Barn beskriver sina rättigheter
KURS:Examensarbete för förskollärare, 15 hp
PROGRAM: Förskollärarprogrammet
FÖRFATTARE: Elin Heiming, Elin Gotting
HANDLEDARE: Git Blomberg
EXAMINATOR: Carin Falkner
TERMIN: VT2020
Postadress Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) Box 1026 511 11 JÖNKÖPING Gatuadress Gjuterigatan 5 Telefon 036-101000 Fax 036162585 JÖNKÖPING UNIVERSITY
School of Education and Communication
Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet
Termin 6 SAMMANFATTNING
Elin Heiming, Elin Gotting
Barn beskriver sina rättigheter: En kvalitativ intervjustudie med barn i förskoleklass om
barns rättigheter.
Children´s descriptions of their rights: A quality interview study with children in
preschool about children’s rights.
Antal sidor: 31
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleklass upplever sina rättigheter. Det är en fenomenologisk studie där barns beskrivningar av fenomenet barnets rättigheter träder fram. Frågeställningar som ställs för att besvara syftet är: Vilka rättigheter beskriver barn i förskoleklass är viktiga för deras välbefinnande? Hur beskriver barnen sina rättigheter inom utbildning?
Empirin för studien samlades in genom barnintervjuer som sedan analyserades. Resultatet visar att barnen vill delges information som berör dem. Vuxna ska därför ta hänsyn till barnets bästa. Vilket resulterar i att barnet bör tillges information men också skyddas från den. Därav blir det betydelsefullt att synliggöra barns perspektiv i barnets utbildning, möjligheten till inflytande och delaktighet i undervisning och lek. Barnens vilja att få vara barn framgår i studien samt betydelsen av att få vara sig själv i en gemenskap med andra.
Sökord: Barnets rättigheter, Barnkonventionen, Konventionen om barnets rättigheter, Barnperspektiv, Barns perspektiv
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 1
2 BAKGRUND ... 2
2.1 Framväxt och innebörd av Konventionen om barnets rättigheter ... 2
2.2 Tidigare forskning ... 4
2.3 Artiklar i konventionen om barnets rättigheter samt läroplanens riktlinjer ... 5
2.4 Begreppen barnperspektiv och barns perspektiv ... 6
3 SYFTE ... 8 3.1 Frågeställningar ... 8 4 METOD ... 9 4.1 Val av metod ... 9 4.2 Urval ... 10 4.3 Genomförande ... 10
4.4 Databearbetning och analysmetod ... 11
4.5 Tillförlitlighet ... 12
4.6 Etiska överväganden och val ... 13
5 RESULTAT ... 14
5.1 Barnens beskrivningar av ett barns grundläggande rättigheter ... 14
5.2 Tillgång till lärande och information ... 15
5.3 Att få vara en del i gemenskapen ... 16
5.4 Barn vill ha tid till lek ... 17
5.5 Sammanfattning av resultatet ... 19 6 DISKUSSION ... 20 6.1 Resultatdiskussion ... 20 6.2 Metoddiskussionen ... 24 7 SLUTORD ... 28 7.1 Vidare forskning ... 28 9 REFERENSER ... 29
BILAGOR ... 1
Bilaga 1 ... 1
Bilaga 2 ... 2
1
1 INLEDNING
Förskolan och skolans utbildning ses som en arena där barnet formas och utvecklas till samhällsmedborgare (Skolverket, 2014). Skolans demokratiska uppdrag vilar på att barnet får möta sina rättigheter och därav utveckla sin demokratiska kompetens. ”Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna som det svenska samhället vilar på” (Skolverket, 2019, s.5). Hägglund, Löfdahl Hultman och Thelander (2017) lyfter att förskolläraren har ett särskilt ansvar som handlar om att vara med och väcka intresse och frågor hos barnen som rör deras demokratiska möjligheter. De påpekar att det finns ”en tro på att man genom utbildning också kan förändra världen” (s. 45). Det blir då viktigt att lyssna in barnen för att få syn på vad som anses meningsfullt för dem (Skolverket, 2017). Det kan vara barnens demokratiska åsikter såväl som deras syn på sin omvärld.
För att uppmärksamma barnets behov är vi intresserade av att lyfta barnets upplevelser och beskrivningar. Att utgå ifrån vad ett barns beskrivning innebär, handlar för oss om att lyfta ett barnperspektiv. Under utbildningen till förskollärare har vi fått möta en barnsyn där barnet ses som bärare av sina rättigheter som kompetent och att barnet ska få vara delaktigt i all undervisning. Att se till det enskilda barnet och dess tankar om sina rättigheter blir därför allt mer väsentligt. Då konventionen om barnets rättigheter blev lag i år, januari 2020, kommer nämnda begrepp om barns rättigheter bli alltmer aktuella för barnets utbildning (SFS 2018:1197).
I läroplanen framgår det att barnens delaktighet ska möjliggöras av läraren och att barn på så sätt kan medverka i utformandet av undervisningen (Skolverket, 2019). Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeide (2013) belyser barnens perspektiv och att barnens röster bör lyftas i utbildningen. Genom tidigare forskning synliggörs vikten av skolans ansvar för att barnen ska få syn på sina rättigheter (Harcourt & Hägglund, 2013). Quennerstedt (2016) menar att det finns en problematik i att forskningen allt mer lyfter barnets lärande medan barnets rättigheter hamnar i skymundan. Vi upplever i enlighet med Quennerstedt att det finns en saknad av forskning som berör barnets rättigheter, speciellt i förhållande till barnkonventionen (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018).
2
2 BAKGRUND
I bakgrunden beskrivs framväxten av barnkonventionen samt delar av konventionen som anses viktiga att uppmärksamma i förhållande till undersökningen (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Under rubriken 2.2 Tidigare forskning förekommer endast studier som direkt kan kopplas till denna studies ämne. Det är ett medvetet val att framföra få studier centrerade till det område som undersöks. Avslutningsvis redogörs för begreppen barnperspektiv och barns perspektiv.
2.1 Framväxt och innebörd av Konventionen om barnets rättigheter
År 1924 kom dokumentet deklarationen om barns rättigheter, ett dokument som också kom att kallas Genevédeklarationen. Eglantyne Jebb, grundaren av Rädda barnen skrev fram dokumentet för att lyfta barns rättigheter (Englundh, 2008). Detta var den första deklarationen som berörde barnets rätt och där den huvudsakliga uppgiften var att skydda barnet (Thelander, 2009). Deklarationen blev en uppmaning för den vuxne att barnet har mänskliga rättigheter och att barnet är värd att få det bästa en vuxen kan ge (Englund, 2011). Ytterligare en deklaration kom 1958 som utvecklade tidigare beslut om barnets rätt till skydd till att barnet också skulle ges rätt till välfärd (Thelander, 2009). De två deklarationerna lade sedan grunden till Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter också kallad barnkonventionen (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Konventionen om barnets rättigheter är det största världshistoriska dokument som satt mänskliga rättigheter på agendan (Stern, 2006). I januari 2020 blev denna konvention svensk lag (SFS 2018:1197).
Englundh (2008, 2011) och Thelander (2009) beskriver tre personer som omnämns vara särskilt betydelsefulla i beaktande av barnets rättigheter. Det är Ellen Key (1849–1926), Eglantyne Jebb (1876–1928) och Janusz Korczak (1878–1942). Key var förespråkare för kvinnans rösträtt och barns rätt i samhället. Hon ville skifta maktperspektivet på det sätt att barn skulle få vara just barn. Exempelvis stred Key för att barn skulle slippa barnarbete (Englundh, 2008). Enligt Veerman (refererad i Englundh, 2008) har Keys sätt att resonera gett utlopp för en ny pedagogisk rörelse där rättigheter som rätten till bästa möjliga utveckling, rätten att fråga och rätten till respekt växte fram. Jebb värnade starkt om barnets rättigheter och lyfte allas lika värde genom att alla barn skulle skyddas oavsett barnets
3
bakgrund (Englundh, 2008). Som tidigare nämnts i denna bakgrund var hon också grundaren av Genevédeklarationen, vilket också kom att bli hennes berömdhet. Korczak menar att respekten för varje individ är det mest centrala och att alla människor anses lika mycket värda oavsett deras ålder (Englundh, 2011). Korczak satte barnet i fokus och ansåg att det skulle ha egna rättigheter. I och med att barnet också är en människa ska det ses som likvärdigt och erhålla ett lika värde som den vuxne (Englund, 2008). Gemensamt för alla tre är att de såg barnet som likvärdig vuxna, att barnet är kompetent och har rätt att bli lyssnad till (Thelander, 2009). Halldén (2015) menar att idealet i dagens samhälle ser barnet som kompetent. Key talade ofta om barnen medan Jebb och Korczak allt mer berörde barnet, varje barn som enskild individ (Englundh, 2011). Det enskilda barnets rättigheter är centralt i konventionen om barnets rättigheter (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018).
