Högskolestudenters emotionella intelligens
relaterat till anknytningsmönster
Therese Sjöblom
C-uppsats i psykologi, HT 2020 Kurskod: PSA122
Handledare: Jacek Hochwälder Examinator: Per Lindström
Akademin för hälsa, vård och välfärd Avdelningen för psykologi
Högskolestudenters emotionella intelligens relaterat till
an-knytningsmönster
Therese Sjöblom
Emotionell intelligens innefattar att kunna förstå sina egna och andra känslor och kunna uttrycka dom. Personer med trygg anknytning har lärt sig att hantera och förstå sina känslor, medan personer med otrygg anknytning kan ha svårt att förstå sina känslor fullständigt. Syftet med studien var att undersöka hur ålder och anknyt-ningsmönster relaterar på emotionell intelligens. Det undersöktes med Trait emot-ional intelligence Quesionnaire Short Form (TEIQue-SF) och Attachment Style Questionnaire (ASQ). Datamaterialet analyserades med hjälp av fyra tvåvägs ANOVA för oberoende mätningar 2(åldersgrupper) x 3(anknytningsgrupper) med de fyra EI-dimensionerna (välmående, självkontroll, emotionalitet och social kom-petens). Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan åldersgrup-perna när det gällande social kompetens. Det visade även en signifikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg anknytning gällande EI-dimensionen välmå-ende. I framtiden vore det intressant att studera om de med otrygg anknytning kan öka sin emotionella intelligens genom att ändra sin inre arbetsmodell.
Keywords: attachment pattern, emotional intelligence
Inledning
Enligt Adamczyk (2017) påverkar den emotionella kontakten man har i sociala relationer det subjektiva välbefinnandet hos människor. Det är viktigt att befinna sig i relationer där känslor kan uttryckas och man kan känna sig förstådd. Känslor fungerar nämligen som en vägvisare och talar intuitivt om vem som man kan anförtro sig till (Goleman, 1995).
Beteenden grundar sig i de känslor som upplevs i kroppen. Att kunna förstå vad känslorna för-medlar och hur de bör hanteras är därför viktigt. Det går däremot inte alltid att lita på sina känslor. För att kunna lita på sina känslor behöver de samverka med rationellt tänkande. Att låta känslorna eller det rationella tänkandet ta över och styra helt är inte fördelaktigt. Det krävs en balans mellan känslor och rationellt tänkande för att uppnå maximal emotionell intelligens (Goleman, 1995). Känslor förmedlar även information om våra sociala relationer. När vi tänker på personer uppstår känslor som hjälper oss att bestämma vad vi tycker om personen. Minnen från barndomen kan vara känsloladdade och förmedlar information om hur vi bör bete oss uti-från det sätt vi lärt oss i barndomen. Känslor som uppstår när vi tänker på vår barndom, om det känns positiva och vi känner oss glada och lyckliga, eller om de är negativa och vi känner oss ledsna och nedstämda finns kvar i minnet och påverkar oss i vårt agerande i vardagen (Mayer, Caruso, & Salovey, 1999).
Emotionell intelligens
Emotionell intelligens (EI) var relativt okänt tills Goleman (1995) skrev en bok i ämnet. Han beskriver att emotionell intelligens innefattar att vara närvarande och uppmärksam på sina
känslor i stunden. Det leder till självinsikt och självkännedom då känslor fungerar som vägvi-sare. Känslor och förnuftet behöver samarbeta för att kunna ta beslut som är gynnsamma i läng-den. Det är också av vikt att kunna hantera känslorna och kunna uttrycka dessa på ett hanterbart sätt. Goleman beskriver att personer som är bra på att hantera sin känslor har lättare att komma vidare från negativa känslor, medan personer som är mindre bra på att hantera sina känslor stannar kvar längre i de negativa känslorna. Det kan i sin tur bland annat leda till depression, om inte den negativa spiralen av känslor stoppas. Emotionell intelligens innefattar också att kunna motivera sig själv, att vara ihärdig och kunna tygla sina impulser. Goleman beskriver att impulser kan ses som känslomässiga kortslutningar där förnuftet inte samarbetar med ens käns-lor. Medkänsla är ett uttryck av empati där man kan sätta sig in i och förstå andras känskäns-lor. Att kunna uppfatta andras känslor visar på empati och kan ses som en social förmåga då det inne-fattar att kunna förstå vad andras behov och önskningar är. Det underlättar i relationsskapande och bevarandet av relationer, som även det är en del av den emotionella intelligensen. Mayer et al. (1999) beskriver emotionell intelligens som en förmåga att känna igen sina känslor, förstå vad de innebär och kunna använda känslorna i en beslutsprocess. Vissa forskare menar att emot-ionell intelligens anses vara en förmåga medan andra anser det vara en egenskap (Sarrionandia & Mikoslajczak, 2019).
Mätinstrument för emotionell intelligens
Emotionell intelligens kan mätas med flera metoder. Det finns standardintelligens som kan testas på två olika sätt. Ena sättet att bedöma emotionell intelligens är att be personen att iden-tifiera känslor som uppstår när denne får se en målning eller höra/läsa en berättelse. Det andra sättet är självuppskattningsenkäter där personen uppskattar sin känslomässiga förmåga. Det finns även andra tester, så kallade blandade modeller som mäter emotionell intelligens med andra faktorer, som till exempel personlighetsegenskaper (MacCann et al., 2020; Mayer et al., 1999). Mayer et al. (1999) menar att dessa test bör vara noggranna med att skilja på begreppen som ingår i emotionell intelligens och de faktorer som tillkommer så att de inte förväxlas. De menar också att emotionell intelligens är en förmåga och inte ett beteendemönster.
