Flerspråkighet & språkutveckling under barnens första levnadsår

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Barn – unga – samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Flerspråkighet & språkutveckling

under barnens första levnadsår

Multilingualism and Language Development in Children's first year of

Life

Rebecca Ståhl

Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Handledare: Kristofer Hansson

Förord

Jag vill tacka alla pedagoger som deltagit i min studie och varit delaktiga genom intervjuer. De har bidragit med viktig information som hjälpt mig att genomföra min studie. Jag vill även rikta ett stort tack till min handledare Kristofer Hansson som gett mig goda råd och vägledning genom hela kursen. Även ett stort tack till min familj och vänner som stöttat mig hela vägen.

Sammanfattning

Examensarbetet Flerspråkighet & språkutveckling i barnens första levnadsår är skrivet av Rebecca Ståhl. Jag går sjätte terminen på förskollärarutbildningen på Malmö Högskola. I min studie har en undersökning om hur pedagogerna från två olika förskolor i södra Skåne arbetar med barns flerspråkighet och språkutveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv gjorts. Syftet är att studera pedagogernas syn på språkets betydelse och hur de arbetar med det i sina verksamheter. Även vad de har för resurser att tillgå. Det är den kvalitativa undersökningsmetoden som används i studien. Det empiriska materialet grundar sig på sex intervjuer, tre på varje förskola. Fokus är inriktat på deras språkarbete. Genom intervjuerna har mina frågeställningar besvarats kring ämnet språk i förskolan:

Vilken syn har pedagogerna kring språket i förskolan?

Hur arbetar pedagogerna med barnets språk i den dagliga verksamheten? Vad finns det för resurser att tillgå i verksamheterna?

Resultatet i min studie visar att pedagogerna på de olika förskolorna arbetar ungefär med samma hjälpmedel för att tillfredsställa barnets språkutveckling. Språknivån på den mångkulturella förskolan är lägre än på förskolan med nästan bara barn med svenska som modersmål. Detta kräver att pedagogerna alltid är tydligare i sin kommunikation med barnen. Förskolorna har liknande resurser att tillgå. Samtliga pedagoger anser att barnet måste få stöd och vägledning. I denna studie presenteras det utifrån den proximala utvecklingszonen, vilket innebär att den vuxne ska vara en stöttepelare för barnet. Genom att ha ett vardagligt samtal får barnen en bra förutsättning för att utveckla sina språk. Det sociala samspelet mellan Barn-barn, vuxen-barn och vuxen-vuxen betyder mycket. Utgångpunkten för att barnet ska lära och utvecklas är trygghet. Nyckelord: Flerspråkighet, proximala utvecklingszonen, socialt samspel, språkutveckling

Innehållsförteckning:

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte ... 8

2.1 Studiens frågeställningar ... 8

2. Tidigare forskning ... 9  

2.1 Barns vardagliga kommunikation ... 9

2.2 Språkutveckling ... 9

2.3 Flerspråkighet ... 10

2.4 Pedagogens roll ... 10

3. Teori ... 12

3.1Proximala utvecklings zonen ... 12

4. Metod ... 14

4.1 Metodval ... 14 4.2 Urval av förskolor ... 14 4.3 Presentation av förskolorna ... 15 4.4 Genomförande ... 15 4.5 Bearbetning ... 16 4.6 Forskningsetiska övervägande ... 16

5. Resultat & Analys ... 18

5.1 Läroplanen ... 18

5.2 Språkets betydelse ... 19

5.3 Den dagliga verksamheten ... 23

5.4 Tillgängligheten av resurser ... 28

6. Slutsats & Diskussion ... 30

6.2 Fortsatt forskning ... 33

  Referenslista ... 35

1

Inledning

 

Språket har stor betydelse i den vardagliga kommunikationen i samhället. Många förskolor är idag en mångkulturell plats där vuxna och barn möts och bekantar sig med det svenska språket. För många barn och deras familjer är det här de får sin första kontakt med det svenska samhället. Det är i förskolan som språkutvecklingen påbörjas hos de allra flesta barnen. Broberg m.fl. (2013) skriver att i Sveriges förskolor har antalet barn med annat modersmål än svenska fördubblats mellan 2001 till 2011. Det är språket som hjälper oss människor att förstå andra men även att man själv kan göra sig förstådd. Skolväsendet betonar språket som väldigt viktigt och därför är det av stor betydelse att arbeta språkfrämjande i verksamheterna. Det finns tydliga riktlinjer i förskolans läroplan om hur man ska arbeta med språket. Läroplanen innehåller mål att sträva mot och inte mål som ska uppnås som i skolans värld. Det är staten som fastlägger dessa mål och därför är förskolorna ansvariga att följa dessa riktlinjer som finns. Många delar i läroplanen tar upp mål som syftar till barns flerspråkighet och språkutveckling.

Som pedagog får man arbeta utifrån sina egna erfarenheter och utveckla språket tillsammans med barnen och sina arbetskollegor. Calderon (2004) skriver att det är i förskolan som grunden läggs till språk, läs och skrivutveckling. Även lusten till att lära, bygga upp självförtroendet och en stark identitetskänsla. Det är i förskoleåldern barnet utvecklas som mest. Ladberg (2003) skriver att trygghet är en viktig utgångspunkt för barnets utvecklande och lärande i förskolan. Pedagogerna måste skapa trygghet för varje enskild individ sedan kan språkarbetet påbörjas. Begreppet ”den proximala utvecklingszonen” är centralt för denna studie. Det innefattar enligt Vygotskji (1999) att barn imiterar sin omgivning som har kunskap som är utanför barnets kunnande. Med hjälp från den erfarna tar barnet in ny kunskap.

Under utbildningen har mitt intresse för flerspråkighet och barns språkutveckling växt. Jag har varit i kontakt med två förskolor under hela utbildningen. Skillnaderna mellan dessa förskolor är stora trots att de bara ligger tio minuters bilresa ifrån varandra. Utifrån mina egna erfarenheter som pedagog i en mångkulturell förskola och en förskola där nästan alla barn har svenska som modersmål, har jag valt att fördjupa mig inom detta ämne. Genom denna studie vill jag se de likheter och skillnader som finns på de två olika förskolorna.

1.1 Syfte

Uppsatsens problemområde kommer att handla om flerspråkighet & språkutveckling under barnens första levnadsår. Syftet är att undersöka likheter och skillnader mellan en mångkulturell förskola och en förskola som nästan bara har barn med svenska som modersmål. Jag vill ta reda på hur pedagogerna stimulerar barns flerspråkighet och språkutveckling ur ett sociokulturellt perspektiv och få kunskap om vilka metoder de använder sig av för att främja barns språk. Även undersöka och belysa pedagogernas syn på språkets betydelse och vad det finns för resurser att tillgå i de olika verksamheterna. Med hjälp av en kvalitativ undersökning har studien formats. Studien ska även bidra med ny kunskap och en djupare förståelse kring problemområdet.

1.2 Studiens frågeställningar

Vilken syn har pedagogerna kring språket i förskolan?

Hur arbetar pedagogerna med barnets språk i den dagliga verksamheten? Vad finns det för resurser att tillgå för att främja barnens språk i verksamheten?

För att besvara dessa frågor måste jag fördjupa mig i tidigare forskning kring ämnet och utgå från teoretiska utgångspunkter.

2 Tidigare forskning

I detta kapitel kommer tidigare forskning som är relevant för min studie att tas upp. Den tidigare forskningen kommer att underbygga diskussioner och resonemang som finns med i analys kapitlet. Jag har valt att dela upp det i fyra olika huvudrubriker utifrån studiens frågeställningar.

2.1 Barns vardagliga kommunikation

Ladberg (2003) skriver att människor kan kommunicera med varandra på många olika sätt, språket är den enklaste kommunikationsvägen. Genom språket kan vi uttrycka våra känslor, tankar och idéer genom det uppfattar omgivningen oss direkt. Säljö (2000) påpekar att formandet av det sociala barnet sker mestadels genom den dagliga kommunikationen. Ladberg (2003) menar på att kommunikationen är till viss del kärnan i språket. Barn lär sig språket för att kunna kommunicera med andra människor. Barnets identitet utvecklas hela tiden och deras språk påverkas av deras sociala kommunikation.

