"Plötsligt hade vi Spiderman på picknick"

”Plötsligt hade vi Spiderman på picknick”

Barns lek med identitet i rollrummet

”Suddenly we had Spiderman on picnic”

Childrens play with identity in the roleroom

Josefin Stigertsson

Förskollärarexamen, 210 hp

Examinator: Susan Lindholm

Förord

Undersökningen har varit ett roligt och spännande sätt att utveckla min förståelse för barns lek med identitet. I leken sker lärande utan att verken personal eller barnen är medvetna om det. Vår medvetenhet blir först synlig när vi är med barnen i den värld som de vet allra mest om, leken. Utan barnen och personalen som observerats och intervjuats hade studien inte varit möjlig, så ett stort tack till er!

Vill rikta ett extra stort tack till min handledare Robin Ekelund. Som under hela arbetet haft kontinuerlig handledning som gett mig intressanta infallsvinklar och lärorika reflektioner i arbetet och inför mitt fortsatta arbete inom yrket. Tack Robin, för all hjälp, pepp, tips och tankar du gett mig!

Ett stort tack till Johanna, Wilhelm, Emil som har korrekturläst arbetet bit för bit och hjälpt mig att stanna upp och fundera vad jag egentligen skrivit. Och ett sista tack till Emil som har fått diska själv under dessa 8 veckor.

Abstrakt

Syftet med studien har varit att undersöka barns lek med identitet i rollrummet utifrån den dramaturgiskt perspektiv och den psykosociala teorin. Frågeställningarna som används i studien är:

1. Hur uppfattar förskollärare rollrummet och dess funktion? 2. Vad har rekvisitan för roll i leken i rollrummet?

3. Vad sker med barns identitet i leken i rollrummet?

Två kvalitativa metoder har använts för att lyfta både olika perspektiv på ämnet. Intervjuer har gjorts med fyra förskollärare för att lyfta deras perspektiv och två observationer har gjorts för att själv kunna tolka barnens lek. Den insamlade empirin har sedan analyserats med hjälp av teoretiska perspektiv och tidigare forskning inom ämnet. Som tidigare forskning har följande ämnen presenterats: rollek, fantasi, genus, miljö och rekvisita.

Resultatet från studien visade att barnen påverkas av den fysiska miljön och dess innehåll, sociala relationer, barnets fantasiutveckling och erfarenheter. Det var även skillnad på barnens lek utifrån deras genus vilket visade att pojkar använder sig av fantasiroller medan flickorna väljer att gestalta roller som har en omsorgskaraktär. Barnen lekte även med mer rekvisita på förmiddagen än på eftermiddagen. Resultatet är även att rollrummets funktion i verksamheten kan vara att erbjuda barnen en miljö med möjligheter för barnen att kunna leka olika lekar och samtidigt utveckla förmågor och egenskaper hos sig själva och varandra.

Innehållsförteckning

Förord 2

Abstrakt 3

1. Inledning 5

1.1 Syfte och frågeställningar 6

1.2 Disposition 6

2. Teori 7

2.1 Psykosociala teorin – Erik Erikson 7

2.2 Dramaturgiskt perspektiv – Erving Goffman 8

3. Tidigare forskning 10

3.1 Tema: Miljö och rekvisita 10

Miljö 10

Rekvisita 11

3.2 Tema: Roller 12

Rollek 12

3.3 Tema: Sociala handlingar 13

Fantasi 13 Genus 14 4. Metod 16 4.1 Kvalitativ metod 16 4.2 Observationer 16 4.3 Intervjuer 17 4.4 Urval 18 4.5 Genomförande 19 4.6 Etiska överväganden 20 4.7 Bearbetning av material 20

5. Analys och resultat 22

5.1 Tema: Miljö och rekvisita 22

5.2 Tema: Roller 25

5.3 Tema: Sociala handlingar 27

6. Diskussion 30 6.1 Resultatdiskussion 30 6.2 Metoddiskussion 32 6.3 Kunskapsbidrag 32 6.4 Fortsatt forskning 33 Referenslista 34 Bilaga 1 36 Bilaga 2 37 Bilaga 3 38

1. Inledning

För barn är lek en central del av livet. Leken skapas och förändras av olika faktorer som till exempel miljö, samspel, fantasi och barns möjlighet till eget tänkande. Den fria leken ges stor plats i förskolan idag, vilket ger barnen möjligheter att lära sig av varandra, tillsammans. I den fria leken får barnen lyfta sina egna erfarenheter, bearbeta känslor, kommunicera och utveckla olika områden, till exempel, motorik, kommunikation, identitetsskapande och samspel. Den fria leken sker i olika miljöer på förskolan och en av de mest centrala för fri lek är det som ibland kallas hemvrån eller dockvrån som nu fått en ny benämning på många förskolor nämligen, rollrum. I rollrummet finns det som tidigare funnits i hemvrån dvs, möbler och rekvisita inspirerat av hemmet som exempelvis, kläder, skor, bestick och glas. Förskolläraren och professorn i pedagogiskt arbete, Annica Löfdahl (2004, s.129) förklarar betydelsen av den fysiska miljön och hur den påverkar barns lek genom tillgång till material och rekvisita. Den vanligaste lek som barnen väljer att leka i rum som hemvrån, dockvrån och rollrummet, är rollekar. I läroplanen för förskolan lyfts lekens möjligheter och varför den får en central del i verksamheten:

Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. (lpfö, 98 rev 2016, s.6)

Vad sker i leken i rollrummet? Begreppet beskriver enbart att det är ett ’rum med roller’ vilket kan innebära att rummet skapar möjligheter för rolltagning och gestaltning av olika roller. Rolleken är en lek där fantasin används för att skapa olika roller, handlingar eller lekvärldar, vilket är lättare för barn med mer erfarenhet än de med mindre då barnet använder

erfarenheter från verkligheten och hämtar inspiration från fantasin som sedan skapar en ny verklighet i leken (Vygotskij, 1995, s.19). Forskning kring rollrummet som miljö i förskolan finns inte än, eftersom begreppet är en könsneutral uppföljning till tidigare uppfattningar av hemvrån och dockvrån. Bristen på forskning gör denna studie intressant då det kan väcka nya tankar och idéer för forskningsområdet. Däremot finns det forskning om vissa aspekter som tar plats i ett rollrum, exempelvis, rekvisita, identitet, fantasi, rollekar, genus och rolltagande (Evans & Rogers 2006, Knutsdotter Olofsson 2003, Gustafsson 2002, Odelfors 1996). Varje miljö på en förskola är uppbyggd med ett visst syfte bakom sig exempelvis att lära sig bygga och konstruera i byggrummet eller att utforska skapandets förmågor i ateljén men vilka är de

grundläggande faktorerna till varför rollrummet finns i förskoleverksamheter? Detta är en fråga som uppsatsen ämnar att beröra.

För att medvetet använda sig av de lekar som förekommer i rollrummet och kunna stötta barnen i leken behövs en medvetenhet om vad som sker i barns lek med identitet i

rollrummet. Gestaltningar av roller är en möjlig uttrycksform för barnen att bearbeta känslor och händelser, samt utveckla deras egen identitet och ge utlopp för sin fantasi. Är personalen på förskolan medvetna om rollrummets funktion i barns lek med identitet? För att kunna förstå helheten i rollrummet behöver varje aspekt som tar plats i rummet synliggöras.

1.1 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att undersöka barns lek med identitet i rollrummet. Studien kommer att lyfta rollrummets funktion och de olika delar som sker under leken i rollrummet till exempel, rolltagande och materialanvändning. Följande frågeställningar kommer hjälpa till att besvara syftet:

1. Hur uppfattar förskollärare rollrummet och dess funktion? 2. Vilken roll har rekvisitan för leken i rollrummet?

3. Vad sker med barns identitet i leken i rollrummet?

1.2 Disposition

För att texten ska vara enkel att följa är den uppdelad i sex kapitel. I detta kapitel presenteras och preciseras studiens forskningsområde, det vetenskapliga problemet, syftet och

frågeställningar för att ge en tydlig översikt av studiens uppbyggnad. I kapitel två presenteras studiens två teoretiska perspektiv. I kapitel tre lyfts tidigare forskning på området. Den tidigare forskningen består av rollekens betydelse för barns identitetsskapande, miljöns och rekvisitans inflytande och hinder för barns lek med identitet tar avstamp från genus och fantasiutveckling. I kapitel fyra presenteras och motiveras studiens genomförande och metodval. I kapitel fem presenteras en analys av studiens resultat utifrån tre teman, roller, miljö och rekvisita samt sociala handlingar. Studiens frågeställningar besvaras och sätts i kontext med observationer och förskollärarnas svar från intervjuerna. I det sista och sjätte kapitlet finns en resultatdiskussion och metoddiskussion Slutsatser från studiens resultat visas

i resultatdiskussionen, kopplingar till tidigare forskning görs och metodvalen problematiseras. Studien avslutas med tips för vidare forskning.

