är det som direkt visas för publiken, där är även eftertexter och soundtrack inräknat. Handling och story korsar varandra i den meningen att de båda beskriver händelser i en film som vi kan se. Den som skapat filmen har hela handlingen men kan välja att bara presentera vissa delar. Handlingen fungerar som ledtrådar för oss för att sedan i huvudet skapa storyn. Skillnaden mellan handling och story påverkar orsakssammanhanget, tiden och platserna i en film. Det som driver fram, vad Bordwell kallar för, orsak och effekt är karaktärerna i filmen. Detta sker genom att karaktärerna utlöser händelser eller reagerar av en händelse. Bortsett från händelser som exempelvis naturkatastrofer. Bordwell menar att oavsett om det är en fiktions- eller dokumentärfilm så sker detta, vidare menar Bordwell att det är just karaktärernas band till händelserna som ger publiken interaktion med filmen. Min !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
produktion är mer en representation av verkligheten och lutar därför mer åt det dokumentära berättandet.
Händelserna sker alltid i en tid. Tiden som berättarkomponent väljer Bordwell att dela in i ordning, frekvens samt varaktighet. I många fall behöver inte en film visa händelserna i kronologisk ordning. Genom filmens handling kan publiken försöka sätta dessa i kronologisk ordning eller i ett mönster så att berättelsen blir begriplig. Ibland upprepas samma scen ett flertal gånger eller samma scen fast från olika perspektiv. Något Bordwell kallar för tidsfrekvens. Bordwell skiljer på olika slags varaktigheter i relation till filmen. Det finns en varaktighet som visar under hur lång tid filmen utspelar sig, tillexempel under ett antal år. Varaktigheten hur länge vi får följa med i berättandet genom scener och händelser räknat i dagar och nätter. Slutligen, varaktigheten som själva filmen visas på filmduken, alltså filmens längd i minuter (Bordwell & Thompson 200: 80-90). Tiden i den egna produktionen kommer bli något komplex eftersom en CV-film har i uppgift att berätta om något som skett under en väldigt lång tid men presentera det under kort tid. Det blir inte möjligt att visa alla tidigare arbetslivserfarenheter direkt i bild utan detta måste istället ske genom verbalt berättande.
Ordning, frekvens och varaktighet verkar på olika sätt för hur publiken tar emot berättelsen och hur publiken blir engagerad i att försöka förstå den. En films händelser sker ofta på en plats. Men precis som tidigare nämnt tvingar ibland berättelsen publiken att föreställa sig en del händelser i huvudet och där med också platser. Platser kan alltså finnas både visuellt i filmen men också som en tillhörighet i storyn (Bordwell & Thompson 200: 80-90). Intressant här är att Bordwell inte belyser kommunikationsproblemet. Enligt Hall hade de händelser som publiken tvingas föreställa sig i huvudet antagligen sett olika ut. Kanske så pass olika att de lett till helt andra tolkningar av berättandet. Vad det gäller min egna produktion så är det mesta saker som berättas, något publiken behöver visualisera själva. Precis som ett skriftligt CV så läser vi för att sedan föreställa oss hur det kan ha sett ut. CV-filmen kommer fungera på samma sätt eftersom jag vet att jag inte har något bildmaterial på när jag faktiskt arbetar. I annat fall hade det varit ett bra sätt att utnyttja den rörliga bilden.
Till skillnad från Bordwell som utgår från långfilmsformatet har Richard Raskin en teori om uppbyggnaden specifikt för kortfilm. Vilket är en tidsram som bättre passar en CV-film. De sju parametrarna lyder som följande:
1. Personfokus <> Personinteraktion
Vems historia är det? Interaktion med övriga personer skapar liv till berättelsen. 2. Kausalitet <> Val
Orsakssammanhang, karaktärers val som får saker att hända. 3. Konsekvens <> Överraskning
Snabb definition av karaktärens stereotyp. Karaktären överraskar vilket vinner publiken.
4. Bild <> Ljud
Ljudet som en aktiv berättarkomponent 5 Person <> Ting
Scenografi och rekvisita, berätta om människors förhållande till saker. 6. Enkelhet <>Djup
”Less is more”, mer saker kan förvirra och istället för att ge mer information om historien blir det ett platt fall.
7. Ekonomi <> Helhet
Ta ut essensen, tydligt avslut! Cirkeldramaturgi, symboliska handlingar som knyts ihop. (Raskin 2001:80-82)
Raskin menar dock att film inte bör göras efter någon mall, men att det kan vara en god vägledning och grund till historieberättande (Raskin 2001:79). Även om ovanstående modell är för fiktionskortfilm anser Raskin att även en kort
dokumentärfilm skulle kunna fungera med modellen. Raskin menar vidare att även om en dokumentär syftar till en representation av verkligheten är det fortfarande en produktion som, precis som alla andra, behöver förberedas och kontrolleras (Raskin 2001:14). Detsamma kommer gälla för en CV-film.