2.2 Språkutveckling

När människan kommunicerar med andra utvecklas hens sätt att tänka och skapar insikt om världen omkring oss. Genom språket känner vi en samhörighet med andra och på så sätt lär vi känna oss själva. Även det lilla spädbarnet kommunicerar, genom kommunikation söker vi kontakt med vår omgivning (Bjar & Liberg, 2003). Som tidigare nämnt skriver Ladberg (2003) att trygghet har en viktig roll för att barnets språkutveckling ska gå framåt. Barnet är i behov av att känna sig bekräftad för att inte oroa sig för sitt språk. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) menar att det är relevant att satsa mycket resurser på språkutvecklingen i förskolan. De skriver att verksamheterna kan anpassa sin miljö så att barnet på ett lätt sätt ska kunna utmanas i sitt språk på förskolan. De menar också att det behövs språkstimulerande material på förskolan, då väcks ett intresse för språket hos barnet. Språkstimulerande material kan vara böcker, skrivmaterial, datorer eller ipads med varierat innehåll och bilder med text med mera. Personalgruppen ska räcka till för alla barn. Med dessa hjälpmedel får varje individ samspela med språket dagligen.

2.3 Flerspråkighet

Förskolan är en mötesplats för olika kulturer. Calderon (2004) menar på att barnets identitet och självkänsla stärks när pedagogerna visar respekt och nyfikenhet för deras kultur och modersmål. Genom att pedagogerna arbetar med barnets kultur och identitet får hen känna bekräftelse i sin kultur, då känner barnet glädje vilket leder till en bättre språklig utveckling (Nauclér m.fl. 1988). Säljö (2000) resonerar utifrån det sociokulturella perspektivet att kultur och språk hänger ihop, de går inte att isolera från varandra.

Flerspråkighet är en utmaning för alla pedagoger i förskolan. De måste skapa möjligheter för att varje individ ska utvecklas i sitt språk både i modersmålet men framförallt i det svenska språket. Nauclér m.fl. (1988) skriver att när barnet befinner sig i en ny språkmiljö försöker hen lyssna och lära känna den nya miljön men framförallt det nya språket. Många barn är tysta i början och försöker först förstå sin nya omvärld. Med hjälp av både barn och vuxna lär sig de flerspråkiga barnen något nytt varje dag på förskolan (Nauclér m.fl.1988). Vygotksij (1999) menar på att barnet utvecklar det kognitiva och sitt språk i samspel med sin sociala omgivning.Det kognitiva menas med att barnet utvecklar sin förståelse och sitt tänkande.

2.4 Pedagogens roll

Pedagogernas arbetssätt med språket och deras sätt att kommunicera med barnen skiljer sig mellan olika förskolor. Men samtliga har styrdokumenten att arbeta utifrån. Baserat ifrån

Messerschmidt m.fl. (2008) forskning uppmärksammades att pedagoger som arbetar med barn

har en viktig roll för hens språkutveckling. Pedagogen ska fungera som en stöttepelare för barnen och skapa en främjande miljö i verksamheten. För att det ska ske en inlärning av språket krävs det en daglig kommunikation mellan barn-barn, barn-vuxen och vuxen-vuxen. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) påpekar att många olika faktorer påverkar barnets språkinlärning så som material, samspelet och atmosfären i verksamheten. Enligt Nauclér m.fl. (1988) är det pedagogerna som ska skapa en bra och trygg atmosfär i gruppen. Grunden för att ett barn ska utveckla sitt eller sina språk är trygghet och glädje. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver att barnets språkinlärning ska stimuleras och det är viktigt att pedagogerna utgår ifrån varje enskild individs intressen och nyfikenhet. Omgivningen ska vara fylld av språk och

daglig kommunikation. Pedagogen kan väcka det språkliga intresset hos barnet genom att bjuda in barnet i verksamhetens styrda aktiviteter och i det vardagliga på förskolan. I Kulttis (2013) artikel undersöks barns språkutveckling i en sångverksamhet. I sina resultat skriver hon att pedagogernas förmåga att lära ut och vägleda har en stor betydelse för hur effektivt barnet tar till sig den nya kunskapen. Westerlund (2009) skriver att det är betydelsefullt för barnet om pedagogerna sätter ord på och bekräftar det som barnet ger uttryck för. På så sätt stimuleras språket dagligen på förskolan.

3 Teori

I detta kapitel kommer jag att beskriva språkforskaren Lev Semjonovitj Vygotskijs tankar inom det sociokulturella perspektivet kring barns språkutveckling. Vygotkskij valdes för att han skapar en förståelse för hur en positiv utveckling sker för barnet. Detta ger mig ett vetenskapligt stöd i mitt arbete. I min studie kommer jag med hjälp av Vygotskijs teorier och andra forskares tolkningar av Vygotskji analysera min empiri.

3.1 Proximala utvecklingszonen

Vygotskij betraktade språket som ett socialt fenomen. Barnets utveckling går från det yttre till det inre och med det menas från det sociala till det enskilda. Människans språk ingår i det sociala fenomenet och det utvecklas för att vi ska kunna kommunicera med andra människor. Han menade att språket först är kommunikativt och socialt sedan utvecklas det till ett egocentriskt språk. Det egocentriska språket är centralt för barnet i förskolan, för att de ska kunna utveckla sina tankar. Med hjälp av språket kan de styra sina egna handlingar (Vygotskij, 1999).

Det historiska, kulturella och det vardagliga hänger ihop för att barnet ska kunna utveckla sitt språk. Barnets språkutveckling påverkas av alla dessa faktorer. Alla barn har olika erfarenheter med sig, ur ett sociokulturellt perspektiv ska språkutveckling betraktas utifrån alla de olika perspektiven: historiskt, kulturellt, socialt och individuellt (Vygotskij, 1999). Han skriver att det krävs ett samspel för att det ska ske en utveckling hos barnet. Genom att vuxna ger barnet stöd i den tidiga åldern. När det lilla barnet deltar i en aktivitet som hen inte klarar av men i ett samspel med en vuxen kan barnet utföra aktiviteten. När vi märker att barnet blir tryggare och klarar av saker själv kan den vuxne inta en avvaktande roll. Detta är en av Vygotskijs centrala idéer och den kallas för den proximala utvecklingszonen. Han menar på att det ett barn kan göra med stöd idag, kan hen göra på egen hand imorgon (Vygotskij, 1999). Pedagogerna i förskolan har en viktig roll för att stödja barnets medvetenhet inom den proximala utvecklingszonen. Det är den vuxne som ger barnet vägledning, pedagogerna måste stötta barnet inom denna zon. De måste även stimulera barnet genom att utmana hen på olika sätt (Vygotskij, 1999). Några som utvecklar dessa tankar är Ladberg och Nyberg (1996) som skriver för att barnet ska kunna lita på den vuxne är trygghet grunden för utveckling och lärande. Språkinlärningen kommer att underlätta om

barnet känner sig sedd och bekräftad av sin omgivning. Kommunikationen med den vuxne är av stor betydelse. Detta kan kopplas till den proximala utvecklingszonen som innebär att barnet får hjälp av den vuxne för att uppnå ny kunskap (Vygotskij, 1999).

Säljö (2000) skriver att utgångspunkten ur ett sociokulturellt perspektiv menar Vygotskij att världen och barnens olika förhållanden skiljer sig åt. De har olika uppväxt villkor, hemmiljöer och kulturer med mera. Det kommer att påverka barnets föreställningar och tankar i deras vardagliga liv. Barns utveckling ser Vygotskij som ett resultat av det sociala samspelet med familjen och förskolan. De skapar psykologiska verktyg, språket är ett av dessa. Barnet har en stor fördel om de kan kommunicera verbalt med sin omgivning. På så sätt kan de delta i det dagliga sociala samspelet med sin omvärld. Vygotskij menar på att språket och kultur påverkar den kognitiva utvecklingen (Vygotskij, 1999). Ett liknande perspektiv lyfter Säljö (2000) som skriver att formandet av det sociala barnet sker främst genom den dagliga kommunikationen. Ladberg och Nyberg (1996) påpekar att lustfyllda aktiviteter, glädje, dagliga samtal och stimulans för de olika sinnena stödjer all inlärning men speciellt barnets språk. Säljö (2000) skriver att det är i det vardagliga samspelet som de komplexa sociokulturella förmågorna växer fram. De behövs för att vi ska kunna leva tillsammans med andra människor.

4 Metod

I detta kapitel kommer val av metod presenteras samt en diskussion kring varför jag valde detta tillvägagångsätt. Det kommer att göras en motivering till urval av förskolor och en beskrivning av genomförandet. Den sista delen kommer att handla om bearbetning och forskningsetiska övervägande.

