Gif mig ljus och frihet eller förinta mig
En tematisk undersökning av ljusets betydelse enligt symbolism
och psykoanalys i Tyra Kleens En psykesaga
Av: Madeleine Schantz
Handledare: Lovisa Andén
Södertörns högskola | Institutionen för Kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
ABSTRACT, SAMMANFATTNING Give me light and freedom or destroy me
A thematic study of the meaning of light according to symbolism and psychoanalysis in Tyra Kleen's En psykesaga (A Psyche Tale)
This essay examines the possible meaning of light as a symbol according to Tyra Kleen. The illustrated prose poetic tale En psykesaga (1902) is packed with mythological and symbolist references, and it becomes clear from the first page of the saga that Kleen was truly a
symbolist of her time. The story is a paraphrase of the myth of Cupid and the Psyche, but with a new independent agent. To investigate the meaning of light, the thesis studies contextual studies in relation to the symbolism of Facos and Lundberg, in order to get close to the meta poetry of En psykesaga. In addition, a dream theoretical perspective according to Freud's psychoanalysis has been applied for a further dimension of the possible meaning of light.
Denna uppsats undersöker Tyra Kleens illustrerade prosadikt En psykesaga (1902). Kleens omskrivning av myten om Amor och Psyke ger huvudkaraktären en självständig agens vilket öppnar upp för en diskussion om samhällets ojämlikhet till kvinnans nackdel. Som en symbolist av sin tid, var Kleen starkt influerad av sekelskiftets slut med allt vad det innebar: Ett nytt kvinnoideal, samtidens kollektiva oro och dekadens. Ljuset är den mest framträdande symbolen i verket, och det är också ljuset som är katalysatorn till berättelsen. För att
undersöka ljuset och dess metalyriska betydelse har jag valt att i denna uppsats studera symbolismen kring verket kontextuellt med Facos och Lundbergs symbolistiska teorier, samt tillämpa Freuds Drömtydning som psykoanalytisk teori.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ...4
1.1 FRÅGESTÄLLNING OCH SYFTE ... 5
1.2 TEORI ... 6
1.3 MATERIAL, AVGRÄNSNING OCH TIDIGARE FORSKNING... 8
1.4 METOD OCH DISPOSITION ... 11
2.1 KAPITEL 1: BAKGRUND... 12
2.1.2 AMOR OCH PSYKE ... 13
2.2 KAPITEL 2: LJUSET I EN PSYKESAGA... 15
2.2.1 PROMETEUS OCH SFINXEN ... 15
2.2.2 MEDUSA ... 21
2.2.3 PAN ... 25
2.2.4 PSYKE OCH EROS ... 27
3. SLUTORD... 31
4. KÄLLFÖRTECKNING... 34
TRYCKTA KÄLLOR, AVHANDLINGAR OCH ARTIKLAR ... 34
OTRYCKTA KÄLLOR ... 35
1. INLEDNING
Symbolismen som konstnärlig rörelse eller strömning i tiden hade stora tankar om konstens kraft och möjlighet.1 Konsten tilldelades ett kommunikativt syfte att förmedla högre budskap.
Som en motreaktion till moderniteten var symbolismens syfte att visa upp verkligheten som den är bortom det vi kan se med blotta ögat, ett slags medium för metakonsten. Ett verktyg för den konstnär som vill förmedla egna tankar om kvinnans roll, kärlek och sexualitet.
Tyra Kleen (1874–1951), var en författare och konstnär som tidigt lämnade Sverige för kontinenten, orienten och självständigheten. Under sina år i München och Paris (1892– 1897) var hon konststuderande. Kleen etablerade sig sedan som konstnär i Rom (1898– 1903).2 Europas strömningar i tiden var oroliga inför sekelskiftets slut, eller fin-de-siècle, som
tiden också kallas.3 Trots att Kleen var en av Sveriges få symbolister som befann sig i Europa
under dess mest intensiva period, har hennes konstnärskap och författarskap inte utforskats i någon större utsträckning. Sannolikt på grund av att hon lät låsa in sina verk femtio år efter sin död, vilket upphävdes år 2001.4
I Kleens illustrerade prosadikt En psykesaga vilken gavs ut 1902 på Wahlström & Widstrand i Stockholm är symbolismen påtaglig. Hennes egenskrivna berättelse med egna förstärkande illustrationer ger ett överflöd av symboler och ingångar till att tolka och förstå verket. Texten är också rik på symbolismens välanvända referenser till samhällets pågående förändringar och diskussioner. Verkets kanske mest påtagliga symbol är ljuset, som är med huvudkaraktären Psyke från födelse till död. Det är inte bara ljuset som gör det möjligt att se sig omkring på hennes vandring mot livets sanning, det är också ett verktyg för att bryta sig loss och uttrycka passion. Jag kommer därför att undersöka ljuset utifrån symbolismens ideal om metakonst och metalyrik, det vill säga dess möjlighet att uttrycka budskap som befinner sig utanför verket. Min förhoppning är att denna ingång ska ge en djupare förståelse av En
psykesagas budskap, men också hur Kleen arbetade som symbolist. En psykesaga är en
omskrivning av den mytologiska berättelsen om Amor och Psyke, där Kleen gett Psyke en ny och självständig agens. Det lyckliga slutet är borta och har ersatts med en diskussion om kärlekens möjligheter och begränsningar: För Psyke men kanske också för Kleen? Ljuset är
1 Michelle Facos, Symbolist Art In Context (University of California Press, 2009), 1ff.
2 Karin Ström Lehander, ”I Tyra Kleens fotspår – En studie över konstnärens tid i Rom och Paris 1892–1908”,
Masteruppsats, Uppsala universitet (2018): 26.
3 Ström Lehander, ”I Tyra Kleens fotspår – En studie över konstnärens tid i Rom och Paris 1892–1908”, 55. 4 Riddarhuset, Tyra Kleen och hennes samling, https://www.riddarhuset.se/tyra-kleens-samling/ [hämtad 21
på så sätt min ingång, eller nyckel, till att förstå denna symboltäta text som har mycket att berätta efter att ha legat gömd så länge.
1.1 FRÅGESTÄLLNING OCH SYFTE
Jag har valt att undersöka ljuset i Tyra Kleens verk En psykesaga utifrån ett symbolistiskt och drömteoretiskt/psykoanalytiskt ramverk. Detta för att undersöka hur ljuset kan läsas in som en symbol för sexuell frigörelse, kärlekens omöjlighet och ett nytt kvinnligt ideal. Jag har valt dessa ingångar i min tolkning eftersom ljuset är särskilt avgörande i berättelsen där Psykes agens står på spel, min tes är således att Kleen i enlighet med symbolismens tro på metalyrik, skrev verket för att kommunicera ett högre budskap. I min frågeställning blir symbolismen därmed inte bara ett sätt att förstå ljuset och dess betydelse, utan även en ingång till att förstå Kleen som konstnär, författare och symbolist. Min undersöknings huvudsakliga fråga är: Hur kan man läsa in ljuset i En psykesaga som en symbol för sexuell frigörelse enligt symbolism som konstförståelse och psykoanalytisk teori? I relation till den huvudsakliga frågan har jag även valt att undersöka följande frågor: Hur kan ljuset läsas in som en symbol för kärlekens omöjlighet i relation till Psyke och Eros? Hur kan ljuset läsas in som en symbol för ett nytt kvinnoideal? Vad säger det i så fall om verkets metalyriska budskap?
Utifrån dessa frågor gör jag fyra nedslag i berättelsen, vilka alla har särskild vikt för ljusets avgörande roll, och därmed en konkret symbolisk betydelse. På så sätt har jag
undersökt ljuset med syfte att synliggöra dess bärande betydelse och uppenbara frågeställningar. Ljuset återkommer i prosadiktens avgörande skeenden gällande
självständighet men särskilt i relation till frågan om kärlekens hot mot individens frihet, något som Kleen var engagerad i även utanför dikten. Att från Kleens sida ta den mytologiska kärleksberättelsen om Amor och Psyke i anspråk för omarbetning med en ny agens har jag tolkat som ett ställningstagande mot myten och som ett effektivt sätt för att driva fram en tes. Uppsatsen tar därför avstamp i Kleens nyttjande av den mytologiska berättelsen om Amor och
Psyke som en kommentar till eller snarare en sorts debattinlägg vilken vill driva fram ett
påstående om kärlekens och livets ideal; en kommentar till en ny femininitet, och möjligtvis även ett nytt sätt att som kvinna befinna sig i en ny tid. Detta baserar jag delvis på Kleens nära relation till Ellen Key där de båda hade en kontroversiell relation till äktenskapet och
självständighet.5
1.2 TEORI
Denna uppsats kommer att utgå från en symbolistisk konstförståelse och en psykoanalytisk drömförståelse som teoretiskt ramverk. I följande avsnitt redogör jag för dessa teorier och avslutningsvis kommer jag att beskriva hur dessa kommer användas i uppsatsen.
