”OM BARNET HAR EN
ANKNYTNING FRÅN
BÖRJAN, BLIR LIVET LITE
LÄTTARE”
- En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver sitt arbete med anknytning i förskolan.
IDA ADÉEN KARLSSON OCH MALIN GRANQVIST
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Tuula Vuorinen Examinator: Eva Ärlemalm-Hagsér
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE kultur och kommunikation Kurskod PEA098 15 hp
Termin HT20 År 2021
SAMMANFATTNING
_______________________________________________________ Ida Adéen Karlsson och Malin Granqvist
”OM BARNET HAR EN ANKNYTNING FRÅN BÖRJAN, BLIR LIVET LITE LÄTTARE”
- En kvalitativ studie om hur förskollärare beskriver sitt arbete med anknytning i förskolan.
“IF THE CHILD HAS AN ATTACHMENT FROM THE BEGINNING, LIFE BECOMES A LITTLE EASIER”
-A qualitative study of how preschool teachers describe their work with attachment in preschool practice.
Årtal 2021 Antal sidor:26
_______________________________________________________ Syftet med studien är att utveckla kunskaper om hur förskollärares arbete med barns anknytning kan komma till uttryck i förskolan. Studien utgår ifrån åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna sammanställdes genom en tematisk analys och resulterade i fem teman som sedan analyserades med stöd i anknytningsteorin. Resultatet visar på anknytningens betydelse för barnets utveckling och lärande i förskolan. Förskollärarna i studien använder sig av olika förhållningssätt beroende på barnets ålder och verbala utveckling. De använder sig av föremål som stöd för att möjliggöra anknytning med yngre barn och vid äldre barn kan de fråga om barnets intresse. Resultatet visar även att barnets känslor behöver bli respekterade och tillgodosedda oavsett hur barnet väljer att uttrycka dem. Slutsatsen är att förskollärarens förhållningsätt och strategier har betydelse för barns möjligheter att skapa en trygghet i förskolan. Det som underlättar eller försvårar anknytningen i förskolan är barnets anknytningsmönster och därmed kan barnet behöva olika lång tid för att skapa anknytning.
______________________________________________________ Nyckelord: Anknytning, förskola, hem, anknytningsmönster
Innehållsförteckning
Texten är refererad enligt APA-7.
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 1
1.2 Uppsatsens disposition ... 1 2 Bakgrund ... 2 2.1 Litteratursökning ... 2 2.2 Teoretiskt perspektiv ... 2 2.2.1 Anknytningsteorin ... 3 2.2.2 Anknytningsmönster ... 3 2.2.3 Anknytningshierarki ... 5 2.2.4 Inre arbetsmodell ... 5
2.2.5 Arbetet med anknytning i förskolan ... 6
2.3 Tidigare forskning ... 6
2.3.1 Anknytningens betydelse för barnets kunskapsutveckling ... 7
2.3.2 Utvecklingen i barnets hjärna ... 7
2.3.3 Anknytning i förskolan ...8 3 Metod ...8 3.1 Forskningsansats ... 9 3.2 Datainsamlingsmetod ... 9 3.3 Urval ... 9 3.4 Genomförande ... 10
3.5 Analysmetod av insamlade data ... 11
3.6 Etiska överväganden ... 12
3.7 Studiens tillförlitlighet ... 12
4 Resultat ... 13
4.1 Förskollärares förhållningssätt ... 13
4.2 Skillnad på anknytning vid yngre och äldre barn ... 15
4.3 Barnets känslor och behov ... 16
förskolan ... 17
5 Analys ... 18
5.1 Betydelsen av barnets tidiga anknytning ... 18
5.2 Förskollärarens strategier för anknytning ... 19
5.3 Otrygg och trygg anknytning ... 20
6 Diskussion ... 21
6.1 Resultatdiskussion ... 21
6.2 Metoddiskussion ... 24
6.3 Slutsats ... 25
6.3.1 Studiens relevans för förskolläraryrket ... 25
6.4 Fortsatta studier ... 25
Referenslista ... 27 Bilaga 1 – Missivbrev ... Bilaga 2 – Intervjuguide ...
1 Inledning
Förskollärares profession besitter ett stort ansvar i barnets tidiga utbildning, då barnet spenderar stor del av sin vardag på förskolan (Tayler, 2015). I förskolans arbete är barnets trivsel och trygghet central där omsorg och utbildning ska bilda en helhet (Skolverket, 2018). Barnet, förskolläraren och undervisningen bildar en gemensam helhet och de olika parterna är sammanlänkande till varandra (Geddes, 2003). Förskolans uppdrag är att stimulera varje individuellt barns lärande och utveckling genom utbildningen som erbjuds (Skolverket, 2018). Barnets trygghet blir därmed central då tryggheten kan påverka barnets inlärningsprocess (Albin-Clark, Shirley, Webster & Woolhouse, 2016). Det betyder att barnet behöver erbjudas en trygg omsorg och utbildning under sin vistelse på förskolan. Barnets välbefinnande och trygghet grundar sig i att förskolan arbetar med trygghetsskapande (Skolverket, 2018). Barnets trygghet bidrar då till att barnet vågar knyta an till förskolläraren och det kan gynna barnets inlärningsprocess (Geddes, 2003).
Anledningen till att vi vill genomföra en studie om barns anknytning i förskolan har sin grund i våra tidigare erfarenheter. Vi har observerat att arbetet med barns anknytning kan uppfattas som problematisk, då gränsen mellan att vara personlig och privat kan upplevas som diffus. Albin-Clark m.fl. (2016) benämner komplexiteten med att vara personlig eller privat i läraryrket. De menar att förskolläraren bör vara ett komplement till barnets vårdnadshavare, dock medför det en problematik då relationen mellan barn och vårdnadshavare är på en kärleksfull nivå. Författarna menar vidare att den kärleksfulla relationen till vårdnadshavaren bidrar till att förskollärare behöver anamma en professionell kärlek som liknar den barnet har erfarenhet av. Barnkonventionen (2019) menar att vårdnadshavare har det huvudsakliga ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Vi vill därför undersöka hur förskollärare kan arbeta med anknytning i förskolan.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att utveckla kunskaper om hur förskollärares arbete med barns anknytning kan komma till uttryck i förskolan. De frågeställningar vi använder oss av i denna studie är;
• Hur beskriver förskollärare sitt arbete med att stärka barns anknytning i förskolan?
• Vad anser förskollärare underlättar och försvårar barns anknytning i förskolan?
1.2 Uppsatsens disposition
Studien är disponerad på följande sätt: avsnittet bakgrund introducerar studiens teoretiska perspektiv och tidigare forskning. Avsnittet presenterar även
begreppsdefinitioner som förekommer i studien. Metodavsnittet beskriver metodval, urval, studiens genomförande, etiska överväganden och tillförlitlighet. I avsnittet presenteras även studiens datainsamlingsmetod och analysmetod. I resultatavsnittet presenteras resultatet av de data som samlats in och studiens analysavsnitt innehåller sedan en analys av innehållet som redovisats i resultatavsnittet. I diskussionsavsnittet beskrivs studiens resultat och analys kopplat till studiens syfte och frågeställningar. Avsnittet avslutas med en kritisk utvärdering av studiens insamlingsmetod, samt en slutsats och förslag på fortsatta studier.
2 Bakgrund
I den här delen presenteras studiens litteratursökning, begreppsdefinitioner, bakgrundslitteratur, teoretiskt perspektiv och tidigare forskning.
2.1 Litteratursökning
Underlaget till vår studie består av en avhandling, åtta peer reviewed granskade artiklar och populärvetenskaplig litteratur. I litteratursökningen letade vi efter artiklar som var kopplade till ämnet anknytning och dess betydelse i förskolan. Vi använde oss av databaserna Swepub och ERIC. Vid sökningen i ERIC databaser förvaldes Advances Search och kindergarten, early childhood education och preschool education. Sökorden som vi använde oss av i databasen ERIC var: attachment*, attachmenttheory* AND pupil*, relationships* AND preschool* och relationships* AND childrens develeopment. I databasen Swepub användes sökorden: anknytningsteori*, relationer och attachment*. Relevanta artiklar för studien hittades även genom att läsa avhandlingar och uppsatser. Vi valde sedan ut relevanta artiklar, avhandlingar och populärvetenskaplig litteratur utifrån studiens syfte.