Bordwell anser att i en films berättande finns information om historien. Bordwell beskriver två olika sätt som informationen når publiken, det första är genom vidden av information och den andra är djupet av information. Förstnämnda syftar på hur mycket information som ges, exempelvis får publiken endast veta lika mycket som huvudkaraktären, vet vi mer eller kanske undanhålls information från betraktaren. Med djupet av information menar Bordwell hur vi får ta del av information. Från vilket perspektiv får publiken ta del av informationen och hur mycket får vi ta del av karaktärens psykologiska tillstånd. Det finns en gradvis kontinuerlig övergång från det objektiva till det subjektiva (Bordwell & Thompson 2010:94,95). Objektiviteten och subjektiviteten kan bli effektfull för hur informationen i en film kommer ut, som i sin tur blir ett medel för att styra publiken i berättelsen (Bordwell & Thompson 2010:97). En film kan också ha en berättarröst, den kan komma från en av karaktärerna i filmen eller en extern kommentator. Oavsett vilket, menar Bordwell att de båda tillför olika vinklingar av historieberättandet. De kan vara både objektiva och subjektiva. Däremot går det inte att komma ifrån att med en berättarröst kommer tittarens resa genom filmen delvis bli påverkad av vad berättarrösten väljer att säga och inte säga (Bordwell & Thompson 2010:100). Produktionen i det här arbetet är en subjektiv representation även om den kan betraktas från en objektiv vinkel. Eftersom hela filmen kommer bestå av en intervju så kan det liknas med berättarrösten som Bordwell nämner. Informationen redvovisas tydligt och talar direkt till publiken.
7.5 Filmform
Ett konstverk har i syfte att gripa tag i en, att väcka ens sinnen och känslor. Det ska väcka intresse, vi ska känna oss involverade och drivna framåt. Detta sker när konstnären har skapat en viss form i sitt artisteri. Eftersom människan ständigt söker efter mönster blir det naturligt för oss att kunna ta till oss något när det har ett tydligt mönster. Vi får en strukturerad upplevelse (Bordwell & Thompson 2010:56). Precis
som en målning eller ett musik-stycke är en film inte en slumpmässig ihopsättning av olika element utan är systematiskt byggd i en form. Med filmform menar Bordwell att sammansatta relationer som kan mottas bland elementen i hela filmen. Det stilistiska i en film kan framträda tillexempel genom hur kameran rör sig, färgval i bild eller vilken typ av musik (Bordwell & Thompson 2010:57). Detta påminner om Goffmans fasad. Yttre attributer såsom kläder, talesätt, hållning och kroppsspråk kanske kan ses som en motsvarighet till Bordwells stilistiska faktorer. Med andra ord en film presenteras som i en förpackning som ska matcha dess innehåll som en människas förhållande till sin yttre attribut. Bordwell antyder dock att det är viktigt att inte, likt många andra, se formen i filmen som det motsatta för innehåll. Här är inte form bara en förpackning för innehållet utan Bordwell menar att formen kan återfinnas i många delar av själva innehållet (Bordwell & Thompson 2010:58). Funktion, likheter och repetition, skillnader och variation, utveckling samt enhetlighet eller oenhetlighet är de generella principer som vi upplever i en films formella system (Bordwell & Thompson 2010:67).
8. Produktionsreferenser
Jag har valt så olika sorters produktioner som möjligt för att ge mina informanter en nyanserad bild om hur en CV-film kan se ut. Dessa relaterade videoproduktioner kommer användas som diskussionsunderlag till min receptionsstudie (Se förteckning produktionsreferenser, figur 1-6).
Dansa i neon (2013) är en serie reklamfilmer för Smittskyddsinstitutet. Filmerna regisserades av Tarik Saleh och reklambyrån bakom kampanjen är Le Bureau. Anledningen till att jag valt dessa filmer som produktionsreferenser är för att de berättar om människor, om vilka de är och om deras värderingar och åsikter. Filmerna kan liknas ett porträtt eller ett kortare reportage (Dansa i neon 2014). Anledningen till att jag valt denna referens är för att jag fångades av personerna i dessa filmer. Jag beundrade hur de på så kort tid kunde presentera så mycket om en person. Det mest framträdande dragen som har inspirerat mig är hur intervjun framställs som ett avslappnat samtal och att de förhåller sig till ett fåtal miljöer och
aktiviteter. Vi får bland annat träffa karaktärerna i deras hem. Att se någons hem och privata tillhörigheter samtidigt som de intervjuas ger en nära upplevelse av personen. Vad det beror på kanske är för att man omringas av dennes person, både auditivt men också visuellt vilket ger oss en större tolkningsmöjlighet av karaktären. Mer om hur Dansa i neon används till min produktion finns beskrivet i processen för medieproduktion (se bilaga 1, sida 5).