Symbolismen som konstnärlig rörelse kan beskrivas enligt följande kriterier: Författarens eller konstnärens intentioner med verket respektive det estetiska uttrycket. Symbolismen berörde med andra ord lika mycket konstnärens behov av att uttrycka en idé som färg, form och komposition kring sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.6 Vidare kan
symbolismen beskrivas som en inre attityd, där motiven till stor del bestod av sådant som inte tillhörde den uppenbara verkligheten som gick att bevittna med blotta ögat. Vanliga motiv var bland andra mytologiska, nostalgiska och psykologiska tillstånd vilka alla behandlades som något spirituellt och vägvisande. Dessa motiv blev ett sätt att röra sig bort från den alldagliga yttervärlden, och istället ägna sig åt en alternativ verklighet.7
Kritiken mot verkligheten var ofta en kritik mot den nya moderna tiden som under förra sekelskiftet och symbolismens tid var under utveckling. Det fanns en slags anti-vilja från konstnärens sida att mottagaren till verket ska ta del av verkligheten som den är, som ett steg bort från moderniteten och samhällets skenande utveckling.8
I sitt estetiska uttryck har symbolismen mycket gemensamt med både formalismen, modernismen och även romantiken. Att helt kunna särskilja eller hålla isär dessa är svårt, precis som med många andra konstnärliga rörelser och ismer vilka tog fart i och med modernismens framfart. Symbolismen är dock en regelrätt kritik eller reaktion på
naturalismen och hur dess stil avbildade naturen i en vad symbolisterna ansåg själlös och död mening. Symbolisterna sökte således en sorts metafysik i konsten och någonting bortom naturalismens exakthet, det vill säga vad som finns bortom det vi ser med blotta ögat och den andliga verkligheten bortom detta.9
Många symbolister såg även validitet i drömmarna som sanningssägare. Det var där den innerliga och rena sanningen om människans verkliga sidor fick träda fram. På så sätt menade även symbolisterna att det fanns två verkligheter, den vi lever i och den andra, vilken vi fortfarande upptäcker och försöker förstå; för somliga bestod detta av människans inre
6 Facos, Symbolist Art In Context, 1. 7 Facos, Symbolist Art In Context, 1. 8 Facos, Symbolist Art In Context, 2.
9 Niclas Franzén, ”Bortom verklighetens utmarker: Symbolismens teori och metafysik ur ett svenskt
sanning, för andra en högre och spirituell mening. 10 Symbolismen hade därmed mindre att
göra med enbart symbolik, i betydelsen, eller etablerade symboler som medel för
allmängiltiga beteckningar.11 Beteckningen av symbol i ’Symbolism’ förklarar snarare hur
verket utvecklar idéer: En växelverkan mellan konstverket och betraktaren där det krävdes en tvetydighet. Motiven kunde ofta vara oförklarliga vid en första anblick, men gav till
observanta betraktare upphov till multipla tolkningar.12
Likt symbolismen var psykoanalysen en aktuell strömning i tiden runt 1902 då En
psykesaga gavs ut. Sigmund Freud skrev Drömtydning år 1900, och enligt András Pöstényi
som skrivit förordet till den svenska upplagan finns det anledning att tro att det fanns tankar på marknadsföring då förlaget valde att ge ut boken just detta brännande år. Freuds
avhandling blev nämligen, i sitt anspråk att redogöra för våra omedvetna önskningar och drömmars betydelse, näst intill profetisk.13 I första upplagan hette det:
Drömmarna avslöjar våra hemligaste drömmar. De använder sig av brottstycken av verkligheten i syfte att förfalska den: de visar världen, inte som den är utan som vi skulle vilja att den var. Men just genom att ljuga om världen och vår plats i den säger drömmarna sanningen om oss, för de låter därmed våra innersta önskningar komma till tals – önskningar som kan vara så frånstötande att vi inte tillstår dem inför oss själva när vi vaknar.14
Det går på så sätt att se tydliga likheter mellan både symbolismen och psykoanalysen. Jag menar att det finns anledning att tro att symbolismen och psykoanalysen har influerats av sekelskiftets oro och förundran om människans dolda egenskaper. Nämligen att det finns en ytterligare sanning om oss själva och världen att upptäcka.
Terapin som presenterades i samband med Freuds psykoanalys bestod av att
patienten skulle återbesöka sina minnen i form av att gestalta dessa i ord och på så sätt nå inre frid och katharsis.15 Freud menade att det människan lider av är bortträngningar av minnen,
vilka resulterar i de delar av oss själva som sedan blir det omedvetna. Det omedvetna påverkar oss latent och är ofta i sin karaktär för skamligt att artikulera på grund av människans civiliserade jag.16
10 Facos, Symbolist Art In Context, 5. 11 Facos, Symbolist Art In Context, 4.
12 Patrick McGuinness, Symbolism, Decadence and the Fin de Siècle: French and European Perspectives (Exeter:
University of Exeter Press, 2000), 2.
13 András Pöstényi, förord till Drömtydning, av Sigmund Freud (Stockholm: Natur och Kultur, 2002), 9. 14 Pöstényi, förord till Drömtydning, 9.
15 Pöstényi, förord till Drömtydning, 10. 16 Pöstényi, förord till Drömtydning, 11.
Psykoanalysens födelse blev ett slags paradigmskifte där två dittills ansedda disparata
fenomen förenades till en ny vetenskap och sammanfördes till gemensam regel. Det vill säga människans psyke förstods som både sanningen bakom våra kreativa handlingar, som konst, språk och relationer, lika mycket som våra drömmar, tillkortakommanden och vår oförklarliga glömska.17
Mitt val av att kombinera symbolism och psykoanalys som teoretiskt ramverk har att göra med att de båda teorierna delvis har samma ursprung. De båda grenarna är sprungna ur samma tidsperiod och även från en nära geografiskt belägen plats i Centraleuropa. Den symbolistiska teori som jag valt att använda går nämligen att spåra till Paris 1886 i och med poeten Jean Moréas symbolistiska manifest.18 Freud hade år 1895 drömmen om Irmas
injektion, vilken blev första drömmen att avhandlas i Drömtydning och därmed en viktig komponent för psykoanalysens födelse.19 Genom att placera teorierna nära verkets kontext ser
jag en möjlighet att närma mig Kleens eventuella kommentarer till sin samtid i En psykesaga. I min frågeställning utgår jag från symbolismens och psykoanalysens starkaste gemensamma nämnare, att få fatt i en dold betydelse. Teorierna har tillämpats på de fyra utdrag jag har valt att fokusera på i uppsatsen vilka framstår som de mest avgörande delarna i En psykesaga där ljuset har en särskilt avgörande roll. Genom att använda symbolismens förhållningssätt till kontext samt psykoanalysens teori om människans drifter och behov ser jag här en teoretisk möjlighet att undersöka vad ljuset betyder i En psykesaga.
1.3 MATERIAL, AVGRÄNSNING OCH TIDIGARE FORSKNING
Min primärkälla i undersökningen är Tyra Kleens En psykesaga. Som sekundärlitteratur för det teoretiska ramverket har jag framförallt använt Michelle Facos mycket generösa forskning av europeisk symbolism i Symbolist art in context, för att beskriva symbolismen som
konstnärlig inriktning.20 Michelle Facos är professor i konsthistoria på Indiana University.
Hon har även skrivit Nationalism and the nordic imagination: Swedish art of the 1890s och fokuserar sin forskning på nordisk och europeisk symbolism utifrån en feministisk
frågeställning. Facos forskning undersöker metakonsten i många av symbolisternas olika formspråk och uttryck, det vill säga vad symbolisterna menade med sina konstverk i relation till verkens kontext. Uppsatsens andra huvudreferens vilken berör symbolism är Johan
17 Pöstényi, förord till Drömtydning, 12. 18 Facos, Symbolist Art In Context, 9. 19 Pöstényi, förord till Drömtydning, 13. 20 Facos, Symbolist Art In Context, 1ff.