2.2 Teoretiskt perspektiv
I det här avsnittet presenteras anknytningsteorin, vilket är det teoretiska perspektiv som är aktuellt för denna studie. Teorin är vald utifrån att studien grundar sig på att undersöka anknytning i förskolan. Det bidrar till att anknytningsteorin anses aktuell och relevant för studien då teorins fokus är på anknytning, dess betydelse och hur anknytning kan skapas. Trygg bas, trygg anknytning, otrygg anknytning, undvikande anknytning, otrygg ambivalent anknytning, anknytningsmönster, inre arbetsmodell, anknytningshierarki, primär- och sekundär anknytningsperson är begrepp som är betydelsefulla inom teorin och kommer presenteras i avsnittet. Det kommer disponeras genom fem huvudrubriker: anknytningsteorin, anknytningsmönster, anknytningshierarki, inre arbetsmodell och arbetet med anknytning i förskolan. Under rubrikerna kommer de övriga ovannämnda begreppen presenteras och förklaras.
2.2.1 Anknytningsteorin
Anknytningsteorin grundar sig i att människan föds med en genetisk grundad förprogrammering, som aktivt söker efter skydd i hotfulla situationer (Broberg, 2000). Ett barn är programmerat att söka skydd när det föds för att säkra sin egen trygghet och omvårdnad genom att skapa relation med några få vuxna i dess närhet, vilket är det som kallas för anknytning (Brandtzæg, Torsteinson & Øiestad, 2016). Anknytning är den relation som uppstår mellan två personer (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Människobarn är i större behov av omvårdnad än resterande däggdjur. De är mer ofullgångna i sin utveckling och det bidrar till att barnet har ett större behov av anknytning, då det handlar om deras överlevnad. Anknytning och utforskande är två grundläggande behov som existerar hos barnet. Anknytning innebär att barnet söker skydd och omvårdnad hos en vuxen. Utforskande innefattar barnets uppfattning om världen och sin självständighet. Dessa två grundläggande behov hänger ihop och barnet behöver båda för att det ska bli en helhet. Det kan beskrivas som att barnet behöver känna trygghet för att våga utforska men att barnet under sitt utforskande kan få en känsla av irritation, oro och ledsamhet (Broberg m.fl., 2012). Anknytningsteorin utgår därmed ifrån dynamiska processer som ska säkerhetsställa barnets överlevnad och samtidigt bidra med en sund utveckling till barnet (Sommer, 2005). Barnet säkerställer det genom att känslomässigt knyta an till en eller flera vuxna under sitt första levnadsår (Broberg, 2000). Barnets inre känsloliv, upplevelser och behov av närhet är nära relaterat inom anknytningsteorin (Broberg m.fl., 2012).
Anknytningsteorin kännetecknas av det biologiska band ett barn skapar till en nära vuxen tidigt i livet. Vårdnadshavarens fostransstil och hur hen väljer att bemöta barnet är en betydelsefull grund inom anknytningsteorin (Bowlby, 2010). För att anknytning ska uppstå behöver barnet tid. När barnet föds tar det cirka fyra månader innan barnet möjligtvis har skapat en tillitsfull anknytning och fysisk trygghet till sin närmaste omsorgsperson (Broberg m.fl., 2012). Forskning om anknytning visar dock att inte endast den fysiska tryggheten har betydelse. När barnet hittar en person att knyta an till som möter barnets behov, bidrar det till att barnets känslomässiga utveckling gynnas. Barnet är beroende av att sina behov blir tillgodosedda och det leder till att barnet under sitt första levnadsår prioriterar den vuxne som barnet knutit an till. Anknytning handlar om mer än positiva känslor, det handlar även om att finnas där som stöd eller hjälp för barnet i vardagen. Barnet kräver mer än endast mat och värme för att få en positiv utvecklingsfas tidigt i livet. Med det menas att det inte endast räcker med att barnet får ett omhändertagande från en vuxen, utan den vuxne behöver också visa i handling att hen vill omhänderta barnet (Brandtzæg m.fl., 2016).
2.2.2 Anknytningsmönster
Bowlby (2010) beskriver att det finns tre olika anknytningsmönster som avgörs av hur vårdnadshavarna väljer att bemöta barnet vid tidig ålder. Trygg anknytning, otrygg ambivalent/motspänstig anknytning och otrygg undvikande anknytning är de tre mönster som beskrivs inom anknytningsteorin. Vid trygg anknytning litar barnet på en nära vuxen och på att denne är kvar oavsett händelse eller situation. När barnet
söker tröst eller skydd det första året gynnas den trygga anknytningen om vårdnadshavaren är lättillgänglig och närvarande. Broberg m.fl. (2012) lyfter ett bärande begrepp inom anknytningsteorin och det är trygg bas. En trygg bas beskriver två olika aspekter som grundar sig i hur barnet fostras. Dessa aspekter innebär att agera som en trygg punkt för barnets utforskande och agera som en trygg famn där barnet kan söka skydd. Broberg (2000) förklarar att vid en trygghetskänsla minskar barnets känsla av oro. En trygg bas ger barnet utrymme att utforska och vara nyfiken på världen. När tillfällen eller situationer uppstår där barnet upplever en otrygghet, träder barnets anknytningsbehov fram. Enligt författaren varierar anknytningens kvalitet beroende på hur den vuxne visar sin lyhördhet och känslomässiga samspel gentemot barnet. Vid tillfällen där eventuellt en främling träder in i rummet, återkommer barnets anknytningsbehov och vårdnadshavaren är den plats där barnet söker efter trygghet. Barnet känner då förtroende i vårdnadshavaren och dennes närvaro bidrar till att barnet vågar utforska världen med en känsla av säkerhet.
Broberg m.fl. (2012) tydliggör att den trygga basen utgår ifrån att barnet vågar utforska sin omvärld, utan rädsla för att den vuxne försvinner i den undersökande processen. Bowlby (2010) menar att en trygg bas för ett barn skapas av att vårdnadshavaren visar respekt och förståelse för barnets anknytningsbeteende. Hagström (2010) och Broberg m.fl. (2012) menar att ett barn som utvecklat en trygg anknytning har förtroende för sin vårdnadshavare. Barnet har utvecklat en trygg anknytning tack vare att det existerar en tilltro till den vuxne och att barnet erfar att det får skydd och tröst vid behov. Fortsättningsvis menar Bowlby (2010) att om barnet inte känner en trygg anknytning kan barnet eventuellt utvecklat en otrygg ambivalent/motspänstig anknytning. Det grundar sig i att barnet känner oro kring vårdnadshavarens engagemang gentemot barnet. Det kan bidra till att barnet utvecklar separationsångest, då barnet inte kan lita på att den vuxne finns kvar när barnet behöver trygghet. Hagström (2010) lyfter i sin avhandling att barn som har en otrygg ambivalent anknytning till sin vårdnadshavare, har en relation på den vuxnes villkor. Barnets egna åsikter och behov blir inte prioriterade trots att barnet har ett behov att få sina känslor eller signaler bekräftade av en vuxen. Självförtroendet hos ett barn kräver att barnet kan påverka sin omgivning och i handling märka att deras åsikter har betydelse. Bowlby (2010) anser att vid otrygg undvikande anknytning är barnet medveten om att omvårdnaden och tilliten är bristande, samt att vårdnadshavaren med stor sannolikhet avvisar barnet. Hagström (2010) nämner vidare att vid en otrygg undvikande anknytning har barnet upplevt en frånvarande och distanserad vårdnadshavare. Barnet har på så sätt skapat sig en självbild av självständighet och medvetet distanserat och förnekat sitt eget behov av tröst från sin vårdnadshavare. Hagström (2010) skriver i sin avhandling att forskning visat en stabilitet i de olika anknytningsmönster som förklarats ovan. Broberg (2000) lyfter vidare att en ny form av anknytning har klassificerats som kallas desorganiserad anknytning. Hagström (2010) beskriver att kännetecknande för det anknytningsmönstret är att barnet vid stressade situationer inte kan få skydd och tröst av sin vårdnadshavare. Barnet kan även uppfatta den vuxne som något oroväckande och barnet känner rädsla istället för
trygghet. De barn som upplever denna form av anknytning varierar men enligt Hagströms forskning, upplever 10 till 15 procent av barnen i normalgrupp en desorganiserad anknytning. När det gäller barn som räknas till en riskgrupp är procenten upp mot 80, vilket betyder att den ökar markant om barnet lever i en instabil hemmiljö. Med riskgrupp menas barn som lever i ett hem med psykisk ohälsa, missbruk eller misshandel. Broberg (2000) menar att ett barn som upplevt en desorganiserad anknytning har en inre konflikt med sig självt. När barnet upplever ett hot och börjar sitt sökande efter skydd, blir det en konflikt när hotet är samma individ som erbjuder barnet trygghet. Barnet blir förvirrad över sin egen intuition att gå till sin trygga famn, då rädslan växer sig större desto närmare barnet kommer. Vårdnadshavaren kan inom desorganiserad anknytning stundvis vara skrämmande och oförutsägbar. Det kan bidra till ett misslyckande i att skapa en organiserad anknytning och resulterar i att barnet lever i oklarhet då anknytningen uteblir.