MacCann et al. (2020) menar att det finns tre blandade modeller. Den mest omfattande är
Trait EI som även innefattar de två andra blandade modellerna. Trait EI mäter emotionell- och
social kompetens och personlighetsdrag. Modellen innefattar fyra dimensioner: uppfattning av sina egna och andra känslor, hur väl man kan uttrycka och kommunicera känslor på ett tydligt sätt, hantering av andras känslor och reglering av sina egna känslor.
Tidigare utförda mätningar där trait EI används visar att hög nivå av EI indikerar högre upp-levt hälsotillstånd, mindre känslighet i stressfulla situationer, samt mer interpersonella relat-ioner till vänner och kollegor jämfört med låg nivå av EI (Sarrionandia & Mikoslajczak, 2019).
När EI egenskaper tränas upp ökar dessa förmågor. Dock har trait EI fått en del kritik då modellerna anges vara ytterligare ett sätt att mäta big five personlighet. Samtidigt är forskare oense om vilka dimensioner av egenskaper som bäst mäter emotionell intelligens. TEIQue är en modell av trait EI som anses vara ett giltigt mätinstrument då egenskaper korrelerar högt med EI, samt att det mäter känslomässig uppfattning, uttryck, användningen och reglering (Sarrionandia & Mikoslajczak, 2019). Enligt Hjalmarsson och Dåderman (2020) är det svårt att separera EI och personlighetsdrag i mätinstrumentet TEIQue.
Förmåga eller egenskap?. Emotionell intelligens kan mätas som kunskap, förmåga och
egenskap. Kunskap innefattar individens förståelse för hur känslor yttrar sig och vad som är känslomässigt intelligenta beteenden. Förmåga innebär hur en tillämpar sin kunskap och hur en uttrycker känslor konstruktivt i sociala situationer. Dock är det en skillnad på att veta att man inte ska skrika och slåss när man blir arg och hur man ska agera. De flesta människor har
kunskap att identifiera en känsla på beställning, men ha kunskapen om känslor innebär inte att den används som en förmåga. På så sätt kan det vara bättre att mäta egenskap istället för för-måga. Egenskap identifieras som hur man vanligtvis bearbetar känslomässig information och hur man uttrycker sig i känslomässiga sammanhang. Forskningen är inte överens om EI är en sammansättning av förmågor eller om det kan förklaras som egenskap (Sarrionandia & Miko-slajczak, 2019). Även fast forskare är oense om ifall emotionell intelligens ska mätas som en förmåga eller egenskap är mätningar om emotionell intelligens menat att ta reda på hur indivi-den uttrycker och förstår sina känslor. Hur indiviindivi-den uttrycker sina känslor och förhåller sig till andra människor kan till viss del förstås genom anknytningsteorin.
Anknytningsteori
Anknytningsteorin grundar sig på känslomässig koppling mellan barn och dess omvårdnads-personer under uppväxten. Det vill säga föräldrar eller andra omvårdnads-personer som är i nära kontakt med barnet i dennes första levnadsår. Barn söker trygghet, tröst och skydd hos sina omvård-nadspersoner. Beroende på hur väl barns trygghetsbehov uppfylls av omvårdnadspersonerna skapas en trygg eller otrygg anknytning som påverkar personens självkänsla. Barnet förhåller sig nämligen till andra genom den inre arbetsmodell som byggs upp genom dess uppväxt (Ainsworth & Bowlby, 1991; Bowlby 1969/1982). Av Ainsworth och Bowlbys (1991) forsk-ning konstaterades det att barns interaktion med sina omvårdnadspersoner i tidig ålder är bety-dande för individens utveckling och personlighet. Enligt Bowlby (1969/1982) undersöktes bland annat vad som sker när barn separeras från sina omvårdnadspersoner under en längre tid i tidig ålder. Det visades att mer än en veckas tid från föräldrar kunde påverka barns utveckling negativt, vilket kan förklaras av evolutionära överlevnadsstrategier. Det upptäcktes olika reakt-ioner från barn vid separation och återförening med föräldrar. Reaktreakt-ionerna som uppstod var protest, förtvivlan och losskoppling. Protest visades genom att barnet kände ilska och rädsla när föräldrarna försvann, som visades genom skrik och gråt samt att barnet väntade på sina föräldrar och inte var intresserad av andra vuxna. Förtvivlan visades på så sätt att barnet blev tyst och tillbakadraget. Dessa barn blev ledsna men höll det för sig själv. Losskoppling innebär att barnet låtsas glömma bort sina föräldrar och ignorerar dem när de kom tillbaka.
Inre arbetsmodeller för trygg/otrygg anknytning
Inre arbetsmodeller grundar sig i känslomässiga erfarenheter. Dessa erfarenheter finns i det implicita minnet och är därför inget man alltid är medveten om. Det byggs upp olika arbetsmo-deller utifrån olika anknytningspersoner som finns i ens omgivning som liten. Barn förhåller sig till de reaktioner de får från omvårdnadspersoner när de utforskar omvärlden. Reaktionerna blir som en riktlinje till om beteendet är accepterat eller inte samt hur de ska förhålla sig till andra, och till sina känslor. Om föräldrar bekräftar och ger stöd till barnets känslor blir anknyt-ningen trygg. På så sätt lär sig barn vilka känslor och beteenden som är accepterade (Bowlby, 1969/1982; Broberg, Risholm-Mothander, & Granqvist, 2020). Ens förhållningssätt till andra människor går att ändra, men när man har vissa känslomässiga erfarenheter det blir svårt att föreställa sig att det skulle kunna fungera på ett annat sätt. Dock modifieras de inre arbetsmo-dellerna efter människor som kommer nära en genom hela livet (Hazan & Shaver, 1987).