2. Teori

I detta avsnitt redogörs studiens teoretiska perspektiv och teorier. Här lyfts den psykosociala teorin, som Erik Erikson utvecklat utifrån leken som en teoretisk bakgrund och synliggör vikten med att studera barns lek med roller. Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv om individens roller i det sociala sammanhanget lyfts som ett teoretiskt angreppsätt, vilket ger analytiska verktyg för att kunna analysera barns lek med roller.

2.1 Psykosociala teorin – Erik Erikson

Erik Erikson var en av socialpsykologins stora forskare och han utvecklade den psykosociala teorin som har stor fokus på leken som ett sätt att hitta och behålla individens identitet (Lillemyr, 2013, s.125). Teorin bygger på barnets samspel med väsentliga personer i

barndomen och individens åtta stadier under sin utveckling. Dessa åtta stadier behöver barnet lösa på egen hand eftersom det har stor inverkan på personlighetsutvecklingen och lärandet (Erikson, 1975, s.224). Personlighetsutvecklingen för barnet sker under tiden barnet går igenom de olika stadie och under tiden skapas även trygghet och självständighet hos barnet, vilket har inverkan på det sociala samspelet (Erikson, 1975, s.226). I Eriksons bok (1975, s.200) Barnet och samhället, skriver han om jagets utveckling och identitetens utveckling i lekens sammanhang. Han skriver att: ”…barns lek är den infantila formen av människans förmåga att handskas med erfarenheten, genom att skapa modeller för situationer och

behärska verkligheten genom försök och planering.”. Leken ses som en bidragande faktor till barnets identitetsutveckling och bearbetning av känslor, särskilt ångest. Erikson (i Lillemyr, 2013, s.132) diskuterar olika lekstadier och ett av de är makrokosmisk lek, vilket innebär att lekupplevelsen delas av både vuxna och barn samt att barnen testar olika förmågor i leken, eftersom de söker gensvar för sina handlingar. Den makrokosmiska leken synliggörs tydligt i rollekens olika varianter och rollgestaltandet i rolleken ses därför som en del av barnets identitetsutveckling.

Barnens rolltagande i leken kan även ses som ett sätt att skapa förståelse för de sociala roller som finns i samhället och fungerar därmed som ett lärandesätt till den sociala verklighet

barnen lever i (Lindqvist, 1996, s.128). Rollen är föränderlig och står i relation till handlingen i leken, vilket gör att de påverkar varandra. Lindqvist (1996, s.127) skriver: ”Att gestalta roller gör man både i drama och teater, men roll är också ett begrepp som hör ihop med lek.”. Lekens syfte är att berätta en berättelse, precis som teaterns.

I Erving Goffmans bok, Jaget och maskerna, (2009) använder han sig av metaforer från just drama och teater för att analysera vardagslivet med hjälp av ett dramaturgiskt perspektiv. Genom begreppen aktör, frontstage, backstage, fasad, inramning, roll, interaktion och team förklarar han människans beteende i det sociala vardagliga livet.

2.2 Dramaturgiskt perspektiv – Erving Goffman

Antropologen och sociologen Erving Goffmans (2009) dramaturgiska teori består av tanken om att allting som sker i människans sociala värld och vardagsliv tar plats på en teaterscen. Teaterföreställningen är en central metafor i hans teori eftersom allt förknippas till den. På teaterscenen är aktörerna de personer som uppträder och gestaltar olika roller. Goffman (2009, s.25) menar att individens uppträdande och rolltagning på scenen är ett sätt att prova olika masker beroende på situationen. Själva framförandet som sker på scenen kallar han för

frontstage, eftersom det sker framför en publik som observerar i ett offentligt sammanhang.

Bakom scenen och kulisserna finns backstage, som är den privata miljön där förberedelser sker inför framförandet. Goffmans teori handlar om människors interaktion och att människan framställer sig olika i olika situationer och sociala konstruktioner (2009, s.209). Beroende på om aktören är frontstage eller backstage agerar aktören annorlunda, till exempel, en person som är på jobbet har ett specifikt agerande men när hon eller han är hemma har den ett annat. Goffman (2009, s.23) diskuterar även begreppet, interaktion, som han menar betyder att människor är i samspel med varandra i en fysisk miljö och att man skulle kunna använda ett annat begrepp för att förklara interaktion, nämligen möte.

Det dramaturgiska perspektivet bygger också på att människan använder sig av olika fasader för att framställa dess identitet i olika sociala konstruktioner och sammanhang (Goffman, 2009, s.30). För att kunna framställa en roll behöver aktören en fasad. Fasaden är de verktyg som aktören använder för att kunna framställa sin karaktär genom att använda rum, material eller beteende kopplat till rollen (Goffman, 2009, s.28). När rollen är gestaltad med fasaden som verktyg och har skapat autenticitet behöver också de förväntningar som rollen medför

visas upp för publiken, för att rollen ska vara trovärdig (ibid. s.44). Vissa roller finns endast i relation till andra roller, till exempel, doktor och patient eller lärare och elev. Detta kallar Goffman (2009, s.75) team och han förklarar även att det är en grupp människor som samarbetar för att skapa en eller flera roller. För att kunna gestalta rollerna behöver

inramningen stämma överens med rollerna, dvs, miljön och dess material. Inramningen är

begränsad till en viss plats, vilket gör att just den rollen kan gestaltas i just den miljön. Det betyder att om inramningen förändras så påverkar rollen, förutom när rollen är bestående, till exempel, drottningsrollen (Goffman, 2009, s.29). Drottningsrollen följer med i den offentliga miljön oavsett om hon är på restaurang eller i affären.

Goffman (2009, s.23) definierar också begreppet roll som ett förbestämt händelseförlopp, vilket kan spelas upp vid andra tillfällen, alltså inte bara vid ett tillfälle. Goffman (2009, s.218) menar även att de olika karaktärer som individen gestaltar kan avspeglas i individens personlighet, karaktärsdrag eller åsikter från den verkliga personen. När aktören går in i rollen kan den framställa rollen på olika vis, genom att till exempel, vara en uppriktig rollspelare eller en cynisk rollspelare. Den uppriktiga rollspelaren går in i rollen för att framträdandet ska bli så äkta som möjligt och försöker övertyga publiken genom tron på inlevelsen i sitt

rolltagande. Den cyniska rollspelaren försöker däremot inte övertyga någon. Den uppriktiga rollspelaren kan därför tros ha mer engagemang för sin roll. Under ett framträdande kan aktören ändra sin roll och därför vara både den cyniska och den uppriktiga rollspelaren (Goffman, 2009, s.25).

Den psykosociala teorin har som central aspekt att leken är en aktivitet där barnen utvecklas i samspel med andra, och att deras förståelse för omvärlden ökar genom att identiteten

utvecklas. Det dramaturgiska perspektivet bygger också på den sociala konstruktionen och hur identiteten skapas där. I analysavsnittet kommer dessa teoretiska perspektiv gå hand i hand med det insamlade materialet för att analyseras och lyfta barns identitetsskapande i rollrummet.

3. Tidigare forskning

Utifrån studiens syfte och frågeställningar lyfts här tidigare forskning för att ge en överblick över forskningsområdet. Det kommer redogöras för tidigare forskning kring ämnet utifrån tre teman: miljö och rekvisita, roller samt sociala handlingar. I temat miljö och rekvisita finns tidigare forskning kring miljön och rekvisitan i barnens rollek, i temat roller finns tidigare forskning kring rolleken och i sista temat, sociala handlingar så finns tidigare forskning kring fantasi och genus. Den olika tidigare forskningen ger en överblick över vad för olika aspekter som sker i rollrummet. Vad som sker i rollrummet visas genom att lyfta de olika aspekterna och tillsammans skapa inblick i allt som pågår i leken. De tre teman som finns här återspeglar den insamlade empirin och lyfts igen i analysavsnittet för att skapa en tydlig analys. Eftersom ingen forskning kring rollrummet finns ännu för att begreppet befinner sig i utvecklingsstadiet kommer det inte redogöras tidigare forskning kring det.