Under mitten av 1900-talet innan deklarationen om barnets rättigheter skrevs fram skedde ett skifte angående sättet att se på ett barn. Barn började ses mer som enskilda individer än att enbart ses som en del av familjen (Thelander, 2009). Denna barnsyn utgjorde sedan grunden i konventionen om barnets rättigheter. Att hela världen befann sig i en tid där mänskliga rättigheter var på agendan var också en bidragande anledning till grundandet av konventionen (Thelander 2009). Barnkonventionen är ett bindande dokument som länder skriver under och de länder som skrivit under och anslutit sig är skyldiga att följa konventionen. Konventionen är det första dokument om barnets rättigheter som identifierar vad ett barn är (Thelander, 2009). ”Som barn räknas varje människa under 18 år” (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Barnkonventionen är även unik i att vara den enda konventionen som behandlar ”såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala och kulturella” (Englundh, 2011, s.13). Stern (2006) menar att detta kan ses som ett bevis på att det leder till ett allt mer holistiskt synsätt av vad mänskliga rättigheter innebär och hur de är beroende av varandra. Barnkonventionen ser på barnet som bärare av sina rättigheter. Medan andra rättighetsdokument ofta används mer som en överenskommelse mellan två parter, till exempel mellan staten och individen.
Konventionen om barnets rättigheter innehåller totalt 54 artiklar där alla artiklar flätas samman i varandra. Det gör det svårt att särskilja några rättigheter som extra viktiga (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Konventionen om barnets rättigheter har fyra områden som ofta ses som konventionens huvudprinciper. Artikel 2 om barns lika värde,
4
|artikel 3 om att beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa, artikel 6 om barns rätt till liv och artikel 12 om barns rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Thelander (2009) använder sig av det engelska begreppet ”the four P´s: Protection, Provision, Participation and Prevention” (s. 19) som på svenska skulle motsvara Skydd, Tillhandahållande, Deltagande och Förebyggande. När Hägglund, Quennerstedt och Thelander (2013) talar om de fyra huvudprinciperna i konventionen om barnets rättigheter pekar de på artikel 2, 6 och 12 som barnets rätt och artikel 3 talar de om som en princip mer än en rättighet. Allas lika värde och att inte bli diskriminerad är grunden i artikel 2 såväl barnets rätt att bli lika behandlad som att få vara sig själv. Artikel 6, rätten till liv och utveckling berör såväl det lilla barnets rätt till överlevnad som det äldre barnets rätt till ett värdigt liv. Delaktighet och inflytande pekar Hägglund et al. (2013) på som huvudsak i artikel 12, barnets rätt att uttrycka sin mening och höras i frågor som berör barnet. De anser att det inte är tillräckligt att bara bjuda in barnet i frågor som berör dem utan också ge barnets åsikt en betydande roll i frågor som rör barnet. Alla barn har rätten att bli lyssnade till och att bli tagna på allvar. De påpekar också vikten av att detta är en rättighet för barnet och inte en skyldighet, barnet kan inte tvingas att yttra sin åsikt. Hägglund et al. (2013) hävdar att barnets bästa är essensen av konventionen om barnets rättigheter. Barnet ses som rättighetsbärare men artikel 3 har varit och är fortfarande en av de mest diskuterade artiklar i konventionen då ingen kan bestämma vem som avgör barnets bästa, utan att barnet självt måste få höras.
2.2 Tidigare forskning
Den plats och den miljö där barnet spenderar mestadels av sin tid kommer att ha ett inflytande över barnets syn på sina rättigheter (Harcourt & Hägglund, 2013). Barnet har på den plats rätt att bli bemött med respekt och som en människa med rättigheter. Den kontext där barnet tillbringar sin tid bär ett ansvar för att barnet blir medveten om sina rättigheter och lär sig vad dem är och hur de kan ta del av dem. Förskola och skola är en plats där barnets rättigheter ska komma till liv för barnet (Harcourt & Hägglund, 2013). Sociala och kulturella förutsättningar har en betydande roll för eleverna och påverkar deras syn på skolgång, utbildning och sina rättigheter (Thelander, 2009).
Quennerstedt (2016) beskriver olika områden där barn möter de mänskliga rättigheterna. Hur barn lever sina liv i ett samhälle som påverkar dem utifrån fixerade normer och i vilken
5
grad det påverkar barnet i deras vardag i förskolan. Quennerstedt framhåller att de flesta forskningsstudierna rör sig kring barnets rätt att utrycka sig och vara delaktiga. Det framgår också att forskning saknas inom andra områden ur barnkonventionen i förskolans kontext (Quennerstedt, 2016). Inom annan forskning framgår det att barnet behöver ingå i stimulerande och lärande aktiviteter, att få skapa relationer med andra barn, möjlighet till vila, samt att de ska få möjlighet att själva välja vad de vill göra (Lundqvist, Westling Allodi & Siljehag, 2018).
Då vi ser till barnets perspektiv bör vi genom ett intresse och en öppenhet tolka barnets uppträdande och det bör därför inte ske ett värderande av barnets handlingar (Johansson, 2003). För att förstå barnperspektivet krävs det att forskaren ser till sitt eget perspektiv, det som visar sig för barnet ur barnets perspektiv visar sig för forskaren ur hens perspektiv. De ställningstaganden och intentioner forskare har när de går in i något påverkar vad som visar sig för dem (Johansson, 2003). I Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides (2013) studie framgår det att det finns en skillnad mellan barns perspektiv och ett barnperspektiv. De båda perspektiven blir centrala i sambandet mellan omsorg och lärande. Barns perspektiv är enligt dem barnets egna erfarenheter medan barnperspektiv är den vuxnes upplevelse av barns erfarenheter om deras livsvärld. De anser att olika metoder och verktyg i utbildningen blir betydelsefullt i arbetet med barnens rättigheter i förhållande till deras lärande. Barnkonventionen ställer krav på att barnets perspektiv och röster ska lyftas i all utbildning (Sommer et al., 2013).
2.3 Artiklar i konventionen om barnets rättigheter samt läroplanens riktlinjer
Artikel 29 i konventionen om barnets rättigheter fastslår att ”skolan ska hjälpa barnet att utvecklas och lära barnet om mänskliga rättigheter”. Artikeln berör utbildningens skyldighet att hjälpa barnet att lära sig om sina mänskliga rättigheter samt hjälpa det enskilda barnet att utvecklas (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Artikeln fastslår också att utbildningen ska förmedla respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Därigenom ska utbildningen utveckla respekt för barnets egen kulturella identitet, barnets språk och egenvärde. Samt förbereda barnet på ett liv i ett samhälle med ansvar, förståelse, fred, tolerans och jämställdhet som intention. Läroplanen för förskoleklassen klarlägger att utbildningen ska förankra respekt för de mänskliga rättigheterna (Skolverket, 2019). Ett centralt innehåll i förskoleklassen är arbetet med
6
”rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter” (Skolverket, 2019, s. 21). Skolan ska därigenom sträva efter att varje elev tillämpar etiska ställningstaganden samt utrycker sig utifrån sina erfarenheter av mänskliga rättigheter. Utbildningen ska ge eleverna möjlighet att få utveckla sin identitet och de uppfattningar som sker i mötet och samspelet med andra, dels genom lek och att lära tillsammans. På så sätt främjas elevernas lärande om hur de ska förhålla sig och leva i vårt samhälle. Lärandet i utbildningen berör barnets rätt till skydd och deltagande i sin egen utveckling. Samt uppmärksamma betydelsen av barnets identitet och egenvärde som en förberedelse för ett ansvarsfullt liv i samhället (Skolverket, 2019).
2.4 Begreppen barnperspektiv och barns perspektiv
Att utgå ifrån ett barnperspektiv innefattar att den vuxne strävar efter att lyfta sina erfarenheter om vad som upplevs vara bäst för barnet. Ett barns perspektiv kan vi däremot inte uppnå förrän vi frågar barnet om dess åsikter, tankar och idéer. Vilket betyder att ett barns perspektiv alltid representerar barnet självt (Pramling Samuelsson & Williams, 2015). Barnperspektivet innebär ett barn-orienterat fokus, där barnen ges en grundläggande röst. Att förmedla ett barnperspektiv betyder att den vuxna riktar sin uppmärksamhet mot att förstå ett barns uppfattning, upplevelse eller erfarenhet medan barns perspektiv är barnets egen uppfattning om sin livsvärld (Sommer et al., 2013). På samma sätt menar Johansson (2003) att barns perspektiv är det som barnet ger uttryck för och det som visar sig för barnet själv, den vuxne kan bara sträva efter att försöka förstå det. Barnkonventionens barnperspektiv kan ses som utmanande för vuxna. Att lyfta barnets perspektiv för att utifrån det formulera vad som är barnets bästa kan leda till ställningstaganden som skapar intressekonflikter eller ibland leder till besvärliga slutsatser i den vuxnes perspektiv (SOU 1997:116).