4.1 Metodval

I denna studie har en kvalitativ forskningsmetod används. Det innebär att jag har kunnat närma mig olika synsätt hos respondenterna som är pedagogerna och på så sätt kunnat få en djup förståelse i min undersökning (Alvehus, 2013). Vilket är positivt för studien eftersom pedagogerna har kunnat ge ett inriktat perspektiv på hur de olika förskolorna arbetar med språket. Patel och Davidson (2003) menar på att det framstår en tydlig inblick av respondenternas uppfattning kring det specifika området genom intervjuer. Inför intervjuerna hade ett frågeformulär utformats för att dessa skulle flyta på, frågorna var utformade så att pedagogerna hade möjlighet att ge öppna och utvecklande svar (Patel & Davidson, 2003).

Nyfikenhet var pedagogernas syn på språkets betydelse och hur de stimulerar barnens flerspråkighet och språkutveckling. Även vad det finns för resurser att tillgå. Patel och Davidson (2003) skriver att genom de kvalitativa intervjuerna får forskaren kännedom om respondenterna åsikt om det valda ämnet. Det gjordes sex intervjuer med förskolornas pedagoger. Tre intervjuer på den mångkulturella förskolan och tre intervjuer på förskolan med nästan bara barn som har svenska som modersmål. Pedagogerna som intervjuades har använts som ett stöd för att få fram ett resultat utifrån studiens frågeställningar. I intervjuerna med pedagogerna framgick en bild av deras tankar och syn kring barns flerspråkighet och språkutveckling.

4.2 Urval av förskolor

Det blev naturligt för mig att välja de två förskolor som jag varit i kontakt med några år. Det är dessa förskolor som väckt en nyfikenhet hos mig. Jag känner mer eller mindre alla pedagoger som intervjuats, vilket bidrar till en trygg atmosfär både för mig och för den som blir intervjuad.

Vitsippan är en mångkulturell förskola och Solrosen är en förskola som det nästan bara går barn med svenska som modersmål. Intervjuerna genomfördes med pedagoger från en femårsgrupp och från en syskonavdelning, där barnen är tre till sex år gamla. Sex pedagoger intervjuades, fyra förskollärare och två barnskötare som påbörjat förskollärarutbildningen på distans. Alvehus (2013) skriver att urvalet kan genomföras på olika sätt, som forskare kan man göra ett strategiskt urval vilket innebär att man medvetet väljer ut specifika respondenter. De som medverkat i denna studie blev strategiskt utvalda. Alla respondenter var kvinnor, på Vitsippan arbetar bara kvinnor och på Solrosen fanns det ingen möjlighet att intervjua en manlig pedagog. De pedagoger som intervjuades på Solrosen tituleras för: Lena, Linda, Li och pedagogerna från Vitsippan Elina, Elsa, Elisabeth. Deras utbildning har ingen tonvikt i denna studie. Studiens syften var att se likheter och skillnader mellan dessa två förskolor.

4.3 Presentation av förskolorna

Solrosen: Avdelningen Solrosen ligger i en mindre kommun i södra Skåne. Området som förskolan ligger i är ett relativt nybyggt område och det bor näst intill bara familjer som har svenska som modersmål. Det finns åtta avdelningar på förskolan. Fyra småbarnsavdelningar och fyra syskonavdelningar. Det är ungefär 140 barn inskrivna på denna förskola. Det finns fyra barn som har ett annat modersmål än svenska. De pratar engelska, polska och arabiska.

Vitsippan: Vitsippan ligger också i en mindre kommun ungefär tio minuters bilresa ifrån Solrosen. Förskolan ligger i ett mångkulturellt område. Det är en fem års verksamhet och det går 31 barn på Vitsippan. De brukar dela in sig i två grupper. 27 av dessa barn är flerspråkiga och har ett annat modersmål än svenska. Kommunen som Vitsippan ligger i satsar mycket på språket, på grund av att kommunen är väldigt mångkulturell.

4.4 Genomförande

De berörda förskolorna och pedagogerna kontaktades, de fick frågan om de kunde tänka sig att ställa upp som intervjuperson till studien. Studiens syfte förklarades, alla pedagogerna var positiva och dagen efter kunde intervjuerna påbörjas på Vitsippan. Inför intervjuerna på förskolorna hade 18 frågor förberetts (Se bilaga). Samtliga pedagoger gav mig tillåtelse att spela

in intervjuerna. En diktafon användes som hjälpmedel och på så sätt var det verbala budskapet sparat. Denna metod valdes för det är ett enkelt sätt att återgå till det som sades. Under intervjuerna ställdes frågor och det gjordes anteckningar. Intervjuerna gjordes vid två olika tillfällen. Intervjuplats fick respondenterna bestämma eftersom de visste var vi kunde sitta ostört. Alla intervjuer skedde individuellt och de gjordes på förskolorna. Intervjuerna var mellan 45-60 minuter per pedagog. Det kändes som att pedagogerna var positiva och bekväma under intervjuerna. De hade en positiv syn på att dela med sig av sina erfarenheter kring språket i sina verksamheter.

4.5 Bearbetning

När det empiriska materialet var insamlat, påbörjades analysarbetet. Intervjuerna gjordes vid två olika tillfällen. Efter första tillfället lästes mina anteckningar igenom, varje intervju för sig. Sedan lyssnade jag på det inspelade materialet och la till det som saknades. Efter det sammanställdes de tre intervjuerna. Efter intervju tillfälle två gjordes samma process. Sedan letade jag efter likheter och skillnader mellan de två förskolorna. Avsikten var att hitta mönster, teman, likheter och skillnader i mina svar från intervjuerna (Patel & Davidson, 2003). Arbetet har utgått ifrån intervjuerna, mitt syfte och frågeställningar. Ett analyserande finns från varje pedagogs konstaterande. Bearbetningen har skett genom analys av materialet flera gånger sedan har en koppling mellan empirin och tidigare forskning och teori gjorts.

4.5 Forskningsetiska övervägande

I all forskning som görs måste forskaren ta hänsyn till de forskningsetiska kraven som finns (Patel & Davidson, 2003). Som forskare är det viktigt att vara medveten om att det finns forskningsetiska principer som ska följas under studiens gång. De fyra huvudkraven är: informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2010). De två förskolorna kontaktades och de gav mig tillåtelse att genomföra studien. Undersökningsförskolorna och intervjupersonernas namn är avidentifierat. Alla deltagare i studien har frivilligt medverkat och de har haft möjlighet att dra sig ur när de vill. Jag tror att samtliga var bekväma under intervjuerna. Hade någon av pedagogerna inte velat medverka hade de sagt nej. Pedagogernas svar under intervjuerna påverkas av mina egna erfarenheter från

förskolorna. Min relation till förskolorna har såklart påverkat mitt sätt att analysera empirin. Eftersom jag är väl medveten om hur de arbetar i den dagliga verksamheten. Den information som framgått från de pedagoger som medverkat i min studie har behandlats konfidentiellt och varje individs integritet har skyddats (Patel & Davidson, 2003).

5 Resultat & Analys

I detta kapitel kommer resultaten från intervjuerna redovisas. Jag kommer även analysera mitt resultat i relation till tidigare forskning och teori. Empirin redovisas utifrån dessa överskrifter: Språkets betydelse, den dagliga verksamheten och tillgängligheten av resurser.

5.1 Läroplanen

Läroplanen valde jag att ha med för den ska alla förskolor arbeta utifrån och den har tydliga riktlinjer om vad pedagogerna ska sträva att arbeta efter. I denna del presenteras de relevanta delarna från läroplanen som har koppling till min studie.

Alla dagens förskolor ska sträva efter att arbeta utifrån läroplanen. Läroplanen är ett styrdokument som finns för att säkerställa att pedagogerna i förskolan arbetar utifrån samma visioner. Tre betydande områden som jag kommer ta upp i analysen är språket, vardagliga kommunikationen och resurser. Detta är något som finns mer eller mindre på alla förskolor. I läroplanen 1998 reviderad 2010 finns det tydliga riktlinjer som pedagogerna ska sträva att arbeta utifrån med barn under sina första levnadsår. Förskolan är en mötesplats för alla olika människor. Verksamheten ska ha en social och kulturell miljö som stimulerar barnet så att hen kan utveckla en kommunikativ och social förmåga. Förskolan ska vara en trygg, glädjefylld och lärorik plats där alla barn som vill får delta. Den ska anpassas för varje enskild individ, finns det något barn som behöver mer stöd än andra ska detta ges. På så sätt visar förskolan hänsyn till alla barns behov, förutsättningar och intressen. Alla barn ska få möjlighet att utveckla sin identitet och känna sig trygg i den.