Lundbergs litteraturvetenskapliga avhandling En evighet i rummets former gjuten som ger en god inblick i hur svenska symbolistiska poeter skrev fram sina egna liv kring sekelskiftet.21
Avhandlingen berör ofta ljus, mytologiska figurer och andra med Kleen gemensamma tematiska spår som sedan kommer beröras i undersökningen. Lundbergs avhandling fungerar i uppsatsen som ett verktyg för att komma så nära den svenska forskningen kring symbolism och metalyriken under tidigt 1900-tal. Uppsatsens tredje huvudreferens är Drömtydning skriven av Sigmund Freud år 1900. Drömtydning ger en rik ingång till subjektets inre liv, drift och behov som bland annat sexuell varelse.22
Utifrån min tes och frågeställning har jag valt att undersöka de delar av En psykesaga där ljuset har en särskilt avgörande betydelse och där texten behandlar uppenbara frågor om frigörelse. Jag har valt att göra denna avgränsning för att fokusera på en symbol, men också för att fokusera på en särskild tematik. Med det sagt finns det många olika ingångar till att både förstå och tolka En psykesaga eftersom den är tät med symboliska referenser. Jag har dessutom valt att fokusera i huvudsak på verkets text trots att även illustrationerna är mycket talande. Endast ett fåtal små paralleller kommer att göras till Kleens illustrationer i En
psykesaga.
Jag har valt att utgå ifrån att Kleens användning av symboler i verket är utifrån hennes vilja i egenskap av symbolist att uttrycka ett metalyriskt budskap. Jag har dock gjort jämförelser med likartade texter skrivna av symbolistiska författare under samma eller nära avgränsande period med liknande tematik för att förstå liknande frågeställningar och tematiska uppfattningar av symbolistiska texter. Jag har således avgränsat uppsatsen till att symbolerna inte kommer undersökas enligt en traditionell symbollära, utan endast efter sekundärlitteraturen och andra referenser som berör symbolism och psykoanalys.
Trots att Tyra Kleen var relativt känd under sin livstid är det först under början av 2000-talet som forskningsfältet kring hennes liv och konstnärskap fått liv.23 Kerstin
Gullstrand Hermelin som förvaltar Kleens arv har även skrivit ett biografiskt avsnitt om Tyra Kleen i forskningsantologin Tyra Kleen, vilken utkom 2016 på eget förlag.24 Andra
medverkande i antologin är bland annat Karin Ström Lehander, som även skrivit
21 Johan Lundberg, En evighet i rummets former gjuten (Eslöv: Symposion, 2000).
22 Sigmund Freud, Drömtydning, övers. John Landquist, Mia Engvén och Otto Ranks (Stockholm: Natur och
Kultur, 2002).
23 Riddarhuset, Tyra Kleen och hennes samling.
24 Niclas Franzén, Kerstin Gullstrand Hermelin, Elisabet Lind och Karin Ström Lehander, Tyra Kleen, Eget förlag,
masteruppsatsen I Tyra Kleens fotspår, vilken berör Kleens tid i Rom då hon bland annat påbörjade arbetet med En psykesaga.25
En annan medverkande i antologin är Niclas Franzén som forskat om Tyra Kleen som symbolist bland annat vid Linköpings universitet. Han berör även Tyra Kleen i sin forskning kring symbolismens metafysik, en artikel som i sitt ämne och problemformulering varit mycket inspirerande för uppsatsen eftersom den beskriver metalyrik som begrepp och visar hur detta ger en effektiv ingång till att förstå symbolistiska verk.26
Per Faxneld skrev år 2020 den populärvetenskapliga boken Det ockulta sekelskiftet vilken delvis berör Tyra Kleen och hennes En psykesaga.27 Boken har gett många intressanta
uppslag till denna uppsats och Faxneld påpekar också de hål som finns i forskningsfältet kring Tyra Kleen.28 Jag har haft god användning för denna forskning i undersökningen av Kleens
personliga intentioner med konsten, och det har bidragit till min förståelse av En psykesaga som en sorts autofiktiv prosadikt.
Forskningsfältet kring symbolism och svensk symbolism i allmänhet är desto bredare än forskningen om endast Kleens symbolism. I relation till uppsatsens frågeställning har den forskning som berör symbolismens estetiska rörelse prioriterats. Det finns många olika ingångar till symbolismen. Jag har gjort en avgränsning med hänsyn till konstnärens ambition att estetisera meningsskapande, sanning och ljus. Den forskning vilken fungerat som referens i uppsatsen är av franskt eller svenskt ursprung, då Tyra Kleen hade kontakt med både den svenska och fransk-europeiska symbolismen.
Symbolismen är nära besläktad med både dekadensen och fin-de-siècle. Ett verk som gett mig hjälpsamma och välskrivna avgränsningar till de olika områdena är Symbolism,
decadence and the fin de siécle redigerad av Patrick McGuinness.29 Denna antologi tar upp
konstnärliga exempel för att förklara strömningarna i tiden och hur konstnärerna genom sin konst relaterade till sin kontext.
Två avhandlingar som berör olika symbolistiska tematiker på djupet är Johan Lundbergs En evighet i rummets former gjuten samt Claes Ahlunds Medusas huvud vilka båda varit hjälpsamma i min undersökning.30 De båda avhandlingarna har varit en
utgångspunkt och språngbräda för hur symbolismen kan förstås utifrån en tematisk
25 Ström Lehander, ”I Tyra Kleens fotspår – En studie över konstnärens tid i Rom och Paris 1892–1908”, 4. 26 Franzén, ”Bortom verklighetens utmarker: Symbolismens teori och metafysik ur ett svenskt perspektiv”, 20. 27 Per Faxneld, Det ockulta sekelskiftet (Stockholm: Volante, 2020).
28 Faxneld, Det ockulta sekelskiftet, 152.
29 McGuinness, Symbolism, Decadence and the Fin de Siècle: French and European Perspectives, 2.
undersökning, men också för att de ger beskrivningar av många av de symboler som
förekommer i En psykesaga. Ebba Witt-Brattström har även skrivit en litteraturvetenskaplig avhandling med genusperspektiv på olika röster inom dekadensen i boken Dekadensens kön.31
1.4 METOD OCH DISPOSITION
I det här avsnittet om undersökningens metod och disposition inleder jag med en redogörelse för hur metoden för närläsningen sett ut. Jag har sedan valt att redogöra för de fyra olika nedslag i En psykesaga som berörs i undersökningen samt vad de handlar om. Därefter beskriver jag hur jag använder det teoretiska ramverket i min analys.
Min tes är att ljuset har många olika betydelser som samtliga berör frigörelse. Den första scenen jag undersöker berör min frågeställning om ljuset som en symbol för sexuell frigörelse. En psykesaga inleds med att den mytologiska lejonkvinnan i sten Sfinxen och den antika guden Prometeus gestaltar Psykes fader och moder. Psyke blir bortstött från sin mor, erhåller ljuset från sin far och påbörjar därefter vandringen mot sanning och lycka. Psykes missnöje med livet i närheten av modern i det mörka Kaos är påtagligt, och Psyke är fast besluten att lämna sitt hem för frihet. Nästa scen som varit underlag för min undersökning är Psykes möte med Medusa i gryningsljuset. Jag undersöker här hur ljuset kan läsas som en symbol för förundran om livets villkor, särskilt i relation till att vara kvinna i Kleens samtid. Medusa menar att människan är förlorad, men Psyke vägrar tappa hoppet. Medusa menar att hon en gång var en ung kvinna med hopp som Psyke, men att livet endast gjort henne
besviken. Jag har sedan valt att undersöka hur Psykes möte med Pan kan läsas. Här når Psyke en stämning som påminner om dekadens och berusning. Jag har valt att framförallt undersöka hur ljuset kan läsas in som en symbol för passion, sexualitet och verklighetsflykt i scenen. Tematiken kring Psyke och Pan handlar om mytologiska figurer, fest och skymning. I den fjärde scenen jag undersöker har vi kommit till slutet av sagan, Psyke möter Eros vilket är Kleens omskrivning av Amor och Psyke. Jag kommer senare återkomma till berättelsen om
Amor och Psyke i ett senare avsnitt. I likhet med den klassiska myten blir de kära i mörkret,
men hos Kleen blir Psyke kär när hon drömmer. Hon bränner sedan Eros med sitt ljus. Till skillnad från myten om Amor och Psyke har Psyke en tydlig agens och hon väljer friheten istället för kärleken. Jag kommer utifrån den fjärde scenen undersöka hur ljuset kan läsas som en symbol för frihet i relation till kärlekens omöjlighet.
Utifrån dessa scener undersöker jag deras betydelse utifrån mitt huvudsakliga teoretiska ramverk: Lundbergs och Facos symbolism, samt Freuds psykoanalytiska drömteori. Till skillnad från Lundbergs metod vilken består av en biologisk och kontextuell undersökning har jag även tillämpat det psykoanalytiska för att fördjupa undersökningen ytterligare och
dessutom undersöka Kleens ljus på ett sätt som inte gjorts förut. Mitt syfte med att använda Lundbergs En evighet i rummets former gjuten som teori är således för att komma så nära forskningen som berör symbolism i relation till författarens liv inom det svenska fältet som möjligt, trots att de inte går att tillämpa rakt av som tolkningsmetod, detta eftersom det skulle vara missvisande i min läsning av ljusets betydelse enligt Kleen. Facos forskning i Symbolist
art in context kommer fungera som ett underlag för min förståelse hur kvinnor använde
symbolismen för att gestalta sina egna liv under perioden. Slutligen är mitt syfte med att använda Freuds Drömtydning en effektiv ingång till subjektets omedvetna i relation till sexualitet, oidipuskomplex och begär.