Det är viktigt att stödja och lyssna till barnet inom ett barnperspektiv för att på så vis kunna göra barnet delaktigt. Genom att använda ett sådant tankesätt kan den vuxne lyfta barnets röst, tankar och känslor (Sommer et al., 2013). Att inta en intresserad inställning och en öppenhet till hur barnet förhåller sig i en viss situation blir av yttersta vikt där den vuxne inte värderar barnet i sin tolkning. För att kunna framhäva ett barnperspektiv behöver forskaren vara nära barnet (Johansson, 2003). Johansson menar att försöka se det som visar sig för barnet är en del av att kunna förstå barns perspektiv. Vidare förklarar hon att vi
7
alltid är en del av den värld vi studerar, med allt vad det innebär, av egna erfarenheter och förståelser.
Genom att följa barnets initiativ och intressen blir det också betydelsefullt att låta barnet känna efter hur det upplever sina egna behov. Det handlar om barnets kompetens och att barnet har en avsikt med sina handlingar. I undervisningen kan läraren låta barnet få ta en större del av ansvaret i sin egen kunskapsprocess (Isenström, 2020).
8
3 SYFTE
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleklassen upplever sina rättigheter.
3.1 Frågeställningar
- Vilka rättigheter beskriver barn i förskoleklass är viktiga för deras
välbefinnande?
9
4 METOD
4.1 Val av metod
Denna studie grundas i fenomenologin som filosofi och kvalitativ forskningsmetod. Vilket innebär ”att förstå världen genom människorna” (Christoffersen & Johannessen, 2015, s.113). Filosofin grundas i det som visar sig, i såväl händelser som ting, när det uppfattas av våra sinnen. Det riktar sig till hur människan upplever och erfar saker i stunden (Brinkkjær & Høyen, 2011). Lökken, Haugen och Röthle (2006) hävdar att inom ett fenomenologiskt perspektiv förklaras kvalitet vara kopplat till barns livsvärld, existens och upplevelse. Fenomenologin går ut på att beskriva hur ett fenomen beskrivs eller upplevs av människan (Christoffersen & Johannessen, 2015). Studien utgår från fenomenologin för att förstå meningen hos ett uppfattat fenomen, i detta fall barnet i förskoleklassens beskrivningar om sina rättigheter. Genom fenomenologin betraktar forskaren mänskliga handlanden som ett resultat av deras intryck och tolkning av världen (Bryman, 2016). Fenomenologen kan inte förstå meningen utanför den kontext där meningen skapades (Christoffersen & Johannessen, 2015). Poängen med fenomenologins forskning är enligt Johansson (2003) att det fenomen som studeras är utifrån en människas erfarenhet med den personens perspektiv i fokus.
Vi har valt att genomföra en kvalitativ studie med hjälp av intervjuer för att nå ett djup i undersökningen, resultatet blir därmed inte generaliserbart. I studien lyfts barn i förskoleklassens upplevelser av sina rättigheter. Genom semistrukturerade intervjuer samlades empiri till studien in. En semistrukturerad intervju innebär att frågorna inför intervjun är planerade. I studien användes standardiserade frågor med öppna svarsalternativ. Christoffersen och Johannessen (2015) menar att standardiserade frågor kan vara lättare att analysera. Genom att förhålla sig relativt öppet kan studien även nå en flexibilitet och en öppenhet. Barnen intervjuades i par för att skapa en trygg miljö men också för att de skulle kunna få stöd i varandra. I en förhoppning att utveckla mer fördjupade svar. En intervjuguide utarbetades med frågeställningar för att skapa en genomgående struktur i intervjun med öppna frågor och ett anpassat språk för informanterna. I intervjun ombedes informanterna att beskriva sina upplevelser. En I kapitlet motiveras studiens utförande utifrån syfte, frågeställningar och en fenomenologisk utgångspunkt. Nedan beskrivs val av metod, urval, genomförande, analys, studiens tillförlitlighet och etiska överväganden.
10
semistrukturerad intervju är betydelsefullt för att kunna ställa eventuella följdfrågor för att nå så nyanserade och detaljrika svar som möjligt (Bryman, 2016; Christoffersen & Johannessen, 2015). Syftet i intervjun blir att förstå och kunna beskriva något (Christoffersen & Johannessen, 2015). För att nå nämnda beskrivningar utfördes intervjuerna i en dialog och förhöll sig inte enbart till frågor och svar. Lyssnandet hade en betydande roll i intervjun, att inte enbart lyssna till svaren som sades, utan också uppmärksammade vad som inte uttalades. Det blev också viktigt vad kroppsspråket och ansiktsuttryck visade. Intervjuaren bör vara nära och engagerad i informanternas svar på ett sätt som inte känns påträngande (Bryman, 2016).
4.2 Urval
Urvalet av informanter till studien utgick från målgrupp, barn i förskoleklass, vilket gjorde utgångsläget för urvalet ändamålsenligt. De barn med underskriven samtyckesblankett (se Bilaga 1) och som var närvarande för dagen av intervjuerna valdes därmed till studien. Bekvämlighetsurval valdes till studien för att skapa möjlighet till trygghet för barnen under intervjun genom att de hade en relation till en utav oss sedan tidigare men också till varandra (Christoffersen & Johannessen, 2015). Utifrån den kontakt som skapades med barnen fick vi i intervjun olika svar. Det blir mer sannolikt att kunna få del av barnens uppfattningar vid en god kontakt då barnet känner större trygghet att dela med sig (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2012). Sammanlagt var det åtta barn som deltog. De intervjuades som tidigare nämnts parvis.
4.3 Genomförande
Tidigt i studien kontaktades rektorer via e-postmeddelande på vald skola med en förfrågan om intervjuer av barn i förskoleklass. Vi informerade om hur undersökning skulle genomföras samt att deltagandet var frivilligt. Efter klartecken från rektor och förskollärare i vald förskoleklass skickades ett missivbrev ut med informationen till vårdnadshavare och informanter. Missivbrevet fungerade också som ett skriftligt samtycke där vårdnadshavare skrev under på att deras barn fick delta i studien. Inför intervjuerna förbereddes dessutom ett stimulimaterial (se Bilaga 2). Stimulimaterialet skapades som en förberedande genomgång med diskussionsområden om vad barns rättigheter innebär. Barnen fick på förhand möjlighet att möta begrepp rörande konventionen om barnets rättigheter. Ett sådant material kan användas när deltagarna inte tidigare är väl kända med alla delar av ämnet eller är på samma nivå kunskapsmässigt deltagarna emellan (Wibeck, 2010). I
11
stimulimaterialet fick barnen som uppgift att måla varsin bild av en viktig rättighet enligt dem. Bilderna användes sedan i samtalen med barnen. Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) framhäver användandet av bilder som en öppning till samtal med barn för att ”associera till något i barnets erfarenhetsvärld” (s.38). I stimulimaterialet användes ett redan färdigt material som fanns på Youtube. Det innehöll ett filmklipp och en sång som var anpassade för barn och berörde barnkonventionens innehåll. Filmklippet, sången och olika diskussionsområden som skrevs fram lade grunden för stimulimaterialet. Materialet fick förskollärarna själva använda på ett sätt som passade dem.
I planeringen inför intervjuerna skapades en intervjuguide (bilaga 3). Utifrån den samtalsstruktur som intervjuguiden bestod av, gavs informanterna samma frågor (Christoffersen & Johannessen, 2015). Utifrån intervjuguiden användes semistrukturerade intervjuer där informanterna fick dela sina upplevelser. Målet var att få detaljerade svar på forskningsfrågorna. Det mest betydelsefulla i studien visar sig i vad barnen beskriver om fenomenet. Alla informanter får samma huvudfrågor under intervjun vilket bidrar till att kunna urskilja mönster i informanternas svar. Intervjuerna genomfördes i förskoleklassens lokaler, i en miljö som barnen var väl bekanta med sedan tidigare. Samtalen pågick ca 15 minuter där en av oss ledde intervjun under tiden som den andre antecknade. Samtalen spelades in på två telefoner för att säkerställa att tekniken skulle fungera. Barnen fick innan påbörjad intervju information om att samtalet skulle spelas in samt att vi skulle delge barnen våra anteckningar efter genomförd intervju. Intervjuguiden skrevs ut och fanns med som stöd för att kunna anteckna eventuella följdfrågor och även anteckna icke verbala uttryck hos barnen såsom nickningar. Samtalsstrukturen frångicks ibland för att möta barnen i de svar som intresserade dem.