Barnet på förskolan ska stärka sin förmåga och få en förberedelse för att möta ett alltmer internationaliserat samhälle. Det är förskolan som lägger grunden för barnets livslånga lärande och pedagogerna är ansvariga för barnets utveckling. Medvetenhet om sitt eget kulturarv och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnet utvecklar en förmåga och respekt för andras villkor och värderingar. Förskolan ska bidra med att stödja barn med annat modersmål att utveckla en flerkulturell tillhörighet. Språket och lärande hänger ihop, enligt läroplanen ska pedagogerna ständigt inspirera barnets språkutveckling. Barnet ska få skapa och kommunicera

genom styrda aktiviteter men också genom fri lek. Pedagogerna ska utgå ifrån barnets nyfikenhet och på så sätt kommer hens utveckling och lärande gå i rätt riktning. Pedagogen ska vara engagerad i ett samspel både med det enskilda barnet men även med hela barngruppen, de ska även vägleda.

Alla vuxnas förhållningssätt kommer ha ett inflytande på barnets förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som finns i det svenska demokratiska samhället. Vi vuxna ska vara barnets förebilder (Lpfö98, 2010). Läroplanens relevanta delar för studien har presenterats. I nästa del kommer en analys av språkets betydelse att göras.

5.2 Språkets betydelse

När jag gav mig ut till de två olika förskolorna var en av frågorna jag ställde: Anser du att det är viktigt att arbeta med språket i förskolan? Den hade upprinnelse i Säljös (2000) resonemang om att språket är centralt för oss människor. Genom kommunikation blir vi delaktiga i samtal där vi tillägnar oss kunskap. Denna fråga var betydelsefull för att få en bild av pedagogernas syn på språket i förskolan. När frågan ställdes tittade alla pedagogerna förvånat på mig och svarade ungefär likadant: ”Ja självklart” sedan utvecklades svaren på olika sätt. På Solrosen arbetar Lena hon har jobbat på denna förskola i 9,5 år men arbetat med barn i 20 år. Li har arbetat på förskolan i 7 år och det är så länge som hon har arbetat med barn. Såhär svarade de på frågan:

Skojar du eller, eh ja absolut. Det är a-o för ett barn, du måste kunna kommunicera. Barnen måste lära sig att uttrycka sig för att kunna samarbeta med sin omgivning (Lena).

Ja för att de ska kunna uttrycka sig, sina känslor med mera. Det är viktigt att kunna kommunicera för att få kontakt med andra och få en självkänsla (Li).

Li sammankopplar språket med känslor. Det är ett vanligt synsätt som också finns i den teoretiska litteraturen. Ladberg (2003) skriver att vi människor kommunicerar på många olika sätt, språket är det som är mest medvetet. Har barnet inte språket blir det svårt att uttrycka sig vad hen vill och känner. Människan lär sig olika ord på olika sätt för att kunna uttrycka sig. Ladberg (2003) resonerar även kring språkinlärningen. För att den ska vara effektiv måste barnet tro på sig själv och känna sig trygg på förskolan. Ett liknade resonemang har Bjar och Liberg (2003) som menar

på att i samspel med sin dagliga omvärld lär sig barnet språket. Barnets samspel med sin omgivning har en formande roll när barnet bygger upp sina språkkunskaper. Vi människor kommunicerar med varandra för att göra oss förstådda och förstå andra, även för att skapa mening med och forma det liv vi lever. Elsa har arbetat 8 år på Vitsippan men 27 år i kommunen inom barnomsorgen. Elisabeth har arbetat 2 år på förskolan men 21 år i kommunen inom barnomsorgen. Dessa två pedagoger från den mångkulturella förskolan uttryckte sig såhär:

Verkligen, dels har vi barn som behöver det svenska språket sen har vi många barn med annat modersmål, ju tidigare man sätter in det nya språket desto bättre, tycker jag (Elina).

Språket är viktigt för alla människor, men vi har många barn som pratar olika språk och på något sätt känns det ännu viktigare att arbeta med språket då (Elisabeth).

På Vitsippan anser pedagogerna liksom på Solrosen att det språkliga arbetet i förskolan är av stor betydelse. När min empiri har analyserat har både likheter och skillnader påträffats mellan svaren från de olika förskolorna. Det märks tydligt vem som arbetar på en mångkulturell förskola och vem som jobbar med nästan bara barn som har svenska som modersmål. De som arbetar på Vitsippan har kunskap om flerspråkighet. I nästan alla deras svar nämner de något om barnets modersmål eller flerspråkighet. Medan de på Solrosen inte pratar någonting om flerspråkighet eftersom de knappt kommer i kontakt med denna typ av frågor.

Både på Solrosen och Vitsippan påpekar pedagogerna att språket är med oss överallt och att den vardagliga kommunikationen är viktig. Pedagogerna på Vitsippan har det mångkulturella som utgångspunkt i många av sina svar. Alla pedagogerna på Vitsippan nämnde mer eller mindre att det är viktigt att vara tydlig med barnen. Pedagogerna som intervjuades har lång arbetslivserfarenhet med flerspråkiga barn, de är medvetna om hur de ska arbeta språkfrämjande med flerspråkiga barn. I det vardagliga samtalet försöker de använda sig av många olika ord. Pedagogerna på Solrosen har också lång erfarenhet inom förskolevärlden men har inte arbetat mycket med flerspråkighet. Elisabeth från Vitsippan påpekar:

Det är bra att sätta ord på allt och prata mycket med barnen, det är extra viktigt för de barn som har annat modersmål (Elisabeth).

Elisabeth poängtera att pedagogerna måste bekräfta barnens ord, det kommer att underlätta deras språkinlärning. Även Li på Solrosen sa att det är bra att sätta ord på saker. Ett exempel kan vara när de ska gå från samlingen till matbordet, då kan pedagogerna uttrycka sig såhär: ”Alla pojkar som har gröna strumpor med prickar på får gå och sätta sig vid bordet”. Som tidigare nämnt påpekar Westerlund (2009) att det är betydelsefullt för barnet om pedagogerna sätter ord och bekräftar det som barnet ger uttryck för. Pedagogerna från Vitsippan och Solrosen tycker att språkinlärningen sker hela dagen på förskolan. Linda sa att alla situationer exempelvis vid av och påklädnad och vid matbordet sker det ofta ett samtal och det är språkfrämjande. Ett liknande perspektiv har Nauclér m.fl. (1988) som lyfter fram att pedagogen kan anpassa sitt språk till den enskilda individen vid informella situationer exempelvis vid matbordet och av och påklädnad. Pedagogen har då möjlighet att lägga sitt språk på individens nivå. Lena utryckte sig såhär:

Det vi gör i den styrda verksamheten har ett pedagogiskt syfte och det vardagliga ger barnet ett vardagligt språk (Lena).

Som Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) skriver är den pedagogiska miljön: material, styrda verksamheten, samspelet mellan barn-barn, vuxen-barn och vuxen-vuxen och klimatet i verksamheten avgörande faktorer för barnets språkutveckling. Trygghet var ett ord som kom upp under alla intervjuer på Vitsippan, vad innebär trygghet för barns språk? Elsa har arbetat på Vitsippan i 15 år men inom kommunens barnomsorg i 42 år. Hon påpekade att:

I en verksamhet är det viktigt att man som pedagog skapar en trygg och respektfull relation till alla barn. Det är viktigt att varje individ blir sedd och hörd varje dag på förskolan, för att barnet ska kunna utvecklas och lära (Elsa).

Det kan kopplas till Ladberg (2003) som skriver att trygghet är av stor betydelse i en verksamhet, det är grunden för allt lärande och utveckling för barnet. Två av tre pedagoger från Vitsippan nämnde att det är viktigt att barnen känner sig trygga för att de ska kunna utveckla sin flerspråkighet och språkutveckling. Det kopplas till den proximala utvecklingszonen där barnet känner trygghet om den erfarna stöttar och vägleder barnet (Vygotskij, 1999). Ladberg (2003) skriver att barn pratar först med de människor som de känner sig trygga med. Genom hela vårt liv har de allra flesta enklast att uttrycka sig för människor som man känner en trygghet hos och kan lita på. Ingen av pedagogerna på Solrosen nämnde ordet trygghet under intervjuerna. Det kan bero på att många barn på Solrosen är trygga med det svenska språket. Av min erfarenhet är

Solrosens pedagoger väl medvetna om att barnet måste känna sig tryggt för att kunna utvecklas. Många barn på Vitsippan är otrygga i det svenska språket, därför pratar de ofta om trygghet på Vitsippan. Elina på Vitsippan anser att många barn känner sig tryggare och säkrare i en liten grupp speciellt om de är osäkra på språket. De försöker dela upp barnen i grupper för att alla barn ska synas och komma till tals. Även på Solrosen delar de upp barnen i mindre grupper men inte dagligen som på Vitsippan. Det är inte bara barn med flerspråkighet som känner sig tryggare och säkrare i en mindre grupp utan det gör de allra flesta barn. Där får barnen möjlighet att synas och höras på ett annat sätt än i storgrupp. Calderon (2004) skriver att det är positivt att dela upp barnen i olika grupper, där barnen blandas beroende på hur långt de har kommit i sin utveckling. Barnen lär sig av varandra. Ladberg (2003) påpekar att det är viktigt att barnet får lugn och ro så de vågar uttrycka sig och ta plats.