2.1 KAPITEL 1: BAKGRUND
I följande avsnitt ger jag en kort introduktion till Kleen som symbolist, konstnär och var hon befann sig inom det symbolistiska fältet. Precis som många andra symbolister var Kleen inspirerad av stämningen runt sekelskiftet: fin-de-siècle. Som jag tidigare nämnt bestod detta formspråk av drömmar, myter, sagor och en överväldigande känsla av att tiden snart kommer att ta slut. Kleen hade den 31 maj 1899 en dröm vilken hon antecknade i sin dagbok:
Trötthet: Drivande i en båt. Nyfiken: Bandora med en stor skrattande figur i bakgrund. Erotik i ett rum med två kyssande figurer i molnen och ynglingar runt omkring. Fasa: Med en döskalle och mycket orolig bakgrund. Grubbel: Lysande med en antik lampa på en sfinx.32
Om den citerade drömmen skriver Per Faxneld i Det ockulta sekelskiftet att den kom att bli inspiration till verket Psyke och Sfinxen.33 Verket är en tecknad litografi som i sin estetik
påminner starkt om illustrationerna i En psykesaga. Eftersom de båda verken tillkom samtidigt är det enligt mig möjligt att drömmen även var inspiration till En psykesaga.
32 Ström Lehander, 60.
Från Kleens dagböcker framgår det att hon skapade många av sina symbolistiska verk efter sin tid i Paris (1897), vilken hon spenderade i Rom och Stockholm.34 Men redan i Paris var
Kleen influerad av symbolismen och strömningarna i tiden. Detta framgår delvis genom hennes intresse för den franska poeten Charles Baudelaires poesi och idévärld. I Paris skrev hon bland annat in sig på Académie Julian, vilket kan vara en slump, eller ett medvetet val eftersom det var den akademi som starkast präglades av symbolism.35
Att Kleen var intresserad och inspirerad av symbolism är därmed svårt att ta miste på. Det finns även anteckningar i hennes dagböcker som vittnar om att hon gick på
symbolistiska utställningar så snart hon kom till Paris. Dessutom var hon efter sin tid i Tyskland mycket inspirerad av Arnold Böcklin som ofta avbildade satyrer och andra mytologiska väsen. Just detta sagotema var vanligt inom symbolismen, och särskilt hos Böcklin. Kleen deltog även vid spirituella sammankomster, seanser och teosofiska
föreläsningar. Hon inspirerades av såväl symbolistiskt måleri som av mytologin. Inspirationen går att se i många av hennes verk, både illustrationer och texter.36 Inklusive i En psykesaga.
Kleen har därmed helt i symbolismens anda valt att skriva om en redan etablerad berättelse, för att arbeta med nostalgi, sagans budskap och sensmoral.
2.1.2 AMOR OCH PSYKE
I det här avsnittet ger jag en kort introduktion till den ursprungliga mytologiska berättelsen
Amor och psyke som En psykesaga delvis baseras på. Berättelsen om Amor och Psyke skrevs
för första gången av Apuleius (ca 125 e.Kr.) i romanen Metamorphoses. Amor och Psyke har sedan dess avbildats frekvent i kulturen som en symbol för kärlek, såväl som skulpturer som i litteraturen.
I berättelsen om Amor och Psyke är uppbrottet och återföreningen bärande för sensmoralen och budskapet om kärlekens kraft. Trots att Eros, som från grekisk mytologi direkt översätts till Amor, är symboliskt förknippad med lust och häftig åtrå är det också en gud som framställs som en oberäknelig plågoande. Amor, eller Eros, benämns i olika traditioner med olika namn, jag har valt att vidare i min undersökning benämna guden som Eros eftersom det är namnet Kleen använder i En psykesaga.
34 Ström Lehander, 32.
35 Niclas Franzén, ”Tyra Kleen som symbolist”, i Tyra Kleen (Eget förlag, 2016), 62. 36 Niclas Franzén, ”Tyra Kleen som symbolist”, 40.
Den ursprungliga berättelsen om Eros och Psyke består av fem olika delar: Erinran,
giftermålets död, handlandet, de fyra uppgifterna och det lyckliga slutet.37 Psyke är en ensam
men sällsamt vacker ung kvinna. Psykes far ber till ett orakel för att kunna ge sin dotter en man. Oraklets profetia är att Psyke kommer gifta sig med ett monster, men istället är det Eros som finner henne i mörkret. De blir förälskade utan att se varandra, men Psykes osäkerhet och uppmaning från hennes systrar leder till ett undersökande av hennes förälskelse. På grund av oraklets profetia refererar systrarna till hennes kärlek som ett monster, och de menar att hon måste undersöka vem han egentligen är. Detta leder till berättelsens avgörande punkt, då Psyke råkar bränna Eros med oljan från lampan och han lämnar henne. Det är alltså
missförstånd och brist på tillit som bryter upp deras kärlek. Sedan måste Psyke underkasta sig Venus/Afrodite för att genomgå en rad olika prövningar för att vinna tillbaka Eros.38
Psykes ensamhet och profetian om att gifta sig med ett monster utgör den förundran och mytologiska laddning som ofta kan ses i feminin mystik.39 Det går också att tolka Psykes
accepterande av sitt öde som en kommentar på femininitet och maskulinitet, där Psykes passiva acceptans inte skulle vara lika självklart för en man.40 Mörkret och sensationen i att
kärleken övervinner mörkrets makt är en av de avgörande delarna av berättelsen. Psyke och Eros finner varandra i mörkret och eftersom de endast kan höra och känna varandra blir deras kärlek starkare. Bristen på ljus och oförmågan att se varandra omöjliggör ytlighet.41 Enligt
mytologin kan giftermålets respektive kärlekens kontrast i berättelsen stå för giftermålet som kvinnligt fängelse, och den äkta kärleken som något sällsynt vilket både Afrodite och
systrarna runt omkring avundas och vill förstöra.42
I slutet av berättelsen, när Psyke misslyckas med att återfå Eros, så ger hon upp. Hon lägger sig ner för att sova och accepterar mörkret. Eros kommer då tillbaka som ”ljuset i hennes liv”. Nu är det inte längre mörkret som är sensationen, det är ljuset och Eros
visibilitet.43 Jag menar att det i den mytologiska berättelsen om Eros och Psyke är tydligt att
kärleken har tilldelats en patologisk och livsavgörande roll. Psyke kan inte leva ett självständigt liv utan Eros. Detta blir den tydligaste skillnaden jämfört med Kleens
omskrivning. Dessutom ser Psykes resa helt annorlunda ut från En psykesagas början till slut.
37 Erich Neumann, Amor and Psyche: the Psychic Development Of the Feminine: a Commentary On the Tale By
Apuleius, övers. Ralph Manheim (New york: Pantheon Books, 1956), 57.
38 Neumann, Amor and Psyche, 57ff. 39 Neumann, Amor and Psyche, 62. 40 Neumann, Amor and Psyche, 69. 41 Neumann, Amor and Psyche, 70f. 42 Neumann, Amor and Psyche, 72f. 43 Neumann, Amor and Psyche, 72f.
Jag tolkar det som att Kleen ville skriva om kärlekens roll genom att böja mytologin på sitt eget sätt. Dessutom är ljuset i En psykesaga närvarande genom hela berättelsen, inte bara i relation till sökandet efter kärlek. I Kleens version är ljuset Psykes ägodel som möjliggör ett sökande efter en lyckligare tillvaro.
2.2 KAPITEL 2: LJUSET I EN PSYKESAGA
2.2.1 PROMETEUS OCH SFINXEN
Undersökningen utgår ifrån symbolismens konstnärliga ideal, där konsten inte bara är det som betraktaren ser med blotta ögat utan även det den tillför och det högre budskap den försöker förmedla. Med detta ideal om metalyrik i åtanke fokuserar jag i undersökningen på ljuset utifrån två plan, det symbolistiska perspektivet enligt Lundberg samt Facos och den
psykoanalytiska drömteorin enligt Freud. Med dessa två teorier kommer jag att visa hur ljuset kan läsas in som en symbol för sexuell frigörelse i relation till En psykesagas inledande kapitel om Prometeus och Sfinxen.