4.4 Databearbetning och analysmetod
Fenomenologin beskriver läran om det som visar sig ur ett jag-perspektiv. Inom fenomenologin är det människan som subjekt som upplever något (Brinkkjær & Høyen, 2011). Genom att fråga om barnens upplevelse om sina rättigheter beskriver barnen i förskoleklass ett fenomen. Studien utgår från ett förstapersonsperspektiv, i detta fall barnen i förskoleklassens perspektiv. Med användandet av teorier kring fenomenologin tar studien sikte på hur barnet i förskoleklassen beskriver sina rättigheter.
12
Genom att noggrant avlyssna intervjun och dess material inför transkriberingen blir materialet väl känt för personen som analyserar datainsamlingen (Rennstam & Wästerfors, 2015). Transkriberingen av intervjuer har i studien skett nära inpå intervjutillfällena. Empirin lästes noggrant och långsamt, både högt för varandra och enskilt. Sedan markerades olika delar allt eftersom, det som tycktes återkomma bildade teman. Enskilt gick vi igenom materialet och färgmarkerade de delar vi kopplade till artiklar i konventionen om barnets rättigheter. Samt de teman som var återkommande hos barnen i forma av ord, beskrivningar och intressen. Därefter genomförde vi en gemensam analys av materialet där vi sammanställde våra upptäckter och kunde då få fram de teman som utgjorde resultatet i studien. De huvudgrupper som framkom var: Barnens beskrivningar av ett barns grundläggande rättigheter, Tillgång till lärande och information, Att få vara en del i gemenskapen och Barn vill ha tid till lek. Alla huvudgrupper var områden som barnen talade mest om och som också framgick i barnkonventionen. Brinkkjær och Høyen (2011) förklarar; genom att sätta sig in i texten och dess olika beskrivningar kan olika teman och kontexter urskiljas. Framstående teman kopplas sedan samman och tillför det centrala fenomenet. I denna studie finns exempel i form av citat utifrån barnens beskrivningar, citaten understryker olika fenomen som uppkom genom analysen. I vald metod behöver forskaren uppmärksamma att egna värderingar inte tar över i analysen.
4.5 Tillförlitlighet
I strävan av en tillförlitlig studie har vi använt oss av de fyra delkriterierna för kvalitativa studier, trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering (Bryman, 2016). Förhoppningen är att studien ska bidra med kunskap om hur barn i förskoleklassen upplever sina rättigheter.
Trovärdighet svarar för hur troliga eller sannolika resultaten blir. Målet var att gå på djupet utifrån barnens erfarenheter och åsikter. Där vi valde att förhålla oss till Vetenskapsrådet (2002, 2017) etiska principer. Bryman (2016) beskriver att det sker en överförbarhet då studiens resultat kan användas i andra kontexter. I studien valdes att gå på djupet och fokusera på det som kännetecknar olika upplevda fenomen hos barnen. Studiens resultat kan även vara intressant för pedagoger aktiva i förskolan. Pålitligheten motsvarar enligt Bryman att resultatet blir likartat om studien genomförs på nytt eller vid ett annat tillfälle. Konfirmering betyder att forskaren granska sitt förhållningssätt i undersökningen och reflektera över om det haft en inverkan på resultatet genom att forskaren påverkats av sina
13
egna värderingar (Bryman, 2016). Det blev för oss viktigt med transparens i alla steg genom studien, att forskaren påvisar hur studien genomförts där möjligheten att återskapa den finns.
4.6 Etiska överväganden och val
Denna studie utformades utifrån forskningsetiska principers fyra huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, 2017). Vetenskapsrådet klargör att informationskravet innebär att informanterna blir informerade om deras villkor för deltagande i studien. Informationskravet handlar om att forskaren förklarar syftet med studien för de som ska ingå i intervjun eller undersökningen (Bryman, 2016). Deltagarna ska också delges information om de moment som ingår i undersökningen samt att de deltar frivilligt och kan hoppa av när de vill utan att behöva uppge ett skäl till avhoppet. I studien gavs informationen till förskollärarna som sedan delade ut missivbrevet till vårdnadshavare (se Bilaga 1). Frågan om barnens deltagande skedde första gången vid utlämnande av missivbreven och ytterligare en gång av studenterna vid början av intervjuerna. Då informanterna i studien var under 15 år inhämtades samtycke skriftligen av vårdnadshavare där deltagarna i studien delgetts att de deltagit frivilligt (Vetenskapsrådet, 2002). I studien behandlas även deltagarna med konfidentialitet, genom att personuppgifter förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan komma åt materialet samt att alla deltagare avidentifieras (Bryman, 2016; Vetenskapsrådet, 2002, 2017). Slutligen används nyttjandekravet, vilket innebär att informanterna får information om att alla uppgifter som samlas in för studien inte får användas för annat än den angivna forskningen (Bryman, 2016; Vetenskapsrådet, 2002).
14
5 RESULTAT
I följande kapitel kommer studiens resultat att redovisas. Kommande citat kommer från fyra intervjuer med åtta barn där barnens röster träder fram. I resultatet används som tidigare nämnts fiktiva namn på barnen: Maribelle och Sonja, Moltas och Alvar, Nelio och Lowe samt Lori och Theo. Rubrikerna utgår från teman som framkommer i analysen av empirin.
5.1 Barnens beskrivningar av ett barns grundläggande rättigheter
Utifrån barnens beskrivningar framkommer det att flera av barnen upplever det viktigt att alla barn får sina rättigheter tillgodosedda och därigenom också ges skydd av
barnkonventionen.
Intervjuare: Kommer ni ihåg några fler rättigheter ja som dem pratade om? (funderar)
Moltas: Hmm… alla barn har rättigheter.
Intervjuare: Ja alla barn har rättigheter, att det gäller alla barn det gäller ju inte bara oss här. Moltas: Mm.
Intervjuare: Finns det någon rättighet som ni tycker är viktig för er? Som ni tycker är viktig för att ni…
Maribelle: Att man ska ha det bra.
På liknande sätt beskriver barnen att det är viktigt att alla barn har det bra och omfattas av barnkonventionen. Att barnen ska ha det bra i en betydelse att alla har en trygg plats där de känner sig hemma. Flera av barnen beskriver överensstämmande att alla barn borde ha rätt till ett tryggt hem med en mamma eller en pappa som tar hand om dem.
Sonja: Att alla barn ska ha ett hem. Nelio: Alla har rätt att ha ett eget hem.
Maribelle: Åh att alla barn ska ha en mamma och en pappa hemma.
Barnen betonar att alla ska ha någon som tar hand om dem. Ett barn menar att det inte är viktigast vem det är som tar hand om barnet utan att alla barn har rätt till någon som värnar om dem.
Intervjuare: Har ni något mer ni skulle vilja säga om barns rättigheter? (funderar länge)
Maribelle: Att man ska ta bra hand om sitt barn.
Barnet i intervjun poängterar här att vikten ligger i att den som är ansvarig för barnet är den som också är skyldig att ta hand om barnet för att barnet ska må bra.
15
Det som barnen uttrycker utgör en definition av vad barnen anser som viktigt för dem. I samtalen framkommer att det finns rättigheter som väger tungt för att ett barn ska få vara just ett barn, i form av att en vuxen ska bära ansvaret för dem.
5.2 Tillgång till lärande och information
Att få gå i skolan ser barnen, mestadels, både som en rolig och viktig rättighet. Det är roligt att lära sig nya saker och de anser också att vissa saker är viktigare än andra för ett barn att lära sig. De menar exempelvis att de behöver lära sig klockan och att alla barn behöver lika rättigheter för att lära sig betydande saker i skolan som matematik och svenska. Några av barnen ser på sin rätt att gå i skolan och lära sig saker som stor. De oroas över barn i andra länder som inte får chansen att gå i skolan. Barnen anser att alla har rätt att få undervisning.
Maribelle: Ja, det är ju faktiskt jätteviktigt att få gå i skolan… Sonja: Ja så att man kan få lära sig att läsa och lära sig klockan och… Maribelle: och att…
Sonja: och att lära sig om mattetal.
Maribelle: att dom som inte går, är i… dom som inte är i dem här länderna och är i andra länder dom får inte, dom har inga skolor och dom…
Sonja: och dom brukar flytta till skolor.