2.2.3 Anknytningshierarki
Oavsett mängden anknytningar barnet skapar till olika vuxna, utesluter ingen den andra. Alla anknytningar är värdefulla vid olika situationer och synliggör förekomsten av en anknytningshierarki. Barn har olika typer av anknytning till olika vuxna och vissa skapas tidigt i barnets liv och andra senare. Om alla skulle placeras på samma plats kommer barnet oavsiktligt att kategorisera och rangordna personerna i en hierarkisk ordning. Detta är beroende på anknytningens syfte, vilket är att barnet ska kunna hitta skydd vid behov. Den vuxne som givit barnet skydd på ett tillitsfullt sätt blir barnets högsta prioritet. Barnets olika prioriteringar kan dock bidra till problematiska situationer. Barnet kan vara svår att trösta i de fall som en person lägre i hierarkin försöker trösta, samtidigt som en person som är högre i hierarkin är närvarande (Broberg, m.fl., 2012). De primära personer barnet oftast skapar sin anknytning till är vårdnadshavare, vilket betyder att förskolläraren blir sekundär och mindre prioriterad (Brandtzæg m.fl., 2016).
2.2.4 Inre arbetsmodell
Den primära anknytningen påverkar barnets inre syn på sig själv i relation till andra, en så kallad inre arbetsmodell (Geddes, 2003). Inre arbetsmodeller skapas hos barnet relaterat till dennes kognitiva utveckling och den inre arbetsmodellen påverkas av barnets självbild och vad barnet förväntar sig av omvärlden. Det handlar om hur barnet skapar förståelse för omvärlden och de människor som lever i den. Arbetsmodellen har betydelse för barnets fortsatta utveckling genom livet (Hagström, 2010). Ett mönster som forskare observerat är att barn börjar etablera en inre arbetsmodell mellan tio och tolv månaders ålder. Processen börjar i den åldern oavsett om barnet upplever en säker eller osäker anknytning till sin vårdnadshavare. Anknytningen mellan barnet och dess vårdnadshavare påverkar barnets relationer och anknytningar längre fram i livet. Arbetsmodellen har en påverkan på barnets sätt att knyta an till andra vuxna och också dess interaktion med miljön (Geddes, 2003). Barnet kan skapa både en god och en bristande inre arbetsmodell. Vid de tillfällen barnet skapat en god inre arbetsmodell kan arbetsmodellen vid svåra perioder vara till tröst eller stärka barnet, men vid de
tillfällen som barnet skapat sig en bristande inre arbetsmodell kan arbetsmodellen förvärra svåra perioder barnet upplever (Hagström, 2010).
2.2.5 Arbetet med anknytning i förskolan
Förskollärare har i sin yrkesroll ingen ambition att ersätta den anknytning barnet har till vårdnadshavaren, utan de arbetar för att vara ett komplement till vårdnadshavaren när barnet befinner sig på förskolan. Barnets behov av att knyta an till ett flertal vuxna under sitt andra levnadsår grundar sig i barnets omvårdnadsbehov. Vårdnadshavaren börjar arbeta efter barnets första levnadsår och då krävs det andra vuxna som kan komplettera barnets omvårdnadsbehov. Det är i detta skede som vanligtvis en inskolning till förskolan blir aktuell för barnet (Broberg m.fl., 2012). Vid inskolningen kan miljön bidra, eller försvåra, barnets försök till anknytning. Det innebär att de vuxna som är verksamma inom förskolan behöver erbjuda barnet en stabil och trygg miljö att vistas i. Stabiliteten och tryggheten inkluderar barngruppens storlek, de vuxnas förhållningssätt, antalet barn per vuxen, det material som erbjuds och förskolans lokaler. Förutom att barnet behöver en stimulerande miljö som erbjuder möjligheter för anknytning, behöver miljön även erbjuda barnet möjligheter till kunskap och utveckling (Brandtzæg m.fl., 2016).
De första dagarna av inskolningen söker barnet efter en anknytning som kan ersätta vårdnadshavarens frånvaro. Barnet söker efter en lyhörd och närvarande vuxen som kan tillgodose barnets behov under dagen (Broberg m.fl., 2012). Yngre barn värderar den vuxnes närvaro mer än äldre barn och behöver kontinuerlig bekräftelse att den vuxne kan observera barnet och vara närvarande. Förskollärarens observationer blir beroende av miljöns utformning och bidrar till hur lättillgänglig förskolläraren kan vara vid skapandet av anknytning. Den vuxnes närvaro påverkar barnets möjlighet att skapa tillit och beroende på individ kan anknytningen hos yngre barn vara mer tidskrävande än hos äldre barn (Brandtzæg m.fl., 2016). Det som kan vara tidskrävande är den verbala utvecklingen hos yngre barn, då de fortfarande kan vara i sin introduktionsfas och det bidrar till att förskolläraren behöver läsa av barnets signaler och kroppsspråk. Förskollärare behöver därmed ständigt söka efter olika sätt att bemöta barnet och skapa möjligheter för anknytning. Det tar energi och kräver engagemang från förskolläraren då varje barn behöver bli bemött på olika sätt (Lindgren & Torro, 2017). Relationen och anknytningen som sker mellan barnet och förskolläraren har inte endast betydelse för barnets vardag på förskolan, utan det har även betydelse för hur barnet skapar anknytningar längre fram i livet. Förskollärare bör därmed erbjuda barnen en god miljö och en utbildning av god kvalitet genom att vara stödjande och värnande i anknytningsprocessen (Brandtzæg m.fl., 2016).
2.3 Tidigare forskning
I denna del av studien presenteras tidigare forskning utifrån tre rubriker, vilka är anknytningens betydelse för barnets kunskapsutveckling, utvecklingen i barnets hjärna och anknytning i förskolan.
2.3.1 Anknytningens betydelse för barnets kunskapsutveckling
Albin-Clark m.fl. (2016) påvisar i sin forskning att en grundläggande del inom undervisning och utbildning handlar om att barnet har en anknytning till förskolläraren. Det är när barnet knutit an som förskolläraren kan stötta barnet i dess nyfikna utforskande och lusten att lära. Hagströms (2010) forskning visar att känslor hos individer har betydelse inom alla lärandesituationer och inlärningsprocesser. Det är något även Geddes (2005) nämner i sin forskning, att barnets anknytning till andra människor påverkar inlärningsprocessen. Hagström (2010) menar att vid inlärningsprocessen behöver individen erhålla en motivation, vilket innebär att känna en drivkraft mot lärandets innehåll. Motivationen menar författaren underlättas om barnet skapat anknytning till förskolläraren som undervisar. Geddes (2005) beskriver i sin studie att barnets förmåga att ta in kunskap påverkas av flertal faktorer, bland annat barnets emotionella och sociala erfarenheter. Taylers (2015) forskning visar att när barnet utvecklat en social kompetens genom anknytning, tenderar den sociala kompetensen till att barnet på ett enkelt sätt kan skapa relationer till andra och ha god framgång senare i livet. Vidare förklarar Goh Wah m.fl. (2016) i sin forskning, att barn som har lätt för att skapa anknytningar utvecklar en högre social kompetens. Albin-Clark m.fl. (2016) återkommer även till de beteenden och känslor barnet får av anknytningen med vårdnadshavaren, samt att det i ett senare skede påverkar hur barnet knyter an till andra vuxna. Tayler (2015) menar vidare att de anknytningsbeteenden barnet får erfarenhet av tidigt i livet påverkar identitetsutvecklingen. Om förskollärare och vårdnadshavare ser barnet och är lyhörda för barnets behov kan barnet utveckla social kompetens i högre grad.