3.1 Tema: Miljö och rekvisita

Miljö

Jane Brodin är professor i barn- och ungdomsvetenskap och Anette Sandberg är professor i pedagogik med inriktning mot förskolan och tillsammans har de skrivit boken, Miljöer för lek,

lärande och samspel. Brodin och Sandberg (2008, s.59) diskuterar den fysiska miljöns

betydelse och den speciella funktion varje rum har på en förskola. Brodin och Sandberg (2008, s.58) skriver: ”I denna studie liksom hos Nordin-Hultman (2005) är rum och platser fulla av betydelser som talar till barnet och som barnet svarar upp mot när det väljer var det vill vara och vad det skall göra.”. Barnpsykologen, Elisabeth Nordin-Hultman (2005, s.80) skriver om hemvrån, föregångaren till det utvecklade rollrummet och beskriver miljön likt hemmiljön. Hemvråns syfte var att skapa trygghet och en stöttande övergång från hemmet till förskolans verksamhet, eftersom att barnen skulle känna igen miljön. Förskolläraren och professorn i pedagogiskt arbete, Annica Löfdahl (2004, s.129) menar att rollerna barn gestaltar påverkas av den sociala kontexten och den fysiska miljön med dess möjligheter, vilket gör att den fysiska miljön behöver inneha vissa egenskaper för leken.

Doktorn i pedagogik för yngre barn, Barbara Bilewicz-Kuźnia (2016) gjorde en studie om den fria leken med fokus på rum, leksaker och vilka aktiviteter som sker. Observationer under en timme gjordes vid 38 tillfällen på olika förskolor i Polen, på barn i åldrarna 3–6 år. Syftet med

studien var att se över vad som tog plats i den fria leken beroende på vilken tid på dagen det var. Studiens resultat visade att barnen lekte på olika ställen under dagen men mest bygglekar och fantasilekar med temainriktningar, till exempel, fordon, familj och dockor. Resultatet var även att leken var mer intensiv på förmiddagen och att barnen använde mer leksaker i sin lek på förmiddagen än på eftermiddagen. På förmiddagen lekte barnen lekar med koppling till hem och familj som till exempel rollekar, docklekar och på eftermiddagen skapades det mer i ateljén (Bilewicz-Kuźnia, 2016, s.259). Rollerna som gestaltades var kopplade till hemmiljön, till exempel, familjemedlemmar, grannar och kompisar som varit i hemmet samt karaktärer som har uniformer, till exempel, poliser, brandmän och superhjältar.

Löfdahl (2004, s.115) skriver om materialet som används i leken och hur det kan

transformeras till något annat. I hennes observationer har barnen sällan färdig rekvisita som utklädningskläder i leken. Utklädningskläderna kan sända ut en viss signal, till exempel, ger prinsessklänningar också rollkaraktären bestämda föreställningar, vilket kan hindra leken om den snabbt skulle ändras. Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson (2013, s.199), skriver också om material och leksaker som öppna, vilket betyder att de kan förändras till det som är nödvändigt för leken och vad fantasin tillåter. Om de leksaker som behövs inte finns i närheten får ofta ett annat föremål vara substitut och ersätta det saknade i leken (ibid.). Miljön blir inte ett hinder i dessa situationer snarare en möjlighet för utvecklandet av fantasi och kreativitet (Gustafsson, 2013, s.200).

Rekvisita

Historikerna Hurd, med flera (2005, s.12) skriver: ”Vi iklär oss en identitet både medvetet och omedvetet. Våra kläder och vår kropp berättar om vilka vi är och vilken ställning vi har i samhället. Vi inte bara skapar oss en egen identitet, vi tillskriver andra en identitet vanligen utan att reflektera över hur vi tolkar de tecken andras kläder och kroppar utgör.”. Detta innebär att identiteten kommuniceras genom kläder och kroppsspråk, och förmedlar ett budskap till omgivningen. Eftersom kläderna sänder ut signaler väljer barn ibland att inte ta fram utklädningskläder som har ett visst tema, eftersom det blir svårt att förändra signalen som kläderna sänder ut menar även Löfdahl (2004, s.115). Hurd med flera (2005, s.15) diskuterar även begreppet identitet och menar att det påverkas genom kroppsspråk, kläder, rörelser och rekvisita. De menar att hur människan klär sig, både med kläder och olika beteende, skapar identiteten som människan har, både avsiktligt och ej. Identiteten är

föränderlig och kan finnas i plural, vilket gör att identiteter kan skapas men endast utifrån olika bestående aspekter, exempelvis, kultur, språk och maktinnehav (Hurd mfl, 2005, s.17). Enligt Goffman (2009, s.215) är en individs klädsel en del av den mask som avbildar den identitet personen vill framställa. Kläderna blir en medveten handling som stärker identiteten, men som samtidigt styrs av den sociala kontext individen befinner sig i.

Etnologen Lotten Gustafsson (2002) har skrivit en avhandling som bygger på fältanteckningar och observationer gjorda under medeltidsveckan på Gotland, där ett historiskt rollspel årligen tar plats under en veckas tid sedan år 1984. Festivalen skapar ett historiskt samhälle som blandar fantasi och verklighet. Detta kallar hon ’en förtrollad zon’, och under veckans gång utforskas identiteten i olika rum och tider (2002, s.16). Delar av ön förvandlas till öppna scener där rollspelet får framföras som om omvärlden inte existerar. Avhandlingen har som syfte att se om identiteten skapas eller tar avtryck från historien, samt undersöker varför människor vill rollspela i en annan tid med andra förutsättningar än de har idag. En av Gustafssons (2002, s.28–31) teoretiska ingångar är lek och hur identiteten framhävs i lekens värld vilket hon förklarar här. Studiens resultat visar att när rolltagandet ska göras i en lek väljs ofta en roll som är tillgänglig och känd för deltagarna men som samtidigt kan vara föränderlig (Gustafsson, 2002, s.265).

3.2 Tema: Roller

Rollek

Ole Fredrik Lillemyr är professor i pedagogik och han forskar om bl.a. lärande, lek och

självbild. Lillemyr (2013, s.34) kategoriserar olika typer av lekar och ger en enkel beskrivning av rolleken. Rolleken är en lek där barn gestaltar olika roller och som senare kan utvecklas till dramalek, vilket även professorn i pedagogik, Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003, s.41) håller med om. Rollerna som gestaltas i leken är öppna men förhåller sig till vissa

föreställningar och regler. Om ett barn gestaltar rollen som läkare blir förutsättningen något kopplat till yrket, till exempel, som att ha en patient, sjukdom eller att leken befinner sig på sjukhuset (Lillemyr, 2013, s.145). Enligt Knutsdotter Olofsson (2003, s.89) grundar rolleken sig i identitet, och att barnen som leker går in i någon annans roll och gestaltar den utifrån vad som krävs för rollen, till exempel, genom att använda sig av en dialekt, ett språk, gester, eller rörelser. I rolleken kan barnen prova olika identiteter men också bli säker i sin egen identitet. Rolltagandet i leken kan även vara en imitation eller härmning av något barnen sett, hört eller

uppfattat, vilket gör att de äldre barnen lättare kan ta sig an fler roller eftersom de har fler erfarenheter. Knutsdotter Olofsson (2003, s.95) förklarar att för att kunna vara med i rolleken och ta sig an roller måste barnen förstå lekens regler och lekspråkets koder, vilket kan vara svårt för ett ovant barn.

Julie Evans och Sue Rogers är båda universitetslektorer och professorer i pedagogik för yngre barn. Evans och Rogers (2006) gjorde en etnografisk studie om barns rollek utifrån barnens perspektiv under ett års tid i Storbritannien. De undersökte hur barnen uppfattade rollekens positiva och negativa delar, samt hur barnen påverkades av att bli tilldelade en rollek från vuxna. Barnen i studien var mellan 3–6 år gamla. Rolleken är en central lek i barnens vardag och enligt Evans och Rogers (2006, s.44) ger rolleken möjlighet till samspel,

konflikthantering, ökad kognitiv förmåga och fantasiutveckling. Poängen och syftet med studien var att visa barnens perspektiv utifrån deras egna val i rolleken och om barnen

påverkades av att bli tilldelad roller i leken från vuxna. Utifrån barnens perspektiv var svaren relativt lika och de menade på att rolleken var en lek som var på låtsas och inte på riktigt, samt att rolleken var för att lära sig (Evan & Rogers, 2006, s.52). Studiens resultat visade bland annat att de sociala relationerna var betydelsefulla för att få vara med i vissa lekar, och att barnen själva utformar rolleken genom att välja vilken rekvisita och handling som leken styrs med.

