1
Malmö högskola
Lärarutbildningen
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng. Grundnivå
Samlingens betydelse i förskolan
(En intervjustudie med fem pedagoger)
The importance of circle time in preschool
(An interview study with five educators)
Roz Wlati
Aysegul Yasin
Lärarexamen 210hp
Barndoms- och ungdomsvetenskap
Examinator: Åse Piltz Handledare: Ingrid Dash
3
Sammanfattning
Titel: Samlingens betydelse i förskolan
Författare: Roz Wlati & Aysegul Yasin
Studiens syfte var att ta reda på vad pedagoger anser om samlingens betydelse i förskolan samt hur de inbjuder barnen till delaktighet. Studien grundar sig på följande frågeställningar: Vilka föreställningar har pedagoger om samlingens roll i förskolan? På vilket sätt bjuds in barnen till delaktighet vid samlingen? Vi gjorde en kort historisk tillbakablick samt en forskningsöversikt för att få en större inblick i samlingens ursprung och barns delaktighet och inflytande. För att få svar på våra frågeställningar använde vi kvalitativa metoder som bestod av intervjuer och observationer. Studien genomfördes på två olika förskolor. De medverkande barnen var 4-5 år. Intervjupersonerna bestod av fem pedagoger. Slutsatsen för vår studie är att pedagogerna ansåg att samlingen fungerar som en mötesplats där alla kan känna sig delaktiga i en gemenskap och den är en stund för ett lustfyllt lärande. Pedagogerna menar även att samlingen ett bra tillfälle för att bjuda in barnen till delaktighet.
4
Förord
Det har varit en intressant och lärorik period för oss. Vi har läst för vårt arbete aktuell litteratur var för sig och i vissa delar av arbetet har vi skrivit individuellt. Men sedan har vi gått igenom allt tillsammans genom att läsa varandras texter och diskutera den litteratur som vi läste. Vi vill tacka vår handledare Ingrid Dash som har gett oss råd och stöd under arbetets gång. Vi vill även tacka alla pedagoger och barn som gett oss möjlighet att utföra detta arbete.
5
Innehållförteckning
1. Inledning……….7
2. Syfte och frågeställningar………...8
2.1. Disposition………...8
3. Forskningsöversikt och teoretisk förankring………..9
3.1. Centrala begrepp……….……….9
3.1.1. Inflytande och delaktighet………..9
3.1.2. Demokrati………...10
3.1.2.1 Reggio Emilia pedagogik………..11
3.1.3. Barnperspektiv och barns perspektiv……….11
3.2. Litteratur genomgång……….12
3.2.1. Samlingens historia………...12
3.2.2. Samling i förskolan………...14
3.2.3. Sociokulturellt perspektiv……….15
3.2.4. Barns delaktighet i förskolan………16
4. Metod……….18 4.1. Metodval……….18 4.2. Undersökningsgrupper………18 4.2.1. Förskolan Stjärnan………....19 4.2.2. Förskolan Pärlan………...19 4.3. Intervju………....19 4.4. Observation………..20 4.5. Urval………21 4.6. Genomförande……….22 4.7 Forskningsetiska övervägande………...22
4.8. Reliabilitet, validitet och trovärdighet………23
4.9. Analysbeskrivning………...23
5. Resultat och Analys……….25
5.1. Samlings betydelse i förskolan………..25
5.1.1. Samling som struktur och ordning……….25
5.1.2. Samling som en lärandesituation………26
5.1.3. Vi- Känsla och gemenskap……….27
6
5.3. Pedagogernas syn på läroplanens betydelse för samlingen………30
5.4. Samlingens negativa aspekter………31
5.5. Sammanfattning och slutsatser………...33
6. Diskussion och kritisk reflektion………...34
6.1. Förslag till fortsatt forskning………...34
Referenser……….35
Bilaga………37
7
1. Inledning
Vi är två studenter vid Malmö högskola som har läst inriktningen ”barn och ungdomsvetenskap”. Vi har valt att undersöka fenomenet samling i förskolan. Anledningen till detta är att vi vill titta närmare på samling och få fördjupade insikter om samling. Vi kommer också att undersöka på vilket sätt barnen bjuds in till delaktighet under samlingen. Delaktighet betyder att vara en del av en gemenskap, att man blir sedd och lyssnad till. Eriksson (2009) anser att delaktighet är en förutsättning för att barn ska kunna ha inflytande och ha möjlighet att påverka sin miljö.