Maribelle: Ja men, just nu på såna här tider så får dom inte det.
Sonja: Nej dom får inte flytta till andra länder, för att det kan vara smittas mer och mer folk här i Sverige…
Maribelle: Men nu...
Sonja: …så att vi kan få Corona.
Barnen belyser att de inte enbart lär sig saker i skolan utan att lärandet även sker i hemmet. De ska få möta situationer där de får lära sig saker men också där de får
utvecklas. Barnen beskriver att ett barn har rättighet att utvecklas som människa. Vidare förklaras också att barnet har en rättighet att lära sig motoriska saker som att gå.
Intervjuare: …finns det något som är extra viktigt när man är barn? Alvar: Bokstaver
Intervjuare: Att man får lära sig läsa och så? Alvar: (nickar)
Intervjuare: Mm. Kommer du på något Moltas? Moltas: Att gå.
Intervjuare: Att gå? Att man ska få lära sig att gå? Moltas: Ja annars kan man inte gå.
Barnen lyfter också betydelsen av att få delges information om saker som sker i samhället och på skolan. I en intervju talar Sonja och Maribelle om hur Covid-19 spreds för att befolkningen i Kina hade ätit fladdermöss vilket resulterar i kommentaren ”men nu slutar
16
Kina att äta fladdermöss […] nu förstår de ju att man inte ska äta det”. Det blir genom analysen av empirin tydligt att nyheter är viktigt för barnen, att alla människor behöver få viss information. Barn ska få de verktyg som behövs för att kunna skilja sanning från osanning och själva kunna ta del av vad som sägs och sprids i nyheter, både lokalt men också globalt. I nedanstående citat pratar Sonja och Maribelle om hur de vill få information och att de känner sig tryggare om de får veta vad som sker på skolan.
Intervjuare: Ah. Ni tycker att det är viktigt att ni får information om det som sker här runt omkring er?
Sonja: Mm så att vi kan hålla lite koll å säga till fröken…
Maribelle: Mm… A fast ibland blir jag rädd. När de berättar läskiga saker… för det har varit nån med kniv på skolan.
Intervjuare: Här på skolan? Båda barnen: Mmm.
Maribelle: Då blev jag och Sonja rädda. Sonja: Men det var för länge sedan. Intervjuare: Hur fick ni veta det då? Sonja: För det…
Maribelle: …stod i tidningen… åh dom ville egentligen inte berätta det, men om dom inte hade berättat det så kanske dem tyckte att... ehh.
Sonja: …ifall så att vi kunde hålla koll så att den verkligen finns… men det kanske inte var sant.
Barn är en del av samhället, i samtalen lyfter barnen att de vill få information om saker som berör dem. Barnen beskriver att lära sig saker är roligt. Några av barnen uttrycker ett behov av att få vetskap och kunskap om ämnen och händelser som berör dem.
5.3 Att få vara en del i gemenskapen
Värdegrunden är något som är återkommande hos flera av barnen i samtalen. Utifrån nedanstående citat beskriver barnet sin syn på allas lika värde.
Intervjuare: Vad betyder det att alla är lika mycket värda? Vad kan det betyda, har ni hört det någon gång? Alla är lika mycket värda..
Nelio: Ah, jag har hört det förut. Lowe: Jag har..
Intervjuare: Vad betyder det då?
Lowe: Dom är små, kan vara lika värda, som dom stora. Intervjuare: Ah…
Barnen förklarar att det handlar om att vara snäll gentemot andra och att ingen får slåss eller skada någon annan. Det är viktigt att få vara en del i gemenskapen och att alla får vara med. Ett barn uttrycker att alla är lika mycket värda, oavsett storlek. Här påpekar barnet att barn, stora som små, har ett lika stort värde. Barnen förklarar på vilket sätt de kan vara snälla gentemot andra, hur de kan ta hand om varandra samt belyser vikten av att vara i ett
17
sammanhang med andra. ”Ifall om nån inte har någon att leka med, då kanske den kommer och frågar om den får vara med och då kanske vi säger Ja. Så alla barn får vara med”. Barnen uppger att de vill bli lyssnade till och att de upplever att de möter flera situationer där de inte alltid blir lyssnade på. Det framkommer att det både kan vara jämnåriga, äldre kompisar och vuxna såsom lärare i skolan, där barnen upplever att de inte blir lyssnade till.
Nelio: Eh, dem brukar inte lyssna men.. Intervjuare: Vem lyssnar inte då? Nelio: Asså, några i klassen..
Intervjuare: Aah, några kompisar menar du?
Nelio: A och några i andra klasser. När jag leker med dem så lyssnar dem inte riktigt. Intervjuare: Näh, lyssnar dem på dig när du är hemma, dina föräldrar?
Nelio: Ah, dem lyssnar på mig!
Vidare beskriver barnen vad som är viktigt för dem i förhållande till allas lika värde. Det framgår att de behöver en kompis eller en vuxen de kan delge sina tankar för, som kan få dem trygga.
Sonja: Eller ha en trygghet med nån… med nån kompis, att vi kan berätta till den så att den kan trygga oss bättre.
[…]
Maribelle: Och att man inte ska vara ledsen och så.
Slutligen förklarar barnen i förhållande till allas lika värde att det är viktigt att tänka på sig själv och att det är viktigt att stå upp för sina egna tankar och inte alltid förhålla sig till vad andra tycker.
Intervjuare: A. Ehh… Ni sa innan att de… att alla är lika mycket värda, hur kan man visa för någon att den är lika mycket värd som en själv?
Alvar: Om…
Moltas: Ehh… va man själv. Va sig själv.
Alvar: Va sig själv och man behöver inte bry sig om någon annan. Intervjuare: Vad dem tycker och tänker?
Båda barnen: Mm.
Intervjuare: Att man har rätt att vara den man är? Båda barnen: Mm.
Relationer och att vara i samspel med andra människor är återkommande hos barnen. De beskriver sin förståelse för allas lika värde och uttrycker empatiska förmågor. Barnen lyfter även att de vill bli respekterad för den de är och bli lyssnade till.
5.4 Barn vill ha tid till lek
Barnen i studien är alla överens om att leken är viktig för dem och i ett flertal av intervjuerna framkommer det att barnen tycker att de har rätt att få leka. Ett barn nämner
18
”alla barn får leka ute” som något högst väsentligt. Det ses som en självklarhet att få vara i fantasin och leka med det som finns i närmiljön. Några av barnen pratar med lite osäkerhet om leken som en rättighet i barnkonventionen, dock ser de på leken som en självklarhet för sig själva. Det blir också tydligt att olika barn ser leken på olika sätt. Ett barn upplever att det roliga som sker i skolan kan ses som lek, medan ett annat barn inte håller med om att förskollärarnas planerade aktivitet kan kategoriseras som lek. Nedan samtalar de båda barnen om leken i förskoleklass:
Intervjuare: Ni har rätt att få leka?
Båda barnen: Mm (hummar något fundersamt). Intervjuare: När brukar ni göra det då? Alvar: Bara på fria leken och på rasterna.
Intervjuare: Mm. Men då får ni välja fritt vad ni vill leka? Moltas: Nej. Nu med… alltid.
Alvar: Nej, inte alltid när vi… inte när vi har lektioner då får vi ju inte det. Bara spela och rita.
Moltas: Ja de är ju att leka (alla skrattar gemensamt).
Barnen talar också om att det är viktigt att ha någon att leka med och att alla får vara med i leken. Ett barn beskriver det lustfyllt att vara tillsammans med andra barn i leken ”ta med lite fler in i leken, det tycker vi med är roligt”. Några barn nämner även vikten av att alla får vara med och bestämma i leken. Att alla barn ska få vara delaktiga i den lek som pågår. Barnen upplever sällan att det är roligt att leka något när ett barn bestämmer allt.
Maribelle: Japp, fast en gång så bestämde bara Lisabeth i en lek. Intervjuare: Okej.
Sonja: Men sen så blev vi ju sams och alla bestämde sen till slut.
De allra flesta barn kommer i intervjun tillbaka till att prata om leken, att leken är betydelsefull och att leken är då barnen får göra som de vill. Barnen beskriver att det är viktigt att de får bestämma vem de ska leka med i leken, var de ska leka och vilket material som ska användas. De ser det som viktigt att få leka ute och att få använda sin fantasi fritt. Samt att leken kan variera och hoppa från en sak till en annan när alla får vara med och bestämma.
Sonja: Vi låtsas att det varit inbrott nånstans i ett högkvarter och då så ska vi försöka att lista ut vem som är tjuven.
Intervjuare: Ahh.