Vid tonåren omges man av jämnåriga personer och anknytningen vidgas. Det blir viktigt att kunna anpassa sig och förhålla sig till jämnåriga. De med trygg anknytning känner sig lugna vid att omvårdnadspersonerna kommer finnas där om de behöver dom. Autonomi och själv-ständighet till att våga utforska är viktigt för dessa personer. Autonomin hjälper till att reglera
deras känslor och känslan av att kunna klara sig själv införlivas delvis in i personligheten. De med otrygg anknytning känner sig osäkra och upplever att de inte har någon att vända sig till. De är mindre självständiga, upplever negativa känslor och tror inte att deras föräldrar vill eller kan hjälpa dem att hantera denna känsloreglering. Det kan leda till konflikter och ett avvikande beteende. Dock är det möjligt att förhindra det om föräldrar kan agera som en trygg anknytning. Dock kan föräldrar som själva har en otrygg anknytning ha svårt att förstå sin tonåring (Broberg et al., 2020). Den anknytning man bär med sig från barndomen följer med även i vuxenlivet och påverkar hur man fungerar i relationer till andra.
I en studie där syftet var att ta reda på om de anknytningsmönster man får när man är barn präglar individen även som vuxen visade att 72% fortfarande hade samma anknytningsmönster som vuxen (Marks, Horrocks, & Schutte, 2016).
Anknytningen i parrelationer i vuxen ålder liknar principerna som i anknytningen i barn-domen. I början av relationen är närhet viktigt för att känna sig trygg. Skillnaden är att båda i relationen behöver dela tillit med varandra för att en trygghet i relationen ska skapas (Hazan & Shaver, 1987). Det tar det två år innan anknytningsrelationen och den inre arbetsmodellen eta-blerats. Det gör att separation innan inte är lika påfrestande som relationer som varar längre (Broberg et al., 2020). Personer med olika typer av anknytningsmönster agerar olika i relation till andra (Mark et al., 2016).
Trygg anknytning. En person med trygg anknytning upplever trygghet i sig själv och i
relation till andra. De är bekväma i intima relationer och är inte rädda för att bli övergivna (Broberg et al., 2020).
Otrygg undvikande anknytning. En otrygg undvikande anknytning kännetecknas genom
en rädsla för att vara beroende av andra människor. De har svårt att gå in i intima relationer. Personer med denna anknytning har ett stort behov av att känna autonomi och har svårt att släppa på sin kontroll. De föredrar att vara ensamma eftersom de tycker det är svårt att uttrycka och känna känslor. De stänger hellre av sina känslor eftersom de har ett inlärt beteende att det är dåligt att visa sina känslor (Mark et al., 2016).
Otrygg ambivalent anknytning. Med denna anknytning kännetecknas en rädsla för att bli
övergiven. Det kan ge uttryck i att personen har ett stort kontinuerligt bekräftelsebehov. Perso-ner med denna anknytning är rädda för att vara ensamma och upplever oro när det inte går att få tag på människor med detsamma. De besitter mycket känslor men har svårt att hantera dem. De kan bli väldig bekräftelsesökande av sin partner i romantiska relationer och oroar sig för att de ska bli lämnade (Mark et al., 2016).
Kopplingen mellan emotionell intelligens och anknytningsmönster
Mark et al. (2016) menar att det finns en koppling mellan anknytningsmönster och emotionell intelligens. Högre EI förknippas med mer öppenhet, positiva erfarenheter av sociala relationer, bättre social kompetens och mindre negativa beteenden som exempelvis våld och missbruks-problematik. Sarrionandia och Mikoslajczak (2019) menar att personer med hög EI kan identi-fiera både sina egna och andras känslor och uttrycka dom på ett anpassat sätt. De är även bra på att reglera sina känslor i de sammanhang där det är fördelaktigt. Enligt Mark et al. (2016) finns det ett positivt samband mellan trygg anknytning och EI och ett negativt samband mellan otrygg anknytning och EI. Dock skiljer inte denna forskning mellan de två otrygga anknytning-arna. Dimitrijevic, Marjanovic och Dimitrijevic (2020) kom fram till att högre emotionell in-telligens kan kopplas till trygg anknytning. Individer med otrygg undvikande anknytning hade högre poäng i EI som förmåga än egenskap. De med otrygg ambivalent anknytning hade lägre EI än de med otrygg undvikande anknytning. Det förklaras genom att ambivalent anknytning tycks störa känslomässig information mer än att undvika intima relationer.
Det finns som beskrivet flera fördelar med hög nivå av EI. Dels ökar det hälsa och välbefin-nandet. Det är även en viktig färdighet att utveckla för studenter inför framtida arbete. Personer med hög EI presterar bättre på arbetsplatsen (MacCann et al., 2020). I en studie av Sarrionandia, Ramos-Diaz och Fernandez-Lasarte (2018) framkom det att de med hög EI har en förebyggande motståndskraft i hotfulla och stressiga situationer. I en studie av Arrivillaga, Rey och Extre-mera (2020) påvisades emotionell intelligens vara en skyddsfaktor mot problematiskt använ-dande av teknik som smartphones och internet. Studien visade att de med lägre nivå av emot-ionell intelligens hanterade teknik sämre, hade högre självmordsrisk vid teknikanvändande och svårare att hantera sina impulser vid teknikanvändandet jämfört med de som hade en högre grad av emotionell intelligens. Den emotionella intelligensen tycks kunna förbättras genom bland annat mindfullnesträning. Det visar en studie av Nadler, Carswell och Minda (2020) där delta-garna med enbart 8 veckors mindfulness-program upplevde flera fördelar som ökat välbefin-nande, högre motståndskraft mot stress och högre självupplevd emotionell intelligens. Enligt Derksen, Kramer och Katzko (2002) ökar den emotionella intelligensen med åldern. Den är som högst vid 35-44 år och sjunker sedan neråt igen när åldern ökar.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska högskolestudenters emotionella intelli-gens relaterar till åldersskillnader och de tre anknytningsmönstren (trygg anknytning, otrygg undvikande anknytning och otrygg ambivalent anknytning). Detta för att försöka belysa hur anknytningsmönster kan ha för påverkan på emotionell intelligens hos högskolestudenter. Ti-digare studier med emotionell intelligens har genomförts på studenter, men inte i relation till anknytningsmönster. Resultatet är tänk att bidra med förståelse för den emotionella intelligen-sens betydelse i relation till anknytning.
