Unga och arbetslösa
– upplevelser av ungdomsarbetslöshet i en
bruksort
Getoar Abrashi
Magisteruppsats från Utbildningsprogrammet för Samhälls- och kulturanalys ISRN: LiU-ISV/SKA-A--08/23--SE
Linköpings universitet, Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier – ISV 601 74 Norrköping
Unga och arbetslösa
– upplevelser av ungdomsarbetslöshet i en bruksort
Getoar Abrashi
Handledare: Eva Bolander
D-uppsats år 2008
ISRN: LiU-ISV/SKA-A—08/23--SE
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier
Samhälls- och kulturanalys
2008-05-16 Språk Language _X__Svenska/Swedish ____Engelska/English Rapporttyp Report category ______AB-uppsats ______C-uppsats __X___D-uppsats ______Examensarbete ______Licentiatavhandling ______Övrig rapport ISRN LIU-ISV/SKA-A--08/23—SE Författare: Getoar Abrashi Author
Handledare: Eva Bolander URL för elektronisk version
http://www.ep.liu.se Titel
Unga och arbetslösa – upplevelser av ungdomsarbetslöshet i en bruksort Title
Young and unemployed – experience of youth unemployment in an industrial community Sammanfattning
Abstract
This thesis focuses on youth unemployment in Finspång, often referred as an industrial community. The theoretical framework of the thesis is based on social constructionism and covers theoretical discourse analysis, intersectionality and social capital. The study is based on qualitative interviews with 7 unemployed individuals between the ages of 19-24 and an interview with an employee at the employment office in the community. The main subject in this thesis is the youngsters experience with unemployment, labour, the employment office, the impacts of social capital and the labour market in the community. The analysis focuses in how the respondents discuss their experienced problems with their unemployment. My analysis shows that unemployed youngsters are willing to work but feels that they’re restrained by their age, sex and lack of adequate social network. The analysis also shows that the youngster’s expectations on the employment office possibilities to help them get a job are unfulfilled which creates a general negative view. It seems that the high expectations of help often are based on communication and/or information problems between the youngsters and the employment office.
Nyckelord
Ungdomsarbetslöshet, arbetsförmedling, socialt kapital, arbetsmarknad, bruksort, diskursteori Keywords
Jag vill först och främst tacka de informanter som har ställt upp med sin tid och sina erfarenheter. Det är genom era berättelser som denna studie har möjliggjorts. Vill också rikta ett tack till Christina och Mats på Finspångs Samordningsförbund som har varit ett stöd genom hela processen med magisteruppsatsen. Våra möten, alltid ackompanjerade med semlor eller tårta, gav ofta värdefulla insikter och ett visst sug efter mer bakverk.
Sedan vill jag också rikta ett stort tack till min handledare Eva Bolander, som har gett mig värdefulla råd och tips längs hela processen, från PM till slutdiskussion. Sist men inte minst vill jag ta tillfället i akt och tacka min familj och min sambo, som har uppmuntrat och stöttat mig under skrivandet av uppsatsen, speciellt då humöret inte varit det allra bästa.
Trevlig läsning. Getoar Abrashi Norrköping, maj 2008
INLEDNING 1
TIDIGARE FORSKNING 2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5
TEORETISK UTGÅNGSPUNKT 5 INTERSEKTIONALITET 6 SOCIALT KAPITAL 7 ANALYSVERKTYG 7 EMPIRISKT MATERIAL 8 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 9 TOLKNING AV MATERIAL OCH REFLEKTION 10
ANALYS 12
ARBETSLÖSHETENS UPPLEVELSER SAMT ARBETETS BETYDELSER 12
ARBETSFÖRMEDLINGEN 18
FINNS DET TILLRÄCKLIGT MED RESURSER? 23
SOCIALT KONTAKTNÄT 26
FINSPÅNG – ORT OCH ARBETSMARKNAD 32
FRAMTIDEN 34 SLUTDISKUSSION 37 SAMMANFATTNING 40 REFERENSLISTA 41 TRYCKTA KÄLLOR 41 INTERNET 42 I FÖRFATTARENS ÄGO 42
Inledning
Ungdomsarbetslösheten är ett omdebatterat ämne i Sverige. Frågor kring vem som egentligen har ansvar för arbetslösheten dominerar ofta, dock med varierande svar. Ligger ansvaret på samhället eller är det hos ungdomarna själva? Faktum är emellertid att möjligheterna till förvärvsarbete försämrades under 1990-talet vilket gjorde ungas etablering på arbetsmarknaden allt svårare.1 Med bland annat detta som bakgrund har Finspångs Samordningsförbund (FSF) varit intresserade att få undersökt hur det ser ut i deras ort gällande frågor kring ungdomsarbetslöshet.
Finspång är en ort i Östergötland med cirka 20000 invånare.2 Orten är uppbyggd, likt många andra svenska brukssamhällen, kring storindustrier och har en lång brukshistoria bakom sig.3 Under 1900-talet upplevde Finspång en stor expansiv period, vilket varade till mitten av 1970-talet. Allteftersom industriernas expansion avmattades märktes detta även i ortens invånarantal, som stadigt har minskat.4 Idag är det fortfarande så att en stor del av invånarna arbetar inom industrin. Statistik, från februari månad 2008, visar bland annat att arbetslösheten i Finspång för dem mellan 18-24 år var 7,0 procent, medan siffran för hela orten samtidigt låg på 2,9 procent.5 Statistiken visar också att arbetslösheten har sjunkit något i orten det senaste året. Dock ligger den genomsnittliga skillnaden för hela orten och åldersgruppen 18-24 år fortfarande på en hög nivå, vilket gör att frågor kring detta är relevanta att lyfta fram.
Bruksanda eller bruksmentalitet är begrepp som ofta förekommer när orter som Finspång beskrivs. Det som kännetecknar ett brukssamhälle och bruksandan kan sägas vara att vardagslivet kretsade kring företaget, eller bruket, som inte bara tillhandahöll en anställning utan tog också ett mer samhälleligt ansvar genom att erbjuda bostäder, sjukvård samt viss livsmedelsförsörjning.6 Dessa sociala åtaganden har gjort att många har dragit paralleller mellan de tidiga brukssamhällena och det svenska folkhemmets framväxt.7 Lotta Svensson skriver i doktorsavhandlingen Vinna och försvinna? att begreppet bruksanda kan förstås som en tröghet i det lokala ekonomiska livet där motsatsen är en mer entreprenörsinriktad mentalitet. Svensson liknar vidare det med ett socialt klimat som bör förändras eller moderniseras.8 Bruket hade således en stor betydelse i befolkningens liv då det mesta av livet cirkulerade kring arbetsplatsen och få hade möjlighet eller önskan att bryta sig ifrån det som var en trygg atmosfär, vilket ledde till att arbetskraften sågs som lojal och obenägen att flytta.
1 Ulla Rantakeisu, Arbetslöshetens olika ansikten, (Karlstad, 2002), s. 28f
2 SCB, Statistik från november 2007, http://www.scb.se/templates/tableOrChart____186794.asp 3 Lars Lagergren & Annette Thörnquist (red.), Finspång – en bit av folkhemmet (Norrköping, 2006) s. 11 4 Ibid., s. 14
5 Arbetsförmedlingen, Månadsstatistik: februari, http://www.arbetsformedlingen.se/go.aspx?c=150036
6 Ewa Bergdahl, Maths Isacson & Barbro Mellander (red.), Bruksandan – hinder eller möjlighet? (Uddevalla, 1997) s. 22 7 Ibid., s. 17
Tidigare forskning
Nedan presenterar jag huvuddragen i ett urval av den litteratur som behandlar ämnet ungdomsarbetslöshet. Jag börjar med att ge en inblick i en klassisk arbetslöshetsstudie genomförd av Marie Jahoda, för att sedan presentera litteratur som mer konkret behandlar ungdomsarbetslösheten.
Marie Jahodas studier av arbetslöshetens konsekvenser för individerna som drabbas av det är väl kända inom forskningsområdet. I korthet går det att säga att Jahoda presenterade teorier om arbetets manifesta och latenta funktioner. Den manifesta funktionen av lönearbetet är det uppenbara, pengarna. Emellertid innefattar ett arbete även en del latenta funktioner som uppenbarar sig först vid arbetslöshet och som visar sig vara värdefullt för människan. Jahoda menar att arbetet utöver ersättningen bland annat ger struktur över tiden, kontakter och erfarenheter, status och identitet samt att ett arbete innebär en regelbunden aktivitet.9 Således innebär Jahodas teori att arbetet har ett stort värde för människan, inte bara genom ersättning utan också genom att vara psykologiskt värdefullt.