En Psykesaga inleds med Psyke som spädbarn, där hennes moder betecknas som
Ursfinxen. Omgivningen är kall och mörk i Kaos och Psyke söker sin moders bröst men blir avvisad.44 Psykes fader, titanen Prometeus, tröstar Psyke med sång om en värld bortom
denna:
Kaos fylldes af hans sånger om den soliga, ljusa världen som låg där bortom, människornas värld med dess blomsterströdda kullar och den varm mjuka sanden läns det solglittrande hafvet, där människorna lekte sina glada lekar.45
Detta får Psyke att glömma kölden och mörkret, och hon kommer till ro i drömmar om sol och lekande barn i en ljus värld.46 I min läsning av En psykesaga är det alltså Psykes fader
som skänker henne tron på att en annan värld finns bortom det mörka Kaos, och att den världen består av ljus och lycka.
Psyke ser upp mot natthimlen där hon skådar en stjärna. Hon ber sin far om stjärnan, men han avvisar henne.47 Psyke ber åter sin far om stjärnan men han ber henne vara tyst och
44 Tyra Kleen, En psykesaga (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1902), 9. 45 Kleen, En psykesaga, 9.
46 Kleen, En psykesaga, 9f. 47 Kleen, En psykesaga, 12.
förklarar att ljuset skapas av gudarna när de tänder sina facklor för att lysa upp jorden. Psyke bönar om att även hon ska få bära ljuset över jorden.48 Psyke grips av raseri när hennes far
säger emot henne även denna gång:
Är du min fader, med hvad rätt gaf du mig få lifvet? Har du ingen bättre gåfva åt mig än denna tillvaro, så tag den tillbaka igen. Antingen gif mig ljus och frihet eller döda mig. Själf rasar du mot gudarnas, för att de begagna sin öfvermakt; men du är tusenfalt grymmare, om du skapat mig för att hålla mig fången i kaos mörker.49
Psyke fortsätter: ”Har du skapat mig, så gif mig ljus och frihet eller förinta mig igen!”50
Fadern Prometeus som insett att hans dotter vuxit sig stor, med en vilja likt sin egen, stiger upp i himlen och ger Psyke ljuset. Ljuset introduceras därmed i berättelsen genom Psykes vilja att lysa upp jorden. Gudarnas lägereldar är det ljus vilket Psykes far tänder hennes lampa med, och det är detta ljus som Psyke sedan bär med sig genom sagan. Hennes önskan är att se sanningen och att finna den värld full av lycka, grönska och välbehag som hennes far sjungit om för henne.51
Jag menar att det utifrån dessa inledande sidor att tydligt att ljuset är det som orsakar Psykes drivkrafter, dess själva ursprung. Ljuset blir en kontrast till moderns kyla och
avvisanden. Det blir en väg mot en egen lycka, tack vare faderns medgivande. Ljuset blir således Psykes incitament som bidrar till Psykes agens och vilja att söka en bättre tillvaro.
Det går inte heller att ta miste på Psykes stränga vilja och desperation där hon hellre dör än att inte få ljuset. Något livsviktigt står på spel. Särskilt tydligt är detta i relation till Sfinxen som skadar och begränsar Psyke. Det är också en fråga om mognad, där Psyke växer upp från flicka till kvinna, den nyfunna självständighet ljuset gett henne gör det möjligt att växa upp och bryta med barndomen. Min tolkning om mognad stärks av En Psykesagas illustrationer som först visar ett spädbarn, och sedan en vuxen kvinna.52
För att fördjupa förståelsen av ljuset enligt symbolismen och vad ljuset haft för betydelse i liknande texter har jag valt att undersöka Lundbergs Lidman-exempel. Trots att ljuset i En psykesaga redan har en stark katalyserande riktning i ett sökande efter en bättre
48 Kleen, En psykesaga, 14. 49 Kleen, En psykesaga, 14. 50 Kleen, En psykesaga, 17. 51 Kleen, En psykesaga, 13f. 52 Kleen, En psykesaga, 7–15.
tillvaro, finns det enligt mig ändå anledning att undersöka hur andra svenska symbolister gestaltade ljuset under samma period.
Lundbergs avhandling En evighet i rummets former gjuten tar avstamp i estetiserandet av meningslöshet i dikten under symbolismen. Lundberg menar att
symbolistiska verk markant går att urskilja från andra konstverk genom hur de är centrerade kring symbolernas mening. Inte minst i hur de korresponderar mellan den verklighet som existerar här och nu och en annan, transcendental värld. Såhär beskriver han symbolismen: ”Utifrån ett sådant synsätt får tingen i den förhandenvarande verkligheten sin mening och innebörd genom de symboliska band som förbinder dem med den högre och gudomliga världen.”53 Med Lundbergs beskrivning som utgångspunkt ser jag en tydlig parallell till En
psykesagas inledande scener eftersom Kleen beskriver Psykes omgivning som formlöst,
mörkt, kargt och hårt. Psyke försöker dia sin mor men gör sig bara illa.54 En psykesagas
utgångspunkt är således att Psyke vill bort från den mörka världen i Kaos för att med hjälp av gudarnas ljus söka ett eget liv och lyckligare tillvaro. Här ser jag en tydlig likhet med
Lundbergs citat ovan, och tematiken kring meningslöshet och att söka sig bort från denna. Rent tematiskt finns det även likheter i dikterna i min jämförelse med Lundbergs läsning. Sven Lidmans dikt Suprema nox gestaltar ljus, en fjäril och är enligt
dagboksanteckningar skriven ur en ”tung och trött nedstämdhet”. Meningsförlusten, döden, ljuset och en strävan uppåt utgör enligt Lundberg två meningsplan. Människans
undermedvetna och människans strävan mot något högre.55 Även detta bekräftar mina tidigare
iakttagelser om att verken båda vill gestalta meningslöshet.
Dessa tematiska likheter är intressanta i relation till ljusets laddning och
symbolismens övertygelse om konstens profetiska och metafysiska uppdrag. Lundbergs analys med hänsyn till Lidmans samtida förutsättningar talar för att ljuset tar avstamp i författarens vilja att finna en ny väg i livet. I min läsning av de båda texterna blir det tydligt att Kleen var inspirerad av både formspråket att illustrera meningslöshet, men också att gestalta meningslöshet över huvud taget. Det vill säga, att gestalta samtidens narrativ och ge ett formspråk till den egna känslan. Eftersom Kleen dessutom var kvinna, med helt andra förutsättningar än till exempel Lidman, ser jag ytterligare anledning för Kleen att illustrera denna känsla av frihetstörst.56 Jag tolkar det som att Kleen möjligen ville gestalta en
53 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 31. 54 Kleen, En psykesaga, 9.
55 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 54f. 56 Faxneld, Det ockulta sekelskiftet, 143.
självupplevd snäv och svår värld, genom att beskriva en riktning bort ifrån meningslöshet till meningsfullhet.
För att ytterligare förklara vad ljuset och mörkret säger om existens och rörelsen mot ett bättre ideal har jag valt att göra ytterligare en läsning av Lidman. I Lidmans dikter används ordet själ i relation till att söka sig uppåt och finna en ledstjärna, ensamheten är närvarande, tillsammans med en känsla av meningslöshet. Enligt Lundberg kan detta mörker föreställa ett existentiellt mörker, och sökandet efter ljus blir en väg ut ur det existentiella mörkret: Finna sammanhang och behov av att få vara delaktig i något större.57 Detta går i enlighet med hur
ljuset porträtteras i En psykesaga, där mörker och ljus fungerar på ett liknande sätt, som ett narrativ för sökande efter en bättre tillvaro och att få bryta sig loss.
Lidman gestaltar även han själen likt ett ensamt barn, längtande efter sin moder. Lundberg refererar till mystiken och relationen mellan själen, modern och Gud hos Lidman. Även detta i relation till en vägvisande ledstjärna.58 Jag ser de tematiska formspråken hos
Kleen och Lidman som mycket lika. Det Lundbergs exempel visar är hur Lidman använde symbolerna för att gestalta sin egen sanning, och som ett personligt narrativ vilket utgick från ett behov av att uttrycka missnöje. Jag vill även betona vikten av att En psykesaga
inledningsvis har en stark koppling till modern, gud och i relation till dessa, en
självständighet. Jag ser alltså fler anledningar att läsa in ljuset som ett slags eget livsljus, som signalerar integritet och frigörelse.
Rent symbolistiskt står det alltså tydligt att ljuset i En psykesaga går att förstå som ett sökande, vare sig denna består av frihet från antingen den mörka samtiden, modern eller begränsning från frihet. Symbolismens metalyrik talar nämligen för att Psykes agens är helt i enlighet med verkets kontext om man väljer att följa Lundbergs exempel.