Maribelle: Och det är några som är katter eller vad det nu var, eller hundar… Sonja: Ja Rakel är en hund. Och vi är Rakels ägare.
Maribelle: Och jag är också en hund eller vad det än är…
Sonja: Ah du är också en hund. Och sen så bygger vi en husbil och grejer Intervjuare: Ahh.
19 Maribelle: Så det finns massa detektivgrejer och saker där i.
Sonja: Och så brukar vi göra lite låtsashästar.
Ett problem som flera av barnen utrycker är bristen på tillfällen då de får bestämma över leken i styrda aktiviteter, medan andra barn synliggör deras deltagande och inkludering som kan ske i planerade aktiviteter. Att barnen vid mer uppstyrda planerade lekar också kan få vara med och önska eller tala om vad de vill göra. Ett barn uttalar att ”vi skrivde ned vad vi ville göra på gympan”. Och några andra barn uttrycker om leken på idrotten:
Sonja: Jo… önskelekar.
Maribelle: Ja men vi får ta olika lekar varje gympa.
Sonja: Ja men ibland så burkar vi göra lite önskelekar så vi tar dem lekarna så ibland brukar vi bestämma.
Under denna rubrik uppger barnen vikten av att få leka. Att de får leka beskrivs vara lustfyllt för dem. De påpekar också att det är vid leken och rasten som de har störst möjlighet att få vara med och påverka. Barnen betonar att det är viktigt för dem att ha lekkamrater.
5.5 Sammanfattning av resultatet
Det framgår i resultatet att barnens tankar om vad som är viktigt för dem också är rättigheter som stärks i konventionen om barnets rättigheter. Det finns flera paralleller mellan barnens egna värderingar och konventionen i studiens resultat. Resultatet visar att barnen i studien tycker det är viktigt att vara en del av samhället och att en vuxen tar ansvar för dem. De vill få vetskap och kunskap om det som sker runt omkring dem. Barnen berättar även att det är viktigt att få vara sig själv, att ha kompisar och att få ingå i gemenskap. Leken är av stor vikt för deras välbefinnande då de vill vara med och påverka beslut som rör dem. När barnen under intervjuerna säger att alla barn har rätt att gå i skolan kopplar vi det direkt till barnkonventionen artikel 28, barn har rätt till utbildning (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Leken som ett återkommande tema i samtalen med samtliga barn kan däremot ses som en rättighet barnen tar från eget intresse och utefter vad de anser som viktigt. Då barnen uppger att de vill ha information och kunskap som berör dem tolkar vi det som att de nämner rättigheter som upplevs betydelsefulla. Det är viktigt att de får reda på saker som sker i vårt samhälle. Huruvida barnen känner till att de har rättigheter till information i enlighet med konventionen kan ifrågasättas.
20
6 DISKUSSION
Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleklassen upplever sina rättigheter. Följande kapitel kommer innehålla resultatdiskussion, metoddiskussion och vidare forskning. Här lyfter vi även våra egna reflektioner utifrån studiens resultat och bakgrund.
6.1 Resultatdiskussion
Under temat Barnens beskrivningar av ett barns grundläggande rättigheter framgår det att barnen upplever det viktigt att få sina rättigheter tillgodosedda. Barnen själva använder sig inte utav begreppet rättighet men närmar sig begreppet i samtal med oss. Barnen anger vad de upplever som viktigt för att de ska må bra samt vad de anser att ett barn behöver. Flera av barnen i studien uttrycker att barn ska ha det bra. Det ska finnas någon som tar hand om dem, någon som är ansvarig och på så vis kan skydda dem. Barnen visar ett behov av att få vara barn och att de mest grundläggande behoven som ett hem och någon som tar hand om dem är ytterst väsentligt. Vår upplevelse är att även om barnen vill bli respekterade, har barnen i studien en klar bild av att de vill vara barn i den betydelsen att deras basala behov bör tillgodoses av en vuxen. Barnen vill få chans till lek och vara i lustfyllda sammanhang. Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeide (2013) pekar på sambandet mellan omsorg och lärande som en del där barnens perspektiv blir betydelsefullt. I de flesta länder i världen så skiljs lärande och omsorg åt för de yngsta barnen då förskolan separeras från skolsystemet (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide, 2013). För att skapa en balans mellan omsorg och lärande måste barnens perspektiv vara i fokus.
I Tillgång till lärande och information framgår det att barn har rätt att få uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet samt att barnet har rätt att få tillgång till information (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Det framgår också i studien att barnen ser det som viktigt att få sådan information som berör dem. Att de på så vis ska få vara en del av samhället som informationsbärare. Quennerstedt (2015) förklarar att det samhälle där barnen lever påverkar hur barnen får del av information och rättigheter utifrån redan fixerade normer. Beroende på vilken kultur barnen växer upp i delges de i olika utsträckning av nyheter och information. Vår uppfattning av barnens beskrivningar kopplat till barns bästa blir därmed att vi som vuxna behöver vara kritiska till hur information ska delges barnet. Den vuxne har på så vis ansvar över barnet och barns bästa bör därför inte
21
alltid vara utifrån vad barnen anser är viktigast för dem. Samtidigt menar Hägglund, Quennerstedt och Thelander (2013) att det inte är tillräckligt att bjuda in barnen i frågor som berör dem utan att barnets åsikt måste ges en betydande roll. Trots det anser vi att barnens värderingar inte är bärande för barnets bästa i alla situationer. Då barnen ska vara delaktiga i beslut som rör dem är det i slutänden ändå den vuxne som bestämmer. Vår tolkning av empirin är att barn vill vara med och påverka. För att få vara just ett barn som ges tid för lek vill de att en vuxen bär huvudansvaret.
Harcourt och Hägglund (2013) anser att vuxna på den plats eller i det sammanhang barnet befinner sig i utgör ett ansvar för vad barnet lär sig i en viss situation men också vilka rättigheter som delges barnet. Därtill utgör skolan en plats där barnets rättigheter träder fram. Barnen i studien ser olika på den roll som skolan har för dem och de har olika syn på vad skola är. Thelander (2009) pekar i sin studie på barns olika syn på skolan utifrån sociala och kulturella förutsättningar. Vi uppfattar att barnen ser det viktigt att lära sig saker. Att det som är viktigt för dem inte alltid måste komma i form av kunskap från skolan, de utvecklas och lär sig även i andra miljöer. Därigenom ser barnen olika på skolans betydelse även om alla anser att skolan är viktig för dem. När barnen berättar om vikten av att få gå i skolan lyfter de inte enbart behovet av att få lära sig saker, de berättar också att de ser skolan som en plats att få träffas och umgås med sina vänner. En plats där det skapas relationer och de får känna en gemenskap. Isenström (2020) menar att det är viktigt att följa barnets intresse för att barnet ska kunna beskriva sina behov. Vi uppfattar därigenom att det är betydelsefullt för barnen i förskoleklass att ha kamrater att leka med men också att kunna dela gemensamma intressen. Lundqvist, Westling Allodi och Siljehag (2018) belyser från tidigare forskning att ingå i en stimulerande lärande aktivitet och att få skapa relationer med andra barn är betydelsefullt för barnen.
Att få vara en del i gemenskapen visade sig i studien viktigt för alla barnen. Likväl som vi vuxna skiljer på vuxna och barn, gör också barnen det. Även om det framgår i studiens resultat att ”små och stora” är lika mycket värda så uttrycker barnen att vuxna bär ansvaret för barnen. Korczak menade att människan ska ses likvärdig andra och därigenom har barnen ett lika fullt värde som den vuxne (Englundh, 2008). Det spelar ingen roll om du är stor eller liten. I samtalen med barnen framkommer det att det finns en olikhet mellan barn och vuxna men att de bör ses som lika värda. I bakgrunden beskrivs fyra huvudprinciper utifrån barnkonventionen där allas lika värde nämns som en utav principerna (Prop.
22
1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Därav valde vi att lyfta allas lika värde med barnen i intervjun. Efter att ha analyserat empirin framgår det att barnen ofta lyfter likvärdighet och allas lika värde, även när det inte frågas efter det i intervju ögonblicket. Värdegrunden och allas lika värde är något som barnen väl känner till. I studien konstateras att detta är ett område barnen kan relatera till och har många erfarenheter av. I beaktande av värdegrunden och allas lika värde visar barnen på flera sätt hur de bör förhålla sig gentemot varandra och vikten av att alla får ingå i gemenskapen. Flertalet av barnen i studien nämner på olika sätt att det är viktigt för dem att bli lyssnade till, både av barn som av vuxna. När ämnet om allas lika värde berörs belyser ett barn vikten av att få vara ”den man är”. I den intervjun lägger barnet vikt vid att egna värderingar och tankar är betydelsefulla och alla har rätt att vara sig själv i frågan om allas lika rättigheter. Artikel 8 i konventionen om barnets rättigheter menar att det är barnets rätt att ha sin identitet, det innebär att varje barns identitet ska respekteras (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Englundh (2008) lyfter att Eglantyne Jebb kämpade för allas lika värde och såg till varje enskilt barn. Precis som Jebb ville visa varje enskild individs värde så visar barnen i studien på att varje människa är unik och har rätt till lika stort värde. Vi upplevde i studien att detta var något som stack ut i barnens samtal om allas lika värde och rätten att få vara sig själv.