3.3 Tema: Sociala handlingar

Fantasi

Fantasi är ett begrepp som är svårt att fastställa vilket påverkar forskningsaspekten av fenomenet då det är svårt att förklara vad fantasi är. Det finns endast ett fåtal vetenskapliga studier om fantasi som fenomen, just eftersom det är ett svårdefinierat begrepp. Knutsdotter Olofsson (2003) tar upp fantasin ur olika personers perspektiv. Professorn i pedagogik för yngre barn, Marilyn Fleer (2011) lyfter också fantasi men som en slags bro mellan lek och lärande. Knutsdotter Olofssons (2003) syn på att fantasi skapar kunskap är något som Fleer (2011, s.257) håller med om. Hon utförde en studie om fantasi som en dialektisk relation mellan lek och lärande. Studiens material samlades in genom olika metoder, bland annat videoobservationer på fyra barn, fältanteckningar och intervjuer på en förskola i Australien. Fleer (2011, s.254) förklarar ett tillstånd hon kallar i och ur fantasi, vilket menas med att ett

material som används vid en situation utanför leken tas in i leken eller en fiktiv karaktär från en berättelse som får plats i leken. Resultatet från studien visar att man kan se när barnen är i och ur fantasin genom att observera deras lek, samt att i många avseenden användes fantasi för att förstå verkligheten (Fleer, 2011, s.256). Studien visade också att barn går in i roller som de sett i en verklig miljö, men inte de mest synliga, till exempel, kan de gestalta rollerna som är i bakgrunden på ett sjukhus, receptionisten eller städaren (ibid.).

Knutsdotter Olofsson (2003, s.59–70) reflekterar om fantasi och lyfter barns perspektiv tillsammans med den pedagogiska teoretikern Lev Vygotskijs och antropologen Gregory Batesons teoretiska perspektiv på begreppet. Hon förklarar att barnens tankar om fantasi stämmer överens med Vygotskijs, att fantasin är en förmåga som används vid olika lekar. Fantasin är ett verktyg som används genom erfarenheter från verkligheten till något som inte är verklighet, utan en föreställning. Knutsdotter Olofsson (2003, s.60–61) förklarar att

Vygotskij menar att fantasin som används i leken reflekterar verkligheten på något vis och att Batesons tankar om fantasi är liknande, alltså att lek med fantasi reflekterar verkligheten men är inte den. Fantasin kan vara en nyproduktion när gamla minnen möter ett nytt uttryckssätt och därmed skapar fantasin kunskap (Knutsdotter Olofsson, 2003, s.69).

Genus

Förskolläraren och doktor i pedagogik, Birgitta Odelfors (1996) har skrivit en avhandling utifrån en observationsstudie om olikheter i genusskapandet mellan flickor och pojkar i förskolan. Odelfors (1996, s.1) förklarar att människan skapar sin egen identitet i det

vardagliga samspelet vilket även Goffman (2009, s.209) håller med om. Odelfors (1996, s.14) förklarar begreppet genus som det sociala könet och att föreställningar kring kvinnor

respektive mäns olika uppförande är en social konstruktion. Enligt Odelfors (1996, s.14) behöver förskolan inte ta bort de stereotypa rum eller leksakerna som, till exempel,

barbiedockor och actionman utan arbeta mer genusöverskridande och erbjuda allt material till alla barn oavsett kön. Resultatet från studien visar att barn behöver leka med både flickor och pojkar samt att flickorna tar mer plats i icke lärarstyrda aktiviteterna och pojkarna tar mer plats i de lärarstyrda (Odelfors, 1996, s.79).

Psykologerna Stephanie M Carlson och Marjorie Taylor (2005) har gjort en studie om barns fantasilek på barn i åldern 4–7 år med inriktning på barns låtsaskompisar och fantasiroller i

USA. De använde en rollspels intervju som metod för att fråga både barn och deras föräldrar vad de hade för relation till låtsaskompisar och vad för fantasiroll barnen gestaltade (Carlson & Taylor, 2005, s.99). Resultatet från studien var att flickorna var mer benägna att ha

låtsaskompisar än pojkarna och pojkarna mer benägna att gå in i fantasiroller än flickorna. Fantasirollen som gestaltades var då oftast djur och personer med superkrafter (Carlson & Taylor, 2005, s.107). Pojkarnas rollspel var även olik flickornas då de ofta spelade roller som hade superkrafter eller djur. Carlson och Taylor (2005, s.112) menar att pojkarna går in i rollerna för att möta sin egen identitet eller alter ego och att flickorna gör det med sin låtsaskompis.

I analysavsnittet kommer delar av den tidigare forskningen lyftas tillsammans med den insamlade empirin och resterande av den tidigare forskningen i studiens resultatdiskussion. I analysen kommer fokus att läggas på hur rolleken påverkas av miljön och rekvisitan samt av de barn som är med i leken och hur deras relationer är till varandra. I nästföljande kapitel kommer studiens metodval och genomförande presenteras och motiveras.

4. Metod

I metodavsnittet redovisar och motiverar jag de metoder som används vid insamling av det empiriska materialet till studien, en beskrivning av genomförandet och urvalet, etiska överväganden, samt hur det insamlade materialet behandlats.

4.1 Kvalitativ metod

Studien är gjord med kvalitativ metod för att på bästa sätt kunna svara på syftet och

frågeställningarna studien har. Kvalitativ forskning har inte fokus på vilken typ av metod som används utan vad studien ska svara på och vilken forskning den ska bidra till (Alvehus, 2013, s.23). Studien har en induktiv ansats och utgår ifrån den insamlade empirin och materialet, och syftet är inte att lyfta en statistik som kvantitativ data, utan snarare att se på hur

människor agerar, och att utifrån andra människors perspektiv lyfta olika intressanta tankar. Metoderna som valts är semistrukturerad intervjuer och ickedeltagande observation för att kunna ha en öppenhet för tolkningar av intervjuerna samt ge barnen plats att visa det de kan bäst, leka. Alvehus (2013, s.72) kallar denna kombination av metoder för triangulering, vilket han förklarar med att användningen av olika metoder effektivt lyfter fram det empiriska materialet och framhäver det.

4.2 Observationer

Enligt Johansson och Karlsson (2013, s.59) är observationsmetoden ett sätt att se verkligheten som ej är tillgjord, vilket en intervju kan vara eftersom båda deltagande kan bestämma

riktning för intervjun. För att kunna undersöka vad som sker i rollrummet behövs en neutral metod där forskaren kan se utan att styra innehållet. Alvehus (2013, s.35) beskriver att kvalitativa data är observationer som är naturligt förekommande där flödet är verkligt. Innan observationen bör forskaren bestämma vilken roll den vill ta, deltagande roll eller en icke deltagande, vilket innebär att den deltagande rollen är med deltagarna under en längre period och deltar aktivt i den mån den vill i själva observationen medan den icke deltagande forskarrollen tar ingen aktiv roll utan ser och lyssnar med distans till de deltagande

(Johansson & Karlsson, 2013, s.38–40). Det positiva med att ta rollen som icke deltagande observatör är att man inte påverkar leken och dess process mot ett visst håll samt att man har större chans att anteckna det som sker i leken. Det som kan vara negativt är att barnen kan

uppfatta den ickedeltagande observatören som ett störningsmoment i deras lek och att de väljer att bete sig på ett speciellt vis för att observatören är i rummet.

Barn är experter på sin värld och när en studie görs är det betydelsefullt att barnen får möjlighet att välja om de vill dela med sig eller om de vill behålla den för sig själva. I denna studien fick barnen själva inflytande över deras deltagande i observationer och möjlighet att avstå helt, därför valdes metoden att forska om barn. En studie där barn och deras samvaro står i fokus är barnen som sociala aktörer som får plats att agera, delta, och förändra samtidigt som de ses som egna individer, och inte en del av någon annan (Johansson & Karlsson 2013, s.30).

4.3 Intervjuer

För att forskaren ska kunna möta människors olika världar och liv samt få ta del av deras ryggsäckar med erfarenheter, tankar och åsikter behöver de samtala i en intervju eller en observation. Johansson och Karlsson (2013, s.57) beskriver intervjun som ett unikt hantverk för att ingen intervju blir likadan eftersom varje individ är olik. Enligt Larsen (2009, s.83) kan en kvalitativ intervju användas tillsammans med andra kvalitativa metoder och kan användas som första metod för att utveckla fler perspektiv i studiens början. Intervjun ses också som ett redskap som ger en annan persons perspektiv på ett specifikt ämne. För att kunna möta respondenterna och få tillgång till deras tankar kring ämnet gjordes en semistrukturerad intervju med öppna intervjufrågor för att erbjuda möjlighet att besvara med egna tolkningar (se bilaga 2). Larsen (2009, s.87) poängterar att intervjufrågorna inte ska vara ledande så att svaren inte leds åt ett visst håll. Den som intervjuar ska även hålla sina åsikter dolda eftersom de kan påverka svaren. Intervjufrågorna valdes noga så att respondenterna tryggt kunde besvara utan att bli påverkade eller känna sig styrda. För att kunna dokumentera intervjun utan att förlora fokus och för att aktivt lyssnande ska kunna ske kan en ljudupptagning förenkla processen (Alvehus 2013, s.85). Enligt Larsen (2009, s.97) bör en intervju

transkriberas eller antecknas skriftligt i samband med intervjun eftersom det är tidskrävande och med ett flertal intervjuer kan ta upp till en timme vardera att transkribera.