Boken Ungdomsarbetslöshet – Vardagsliv och samhälle är författad av Ulla Rantakeisu, Bengt Starrin samt Curt Hagquist. Den utkom i mitten av 1990-talet, bland annat som en reaktion på den stora ökningen av arbetslöshet som rådde i början av samma årtionde. Boken tar upp konsekvenserna av ungdomsarbetslöshet, både hos individen men också ur samhällssynpunkt. Författarna har gått igenom forskning som gjorts på området, både svensk och från andra länder, däribland Tyskland och Storbritannien. Ett av bokens centrala teman är den påverkan som arbetslösheten har på ungdomars liv, både i form av ohälsa men också i form av den skamkänsla och stigma som kan efterkomma situationen. Arbetslöshetens effekter på hälsan har uppmärksammats i flera studier. Undersökningarna, både svenska och internationella, har visat att även ungdomarna själva upplever att övergången från ett arbete till arbetslöshet lett till försämrad hälsa och försämrat psykiskt välbefinnande.10 Dessa studier visar också att många olika variabler kan upptas i data för att visa på skillnader i ohälsa och har därmed inte gett helt klara resultat. Detta gäller bland annat påståenden som att de med en stark arbetsvilja tenderar att hantera sin arbetslöshet sämre än de som inte värderar arbetet lika högt samt att längden på den tid som man är arbetslös har betydelse för den psykiska hälsan.11 Med arbetslöshet kan det även följa ett stigma och en känsla av skam. Anklagelser från andra om de arbetslösas arbetsovillighet och lathet är, även om de ej stämmer överens med sanningen, stigmatiserande. Det blir en individualisering av problemet, vilket således leder till en skuldbeläggning av arbetslösheten på den arbetslöse individen i fråga och inte på samhälleliga orsaker.12 Skamkänslan och
9 Marie Jahoda, ”The impact of unemployment in the 1930s and the 1970s” i Bulletin of the British Psychological
Society 1979 s. 309ff
10 Ulla Rantakeisu, Bengt Starrin & Curt Hagquist, Ungdomsarbetslöshet – vardagsliv och samhälle, (Lund, 1996) s. 39f 11 Ibid., s. 47
stigmatiseringen kan leda till problem för ungdomarna och deras jobbsökande, vilket ytterligare kan försämra deras chanser till etablering. Ett annat centralt tema i boken rör samhället. Bland annat berörs arbetslöshetens betydelse för lokalsamhället. I takt med att situationen på arbetsmarknaden inte ser ut att kunna leda till lediga arbeten är unga arbetslösa, speciellt i mindre orter, mer benägna att flytta vilket kan leda till problem i orten genom till exempel ett minskat skatteunderlag.13 En annan aspekt kring det lokala är också att det skapas ett speciellt sätt att förhålla sig till olika saker, en slags lokal kultur som gör att det inom orten finns specifika förhållningssätt och attityder till exempelvis arbete.14 Exempelvis finns det forskning som visar att utbildningsnivån inte garanterar att individen får en lättare väg in på arbetsmarknaden.15
I antologin I vuxenlivets väntrum som utkom 1999, beskrivs och analyseras ungdomsarbetslösheten i sex enskilda studier som alla tar olika utgångspunkt men som belyser samma problem. Det är projektet ”Arbetslösa ungdomar” vid Socialstyrelsen har varit ramen för studierna.16 I en av dessa studier behandlas frågan om vilka ungdomar som kan bli långtidsarbetslösa. Analyserna av data visade att föräldrarnas bakgrund hade stor betydelse. Riskerna för långtidsarbetslöshet bland ungdomar visade sig vara högre för dem vars föräldrar erhållit arbetslöshetsersättning eller socialbidrag än för de ungdomar vars föräldrar var högutbildade.17 Även en annan av dessa sex studier visar att ungdomars arbetslöshet bland annat kan bero på föräldrarnas arbetsmarknadsstatus. Föräldrar som har en stark förankring på arbetsmarknaden har också kontakter och ett socialt nätverk som ökar deras barns chanser att etablera sig på arbetsmarknaden. Det sociala kapitalet har således stor inverkan på vilka ungdomar det är som har ett arbete.18 Resultatet i en tredje studie visar samtidigt att arbetslöshet har en viss tendens att koncentrera sig till familjer och sociala nätverk vilket kan tyda på förekomsten av strukturella faktorer. Författaren kommer fram till att arbetslöshetskoncentrationen drabbar i huvudsak ungdomar, invandrare och lågutbildade i glesbygdsområden med höga nivåer av arbetslöshet.19
I avhandlingen Unga arbetslösas ansikten har Verica Stojanovic gjort en studie av svenska och danska ungdomar som är arbetslösa. Stojanovic har i sin analys urskiljt 15 sociala typer av arbetslösa, alla med olika egenskaper.20 Exempel på dessa typer är de rastlösa, de flyttbenägna, de frustrerade samt de oberörda. Hon skriver också hur vissa ungdomar står till arbetsmarknadens förfogande genom att vara på det sättet en arbetslös förväntas vara, samtidigt som det finns andra som söker sina egna vägar och därmed väljer andra spår. Det går således att säga att ungdomar upplever och hanterar sin egen arbetslöshet tämligen olika.
13 Rantakeisu, Starrin & Hagquist, s. 78 14 Ibid., s. 71
15 Ibid., s. 80
16 Anders Gullberg & Martin Börjesson, red., I vuxenlivets väntrum, (Umeå, 1999) s. 12 17 Ibid., s. 36f
18 Ibid., s. 89 19 Ibid., s. 132
Boken Fokus05 – En analys av ungas etablering och egen försörjning utgavs av Ungdomsstyrelsen år 2005. På uppdrag av den dåvarande regeringen gjordes denna studie för att, som titeln antyder, undersöka ungdomars egen försörjning samt vägen dit. En intervjustudie genomfördes som bland annat tog upp frågor gällande skolans roll beträffande etablering på arbetsmarknaden, svårigheterna att få ett arbete samt hur ungdomar agerar för att få ett arbete.21 Resultaten visade bland annat, i likhet med en av antologidelarna i I vuxenlivets väntrum, att de ungdomar som har ett jobb har föräldrar som har längre utbildning medan de som var arbetslösa kom från familjer där arbetslöshet eller förtidspensionering återfinns.22 Vidare visade intervjuresultatet att det sociala nätverket varit viktigt för en etablering på arbetsmarknaden. Genom hjälp i jobbsökandet eller hjälp med kontakter för feriejobb är dessa ungdomar som fått ta del av den hjälpen bättre förberedda för arbetslivet. En tidig kontakt med arbetsmarknaden tyder också på att etableringsprocessen påverkas positivt.23 Erfarenheterna av kontakten med arbetsförmedlingen är varierande bland intervjupersonerna. När det gäller kurser och praktikplatser som erbjudits har upplevelserna varit goda. Dock är det sämre när det gäller erfarenheterna om arbetsförmedlingens förmåga att hjälpa dem hitta arbete och många kan känna viss misstro.24
Trots att det gjorts mycket forskning inom området ungdomsarbetslöshet är ämnet fortfarande omdebatterat och högaktuellt. Arbetslösheten bland ungdomar är fortsatt hög och det krävs fler studier för att kunna upptäcka de problem samt de negativa eller positiva effekter som ungdomsarbetslöshet kan ha. Sveriges kommuner har också olika angreppssätt på problemet, så att undersöka hur just Finspångs ungdomar har för åsikter kring ungdomsarbetslöshet och arbetsmarknad är av betydande relevans. Samtidigt är det också intressant att undersöka hur man på arbetsförmedlingen ställer sig till liknande frågor. Den lokala aspekten har relevans för min studie då Finspång är en sådan ort där invånarna de senaste åren blivit allt färre. Det är dock svårt att utröna vad det är som orsakar befolkningsminskningen, snarare är det en kombination av flera olika saker. Dels är det den lokala arbetsmarknadens struktur med mycket industriarbeten som påverkar detta. Det sociala nätverket visar sig också vara en viktig faktor när det gäller etableringen på arbetsmarknaden, vilket gör att dessa frågor är intressanta för min studie. Hur ser de ungas kontakter ut och hur viktig är föräldrarnas etablering på arbetsmarknaden för ungdomarnas chanser till arbete är några av de frågor som kräver en närmare analys. Av stor vikt är också närheten till de större städerna i länet som har ett bredare utbud av arbetstillfällen i olika branscher, vilket kan fungera som en bromskloss för den mindre kommunens tillväxt.