Frågeställningar:
(1) Finns det skillnader mellan yngre och äldre i fråga om emotionell intelligens?
(2) Finns det en skillnad i emotionell intelligens mellan individer med olika anknytnings-mönster?
(3) Finns det interaktion mellan ålder och anknytningsmönster på emotionell intelligens?
Metod
Deltagare
Deltagarna i studien var högskolestudenter som studerar på campus och på distans. Urvalet av studenter gjordes genom ett tillgänglighets- och snöbollsurval. Det finns ingen uppgift om hur många som hade möjlighet att besvara enkäten. Totalt var det 87 som besvarade enkäten. Den yngsta deltagaren var 20 och den äldsta var 56 år, medelåldern var 34.16 år och standardavvi-kelsen var 9.77. Könsfördelningen var 8 män och 79 kvinnor. 20 av deltagarna var singlar (23%), 16 har pojkvän/flickvän/särbo (18.4%) och 51 var sambo/gifta (58.6%). Fördelningen av åldersgrupperna och tre olika anknytningarna var:
Yngre. (20-34 år) Gruppen var total 46. Fördelat på 43 kvinnor och 3 män. 13 var singlar,
11 var pojkvän/flickvän/särbo och 22 var sambo/gifta.
Äldre. (35-56 år) Gruppen består av 41 deltagare, där 36 var kvinnor och 5 var män. 7 var
Otrygg undvikande anknytning. Gruppen består av 34 deltagare. 31 av de var kvinnor och
3 var män. 15 personer var yngre och 19 personer var äldre. Totalt var det 6 singlar, 7 som var pojkvän/flickvän/särbo och 21 var sambo/gifta.
Trygg anknytning. Gruppen består av 28 deltagare. 26 kvinnor och 2 män. 13 personer
var yngre och 15 personer var äldre. 6 var singlar, 4 var pojkvän/flickvän/särbo och 18 var sambo/gift.
Otrygg ambivalent anknytning. Gruppen består av 25 deltagare. 22 kvinnor och 3 män.
18 personer var yngre och 7 var äldre. 8 var singlar, 5 var pojkvän/flickvän/särbo och 12 var sambo/gift.
Material
Enkäten innefattade 73 påstående bestående av tre delar. I den första delen frågades det efter demografiska frågor om ålder, kön och relationsstatus. Den andra och tredje delen bestod av etablerade mätinstrument.
Attachment Style Questionnaire (ASQ). Det är ett mätinstrument för anknytning
ursprungli-gen utvecklat av Feeney, Noller och Hanrahan (1994), som Tengström, Håkansson och Ar-melius (1997) översatt till svenska. ASQ består av 40 påståenden med svarsalternativen 1 (Full-ständigt oense), 2 (Ganska oense), 3 (Lite oense), 4 (Instämmer lite), 5 (Instämmer ganska mycket) och 6(instämmer fullständigt). Exempel på påståenden är ” Jag har blandade känslor inför närhet till andra”, ”Jag tycker att det är lätt att lita på andra”. Tre påståenden kodades omvänt. Medelvärdesindex beräknandes på fem dimensionerna av anknytning. Därefter beräk-nandes Cronbach’s alpha på dimensionerna distans (.872), sakorientering (.685), tillit (.825),
bifallsbehov (.855) och relationsfixering (.741). Varje enskild individs medelvärdesindex av
dimensionerna jämfördes med en anknytningsprofil för referenspopulation (se Tengström et al., 1997) för att analysera vilken anknytningsstil som var representerande för individen. Den di-mension där deltagare var dominerande avgjorde vilken anknytning denne tillhörde. Dimens-ionerna distans och sakorientering tillhör den otrygg undvikande anknytningen. Värden som var betydligt högre på dessa dimensioner jämfört med övriga dimensioner tilldelades gruppen ”otrygg undvikande”. För att tilldelas som trygg anknytning behövde dimension tillit vara hög och de andra dimensionerna vara under medelvärde på de övriga dimensionerna. Dimension-erna bifallsbehov och relationsfixering tillhörde otrygg ambivalent anknytning. I vissa fall var fler värden höga och då tilldelades personen den ambivalenta anknytningen. En ny variabel ”anknytning” skapades där deltagarna tilldelades varsin grupp ”trygg”, ”otrygg undvikande”, ”otrygg ambivalent”.
Trait Emotional Intelligence Questionnaire- Short Form (TEIQue-SF). TEIQue-SF är ett
mätinstrument av Petrides (2009) som översatts till svenska av Dåderman, Grankvist, Ingel-gård, Ronthy och Hellström (2019). Enkäten består av 30 påståenden som mäter emotionell intelligens som personlighetsdrag. Svarsalternativen består av en Likertskala där 1 = ” Håller inte alls med ” och 7 = ” Håller helt med ”. Exempel på påstående är ”Jag har inga problem med att sätta ord på vad jag känner”. 15 påståenden kodades omvänt. Medelvärdesindex beräknades på de fyra dimensioner som har Cronbach’s alpha: välmående (.814), självkontroll (.606),
emot-ionalitet (.579) och social kompetens (.676). Samtliga påståenden har tillsammans Cronbach’s
alpha (.866). De fyra dimensionerna av emotionell intelligens har ett signifikant positivt sam-band sinsemellan (.24-.50).