9. Metod
Det som ligger till grund för min medieproduktion är vetenskapliga teorier och en kvalitativ receptionsstudie. Empirin används till skapandet av min medieproduktion. Medieproduktionen blir i sin tur en del av mitt resultat som visar hur en struktur för en CV-film kan se ut.
Översiktsbild för metod (se bilaga 1, sida 3). 9.1 Fokusgruppmetoden
Fokusgrupper är en metod som ligger någonstans emellan intervju och observation. Denna typ av receptionsstudie syftar till att ta fram ett kvalitativt empiriskt material utifrån en gruppdiskussion. Tanken är att en grupp människor, som jag valt ut, kommer få frågor eller teman att diskutera tillsammans som redan har förberetts (Justesen & Mik-Meyer 2011:65). Materialet de kommer titta på i detta fall är tidigare producerade CV-filmer hämtade från YouTube. De svar och responser som förväntas komma fram genom frågorna ger kvalitativt material till analysen, vilket kan liknas med intervjumetodiken. Observationen sker i och med analysen av interaktionen och diskussionen inom gruppen. Fokusgruppmetoden tenderar alltså att både analysera vad som sägs men även hur de deltagande förhåller sig till varandra (Justesen & Mik-Meyer 2011:67). Här ligger essensen att få ta del av andra människors tolkningar och uppfattningar. Metoden med fokusgrupper kommer ge mig en bättre inblick i hur filmerna faktiskt kommunicerar än att jag på egen hand skulle göra analyser på de relaterade mediaproduktionerna. Det är också det som är styrkan med fokusgruppmetoden, själva dialogen mellan de deltagande i gruppen. Diskussionen berikar det kvalitativa materialet mer än exempelvis en vanlig intervju där den
deltagande endast kan förhålla sig till intervjuaren (Justesen & Mik-Meyer 2011:80). För att få en lyckad genomförd fokusgrupp behövs deltagarna väljas med noggrann eftertanke. Här bör det ligga i åtagande om gruppens deltagare känner varandra sedan tidigare eller inte, om de ska vara likasinnade eller från olika segment, om de är homogena i exempelvis ålder och kön eller arbetsposition (Justesen & Mik-Meyer 2011:70). Empirin som förvärvats från de kvalitativa gruppdiskussionerna kommer analyseras utifrån Goffmans, Halls samt Bordwells vetenskapliga teorier om representation respektive narratologi.
9.2 Medieproduktion
Jag räknade med att kunna färdigställa en egenproducerad CV-film om mig själv. I produktionen av filmen har jag använt mig av de svar jag utvunnit från min receptionsstudie. Målet var att färdigställa en film som motsvarar ett skriftligt CV. Det var inte meningen att det skulle ersätta en arbetsintervju, utan snarare det personliga brevet och meritlistan. Slutligen analyserades min egen produktion och granskades kritiskt utifrån de tidigare nämnda teorierna av Goffman, Hall och Bordwell som utgångspunkt.
9.3. Process - fokusgrupp
Informanterna i min fokusgrupp bestod av två män och tre kvinnor 22-25 år. Varav fyra både studerande och egenföretagare, varav den femte är arbetssökande. Alla inom ramen av praktiskt kreativa branscher - film, industridesign, fotografi, produktdesign samt set design. Det är ett medvetet val av att ha en homogen grupp som liknar mig själv. Det är intressant för mig med människor som har liknande arbetssituationer och höra deras tankar och idéer om hur de hade gjort. Sessionen pågick i en timma. Fokusgruppen gav tillåtelse till att spela in konversationen men önskade att vara anonyma. Jag hade i förväg valt ut sex CV-filmer som jag hittat på YouTube. I mina val hade jag försökt vara så nyanserad som möjligt, det vill säga hitta så olika typer av videor som möjligt med tanken om att utvinna även ett svar med bredare perspektiv på vad en CV-film bör innehålla. En var exempelvis tecknad, en framförd genom sång, en anspelade väldigt mycket på humor medan en annan var oerhört steril och seriös. I förberedelserna hade jag även skrivit ned frågor, men planerade att endast
använda detta som diskussionsunderlag (se bilaga 3). Jag ville hålla mig i bakgrunden för att lämna plats åt gruppen att fritt föra sina diskussioner. Jag informerade gruppen om mina frågor innan de fick titta på filmerna för att sedan diskutera varje film var för sig utifrån de frågor jag ställt. Under filmvisningen fick de föra anteckningar.
9.3.1 Delresultat - Resultat av fokusgrupp
För fokusgruppen var det viktigt med filmens estetik, att informationen var lättillgänglig, att personen bakom filmen framträdde med tydlighet, att man som tittare fick förståelse för vems film det var samt dess kunskaper.
9.3.2 Delanalys - Analys av receptionstudie på relaterade medieproduktioner I följande text har jag fördelat de åsikter och diskussioner som förts i fokusgruppen efter relevans för teorier om självrepresentation respektive narratologi.