I Läroplanen för förskolan står det att barns delaktighet bör vila på demokratiska principer i förskolan. Den pedagogiska verksamheten skall byggas utifrån en demokratisk miljö där verksamheten ska anpassas efter alla barn och deras behov, erfarenheter och åsikter (Lpfö98, rev.2010,sid 4-5).
Vi vill diskutera barns delaktighet i förhållande till vårt syfte eftersom delaktighetens betydelse har varit framträdande under hela vår utbildning. Under vår verksamhetsförlagda tid hade vi fått i uppgift att planera och organisera vissa aktiviteter med barnen. De allra flesta förskolor har dagliga samlingar med barnen, det är något som ingår i de vardagliga rutinerna, vilket vi upplevde under våra VFT-perioder. Däremot upplevde vi också att barnen inte vill avbrytas under sina fria lekar på grund av samlingen. Genom detta arbete vill vi undersöka vad pedagoger i förskolan anser om samlingens betydelse för barns lärande.
Vi kände att vi behövde mer kunskap om hur pedagogerna kan bjuda in barnen för att barnen ska vara delaktiga i samlingen. Den svenska läroplanen bygger på en demokratisk grund och en etik som berör människors okränkbarhet, allas lika värda, individens frihet och integritet. Han menar vidare att läroplanen betonar att de vuxna skall vara förebilder men barn ska ha möjligheter att vara delaktiga i den pedagogiska verksamheten (Ekström, 2007).
Samling betyder att pedagoger och barn samlas vid en bestämd tid på dagen för att skapa en gemenskap. Det är en aktivitet där man avbryter någonting annat för att genomföra en rutin. Detta gjorde att vi undrar över i vilket syfte man har samling. Varför har samling en central roll i förskolan, trots att de flesta barn ofta visar ointresse för samlingen när pedagogerna ropar ”dags och städa, nu är det samling” i verksamheten.
8
2. Syfte och frågeställningar
Vårt syfte i detta arbete är att ta reda på vad pedagoger anser om samlingens betydelse i förskolan och hur de inbjuder barnen för att barnen blir delaktiga i samlingen. Vi har formulerat dessa frågeställningar:
1. Vilka uppfattningar har pedagoger om samlingens roll i förskolan? 2. På vilket sätt inbjuds barnen till delaktighet vid samlingen?
1.3. Disposition
Vårt arbete är uppdelad i fem kapitel, nedanstående ges en sammanfattande beskrivning av dessa.
I kapitel 1 finns en inledning, där vi beskriver varför vi har valt ämnet i fråga och ger en presentation av undersökningens syfte och frågeställningar. I följande kapitel kommer vi ge en historisk tillbakablick över samlingens ursprung. I kapitlet beskriver vi även begreppen inflytande och delaktighet i förskolan. Vi har tagit fram Reggio Emilia filosofin, eftersom den ena förskolan som vi undersökte inspireras av Reggio Emilias arbetssätt. I kapitlet tas en beskrivning av barnperspektiv och barns perspektiv upp, samt ett sociokulturellt perspektiv som är kopplat till vårt arbete. I kapitel 4 kommer vi presentera vår metod. Här beskrivs vilken metod och vilka redskap vi har använt för att genomföra vår undersökning och vi presenterar undersökningsgruppen. I kapitlet beskriver vi vårt genomförande av studien och det avslutas med forskningsetiska övervägande och analysbeskrivning. Kapitel 5 återfinns en presentation av delar av vårt empiriska material med koppling till teorier. Sista kapitlet innehåller en diskussion och en kritisk reflektion kring vår undersökning. I detta kapitel beskrivs även våra förslag till vidare forskning.