Pedagogerna på Vitsippan lär sig ibland små fraser på barnets modersmål. På så sätt visar de att barnet och deras modersmål är betydelsefullt. Av egen erfarenhet uppskattar barnen det och tycker det är roligt när pedagogerna kan säga något på deras språk. Bjar och Liberg (2003) skriver att det är av stor betydelse att pedagogerna visar respekt för barnens olika språk och kulturer. Elsa påpekar att det är viktigt att ta tillvara på de olikheter som finns och göra det till något bra, för vi lär oss mycket av varandra. Bjar och Liberg (2003) menar på att förskolans uppgift inte är att ersätta barnets första språk och kultur med det svenska. Utan pedagogerna ska sträva efter att lära barnet så mycket svenska som möjligt men deras modersmål och kultur ska också ingå och respekteras i verksamheten. Pedagogerna på Vitsippan menar att vissa barn bara behöver prata svenska på förskolan eftersom de bara pratar sitt modersmål hemma och redan har grunden för det. De försöker ändå arbeta med barns modersmål på annat sätt för att utveckla deras identitet. Elina menar på att:

Alla barn är en tillgång för varandra och vi lär av varandra. Barnen lär sig redan i förskolan att alla människor är olika och vi ser olika ut. Pratar olika språk och vi är olika, så är det. Barnen är nyfikna på varandra och det är viktigt att alla barn kan kommunicera (Elina).

Det kan kopplas till Säljö (2000) som resonerar att kommunikationen är ett sätt att lära sig ett språk. Han menar att alla individer lever på kunskaper som vi stött på i samspel med andra. När människan lär sig ett språk, lär vi oss att tänka inom en viss kultur och får en samhälleig gemenskap därför är språket av stor betydelse.

Alla pedagogerna från de två förskolorna tycker språket är viktigt för att det vardagliga ska kunna flyta på. Med koppling till Säljö (2000) är det genom språket som vi gör oss förstådda och förstår andra människor. För att vi människor ska kunna utveckla en omvärldsförståelse måste vi ha språket. Det är vårt viktigaste redskap för att kunna kommunicera med varandra. Vygotskij skriver i en av sina teorier om barns utveckling av språk och tänkande att barnet lär sig språket genom den sociala samvaron. Han menar på att barnet ingår i ett socialt och kulturellt sammanhang och utifrån sin omgivning fångar barnet in ny kunskap. Förskolan och barnets familj har en viktig roll för att barnet ska utvecklas framåt (Vygotskij, 1999). På Vitsippan arbetar de en del med barns kultur och identitetskänsla. Ett exempel kan vara att de får sjunga en sång på sitt språk eller att de har en kväll där alla familjer får ta med sig mat från deras hemland. Säljö (2000) anser att modersmålet är viktigt och menar på att när ett barn ska lära sig ett nytt språk sker det genom modersmålet. Barnet lär sig de nya orden genom att de utgår ifrån sitt modersmål, där de redan har utvecklat sin språkliga kompetens. Även på Solrosen arbetar de med kultur och identitetskänsla men på ett annat sätt eftersom de allra flesta barnen har liknande kultur. Exempelvis genom att de pratar om de svenska högtiderna och firar traditionerna. Nauclér m.fl. (1988) skriver när pedagogerna lyfter fram något från barnets kultur i verksamheten, känner barnet sig bekräftad och får en känsla av glädje. Hen känner sig accepterad precis som alla andra barn i gruppen och då känner barnet trygghet. Av egen erfarenhet vet jag att båda förskolorna arbetar utifrån sina förutsättningar och de utgår ifrån barngruppens behov.

Återkoppling till frågan: Anser du att det är viktigt att arbeta med språket i förskolan? Sammanfattningsvis tänker båda förskolorna ungefär på samma sätt om språkets betydelse. Samtliga av pedagogerna anser att språkets betydelse är viktigt för att på ett enkelt sätt kunna kommunicera med sin omvärld. Vitsippan tänker mer inom flerspråkighets ramen eftersom deras vardag handlar om det. Solrosen utgår ifrån den allmänna språkutvecklingen och deras barngrupps behov liksom på Vitsippan. Utifrån detta går jag vidare till det vardagliga i verksamheterna.

5.3 Den dagliga verksamheten

”Allt i vår omgivning handlar om språket” (Li). En annan fråga som ställdes under mina intervjuer var: Hur arbetar ni med barnens språk i den dagliga verksamheten? Calderon (2004)

skriver att under vistelsen på förskolan använder pedagoger och barn det svenska språket som ett redskap för att kommunicera med varandra. För att barnet ska utvecklas i sin språkutveckling kan pedagogerna skapa olika aktiviteter och på så sätt övar barnet sitt språk. Alla barn behöver utmanas i det svenska språket. Denna fråga ställdes för att få kunskap om hur pedagogerna arbetar med språket i sina verksamheter och vilka hjälpmedel de använder sig av.

På frågan svarade Lena från Solrosen och Elsa från Vitsippan såhär:

Vi arbetar dagligen med språket. Det är den dagliga kommunikationen som är superviktig. Rim och ramsor, spel, lekar, sånger med mera. Det är viktigt att utgå ifrån barnens intressen. Vi försöker att arbeta utifrån vad barnen är intresserade av. Just nu har vi märkt att de tycker om sniglar, så häromdagen gjorde vi ett snigel hus (Lena).

Det vardagliga samtalet är a-o men även prata med barnens föräldrar. Det är viktigt att alltid benämna ord när man gör något med barnen. När jag spelar spel med barnen så säger jag: Du fick fyra, nu ska du hoppa fyra steg till den blåa cirkeln. Jag försöker på ett enkelt och tydligt sätt sätta ord på allt jag kan. Det allra viktigaste är att barnen har roligt för då lär de sig mycket lättare och snabbare (Elsa).

Ett liknande resonemang har Säljö (2000) som ur ett sociokulturellt perspektiv säger att utveckling och lärande är de kommunikativa processerna som är centrala för barnet. När ett barn är i en kommunikation med andra är hen delaktig i ett samtal och där fångar barnet in kunskap och färdigheter. Under intervjuerna tryckte pedagogerna mycket på att i allt de gör i den vardagliga verksamheten finns språket med på ett eller annat sätt. De menar på att allt i barnets omgivning på förskolan handlar om språket. De styrda aktiviteterna men även i den fria leken och i de informella situationerna.

Elsa påpekade att det är viktigt att spela ett spel på ett språkmedvetet sätt genom att använda sig av både gamla och nya ord när man spelar tillsammans med barnen. De gäller att sätta ord på allt och prata om det som händer i verksamheten. Det framgick tydligt i Messerschmidts m.fl. (2008) studie att upprepningar av ord och fraser från de vuxna hjälper barnet framåt i sin utveckling. De allra flesta barn i förskoleålder fångar upp kunskap snabbt. Elisabeth uttryckte sig såhär:

Vi måste benämna allt som finns i deras värld på svenska. Det är bra att gör även med barn som har svenska som modersmål. När det handlar om barn som är flerspråkiga är det extra viktigt att medvetet arbeta språkfrämjande i alla situationer (Elisabeth).

Pedagogerna på Vitsippan konkretiserar språket genom användning av sångburkar, språkpåsar och bilder för att öka barnens förståelse och ordförråd. Kroppsspråket är också viktigt för det förtydligar begreppen som pedagogerna använder sig av. Ladberg (2003) menar på att sagan kan illustreras med hjälp av bilder och konkreta saker på så sätt gestaltas sagan. Barnet kan på ett enklare och tydligare sätt förstå vad pedagogen läser. Det är även ett stöd för de barn som har lätt för att tappa koncentrationen. Pedagogerna på Vitsippan tyckte det var extra viktigt att arbeta på detta sätt för att kunna konkretisera för de barn som har svårigheter med det svenska språket. Genom att arbeta på detta sätt stödjer pedagogerna barnet inom den proximala utvecklingszonen. De arbetar utifrån barnets förmågor och anpassar nivån för den befintliga barngruppen (Vygotskij, 1999).