4.4 Urval

Urvalskriteriet för respondenterna var att de var utbildade förskollärare som stationerades i olika delar av landet för möjlighet till anonymitet. Fyra förskollärare intervjuades, samtliga fyra respondenter är kvinnor och har en förskollärarlegitimation. Detta urval valdes för att pedagogerna skulle vara ungefär likvärdiga i utbildningshänseendet och ha lika möjligheter att förstå och besvara frågorna. Respondenterna är mellan 27–60 år gamla och har arbetat i förskolan mellan 5–22 år. För individskydd och anonymitet är respondenternas namn i studien fingerade. Respondenterna heter i studien, Alice, Julia, Lisa och Maja. Ett strategiskt urval (Alvehus 2013, s.67) gjordes för att kunna få ett levande samtal med möjlighet till följdfrågor istället för enkäter som metodval där möjligheten finns att de försvinner. Jag kontaktade fyra förskollärare från fyra förskolor och alla valde att medverka i studien. Två av förskollärarna arbetar på de två förskolor som observationerna skedde på. De två andra intervjuade

förskollärarna blev kontaktade per telefon efter jag letat upp kontaktuppgifter till respektive förskola på internet. Inga krav på förskollärarna fanns utan de två slumpmässigt valda förskollärare kontaktades och valde att medverka i studien.

Observationerna i studien gjordes på två förskolor i södra Skåne med olika verksamheter utifrån barnstorlek per avdelning och geografiskt område. En av förskolorna är en arbetsplats för mig vilket påverkade observationen eftersom att jag har en yrkesmässig relation till barnen, som redan vet vem jag är. Den andra förskolan var känd för mig sedan tidigare då det var min VFU (verksamhetförlagd utbildning) förskola, vilket också påverkade observationen eftersom jag delvis var bekant med barnen och barnen ofta såg mig med ett anteckningsblock i handen. Situationen påverkades positivt då jag kunde vara omärkbar i barnens lekmiljö och barnen kände sig trygga med att bli observerade då de kunde leka utan att känna obehag och iakttagna av en främling. Förskolorna har olika åldrars indelningar på avdelningarna. På förskola 1 finns barn i åldrarna 4–6 år och på förskola 2 finns barn i åldrarna 1–4. Jag hade samtycke på samtliga barn som närvarade under observationerna och de barn som valde att leka i rollrummen var barn i åldern 4–6 år. I båda verksamheterna är uppdelningen mellan könen på barnen lika, hälften av barnen är flickor och hälften pojkar. Observationen på förskola 1 gjordes på förmiddagen och på förskola 2 under eftermiddagen under vardera 1 timme.

4.5 Genomförande

Under observationerna dokumenterades innehållet genom fältanteckningar, vilka skrevs under eller i anslutning till observationen. Inför observationen skrevs ett observationsschema med frågor för att tydligt påminna vad för empiri som behövdes till studien (se bilaga 1).

Observationernas syfte var att undersöka vad som sker i rollrummet genom att följa barnen och deras lek i rollrummet. Observationerna genomfördes vid två olika tillfällen på två olika förskolor under planerad tid för fri lek. Observationerna gjordes under en timme vardera och fältanteckningar skrevs med block och penna. Under observationerna följdes det schema som skrevs inför observationen (se bilaga 1). Observationsschemat gjorde det möjligt att se på observationen utifrån syftet för studien. Under observationerna var barnen välkomnande och inget fokus lades på att leken observerades eftersom att barnen är så pass välbekanta med mig sedan tidigare VFU och arbete. Som observatör och i en icke deltagande forskningsroll gjorde jag mig endast märkbar innan observationen började, då jag informerade och barnen blev tillfrågade om observationen fick ske.

Intervjufrågor lämnades ut via e-post ett par dagar innan intervjun för möjlighet att förbereda sig. Intervjuerna med två av de fyra förskollärarna gjordes på förskolorna där även

observationerna skedde, under ett möte personligen och de andra två var på telefon på grund av geografiskt avstånd. De personliga intervjuerna utfördes på respektive förskola i ett avskilt rum med diktafon. Intervjuerna hade ett bra flyt och tog ungefär 30 minuter att genomföra. Närvarande under de intervjuerna var endast en respondent och jag själv vilket skapade en trygg och lugn förutsättning. De två individuella intervjuerna som gjordes fysiskt på plats, utfördes innan observationerna för att kunna komplettera intervjufrågorna ytterligare och kunna skapa ett schema att utgå från. Den uppdaterade intervjuguiden finns som bilaga 2 och den tidigare versionen innehöll endast 7 av de 11 frågor som finns med.

Det som blir synligt i observationerna kommer att lyftas och diskuteras tillsammans med de två sista frågeställningarna, vad har rekvisitan för roll i leken i rollrummet och vad sker i barns lek med identitet. Den första frågeställningen hör därmed samman med empirin från intervjuerna vilket kommer besvaras senare i resultatdiskussionen.

4.6 Etiska överväganden

Studien utgår ifrån etiska övervägande från Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Inför observationerna skickades en samtyckesblankett ut till alla föräldrar med information om studien och dess syfte, samt hur undersökningen skulle genomföras, vilket ser till både samtyckeskravet och informationskravet (se bilaga 3). Innan observationerna, blev barnen informerade och tillfrågade om de ville vara med i studien för att själva ha inflytande över situationen. Konfidentalitetskravet är ett krav för att skydda individen och dess privatliv och på så vis hålla identitet anonym, vilket gjordes genom att använda fingerade namn på barnen samt att ingen information om verksamheten finns med.

Nyttjandekravet möts genom att meddela deltagande i studien om att det insamlade materialet endast används i den studien som materialet är insamlat till och att alla parter har rättighet att gå ur studien villkorslöst när som helst. Under hela intervjuprocessen möts de olika

forskningsetiska principerna genom att informera respondenterna muntligt om studien och dess syfte samt anonymiseringen av materialet. Information om att materialet bara används till studien och att deltagande innebar samtycke till att användning av materialet delgavs samtidigt. För att bevara respondenternas identitet är deras namn fingerade i texten och materialet kommer att förstöras efter kursen.

4.7 Bearbetning av material

Enligt Alvehus (2013, s.85) är första delen av att analysera och bearbeta det insamlade materialet att förvandla tal till text genom att transkribera intervjuerna. Eftersom två av intervjuerna gjordes tidigare än de andra kunde de transkriberas innan observationerna tog plats vilket gjorde tiden användbar innan observationerna och ett schema kunde skrivas. Efter observationerna och de sista två intervjuerna transkriberades även de intervjuer och schemat fylldes i med hjälp av de fältanteckningar som skrevs under observationerna.

Transkriberingen tog ungefär två timmar per intervju så totalt åtta timmar. De utdrag som görs i studien från intervjuerna är inte omskrivna till skriftspråk utan är citerade precis som de berättades i intervjun för att få citaten så korrekta som möjligt utan att ändra förskollärarnas berättelser. För att skapa ett sammanhang och en tydligare blick över observationerna gjordes även täta beskrivningar från fältanteckningarna för att skapa en helhetsbild över

sammanhanget (Ehn & Löfgren, 2001, s.15). Det nedskrivna materialet sammanställdes och skapade tre teman som bidrog till helheten empirin hade. De tre kategorierna är inte faktiska kategorier som finns i verkligheten utan det är ett analytiskt förhållningssätt. Kategorierna hör ihop men delas upp i analysen för att analyseras del för del. Dessa tre tema speglar den empiri som samlats in för att möta frågan om vad som sker i barns lek med identitet i rollrummet. Rollrummets olika tema är, miljö och rekvisita, roller och sociala handlingar.

5. Analys och resultat

I detta avsnitt kommer det insamlade empiriska materialet att tolkas utifrån de teoretiska perspektiv som presenterats tidigare i texten. I analysen kommer olika teman belysas som tillsammans skapar en helhet kring studiens syfte, lek med identitet i rollrummet. Materialet har tematiserats utifrån de tre teman som nämnts tidigare, miljö och rekvisita, roller och sociala handlingar. Alla namn är fingerade.

5.1 Tema: Miljö och rekvisita

I temat, miljö och rekvisita lyfts förskollärarnas tankar och erfarenheter kring rollrummets material och funktion i verksamheten, samt visas kopplingar till de observationerna som gjorts. Begrepp som kopplats till temat är, frontstage, backstage och inramning. För att analysera miljön och rekvisitans påverkan i barns lek med identitet i rollrummet finns två utdrag från de olika observationerna.