9
3. Forskningsöversikt och teoretisk
förankring
I detta kapitel går vi igenom de teorier och tidigare forskningsresultat som är relevanta för vårt arbete, kring barns delaktighet och samling i förskolan. Här presenteras även en översikt av Reggio Emilia-daghemmen eftersom den ena förskolan inspirerad av Reggio Emilias arbetssätt.
3.1. Centrala begrepp
Vi kommer att beskriva vissa begrepp som är av betydelse för vårt arbete. Begreppen är följande: delaktighet, demokrati, inflytande, barnperspektiv samt barns perspektiv. De två begreppen delaktighet och inflytande hör ihop och det är svårt att förklara delaktigheten utan begreppet inflytande, så därför kommer en beskrivning om inflytande också. Men vi fokuserar mest på barns delaktighet i vårt arbete.
3.1.1. Inflytande och delaktighet
Arnér (2009) anser att begreppen delaktighet och inflytande används ofta synonymt i vissa sammanhang samt i vardagligt tal i både förskola och skola och i forskningssammanhang. Inflytande handlar om barnens utsikter att påverka sina livsvillkor på ett tydligt sätt än delaktighet kan göra. Barnens idéer och intressen kan användas som utgångspunkter av pedagoger när det gäller planering av innehållet i verksamheten. Westlund (2011) beskriver begreppet inflytande genom att koppla begreppet till Läroplanen. Hon skriver att inflytande kopplas direkt till demokrati under rubriken barns inflytande i Läroplanen för förskolan. Barns inflytande kan innebära exempelvis att ta ansvar, uttrycka åsikter, delta i samarbeta och att ha rättigheter och skyldigheter.
Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar att delaktighet handlar om någon lyssnar till och respekterar andras tankar, det vill säga att i en demokratisk förskola och skola betyder delaktighet att pedagoger respekterar barnens tankar och lyssnar till och ger barnen möjlighet att lyssna på varandra. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) skriver att delaktighet betyder att barnen har rätt att uttala sina tankar i olika sammanhang, på så sätt bildar barnens tankar och åsikter en grund i en del av sammanhanget. Arnér (2009) menar också att
10
delaktighet har en mening av att ta del av något som redan har bestämts. Genom att få bestämma över sina vardagliga situationer blir barnen delaktiga i sin egen vardag.
3.1.2. Demokrati
Johannesen och Sandvik förklarar demokrati genom att koppla det till de två begreppen inflytande och delaktighet.
När jag var liten sa man att demokrati handlar om att flertalet bestämmer. I förskolan finns ofta en uppfattning att delaktighet och inflytande handlar om att barn ska vara med och ta beslut och bestämma och det är knutet till att välja. Detta praktiseras ofta genom att man röstar. Vem vill gå åt det hållet och vem vill gå åt andra? ( Johannesen&Sandvik, 2010, sid.30)
Enligt Johannesen och Sandvik (2010) handlar demokrati om att barn har rätt att bli hörda på samma sätt som de andra. Dessutom handlar det om att alla är del av en gemenskap och där måste man visa respekt för alla oavsett åsikter och inställningar. Åberg och Lenz Taguchi (2005) anser att demokrati är ett begrepp som behöver diskuteras för att det förstås på olika sätt. De menar att ordet demokrati måste synliggöras i praktiken genom att bjuda in barnen till många tillfällen i vardagen då de får möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter samtidigt som de också tar tillvara andras synpunkter. Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar även att demokrati inte är någonting man kan lära barnen, demokrati är något man lever och bygger tillsammans i en ständigt pågående process. Att skapa en förskola som bygger på demokrati och delaktighet innebär inte om att alla får göra precis som de själv vill utan om att respektera allas olika åsikter och ge utrymme för att tänka fritt och detta kan ge barnen möjlighet att påverka sin vardag.