Lärare på campus tillfrågades via mejl att dela enkäten till studenter via sin läroplattform. En-käten delades också ut via studentmejl till en distanskurs, där deltagande studenter delade vidare enkäten till andra kurskamrater i andra kurser. Därav är det omöjligt att beräkna det externa bortfallet i studien. Enkäten var utformad via Google forms och beräknades ta ca 15 minuter att besvara. Deltagarna fick information om de fyra etiska forskningsprinciperna via ett informat-ionsbrev som fanns på startsidan innan de kom vidare till enkäten. I informatinformat-ionsbrevet besk-revs studiens syfte, att ta reda på sambandet mellan förhållningssätt till andra människor och känslomässig förmåga (information). Det fanns information om att deras medverkan var frivil-lig (samtycke) och att svaren var anonyma (konfidentialitet) samt att de enbart var till denna uppsats svaren skulle användas (nyttjande) (Vetenskapsrådet, 2017). Deltagarna fick ingen er-sättning för sin medverkan.
Statistiska analyser
Svaren från enkäten fördes in i ett Exceldokument och kodades om för att sedan överföras in i IBM SPSS Statistics 24. Det förekom 3 interna bortfall på frågan om ålder. 1 deltagare svarade inte på frågan om relationsstatus. På 24 frågor fanns det dubbla svar, var av 6 av dessa frågor var det minst 2 och högst 4 deltagare som svarade dubblade svar. På 2 frågor i enkäten saknades det svar helt av 2 olika deltagare. Påståenden med dubbla svar ersattes med medelvärdet för det dubbla svaret. På de frågor som det inte fanns något svar ersattes bortfallet med medelvärdet för den enskilda frågan. Ålder delades i åldersgrupperna, yngre 20-34 och äldre 35-56 för att kunna användas i analysen. Median spliten var 34.
Studiens syfte var att undersöka om svenska högskolestudenters emotionella intelligens relaterar till åldersskillnader och de tre anknytningsteorierna (trygg anknytning, otrygg undvi-kande anknytning och otrygg ambivalent anknytning). Det analyserades genom fyra tvåvägs ANOVA för oberoende mätningar. Den ena oberoende variabeln består av åldersklasserna yngre och äldre. Den andra oberoende variabeln är anknytningsmönster: trygg, otrygg undvi-kande och otrygg ambivalent. Den beroende variabeln är de fyra EI-dimensionerna: välmående, självkontroll, emotionalitet och social kompetens.
Resultat
Det fanns ingen skillnad mellan åldersgrupperna när det gällde välmående (F 1, 81 = 0.059, p = .809). Däremot fanns det en skillnad mellan anknytningsmönster gällande välmående. (F 2,81 = 11.378, p < .001). Enligt ett post-hoc test enligt LSD-metoden på 5 % signifikansnivå fanns det en signifikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg anknytning (p < .001). De med trygg anknytning hade högre välmående jämfört med de med en otrygg anknytning. Testet vi-sade ingen signifikant skillnad mellan de två otrygga anknytningarna (p = .069). Det fanns ingen interaktion mellan ålder och anknytning på välmående (F 2,81 = 1.915, p = .154). I Tabell 1 redovisas medelvärden och standardavvikelser för män och kvinnor och de tre anknytnings-mönstren på EI-dimensionen välmående.
Tabell 1
Medelvärden och standardavvikelser (i parentes) för EI dimension välmående
Trygg (n = 28) Otrygg undvi-kande (n = 34) Otrygg ambiva-lent (n = 25) Totalt (n = 87) Yngre 6.36 5.72 4.96 5.61
(n = 46) (0.52) (0.63) (0.97) (0.94) Äldre (n = 41) 6.23 (0.60) 5.37 (1.02) 5.52 (1.13) 5.73 (0.98) Totalt (n = 87) 6.32 (0.55) 5.52 (0.87) 5.12 (1.02) 5.66 (0.96)
Det fanns ingen skillnad i självkontroll mellan åldersgrupperna (F 1,81 = 0.161, p = .690). Re-sultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan anknytningsmönster gällande själv-kontroll (F 2,81 = 6.211, p = .003). Ett post-hoc test enligt LSD-metoden på 5 % signifikansnivå visade att det fanns en signifikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg ambivalent an-knytning (p < .001). De med trygg anan-knytning hade högre självkontroll än de med otrygg am-bivalent anknytning. De med otrygg undvikande anknytning hade även signifikant högre själv-kontroll än otryggt ambivalent anknytningsmönster (p = .026). Däremot fanns det ingen signi-fikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg undvikande anknytning (p = .148). Det fanns ingen interaktionseffekt (F 2,81 = 0.171, p = .844). I Tabell 2 redovisas medelvärden och standardavvikelser för män och kvinnor och de tre anknytningsmönstren på EI-dimensionen självkontroll.
Tabell 2
Medelvärden och standardavvikelser (i parentes) för EI dimension självkontroll
Trygg (n = 28) Otrygg undvi-kande (n = 34) Otrygg ambiva-lent (n = 25) Totalt (n = 87) Yngre (n = 46) 5.19 (0.60) 4.95 (0.98) 4.48 (0.94) 4.84 (0.91) Äldre (n = 41) 5.25 (0.61) 4.89 (0.95) 4.26 (0.45) 4.91 (0.83) Totalt (n = 87) 5.23 (0.60) 4.92 (0.95) 4.42 (0.83) 4.87 (0.87)
Resultatet visade att det inte fanns någon skillnad mellan åldersgrupperna gällande emot-ionalitet (F 1,81 = 1.677, p = .199). Dock visade det en signifikant skillnad mellan anknytnings-mönster gällande emotionalitet (F 2,81 = 5.548, p = .006). Ett post-hoc test enligt LSD-metoden på 5 % signifikansnivå visade att de med trygg anknytning hade högre emotionalitet än de med undvikande anknytning (p = .001). Däremot fanns det ingen signifikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg ambivalent anknytning (p = .060) eller mellan de två otrygga anknyt-ningarna (p = .228). Det fanns ingen interaktionseffekt (F 2,81 = 0.653, p = .523). I Tabell 3 redovisas medelvärden och standardavvikelser för män och kvinnor och på de tre anknytnings-mönstren på EI-dimensionen emotionalitet.