Förskollärarna var överens om att ett rum eller en vrå där barnen kunde göra olika rollekar var en väsentlig del av förskolans vardag. Två av förskollärarna, Alice och Julia, har ett rollrum i sina verksamheter. Maja har ett rum med en dockvrå/hemvrå och Lisa, har en vrå med möbler från hemmet och utklädningskläder. Förskollärarna hade olika åsikter på en del frågor, en var om personalen närvarar i rollrummet. Maja och Julia svarade att de sällan observerar i

rollrummet och de inte tänkt på om deras kollegor gör det medan Alice, Lisa ofta observerar barnens lek i rollrummet.

Lisa tycker inte att rolleken behöver lekas i ett speciellt rum utan att rolldräkter och rekvisita ska kunna användas i byggrummet eller där barnen själva väljer att leka, och förklarar att det är anledningen till att hennes arbetsplats inte har ett rollrum. Lisa förklarar också att deras rollrum då är mobilt och kan flyttas av barnen utan att den fysiska miljön ändras. Alice håller med om att rollrummet kan flyttas symboliskt i barnens lek och att barnen då tar med rekvisita från ett rum till ett annat. Enligt Löfdahl (2004, s.129) ses rolltagningen inte som ett

oberoende val eftersom den påverkas av den fysiska såväl som den sociala miljön barnen befinner sig i. Det är dessa två aspekter som antingen skapar begränsningar eller möjligheter i leken. Rollrummet och dess innehåll ger därför barnen möjligheter lika mycket som det skapar förhinder för lek. Alice berättar om varför de valde att ta bort dockrummet som inte användes, och varför det förändrades till rollrummet där leken fick mer utrymme och miljön

blev mer användningsbar. Hon berättar även att en av funktionerna rollrummet har i

verksamheten är att rummet ger möjlighet att möta några av läroplanens olika strävandemål. Alice säger:

Från början så tror jag att man har en rätt så stereotyp bild av hur en förskola ska se ut, där ska vara rollrum, ateljé, byggrum/konstruktionsrum etc. Samtidigt så tror jag att uppbyggnaden av detta är för att lättare kunna erbjuda barnen olika miljöer med dessa lekar i, för att täcka så många av våra strävande mål som möjligt, till exempel, självständigheten i många av rollekarna, även om de kanske är en roll som är självsäker så speglar det ofta av sig på deras egen identitet.

Redskapen och rekvisitan ses som en väsentlig komponent i skapandet av identitet i leken och för att kunna framställa olika roller i rolleken menar Löfdahl (2004, s.144). Lisa berättar om vilka material som barnen använder och är intresserade av för tillfället, vilket är accessoarer i olika former och färger. Lisa berättar att de kompletterat rekvisitan med något som barnen var väldigt intresserade av, klackskor. Lisa vet inte om det är för att barnen associerar

klackskorna med någon rollförebild eller om det är ljudet och känslan av att gå med skorna. Gustafsson (2013, s.200) reflekterar över miljön och de möjligheter samt hinder som den skapar, och han menar att materialet är bara ett hinder för de barn som inte kan fantisera och att materialet kan ha olika funktionsområden, alltså inte bara vara styrt åt ett håll.

Enligt Julia leker barnen på förskolan ofta rolleken, mamma-pappa-barn i deras rollrum och använder sig av köksmiljön mestadels. Materialet som finns där är möbler med inspiration från köket, till exempel, spis, bord, diskmaskin, stolar och skåp med diverse kökstillbehör. Det finns även plastmat, olika tygfrukter, tallrikar, glas och urdiskade matförpackningar, säger Julia. Maja menar att barnen på förskolan där hon arbetar först plockar material som finns i rollrummet och sedan väljer vem och vad de ska leka med för att sedan starta andra lekar i anslutning till deras hemvrå. Alice menar däremot att rollen inte påverkas av materialet då den bestäms först och det kan vara innan barnen är i rollrummet. Alice menar även att de utklädningskläder som finns används i olika syften, och att ett förkläde ena dagen kan leda till kökslekar medan den andra dagen kan leda till att vara en målare eller doktor.

Utdrag från observation 1:1

Det är en torsdags eftermiddag och barnen har lyssnat på högläsning när jag kommer till avdelningen. Barnen hälsar på mig och jag på dem. Efter ett varv på avdelningen ser jag att två barn går mot rollrummet. Två pojkar, Nisse och Sven går in i rollrummet. Rollrummet känns litet men ändå stort för där finns endast en hylla, ett litet bord, två stolar, ett leksakskök och en klädhängare. Solen lyser genom fönstret. Nisse och Sven går tillbaka ut från rummet och hämtar fyra dinosaurier. Barnen går in i rollen av dinosaurierna och beskriver vad de säger utan att förklara vem de är.

I observation 1:1 blev det synligt att materialet i rollrummet inte verkade som ett hinder utan barnen såg en annan lösning, att hämta de material de saknade i rummet och använda sig av sin fantasi vilket även Gustafsson menar (2013, s.200). Detta berättade även Alice om och hon menade att rollen inte påverkas av materialet i rollrummet alltid då barnen kan välja roll innan de stiger in i rummet. Nisse och Sven bestämde innan lekens början att de ville skapa andra roller än de som möjliggjordes i rollrummet. Utifrån det dramaturgiska perspektivet tolkar jag att barnen var backstage i denna stund för att förbereda sig innan deras lek började frontstage. Barnen påverkade därför sin egen inramning, genom att välja att deras

lek/framträdande bara kunde ske i rollrummet då de flyttade dinosaurierna dit.

Utdrag från observation 2:1

Emma och Elin går in i rollrummet och sätter sig på den bruna madrassen med en bok. Boken är full av listor och bilder som tillsammans skapar olika recept på allt från morotskakor till

korvsoppa och köttfärssås. Emma väljer att hon ska laga spagetti med köttfärssås och tar med sig receptboken till köket i rummet. Elin följer efter och vill inte göra spagetti, hon vill göra soppa. Innan de börjar ta fram köksredskapen går de till lådorna med kläder i. Elin tar fram ett rött randigt förkläde och tar på sig det, och Emma tar en grå väst, en vit hatt och ett par röda högklackade stövlar.

Emma säger; Du får vara kompis, du får laga tårtan. Elin svarar: Neej. Du får vara kompis.

Emma säger: Nej. Du lagar tårtan. Jag är som lagar maten. Elin svarar: Okej nananana jag lagar tårtan.

Barnen kommunicerar med varandra hela tiden om vad de ska laga och vem som ska göra vad. De använder sig av köksdelen i rollrummet där de använder olika köksredskap, bl.a. plastfrukter, kastruller, grytlappar och receptboken.

I observation 2:1 tolkar jag att barnen är backstage när de kommer in i rollrummet och sätter sig på madrassen för att välja vad de ska laga från receptboken. När de väl bestämt sig väljer de även rekvisita och kläder för att skapa den inramning som behövs när leken går över till frontstage. Efter det sker en kommunikation om vem som ska göra vad och köksdelen i rummet tillsammans med köksredskapen blir en del av inramningen. Barnen i denna observationen får däremot inspiration från ett material i rollrummet till deras roller och påverkas därför av de material som finns i rummet. Receptboken skapar en lek med fokus på maten och den blir den centrala aspekten i deras rollek. Elin väljer också att klä på sig ett förkläde för att framställa hennes roll i köket vilket höjer hennes trovärdighet med rollen eftersom en identitet kan förstärkas genom dess utstyrsel (Löfdahl, 2004, s.144).

5.2 Tema: Roller

I temat, roller, lyfts förskollärarnas tankar och erfarenheter kring rollrummets material och funktion i verksamheten, samt kopplingar till observationerna. Begrepp som kopplats till temat är, aktör, roll och fasad.

Rollrummet ska ge möjlighet för barnen att gå in i olika roller och på så sätt testa olika identiteter genom att få utlopp för sin fantasi, säger Julia. Goffman (2009, s.25) skriver om dessa olika roller och menar istället att barnen tar på olika masker som skildrar olika

identiteter. Lindqvist (1996, s.128) menar att de vanligaste rollerna som gestaltas i rolleken är familjeroller bland barn i åldern 3–6 år. Lisa berättar att på hennes arbetsplats leker barnen ofta med olika yrkesidentiteter, till exempel polis och snickare. På Alice förskola är det mer fantasiroller som gestaltas och hon berättar att:

Rekvisitan ska förändras efter barnens intresse annars kan materialet begränsa leken. Ibland behövs något nytt som väcker barnens nyfikenhet och skapar andra vägar. Då plötsligt har vi spiderman på picknick. Rollerna behöver inte ändras för materialet, men handlingen gör.