Geddes (2005) tydliggör i sin studie att förskolläraren kan använda sig av föremål som barnet visat intresse för i de fall barnet har svårigheter att knyta an. Föremålet kan vara relaterat till undervisningens syfte och användas för att skapa förståelse hos barnet och påbörja en anknytningsprocess. Albin-Clarks m.fl. (2016) forskning hänvisar till att barnets engagemang i undervisningen når en ny nivå när anknytning uppstått mellan barnet och förskolläraren. Anknytningen som uppstått bör kvarstå på en professionell nivå och författarna hänvisar till ett begrepp de kallar för ’professionell kärlek’. Bernier m.fl. (2018) beskriver i sin studie att utvecklingen som sker när barnet vistas i en skolifierad miljö är en av de mer betydelsefulla utvecklingarna, då det sker en radikal ökning av barnets kunskap. Upplever barnet trygghet kan den sociala kompetensen utvecklas och den bidrar till att barnet kan samarbeta och vara stöd till andra medmänniskor. Barnet skapar då förståelse för empati och vikten av att hjälpa andra. 2.3.2 Utvecklingen i barnets hjärna
Thomas och Viljoen (2019) visar i sin studie att barnets kunskapsutveckling är beroende av anknytningen som uppstår tidigt i barnets liv. De kopplingar som uppstår i hjärnan vid den tidiga anknytningen påverkar barnets allmänna kognitiva utveckling och deras arbetsminne. Anknytningen har också betydelse för hur barnet utvecklas socialt och barnets arbetsförmåga. Berniers m.fl. (2018) forskning hävdar att barnets tidiga anknytning kan antas vara förutsägbar, då barn vanligtvis per automatik skapar
anknytning till sina vårdnadshavare. Författarnas forskning visar i likhet med Brobergs (2000) forskning, att barnets automatiska drivkraft sker tack vare barnets genetiskt grundade förprogrammering. Barnets automatiska anknytning menar Thomas och Viljoens (2019) och Hagströms (2010) forskning bidrar till barnets utforskande och utveckling, då anknytning och samspel med en nära vuxen leder barnets utveckling i en positiv riktning.
2.3.3 Anknytning i förskolan
Enligt Goh Wahs m.fl. (2019) forskning har förskollärarens förhållningssätt och strategier betydelse för om anknytning blir positiv eller negativ. Förskollärarens sätt att förhålla sig till anknytning kan bli avgörande för om barnet visar på sitt behov av eventuellt stöd. Förhållningssättet kan därmed vara förebyggande i de fall barnet visar tendenser på att hamna i riskzonen och utveckla ett otryggt anknytningsmönster. Det innebär att förskollärares förhållningssätt har betydelse för barnets utveckling och barnets eventuella möjligheter att få stöd. Hagström (2010) lyfter i sin avhandling att förskollärare kan behöva erbjudas kompetensutveckling för att skapa en djupare förståelse för vilken betydelse det egna förhållningssättet och strategierna som används kan ha för barns möjligheter att knyta an. Det innebär att personalen behöver utveckla en grundläggande kunskap om anknytning och vad barn kan behöva i olika anknytningssituationer.
Taylers (2015) forskning visar att förskollärarens förhållningssätt, hur de bemöter barnet i olika situationer, är signifikant för barnets utveckling. Förskolläraren behöver vara uppmärksam på barnets behov, intressen, kommunikationssätt och dagsform. I de fall förskolläraren är uppmärksam kring de nyss nämnda aspekterna, kan relationen mellan vuxen och barn bidra till nya möjligheter för utveckling. Studien visar på vikten av att förskollärare är aktiva ledare och erbjuder variation i lärandet. Barnet kan då utvecklas i en snabbare takt än om inlärningsprocessen sker på egen hand. Sammanfattningsvis lyfter författaren att relationen och ömsesidigheten mellan förskolläraren och barnet är interaktionens kärna, samt att lärande i alla former är beroende av relationer då lärande sker i en relationell process. Taylers (2015) forskning visar även att barn som eventuellt har problematik i att skapa relationer och anknytning har sämre framgång senare i livet. Goh Wah m.fl. (2019) menar att det kan påverka barnets anknytningsprocess och tilliten till andra människor.
3 Metod
I metodavsnittet presenteras studiens forskningsansats, datainsamlingsmetod, urval, genomförande, analysmetod av insamlade data, etiska överväganden och studiens tillförlitlighet.
3.1 Forskningsansats
Bryman (2018) menar att en kvalitativ forskning har fokus på ordens betydelse vid insamling av data. Författaren anser att det kan vara svårtolkat hur samhället och olika forskare ser på kvalitativ forskning, då forskningens syfte kan tolkas olika beroende på studiens syfte. Det synsätt vi valt att utgå ifrån i vår studie är det mest allmänna synsättet för kvalitativ forskning och det är att tonvikten ligger på ord istället för siffror. Vi valde en kvalitativ ansats eftersom vår studie syftar till att utveckla kunskap om hur förskollärares arbete med barns anknytning kommer till uttryck i förskolan. Det innebär i vårt fall att ord är mer betydelsefulla än antal och fördelning.
3.2 Datainsamlingsmetod
Datainsamlingen i denna kvalitativa studie är semistrukturerade intervjuer. Vi anser att studien gynnas av en intervjuform som innehåller öppna frågor och med möjlighet till vidgande svar men samtidigt med en viss struktur. Bryman (2018) nämner att semistrukturerade intervjuer kan bestå av teman inom vilka olika frågor ställs. Det bidrar till att intervjuformen är relativt strukturerad men ändå tillåter respondenterna att dela med sig av valfri information. Intervjuer består enligt Kvale och Brinkmann (2009) av två personer med ett ömsesidigt intresse som diskuterar intresset utifrån verkligheten. Respondenten får i semistrukturerade intervjuer relativ fri tillgång att dela med sig av sina erfarenheter och tolkningar från sin vardag. Intervjun får då ett mer verklighetsbaserat innehåll där frågorna blir besvarade på ett mer djupgående sätt. Enligt Bryman (2018) kan semistrukturerade intervjuer bidra till en mer djupgående förståelse och syn på hur respondenterna ser på ämnet. Semistrukturerade intervjuer tillåter respondenten att själv välja inriktning för vart frågorna kan leda. Den som intervjuar får även en möjlighet att ställa uppföljningsfrågor och följa riktningen respondenten tar. Semistrukturerade intervjuer menar Bryman (2018) är skapade för att få detaljerade och fylliga svar.
Bryman (2018) menar att inför intervjuerna kan det vara fördelaktigt att skapa en intervjuguide, då den kan fungera som ett manus eller som en minneslista av de teman som studien utgår ifrån vid intervjutillfället. En intervjuguide vid semistrukturerade intervjuer är inte lika formell som vid en strukturerad intervju. Frågorna kan besvaras sporadiskt och behöver inte besvaras i en korrekt ordning. Vi förberedde en intervjuguide (se bilaga 2) som utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar. Vår intervjuguide innehöll öppna frågor och respondenterna fick ta del av den innan intervjutillfället. Utöver de frågor som var skrivna i intervjuguiden stod det även beskrivet att bakgrundsfrågor skulle förekomma och att eventuella följdfrågor möjligtvis också skulle komma att ställas.
3.3 Urval
Vi utgick ifrån ett målstyrt urval, vilket Bryman (2018) menar innebär att på ett strategiskt sätt välja ut vilka individer som är relevanta för studien. Vår studies
inriktning är specificerad mot anknytning och urvalet behövde därmed bestå av en yrkesgrupp som kunde delge relevant information utifrån syftet. Det bidrog till att yrkesgruppen förskollärare blev aktuell, då de besitter en kompetens som anses vara relevant för undersökningen. Urvalet inkluderade åtta förskollärare där yrkeserfarenheten varierade mellan ett och fyrtio år. De deltagande förskollärarna var verksamma på två olika förskolor men inom samma kommun. En av förskolorna bestod av sex avdelningar och den andra av sju. Fyra av de deltagande förskollärare arbetade på avdelningar för yngre barn där åldern på barnen varierade mellan ett och tre år. Två förskollärare arbetade på avdelningar för barn i mellanåldern, vilket innebar barn i åldern mellan tre och fyra år. Resterande två förskollärare arbetade på avdelningar för äldre barn i åldrarna fyra till fem år. Bryman (2018) nämner att urvalsantalet kan påverka studiens slutgiltiga resultat och en kvalitativ studie bör därmed inte innehålla för många eller för få deltagare. Vi anser att antalet förskollärare var tillräckligt för att tillhandahålla studien med ett rikt underlag. Samhällets pågående pandemi möjliggjorde inte för intervjuer på förskolorna, utan de skedde digitalt för att säkerställa att avstånd upprätthölls.