Fokusgruppen om självrepresentation
Film nr. 1 hade stark anspelning på humor. Om detta fanns blandade åsikter, både uppskattat men också alldeles för vågat för att vara en seriös arbetsansökan. En av mina deltagare uttryckte sig följande: "det känns inte äkta, man vill träffa den riktiga personen". Detta refererar jag direkt till Goffmans teori så kallad "Jaget och maskerna". Personer antar olika roller beroende på olika sociala sammanhang. Goffman diskuterar äktheten i ett framträdande av en roll, det som avgör om rollen är äkta eller inte är beroende på mottagarens agerande. Godtar publiken framträdandet och tror på rollen så är den äkta (Goffman 2009:218). Sett utifrån Goffmans perspektiv på självrepresentation så lyckas alltså inte personen bakom film nr. 1 att bevara sin äkthet. Rollen som personen intar känns för långt ifrån den verkligen personen för att en uppfattning ska kunna bildas om vem personen egentligen är. Det är svårt att frångå att personen visar sig själv, men konsekvensen blir alltså en alldeles för smal bild för att kunna få en uppfattning om personen (Goffman 2009:25). Anledningen till att personen missuppfattas här kan ha att göra med det som Hall skulle kalla för olika representationssystem. Beroende på erfarenheter, upplevelser och kulturella asketer tolkas meddelanden olika från person till person (Hall 1997:16-18).
Till skillnad från en skriftlig jobbansökan som består av ett personligt brev samt en meritlista blir presentationen av detta i rörlig bild annorlunda. Att presentera sig på en video, där kroppsspråk och röst exponeras, är direkt mer utelämnande än en bild och skrivna ord. Enligt min fokusgrupp borde en CV-film visa både personlighet men även en tydlig redovisning om personens egenskaper och vad personen gör, alltså efterlikna ett skriftligt CV så mycket som möjligt. Film nr. 2 saknade en presentation av personen i början och en av informanterna uttryckte sig följande "Vad ska jag fokusera på? Vem är personen?". Vidare påpekades att det är viktigt att ha namnet i både i början och i slutet av filmen, gärna med kontaktuppgifter, för att komma ihåg vem det handlar om. Däremot fick film nr 2 positiva kommentarer för den tydligt uppradade meritlistan som var utskriven i text i takt till personens tal. Citerat från diskussionen "super tydligt" samt "snyggt att rada upp sakerna". Kanske är positiviteten till tydligheten en social överenskommelse. Enligt Hall skulle detta vara koder i representationssystemet som temporärt gör att vi förstår varandra trots olika bakgrunder eller kulturer (Hall 1997:62).
Fokusgruppen om filmens form och uppbyggnad
Bordwell talar om filmform och menar att formen kan anta olika uttryck. Filmform kan översättas till ett sammantaget begrepp för exempelvis hur kameran rör sig, färgval i bild eller musik. Citerat från fokusgruppen "Estetiken utformas utifrån vad man vill förmedla". Precis som Bordwell antyder att formen inte enbart ska fungera som en förpackning för filmen utan även spegla innehållet. Återigen kan vi koppla till Goffmans begrepp fasad som syftar på en människas yttre kännetecken. Fokusgruppen, Goffman och Bordwell verkar vara enade om att det som ska representeras styr hur det framträder rent estetiskt. Med estetiskt syftar jag här alltså på exempelvis en films form eller en persons omgivning eller kläder. Filmformen bör alltså anpassas efter personen som ska framställas i en CV-film. Genom detta skapar vi en strukturerad upplevelse för publiken (Bordwell & Thompson 2010:57).
Däremot dramaturgin, filmens skelett, skulle kunna vara en förbestämd mall som fungerar för alla. Återigen kommer vi tillbaka till frågan om genre. Ska vi förhålla oss till hur ett reportage är uppbyggt, en dokumentärfilm eller en reklamfilm? Här finns
också en brännpunkt. Inte bara hur vi ska framställa oss själva utan vilken väg, rent filmiskt och dramaturgiskt som en CV-film bör förhålla sig till för att kunna kommunicera sitt budskap. Problematiken är att det inte finns någon bestämd form för en CV-film. För att återigen ta in fokusgruppens åsikter, så är de eniga om att filmens varaktighet bör vara 1,5min, annars finns risken att tappa intresset. De påpekar också vikten av kvalitet och konsekvent berättande exempelvis kamerarörelser, miljöer och aktiviteter. Med konsekvent i det här fallet menas ett regelbundet mönster. Avgränsningarna är tydliga och formar filmen så att den ska bli lätt att tolka. För om det tillexempel är alldeles för många olika miljöer eller många olika kamerarörelserna kommer filmen upplevas som rörig. Detta i sin tur leder till att det blir svårt att del av informationen. Vilket upplevdes när gruppen tittade på film nr. 5. Anledningen till att ett strukturerat berättande var högt prioriterat kan återigen ha att göra med Halls teori om gemensamma upplevelser som formar vår tolkningssätt. Våra olika representationssystem arbetar olika med att organisera och samordna information (Hall 1997:17).