En av intervjufrågorna var, vad lär sig barnen i rollrummet, vilken samtliga förskollärare gav liknande svar på. I rollrummet stärks barnens identitet genom att de i leken får utforska olika rolltagningar, och på så vis får de även utlopp för sin fantasi. Samtidigt lär sig barnen att medla, diskutera och argumentera med varandra när de exempelvis, ska bestämma vad

handlingen ska bli eller vilka roller som ska användas. Det blir ett sätt för barnen att medvetet och omedvetet hantera sin existens och tillvaro. Lisa svarade att barnen utforskar sin egen person och att de provar att agera på olika vis genom att de imiterar pedagoger eller förebilder i familjen, samt att genusidentiteten får utforskas och lekas med. Lisa fortsätter att beskriva att de kvinnliga attributen som exempelvis breda damhattar och högklackat är populärt bland barnen medan de typiskt manliga attributen inte är lika intressanta. Enligt Olofsson (2007, s.74) kan både flickor och pojkar överträda de traditionella könsgränserna och använda sig av de material och rum som traditionellt anses vara enbart maskulina eller feminina.

Utdrag från observation 1:2

De leker längs med vägen de går in till rollrummet, dinosaurierna klättrar längst fönsterkarmen och en av dem håller på att trilla ner när den andra hjälper till. När barnen når rollrummet har de gått in i rollerna av två av de dinosaurier de har i händerna. Nisse pekar på Svens dinosaurie och berättar att de ser likadana ut. Sven håller med. Handlingen i rolleken blir dinosauriernas liv där dom rymmer från monster och slåss mot olika djur som finns på vägen. Dinosaurierna hoppar längs väggarna och kastar sig på golvet ner för höga berg och upp för stora vattenpölar. Ingen personal syns till i närheten och de två pojkarna leker utan att något annat barn kommer in.

varandra. Plötsligt kommer en gigantisk gosedjurs-geting mot dem, och de får springa från rollrummet till rummet bredvid där det finns en lång fönsterkarm. Sven tar getingen i vingarna och fladdrar samtidigt som han gör ett surrande ljud. Dinosaurierna gömmer sig bakom en blomma, som är ett träd lika högt som Turning Torso, medan getingen surrar runt. Getingen närmar sig dinosauriernas gömställe…

Plötsligt har dinosaurierna fått liv och barnen har blivit vad Goffman (2009, s.23), kallar aktörer. Barnen framställer dinosaurierna som om de själva vore dinosaurier. Aktörerna spelar nu var sin roll, och de använder med stor inlevelse det beteende som tillhör rollen, fasaden. Aktörerna, Sven och Nisse förstärker sina roller med respektives fasad genom att rulla runt och kasta taggar från sina (dinosauriernas) ryggar på varandra. Sven väljer även att gestalta en annan roll, nämligen getingen som han framställer genom att fladdra med dess vingar och göra ett surrande ljud. Detta gör att rollen blir trovärdig med hjälp av fasaden och inlevelsen hos aktören. Sven och Nisse framställer fantasiroller och besjälar leksaksdjuren och förstärker alltså deras roller genom att göra olika ljud och härmar beteende som deras rollkaraktärer innehar.

Utdrag från observation 2:2

Emma lägger fram en bricka i köket och Elin lägger fram glas, bestick och en tallrik på den. Emma letar fram plastfrukterna och lägger dem i en kastrull som hon sen lägger in i ugnen. Elin lägger fram sakerna från brickan på bordet medan Emma tar en grytlapp, tar ut kastrullen från ugnen och lägger fram den på bordet.

Emma säger: Akta, bebisen, varmt!!! Jättevarmt! Elin svarar: Men, mamma. Vill ha tårta inte korv.

Emma svarar: Nu får du korv, tårta efter maten. Ät upp först. Elin ser förvirrad ut och säger: Inte bråka, du är mamma och är snäll. Emma svarar: Snäll är jag, tårta efter maten.

Från observation 2:2 tolkar jag att aktörerna inte är tydliga i sina roller förrän de väljer att verbalt säga vem som spelar vilken roll. Tidigare i leken, observation 2:1, spelar aktörerna roller som kompisar, men rollerna ändras när de ska äta. Emma använder sin fasad och inlevelse att berätta för Elin att kastrullen är varm genom att använda grytlappar och verbalt uttrycka sig. Elin verkar tappa Emmas trovärdighet i mammarollen när hon inte är så snäll som hon föreställer sig att mammarollen ska vara medan det verkar som att Emma spelar sin roll som mamma som hon föreställer sig den. Lindqvist (1996, s.128) menar att

familjerollerna är vanligast i rolleken för att de är kända roller för barnen samt att de är erfarna med vad de rollerna innebär, till exempel, med beteende och egenskaper. Situationen i observationen är intressant eftersom Emmas tolkning av mammarollen verkar vara att

mamman ska vara snäll fast bestämd och Elins tolkning att mamman ska vara snäll och inte bråka. Från min tolkning kan även denna situation kopplas till det Fleer (2011, s.254)

beskriver om att barn är i och ur fantasi. När Emma och Elin spelar upp en situation som är tagen från när barnet har varit ur fantasi, hemma vid matbordet och ser föräldern använda grytlapparna för att skydda sig mot värmen och sedan använder det i sin lek när barnen är i fantasin.

5.3 Tema: Sociala handlingar

I temat, sociala handlingar, lyfts förskollärarnas tankar och erfarenheter kring rollrummets material och funktion i verksamheten samt kopplingar till observationerna. Begrepp som kopplats till temat är, team och interaktion.

De fyra förskollärarna beskriver barns rollek som en social lek där samspelet är grunden till om leken fungerar eller ej. ”Ofta sker ett samspel mellan barnen då de måste samsas om materialet och bestämma vad de ska leka. Jag upplever nästan aldrig att något barn leker ensamt utan de är väldigt sociala och inbjudande i leken.”, säger Maja. Det sociala samspelet, interaktionen (Goffman, 2009, s.209), gör att leken leds i olika riktningar och förändras. Enligt Erikson (1975, s.200) lär sig barnen att bearbeta och ordna sina erfarenheter och känslor i rolleken, samt att försöka förstå vad framtiden är genom att bearbeta det förflutna. Alice berättar,

I rollrummet sker identitetsskapande och sen framförallt en förberedelse inför komma skall, det är deras vardag egentligen som de leker på olika sätt där inne. Barnen är med varandra vilket självklart påverkar leken. Om barn är med de barn som de är trygga med kan de prova vissa identiteter men med barn som är nya, till exempel, är barnen inte trygga än.

Den sociala miljön påverkar då också leken och dess innehåll eftersom barnen påverkas av deras relationer till de närvarande i rummet. Evans och Rogers (2006, s.52) resultat visade att de sociala relationerna hade stor betydelse för att få vara med i leken vilket även Alice menar. I läroplanen för förskolan (Lpfö, 98 rev 2016, s.6) står det även att ”Barnet kan i den

skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.”, vilket rolleken kan ge utrymme för, menar Alice.

Utdrag från observation 1:3

Nisse säger: Varför får inte jag ha den, jag vill ha getingen! Sven svarar: För jag tar dina taggar!

Nisse säger: Men jag vill vara den, du har haft den länge Sven svarar: Nä, nu är jag den.

Nisse svarar: Jag spelar Ipad istället... Nisse går iväg och Sven stannar kvar. Sven står och tittar runt omkring sig och ser förundrad ut, som om han funderar vad han ska göra nu. Efter några få minuter kommer Nisse tillbaka och vill vara med igen.

Sven säger: För du gick så bestämmer jag nu. Men du kan vara getingen om du vill. Nisse nickar instämmande och får getingen i handen. Sven tar de två dinosaurier som inte blivit uppätna och springer för att gömma sig bakom en hylla i rummet. Nisse håller getingen i vingarna och springer efter.

Nisse säger högt: Titta på mig, titta på mig, jag flyger.

Sven har tröttnat på leken och lägger ifrån sig de två dinosaurierna. Nisse flyger med getingen ut i hallen och kommer inte tillbaka. Leken är slut och dinosaurierna överlevde attacken.