Tabell 3
Medelvärden och standardavvikelser (i parentes) för EI dimension emotionalitet
Trygg (n = 28) Otrygg undvi-kande Otrygg ambiva-lent Totalt (n = 87)
(n = 34) (n = 25) Yngre (n = 46) 5.88 (0.59) 5.28 (0.71) 5.42 (0.79) 5.50 (0.74) Äldre (n = 41) 5.94 (0.41) 5.36 (0.84) 5.89 (0.60) 5.89 (0.72) Totalt (n = 87) 5.91 (0.49) 5.32 (0.78) 5.55 (0.76) 5.58 (0.73)
Det fanns en signifikant skillnad mellan åldersgrupperna gällande social kompetens (F1,81 = 4.691, p =.033). De som var äldre hade högre social kompetens än de som var yngre (p = .033). Det fanns även en signifikant skillnad mellan anknytningsgrupperna gällande social kompetens
(F2,81 = 10.131, p < .001). Ett post-hoc test enligt LSD-metoden på 5 % signifikansnivå visade
att samtliga skillnader är signifikanta. De med trygg anknytning hade högre social kompetens än de med otrygg undvikande anknytning (p = .002). De med otrygg undvikande hade högre social kompetens än otrygg ambivalent anknytning (p = .023). De med trygg anknytning hade högre social kompetens än de med otrygg ambivalent anknytning (p < .001).Det fanns ingen signifikant interaktionseffekt (F2,81 = 0.411, p = .664). I Tabell 4 redovisas medelvärden och standardavvikelser för män och kvinnor och de tre anknytningsmönstren på EI-dimensionen social kompetens.
Tabell 4
Medelvärden och standardavvikelser (i parentes) för EI dimension social kompetens
Trygg (n = 28) Otrygg undvi-kande (n = 34) Otrygg ambiva-lent (n = 25) Totalt (n = 87) Yngre (n = 46) 5.09 (0.92) 4.58 (0.96) 4.03 (0.70) 4.51 (0.94) Äldre (n = 41) 5.57 (0.51) 4.75 (0.84) 4.57 (0.98) 5.02 (0.86) Totalt (n = 87) 5.34 (0.76) 4.68 (0.88) 4.18 (0.81) 4.75 (0.93)
Diskussion
Studiens syfte var att undersöka om det finns skillnader mellan yngre och äldre samt mellan de tre anknytningsmönstren gällande de fyra EI-dimensionerna. Syftet besvarades genom tre frå-geställningar. Resultatet visade att det fanns en skillnad gällande ålder och EI-dimensionen social kompetens, där äldre uppskattades högre social kompetens än de yngre. Det fanns även skillnader mellan anknytningsmönster och samtliga EI-dimensionerna. De med trygg anknyt-ning hade högre välbefinnande än båda de otrygga anknytanknyt-ningarna. De med trygg anknytanknyt-ning hade högre självkontroll än de med otrygg ambivalent anknytning, och de med otrygg undvi-kande hade högre självkontroll än de med otrygg ambivalent anknytning. Däremot fanns det
ingen signifikant skillnad mellan trygg anknytning och otrygg undvikande anknytning. De med en trygg anknytning hade högre emotionalitet än de med otrygg undvikande anknytning. Det fanns skillnader mellan samtliga anknytningsmönster och social kompetens. Individer med trygg anknytning hade högst social kompetens och individer med otrygg ambivalent anknytning visade sig ha lägst social kompetens. Dock påvisades ingen interaktionseffekt mellan ålder och anknytningsmönster gällande de fyra dimensionerna av emotionell intelligens.
Frågeställning 1, om det finns skillnader mellan yngre och äldre i fråga om emotionell
intelligens gav enbart en signifikant skillnad på dimensionen social kompetens. Där hade äldre självskattat en högre grad av social kompetens än den yngre åldersgruppen. En möjlig förklar-ning kan vara att tekniken utvecklas allt mer, och att yngre är uppväxta med internet och smartphones vilket kan minska den sociala kontakten när man lever bakom skärmar. Enligt Arrivillaga et al. (2020) är en högre grad av emotionell intelligens en skyddsfaktor mot proble-matisk teknikanvändande hos ungdomar. Enligt Derksen et al. (2002) är den emotionella intel-ligensen som högst vid 35-44 år, vilket skulle kunna vara en rimlig förklarning till varför de i den äldre åldersgruppen visade en högre grad av social kompetens än den yngre åldersgruppen.
Frågeställning 2, om det finns skillnader i emotionell intelligens mellan individer med
olika anknytningsmönster visade resultatet att de med trygg anknytning har högre emotionell intelligens än de två otrygga anknytningarna på dimensionen välmående. Det innebär att de med trygg anknytning upplevs ha bättre välmående än de med otryggt anknytningsmönster. Detta är inte förvånande eftersom tidigare studier visar på samma resultat (Dimitrijevic et al., 2018; Mark et al.,2016). Enligt Goleman (1995) har personer med hög grad av emotionell in-telligens lätt att skaka av sig negativa känslor och känna glädje och optimism och har god själv-känsla, därför är det inte avvikande att de med trygg anknytning har en högre grad på denna dimension. Det kunde inte påvisas någon skillnad mellan otrygg undvikande anknytning och otrygg ambivalent anknytning på dimensionen välmående.