21 Ungdomsstyrelsen, Fokus05 – En analys av ungas etablering och egen försörjning, (Stockholm, 2005) s. 11f 22 Ibid., s. 78
23 Ibid., s. 92 24 Ibid., s. 103ff
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur ungdomar i Finspång, mellan 18-24 år, upplever sin arbetslöshet samt kontakterna med arbetsförmedlingen. Stor vikt läggs också på det sociala nätverkets betydelse för chanserna till arbete, vilket bland annat visat sig viktigt i studier av liknande karaktär. Vidare fokuseras det även på ortens betydelse och karakteristik. Nedanstående frågeställningar ligger till grund för denna studie:
• Hur upplever ungdomarna sin arbetslöshet och vilka värden tillskrivs ett arbete? • Vilken syn har ungdomarna på arbetsförmedlingen?
• Vilka är de sociala kontakternas betydelse för att finna ett arbete?
• Vad i orten gör att situationen för ungdomarna ser ut som den gör och hur kommer detta att påverka framtiden?
Teoretisk utgångspunkt
I studien intar jag ett socialkonstruktionistiskt förhållningssätt då jag anser att denna utgångspunkt passar väl till mitt valda ämne. Arbetsmarknaden ser jag som något som är socialt konstruerat och således blir även ungdomsarbetslöshet ett konstruerat tillstånd som råder i samhället. Jag menar att konstruktionen av en identitet som exempelvis ungdom och arbetslös aldrig är fast eller fixerad, utan det befinner sig alltid i en pågående process och är alltid öppen för förändring.25 Detta förhållningssätt medför att hur ungdomsarbetslöshet ser ut och konstrueras kan te sig annorlunda beroende på vilken kontext som råder, vilket motiverar att nya studier genomförs kontinuerligt både för att kunna följa utvecklingens spår men också för att kunna ge förslag till åtgärder i området.
Det socialkonstruktionistiska förhållningssättet leder in mig till diskursteori, som har utvecklats av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe, och presenteras genom verket Hegemony and
Socialist Strategy.26 Enligt Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips bygger diskursanalysen på en socialkonstruktionistisk syn på omvärlden, där kunskap inte ska antas given utan där forskaren ska inta en kritisk hållning till det som anses vara självklar kunskap.27 Winther Jörgensen och Phillips menar vidare att huvudtanken i diskursteorin går ut på att sociala fenomen aldrig kan sägas vara färdiga eller totala då det råder en ständig strid om definitioner av samhället och identiteter, vilket ger sociala konsekvenser.28 Det är genom social interaktion som människan
25 Vivien Burr, Social constructionism, (London, 2003) s. 124
26 Ernesto Laclau & Chantal Mouffe, Hegemony and Socialist Strategy, (London, 2001)
27 Marianne Winther Jörgensen & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, (Lund, 2000) s. 11 28 Ibid., s. 31
resonerar om vad som ska anses vara sanning och vilka definitioner som ska gälla. Således konstrueras därmed verkligheten i ett samhälle.
Ett begrepps betydelse är inte låst enligt diskursteorin, utan den kan ändra betydelse beroende på vilket sammanhang de används i. Dessa begrepp flyter dock inte helt fritt, vilket också har påpekats av Winther Jörgensen och Phillips.29 Som exempel så uppfattas och läggs olika betydelser för vad ett arbete betyder för de informanter som ingår i studien. Arbetslösheten kan leda till att man som individ uppfattas av andra och uppfattar sig själv på ett speciellt sätt, men ofta är detta beroende av fler faktorer som tillsammans bygger upp individernas identiteter och sätt att vara.
Intersektionalitet
Intersektionalitet är en av teorierna som jag utgår från i denna studie. Ulla Eriksson-Zetterquist och Alexander Styhre menar att i ett intersektionellt angreppssätt visar forskaren hur olika kategorier samverkar med varandra.30 Kategorierna i fråga kan vara kön, etnicitet, sexualitet samt klass, men dessa kategorier är bara en del av dem som är möjliga att innefatta i teorin. En kategori som ligger nära min studie, utöver de som redan nämnts, är ålder. Teorin om intersektionalitet innebär att när en forskare studerar sociala fenomen närmare ska denne vara öppen för att fler än en av de ovannämnda kategorierna kan vara av vikt för de fenomen som råder. Som exempel kan genus, klass och ålder i samverkan med varandra utgöra att en ung tjej från en traditionell arbetarklassfamilj tenderar att få svårigheter på arbetsmarknaden, dels via diskriminering på grund av könet och dels på grund av bristen på erfarenhet då hennes arbetslivskarriär precis börjat.
Intersektionalitet anser jag passar väl för min studie på flera sätt. För det första ser jag inga svårigheter att kombinera intersektionalitetsperspektivet med diskursteorin. Snarare är det så att intersektionalitetsteorin i sin konstruktion kan sägas likna en diskursanalys, där olika diskurser möter varandra och samverkar inom ett visst fenomen. Sedan är det även så att intersektionalitet, vilka bland andra Paulina de los Reyes och Diana Mulinari påpekar, tvingar forskaren att se på ett fenomen i andra perspektiv än tidigare, vilket gör att förgivettagen kunskap om den sociala ordning vi lever i ifrågasätts.31 Angreppssättet påminner om diskursanalysen där just de påståenden och praktiker som utmärker sig vara självklara eller förgivettagna ofta är de som blir intressanta att undersöka. Detta är något som Thomas Wahl menar hör till ett konstruktionistiskt förhållningssätt från forskarens sida.32 För det andra lämpar sig intersektionalitet väl i studier av arbetsmarknaden och således även till min studies problemområde som rör ungdomsarbetslöshet.
29 Winther Jörgensen & Phillips, s. 17
30 Ulla Eriksson-Zetterquist & Alexander Styhre, Organisering och intersektionalitet, (Malmö, 2007) s. 12f 31 Paulina de los Reyes & Diana Mulinari, Intersektionalitet, (Malmö, 2005) s. 23
32 Thomas Wahl, Konstruktioner av kroppsfakta, i Mats Börjesson & Eva Palmblad (red.), Diskursanalys i praktiken,
Studier och förklaringsmodeller har ofta olika faktorer som grunder för varför just en speciell grupp har högre arbetslöshet. Ofta omnämns ungdomar som en homogen grupp vilket leder till att det ibland bortses från att även de har kön och etnicitet. Samtidigt är ungdomarnas ålder en intressant aspekt då de ofta möter en annan generation i deras möten med myndigheter, vilket kan förklara en del av de meningsskiljaktigheter som råder inom området ungdomsarbetslöshet. En intersektionell analys av kategorier som ålder, kön och klass samt deras betydelse för ungdomsarbetslösheten är således något som jag har sett är av relevans för denna studie.
Socialt kapital
Socialt kapital som begrepp kan definieras på flera olika sätt. I denna studie kommer jag att fokusera på den franske sociologen Pierre Bourdieus definition av begreppet. Kortfattat går det att säga att socialt kapital enligt Bourdieu är den sammanlagda mängden kontakter som en individ besitter genom exempelvis familjen, bekantskapskretsen samt medlemskap i en speciell grupp. Individen tar del av kontakternas kollektiva inflytande vilket genererar denne ett socialt kapital, som sedan kan användas när man exempelvis söker efter ett arbete.33 Genom kontakterna som en individ har genom till exempel familj och bekantskapskrets menar Donald Broady, som studerat Bourdieus teorier, bildas det ett nätverk vilket alla som ingår kan dra fördel av. Det är genom att erbjuda varandra sina egna erfarenheter och kunskaper som det sociala kapitalet kan nyttjas till fullo.34 Individer kan således sägas dela med sig av sitt kapital till personer som man på något sätt är sammankopplad med, och kan på så sätt sägas besitta ett mer utvecklat socialt kapital än om de vore ensamma och isolerade. Det sociala kapitalet ska inte förväxlas med ekonomiskt kapital, även om det i sig är viktigt för att kunna ackumulera just ekonomiskt kapital.
Genom ett välutvecklat socialt kontaktnät kan individen ha en enklare väg in på arbetsmarknaden, genom att till exempel få ta del av jobberbjudanden som inte är tillgängliga för andra utanför en viss gemenskap. Att lättare få tillgång till arbetsmarknaden leder således till att det ekonomiska kapitalet växer.
Analysverktyg
För att beskriva och tolka de svar som informanterna har delgivit i intervjuerna har jag delvis inspirerats av det som Steinar Kvale benämner för meningskoncentrering samt meningstolkning. Meningskoncentrering innebär att man som forskare formulerar det som informanterna uttryckt
33 Pierre Bourdieu, “The forms of capital”, i John Richardson, Handbook of Theory and Research for the Sociology of
Education, (Westport, 1986) s. 248f
mer kärnfullt, samt att man formulerar olika teman vilka resultaten rör sig inom.35 Meningstolkning innebär enligt Kvale att intervjuerna tolkas ur forskarens perspektiv. Med andra ord går det att säga att uttolkaren utvecklar strukturer och meningar som inte omedelbart framträder i texten.36 Jag har således tolkat den utskrivna intervjun genom att lyfta fram relevanta delar och utgallra det som jag anser vara överflödigt resultat, utifrån syftet med studien. De relevanta delarna har sedan ordnats beroende på deras karakteristik, vilket har lett till att fyra övergripande teman kommer att presenteras i analysen. Vidare har jag kompletterat delar av analysen med de verktyg som diskursteorin tillhandahåller. Analysmetoden passar väl till mitt valda syfte och perspektivet jag arbetar utifrån. Dock avser jag inte att tillfullo följa den begreppsapparat som följer med metoden utan har valt ut delar av den som jag använder i analysarbetet.