På det sätt som Bordwell talar om information i en films berättande kan jag till viss del koppla det till en CV-film men på många sätt blir det svårt eftersom Bordwell utgår ifrån en fiktiv person medan vi arbetar med en existerande person. Bordwell menar att det finns två sätt att informera publiken. Vi kan exempelvis undanhålla publiken information om historien eller låta den veta mer än karaktären i filmen, detta ger olika utslag för filmens tolkning och berättande (Bordwell &Thompson 2010:94,95). En CV-film kommer alltid behöva hålla tillgången till informationen jämställd mellan personen i filmen och publiken. Annars kommer med största sannolikhet CV-filmen antingen framstå som falsk, som om personen försöker undanhålla något eller också som om personen inte har någon koll på vad som ska berättas. Som sagt, det finns en problematik i att jämföra dessa två då karaktärerna är olika. En CV-film skulle snarare kunna liknas som en film med berättarröst, där det är ett aktivt val vad som sägs och inte sägs (Bordwell & Thompson 2010:100). Richard Raskins sju parametrar för berättande i kortfilms-format passar bättre in till vår analys. Det är tydligt att även fokusgruppen berört många av Raskins punkter. Precis som Raskin diskuterade fokusgruppen fram att det är viktigt att veta vems berättelse det är, någon som Raskin
kallar för personfokus. Ljudet är också en av Raskins parametrar vilket gruppen hade klara åsikter om på film nr. 5 som ansågs ha stökig musik som störde dialogens kommunikation. Det är alltså viktigt att vara konsekvent i representationen.
Sammanfattningsvis ser jag frågan om utelämnande av personlighet som essensen av fokusgruppens diskussion. Det bör ligga av stor vikt att ifrågasätta hur mycket en film ska handla om vem personen är eller vad personen gör. Svaret kanske ligger i att finna balansen däremellan. Även om det inte tenderar till att vara ett reportage så kanske det är den mest lämpliga vägen att gå för att förhålla sig till någon typ av genre och filmformat. Resultatet av det skulle bli att komma nära personen, att efterlikna ett riktigt möte så mycket som möjligt. För att återkoppla till Goffman igen betyder detta att vi vill nå personen bakom masken, alltså jaget och inte masken, även om det är rollen vi möter i filmen. Det bör dock tilläggas att en människa framför en kamera inte agerar exakt likadant som utan en kamera framför sig. Det blir en typ av rollgestaltning. En CV-film handlar alltså om att regissera sig själv och berätta historien om sig själv (med fokus på arbetssituationen) och där du också själv har makten att bestämma vad som ska träda fram och inte.
Många i fokusgruppen visade tveksamhet till att skapa CV-filmer. Det får mig att undra om det har att göra med att det inte är något etablerat format. Format i den här meningen syftar till typ av film eller genre. Om vi ser till Hall representationssystem och hans teori om koncept kan vi tänka att ett CV är något som alla kan relatera till (Hall 1997:17). Det finns redan i systemet och är inlindat i ett koncept. Däremot finns inte filmdelen i detta koncept. Inte heller är det naturligt för dem att tänka på film och sen relatera det till ett CV. Det är något som inte är bekant i representationssystemet vilket leder till en problematik i kommunikationen.
Min CV-film spelades in under sammanlagt sju inspelningsdagar i april 2014. Samtliga bilder är filmade på en Canon 5D Mark II. De första tagningarna spelades in med en ljudupptagare. Denna gick sönder i slutet av inspelningen vilket resulterade i att endast kameraljudet användes till den slutgiltiga produktionen för att få ett enhetligt ljud. Med andra ord är jag medveten om att ljudet i filmen inte är perfekt. Manuset är framtaget med inspiration från resultatet av fokusgruppen. Filmen redigerades i Final Cut Pro 7. En mer utförlig presentation med moodboard och bilder ifrån processen finns i min presentation av medieproduktion (se bilaga 1). 9.4.1 Återkoppling med fokusgruppen
För att prova min film gjorde jag en återkoppling till de personer som deltagit under min receptionsstudie. Filmen mailades, under slutet av redigeringen, till samtliga i gruppen med en frågan: vad tycker du? Fyra av fem personer svarade och samtliga gav positiva responser. Ingen ansåg att det saknades någon information. Däremot kom förslag till hur information kunde förtydligas på olika sätt. Manuset som jag ville skulle innehålla subtila berättarkomponenter verkade lyckas då en påpekade hur jag väver in vilka datorprogram jag kan hantera i diskussionen, som egentligen handlar om att frilansa. Jag tog emot råden och korrigerade vissa delar av filmen. Eftersom det nästan inte var några kommentarer om förändringar på filmen tolkar jag det som att filmen faktiskt lyckas kommunicera en rättvis bild av mig. Enligt Goffman skulle alltså min gestaltning av mig själv här betraktas som äkta och trovärdig eftersom den mottas av publiken (Goffman 2009:25).