Barn vill ha tid till lek och få vara just barn. Leken är ett återkommande ämne för alla barn som deltar i studien. En del av barnen anger att de har ett visst inflytande i lek och undervisning, medan några av barnen anser att de har ett litet inflytande av att få fatta beslut som rör dem. De flesta valmöjligheterna i skolan uppges ske under rast och lek. Som tidigare nämnts vill barn att vuxna ansvarar för dem. Barnen i studien lyfter lek som en viktig rättighet, kanske enligt dem, deras mest omtalade rättighet.
Englundh (2008) beskriver att Ellen Key i slutet av 1800-talet förespråkade att barn skulle få vara barn. Problematiken under Keys tid låg i att barnen hade ett stort ansvar i hemmet och en del barn fick arbeta tidigt. I dagens samhälle kan barnens ansvar istället jämföras med barnet som kunskapsbärare, det finns ingen begränsning i hur mycket information ett barn kan få tag i. Samtidigt som barnen i studien visar att det är viktigt att få lära sig saker i skolan och få information om det som berör dem, finns det också ett behov av att få vara barn. Vår uppfattning är att det är lika aktuellt att barn får vara barn än idag som när Key förespråkade det. Halldén (2015) menar att bilden av det kompetenta barnet lyfts fram som ett ideal i dagens samhälle. För hundra år sedan sågs barnet som olikt den vuxne medan vi
23
idag ser barnet som likvärdigt och kompetent. I värderandet av barnet som kompetent får barnets behov av omsorg och omhändertagande inte glömmas bort (Halldén, 2015). Johansson (2003) förklarar att ett barnperspektiv nås när den vuxne möter barnet och dess behov, i strävan efter att förstå barnet.
Med ett fenomenologiskt perspektiv får vi i studien syn på barnens beskrivna upplevelser av sina rättigheter samt deras syn på barns rättigheter i allmänhet. Vi har valt att i resultatet av studien använda en stor mängd citat från intervjuerna med barnen. Då det ger vikt till resultatet att deras ord och beskrivningar synliggörs. Genom att lyfta barnens egna ord i forma av citat försöker vi undvika våra egna värderingar och i stället beakta barnens perspektiv. Utan att lägga in egen tolkning får studien i enlighet med fenomenologin barnens beskrivningar att väga tyngst. Utefter vad barnen beskriver tolkar vi studiens empiri som bygger på ett barnperspektiv. Att använda sig av etnografi och vara med i barnens vardag för att få svar på forskningsfrågorna hade varit ett annat val av metod som kunde varit användbar om tiden för studien varit längre. På vilket sätt hade studiens resultat blivit annorlunda genom att utgå ifrån en etnografisk studie? Om vi deltagit i barnens aktiviteter en längre tid, hade det kunnat ge möjligheter till att förstå barnens upplevelser och utövande av sina rättigheter?
Sammanfattningsvis tydliggörs barnets vilja, men också rätt, att få vara barn. Barnen i studien visar på att de har rätt att bli lyssnade till, på så sätt kan det ses som förebyggande av barnets bästa att lyssna till barnet (prevention). Det framkommer likväl i empirin att barnen vill bli respekterade. Att de är tillhandahållande av sina rättigheter och att alla har ett lika värde (provision). Barnen har rätt att få information som berör dem, dels i samhället som stort men också i skolan. Deras deltagande beskrivs vara en viktig rättighet för dem (participation). Genom skydd av vuxna i form av omsorg ges barnen möjlighet till mindre ansvar och mer tid till att vara barn (protection). Gemensamt för begreppen förebyggande, tillhandahållande, deltagande och skydd är att dem knyter an till konventionens fyra huvudprinciper (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). I empirin beskrivs leken som den viktigaste delen av att vara barn. Även inom utbildningen ses leken som en viktig del för alla barnen i studien. Leken innefattar lekkamrater samt att få vara i en gemenskap med andra. I leken förklarar barnen naturliga sätt där de får möjlighet till inflytande och delaktighet.
24
6.2 Metoddiskussionen
En kvalitativ forskningsmetod visade sig användbar för studien då vi ville få en förståelse av hur barn beskriver sina rättigheter. Urval som ändamålsenligt och inte representativt gör att studien inte blir generaliserbar (Christoffersen & Johannessen, 2015). Om studien däremot genomförts med kvantitativ metod hade resultatet kunnat bli generaliserbart. En enkätstudie hade kunnat resultera i förutbestämda svar utan möjlighet till barnens egna beskrivningar. Med en kvalitativ metod blev det möjligt att lyssna på vad barnen hade att berätta om deras upplevelse av barns rättigheter. Personliga svar kunde nås från barnen under de intervjuer som utfördes, vilket tillförde ett djup till studien.
Studien lyfter barn i förskoleklassen och inte enbart barn i sex års ålder för att förtydliga vårt ändamål med denna studie. Förhållningssättet i denna studie utgår ifrån förskolans perspektiv då vi uppsatsförfattare är blivande förskollärare. Vi valde att intervjua barnen i par för att skapa en trygghet för barnen. Med en förhoppning om att de sinsemellan kunde skapa ett samtal som resulterade i mer djupgående och utförliga svar till våra frågor. Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) poängterar några praktiska saker att tänka på i planerandet av strukturerade samtal med barn. Det bör ske på en lugn plats, med möjlighet till ögonkontakt genom hela samtalet samt att tiden bör begränsas då barnens koncentrationsförmåga inte alltid är lika långvarig som för vuxna. Det gjordes genom att hålla samtalen i en redan känd miljö för barnen och planera ett innehåll i intervjuguiden som beräknades landa på 10–15 minuter. Doverborg och Pramling Samuelsson nämner också det sociala kontraktet, att skapa en relation till barnen som grundas i deras förtroende för oss. Vi tvingande inte fram svar om barnen inte visade intresse för vissa frågor. Informanterna intervjuades frivilligt, därmed blev det viktigt att beakta att det finns en gräns för hur påstridig forskaren får vara (Christoffersen & Johannessen, 2015). Barnen informerades om vad samtalet skulle användas till och varför för att underlätta deras förståelse för frågorna. Med utgångsläge i samma grundfrågor blev det sedan möjligt att analysera empirin och finna olika områden som utmärkte sig.
I studien användes ett stimulimaterial om barnkonventionen för att barnen skulle få brottas med begreppet rättighet (Prop. 1989/90: 107; UNICEF Sverige, 2018). Stimulimaterialet skapades för att ge barnen en möjlighet att bekanta sig med, kanske för barnen, nya begrepp för att väcka tankar och diskussioner (Wibeck, 2010). Tanken var att barnen skulle få syn
25
på rättigheter som är väsentliga för deras välbefinnande. Vår förhoppning var att barnen skulle bli insatta i ämnet för att kunna beskriva vad som är viktigt för ett barn och vad som är viktigt för dem själva. Med hjälp av stimulimaterialet fick barnen utveckla en förförståelse för vilka rättigheter barn har och därigenom en förkunskap om vad de är berättiga till. Rättigheter innebär inte enbart personliga åsikter, såsom att alla barn ska få äta hur mycket godis de vill, utan grundar sig i lagar och bestämmelser. Utifrån stimulimaterialet fick barnen möta barns rättigheter för att sedan ta till sig begreppen utifrån vad som har berört dem.