De med trygg anknytning har också högre självkontroll än de med otrygg ambivalent anknytning. Det innebär att de med trygg anknytning kan hantera sina känslor, sin impulsivitet och stress i högre grad än de med otrygg ambivalent anknytning. Sarrionandia et al. (2018) betonar att emotionell intelligens är en skyddsfaktor mot stress. De med otrygg undvikande anknytning visade sig ha högre grad av självkontroll än de med otrygg ambivalent anknytning. Som Goleman (1995) beskriver är balansen mellan rationellt tänkande och känslor viktigt för den emotionella intelligensen. Något som de med otrygg ambivalent anknytning hanterar sämre än de andra anknytningsmönstren (Mark et al., 2016). Det kan tänkas vara en förklarning till resultatet. I studien av Dimitrijevic et al. (2018) visade resultatet likande, att de med otrygg undvikande anknytning har högre EI än de med otrygg ambivalent anknytning. Detta förklara-des genom att de med otrygg ambivalent anknytning hanterar känsloreglering sämre. Det fanns inga skillnader mellan otrygg undvikande anknytning och trygg anknytning gällande emotionell intelligens.
De med trygg anknytning har högre emotionalitet än de med otrygg undvikande anknyt-ning. De kan tolkas som att de med trygg anknytning kan förstå sina egna och andras känslor, uttrycka och använda dessa tolkningar på ett fördelaktigt sätt, samt lättare att skapa och upp-rätthålla relationer (Goleman, 1995). De med otrygg undvikande anknytning har svårare att förstå och uttrycka sina känslor till andra, vilket kan göra det svårare att skapa och upprätthålla djupare relationer till andra (Mark et al., 2016). Det fanns inga signifikanta skillnader mellan trygg anknytning och otrygg ambivalent, eller mellan de två otrygga anknytningarna.
Dimensionen social kompetens visade att de med trygg anknytning har högst grad av social kompetens och de med otrygg ambivalent anknytning har lägst grad av social kompetens. De med högre social kompetens har bättre självmedvetenhet, är bra på att lyssna och kommu-nicera med andra personer. En förklarning kan vara att de med otrygg undvikande anknytning har kunskapen om balansen mellan känslor och rationellt tänkande mer än ambivalenta, men
att de har svårt att uttrycka det (Dimitrijevic et al., 2018). De ambivalenta är intensivare och har svårare för ytligheter jämfört med de med undvikande anknytning. Det kan tänkas att de med otrygg undvikande anknytning upplever att det är befriande att inte behöva ha djupa ioner med andra och därför kan hantera det bättre, medan de ambivalenta vill ha djupare relat-ioner och tycker att små-prat är ytligt och svårt att hantera (Mark et al., 2016).
Frågeställning 3, om det finns interaktion mellan ålder, anknytningsmönster på
emotion-ell intemotion-elligens visade inget signifikant resultat. Det kan tänkas bero på att varken anknytnings-mönster eller emotionell intelligens är åldersrelaterat. Det finns inga tydliga kopplingar att äldre tillhör en viss anknytning jämfört med yngre i denna studie, utan samtliga anknytningsgrupper hade relativt jämn fördelning på båda åldersklasserna. Enligt Broberg et al. (2020) kan ens an-knytningsmönster förändras över tid. Det kan innebära att vissa har kvar sin anknytning genom hela livet, medan andra utvecklar sin anknytning.
Både Attachment Style Questionnarie (ASQ) och Trait Emotional Intelligence Question-narie Short Form (TEIQue-SF) är etablerade mätinstrument, vilket kan anses vara en styrka med studien. Mätinstrumentet TEIQue-SF anses vara det mest pålitliga mätinstrumentet som framtagits på emotionell intelligens hittills (Sarrionandia & Mikoslajczak, 2019). Dimension-erna emotionalitet och självkontroll har ett Cronbach’s alfa lägre än 0.65, medan samtliga EI-dimensioner tillsammans har Cronbach’s alfa på 0.866. Enligt Hjalmarsson & Dåderman (2020) kan det låga Cronbach’s alfa tänkas förklaras genom att vissa index hade färre än 8 items. Di-mensionerna mäter olika delar på emotionell intelligens, därför är det inte förvånande att dessa index inte har lika stark Cronbach’s alfa som hela mätinstrumentet tillsammans. Samtliga di-mensioner av anknytning enligt mätinstrumentet ASQ hade en Cronbach’s alfa högre än 0.68.
Hot mot validiteten är bland annat det förekom flera interna bortfall. Bortfallen ersattes med medelvärdet för den specifika frågan eller medelvärdet för svaren om deltagaren svarat mer än ett svar på frågan. Med tanke på de få deltagarna och att det fanns interna bortfall som ersatts med medelvärde bör resultatet inte generaliseras till större population. Ytterligare en svaghet är att det inte gick att mäta det externa bortfallet då det inte fanns några uppgifter om hur många som hade möjlighet att besvara enkäten. Dessutom var könsfördelningen i studiens skev, vilket även det anses vara en svaghet. Det var betydligt fler kvinnliga deltagare (79) än manliga deltagare (8) och därför undersöktes inga könsskillnader då resultatet inte hade kunnat generaliserats. Istället delades deltagare in i åldersklasser yngre och äldre. Fördelningen på ål-dersklasserna yngre och äldre var relativt jämnt fördelad. Det är dock möjligt att utfallet hade varit annorlunda om fler manliga deltagare varit med. Dock är fördelningen jämnt fördelad när det gäller antalet manliga yngre (3) och manliga äldre (5).
En styrka med studien är att den är unik då det inte finns någon annan svenskt studie som mäter anknytningsmönster och emotionell intelligens och det gör att den utmärker sig.
Slutsats
Studien gav stöd för att anknytningsmönster kan relatera till emotionell intelligens. De med trygg anknytning har högre grad av emotionell intelligens på dimensionen välmående. De med trygg anknytning hade även högre grad av självkontroll än de som hade en otrygg ambivalent anknytning, och de med otrygg undvikande anknytning hade högre självkontroll än de med otrygg ambivalent anknytning. På EI-dimensionen emotionalitet hade de med trygg anknytning högre grad än de med otrygg undvikande anknytning. De med trygg anknytning visade högst grad av social kompetens medan de med otrygg ambivalent hade lägst grad av social tens. Gällande ålder och emotionell intelligens gavs enbart stöd för dimensionen social kompe-tens, där äldre hade högre grad av social kompetens än de yngre. Det fanns ingen interaktions-effekt gällande ålder, anknytning och emotionell intelligens. Genom att studera de olika
EI-dimensionerna var för sig har resultatet har bidragit till en djupare förståelse kring hur inlärda inre beteenden i barndomen kan relaterar till hur väl individer förstår och kan reglera sina käns-lor.