Alla pedagoger använder sig av olika material för att arbeta med språket. Under intervjuerna nämnde de ungefär samma material och hjälpmedel men av egen erfarenhet vet jag att de arbetar varierande men utifrån samma förutsättningar. Alla pedagoger är olika och de väljer att arbeta med de material som de anser är roligt och utvecklande för barnen. I språkarbetet på Vitsippan upprepas gärna saker för många av barnen behöver upprepning för att förstå exempelvis sagans innehåll. Många barn tycker om upprepningar. Barnen brukar även få återberätta vad de hört genom att berätta för gruppen eller enskilt för en pedagog. Ibland återberättar barnen genom att rita vad de lyssnat på eller upplevt. Detta kan jämföras med Nauclér m.fl. (1988) som skriver när pedagogen är i en enskild dialog med barnet har hen möjlighet att anpassa sitt språk utifrån barnet till skillnad om pedagogen är i dialog med hela gruppen Återberätta gör de även på Solrosen, det är ett bra sätt för att se om barnen lyssnat och fångat upp vad pedagogerna läst, sagt eller gjort. Om de har haft en sagostund på Solrosen brukar de gemensamt diskutera sagans innehåll. Även Westerlund (2009) skriver att sagor skapar en gemensamhet i en barngrupp. Efter sagostunden är samtalet om vad man har läst viktigt. Barnet kan då ställa frågor och tillsammans kan gruppen återberätta. Den språkliga medvetenheten utvecklas när barnet får berätta om sina erfarenheter och känslor. På så sätt får barnet tillgång till ny kunskap (Westerlund, 2009). Något som är intressant i Messerschmidts m.fl. (2008) studie är att ett utav språken i Sydafrika värderar böcker högt och dessa används även där för att underlätta språkinlärningen. Elina och Lena förklarar varför de har valt att arbeta såhär:

Syftet med att arbeta såhär är för att barnen hela tiden ska få använda sig av språket och våga prata inför en grupp och även träna på att lyssna på sina kompisar. Vi försöker utgå ifrån barnens inflytande. Vi eller jag vill att barnens fantasi och kreativitet ska utmanas (Elina).

Jag tycker att det är viktigt att barnet kan berätta vad jag precis har läst för då vet jag att de förstår och har hängt med. Ibland ställer vi pedagoger frågor och barnen får tillsammans återberätta. Det är bra träning för barnen att öva sig att prata inför andra. Det är viktigt att de lär sig att respektera kompisarna och oss pedagoger när vi pratar (Lena).

Språket går som en röd tråd genom hela verksamheten på Vitsippan men även på Solrosen. Den proximala utvecklingszonen speglar sig i båda verksamheterna. De stöttar och utmanar barnen och det leder till ny kunskap (Vygotskij, 1999). Genom att de återberättar, konkretiserar och sätter ord på allt i barnens omgivning, förskolorna arbetar på ett språkfrämjande sätt.

Samtliga av pedagogerna på Solrosen nämnde att de arbetar med språket dagligen genom att de sjunger, läser rim och ramsor, böcker, experiment, rörelse, spelar spel och leker lekar. Calderon (2004) skriver att det är genom språklekar som barnen blir medvetna om språket. Genom rim och ramsor tar barnen lättare till sig kunskap, det är ett tydligt sätt för barnet att höra språkens ljud, satsmelodi och ord. Även på Vitsippan nämnde alla tre pedagogerna olika arbetsmaterial de arbetar med i verksamheten. De sjunger, läser, rim och ramsor, sekvenskort, experiment, rörelse, spelar spel, leker lekar, konkreta saker, arbetar enskilt eller i grupp med olika hjälpmedel för att främja barnets språkutveckling. Kulttis (2003) forskning visar att förskolan kan stödja språk och kommunikativa utveckling av flerspråkiga barn genom att använda sig av sång och musik. Barnet deltar genom att lyssna och observera de andra barnen och pedagogerna. Barns deltagande i aktiviteter förmedlas genom kommunikation både fysiskt, verbalt och i språkliga sammanhang. Genom sång och musik deltar barnet visuellt, fysiskt genom gester och språkliga handlingar genom att uttrycka svenska ord. Pedagogen styr barnets kommunikation genom att de väljer att arbeta med det som barnet visar intresse för. Denna typ av vägledning är viktig för att visa hänsyn för barnets perspektiv (Kultti, 2003). Även Ladberg (2003) skriver att sång, musik, rim och ramsor och rörelse är pedagogiska hjälpmedel. Med hjälp av dessa skapar pedagogerna en lustfylld och gemensam upplevelse för barnen. Samtidigt finns det ett pedagogiskt syfte,

barnen lär sig hur språket är uppbyggt och hur språket låter. Som pedagog är det viktigt att leka fram språket för alla barn, enspråkiga som flerspråkiga.

Som tidigare nämnt använder sig Vitsippan ofta av konkreta saker under samlingar och aktiviteter. De barn som inte har det svenska språket kan då koppla det konkreta till det som pedagogen pratar eller sjunger om. Ladberg (2003) skriver att pedagogerna i verksamheten ska sträva efter att arbeta med flerspråkighet oberoende på vilka kompetenser de befintliga pedagogerna har. Om ett barn har ett annat modersmål än svenska är det viktigt att man som pedagog hittar olika vägar till att kommunicera med barnet. Elsa menar på att:

Vi pedagoger måste hitta något som är roligt och intressant för alla barnen, då tar de lättare till sig kunskap. Tycker barnen inte att det är lustfyllt, lär de sig inte lika mycket (Elsa).

På Vitsippan anser pedagogerna liksom på Solrosen att språket finns med oss i all verksamheten dagligen. Samtliga tycker att språket är av stor betydelse. Säljö (2000) menar på att när barnet formas till den sociala människan sker detta framförallt genom den dagliga kommunikationen med andra människor. Som tidigare nämnts är det i mötet med andra som vi skaffar oss de komplexa sociokulturella förmågorna. Linda menar på att:

Allt som vi gör i verksamheten handlar ju om språket. Det vardagliga är jätte viktigt, bara en konversation med barnen handlar mycket om språket, sen tänker man väl mer på det i en samling eller någon annan aktivitet (Linda).

Nauclér m.fl. (1988) skriver att det är i vardagssituationer och under den fria leken som pedagogerna har tid att ha ett stimulerande samtal med barnet. Pedagogerna kan då anpassa sitt språk utifrån individens förståelse och då leker man med språket. Solrosen arbetar på ett liknande sätt som Vitsippan men på en mer avancerad nivå på grund av att alla barnen ligger på ungefär samma nivå i sina språkkunskaper. Alla barn har det svenska språket. Det som är främjande för flerspråkiga barns utveckling och lärande är hjälpande även för de enspråkiga barnen.

Återkoppling till frågan: Hur arbetar ni med barnens språk i den dagliga verksamheten? Sammanfattningsvis arbetar förskolorna ungefär likadant genom att de sjunger, läser, rim och ramsor, experiment, sång, bilder, rörelse, spelar spel och leker lekar. Förskolorna arbetar med

dessa hjälpmedel på olika nivåer. Nivån anpassas utifrån deras barngrupper. I nästa del kommer jag skriva om tillgängligheten av resurser i de olika verksamheterna.

5.4 Tillgängligheten av resurser

Broberg m.fl. (2013) skriver i en debattartikel att det har skett stora förändringar inom förskolevärlden de senaste 20-30 åren. Det har blivit större barngrupper, personaltätheten har minskat och det har tillkommit många nya arbetsuppgifter. Förskolan står för omsorg och lärande. Sedan 1985 har lärandet framhävts allt mer, det har skett på omsorgens bekostnad. De menar att det är oroväckande eftersom barn i förskoleåldern är beroende av trygghet från pedagogerna.