Jag tolkar observation 1:3 som en tydlig interaktion, eftersom barnen kommunicerar och försöker tillsammans bestämma vad som ska ske i leken. Aktören Nisse väljer att gå ur rollen när han känner att det börjar bli orättvist. Sven stannar upp och kan inte leka vidare utan Nisse. Jag tolkar det som att deras roller bara finns i relation till varandra och att den ena rollen inte fungerar utan den andra i deras team. När interaktionen och leken sedan återupptas någon minut synliggörs en tydlig maktrelation mellan pojkarna. Sven har varit den med mest inverkan i leken och som tagit beslut som påverkat lekens inriktning. Nisse är i början helt okej med att deras maktrelation mest ger positiv inverkan till Sven men när gränsen kommer och Nisse inte får vara getingen efter en stunds lekande, går Sven ur barnens interaktion och maktförhållande. När barnen återupptar leken och Sven lämnar över getingen till Nisse är det som han lämnar över makten i leken eftersom han snart väljer att avsluta leken efter det och leken tar slut.

Utdrag från observation 2:3

Leken fortsätter och barnen lagar olika maträtter. Emma vill bestämma men Elin är tveksam på det. Elin försöker bestämma men Emma tar ej emot hennes förslag. Ett tredje barn, Emil, kommer in i rummet och blir tilldelad rollen som pappan när leken ändrar form.

Emma säger: Du är pappa, på låtsas. Emil svarar: Okej, jag vill laga mat.

Elin svarar: Nej, pappa får sitta med telefonen. (Elin tittar runt omkring sig och tar fram en rosa plastsäng som är till ett dockhus. Hon ger den till Emil.)

Emil svarar: Okej, då jag ringer till jobbet och säger jag kommer sen. Emma svarar: Ja, och skola för vi sjuka. (Hostar och tar sig på pannan)

I observation 2:3 blir interaktionen synlig mellan Emma, Elin och Emil. De kommunicerar och Emma bestämmer att Emil ska vara pappan i leken. Eftersom Emma och Elin spelar mamma och bebis skapas rollen som pappa till Emil. Goffmans begrepp team, blir synligt i denna situation då rollen skapas i relation till de andra rollerna som gestaltas. Rollen som skapas är beroende av den relation den har till de tidigare redan existerande rollerna i leken och föreställningarna kring papparollen syns tydligt från Elins perspektiv. Lindqvist (1996, s.128) menar att ”Rollen är relationell, den skapas i förhållande till en annan person, ofta till

en komplementär roll.”, vilket även Löfdahl (2004, s.85) håller med om. Jag tolkar även att Emma innehar en tydlig maktroll i leken där hon bestämmer över både Elin och Emil. Emil anpassar sig när han träder in i leken medan Elin känner att nu har hon chans att bestämma över någon annan för att Emma inte gick med på det. Elin bestämmer då vad pappan ska göra och ger även material till Emils roll. Från Fleers (2011, s.256) studie visade resultatet att barnen ofta går in i roller de har erfarenheter från i verkligheten. Mamma-pappa-barnleken är nära till hands i barnens roll erfarenheter eftersom de själva är en del av de rollerna i

verkligheten. Odelfors (1996, s.16) menar att flickorna med ”…mest materiella och person-liga resurser, som styrka och mod, förmåga att leda lekar och att vara påhittig.”, är de som har mest makt i lekmiljön. När Emil tillkommer i leken förstärks maktrelationen då Emma väljer att dela ut en roll till Emil. Det är Emma som har förmågan att leda leken och hitta nya roller till lekens förlopp.

6. Diskussion

I detta avsnitt kommer studiens resultat problematiseras och diskuteras. Metoden kommer även att kritiskt granskas och motiveras. Avsnittet avslutas med tips för vidare forskning. Syftet med studien har varit att undersöka barns lek med identitet i rollrummet utifrån tre frågeställningar. För att tydligt besvara frågorna besvaras de var för sig. Ur de tre olika teman synliggjordes hur begrepp från det dramaturgiska perspektivet och den psykosociala teorin hänger samman med olika aspekter som förekommer i barns lek med identitet i rollrummet.

6.1 Resultatdiskussion

Hur uppfattar förskollärare rollrummet och dess funktion? I rollrummet sker mycket samtidigt då barnen bland annat ingår i olika sociala interaktioner, bearbetar känslor och erfarenheter, testar olika identiteter och roller samt utvecklar fantasi. Från intervjuerna blev det tydligt att förskollärarna uppfattar rollrummet som ett rum med obegränsade möjligheter till olika slags lärande, till exempel, turtagning, fantasiutveckling, sociala egenskaper, kommunicera, diskutera, samarbete och föreställningsförmågan. Vygotskij (1995, s.19) och Knutsdotter Olofsson (2003, s.89) menar båda att fantasin och möjligheten till fler rolltaganden påverkas av barnets erfarenheter och ålder. Framställningsförmågan och fantasiutvecklingen kan därför vara enklare för äldre barn som har mer erfarenhet eftersom de upplevt mer. Det som barnen gestaltade när de var i fantasi tog de från erfarenheter de haft när de var ur fantasin, till exempel, när Emma och Elin lagar maten och använder sig av grytlapparna för att skydda händerna mot värmen vilket visar på de resultat som Fleer (2011, s.256) lyfter från sin studie. Från intervjuerna synliggjordes också att en faktor till rollrummets existens var att kunna erbjuda barnen möjlighet till olika saker i samma miljö och två av förskollärarna menade även att det var för att kunna möta ett flertal av de strävandemål som finns i förskolans läroplan. Förskollärarna var även överens om att rolleken tar plats på olika ställen i verksamheten, inte bara i rummet avsatt till rollekar.

Vilken roll har rekvisitan för leken i rollrummet? I observationerna blev det som mest tydligt att miljön och rekvisitan var styrande för barnens lek, barnen i observation ett valde att gå utanför boxen och använda sig av sin fantasi genom att hämta rekvisita utanför rollrummet. Att barnen gick ut ur rummet för att sedan välja den rekvisita som de ville att rollerna skulle ta inspiration från, visar att barnen inte blev hindrade av miljön utan att hindret skapade

chansen till att använda barnens fantasi vilket Gustafsson (2013, s.200) och Nordin-Hultman (2005, s.80) även lyfter i sina böcker. Barnen i observation två tog däremot inspiration från rollrummets rekvisita och använde sig sedan bara av det som fanns i rummet. I den

observationen användes rekvisitan tydligt i syfte att meddela vem som tog vilken roll, till exempel med Emma som använde sig av förkläde och grytlappar samt Emil som blev tilldelad en telefon i sin papparoll utifrån Elins föreställning på vad papparollen innebär. Enligt Hurd med flera (2005, s.12) sänder rekvisitan som används i leken ut signaler och budskap om vem barnen ska föreställa genom, till exempel, val av kläder. Detta menar Löfdahl (2004, s.115) utgör ett hinder i vissa lekar när klädernas symbolik bara kan framställa en viss roll vilket gör att möjligheten att byta roll i leken blir svår. Rollrummet blev väl använt oberoende vilken tid på dagen det var vilket inte stämmer överens med Bilewicz-Kuźnias (2016, s.259) resultat, där barnen använde olika platser på förskolan vid olika tillfällen till deras rollek. Hennes resultat om att, barnen på förmiddagen i deras lek använde mer rekvisita och ofta med kopplingar till hem och familj stämmer överens med mina resultat. I observation ett, med Nisse och Sven som sker på eftermiddagen med fantasiroller och med en handfull antal av rekvisita. Men i observation två, med Emma, Elin och Emil, som tog plats på förmiddagen, lekte barnen med ett större antal rekvisita i deras familjelek.

Vad sker med barns identitet i leken i rollrummet? Barnen provade olika roller i rolleken som både kom från deras erfarenheter men också från fantasin vilket även Erikson (i Lillemyr, 2013, s.132) och Goffman (2009 s.30) menar, att rolleken ger möjlighet till barns

identitetsutveckling. Barnen utvecklar och utforskar sin identitet genom att bearbeta den verklighet de lever i, genom att gestalta och leka olika scenarion och prova olika rolltagande. Barns identitetsskapande tar en stor plats i rollrummet eftersom rummet erbjuder barnen olika möjligheter att prova själva och tillsammans med andra. Carlson och Taylors (2005, s.99) resultat stämmer delvis överens med denna studiens, då pojkarna i observationen går in i fantasiroller och flickorna gestaltar roller som kopplas till omsorg. Barnens roller är ofta relationella och förhållandet mellan rollerna var viktiga i leken i observation två vilket både Lindqvist, (1996, s.128), Löfdahl (2004, s.85) och Gustafsson (2002, s.265) menar är vanligt i barns rollek. Studiens resultat visar även att barnen i leken har olika maktpositioner beroende på den sociala konstruktionen, vilket även Evans och Rogers (2006, s.52) resultat var. Detta påverkar vem som bestämmer lekens roller och deras framförande. Odelfors (1996, s.16) resultat visar att makten innehar det barn med flest personliga resurser och egenskaper att