De verktyg som diskursteorin tillhandahåller och passar studiens syfte är nodalpunkter, antagonism och hegemoni. Med dessa verktyg till hjälp avser jag att undersöka hur diskurser visar sig i informanternas vardagsliv. Nodalpunkter är kortfattat ”ett privilegierat tecken kring vilket de andra tecknen ordnas och från vilket de får sin betydelse”.37 Detta är som Laclau och Mouffe skriver ett slags centrum i diskurser som har som mål att dominera i det fält det råder inom.38 Nodalpunkter är således ett definitionsgivande begrepp som hjälper till att förklara en diskurs. Laclau och Mouffe menar vidare att ingen diskurs kan etableras totalt39, då det hela tiden finns konkurrerande diskurser som fastställer verkligheten på ett annat sätt. Det är i konkurrensen mellan uppfattning och diskurser som begreppet för kamp, antagonism, framträder. Kampen som åsyftas är den mellan olika diskursers tolkning av samma nodalpunkter, speciellt i de fall där diskurserna går in i varandra. Det är när antagonismen upphör, om än inte för all framtid, som det uppstår så kallad hegemoni. 40 Hegemoni är således en slags fixering av ett begrepps betydelse i givna situationer, dock är begreppens betydelser, som nämnts tidigare, inte för evigt fasta. Med andra ord innebär hegemoni att en viss omdebatterad och omstridd syn eller begreppsförklaring nått en period av entydighet. Det tillhandahålls fler verktyg inom diskursteorin, men de som jag har beskrivit ovan ser jag som lämpliga för analys av det empiriska materialet utifrån studiens syfte.
Empiriskt material
De ungdomar som ingår i denna studie valdes ut enligt några urvalskriterier. Dessa kriterier var att de skulle vara mellan 18-24 år gamla samt att de var anmälda som arbetssökande vid
35 Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 1997) s. 177 36 Ibid, s. 182
37 Winther Jörgensen & Phillips, s. 33 38 Laclau & Mouffe, s.112
39 Ibid., s. 111
arbetsförmedlingen i Finspång, vilket var en grundförutsättning utifrån den problemformulering som Finspångs Samordningsförbund presenterat. Vidare ansåg jag att informanterna skulle ha varit arbetslösa i minst tre månader för att de skulle ha kunnat införskaffa sig erfarenheter både från arbetsförmedlingen och hur de arbetar samt hur det upplevs att vara arbetslös. Dessa begränsningar tillsammans med andra mer praktiska svårigheter styrde urvalet, som lyckligtvis ändå slumpade sig så att en jämn könsfördelning uppstod. Emellertid saknar jag informanter som har annan etnisk bakgrund än svensk.
För att erhålla kvalitativa beskrivningar av ungdomarnas situation och tankar kring arbete och arbetslöshet har jag genomfört sju intervjuer med arbetslösa ungdomar samt en intervju med en arbetsförmedlare på arbetsförmedlingen. Intervjuerna har varit halvstrukturerade på det sättet att de har omfattat ett antal teman med tillhörande frågor.41 Dock har jag varit uppmärksam i intervjusituationen vilket har lett till att andra spår än de först planerade har följts upp och således har andra frågor än de tilltänkta ställts.
Intervjuerna pågick vardera mellan cirka 30-50 minuter och spelades in på band, vilket alla intervjupersonerna godkände. Sedan har intervjuerna ordagrant transkriberats för analys. Alla intervjuerna utom en genomfördes i Finspång på antingen samordningsförbundets eller arbetsförmedlingens lokaler. En intervju genomfördes på ett café i orten. Informanterna som ingår i denna studie är Maria, Fredrik, Tim, Simon, Linda, Alex och Sandra. Det ska poängteras att intervjupersonernas namn är fingerade och således är de namn som förekommer i studien inte deras riktiga. Informanterna är mellan 19 och 24 år gamla och bor alla i Finspångs kommun. Alla utom en har fullständiga betyg från gymnasiet, där informanterna har gått både teoretiska samt mer praktiska program. Dessutom är även alla utom en med i projektet jobbgarantin som tillhandahålls av arbetsförmedlingen i orten. Det var genom ett möte inom jobbgarantin som jag fick kontakt med merparten av informanterna. Något som kännetecknar alla informanterna är deras relativt korta arbetslivskarriär som är präglat av tillfälliga kontakter med arbetsmarknaden, främst via sommarjobb, praktik och visstidsanställningar. Vidare genomförde jag en intervju med en arbetsförmedlare i orten, för att få en inblick i hur arbetsförmedlingens syn kring ungdomsarbetslösheten förhåller sig.
Forskningsetiska överväganden
I studien följer jag Vetenskapsrådets forskningsetiska principer vad gäller de fyra huvudkraven för samhällsforskning, vilka benämns som informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.42 Information om studien delgavs informanterna före intervjutillfällena både via ett informationsbrev samt via direktkontakt. Vid kontakt lämnade informanterna samtycke till att delta i studien. Då ingen av informanterna är under 18 år krävdes
41 Kvale, s. 117
inget samtycke från vårdnadshavare. I studien är informanterna, som tidigare nämnts, anonyma och deras namn är fingerade. Jag anser att jag har kunnat garantera en avidentifiering av de ungdomar som ingår i studien, dock finns det en del svårigheter med avidentifiering av arbetsförmedlingen. Svårigheterna ligger i att antalet arbetsförmedlare i orten är få. Emellertid anser jag att de uppgifter som jag lyfter fram i studien ej är av en särskild känslig karaktär och de är inte riktade gentemot en identifierbar tredje person.
Vidare informerade jag inför varje intervju om vilka områden intervjun skulle beröra samt att det insamlade materialet inte kommer att skickas vidare till en tredje part. Det är viktigt att följa principerna, dels på grund av informanternas skydd men också för att visa att man som forskare är professionell och etiskt korrekt. Bente Alver och Örjar Öjen menar att forskaren inte kommer att kunna komma någonstans i sin forskning om denne sätter sig över de rättigheter som människor har.43 Med andra ord, om jag som forskare inte visar att jag är professionell samt respekterar informanterna och deras rättigheter riskerar jag att få data som inte stämmer överens med deras upplevelser av olika situationer. Därför ser jag etiken som en viktig del av forskningen och anser att jag har kunnat efterfölja Vetenskapsrådets rekommendationer på ett tillfredställande sätt.
Tolkning av material och reflektion
Ett konstaterande som jag som forskare tidigt bör ha med mig är att mina tolkningar av det insamlade materialet redan är tolkningar. Nils Gilje och Harald Grimen skriver i boken
Samhällsvetenskapernas förutsättning att människor har uppfattningar om vilka de själva är och vilka
de vill vara, att de har uppfattningar om sin identitet. Detta behöver dock inte alltid stämma överens med andras uppfattningar om vilka de är.44 Således betyder det att uppfattningarna tillsammans, alltså både de egna och andras uppfattningar om en själv, bestämmer vilka vi är ur identitetssynpunkt. En forskare som undersöker samhällsfenomen kan därför sägas tolka och förstå något som redan är tolkningar, exempelvis informanternas tolkningar och förståelse av sig själva, andra i deras närhet samt samhället i stort. Enligt Gilje och Grimen betyder detta att ”samhällsforskare måste förhålla sig till en värld som redan är tolkad av de sociala aktörerna själva. Detta gäller oberoende av om de sociala aktörernas tolkningar och förståelse av sig själva och världen är korrekt eller inte.”45 Det jag skrivit ovan går under beteckningen dubbel hermeneutik, med andra ord tolkning av något som redan är tolkningar.