I följande del av undersökningen har jag även tagit fasta på det undermedvetna planet av denna möjliga agens, med hjälp av Freuds omedvetna och drömteori i Drömtydning. Genom att beakta de olika planen av metalyrik och det undermedvetna hos subjektet, går ljuset att förstå som en sexuell frigörelse, och inte bara en strävan efter frihet.
I En psykesagas inledande sidor står det klart att Psyke som spädbarn inte når sin mor. Hon försöker dia hennes bröst men blir avvisad och slår sig blodig. Psykes skräck för sin mor är sedan ett genomgående tema genom verket, där Sfinxens ansikte uppenbarar sig som ett hot i bakgrunden och får blodet att isa sig i Psykes ådror. Vidare under berättelsens gång är
57 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 55f. 58 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 57f.
en av Psykes starkaste motivationer att finna sanning och lycka att inte bli som sin mor Sfinxen, det vill säga kylig och av sten. Min tolkning är att det är uppenbart att Kleen vill gestalta modern som något hindrande och skräckinjagande.
I Drömtydning benämns den mytiska varelsen Psyke i relation till en dröm om rädsla för döden, och i synnerhet ett barns död. Freud beskriver hur Psyke genom tiderna fungerat som en metafor för att beskriva själens uppstigande till himlen. Freud skriver vidare att denna rädsla för syskons eller barns död förkommer hos alla hans kvinnliga patienter.59 Jag ser här
en möjlighet, om än en något långsökt sådan, att med hänsyn till psykoanalysens definition läsa in Psyke som själen personifierad. Särskilt själen personifierad i relation till Freuds beskrivna rädsla för döden. Det skulle i så fall kunna förklara En psykesagas inledande tematik i mörka Kaos, där Psyke söker närhet och trygghet hos sin mor. Då hon blir avvisad och slår sig blodig är det möjligt att en rädsla för att dö närmar sig, och att denna rädsla blir drivande i sökandet efter en bättre tillvaro. Jag ser dock denna parallell som något svag, och behåller därmed tidigare argument för att Kleen gestaltat Psyke samt hennes förutsättningar som ett formspråk för att gestalta sin kontext, sina livsmotiv och den personliga känslan.
Tematiken kring ett subjekt som söker sin moderns bröst förekommer ofta i
Drömtydning. Att barnet söker sig till sin mors bröst går enligt Freud att tolka som en
handling för trygghet; upprepa barndomens trygghet då bröstet alltjämt fanns att få.60 Kleens
tematik, där barnet söker bekräftelse av sin mor är enligt psykoanalysen ett vanligt
förekommande tema eftersom starka förnimmelser och minnen från barndomen i sin realtid inte har fått bekräftas. Detta tema återkommer sedan i drömmen eftersom drömmaren inte fått ge uttryck för, eller fått klarhet i sitt minne.61 Detta blir särskilt intressant i sammanhanget
eftersom tematiken kring Psyke som barn är så tätt förankrad kring modern, bröstet och hur ljuset blir den katalyserande kraften bort från detta. I min läsning av Drömtydning och En
psykesaga tillsammans står det klart att Kleen har illustrerat ett moderskomplex, möjligen
med kunskap om psykoanalysen eller den egna erfarenheten som bakgrund.
Vidare är faders-, moders- och föräldratematiken något som berörs i mycket stor omfattning i Drömtydning. Jag har därför valt att undersöka Psykes sökande efter ljuset i relation till Freuds teori om moderskomplexet/oidipuskomplexet för att ytterligare förstå den psykoanalytiska dimensionen av Kleens verk. Drivkraften hos drömmaren är enligt Freud
59 Freud, Drömtydning, 252. 60 Freud, Drömtydning, 349. 61 Freud, Drömtydning, 206f.
alltid en önskeuppfyllelse, även om drömmen ger sken av att uttrycka något annat.62 På så sätt
är drivkraften subjekten sinsemellan likartad, eftersom Psyke söker efter självständighet, frihet och en bättre tillvaro. Med det sagt ser jag en koppling mellan Drömtydning och En
psykesaga vilka vill gestalta drifter och behov, om än på två helt skilda sätt. Freud menar till
exempel att drömmar om nära anhörigas död inte nödvändigtvis ska tolkas som en drivkraft att vilja skada den nära, de handlar snarare om ett en önskan om självförverkligande. Vidare beskriver Freud hur barnet hamnar i inre konflikt med sig själv när hen börjar komma i kontakt med den egna sexualiteten. Det finns nämligen ett självförverkligande i att lämna sina föräldrar, vilka i Freuds exempel har stort inflytande över barnen och dess rörelsefrihet i livet. I exemplet mor och dotter står det klart att modern är en vakterska, som stoppar dottern från sexuell frigörelse. Samtidigt är fadern den första sexuella förebilden och därmed den
frihetsinbringande personen för begäret.63 Laddningen av ljuset i min läsning av En psykesaga
tillsammans med Drömtydning bär på denna frigörande rörelse bort från föräldrarnas begränsande stränghet. Det ger mig anledning tolka ljuset som en symbol för frigörelse. Ljuset inbringar klarhet och vägledning bort från det som är begränsande. När jag för samman mina tidigare observationer från den symbolistiska läsningen och den psykoanalytiska
läsningen ovan anser jag att det framstår som tydligt att ljuset i En Psykesaga kan läsas som en symbol för sexuell frigörelse.
Oidipuskomplexet grundar Freud på Sofokles mytologiska ödestragedi. Åskådaren som ser dramat ska bli medveten om sin egen vanmakt och maktlöshet inför de högre
krafterna. Dessa krafter som hos Sofokles är gudarna menar Freud likväl kan symbolisera vår vanmakt inför våra drifter och undantryckta impulser. Freud menar att vår förmåga att relatera till dramat om Oidipus bevisar att människan är väl medveten, om än i det omedvetna, om sin egen oundvikliga sexualitet och drift. Det vill säga modern som första sexuella förebild och fadern som den som står i vägen. Dramat gestaltar alltså barnets drift, eller barnets
önskeuppfyllelse.64 Med symbolismen i åtanke blir även dramat om Oidipus relevant utifrån
dess hos Freud patologiska motiv och med tanke på hur En psykesaga slutar är det möjligt i att Kleen även tog detta i beaktning då hon gestaltade verket.
Ett ytterligare intressant sammanträffande mellan En psykesaga och myten om Oidipus är sfinxens roll. I båda berättelserna är den till en början ett hinder, men den blir i slutändan möjliggöraren till det tragiska ödet. I En psykesaga står Sfinxen i vägen för Psykes
62 Freud, Drömtydning, 21. 63 Freud, Drömtydning, 255. 64 Freud, Drömtydning, 260.
behov av kärlek och lycka, hon är modern som också hotar om en olycklig framtid. I Oidipus är det först när Oidipus räddar invånarna i Thebe från monstret sfinxen som oraklets profetia träder i kraft, eftersom det är då han dubbas till kung och får äkta sin mor. Jag tolkar detta sammanträffande som Kleens sätt att illustrera sfinxen som en omöjlig kvinnoroll, vilket jag kommer undersöka närmare i undersökningens sista avsnitt.
Ljuset i En psykesaga går efter dessa jämförelser att läsa som en frigörelse från moderns motstånd mot Psykes sexuella frihet, eller kanske till och med sexualitetens fullbordan. Psyke kräver att få ljuset från sin far, vilket visar på allt annat än en passivitet. Med de tidigare psykoanalytiska läsningarna i åtanke tolkar jag Psykes agerande som att hon begär att få erövra sin egen sexualitet, och bryta sig loss från barndomen. Detta eftersom ljuset är den utlösande kraft ur vilken Psyke bryter sig loss och börjar söka en individualitet, samt en självständig och lycklig tillvaro.
2.2.2 MEDUSA
I det här avsnittet undersöks scenerna som gestaltar Psykes och Medusas möte i En
psykesaga. Medusa undersöks och diskuteras utifrån symbolismens användning och laddning
av den mytologiska varelsen. Det som jag framförallt kommer undersöka är gryningsljusets betydelse i relation till livets möjligheter. För detta kommer mitt teoretiska ramverk bestå av Lundbergs symbolistiska teori med samtida dikter som exempel. Jag kommer även att tolka ljuset som symbol för frigörelse från modern med stöd från Freud. Till att börja med kommer jag att beskriva scenen och därefter gå vidare till min undersökning och diskussion kring den. Efter Psykes påbörjade vandring mot människornas värld möter hon Medusas huvud i mörkret. Bakom sig har hon den mörka världen med Sfinxen i skuggorna, framför sig ser hon en strimma ljus av morgonrodnad. Hon befinner sig vid svalget vilket skiljer Kaos från världen.65 Medusa beskriver mänskligheten med stor cynism. Hon menar att människan är
ond och förstör för sig själv, samt att konstnären diktar upp en falsk och lycklig illusion om verkligheten. Psyke vägrar tro att detta är sant. Hon litar inte på Medusa, utan går mot ljuset.66
Jag har valt just denna passage i berättelsen eftersom den ringar in det många andra dekadenta och symbolistiska författare gestaltat med Medusa, nämligen livsångest och modernitetschock.67 Jag ser här gryningsljuset som en motreaktion till cynismen och något
som lockar i horisonten. Psykes dröm är därmed fortfarande vid liv. Medusa kritiserar
65 Kleen, En psykesaga, 21. 66 Kleen, En psykesaga, 22.
konstnärerna för att dikta upp en falsk verklighet, något som Psyke vägrar tro är sant. På så sätt finns här en möjlighet att läsa in konstens betydelse, möjligheter och begränsningar. Att konstnärerna diktar upp en falsk verklighet, kan antingen förstås som en kritik mot
naturalismen, som enligt symbolisterna gestaltade en falsk verklighetsbild. Men den falska verkligheten kan även läsas som ett hot mot symbolismen, där Medusa står för den
meningslösa verklighet som symbolisterna söker sig bort ifrån.