Med koppling till läroplanen står det att barn med utländsk bakgrund har lättare att lära sig svenska om deras modersmål finns som grund. Samtliga pedagoger på Vitsippan var överens om att modersmålet har betydelse i barns språkutveckling. De allra flesta barnen på Vitsippan har grunden i sitt modersmål och det leder till en effektiv utveckling för ett nytt språk (Calderon, 2004). Broberg m.fl. (2013) uttrycker att antalet barn i förskolan med annat modersmål har fördubblats mellan 2001 till 2011. 20 % av barnen i förskolan har annat modersmål än svenska. De anser att det är positivt eftersom förskolan blir mångkulturell men det kräver även tid och kunskap i det pedagogiska arbetet. I läroplanen står det också: ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv” (Lpfö98, 2010 s.10). För att barnet ska utvecklas behöver de stöd och vägledning av pedagogerna, efterhand kommer barnet att klara av saker på egenhand (Vygotskij, 1999). Båda förskolorna strävar efter detta men vad finns det för resurser att tillgå i de olika verksamheterna?

Utifrån denna bakgrund var det centralt för mig att ställa frågan: Finns det tillräckliga resurser för att främja barns språkutveckling i förskolan och Elisabeth svarar såhär:

Jag har aldrig varit med om att det finns tillräckliga resurser. Förr var vi mer personal och en mindre barngrupp. Men det har alltid varit svårt att få hjälp till de barn som verkligen behöver det. Allt är väl en kostnadsfråga (Elisabeth).

Det fanns mer tid och det var mindre grupper förr, jag kunde sitta med varje barn en liten stund varje dag. Idag finns det massa måsten, det finns mer utlagda uppgifter på oss pedagoger. Vi får stöd men samtidigt är det vi pedagoger i barngruppen som får arbeta själva med de barn som behöver lite extra hjälp och då tar vi tid från hela barngruppen, vi får inga extra timmar för att göra det. Samtidigt tycker jag att vi har ett bra stöd från ledningen men det finns inte tillräckligt med pengar (Lena).

Av egen erfarenhet är jag väl medveten om vad pedagogerna pratar om. Resurserna som finns är inte tillräckliga, tiden räcker inte till för att tillgodose alla barns behov. Samtliga av pedagogerna har ambitioner om hur de ska arbeta med språket i den dagliga verksamheten men det går inte på grund av olika omständigheter. På både Vitsippan och Solrosen finns det barn som kräver mer än andra. Elina uttryckte säg såhär:

En målsättning som politikerna beslutade för ungefär 10 år sedan var att det skulle vara max 11 barn per småbarnsavdelning (1-3 år) och max 16 barn på syskonavdelning (3-5 år). Sen några år tillbaks har barngrupperna ökat och personaltätheten har minskat. På syskonavdelningar där barnen är 3-5 år gamla går det oftast 19-21 barn. Det bidrar till att kvalitén i verksamheten blir sämre och vi pedagoger känner oss stressade eftersom även det pedagogiska uppdraget har stärkts de senaste åren (Elina).

Men eftersom det är begränsade resurser hinner inte pedagogerna med allt i verksamheten, vilket poängteras som stress i intervjuerna. Som tidigare nämnts har det skett stora förändringar de senaste 20-30 åren (Broberg m.fl. 2013) Det är viktigt att få fram är att varje enskild individ inte får det stöd hen behöver på grund av minskad personaltäthet, för stora barngrupper och många nya arbetsuppgifter. Li uttalade sig såhär:

Om ett barn behöver extra språkträning tas tid från den övriga barngruppen. Det drabbar både oss pedagoger men mest de andra barnen. Vi får inte tillräckliga resurser för att stödja de barn som behöver extra stöd. Det ställs dessutom högre krav på oss pedagoger. Det är mycket extra som måste göras runt omkring verksamheten exempelvis möten, planeringar, dokumentation med mera. Om en av oss pedagoger ska utföra något av detta sätts det inte alltid in någon annan för att ersätta den som är borta (Li).

På en av förskolorna sätts det ibland inte in någon vikarie när en av de ordinarie pedagogerna är sjuka, utan de pedagoger som är på plats får lösa det på bästa möjliga sätt. Broberg m.fl. (2013) påpekar också att det har tillkommit många nya arbetsuppgifter som ska pressas in i pedagogernas schema. När de jämför personaltätheten 2013 med den för 20-30 år sedan anser de

att det inte är någon rättvisande jämförelse. Personaltätheten är mindre, det är större barngrupper och det har tillkommit många nya arbetsuppgifter som konkurrerar med pedagogernas tid att vara i barngrupp. Detta begränsar pedagogernas arbete i den proximala utvecklingszonen. Broberg m.fl. (2013) skriver att kvalitén i verksamheten blir sämre på grund av detta. Pedagogerna känner sig stressade och hinner inte vara i barngrupp så mycket som de hade velat, då kan det uppstå ett arbetsmiljöproblem och kvaliteten i verksamheten kan brista. Det kan bidra till att pedagogerna inte hinner tillgodose varje barns behov. Tyvärr förväntas det mer av pedagogerna än vad som är möjligt utifrån de strukturella faktorerna (Broberg m.fl. 2013).

Broberg m.fl. (2013) skriver att det behövs resurser, det är ekonomiskt lönsamt speciellt för barn från resursfattiga miljöer. Deras slutsats är att politikerna i kommunerna måste ta ställning till hur förskolorna ska få de resurser som krävs för en fungerande och välmående verksamhet för alla.

Analysen har påverkats av mina egna erfarenheter. Pedagogerna har ambitioner om hur de vill arbeta men det finns inte alltid möjlighet till det eftersom resurserna inte räcker till. Med koppling till läroplanen (Lpfö98, 2010) står det tydligt att verksamheten ska anpassa sig för varje enskild individ. Behöver något barn extra stöd ska detta ges på så sätt tar förskolan hänsyn till alla barns behov och förutsättningar.

6 Diskussion & Slutsats

Genom detta arbete har jag fått kunskap om pedagogernas syn på språkets betydelse, hur de arbetar med språket och vilka resurser det finns att tillgå. Samt skillnader och likheter mellan de två olika förskolorna. Studien utgick utifrån dessa frågeställningar:

Vilken syn har pedagogerna kring språket i förskolan?

Hur arbetar pedagogerna med barnens språk i den dagliga verksamheten? Vad finns det för resurser att tillgå för att främja barnens språk i verksamheten?

Undersökningen visar att de två förskolorna arbetar på ungefär samma sätt. I båda verksamheterna är tillgängligheten av tid och resurser begränsat. Det bidrar till att Solrosen och Vitsippan inte alltid kan arbeta utifrån de ambitioner som finns hos pedagogerna. Förskolorna arbetar efter likformiga styrdokument och de har samma mål att sträva efter. De arbetar med ungefär samma hjälpmedel och material för att främja barns språkutveckling, fast på olika nivåer. Hjälpmedel och material som båda förskolorna använder sig av är sång, sagor, rim och ramsor, böcker, experiment, rörelse, bilder, spel och lekar. I den dagliga verksamheten arbetar de med språket hela tiden, både i de styrda aktiviteterna men även i det vardagliga på förskolan. Samtliga pedagoger anser precis som Ladberg (2003) att det gynnar barnen att arbeta i mindre grupper, då känner de sig tryggare. Varje enskild individ får möjlighet att komma till tals och som pedagog hinner man prata lite med varje barn. De får även lugn och ro för att kunna förstå det som pedagogen säger men även formulera sig själv (Ladberg, 2003). Den proximala utvecklingszonen speglar sig i båda verksamheterna. De stöttar, utmanar och vägleder barnet i rätt riktning (Vygotskji, 1999).

Av egen erfarenhet upplever jag att det är stora kunskapsskillnader på barnen på Vitsippan medan barnen på Solrosen ligger på ungefär samma nivå. Detta påverkar Vitsippans arbetssätt, nivån måste läggas så att alla barn förstår och är delaktiga. Skillnaden gör att de barn som är långt framme i sin utveckling inte har samma möjligheter att vidareutvecklas som om de hade gått på Solrosen, där alla barn har ungefär samma kunskapsnivå.

Pedagogerna som arbetar på Vitsippan har större erfarenhet i arbetet med flerspråkighet. De tycker att språkutvecklingen är extra viktig för barn som har annat modersmål än svenska, eftersom de pratar mer än ett språk. De anser att man som pedagog måste stötta dessa barn lite extra för att de snabbare ska lära sig det svenska språket. Det gäller att vara tydlig i sin kommunikation och sätta ord på allt i barnens omgivning. Westerlund (2009) påpekar också hur viktigt det är att pedagogerna bekräftar och sätter ord på det som barnet ger uttryck för. Konkret material är viktigt under de styrda aktiviteterna. De använder sig av bilder, böcker, sång och musik under samlingar. De delar ofta in barnen i mindre grupper. I kommunikationen med flerspråkiga barn använder pedagogerna sig själv som stöd genom sitt kroppsspråk för att underlätta deras förståelse.