9.4.2 Resultat
Filmen blev 2,5 minuter lång. Första bilden och sista bilden är en bild av mig med mitt namn textat. Intervjun sker med tre olika inställningar: närbild sittande, halvbild sittande samt halvbild stående. Intervjubilderna blandas med miljöbilder från hemstaden Visby och detaljbilder på personliga saker i hemmet.
1. Bild framifrån, etablering
av huvudkaraktär. 2. Bild på husfasad, etablering av location. 3. Huvudkaraktär närbild. Texten presenterar vem personen är med namn, ålder och eventuell titel.
4. Bild på peronsligt ting i hemmet 5. Intervjubild, ljud och bild i synk. 6. Bild på personliga ting i hemmet.
7. Bild på personliga ting i hemmet. 8. Intervjubild, ljud och bild i synk. 9. Intervjubild, ljud och bild i synk.
10. Intervjubild, ljud och bild i synk. 11. Stockbild på Visby, huvudkaraktärens hemstad. 12. Stockbild på Visby, huvudkaraktärens hemstad.
13. Stockbild på Visby, huvudkaraktärens hemstad. 14. Intervjubild, ljud och bild i synk. 15. V.O, huvudkaraktären i sitt hem.
En CV-film av Maria Nilsson (2014) (se bilaga 2). 9.4.3 Analys
Om vi sätter in medieproduktionen i Ervin Goffmans teori kommer vi åter till frågan som berördes efter receptionsstudien nämligen, vem är det vi ser i bild? Är det den jag är eller den jag vill framställas som? Precis som Higgins tre uppdelningar om jaget så kan man tänkas sig att det antingen är det aktuella jaget, ideala jaget eller jaget jag borde vara (Hogg & Vaughan 2010:74). När vi skriver ett CV är syftet att sälja in sig själv, att på något sätt bevisa att du är den som företaget söker. Med andra ord vill vi visa "jaget" så som vi bör vara inför att arbetsgivaren. I en filmproduktion finns möjligheter att manipulera och styra vad publiken ska se. Men låt oss säga att CV-filmen leder till en intervju. Vi måste med andra ord också kunna visa vårt riktiga jag redan i filmen. Den tredje delen av jaget enligt Higgins är hur vi skulle vilja att jaget var. Vilket jag tror sker omedvetet. Det är något vi syftar till och jag tror vi uppträder därefter.
20. Bild på personliga ting i hemmet. 21. Intervjubild, ljud och bild i synk. 22. Intervjubild, ljud och bild i synk. Huvudkaraktären i rörelse.
23. V.O, bläddrar i en tidining. 24. V.O, huvudkaraktären stilla framför personliga saker. 25. Intervjubild, ljud och bild i synk. Närbild.
26. Huvudkaraktären utomhus, passerar en husfasad,
går ut ur bild. Eftertext 1. 26. Huvudkaraktären utomhus, passerar en husfasad,
I filmen ser jag, och kan höra, att jag antar en roll. Under inspelningen hade jag förberett vad som skulle sägas och det är tydligt att min röst är anpassad efter vad jag vill förmedla. Den personen som visas på filmen är ju både den jag är och den jag vill vara. Sen om delen som ska visa vem jag borde vara finns där, det kan inte jag som producent svara på utan blir en fråga till mottagaren. Precis som Goffman och Higgins menar att vi har olika sidor av oss själva så förklarar Jostein Gripsrud att det finns en kollektiv- och en personlig identitet. Den personliga identiteten är hur vi definierar oss själva, vilken jag tycker bäst beskriver skapandet av en CV-film (Gripsrud: 2002:20). Min CV-film är ett verk där jag själv har målat upp vem jag är. Medan den kollektiva identiteten, precis som tidigare nämnt, är upp till publiken att bedöma.
Enligt Hall finns en problematik i kommunikationen mellan avsändare och mottagare. Hall talar om kulturella skillnader som försvårar budskap att nå fram (Hall 1997:22). Det problemet som jag ser med min film är främst språket eftersom jag endast talar svenska. En annan aspekt är att min CV-film ligger inom ramen för medieproduktionsbranschen. På samma sätt som sociala överenskommelser är densamma inom en kultur sker sociala överenskommelser inom exempelvis branscher. Jag är medveten om att jag använder mig av termer och namn, som kanske inte är helt förståeligt utan förkunskaper i ämnet. Ett exempel på det är när jag berättar om mitt jobb som produktionsassistent. En arbetsposition som exempelvis inte någon från finansbranschen förstår vad det innebär. Sammanfattningsvis så är jag medveten om att vissa val i skapandet av filmen begränsar publiken.