3.4 Genomförande
Innan intervjuerna kontaktades förskollärarna via mail eller telefon. Alla förskollärare fick ta emot ett missivbrev (se bilaga 1) i samband med att vi bokade en intervjutid. Missivbrevet innehöll information om studien och villkoren för deras deltagande. Intervjuerna bokades in och genomfördes inom en och en halv veckas tidsperiod och genomfördes via online plattformen Zoom. Det innebar att under intervjuerna kunde vi som intervjuare och förskolläraren se varandra och delta i en intervju som efterliknade en fysisk intervju. Bryman (2018) menar att online intervjuer liknar telefonintervjuer men då parterna ser varandra bidrar det till en mer personlig intervju. Han menar även att online intervjuer kan bidra till att respondenterna vågar delta i en större utsträckning än vid personliga intervjuer. Genom att utföra en onlinebaserad semistrukturerad intervju, kunde vi ta del av respondentens mimik och reaktioner på de frågor intervjuguiden innehöll. Det uppstod dock olika problematiska situationer med uppkopplingen. Det var inte möjligt för oss att kontakta dem via den plattform förskollärarna önskade, utan vi fick byta till en annan plattform och det bidrog till problem med anslutningen. För att kunna ansluta behövde förskolläraren trycka på en länk via ett mail och det tog tid innan ljudet fungerade vid anslutningen. Bryman (2018) menar att problematiska situationer kan uppstå vid användningen av onlinebaserade intervjuer och att det behöver beaktas i genomförandet.
Varje intervju tog cirka 15 - 20 minuter och intervjuguiden (se bilaga 2) bestod av fem öppna frågor. Varje intervju spelades in med en mobiltelefon för att sedan transkriberas. Respondenterna var medvetna om förfarandet och godkände att inspelningen skedde via en mobiltelefon. Transkriberingarna genomfördes direkt efter varje intervju för att effektivisera processen. Bryman (2018) nämner att transkribering är tidskrävande och det rekommenderas inte att förskjuta transkriberingen till dess att alla intervjuer är klara. Det insamlade materialet växer sig snabbt större och analysen
blir då problematisk om alla transkriberingar skjuts fram till slutet. Vid transkriberingen valde vi aktivt att inte ta med utfyllnadsljud eller ord från respondenterna, exempelvis ”eh”, ”asså” och ”hm”. Vi anser att eventuella citat kan anses svårlästa eller svårtolkade om dessa ord eller ljud är nedskrivna. Det insamlade materialet analyserades sedan via en tematisk analys.
3.5 Analysmetod av insamlade data
Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en tematisk analysmetod. Bryman (2018) lyfter att forskare bör vara aktsamma med användningen av en tematisk analysmetod, då det kan anses svårt att redogöra hur man utgått från den typen av analys. Det har bidragit till att vi varit tydliga i beskrivningen av den tematiska analysens genomförande, samt hur studiens resultat tematiskt delats in och analyserats. Han menar vidare att en tematisk analys utgår ifrån att indexera och kategorisera det insamlade datamaterialet i olika områden och teman. Vi läste igenom transkriberingarna från intervjuerna en första gång utan att påbörja kodningen. Sedan läste vi igenom transkriberingarna en andra gång och färgkodade vad respondenterna svarat i olika färger. Varje färg representerade olika teman som kunde kategoriseras under den första läsningen. Temana återkopplar till studiens syfte och färgernas betydelse redovisas i tabellen nedan (se tabell 1). Hjerm m.fl. (2014) menar att en tematisk analys kan anordnas på ett sätt där det insamlade materialet kan kategoriseras i en hierarkisk trädstruktur. Det insamlade materialet framkallar ett hierarkiskt synsätt som bidrar till studiens struktur och underlättar indexeringen. De första två temana, anknytningens betydelse i förskolan och den tidiga anknytningen, återkopplar till vad som motiverar förskollärare att arbeta för att skapa anknytning i förskolan, samt vad anknytningen har för betydelse för barnets utveckling. Innehållet visar även på barnets erfarenheter av anknytning sen tidigare och vad den kan ha för påverkan i förskolan. De tre följande rubrikerna i tabellen, ICDP, skillnader på äldre- och yngre barn och förskollärarens förhållningsätt, lyfter anknytningens relevans i förskollärarens profession. Temana visar hur förskollärarna arbetar för att skapa anknytning och hur de uppfattar sitt arbete. Det sistnämnda temat i tabellen (se tabell 1), känslor/behov, relaterar till barnets känslor och behov. I intervjuerna var detta ett återkommande ämne och temat utgår ifrån att barnets känslor och behov behöver beaktas och tillgodoses för att möjliggöra anknytning. Rubrikerna i tabellen (se tabell 1) var utgångspunkter inför resultatavsnittets rubriker. Tabell 1: Tabell över de förkodningar och kategoriseringar som kunde urskiljas från resultatet.
Färg Resulterande utgångspunkter GRÖN Anknytningens betydelse i förskolan
ORANGE ICDP
RÖD Skillnaden på äldre- och yngre barn
LILA Förskollärarens förhållningssätt
BRUN Känslor/behov
3.6 Etiska överväganden
I studien har vi beaktat de fyra forskningsetiska huvudkraven. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2018). Informationskravet beaktar respondenternas rätt att få information om studien och villkoren för deras deltagande (Vetenskapsrådet, 2017). Vi har tagit hänsyn till informationskravet genom att informera att deltagandet är frivilligt. Vi har även informerat om vad deltagandet innebär, samt att de kan dra tillbaka sin medverkan oavsett tidpunkt.
Samtyckeskravet innefattar att deltagarna har rätt att veta vad deras samtycke innebär innan de väljer att godkänna sin medverkan i studien (Bryman, 2018). Samtyckeskravet beaktades när vi informerade respondenterna om vad deras deltagande innebar och att deras samtycke behövde ske verbalt innan intervjun påbörjades.
Konfidentialitetskravet innebär att respondenterna får en medvetenhet om att deras personuppgifter kommer behandlas konfidentiellt och med stor försiktighet. Respondenterna behöver även få bekräftelse angående nyttjandekravet för studien, vilket innebär hur deras information kommer behandlas efter intervjun och resterande process av studien (Bryman, 2018). Inspelningar bör generellt raderas efter färdigställda transkriberingar för att efterleva de olika forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017). Vi förklarade för respondenterna att deras medverkan och personuppgifter kommer behandlas konfidentiellt, samt att det insamlade materialet endast kommer användas i studiesyfte. Respondenterna informerades även om att det insamlade materialet raderas efter att studien är publicerad på plattformen Diva.
3.7 Studiens tillförlitlighet
Bryman (2018) hänvisar till fyra delkriterier inom tillförlitlighet: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera.
Trovärdighet stärks enligt Bryman (2018) när studien innefattar en redogörelse för studiens process, resultat och slutsats. Vi har under vår studie beaktat de regler och procedurer som är kännetecknande för kvalitativa undersökningar. Intervjuerna spelades in med en mobiltelefon för att stärka studiens tillförlitlighet, då studiens resultat baseras på transkriberingarna från det insamlade datamaterialet. Vi har gemensamt lyssnat igenom inspelningarna för att underlätta upptäckten av eventuella
fel vid genomförandet av transkriberingarna. Studiens resultat har sedan tematiserats och innehåller citat från intervjuerna för att stärka studiens tillförlitlighet.
Överförbarhet innebär enligt Bryman (2018) att studien synliggör en fyllig redogörelse av respondenternas svar. En kvalitativ studie innefattar vanligtvis en liten grupp människor som har något gemensamt och det kräver att studien innehåller en fyllig beskrivning. Undersökaren kan därmed bedöma hur överförbart resultatet är till en annan miljö eller andra sammanhang. Det har bidragit till att vi noggrant förklarat studiens urval för att ge undersökaren en förståelse för studiens kontext.
Bryman (2018) förklarar att studiens pålitlighet innefattar undersökningen för studien och att den genomförts på ett korrekt sätt. Studiens process, syfte, frågeställningar och urval behöver säkerhetsställas av undersökaren genom att innehålla en tydlig redogörelse. Vi har därmed noggrant förklarat hela studiens process för att undvika eventuella missförstånd.