Något som vore intressant att studera vidare är om personer med otrygg anknytning skulle få högre grad av emotionell intelligens om de ändrade sin inre arbetsmodell. Det vill säga, om de lär om sin inre arbetsmodell mer lik en trygg anknytning, skulle de då uppleva högre grad av emotionell intelligens? Det vore också intressant att studera det omvända. Om de med otrygg anknytning tränar upp sin emotionella intelligens genom exempelvis meditation, skulle deras inre arbetsmodeller förändras då?
Referenser
Adamczyk, K. (2017). Voluntary and involuntary singlehood and young adults mental health: an investigation of mediating role of romantic loneliness. Current Psychology: Research &
Reviews, 36, 888-904. doi:10.1007/s12144-016-9478-3
Ainsworth, M., & Bowlby, J. (1991). An ethological approach to personality development.
American Psychologist, 46, 333-341. doi:10.1037/0003-066x.46.4.333
Arrivillaga, C., Rey, L., & Extremera, N. (2020). Adolescent’s problematic internet and smartphone use is related to suicide ideation: Does emotional intelligence make a difference?
Computers in Human Behavior, 110, 106375. doi:10.1016/j.chb.2020.106375
Bowlby, J. (1969/1982). Attachment and loss: vol. 1. Attachment. New York: Braziller. Bowlby, J. (1973). Attachment and loss: vol. 2: Separation: Anxiety and anger. New York:
Basic Books.
Broberg, A., Risholm-Mothander, P., & Granqvist, P. (2020). Anknytningsteori: Andra utökade
utgåvan. Stockholm: Natur & Kultur.
Derksen, J., & Kramer, I., & Katzko, M. (2002). Does a self-report measure for emotional in-telligence assess something different than general inin-telligence? Personality and Individual
Differences, 32, 37-48. doi:10.1016/S0191-8869(01)00004-6
Dimitrijevic, A. A., Marjanovic, Z. J., & Dimitrijevic, A. (2020). A further step towards un-packing the variance in trait and ability emotional intelligence: The specific contribution of attachment quality. Current Psychology: Research & Reviews, 39, 1340-1353. doi:10.1007/s12144-018-9837-3
Dåderman, A. A., Grankvist, G., Ingelgård, A., Ronthy, M., & Hellström, Å. (2019).
TEIQue-SF Swedish version. doi:1013140/RG.2.2.29527.83361
Feeney, J., Noller, P., & Hanrahan, M. (1994). Assessing adult attachment. In Sperling, M & Berman, W (Eds), Attachment in Adults, 128-151 (pp. 128-151). New York: Guilford Press. Goleman, D. (1995). Känslans intelligens: Om att utveckla vår emotionella kapacitet för ett
tryggare och mänskligare samhälle. (Översatt av Hans Du Rietz). Stockholm: Wahlström &
Widstrand.
Hazan, C., & Shaver, P. (1987). Romantic love conceptualized as an attachment proces. Journal
of Personality and Social Psychology, 52, 511-524. doi:101037/0022-3514.52.3.511
Hjalmarsson, A. K. V., & Dåderman, A. M. (2020). Relationship between emotional intelli-gence, personality, and self-perceived individual work performance: A cross-sectional study on the Swedish version of TEIQue-SF. Current psychology.
doi:10.1007/s12144-020-00753-w
MacCann, C., Jiang, Y., Brown, L. E. -R., Double, K. -S., Bucich,M., & Minbashian, A. (2020). Emotional intelligence predicts academic performance: A meta-analysis. Psychological
Marks, A.D.G., Horrocks, K. A., & Schutte, N. S. (2016). Emotional intelligence mediates the relationship between insecure attachment and subjective health outcomes. Personality and
Individual Differences, 98, 188–192. doi:10.1016/j.paid.2016.03.038
Mayer, J. D., Caruso, D. R., & Salovey, P. (1999). Emotional intelligence meets traditional standards for an intelligence. Intelligence, 27, 267-298. doi:10.1016/50160-2896(99)00016-1
Nadler, R., Carswell, J.J., & Minda, J.P. (2020). Online mindfulness training increases well-being, trait emotional intelligence, and workplace competency ratings: A randomized wait-list-controlled trail. Frontiers in Psychology, 11, 255. doi:10.3389/fpsyg.2020.00255 Petrides, K. V. (2009). Psychometric properties of the Trait Emotional Intelligence
Question-naire. In C. Stough, D. H. Saklofske, and J. D. Parker, (Eds.) Advances in the assessment of emotional intelligence (pp. 85-101). New York: Springer. doi:10.1007/978-0-387-88370-0_5
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Sarrionandia, A., & Mikolajczak, M. (2019). A meta-analysis of the possible behavioural and biological variables linking trait emotional intelligence to health. Health Psychology Review,
14, 220-244. doi:10.1080/17437199.2019.164142
Sarrionandia, A., Ramos-Diaz, E., & Fernandez-Lasarte, O. (2018). Resilience as a mediator of emotional intelligence and perceived stress: A cross-country study. Frontiers in psychology,
9, 2653. doi:10.3389/fpsyg.2018.02653
Tengström, A., Håkansson, A., & Armelius, B-H. (1997). ASQ Attachment Style Questionnaire:
Manual till den svenska versionen 1997. (2a uppl.). Umeå universitet: Institutionen för