Det som Goffman kallar för personlig fasad - kläder, kön, ålder, hållning, talesätt och kroppsspråk exponeras här tydligt. Filmformatet tillåter fler drag av den personliga fasaden att ge sig till uttryck i jämförelse med stillbilder och text. Filmens berättande har många drag ifrån Raskins parametrar om en kortfilms uppbyggnad. De mest framträdande är personfokus <> personinteraktion, person <> ting, enkelhet <> djup, ekonomi <> helhet(Raskin 2001:80-82).
det en plats som betyder mycket eller en sak som berättar om mina intressen. Exempel på det är bilden med kameror (00:29) som indirekt berättar om ett intresse för fotografi som kan associeras till kreativitet och konstnärlighet. Stockbilderna från Gotland (00:58) är referenser för min hemstad Visby och de övriga miljöerna är ifrån Stockholm där jag lever och bor idag. Filmen har en tydlig cirkeldramaturgi, ekonomi <> helhet, den sista parametern i Raskins modell (Raskin 2001:80-82). Första bilden i filmen visar mig som går mot kameran och sista bilden visar mig i profil som går ut ur bild. Filmen börjar och slutar även med mitt namn textat.
Djup <> enkelhet beskriver Raskin med att hålla sig till mottot "Less is more" (Raskin 2001:80-82). Precis som Bordwell menar att människor alltid söker efter mönster och att det tilltalar oss att se en film med tydlig struktur (Bordwell 2010:56). För att låta min film bli en strukturerad upplevelse har jag försökt vara konsekvent med miljöerna. Eftersom filmen endast är 2,5min behövdes miljöer men även bildutsnitt, färger och ljud planeras väl.
För att gå tillbaka till definitionen av ett CV som beskrivs begreppet som levnadslopp, levnadsteckning eller biografiska notiser (Nationalencyklopedin 2014). Min CV-film berättar delvis om detta. Men till skillnad från ett skriftligt CV presenterar den mer av personen bakom detta “levnadslopp”. Tidigare nämner jag Albert Mehrabian, professor i psykologi. För att summera hans åsikter om icke-verbal kommunikation menar Mehrabian att över hälften av vår kommunikation sker med ansiktsuttryck eller kroppsspråk (Mitchell 2009). En stor del av oss som rörlig bild gör möjligt att presentera.
11. Sammanfattning och diskussion
Min frågeställning var hur man kunde applicera Goffmans identitet och representation sam Bordwells teori om narratologi i skapandet av en CV-film. Genom att använda Goffmans teorier om självrepresentation underlättas definitionen av vilken del av en själv som ska visas i en CV-film. För att tillämpa Gripsrud begrepp personlig identitet som syftar på hur du definierar dig själv så är skapandet av en CV-film din egen tolkning av dig själv. Halls antydan på eventuella problem med kommunikationen kan utnyttjas i skapandet av en CV-film genom anpassning för filmens målgrupp. Vidare kan vi använda fyra av Raskins sju parametrar om en kortfilms uppbyggnad, nämligen personfokus <> personinteraktion, person <> ting, enkelhet <> djup, ekonomi <> helhet. Både mina informanter samt Bordwells ord visar på att det är viktigt att vara konsekvent med bildspråk, miljöer, kamerarörelser, färger och ljudbild när det är en sådan kort film.
Jag är medveten om att en fokusgrupp med högre ålder hade med stor sannolikhet haft en annan effekt. Det naturliga för denna undersökning kanske skulle vara att leta svar ifrån mottagarna av mitt budskap istället för sändarna. Detta är ett medvetet val från min sida, min målgrupp är de som vill producera ett CV. De deltagande i min fokusgrupp står alla med ena foten på väg in på arbetsmarknaden. Jag är också medveten om det faktum att samtliga rör sig inom snarlika branscher, vilket också kan ha inverkan på resonemanget.
Filmen som producerades i samband med detta projekt är heller inte skapad för en specifik jobbansökan. Manuset hade säkerligen sett annorlunda ut om filmen hade haft en bestämd mottagare. Jag har också tagit i beaktning att filmen ännu inte har prövats på någon potentiell arbetsgivare till mig själv och inser att en sådan prövning hade kunnat styrka undersökningen ytterligare på olika sätt.