Tolkning av tolkningar tycker jag kan ses som ett problemområde. I likhet med den naturvetenskaplige forskaren vill även samhällsforskaren generera forskning av vikt för forskningsfältet. Naturvetaren visar resultaten med fakta och mätbara resultat, medan
43 Bente Gullveig Alver & Örjar Öjen, Etik och praktik i forskarens vardag, (Lund, 2002), s. 20 44 Nils Gilje & Harald Grimen, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, (Göteborg, 1992), s. 179 45 Ibid., s. 179
samhällsforskaren har svårare att uppfylla detta då vi har att göra med just tolkande varelser som undersöks. Det är svårt att få fram objektiva sanningar i positivistisk anda när det gäller sociala händelser och praktiker. Som samhällsforskare kan man aldrig vara säker på att ens tolkningar kommer att uppfattas på liknande sätt av andra forskare, utan man måste även vara öppen för andra tolkningar kan ha något att säga om det som undersöks. Detta är något som Gilje och Grimen betecknar som metodologisk tolerans.46 Denna syn kan sägas gå i linje med det diskursteoretiska förhållningssättet. Verkligheten definieras olika eftersom det enligt teorin inte går att fixera en slutgiltig betydelse av ett socialt fenomen. Således blir även min analys och mina tolkningar av det empiriska materialet i studien öppna för andras tolkningar och går därför inte att betrakta som slutgiltiga.
Analys
Analysen av det insamlade materialet presenteras nedan i fyra huvudsakliga teman vilka kretsar kring arbetslöshetens upplevelser och arbetets betydelser, arbetsförmedlingen och det sociala kontaktnätets betydelse. Dessutom fokuseras det på Finspång som ort och dess arbetsmarknad. Då det är informanternas upplevelser och erfarenheter som är centrala i studien, har mycket plats delgivits dem i analysen. De fyra teman som presenteras möjliggör, i samråd med varandra, en generell förståelse gällande hur det upplevs att vara ungdomsarbetslös i en bruksort idag.
Arbetslöshetens upplevelser samt arbetets betydelser
Vid en första anblick går det att se många skillnader kring hur olika individer upplever sin egen arbetslöshet. Vid närmare analys upptäckte jag dock att de ofta återkommer till liknande förklaringar då samma företeelse kan sägas gälla upplevelserna av arbetets betydelse. Genom att berätta om hur arbetslösheten upplevs, beskrivs det implicit vilka värden ett arbete har, vilket är anledningen till att jag har valt att förena dessa delar med varandra.
I mina intervjuer med ungdomarna pratade vi mycket om hur det upplevs att vara arbetslös samt vad ett arbete skulle betyda för dem. De flesta av informanterna var överens om det som jag väljer att benämna den sköna månaden, närmare bestämt den första månaden som man är arbetslös. Då ungdomarna har återgått till arbetslöshet efter en tids arbete eller praktik anser de att det är skönt i ungefär en månad. Det är efter en månad som tendenser till rastlöshet och brist på sociala kontakter uppenbarar sig, vilket gör att de börjar uppleva sin arbetslöshet som mer ansträngande än tidigare och en strävan efter ett arbete blir mer påtaglig.
Sammantaget går det att se att ungdomarna till och från har det svårt ekonomiskt, vilket yttrar sig på olika sätt. Informanterna i studien klarar sin ekonomiska försörjning genom stöd från olika håll. Försäkringskassan, försörjningsstöd från socialtjänsten samt Alfa-kassan är de olika instanserna som nämns. En av informanterna får inget stöd för tillfället utan lever på sparade pengar. Här nämns föräldrarna också, av flera informanter, som en viktig källa till försörjning, speciellt de månader då det är extra svårt att klara av de utgifter som man har. Dock indikerar resultatet att de som bor kvar i sitt föräldrahem tenderar att vara mindre oroliga över sin ekonomiska situation än de som bor i egen lägenhet. Det är bland annat kraven på att betala räkningar i tid, som jag ser som den främsta anledningen till den slutsatsen, det vill säga en större försörjningsbörda. Det är också där som arbetets betydelse kommer in i bilden. Fredrik ser ett arbete som en möjlighet att komma ifrån de ekonomiska svårigheterna han upplever just nu:
”Ett arbete betyder väl, ja det betyder väl allting i stort sett nästan, det är… ja man måste ju ha ett arbete för att kunna leva mer eller mindre. Det märker jag nu när ja är arbetslös, det är...
Man får liksom hanka sig fram och verkligen kämpa för att, ja, klara räkningar och allt sånt där.”
Då Fredrik tidigare har arbetat, har han inte uppmärksammat hur mycket ett arbete egentligen betyder för honom. Det är först efter att han blivit arbetslös som han har kunnat reflektera över detta. Han är också oroad över de räkningar han har att betala, vilket enligt Rantakeisu, Starrin och Hagquist är något som primärt oroar unga arbetslösa.47 Den ekonomiska frågan tar således stor plats när det gäller frågor kring arbetslöshet. Men ett arbete har inte bara ekonomiska värden, även om det ofta anses vara det primära. Andra, mer sociala värden, är också viktiga. Linda beskriver vad ett arbete skulle betyda för henne:
”Ja jag skulle ju göra vadsomhelst för ett jobb, nej men det skulle underlätta vardagen det skulle det /…/ nu liksom man vet knappt vad det är för dag. /…/ Så jag blir glad bara jag får någon praktik nu bara så jag får nåt… pengarna är ju inte allt, jag skulle bara vilja ha någonting att göra det är det viktigaste tycker jag. /…/ Och det sociala, bara att få prata med folk hela tiden och inte va ensam och ja man blir ju gladare av att göra nåt så det är ju stor skillnad. Så pengarna är bara bonus.”
Att arbete underlättar vardagen är något som ofta nämns. Arbetslösheten gör Linda dagblind vilket ibland leder till en passivare livsstil. Bara känslan av att ha någonting att göra blir ett avgörande incitament för att arbeta. Detta visar också på en syn där man inte kan arbeta bara för pengarnas skull, utan att den sociala aspekten har avgörande innebörd. Maria visar också på de olika betydelserna ett arbete har för henne:
”Alltså det är ju allt egentligen, bara att... Nu är man ju arbetslös då sitter man ofta hemma om dagarna och man har ingen social kontakt överhuvudtaget ibland, bara det att få träffa människor varje dag bara det gör ju mycket. Sen ekonomiskt med såklart, man lever ju, man får ju minimumexistens idag det är ju ingenting å… man kan ju bara betala räkningar sen är det ju inte så mycket mer liksom, man kan ju inte hitta på så mycket. Så det är väl dom två bitarna som jag tycker är…”
Förutom det ekonomiska är även här den sociala aspekten viktig. Arbetslösheten har lett till att Maria ofta sitter hemma om dagarna, ensam, utan att ha någonting att göra. Den sociala kontakt med andra människor som ett arbete skulle innebära ser hon fram emot, och detta är något som stämmer väl överens med övrigas tankegångar också. Det är viktigt att träffa människor för att vardagen inte ska upplevas som tråkig, ett arbete skulle i detta fall kunna erbjuda individen den sociala kontakt som är värdefullt för den egna självkänslan. Således går det att tala om två sidor
av ett arbete, en ekonomisk sida som är viktig av uppenbara skäl samt en social sida som inte alltid uppmärksammas, men som är minst lika betydelsefull för de individer som är arbetslösa. Arbetslösheten kan upplevas som mycket ensamt med få kontakter med andra människor, till skillnad från arbetsplatsen som ger en möjlighet att interagera med andra samt blir till en plats där man kan bekanta sig med nya vänner. Sandra berättar lite om hennes vardag som arbetslös och fortsätter med att beskriva arbetsuppgifterna vid ett av hennes tidigare jobb:
”Jag går upp nångång vid 7-8 och äter frukost och ofta så går jag in på typ sidorna, arbetsförmedlingen och sen gör jag typ ingenting på dan. Jag tar hand om lite sysslor hemma, går ut med hunden och kollar efter utbildningar med, annars känns det rätt meningslöst att gå upp, man vill känna att man har en uppgift. /…/ Vissa dagar är det okej, då känns det skönt att kunna sova längre och såna grejer. Andra dagar så är jag så deprimerad för jag har ju absolut ingenting att göra. Så man känner ju så här, ingen behöver ju mig, ja är liksom har inget att göra. Fyller inga syften.”
”Jag fick göra väldigt mycket faktiskt. Jag fick komma på egna tryck för dom höll på å öppna en leksaksaffär, så jag fick hjälpa till väldigt mycket vid öppningen av det och att hitta på egna motiv och sånt som ska tryckas på tröjor och sånt, så det var väldigt kul, jag kände mig delaktig.”