Utifrån detta resonemang ser jag en möjlig läsning av ljuset i relation till Medusa och Psyke som en symbol för frihetslängtan men också en fråga om livets möjligheter. För att undersöka denna tematik vidare kommer jag undersöka Medusa med hjälp av Lundberg och Claes Ahlund som referenser. Jag undersöker sedan vad denna läsning betyder i relation till gryningsljuset. Medusas blick förekommer även i Sven Lidmans dikter, vilka även dessa avhandlas i En evighet i rummets former gjuten. Även hos Lidman betyder Medusas
förstelnade blick en handlingsförlamande och paralyserande stelhet hos diktaren.68 Att förstå
Kleens bruk av gryningsljus i relation till Medusa tar undersökningen desto närmare förståelsen om Kleens metalyrik och ljusets eventuella betydelse.
Detta gäller även Ahlunds perspektiv. Medusas uppsyn och förstelnande blick kan enligt Ahlund läsas som en tidsmarkerande symbol för livsångest och livsfasa. Medusas uppenbarelse blir en spegling eller möjligen reflektion av människans existentiella
belägenhet. Just i relation till symbolismen, är denna belägenhet hos människan en bävan och ångest i gudomens närhet. Guds blick är det som förstelnar människan.69 Jag tolkar därmed
Kleens scen som självständig och med framskriven individualitet. Min tolkning baseras i huvudsak på att Psyke väljer att inte lyssna på Medusa, utan på sin egen övertygelse om en bättre tillvaro. Om Medusa symboliserar Guds vakande över människan, vänder sig här Psyke till en ny tro, vilken inom symbolismen är konsten och metakonsten.
Psyke ser precis innan hon når Medusa ”en svag strimma av morgonrodnad i horisonten”.70 Jag har valt Lundbergs undersökning av Lidmans dikt Fjällvandraren som
referens och exempel. Diktens blick i Fjällvandraren har en strävan mot ljuset och dikten handlar samtidigt om en förstelnande blick. Denna tematik med både strävan mot ljuset i kombination med det som förstelnar menar Lundberg kan gestalta Medusa samt hennes frihetskränkande blick.71 I Fjällvandraren är det dock ett kallt blått ljus, vilket kan förstås
68 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 85ff. 69 Ahlund, Medusas huvud, 19.
70 Kleen, En psykesaga, 21.
som rymdens: Stjärnorna och månen.72 Lundberg menar att Medusa i Lidmans dikter gestaltar
livet och döden. Med tanke på Kleens placering av Medusa mellan Kaos och gryningen ser jag har en liknande tematik. Psyke befinner sig i närheten av Medusa mellan mörker och ljus.
Gryningsljuset undersöks i ett annat av Lundbergs Lidman-exempel. Där betecknas ljuset som apolloniskt i rörelse bort från det dionysiska och därmed en rörelse uppåt och bort från världen.73 Just denna tematiska rörelse är typiskt för romantiken, som symbolismen gärna
refererade till för att understryka konstens kraft att påverka.74 I relation till uppsatsens tes om
hur kan ljuset läsas in som frigörelse, ser jag även sökandet som ett sökande efter konsten och framförallt symbolismens metakonst som ett sätt att få fatt i, eller hålla kvar vid denna tro. Konstens innebörd står alltså på spel. Scenen i En psykesaga, där Psyke först skådar
gryningsljuset i horisonten, för att sedan möta Medusas hårda ord om att den vackra världen inte existerar i verkligheten utan endast i dikten, tolkar jag som en bild för tidsandan, där drömmen om det romantiska idealet tappat sin kraft. Medusa säger sedan: ”Jag var en gång en skön ungmö som du och trodde på glädje och kärlek.”75 Psyke är i detta skede av berättelsen
fortfarande övertygad om att en bättre tillvaro är möjlig. Jag menar att ljusets och mörkrets betydelse i relation till Medusa är, med Ahlunds och Lundbergs resonemang som referenser, både en dröm om en bättre värld och en rädsla för världen som är. Jag tolkar därmed Kleens Medusa som en tydlig tidsmarkör med tanke på hur symbolen var välanvänd av andra samtida författare, men också med egenladdad betydelse eftersom Psyke fortfarande söker gryningen och bär ljuset som en motkraft.
Jag läser även in Medusas replik som citeras ovan som en kommentar på kvinnlighet. Särskilt med tanke på ungdom, det romantiska idealet och spänningsförhållandet mellan cynism och optimism. Det faktum att Medusa påpekar att hon inte längre är en ungmö, och Psykes uppgörelse med modern är i min mening ett sätt att diskutera kvinnlighet.
Gryningsljuset kan därmed även beröra livet som ung respektive äldre kvinna. Ett ytterligare alternativ för tolkning är konflikten mellan den yngre generationen som betingat
framåtskridande och nytänkande och den äldre som bakåtsträvande, konservativ. Något som också kan knytas till slutet av En psykesaga, där Psyke kommer till insikten att hennes dröm inte går att nå, och att hon precis som sin mor blir till sten.76 Symboliken blir här för Kleen en
diskussion om kvinnans möjligheter och begränsningar.
72 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 87. 73 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 74–76. 74 Ahlund, Medusas huvud, 19.
75 Kleen, En psykesaga, 22. 76 Kleen, En psykesaga, 100.
Denna självständighet, eller livets möjligheter och begränsningar kan vara en blinkning till samtidens kvinnorörelse, inte minst med tanke på att Kleen var nära vän med författaren Ellen Key, som har betytt mycket för svensk feminism.77 Textens relation till metakonsten blir
således att Kleen möjligen ville gestalta denna önskan om en annan tillvaro. Detta ligger på olika sätt nära förbundet med Freuds psykoanalytiska diskurs om subjektets förmåga att drömma. En av de tyngre och mer avgörande hypoteserna i Drömtydning är den där Freud påstår att drömmen är den sanna önskeuppfyllelsen, det vill säga att drömmen vanställer verkligheten till eget egoistiskt begär för att få sin önskan uppfylld.78 Med tanke på
undersökningens förra avsnitt och ljuset som symbol för sexuell frigörelse, finns här en möjlighet att den också här gestaltas i gryningsljuset. Tidigare var det Sfinxen som stod i vägen för Psykes frigörelse och väg mot ljuset, nu är det Medusa. I En psykesaga är det Psykes vandring mot ljuset som är hägrande men också räddningen från mörkret, sfinxen och Medusas förstelnande blick.
Jag har valt att redogöra för ytterligare ett psykoanalytiskt exempel för att fördjupa detta. Freud tar upp det manifesta och latenta hos drömmaren, likt det vi bär inom oss som omedvetna bortträngningar och manifesta önskningar. Den här inre motsättning mellan det manifesta och latenta är det som i slutändan utgör drömmens substans, och dessutom
konstens, mytens och kärlekens menar Freud.79 Den inre logiken har varit delaktig i att forma
vårt språk och våra bilder för dubbelhet och blandade känslor. I denna läsning går det att se närmare på Psykes placering, mellan mörker och nalkande ljus, mellan ungdom och ålderdom och mellan konstens samt livets möjligheter och begränsningar. En vilsenhet i relation till denna inre konflikt, som sedan ska mynna ut i att Medusa trots allt har rätt, och där livet inte är så fantastiskt som dikten lovat henne. Jag tolkar det därmed som att Kleen beskriver en för symbolismen typisk inre konflikt där konsten tar på sig en mycket stor roll när den tror sig kunna förändra livets stränga ideal, och även ungdomens motor i denna dröm, som sedan spricker allt eftersom tiden går. Jag ser det därmed som att gryningsljuset ringar in denna skörhet inom symbolismen, där det metakonstnärliga idealet är beroende av sin betraktares förmåga att tro: På att en annan värld är möjlig och att ungdomen fortfarande kan skapa en ny tillvaro, både inom och utanför konsten.