I filmen titulerar jag mig själv som filmarbetare vilket gör att själva CV-filmen, som produktion, blir en presentation av mina kunskaper och kvaliteter i filmskapande. Något som blir unikt för den som arbetar med kreativa yrken, det vill säga att kunna ge sig till uttryck via sin CV-film. Även detta togs upp i fokusgruppen. Informanterna
var enade om att bransch-val styrde relevansen om att använda sig av en CV-film. Personligen håller jag delvis med, men undersökningen tycker jag ändå visar på att kärnan ligger i att komma så nära en person som möjligt. Skillnaden är att en CV-film låter oss presentera delar om oss själva som inte ett skriftligt CV kan. Jag ser en CV-film som ett anspråk för att efterlikna ett riktigt möte, vilket då betyder att oavsett yrkesroll eller bransch så handlar det inte om att visa upp sina kvaliteter genom skapandet av filmen. Istället ligger essensen i att presentera vem personen är. Vilket alltså får mer utrymme att uttryckas i rörlig bild. Där inte bara vi ser personen i fårga utan även kan forma filmen utifrån personlighetsdrag. Med antagande om att det här är slutsatsen vågar jag också påstå att uppbyggnaden, alltså själva skelettet med miljöer, kamerautsnitt och samtalsämnen, i min CV-film skulle kunna appliceras på vem som helst. Eftersom det är berättartekniken som för fram budskapet. Däremot skulle jag inte förklara min produktion som ett föregående exempel för en ny genre. Vidare forskning skulle kunna undersöka formatet, så som min CV-film är byggd, genom att prova det på en bredare publik. Samt undersöka om formatet fungerar för andra aktörer, oavsett bransch. Genom laborering och studier av olika bildföljder skulle vi kunna få utslag för nya resultat. Det skulle vara tillexempel också vara intressant att prova hur olika rytmer i klippningen ger effekt för representation. Något som denna undersökning inte berört. Med andra ord, det finns många fler faktorer att ta hänsyn till. Med andra ord, vidare forskning skulle leda till ytterligare mer insikt i hur en CV-film bör vara byggd för att på bästa möjliga sätt kommunicera sitt budskap.
12. Förteckning produktionsreferenser
Figur 1
Film nr. 1 - Google Please Hire Me (2011)
http://www.youtube.com/watch?v=HRHFEDyHIsc (hämtad 13-03-14 19:12)
Figur 2
!
Film nr. 2 - Theo Ramsey’s Big Band Video Resume (2008)
http://www.youtube.com/watch?v=oT1XYjZcmck#t=34 (hämtad 20-02-14 17:04)
Figur 3
! Film nr. 3 - Dear Valve: Hire me. (2011)
Figur 4
Film nr. 4 - Saji Nair’s Short Video Resume (2010)
http://www.youtube.com/watch?v=OZzEBa9cHN0 (hämtad 20-02-14 17:08)
! Figur 5
! Film nr. 5 - Devina Deascal’s Video CV (2011)
http://www.youtube.com/watch?v=ZJKdRaIMZho (hämtad 20-02-14 17:08)
Figur 6
Film nr. 6 - Chris Batchelor – Video CV (2012)
13. Källförteckning
Litteratur
Bordwell, David & Thompson, Kristin (2010). Film art: an introduction. 9. uppl. Boston [Mass.]: McGraw Hill
Gripsrud, Jostein (2002). Mediekultur, mediesamhälle. 2. uppl. Göteborg: Daidalos Hall, Stuart (red.) (1997). Representation: cultural representations and signifying practices. London: Sage
Hansson, Hasse, Karlsson, Sten-Gösta & Nordström, Gert Z. (2006). Seendets språk: exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori. Lund:
Studentlitteratur
Hogg, Michael A. & Vaughan, Graham M. (2010). Essentials of social psychology. 1st ed. Harlow, England: Pearson
Justesen, Lise & Mik-Meyer, Nanna (2011). Kvalitativa metoder: från vetenskapsteori till praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Sandin, K. & Frykman, P. (2010). Du - ett varumärke. Stockholm: Addera.
Werner Runebjörk, Isabel (2004). Ditt personliga varumärke: om retorik, värderingar och förtroende. 1. uppl. Malmö: Liber
Artiklar
Forbes, Chris (2003). Video resume: Seeing is believing: Technology puts job candidates on a recruiter’s screen. Canadian HR reporter: ABI inform Global.
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/220777614 (hämtad 23-01-2014 10:41)
Rolls, J. & Strenkowski, M. (1993). Video Technology: Resumes of the Future. University College of Cape Breton NS.
http://files.eric.ed.gov/fulltext/ED362934.pdf (hämtad 23-01-2014 10:42)
Knowlton, John (1987). Smile for the Camera: Job Seekers Make More Use of Video Resumes. New York: Wall Street Journal, Eastern edition.
http://search.proquest.com/docview/398071880?accountid=12249(hämtad
Dobson, Sarah (2009). Pros and Cons of Video Resumés. Canadian Hr reporter: ABI inform Global
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/220812348 (hämtad 23-01-2014 10:45)
Mitchell, Olivia (2009). Albert Mehrabian’s studies in nonverbal communication. Speaking about presenting.
http://www.speakingaboutpresenting.com/albert-mehrabian-nonverbal-communication/ (hämtad 15-05-2014 13:16)
Pratt, Mary K. (2013). Your Text Resume is so Last Century. Computerworld. Waltham Mass.
http://search.proquest.com.proxy.mah.se/docview/1470420770/fulltextPDF?accounti d=12249 (hämtad 23-01-2014 11:45)
Webbsidor
Dansa i neon (2014). Filmer.
http://www.dansaineon.se/filmer (hämtad 09-04-2014 14:32) Nationalencyklopedin (2014). CV.
http://www.ne.se/curriculum-vitae (hämtad 13-03-14 18:31)