När inte arbetet sätter rutinerna, försöker informanterna skapa sina egna. Detta visar sig när Sandra beskriver att gå ut med hunden som en del av hennes sysslor, något som kanske inte hade setts som det om hon inte varit arbetslös. Det blir ett sätt att skapa rutin i tillvaron, speciellt de dagar som upplevs jobbiga och långa eftersom det då smyger in negativa tankar om hennes syften i samhället. Sedan kan det utrönas en del betydelser som Sandra ger ett arbete, genom att beskriva sin tillvaro där som mycket utmanande och underhållande. Tiden där gav henne en känsla av delaktighet, något som uppenbart saknats när hon har varit arbetslös. För Tim innebär ett arbete inte bara det uppenbara ekonomiska utan det är också ett tecken på mognad och därmed ett steg i vuxenlivet:
”Det betyder väl ganska mycket. I stort sett så behöver man ju arbete för att få pengar och så, så att man har råd att leva och så, man vill ju kunna försörja sig själv också, det går ju inte bara att gå hemma och leva på mamma och pappa. /…/ Jag skulle väl tycka att det är ett tecken på mognad eller vad man ska säga. Man har jobb och grejer och sådär. Det är väl mest det i sånt fall. /…/ Man blir ju nästan stämplad som en slöfock också när man går hemma och inte har något arbete och så… det är allmänt sådär: slöfock, han går bara hemma, han försöker inte ens göra nåt för att få ett jobb. Men det är ju inte så jävla lätt att få ett jobb, för att oftast söker de folk med erfarenhet och det är inte så lätt att få erfarenhet när man inte får något jobb.”
För Tim innebär ett arbete en mognadsprocess. Han ser också att ett arbete gör att han uppfattas mognare i andras ögon. I och med arbetslösheten känner han inte att han har mognat fullt ut till
en vuxen individ i samhället. För Tim innebär hans arbetslöshet också en risk att bli uppfattad av andra som en slöfock. Att han ska bli uppfattad som en person som inte gör tillräckligt för att få tag i ett arbete. Det kanske blir naturligt att han upplever det så, hans egna krav på sig själv att kunna försörja sig och inte leva på andra är explicita. Således blir också den stämplingen han upplever från andra som extra incitament i hans strävan efter ett arbete. Andra incitament som uttrycks i intervjuerna har mer att göra med vad ett arbete öppnar för möjligheter för den enskilde individen. Så här beskriver Simon hur han upplever vad ett arbete skulle betyda för honom:
”Det är nog en stor del i mitt liv, om jag skulle kunna få ett arbete, få pengar till körkort och kunna flytta hemifrån och känna att man lever livet eller vad man ska säga, att man inte bara hänger med liksom. Man kan bestämma mer om sitt eget liv om man säger så.”
Möjligheterna som Simon tar upp är flera. Dels kommer ett arbete innebära att han kommer att kunna finansiera både en flytt till egen lägenhet samt ett körkort. Sedan innebär ett arbete också att han får möjlighet till mer självbestämmande över sitt eget liv. Som situationen är nu känner Simon att han är bunden till andra på grund av frånvaron av ett arbete.
Om vi återknyter till Maria kan vi se att avsaknaden av ett arbete även kan ha uteslutande effekter för individer som är i den situationen. Här berättar hon mer om vad ett arbete kan innebära samt hur hon upplever att vara arbetslös:
”Man känner sig lite utstött liksom i samhället att va arbetslös så liksom, man skulle känna sig som en i mängden att ha ett arbete. /…/ Alltså man tycker att det är lite pinsamt att säga att man är arbetslös, så är det ju, när man pratar med folk och det frågas vad man gör på dagarna, nej jag är arbetslös liksom, det känns ju lite jobbigt och pinsamt, då känner man sig lite dålig för att inte ha kunnat fått ett jobb, eftersom jag ändå vart arbetslös länge, nästan vart i två år så att då tycker man att man borde ha fått nått arbete men det är ganska svårt.”
För Maria betyder ett arbete också att vara en i mängden, att inte skilja sig från andra. Samtidigt innebär hennes arbetslöshet att hon känner viss skam, och pinsamhet, gentemot andra för det faktumet att hon inte har lyckats få ett arbete på nästan två år. Kraven som hon ställer på sig själv kan sägas vara högre än omgivningens, då hon uttryckligen anser att det har fortgått en lång tid sedan hon blev arbetslös. Citatet visar också att jobb är ett ämne som diskuteras mycket med andra och att som i Marias fall inte kunna säga att hon arbetar någonstans, upplevs i den vanliga vardagsdialogen som en påfrestande situation. Den egna arbetslösheten är någon man påminns om varje gång dessa möten sker. Det är således viktigt att kunna säga till andra att man har ett arbete och eventuellt även kunna presentera sig själv utifrån ett yrke, främst för den egna självkänslan. Ett arbete gör att individen kan uppleva en större delaktighet i samhället, helt enkelt
genom att vara en i mängden och därmed komma ifrån den stigmatisering som ibland upplevs när man är arbetslös.
De känslor och erfarenheter som har tagits upp i detta avsnitt angående arbetets betydelser och hur arbetslösheten upplevs visar entydigt på att ett arbete fyller två, om än skilda men ändock lika värdefulla, funktioner. Den första funktionen är den mest självklara och är det som de flesta först kommer att tänka på när man talar om arbete, nämligen lönen. Den ersättning ett lönearbete erbjuder innebär större frihet och möjligheter för den enskilde individen. I Jahodas tematisering är ersättningen från ett lönearbete en manifest funktion, något som alla känner till och förstår villkoren bakom. Den andra funktionen av arbete som uppenbarat sig i materialet gäller de mer sociala aspekterna av ett arbete. Till exempel är den kontakt med andra människor som ett arbete innebär, en av de starkaste drivkrafterna för informanterna i deras strävan efter sysselsättning. Även den brist på vardagsrutiner som uppstår på grund av från arbetsmarknaden tas upp av informanterna som en viktig aspekt. Vardagen måste fyllas ut vilket ibland inte är lätt och sysslor som av andra kan ses som banala hjälper den arbetslöse individen att få struktur på vardagen. Ett exempel som jag redan tagit upp är Sandras försök att skapa struktur i vardagen genom att gå ut med hunden. Andra tillvägagångssätt som informanterna tar till för att strukturera vardagen är genom aktiviteter i exempelvis idrottsföreningar eller andra fritidsaktiviteter. För att återknyta till Jahodas tematisering är sociala kontakter och tidsstrukturer latenta, det vill säga dolda, funktioner av ett lönearbete. Informanternas upplevelser av arbetslösheten går tydligt att associera till fyra latenta funktioner i Jahodas teori.48 För det första har vi tidsstrukturen, utan fasta tider att förhålla sig till blir det svårt att uppehålla de vardagliga rutinerna och ungdomarna lyckas inte alltid återskapa dessa när de står utan arbete. Dock kan exempelvis medlemskap i idrottsföreningar eller dylikt realisera denna funktion av lönearbetet. För det andra innebär ett arbete att sociala kontakter knyts med arbetskamrater vilket är något som tydligt önskas av flera av informanterna. För det tredje kan ett arbete ge individen både status och identitet. Bara att kunna säga att man arbetar och således komma ifrån det stigma de känner att arbetslösheten innebär, ger till viss del en högre status. För det fjärde innebär ett arbete ett framtvingande av aktivitet, vilket jag tycker hör ihop med tidsstrukturer. Avsaknaden av ett arbete kan leda till att tidigare regelbundna aktiviteter inte längre finns att stötta sig emot, vilket kan leda till passivisering. Informanterna är alla överens om att ju längre man är arbetslös desto mer passiv blir man och detta kan vara på grund av just avsaknaden av aktivitet. I sin avhandling skriver Stojanovic att alla arbetslösa i hennes material försökt finna olika sysselsättningar i syfte att inte hamna i passivitet.49 Detta är något som stämmer väl överens med det som informanterna har berättat i denna studie.
Att tidsstrukturer ändras från det normalt accepterade kontorstiden till någonting mer diffust är något som också har upptäckts av arbetsförmedlingen. I intervjun med arbetsförmedlaren berättar hon hur några av de ungdomar som är inskrivna som arbetssökande på
48 Jahoda, s. 309ff 49 Stojanovic, s. 103
arbetsförmedlingen missar bokade möten och menar vidare att det ofta är prioriteringarna detta beror på:
”Ja, man ser ju redan idag då att många ungdomar de vänder liksom på dygnet, bokar jag in en tid nu att någon ska komma tisdag klockan 10 så är det som mitt i natten för en del. Så det är ett ökat problem att de blir passiva då, det är fritidsintressena som tar över och då ser man det som ett hinder. /…/ Så det är snabbt att de här fritidsintressena tar över, så att det är väl en risk som finns då.”
Citatet visar hur tidsstrukturerna påverkas när individer är arbetslösa. Att man ”vänder på dygnet” är något som det ofta talas om i samband med arbetslöshet och det är också något som några av informanterna också tillstyrkt. I och med att fritidsintressena i mångt och mycket börjar styra den tidsstruktur som ungdomarna sätter upp, kan möten med arbetsförmedlingen upplevas som ett hinder, menar arbetsförmedlaren. Hon menar vidare att det går snabbt för fritidsintressena att ta över när individen blir arbetslös. Delvis bekräftas detta genom den, av ungdomarna betraktade, sköna månaden som jag inledde detta avsnitt med.