Bryman (2018) menar att det fjärde kriteriet, en möjlighet att styrka och konfirmera, innebär att studien inte påverkar eller värderar det insamlade materialet. Vi har därmed förhållit oss neutrala och agerat i god tro, då vi inte har haft för avsikt att värdera resultatet eller det insamlade datamaterialet.
4 Resultat
I detta avsnitt presenteras resultatet i fem underrubriker: förskollärares förhållningssätt, skillnad på anknytning vid yngre och äldre barn, barnets känslor och behov, anknytningens betydelse i förskolan och den tidiga anknytningens påverkan av anknytning i förskolan.
4.1 Förskollärares förhållningssätt
Resultatet visar att de deltagande förskollärarnas förhållningssätt ses som central i skapandet av anknytning. Förskollärare beskriver hur de agerat vid olika situationer och vad de har för tanke för att specifikt stärka barnets anknytning till dem. Resultatet visar att förskollärarnas förhållningssätt kan skilja sig vid inskolning när ett nytt barn börjar på förskolan och ska introduceras till både personalen och förskolans miljö. Citatet som följer är en beskrivning från en av intervjuerna om hur en förskollärare tänker kring sitt förhållningsätt:
så att under inskolningen då har, jag brukar hålla en liten lägre profil, det är föräldrarna, det är likadant på en inskolning, det är inte jag som ta barnet från en förälder, för då blir ju jag den stora boven och jag, mamma och pappa får också ont i hjärtat av att mitt barn, utan ge mig ditt barn, då visar ju även vårdnadshavarna att det är okej att du är här.
Resultatet visar att förskollärare i studien intar en mer avvaktande roll i skapandet av anknytning. Den avvaktande rollen beskrivs som kännetecknande för hela arbetslaget. I resultatet synliggörs tanken att barnet ska lära känna alla i arbetslaget. En förklaring till ambitionen att barnet ska lära känna all personal är att det ses som problematiskt
när barnet vanligtvis knyter an till endast en vuxen från arbetslaget. Strävan efter att barnets ska knyta an till all personal knyts till en tanke om ”barnets bästa”, eftersom det kan bli problematiskt om personen barnet knutit an till inte är tillgänglig. Resultatet visar att arbetslaget väljer ut en ur personalen som tar första kontakten med vårdnadshavarna, sedan introduceras vårdnadshavarna och barnet till resterande personal. Citatet nedan beskriver detta:
vi jobbar väldigt mycket med en anknytning till hela arbetslaget. Vi känner att vi behöver vara lika viktiga alla tre som jobbar i arbetslaget. Just för att vi inte är oumbärliga vi heller, man kan bli sjuk eller försvinna och då blir det jättejobbigt om barnet har knutit an till en viss person utav oss. Så vi försöker möta barnet allihopa när vi skolar in, först kanske en, först är dom med sina föräldrar sen kanske en kommer och närmar sig och så kommer nån annan nästa dag. Så dom känner att det finns tre personer, sen kan det bli så att barnet väljer en person mer än nån annan. Men vi får aldrig välja som pedagoger.
Fortsättningsvis visar resultatet att anknytning, oavsett situation, kräver tid. Citatet nedan är en beskrivning på hur en förskollärare ser på tidens betydelse vid anknytning:
En anknytning kommer ju inte under en inskolningsperiod, det tar ju mycket längre tid innan barnet blir trygg eller anknyter, knyter an till nån av oss. Men det tar ganska lång tid att bygga upp det här förtroendet mellan en vuxen och ett barn.
I intervjuerna framhålls att en förskollärares roll inte är att ta barnet från vårdnadshavaren och uppfattas som en ond person. Barnet behöver känna att anknytningen sker på dennes villkor och att barnet bestämmer anknytningens process. Resultatet synliggör ett förhållningsätt där förskollärare strävar efter att barnet får en känsla av en närvarande vuxen i alla situationer, att barnet får förståelse för att den vuxne inte försvinner eller behandlar barnet illa oavsett vad som sker. En förskollärare vill att barnet ska känna tillit och att de tillsammans kan dela upplevelser, både bra som dåliga. Följande citat beskriver en förskollärares syn på hur personal kan agera utifrån ett närvarande perspektiv, oavsett vad barnet gör eller hur barnet beter sig:
just det här att barnen ska känna att här är det vuxna som tror på mig, litar på mig, jag vågar och jag får prova och de stöttar mig. Det gör ingenting, gör jag ett fel, om jag nu knuffar nån, okej de säger till mig och blir arg på mig men de tycker om mig ändå. Man har den här relationen hela tiden och jag blir sedd för den jag e, jag kan ju göra misstag men jag är omtyckt ändå. Det handlar ju om att oavsett vem som kommer att man ser det, den handling du gjorde nu tycker jag inte var så bra men jag tycker om dig i alla fall och jag vill lära dig och jag finns att stötta dig i det här. I intervjuerna framkommer uppfattningen att det inte bör existera prestige eller hierarki i vem som skapar anknytning till barnet, utan arbetet bör utgå ifrån att barnet ska skapa en anknytning som resulterar i en lärorik och lustfylld vardag. Vidare framkom det i resultatet att det sker kontinuerliga samtal med vårdnadshavare för att få en inblick i hur barnet är som individ. Det kan bidra till en djupare förståelse för barnet och hur personalen kan tolka barnets känslor och beteenden. Resultatet visar att förskollärare arbetar för att barnets känslor ska bli respekterade oavsett om det är positiva eller negativa. Det framkom även i resultatet att förskollärare anpassar sig till att finnas i bakgrunden för att ge barnet möjlighet att bestämma över när anknytningen sker. När barnet visar ett eget intresse och verkar redo för att ta sin första kontakt med personalen, vågar den aktuella personalen gå ifrån sin avvaktande roll och ta mer plats. Det kan ske genom att erbjuda aktiviteter och göra det lustfyllt utifrån
barnets intresse. Följande citat beskriver vikten av att barnet känner sig välkommet och tryggt på förskolan:
att man erbjuder att men här är du välkommen, vi tycker det är jätteroligt att du kommer, att man välkomnar barnet för då vågar ju dom också komma in, det gäller att ha en, en öppen, trygg, både trygg miljö och en trygg famn, trygga människor, trygga vuxna, glada människor som tar emot det här barnet. Som ser barnet, sätter ord på vad jag känner.
Resultatet visar att samtliga som deltog i studien har medverkat i en kurs kallad ICDP. Kursen är utformad i olika steg och de som nämnde denna kurs har deltagit i steg 1, förutom en förskollärare som även deltagit i steg 2.
Ja, jag har gått ICDP, vägledarutbildningen. Till och med steg 2.
4.2 Skillnad på anknytning vid yngre och äldre barn
I intervjuerna synliggörs att förskollärare använder sig av ett varierande förhållningssätt vid skapandet av anknytning beroende på barnets ålder. Under intervjuerna framkom det att anknytning anses vara mer betydelsefull för yngre barn. Det yngre barnets ålder och verbala utveckling är aspekter som påverkar förskollärarens förhållningssätt. Resultatet visar att förskollärare placerar sig på golvet när de arbetar med yngre barn för att barnet ska utveckla ett intresse för vem förskolläraren är. Förskollärare som arbetar med äldre barn menar att barnet redan skolats in i förskolans utbildning och att det succesivt skett en progression hos barnet. Barnet har då redan skapat en förståelse för verksamheten och att vårdnadshavare hämtar barnet när dagen är över. Följande citat redovisar hur en förskollärare svarade i intervjun:
vi som har de äldsta barnen i huset, för barnen har redan en grundtrygghet i att va i förskolan, va e pedagogerna för nånting. Jag vet att min pappa och mamma kommer att hämta mig. Dom har, de har en annan förförståelse för äldre barns avdelningarna. Vad vi jobbar med när det gäller anknytning på en äldre barns avdelning.