För att barnen inte skulle styras eller riktas av stimulimaterialet lyfter intervjuguiden frågor om vad som är viktigt för barnen för att de ska må bra samt frågor om vad de har för intressen och gillar att göra. För att inte rikta barnen till att svara vad de upplevde att vi ville få svar på ställdes alla frågor utifrån barnens intressen. Frågorna var formulerade så att det som intresserade och var bekant för barnen kommer fram i svaren. Intervjuguiden utformades i olika steg med inspiration från Christoffersen och Johannessen (2015). Inledningsvis började intervjun med en fråga som belyste ämnet, en inledande fråga som behandlade begreppet rättighet. Detta för att informanterna direkt skulle förstå studiens fokus och intresset med samtalet. Därefter ställdes några frågor som bjöd in till att lära känna barnen. Målet var att komma närmare deras intressen för att sedan återkoppla till nyckelfrågorna som förväntades ge svar till studiens forskningsfrågor. Innan intervjun avslutandes gjorde vi informanterna väl medvetna om att det var dags för sista frågan. Med en förhoppning om att runda av intervjun och ge barnen chansen att dela eventuella tankar som samtalet medfört. Vi försökte hålla intervjuerna personliga för att fånga upp barnens intressen i samtalen. Konventionen om barnets rättigheter användes som grund i utformandet av frågorna. Det finns paralleller mellan barnens tankar kring rättigheter utifrån barnkonventionen samt deras personliga åsikter om vilka rättigheter som är viktiga för dem (Prop. 1989/90: 107; UNICEF Sverige, 2018). I studien skiljer vi inte på barnens tolkningar av konventionens rättigheter och de rättigheter som de själva förklarar som betydelsefulla. Beroende på att det inte går att urskilja skillnaden i barnens svar utan att det blir våra värderingar av vad barnen svarar. Det kan i stället tolkas som att barnen närmar sig konventionen utefter deras egna åsikter och ståndpunkter.
Barnen fick måla varsin teckning om konventionen om barnets rättigheter inför vårt besök (Prop. 1989/90:107; UNICEF Sverige, 2018). Bilder kan användas som ett sätt för barnen
26
att knyta an till sina egna erfarenheter och synliggöra vad som upplevs viktigt för dem (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2012). Barnens teckningar underlättade för de barn som först hade svårt att samtala om konventionen eller begreppet rättighet, genom att prata om teckningarna bjöds barnen med in i samtalen. Utan teckningarna från barnen tror vi inte att alla barnen hade börjat öppna upp och berätta. När barnen fick frågor angående rättigheter och barnkonventionen hade några utav dem till en början inget att säga. Ett par av barnen var väldigt blyga och teckningarna blev något konkret som vi kunde öppna samtalen med. Löfdahl, Hjalmarsson och Franzén (2014) förklarar att då vi vill ta reda på hur barn beskriver en viss kontext behöver vi finna metoder för att kunna få tillgång till deras erfarenheter. Sådana metoder förklaras bero på möjligheterna för att få tid tillsammans med barnen men också den tid som finns avsatt för uppgiften. Den utarbetade metoden ska göra det möjligt för barnen att kommunicera sina kunskaper, tankar och erfarenheter på ett sätt som kan förstås av forskaren. Det kan handla om att etablera en relation för att också upprätthålla en relation i pågående undersökning (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén, 2014). I studien valdes därför att kontakta en förskoleklass som var känd för en utav oss sedan tidigare. Dels genom att en av oss hade en relation med barnen, dels för att kunna ge barnen trygghet till att ge så utförliga svar som möjligt. Valet av att intervjua en tidigare känd barngrupp gjordes också i förhållande till den avsatta tiden för studien då det fanns begränsad tid till att lära känna barngruppen. Om vi hade fått besöka en barngrupp som för oss var helt okänd sedan tidigare hade det troligtvis påverkat resultat av studien och försvårat samtalen med barnen. Då barnen kanske hade haft svårare att öppna upp och samtala med för dem helt nya vuxna.
Med utgångspunkt i barnintervjuer blev det extra viktigt för oss att uppmärksamma barnens egna ord och inte lägga värderingar i dem. Källström Cater (2015) beskriver att det finns en norm om relationen mellan barn och vuxna. Där barnet ses som mer sårbart och att det därav finns lagstiftning som skyddar barnet. Med det sagt är barnet inte enbart en mer sårbar individ än vuxna. Källström Cater pekar på att när vuxna ser till det kompetenta och aktivt agerande barnet så ger det en infallsvinkel till konventionen om barnets rättigheter där barnet ges rätt till delaktighet, handlingsutrymme och integritet. Det går dock inte att bortse från den maktstruktur som råder mellan vuxna och barn. I intervjuer med barn är det viktigt att komma ihåg att även här är varje situation unik, likt en intervju mellan två vuxna. Det finns enligt Källström Cater därför ingen större skillnad på intervjuer mellan vuxen och barn samt mellan vuxna. Det finns däremot några särskilt viktiga aspekter att
27
tänka på vid intervjuer med barn. Därav frågades varje par av barn innan intervjuerna startades om de fortfarande ville medverka och om det var okej att samtalen spelades in. För att försäkra oss om barnets medgivande. Vid frågor där barnen hade svårt att svara väntade vi in barnen och gick sedan vidare utan krav på ett svar om dem inte visade ett intresse. Källström Cater (2015) anser att intervjuaren kan säga till barnen att det är okej att inte veta allt och att de därav inte behöver svara på alla frågor. Vi fortsatte därför inte på en fråga som barnen inte visade intresse för. Däremot valde vi att berömma svaren som barnen kom fram till med hjälp av positivt uppmuntrande ord. Inte i meningen att de förstod något på rätt sätt utan i betydelsen att ge barnet uppmuntran till att öppna upp och reflektera. I analysen och tolkningen av empirin blev vi varse om skillnaden på utförligheten i svaren hos barnen. Det hade varit intressant att se om resultatet av studien blivit annorlunda om vi utgått ifrån en annan metod än parintervju. I planeringen av studien ansåg vi det inte fördelaktigt att använda fokusgruppssamtal. Vår tanke var att vissa barn skulle ha svårt för att träda fram med sina åsikter. Förhoppningen med parintervjuer var att stärka barnen till att vilja ge sin beskrivning. Däremot hade det varit intressant att se om det hade blivit någon skillnad på resultatet om vi genomfört samtalspromenader med barnen. Hade studien då öppnat upp för någonting helt annat? Med samtalspromenader kanske några av barnen lättare hade kunnat beskriva sina tankar genom en konversation som utgår ifrån barnen i stället för att besvara frågor under en intervju.
I transkriberingen av intervjuerna valde vi att behålla talspråket från barnen. För att få fram nyanser i språket men också för att uppmärksamma barnens egna beskrivningar i svaren. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att språket kan behöva justeras för att få ett läsvänligt material och för att framställa intervjupersonen på ett rättvist sätt. Det fanns en medvetenhet om detta när studien transkriberades. Vi anser dock att barnens egna uttryck är betydelsefulla. Därigenom gjordes valet att ta med allt som sägs och hålla kvar talspråket. Anteckningar fördes under intervjuerna för att få med barnens icke-verbala kommunikation dem emellan. Dels för att barnen stundtals svarade med sitt kroppsspråk och för att kunna anteckna ansiktsuttryck och känslor i svaren som inte framgick i deras uttal.
28
7 SLUTORD
Med utgångspunkt i barnens beskrivningar försöker vi lyfta barnens perspektiv. Genom hela vår process har barnets bästa framkommit som ett nyckelbegrepp och som ett resultat. I genomförandet av studien uppfattar vi barns bästa genom att ett barn ska få vara just ett barn. På det sättet blir det den vuxnes uppgift att utgå från barnets bästa i alla situationer, där barnets rättigheter lyfts fram. Precis som Hägglund, Quennerstedt och Thelander (2013) poängterar att barns bästa är essensen av barnets rättigheter, framgår även det i denna studie.
Barnen i studien vill vara en del av samhället och vill på så vis få del av information om berör dem. Med hänsyn till barns bästa bör de vuxna reflektera över sin roll som ansvariga för barnet. Därför bör barnet tillges information men också skyddas från den. Barnen vill bli respekterade och lyssnade till samtidigt som de vill undvika ett ansvar likt vuxnas dels genom att få tid till lek. Det är även viktigt att synliggöra barnens perspektiv i barnens utbildning. Likväl som barnet får vara delaktigt i leken, ska de få påverka utbildningen. I studien visar barnen förmågor där de är väl medvetna om sina rättigheter i förhållande till ett värdegrundsarbete. Det framkommer i studiens empiri att barnets rättigheter inte enbart ska framgå i skolans värdegrund utan också tydliggöras i all utbildning.
7.1 Vidare forskning
Under utvecklingen av studien fann vi fler infallsvinklar till barnets rättigheter. Vi ser det intressant att fortsätta forska om barnets rättigheter utifrån en vårdnadshavares perspektiv. Det skulle vara intressant att få en bild av hur insatta vårdnadshavare i förskolan är av barnets rättigheter samt vuxnas syn på sina skyldigheter och sitt ansvar. Förskolan ska samarbeta med hemmet omkring barnets trivsel, utveckling och lärande (Skolverket, 2018). Att undersöka vårdnadshavare i förskolans syn på barnkonventionen skulle därmed bli av intresse för att synliggöra medvetenheten om barnets rättigheter.