En intressant aspekt av de latenta funktioner som ett arbete har är att dessa ofta inte märks förrän individen hamnat i arbetslöshet. Det är först då det går att utröna hur arbetet styrde den dagliga strukturen samt hur viktiga kafferasterna var för de sociala relationerna. Trots att de informanter som ingår i studien ännu är unga och därmed fortfarande kan sägas inneha korta arbetslivskarriärer är deras upplevelser många gånger generaliserbara till Jahodas teori. Dock har Jahodas teori inte undkommit kritik, bland annat för hennes tendenser att försköna lönearbetet.50 Visserligen ser jag det som att det finns stora möjligheter att finna de latenta funktionerna på andra håll än i lönearbetet, till exempel genom olika fritidsaktiviteter, men samtidigt har lönearbetet idag en stark ställning i samhället. Individer socialiseras tidigt in med lönearbete som norm, och med tanke på marknadsekonomins utformning blir lönearbetet det enda som accepteras för att kunna vara en fungerande samhällsmedlem. Att vara utanför arbetsmarknaden leder i vissa fall till att man även hamnar utanför en social gemenskap som har konstruerats på lönearbetets villkor och grunder. Den sociala gemenskapen är den som informanterna i studien många gånger strävar efter. Ett arbete betyder således mycket för ungdomarna, de vill jobba och de strävar efter struktur som ger dem möjlighet att kunna planera vardagen och framtiden på egen hand utan inblandning från någon annan.
Att få mening i vardagen och att känna delaktighet ser jag som två viktiga faktorer till ungdomarnas strävan efter ett arbete. Det är genom dessa termer som diskursen om arbete får dess mening bland ungdomarna i studien. Diskursen om arbete förklaras således genom att ungdomarna uttrycker önskningar att få känna delaktighet och att få en mening med vardagen. En mening som de endast kan få genom ett arbete. Samtidigt är synen om arbetslösa ungdomar som lata och ointresserade ofta grundade på stereotypa föreställningar som finns om denna
grupp i samhället. Det empiriska material som ligger till grund för denna studie tyder snarare på en ungdomsgrupp som är beredda att arbeta och som de själva uttrycker det, göra rätt för sig. De ger samtidigt en bild av ett arbete som en källa till social kontakt samt gemenskap och en arena där man som individ mognar och får en starkare självkänsla. Ett arbete innebär vidare för ungdomarna att de får en källa till egen försörjning, vilket de ser möjliggör en större frihet genom att exempelvis finansiera eget boende samt planera för framtiden. Arbetslösheten å andra sidan förklaras i termer av pinsamhet och skamkänsla. Samtidigt känner de att de blir alltmer passiva och att de därmed behöver ett visst stöd i deras strävan efter arbete, ett stöd letar de efter hos arbetsförmedlingen.
Arbetsförmedlingen
Inställningen som ungdomar har till arbetsförmedlingen kan ofta upplevas som negativ. I Ungdomsstyrelsens skrift, Fokus05, skrivs det att många av dem som ingick i deras studie känt misstro till arbetsförmedlingens förmåga att hjälpa dem att finna ett arbete.51 Tidigare studier som genomförts i Storbritannien visar också att många ungdomar tenderar att förklara den allmänna ungdomsarbetslösheten till yttre faktorer som exempelvis regeringens politik eller lågkonjunkturer, medan den egna arbetslösheten förklaras i brist på kvalifikationer, kort arbetslivserfarenhet samt ålder.52 Mycket av det återkommer även i mitt material. Att de inte har ett arbete just nu förklaras främst med bristen på erfarenhet vilket är naturligt på grund av deras unga ålder. Några av informanterna funderar just över vilken betydelse deras ålder har för den egna arbetslösheten. Fredrik tror att unga bemöts annorlunda än vuxna på arbetsplatser:
”Kommer man till ett jobb och är liksom ung, jag menar dom, alla på arbetsplatsen får ju, har ju liksom en uppfattning att man är oerfaren och allt sånt där och det är svårt att bevisa för dom motsatsen också, man får göra det man kan.”
Han tror att många på arbetsplatserna har föreställningar om ungdomars brist på arbetslivserfarenhet, något som han anser är något som är svårt att bryta. Fredrik anser också att den enda lösningen man har som ungdom är att arbeta hårt och visa att man är duktig, för att bryta sig loss från de föreställningar som råder. Det skapas ett vi och dom tänkande där ungdom och vuxen står som motpoler i diskursen kring arbete.
Samtidigt som informanterna anser att erfarenheten har en stor betydelse för chanserna till ett arbete, uttrycks ibland en viss frustration och besvikelse över arbetsförmedlingen och det stöd
51 Ungdomsstyrelsen, s. 106
som erbjudits där. Maria beskriver här de förväntningar som hon hade inför första kontakten med arbetsförmedlingen samt hennes upplevelser generellt sett:
”Jag trodde ju det skulle vara mer, mer möten, att man träffar sin handläggare mer och gick igenom ens jobbsituation och såna här grejer. Så trodde jag att det var, för ett tag där så träffade man aldrig, man hörde knappt nånting från arbetsförmedlingen. Det var väl det man trodde att det skulle bli mer möten med handläggaren och sådär, förstår ju att dom inte har tid heller men… /…/ Förut trodde man att man hade nån slags hjälp hela tiden med allting, men man vet ju att det är väldigt mycket ensamt, man vet ju att man får göra allting själv liksom, det finns ju ingen som hjälper en förut då, förutom nu då, men då fick man göra allting själv, som att söka jobb och kolla efter utbildningar och såna bitar då.”
Marias förväntningar inför första kontakten med arbetsförmedlingen var att en etablering av kontakt mellan henne och arbetsförmedlare skulle uppstå. Dock skulle hennes förhoppningar inte realiseras, vilket hon ser kan ha sina förklaringar i tidsbrist från arbetsförmedlarnas sida. Maria hade en inställning där hon trodde att hon skulle få mer hjälp med diverse hinder och svårigheter gällande arbetssökandeprocessen. Istället upptäckte hon emellertid att det var ensamt genom hela processen. Det är först nu, genom hennes deltagande i ett projekt som benämns jobbgarantin, vilket jag återkommer till längre fram i detta avsnitt, som Maria upplever att hon har fått mer stöd i hennes sökande efter arbete. Att de initiala förväntningarna inte har infriats bekräftas av flera informanter. Fredriks inställning till hans möjligheter att få tillträde till arbetsmarknaden via arbetsförmedlingen är tämligen låga:
”Innan jag gick dit så tänkte man väl att, ja, det kan ju vara bra liksom då kanske man får lite hjälp att få ett jobb eller nånting då, men just nu har jag inte, så det har väl ändrats ganska drastiskt, jag känner och jag har märkt att jag det är ju liksom man får ju inte direkt någon mycket hjälp att hitta nåt jobb här utan det är ju, ja man lär sig kanske lite mer om hur man ska söka jobb och lite såna där grejer, men det är inte direkt så att man känner att man får jobb genom arbetsförmedlingen.”
Likt Maria, hade Fredrik en initial föreställning där han antog att han kunde mer konkret få hjälp till att finna ett arbete. Hans förväntningar har ändrats drastiskt, som han själv uttrycker det, och han är av den uppfattningen att det för tillfället inte känns som att han kan kommer att få något arbete genom arbetsförmedlingen. Det Fredrik upplever att han har fått hjälp med är bland annat i hur man söker ett ledigt arbete. Både Maria och Fredrik hade således föreställningar om att arbetsförmedlingen kunde hjälpa dem mer i deras strävan efter ett arbete. Kerstin Johansson skriver i sin avhandling Bli vuxen i arbetarstad att arbetsförmedlingen finns som en länk mellan arbetsgivare och arbetstagare på den svenska arbetsmarknaden.53 Detta påstående kan till viss del
förklara den föreställning som ungdomar har om arbetsförmedlingen. Med andra ord att ungdomarna ser arbetsförmedlingen som de som ska hjälpa dem i deras strävan efter ett arbete.