Resultatet visar att äldre barn verbalt kan uttrycka sig och det bidrar till att förskolläraren själv kan fråga barnet om dennes intressen. Det är möjligt att skapa en dialog mellan parterna på en djupare nivå än med de yngre barnen. En förskollärare berättar även att barnet kan känna igen dem från tidigare. Förskolläraren och barnet kan ha spenderat tid tillsammans på förskolans gård, innan barnet förflyttas till den avdelningen. Därmed är inte ansiktena lika främmande på samma sätt som när barnet skolades in i förskolan. De tillfällen där en helt ny anknytning blir aktuell på en äldre barns avdelning är när ett barn bytt från en annan förskola. Vid de situationerna har inte barnet bekantat sig med förskolan eller personalen som arbetar på avdelningarna. Resultatet visar att vid sådana situationer sker en inskolning på samma sätt som när barnet är yngre, dock anses det lättare då barnet kan uttrycka sig verbalt. Det krävs ändå att det äldre barnet utvecklar en trygghet för att de ska våga uttrycka sina känslor. Citatet som följer beskriver hur en förskollärare från studien ser på anknytning hos yngre och äldre barn:
De jag tror är det viktigaste arbetet sker på småbarn, har de inte skapat en anknytning till personalen eller förskolan så blir det lite tuffare.
4.3 Barnets känslor och behov
Resultatet utifrån intervjuerna visar att det finns två betydelsefulla delar i anknytning. Den första är att barnet känner sig tryggt och den andra är att barnet uttrycker sina behov. Det framkom i resultatet att konsekvensen av ett otryggt barn blir att barnet inte vågar vara sig själv, visa sina känslor eller uttrycka sina behov. Barnet använder då all sin dagliga energi till att känna oro. Följande citat beskriver detta:
Men har du inte anknytningen går all energi åt till att känna efter, usch jag mår inte bra.
Det framkom även i resultatet att personalen vill skapa förståelse hos barnet över att det är tillåtet att vara ledsen, samt att det är tillåtet för barnet att inte varje dag ha lust att gå till förskolan. I resultatet tillskrivs det att när barnet får förståelse för att det är tillåtet att visa sina känslor börjar tryggheten skapas. Personalen behöver agera lyhört och sätta ord på barnets känslor vid de tillfällen barnet inte kan, genom att bekräfta känslorna och inte försöka förminska eller prata bort dem. Citatet nedan visar hur en förskollärare tänker kring detta:
jag står här och jag kan bekräfta barnet. Du står här och du gråter, jag finns här, när du vill komma till mig så finns jag här hos dig, jag kan stå här bredvid. Du får stå i det där hörnet och vänta och gråta klart, när du är redo är jag redo, så man får aldrig gå på barnet. Å kasta sig över för en del vill inte ha den här närheten, då måste man vänta in barnen.
Det framkom i resultatet att de deltagande förskollärarna vill vara närvarande för barnet och ge dem rätten att uttrycka sina känslor. Vid de tillfällen barnet vågar uttrycka sina känslor har barnet skapat anknytning. Exempelvis om barnet kallar personalen för elaka saker kan personalen förmedla att det inte är uppskattat, men att det inte påverkar relationen de redan har skapat till varandra. Barnet behöver få uttrycka sina känslor till anknytningspersonen, alternativt gå till den personen för tröst, genom att tillåtas göra det utan prestige hos personalen. Det är inte ett nederlag för den vuxne som barnet inte väljer, utan för ”barnets bästa” är det att acceptera situationen och respektera barnets önskningar om så är möjligt. En förskollärare berättade att det handlar om att sälja in sig själv hos barnet och att barnet får känsla av trygghet. Barnet försöker lita på förskolläraren om barnets behov tillgodoses, exempelvis om förskolläraren tillförser barnet med mat och torr blöja. Barnets behov av omvårdnad är en del av verksamheten på förskolan och barnet behöver känna trygghet för att våga uttrycka sina behov.
4.4 Anknytningens betydelse i förskolan
Utifrån intervjuerna framkom det att anknytning har betydelse för barnets vidareutveckling. Det kräver dock att anknytningen bidrar med trygghet till barnet annars kan utvecklingen hämmas. Barnet tillbringar stor del av sitt liv på förskolan och det bidrar till att det krävs någon typ av anknytning för att vardagen ska fungera. Barnet tillbringar inte sin tid på förskolan med sina vårdnadshavare och personalen
behöver då agera som komplement. En förskollärare förklarar det genom följande citat:
De e ju ganska stor betydelse för dem är ju hos oss så stor del av sitt liv och sin vardag, så dom, dom en anknytning till oss e ju jätte viktigt.
En förskollärare beskrev under intervjun att anknytning även kan ses som knyta an, att barnet skapar en god relation och knyter an till personalen. När detta sker skapas trygghet och det bidrar positivt till barnets utveckling. Anknytningen bidrar till en trygghet som har betydelse för samspelet som sker mellan parterna. Vid positivt samspel kan barnet följa instruktioner på ett mer fokuserat sätt och med eget initiativ tillföra något till undervisningen. Barnets delaktighet i undervisningen blir därmed mer synlig och tydlig när barnet känner trygghet. Citatet som följer beskriver tryggheten och anknytningens betydelse för barnets utveckling:
Jag tror det har jättestor betydelse för deras utveckling. Jag tänker att har man, har man inte lyckats skapa en anknytning blir det ju svårt. Dels att nå fram till barnet, att få något slags samspel, positivt samspel. Men sen tror jag också att skapar man en trygg anknytning med ett barn så tror jag att det gynnar barnets utveckling, på det sättet att de vågar ta sig an mer. Att dom vågar göra sig mer delaktiga i det vi gör, tänker man på lång sikt upplever jag att har man ingen bra anknytning till oss vuxna på förskolan så hämmas barnens väldigt mycket, att dom inte tar egna initiativ och gör sig delaktig.
Resultatet visar att anknytning uppfattas som trygghet, då relationer som bygger på förtroende byggs upp av trygghet. Grunden till anknytning beskrivs i termer av närhet, förtroende, glädje och sorg, samt att anknytning behövs på olika sätt och mellan olika parter. I resultatet ges en vidgad beskrivning av anknytning då anknytning behövs från barnet till personalen men även från vårdnadshavaren till personalen.
4.5 Den tidiga anknytningens påverkan för skapandet av
anknytning i förskolan
Under intervjuerna fick alla förskollärare svara hur de ser på begreppet anknytning och det blev framträdande att anknytning i första hand sker mellan barnet och vårdnadshavaren tidigt i barnets liv. Det beskrevs från en förskollärare på följande sätt:
Det första jag tänker på, när jag tänker i stort anknytning, så är de ju den här anknytning när ett litet barn föds till sin familj, till sin mamma och sin pappa.
Det framkom i resultatet att det är vid inskolningen som förskolan blir aktuell i barnets liv och det är då barnet får skapa anknytning till fler vuxna. De förskollärare som deltar i studien arbetar med en föräldraaktiv inskolning. Det innebär att vårdnadshavarna är närvarande med barnet och är delaktig i förskolans vardag de första tre dagarna. Personalen tar sedan succesivt över vårdnadshavarens roll och agerar som ett komplement. Det beskrivs i citatet nedan:
Vid inskolning då är det ju lika mycket knyta an till föräldrarna som till barnen.
Resultatet visar att det kan vara problematiskt när barnet inte har anknytning till någon vårdnadshavare innan barnet börjar förskolan, samt att barnet inte erfarit känslan av en omvårdande och kärleksfull vuxen. Det kan skapa svårigheter när barnet
börjar förskolan och förskollärare försöker få barnet att knyta an till dem. I intervjuerna synliggörs uppfattningen att barnets utveckling och mod hämmas av att barnet inte har erfarenhet av hur en trygg anknytning etableras eller hur den blir bestående. Det kan vara svårt professionellt att inte ha en påverkan i hur barnet har det i hemmet och veta om barnet skapar någon anknytning eller inte. En förskollärare beskrev problematiken på följande sätt:
Det svåra är ju när man träffar barn som inte har knutit an till sina föräldrar, som inte har den tryggheten. Den kan man faktiskt se, att det är skillnad på dom barnen, hur lång tid det tar innan de är trygga. Har man en anknytning till sina föräldrar från början så bli livet lite lättare.
Utifrån resultatet visade det sig att anknytningsmönstret barnet har etablerat i hemmet, kan bidra till att barnet inte endast får svårt att knyta an till personal utan även till andra barn. Om barnet exempelvis lever i ett hem där den hygieniska omvårdnaden brister, kan det påverka hur andra barn uppfattar barnet. En återkommande tanke som synliggörs i resultatet är att om vårdnadshavarna är trygga blir även barnet det, då barnets trygghet knyts samman med vårdnadshavarnas känsla av trygghet. Vidare framkom det i resultatet att flera förskolor arbetar för att vårdnadshavarna ska kunna lämna barnet och sedan återkomma under dagen om barnets mående. Alternativt att personalen kan ringa eller skicka ett meddelande till vårdnadshavaren om hur barnet mår efter lämningen. En förskollärare beskrev tryggheten för vårdnadshavare och barn på följande sätt:
Jag anser även att det är viktigt att skapa en trygg relation och anknytning till vårdnadshavarna direkt i början, för att de ska kunna känna sig lugna och trygga med att lämna sitt barn i våra händer. Trygga vårdnadshavare är lika med trygga barn.