77 Faxneld, Det ockulta sekelskiftet, 146. 78 Pöstényi, förord till Drömtydning, 21. 79 Pöstényi, förord till Drömtydning, 23.
2.2.3 PAN
I det här avsnittet kommer jag undersöka scenerna i En psykesaga som gestaltar skymningen, Pan och framför allt hur dessa tematiska ingångar kan läsas som ljuset som symbol för passion, berusning och frigörelse. Som referenser i min undersökning har jag valt Lundbergs analys av skymningen i svensk och symbolistisk dikt. Jag kommer även ta stöd ifrån Facos
Symbolist art in context för att undersöka de dekadenta motiven i Kleens berättelse om Psyke
och vad ljuset kan betyda i relation till dessa teman. Jag kommer att återge scenerna i En
psykesaga löpande genom avsnittet.
I skymningen som glider över mot natt befinner sig Psyke hos Pan där det spelas musik och är fest för väsen som nymfer och fauner. Psyke dansar tillsammans med de andra, lycklig och vild. I hennes hand flammar ljus.80 Berättelsen har nått ett undantagstillstånd, där
Psyke stannat upp på vandringen. Hon är här uppslukad av naturen, lustgården och nymferna. Vinet rinner längs med sidorna på ett stort kärl där alla står runtomkring och slickar i sig det, stämningen är berusad och lustfylld.
Skymningsljuset är av givna skäl naturligt förknippat med dagens slut. Psykes frihetskänsla och berusning i skymningsljuset tolkar jag som en dekadent tematik, och med tanke på ljusets roll i scenerna kan de därmed fördjupa förståelsen av ljusets betydelse. För att undersöka detta tematiska spår har jag inledningsvis valt ett exempel där Lundberg
undersöker Lidmans dikt Källorna vilken visar sig ha många likheter med Kleens scen om Psyke och Pan.
Lundberg menar att Källorna anspelar på Vergilius inom den pastorala traditionen av kanoniska herdedikter. Det vill säga, en strävan bort ifrån det som är förknippat med
civilisationen. Det handlar om en rörelse in i en helt litterär verklighet. Denna rörelse in i konstens värld gestaltas genom satyrer, najader, kentaurer och liknande antika väsen. Detta kan uppfattas som ett från diktarens sida försök att fly in i en föråldrad och förstenad värld av skönhet.81 Jag ser därmed en möjlighet att Kleens scen med Psyke och Pan kan läsas som en
symbol för skymningens flyktighet och undantagstillstånd. Känslan av vilsenhet har även inom symbolismen gett uttryck för galenskap. Denna galenskap har ofta gestaltats likt en demon, eller djävul.82 I En psykesagas illustrationer syns det tydligt att Pan är en klassisk
djävul, med horn och bockkropp. Detta bruk av satyrer och najader går att tolka som en
80 Kleen, En psykesaga, 37.
81 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 117. 82 Facos, Symbolist Art In Context, 84.
symbol för degeneration.83 Det vill säga ett resultat av den plågade tiden av ovisshet vilket
resulterar i ett behov av att söka njutning och berusning på andra sätt.84 Skymningsljuset och
dess stämning blir en inbjudan till berusning och verklighetsflykt från civilisationen. På så sätt öppnas ljusets betydelse upp på ett nytt sätt, och jag finner i denna jämförelse en möjlighet för skymningens betydelse.
Det arkaiska, pastorala och mytologiska kan läsas in som att ta parti för det vilda: en strävan bort från den moderna världen. Lundberg menar att Lidman utgår från skymningen, då solen är på väg att gå ner och vinden dör. Detta kan tolkas som en rörelse in i sömnens eller drömmens värld.85 I min läsning styrker detta ytterligare att Kleen mycket väl kan ha
laddat skymningsljuset med en symbolik vilken ger sig hän för berusning och en motsats till jordelivets plikter. I enlighet med symbolismens tro på metakonst och högre mening i verket finns det en anledning att tro att Kleen ville förmedla en känsla av en ny mental inställning till livet. En övertygelse om världen på väg mot ett förfall som leder till en hopplöshet och en känsla av att livet måste levas här och nu. Lundberg skriver: ”Som en följd av detta kan man hävda att diktarens sätt att handskas med myten fungerar som ett led i en distanserande process, där diktarens röst placeras i ett temporärt vakuum – i ett imaginärt rum utanför den faktiska världen.”86 Skymningen och de mytiska varelserna går därmed att läsa in som en
rörelse bort från här och nu.
Vi återgår till berättelsen om Psyke. Mnemosyne som representerar minnets väsen anländer till Psyke och påminner henne om att detta är platsen som dikten lovat henne.87
Psykes eget ljus skapar i scenerna en större kontrast eftersom skymningen snart blir natt: ”Som en eldfluga flög hon så öfver vattnet, som speglade hennes ljus likt en ringlande
eldorm, och slog ned i de dansandes ring. Upp och ned genom luften fladdrade hon, dansande med mera lif och lätthet än alla andra […]”.88 Ljuset flammar här upp som en stor eld, och jag
läser in den övriga tematiken som lustfylld och passionerad. I min läsning blir på så sätt ljuset en möjlighet för passionen att komma till liv och ta plats. Psyke lyser sedan upp Pans ansikte precis innan de ska gifta sig, men avböjer giftermålet direkt när hon får se hur otäck han ser ut.89 Ljuset är således närvarande både vid Psykes upplevelser av lust och av självständighet.
83 Facos, Symbolist Art In Context, 86. 84 Facos, Symbolist Art In Context, 89.
85 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 118. 86 Lundberg, En evighet i rummets former gjuten, 119. 87 Kleen, En psykesaga, 34.
88 Kleen, En psykesaga, 37. 89 Kleen, En psykesaga, 38f.
Det är även ljuset som ger hennes insikt att bryta med Pan mitt i bröllopet för att fortsätta söka lyckan. Ljuset är således fortfarande Psykes självständighet, och navigator till den egna agensen.
Jag menar att det utifrån dessa scener i En psykesaga går att utläsa en tydlig dekadent tematik. Jag har därför valt att fördjupa undersökningen kring denna tematik med fokus på de metalyriska tendenserna, det vill säga huruvida Kleen ville gestalta skymningen och
dekadensen för att förmedla ett budskap. Dekadensen var nämligen en strömning i tiden som inte bara gestaltade en samhällskritik, utan även en tidens riktning framåt. Facos skriver: ”Nostalgic paralysis led to withdrawal into an imaginary sanctuary formed by memories and visions of the past. ’Decadance’ was the label given this pessimistic branch of Symbolism”.90
En intressant addering till de dekadenta tendenserna hos Kleen är då Mnemosyne säger till Psyke att hon måste ta tillfället i akt att njuta medan hon kan eftersom tiden snart är över och att en värre tid kommer. Denna uppmaning går att tolka på många olika sätt, men tidens begränsning ger mig tillsammans med skymningens närvaro ytterligare förståelse för ljusets betydelse. För att undersöka detta har jag valt att ta en av symbolismens mest omtalade skymningar som exempel, Edvard Munchs Skriet från 1893.91 Skymningen över staden är i
Facos Skriet-läsning en patologisk profetia av tiden som sakta håller på att ta slut, och skriet blir förkroppsligandet och monismen av sinnets och kroppens känsla av att befinna sig i detta sköra och oroliga tillstånd.92 Jag menar att Kleen som symbolist kan haft denna paralyserande
känsla i åtanke då hon gestaltade skymningen i En psykesaga för att beskriva tidens ovisshet och sökandet efter ytterligare mening. Från Kleens kvinnliga perspektiv finns det även anledning att tro att det inställda bröllopet vill gestalta att det var just de förutsättningarna som var begränsande. I den ursprungliga berättelsen Amor och Psyke är Psyke rädd för Pan, i Kleens version njuter hon först av lusten, tills hon bestämmer sig för att lämna honom efter att hon sett hans ansikte i ljuset från sin lampa. Jag tolkar Kleens sätt att skriva fram Psyke som en gestaltning av självständighet med rätten att få ge sig hän, snarare än den Pyske som i den mytologiska berättelsen är rädd för ensamheten.
2.2.4 PSYKE OCH EROS
I detta avsnitt berörs de delar då Psyke når fram till Eros och hur ljuset kan läsas in som en symbol för frigörelse och kärlekens omöjlighet. Jag kommer efter en kort sammanfattning av
90 Facos, Symbolist Art In Context, 65. 91 Facos, Symbolist Art In Context, 80f. 92 Facos, Symbolist Art In Context, 80.