På Solrosen arbetar de med liknade material men på ett annat sätt. Barnen på Solrosen har en högre språknivå inom det svenska språket, för att de har svenska som modersmål. Eftersom pedagogerna på Solrosen arbetar med nästan bara enspråkiga barn använder de sällan konkreta saker för att visualisera ord exempelvis när de sjunger eller läser saga. På Vitsippan pratar de dagligen om det just för att deras barngrupp ser ut som den gör. Den stora skillnaden mellan förskolorna är att Vitsippans pedagoger är mer medvetna om flerspråkighet på grund av att deras barngrupp är mångkulturell. Alla pedagogerna har lång erfarenhet som anställd inom kommun och flerspråkighet är något som de har arbetat med under flera år. Språkarbetet ser ungefär likadant ut men på Vitsippan arbetar pedagogerna mer specifikt just för att deras barngrupp är mångkulturell.

Min slutsats är att alla pedagogerna har ungefär samma syn på språkutveckling och flerspråkighet. Likheterna var många trots att de två olika förskolorna arbetar utifrån olika förutsättningar och barngrupper. De hjälpmedel och metoder som används är ungefär samma. På Solrosen arbetar de med barnen på en högre språknivå. Jag tolkar det som att båda avdelningarna som medverkat i min studie har en genomtänkt språkstimulans i sina verksamheter. De är väl medvetna om sitt uppdrag som pedagog och har stora ambitioner om hur de vill arbeta med barns språkutveckling och flerspråkighet. De ligger steget före barnet och pedagogerna vet ungefär var hen befinner sig i sin utveckling. Med hjälp av stöd klarar barnet sin vardag på förskolan. Den proximala utvecklingszonen är skillnaden mellan vad barnet klarar av själv eller vad hen klarar av med stöd från den vuxne som har större erfarenhet (Vygotskij, 1999). De hjälper, stöttar och

utmanar barnen i sina verbala kommunikationer. Samtliga är medvetna om att de har en viktig roll när det gäller barns språk i sina första levnadsår. Barnen måste känna sig trygga för att ett utvecklande och lärande ska ske. Tillgängligheten av resurser begränsar pedagogernas ambitioner om hur de vill arbeta. Utifrån min erfarenhet i verksamheterna anser jag att allt handlar om pengar. Kommunerna har inte råd med det extra som krävs för att varje barn ska få sitt behov tillgodosett.

I denna forskning som gjorts kan jag utläsa att alla pedagoger som har medverkat har ansett att den vardagliga kommunikationen betyder mycket, de påpekade även att det sociala samspelet är det viktigaste för att barnen ska kunna utveckla sitt språk. Barn lär sig under hela dagen på förskolan, både lustfyllda aktiviteter och det vardagliga är av betydelse. Känns någonting roligt och betydelsefullt för barnet lär de sig snabbare. Ladberg (2003) skriver att trygghet har en stor betydelse för att barnets språkutveckling ska gå framåt. Denna studie menar på att trygghet är utgångpunkten för barnets utveckling och lärande i förskolan.

Studien har tillägnat mig mycket kunskap om barns språkutveckling och flerspråkighet. Alla barn är olika och det finns inget rätt eller fel sätt att arbeta på. Som pedagog måste man titta på varje enskild individ och sätta just de barnets behov i fokus. Utifrån denna studie anser jag att alla pedagoger har en möjlighet att skapa en trygg och respektfull relation till varje enskild individ. Det allra viktigast är att alla barn känner sig sedda och bekräftad i sin proximala utvecklings zon, då kan alla barns utveckling och lärande gå framåt (Vygotskji, 1999).

6.1 Fortsatt forskning

Under tiden jag har skrivit detta arbete har det väckts många nya funderingar och idéer om vad jag skulle vilja undersöka om jag hade fortsatt min forskning. Det finns hur mycket som helst som hade varit intressant att forska i. Syftet med min studie var att ta reda vilken språksyn pedagogerna hade, hur de olika förskolorna arbetar med språket och vilka resurser det fanns att tillgå. Hade jag haft mer tid på mig hade jag kunnat få en ännu större bild av de olika verksamheterna. Då hade jag kunnat titta på hur barnen påverkas och fått en bättre bild av likheter och skillnader mellan förskolorna. Vid eventuell fortsatt forskning hade jag valt att intervjua fler pedagoger från olika förskolor i de två kommunerna. Jag hade även kunnat tänka

mig att göra en undersökning om resurser i förskolan. Alla respondenter som medverkade i min studie ansåg att det inte fanns tillräckliga resurser i förskolan. Frågor som jag hade kunnat tänka mig att undersöka är: På vilket sätt påverkar det barnen och pedagogerna i verksamheten? Finns det någon skillnad mellan hur de flerspråkiga barnen påverkas jämfört med de enspråkiga barnen? Dessa och liknande frågor hade jag använt som inspiration till min fortsatta forskning.

Referenslista:

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod. En handbok. Stockholm: Liber

Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Broberg, Anders. (2012). Anknytning i förskolan – vikten av

trygghet för lek och lärande. Natur & Kultur ISBN 978-91-27-13312-9.

Broberg, Malin, Hagström, Birthe & Broberg, Anders (2013). Sätt gränser för barngruppernas storlek. Göteborgs Posten, 2 juni 2013. Tillgänglig på Internet:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1706350-satt-granser-for-barngruppernas-storlek

Calderon, Lena (2004). Komma till tals - flerspråkiga barn i förskolan. Stockholm: Myndigheten för Skolutveckling.

Kultti, Anne (2013). Early Child Development and Care (Singing as language learning activity in multilingual toddler groups in preschool) Communication and Learning, University of Gothenburg

Ladberg, Gunilla & Nyberg, Ola (1996). Barnen och språken- Tvåspråkighet och flerspråkighet i

familj och förskola. Lund: Studentlitteratur

Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk- tvåspråkighet och flerspråkighet i familj,

förskola, skola och samhälle. Stockholm: Liber AB.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Messerschmidt, Johanna, Ramabenyane,, Julia, Venter, Ricka & Vorster, Carna (2008). The facilitative role of adults in the language development of Afrikaans- and Sesotho-speaking preschool children, European Early Childhood Education Research Journal, Vol. 16, No. 3, P. 283–296.

Nauclér, Kerstin Welin, Ritva & Ögren, Margareth (1988). Kultur- och språkmöten: om

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Pramling, Samuelsson Ingrid & Sheridan, Sonja (2006). Lärandets grogrund: perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. Lund: Studentlitteratur

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken - Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Norstedts. Säljö, Roger (2005). Lärande och kulturella redskap: om lärprocesser och det kollektiva minnet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Vetenskapsrådet. Etikregler för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, Hämtad den 20 April 2015 från www.vr.se

Vygotskij, S Lev (1999). Tänkande och språk. Översättning från ryska Kajsa Öberg Lindsten. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.

Westerlund, Monica (2009), Barn i början: språkutveckling i förskoleåldern. Stockholm Natur&Kultur

Bilaga

Intervjufrågor

Utbildning?

Hur länge har du arbetat?

Hur länge just på denna förskola?

Tycker du om ditt arbete?

Anser du att det är viktigt att arbeta med språket i förskolan?

Skulle du kunna resonera och beskriva hur du tänker kring barnens språkutveckling i förskolan? Följdfrågor: Hur menar du, utveckla gärna… Hur har du inspirerats? Utbildning? Hur har det påverkat dig?

Hur ser ett bra/dåligt språkutvecklande arbetssätt ut för dig? Kan du beskriva arbetssättet?

Och hur arbetar ni på er förskola för att stimulera barnens språkutveckling?

Hur arbetar ni med barnens språk i den dagliga verksamheten?

Tycker du att ert arbete med språkutveckling och flerspråkighet är tillräckligt bra eller kan ni utveckla detta arbete?

Hur kan ni iså fall arbeta med språket för att utveckla det?

Hur arbetar ni för att hjälpa och utmana de barn som är flerspråkiga?

Hur påverkar miljön i verksamheten barnens språkutveckling? På vilka sätt, ge gärna exempel

Arbetar ni likadant med barn som har annat modersmål än barn som har svenska som modersmål?

Finns det tillräckliga resurser för att främja barns språkutveckling i verksamheten? Har de förändrats över tid? Lätt eller svårt att söka externa hjälpmedel? Vad får ni för stöd från ledningen?

Du har arbetat länge som förskollärare har det skett stora förändringar inom barnens språkutveckling sedan du började?