5 Analys
I nedanstående avsnitt analyserar vi studiens insamlade data i relation till anknytningsteorin. Det sker genom följande rubriker: betydelsen av barnets tidiga anknytning, trygg och otrygg anknytning och förskollärarens strategier för anknytning.
5.1 Betydelsen av barnets tidiga anknytning
I resultatet återkopplar de deltagande förskollärarna till den tidiga anknytning som Brandtzæg m.fl. (2016) beskriver som biologiskt betingad, då författarna pekar på de störningar som kan uppstå om barnet inte bekräftas med kärlek och omsorg. Resultatet pekar på det som författarna nämner att barnets anknytning tenderar att formas utifrån en problematisk grund om barnet saknar en uppfattning över vad anknytning är. Förskollärare i resultatet hänvisar till de störningar som kan uppstå under anknytningsprocessen och den brist på trygghet barnets störningar kan bidra till. Det betyder att även de deltagande förskollärarna i studien observerat att barnets anknytning till vårdnadshavarna är grunden för barnets utveckling. Resultatet visar vidare att de deltagande förskollärarna kan känna en frustration över att inte kunna påverka barnets anknytningsskapande till vårdnadshavarna. Frustrationen blir särskilt stark när det observerats att den tidiga anknytningen, eller bristen på
anknytning, även påverkar barnets anknytning till personalen i förskolan. Broberg m.fl. (2012) lyfter att barnet tyvärr inte kan påverka den tidiga anknytningen. Författarna menar att barnets anknytning till en nära vuxen tidigt i livet är påtvingad i den bemärkelsen att barnet är beroende av anknytning för överlevnad. Det kan leda till svårigheter för barnet om vårdnadshavaren känner sig påtvingad att omhänderta barnet och inte bidrar med en ömsesidighet till anknytningen.
5.2 Förskollärarens strategier för anknytning
Resultatet visar att vid inskolningen aktualiseras barnets behov av en sekundär omsorgsperson då den primära omsorgspersonen inte längre finns till hands. Det synliggör det sökandet efter trygghet och omsorg som Broberg (2000) förklarar är kännetecknande för yngre barn. Det tidiga biologiska band Bowlby (2010) nämner att barnet skapar med sin vårdnadshavare, kräver tid att skapa. Barnet skapar därför sällan en anknytning till personal på den djupa nivå som barnet vanligtvis skapat till sin vårdnadshavare. Broberg m.fl. (2012) menar vidare att förskolläraren ständigt hamnar på en andra plats hos barnet. Det indikerar dock inte att andra platsen på något sätt är osäker eller instabil, andra platsen har bara en annan betydelse för barnet i den hierarkiska ordningen. Resultatet visar att det inte bör uppstå prestige eller hierarki mellan de vuxna som är verksamma inom förskolan, utan de vuxna behöver anpassa sig till barnets val av anknytningsperson. I det här avseendet blir dock resultatet delvis motsägelsefullt, då de vuxna visserligen vill att barnet skapar en god anknytning till en sekundär omsorgsperson men samtidigt vill de att barnet ska knyta an till alla i arbetslaget i samma omfattning utifall någon blir sjuk. Det innebär att de vill att barnet ska knyta an till all personal och det kan dock bli problematiskt. Barnet kommer även vid anknytning till all personal placera personerna i en hierarkisk ordning. Det bidrar till att barnet får det svårt när personen som barnet har högst i hierarkin är närvarande men upptagen med andra arbetsuppgifter. Barnet kan då ha svårt att acceptera personen som står lägre ner i hierarkin. Resultatet visar därmed att i praktiken kan en av anknytningsteorins grunder, anknytningshierarkin, oavsiktligt förminskas. Broberg m.fl. (2012) menar att en hierarkisk ordning skapas av barnet oavsett antalet anknytningspersoner. De menar att de vuxnas bemötande avgör var i hierarkin barnet placerar dem. Ändamålet för anknytningen blir därför avgörande för hur barnet ser på den vuxnes möjligheter att skapa trygghet och ge omsorg.
Resultatet visar att förskolepersonalen använder sig av olika strategier eller förhållningssätt i mötet med barnet; avvaktande, lyhört eller medforskande. Ett avvaktande förhållningssätt kan dock bli problematiskt om även barnet agerar avvaktande och inlyssnande. I resultatet framkommer det inte hur förskollärare förhåller sig i en situation där det inte är passande att förskolläraren förhåller sig avvaktande. De olika strategierna kan utifrån anknytningsteorin betraktas som att förskollärare tenderar att låta barnet ta ansvar för anknytningens progression. Broberg (2000) beskriver att personalens strategier bör vara utformade utifrån barnets biologiska behov. Det innebär att barnet automatiskt vill skapa anknytning till någon, men hur förskolläraren förhåller sig till det behöver variera utifrån barnets agerande
och behov. I resultatet framkommer det även att förskollärare använder sig av ett gemensamt förhållningssätt för att barnet ska känna sig välkommet. Ett gott välkomnande anses vara när barnet möts av glädje. Det goda välkomnandet återknyter till Brandtzægs m.fl. (2016) tanke att personalen bör möta barnet på ett emotionellt plan utöver dess omvårdnadsbehov. Om exempelvis barnet känner glädje över att vara på förskolan behöver personalen bekräfta den glädjen, då anknytningen mellan barnet och personalen behöver vara ömsesidig. Det återkopplar till anknytningsteorin utifrån det Broberg m.fl. (2012) beskriver, att anknytning är beroende av samspel mellan två parter.
I resultatet synliggjordes även en strävan att varje barn ska våga vara sig självt. Det ska finnas någon som bemöter barnet och ger barnet möjlighet att visa och uttrycka sina känslor. Resultatet visar att om barnet använder sin dagliga energi till att oroa sig, blir det problematiskt för barnet att utveckla nya färdigheter och kunskaper. Barnets oro kan återkopplas till det Sommer (2005) påvisar, att anknytningen varierar beroende på barnets inre känslor. Det bidrar till att barnets behov av anknytning kan komma till uttryck på ett diffust sätt, då barnets biologiska natur söker sig till att skapa anknytning men barnets inre känslor kan agera utifrån ett annat behov. Barnets biologiska natur och inre känslor behöver skapa en helhet då det har betydelse för barnets möjligheter att utvecklas. Resultatet synliggör att barnets inre känslor påverkar inlärningsprocessen, vilket relaterar till det Brandtzæg m.fl. (2016) påvisar att anknytningen mellan vuxen och barn behöver utvecklas på en djupare nivå. Om personalen ger barnet möjlighet att skapa anknytning på en djupare nivå kan det ha en positiv inverkan på barnets inlärningsprocess. Förskollärare kan öppna upp för en djupare relation genom att ge barnet stöttning i svåra situationer, såsom när barnet behöver stöd i att tolka lekkoder eller i den emotionella och sociala utvecklingen.
5.3 Otrygg och trygg anknytning
Resultatet visar att förskollärare uppfattar att de kan se på barnets beteende om det har erfarenhet av en trygg eller otrygg anknytning innan de börjar på förskolan. De återkopplar till det Bowlby (2010) kallar för anknytningsmönster. De olika mönster och anknytningsbeteenden barnet utvecklar påverkar utformningen av barnets senare anknytningar. Anknytningsbeteendet kan betraktas i relation till förskollärares strategier vid inskolningen då de kan förhålla sig avvaktande, lyhört eller medforskande. Förskolläraren behöver därför anpassa sitt förhållningssätt eller strategier till de anknytningsmönster barnet utvecklat. Resultatet visar även, i enlighet med Broberg m.fl. (2012), att det krävs tid för att kunna erbjuda barnet stöttning och hjälp. Förskolläraren uppfattar att vid tillfällen som barnet fått tid har det gett positiva effekter på barnets utveckling. Tid kan utses vara avgörande i situationer då barnet har erfarenhet av en otrygg anknytning. Den otrygga anknytningen kan påverka anknytningen mellan barnet och förskolläraren, samt mellan barnet och andra barn i barngruppen.