Förutom Marias och Fredriks citat ovan, där de talar om deras upplevelser av bristen på hjälp från arbetsförmedlingens sida, har även Sandra en liknande syn på hennes möten med arbetsförmedlingen då hon menar att de kanske skulle kunna ställa upp med mer stöd:
”Kanske lite att dom skulle hjälpa mig mer än jag kunde hjälpa mig själv. Men typ det dom säger till mig det är ändå saker som jag kan komma på själv att jag måste göra. Dom påminner ju mig och pushar på mig lite att jag kan göra det, men jag kan ju också göra det hemma själv, så…”
Sandras inställning till det stöd som hon just nu upplever att hon får på arbetsförmedlingen är inte positiv. Sandra upplever att hon lika gärna kan klara av det hemifrån utan stöd, även om hon är mer positivt inställd till att arbetsförmedlingen påminner henne om olika saker som hon kan göra. Det går således att säga att flera av informanterna förväntat sig mer stöd än det som de upplever ha fått från arbetsförmedlingens sida. Till viss del går det att säga att den egna arbetslösheten delvis kan förklaras av bristen på hjälp från myndighetens sida. En annan uppfattning råder hos Tim, vars förväntningar på arbetsförmedlingen inte var lika höga som de andras:
”Vad jag hade hört innan då om arbetsförmedlingen är att man får så dåligt med hjälp och så, man får ingen hjälp att hitta jobb och utan man får fixa allting själv och… men jag tycker att jag har fått den hjälp jag behöver, för det är ju upp till var och en om man vill ha jobb att anstränga sig att söka och så. Man kan ju liksom inte bara gå ner och säga liksom: hej jag vill ha ett jobb, och få svar: okej då fixar vi ett åt dig då. Utan man måste anstränga sig själv och veta vad man vill ha och ta kontakt med folket själv och så.”
Här får vi följa en annan inställning. Redan före första kontakten med arbetsförmedlingen hade Tim en föreställning om att det inte fanns mycket hjälp att förvänta sig, vilket han grundade på information som han hade hört från andra ungdomar i hans bekantskapskrets. Tim är av den meningen att ungdomarna måste anstränga sig själva mer och inte vänta eller hoppas på hjälp från till exempel arbetsförmedlingen. Tim anser att han har kunnat få hjälp med det som han behöver och som han anser är möjligt från arbetsförmedlingens sida, och nu är det således upp till honom själv att försöka finna ett arbete. Tim upplever att många har en inställning, där man förväntar sig att arbetsförmedlingen ska ordna ett arbete så fort som man vill ha ett. Det är möjligt att det har konstruerats en syn på arbetsförmedlingen som en säker väg till ett arbete, ibland utan ansträngning från sin egen sida. Det är något som jag, till viss del, kan finna stöd för i materialet och som påtalats i de första tre citaten i detta avsnitt.
Vidare upplevs också andra ungdomars syn på arbetsförmedlingen som tämligen negativ, här fortsätter Tim sitt resonemang kring arbetsförmedlingens anseende bland andra ungdomar i orten:
”Bland ungdomar i Finspång så är det väl inte den bästa i alla fall. Kanske ganska dålig eller vad man ska säga. Det beror väl på att de inte får några jobb, utan de känner väl att de inte får någon hjälp och så vidare men, men det är ju som jag sa förut att man får ju anstränga sig lite själv också. Man kan ju inte förvänta sig att få allt serverat på ett silverfat så att säga.”
Tim förstår till viss del ungdomars inställning till arbetsförmedlingen då han inser deras frustration över att inte ha något arbete, men samtidigt passar han på att ännu en gång understryka sitt tidigare påstående att ungdomar får anstränga sig mer för att förbättra sin situation på arbetsmarknaden. Han fortsätter med att säga att man inte kan förvänta sig att arbetsförmedlingen kommer att erbjuda lediga tjänster åt alla dem som vill ha, även om många ungdomar verkar anse det. I intervjuerna med ungdomarna verkar det råda en allmän syn kring arbetsförmedlingens anseende i orten, och denna syn är ofta fylld med uppgivenhet. Ungdomarna vill ut på arbetsmarknaden, där olika strukturella hinder som uppenbarar sig i form av deras ålder, kön, klass och brist på erfarenhet, ofta sätter stopp för deras bemödanden. Finns det inga lämpliga arbeten att söka, vänder man sig till arbetsförmedlingen med hoppet att något lämpligt ska finnas där, och det är i dessa möten som förväntningarna från ungdomarnas sida kan vara höga. De förväntar sig att det ska finnas stöd att få, genom att bli erbjudna diverse tjänster de direkt kan få tillträde till. Dock är situationen på arbetsmarknaden inte speciellt positiv, och då i synnerhet för ungdomar, vilket jag också har tagit upp i de inledande delarna av denna studie.
I intervjuerna kom vi även att diskutera hur ungdomarna känner att de har blivit bemötta när de har haft kontakt med arbetsförmedlingen. Överlag är gensvaren positiva, där de flesta är mycket nöjda med det bemötande som de hittills har haft fått från arbetsförmedlingen. Dock har några av informanterna vissa synpunkter även här. Linda berättar här om hur bemötandet har ändrats över tid:
”I början var det ju dåligt, för då var man ju så ung och dom var bara otrevliga tyckta ja, så det ville jag inte vara med om… /…/ Ja men dom va så här nedlåtande, bara: du vet om att vi kollar så att du söker jobb och såna saker. Bara nedlåtande. Så hade jag mamma med mig en gång och då var det en helt annan ton, så det är ju: ni är bara ungdomar, ni är dåliga, ungefär. Men sen, nu har det ju vart bättre nu när man är äldre, lite mer bättre.”
Till en början upplevde Linda att arbetsförmedlingen hade en otrevlig ton som hon tror baserade sig på deras syn på ungdomar som en homogen grupp som är lat och inte villig att arbeta. Hennes aningar bekräftades då hon i ett möte hade med sig sin mamma. Linda tyckte sig se en märkbar skillnad i bemötande från arbetsförmedlingens sida. Hon anser sig också blivit allt bättre bemött i
sina möten med arbetsförmedlingen ju äldre hon blivit. Det går att tolka detta som att det faktum att hon var i övre tonåren när hon först skrev in sig gjorde att bemötandet upplevdes sämre än det gör nu, men att det blev skillnad i bemötande när hon hade med sig en förälder visar snarare på att det kan vara något i arbetsförmedlingens föreställningar kring ungdomar som spelat stor roll i detta sammanhang. När jag frågar om hur bemötandet har förändrats till det bättre i och med att hon är äldre svarar hon:
”Att dom ser en mer som en människa än som en, ja värdelös grej, (skratt), nej men det är ju många som säger att de inte vill gå dit bara för att de mår redan dåligt, de vill inte ta mer skit om man säger. Dom har ju lite dåligt rykte, man märker ju att de ser ner på en så… man är ju en dålig människa bara för att man är arbetslös.”
Linda upplever att hon, när hon var yngre, bemöttes med misstänksamhet från arbetsförmedlingen vilket gjorde att hennes självförtroende blev sämre. Hon spekulerar vidare i att det kan vara därför som många ungdomar inte har en positiv inställning till arbetsförmedlingen, då ungdomarna inte orkar med att bli bemötta på det sättet. Jag frågar vidare hur detta har tagit sig uttryck:
”Ja de tar för givet att man är en sån som inte vill jobba, att man bara vill vara hemma att man skiter i att söka jobb och allting sånt. Det verkar som att dom bara har bestämt sig för det redan innan, fast man kanske inte alls är sån. Men det är kanske därför det är lite bättre nu, man kanske visar lite mer tydligt vad det är man vill, det kanske man inte gjorde då när man var yngre.”
Linda anser således att det ligger någon slags allmän och stereotyp syn om arbetslösa ungdomar bakom arbetsförmedlingens bemötande, vilket skapar en motsättning mellan grupperna. Det gäller att kunna visa mer tydligt vad man vill för att inte bemötas som en ungdom som inte vill arbeta, en syn som är vanlig hos arbetsförmedlingen enligt Linda. Denna hör ihop med ungdomars allmänna uppfattning om arbetsförmedlingen. Om det är på detta sätt som ungdomar anser att arbetsförmedlingen ser på arbetslösa ungdomar blir samarbetet ännu svårare än den skulle ha varit i en vanlig situation. Varken arbetssökande ungdomar eller arbetsförmedlare har något att vinna på att icke verifierbara föreställningar om den ena eller andra gruppen råder, speciellt de som ställer båda sidorna i dålig dager hos varandra.
I materialet kan inte jag urskilja att det för tillfället råder någon kamp mellan olika synsätt gällande ungdomarnas inställning till arbetsförmedlingens möjligheter till att hjälpa dem finna ett jobb. Det blir snarare som arbetsförmedlaren uttryckte det i intervjun, att ungdomarna ser möten och dylikt med arbetsförmedlingen som en fortsättning på skollivet, vilket det inte är tänkt att vara. Emellertid är det i frågan om synen på ungdomarnas inställning till arbete som en viss kamp mellan de arbetssökande ungdomarna och arbetsförmedlingen kan utrönas. Ungdomarna