I läroplanen för förskolan betonas även vikten på demokrati och där står det att:
I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är och barnen skall få möjlighet att utveckla sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter för att kunna påverka sin situation (Lpfö 98, rev.2010,sid 12).
Sheridan och Pramling Samuelsson (1999) påpekar också att i förskolan skall barn tillsammans med andra barn och vuxna aktivt delta i beslut för den pedagogiska miljöns utformning. De skall ha möjlighet att tillsammans diskutera sig fram till regler för trivsel och samvaro, välja tema och ha möjlighet att välja mellan olika aktiviteter och material. De menar vidare att en förutsättning för att fostra barn till demokratiska medborgare förutsätter att barn
11
redan i förskolan har inflytande genom att de kan påverka både sin egen situation och förskolans innehåll. Barnen utvecklar de kompetenser som behövs för att förstå demokratiska principer genom att få inflytande och bli delaktig i förskolan. Att kunna uttrycka sig, bestämma över sina val och att argumentera för sina åsikter är vissa av de kompetenserna som behövs.
3.1.2.1. Demokrati, delaktighet och inflytande är grundtankarna i Reggio Emilia
pedagogik
Emilia Romagna är en stad i norra Italien och där växte fram en ny pedagogisk filosofi efter andra världskriget. Reggio Emilia filosofin är utgångspunkten för ett pedagogiskt arbetsätt och grundiden bakom den filosofin är att man fokuserar på det enskilda barnet, lyssnar och ser barnets olika styrkor. I Reggio Emilia har man en stark tro på det kompetenta barnet och på barnens möjligheter. Demokrati, barns inflytande och delaktighet är viktiga grundtankar i Reggio Emilia filosofin (Wallin, 1996).
Reggio Emilias pedagogiska filosofi spred sig över hela världen. Svenskar kom i kontakt med Reggio Emilia filosofin för första gången på Moderna museet i Stockholm i 1981 (Forsell, 2005). Så småningom började människor visa intresse och göra studiebesök i Italien. Anna Barsotti och Karin Wallin är två pedagoger som har drivit igenom Reggio Emilia filosofin i svenska förskolor. De har ordnat kurser och skrivit böcker och gjort forskningsprojekt om Reggio Emilias synsätt.
3.1.3 Barnperspektiv och barns perspektiv
Pramling Samuelsson, Sommer och Hundeide (2011) anser att begreppet barnperspektiv används på olika sätt. Enligt författarna inbegriper begreppet barnperspektiv att de vuxnas uppmärksamhet riktas mot en förståelse av barns uppfattningar, erfarenheter och handlingar i världen. Barnperspektiv skapas av vuxna som eftersträvar att nå en företeelse från barnets synvinkel om vad som är betydelsefullt. Barns perspektiv representerar barns erfarenheter, uppfattningar och förståelse av sin livsvärld. Till skillnad från vid ett barnperspektiv ligger fokus på barnet som subjekt i sin egen värld. Odelfors (1996) anser även att barns perspektiv grundar sig på en syn på barn som aktiva medskapare av sina livsvillkor och det handlar om sociala fenomen och social interaktion utifrån deltagarnas egna perspektiv. Barn betraktas som aktörer, utifrån sina intentioner och värderingar och deltar i skapandet av sina egna
12
sociala liv i de samhällen de lever i. Vidare skriver hon att barn ses som de specifikt kulturkunniga, som kan förmedla den direkta kunskapen om barns kultur som informanter. Dessutom menar hon att genom att studera barns utsagor, produkter eller handlingar kan kunskaper fås om vilka egenskaper som barn uppmärksammar och bearbetar i olika sammanhang. Då kan barns kultur beskrivas ur barnens perspektiv, det vill säga utifrån barnens synvinkel.
Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) belyser skillnaden mellan barns perspektiv och barnperspektiv. De menar att begreppet barns perspektiv innebär att framträder via någon som företräder dem, medan det andra begreppet hänvisar till barns uttryck för mening. Ett barnperspektiv måste innehålla barns perspektiv, som i sin tur tolkas av läraren eller forskaren. Enligt författarna är förskolan en verksamhet för barn, styrd av pedagogiska intentioner och lärande, men det innehåller samtidigt barnens egen kultur, det barn gör och skapar tillsammans med andra barn.
3.2. Litteratur genomgång
3.2.1. Samlingens historia
De svenska förskoleverksamheterna har sitt ursprung i barnkrubban, barnträdgården och i viss mån i småbarnsskolan. De tre olika slag av institutioner hade olika funktioner och grund för sin verksamhet (Rubinstein Reich, 1996). Småbarnsskolorna startade redan i 1836 i Stockholm. I Sverige och utomlands drevs de första småbarnsskolorna och barnkrubborna med stöd av välgörenhet och som hjälp åt fattiga. Barnkrubbans huvuduppdrag var att erbjuda barnpassning medan mödrarna arbetade, men barnträdgårdens uppgift var främst pedagogisk. På de olika institutionerna fanns det barn från olika sociala klasser.
Friedrich Fröbel levde under åren 1782-1852 och framstår som samlingens grundare. Han startade en egen uppfostringsskola för små barn i 1837. Småbarnsskolan fick namnet Kindergarten. Fröbels traditionella sätt i Kindergarten var att samla barnen i en cirkel. Han menade att cirkeln leder till den sociala samhörigheten. Att sitta i en cirkel och samtala var det mest jämlika sätt att mötas, alla kunde se varandra och alla satt lika nära centrum. Han ansåg också att när barnen placeras i en ring var ett uttryck för den enhet och helhet som härskade i naturen. Samlingen innehöll sång, rörelselekar och olika övningar med geometriska former, vilket hade stor betydelse för Fröbels pedagogik. Enligt Fröbel var rörelseaktiviteter viktiga
13
för att utveckla både kropp och själ och det var också viktigt att ha omväxlande aktiviteter och stillasittande i grupp (Rubinstein Reich, 1996).
Sveriges första pedagogiska verksamhet för små barn startade av systrarna Ellen och Maria Moberg i 1899 i Norrköping. Systrarna kallade sin verksamhet för Kindergarten eftersom de var inspirerade av Fröbel. Efter 1900 fick systrarna Ellen och Marias verksamhet namnet Barnträdgård (Gedin & Sjöblom, 1995). Moberg (1945) menar att det bör finnas en plats i varje barnträdgård där man samlar barnen. Platsen ska vara tydligt ordnad och denna plats bör alltid vara densamma. Allt som stör ska röjas undan så att det skapas en stund av stillhet och samling. Samlingens stund bör inte börja direkt vid barnens ankomst, utan den ska äga rum någon timme efter fri sysselsättning.
År 1972 kom Barnstugeutredningen ut. Där betonades individualisering och dialog mellan varje enskilt barn och vuxen. I Barnstugeutredningen menade man att den språkliga träningen begränsades i de stora samlingarna i förskolan. Utredningens rekommendation var att i stora grupper var rörelse och musik lämpligt medan talövningar skulle utövas vid andra tillfällen, som bland annat vid måltiderna. År 1981 kom Socialstyrelsens arbetsplan ut. I arbetsplanen framhävdes det att gemensamma gruppaktiviteter, som bland annat samlingar var gemensamhetskapande och gav social träning, vilket medförde att samlingen fick en stor roll i förskolan (Rubinstein Reich, 1996).
Socialstyrelsen gav även ut ett pedagogiskt program 1987. Programmet innebar att förskolan fick andra uppgifter än att vara skolförberedande. Förskolan skulle arbeta med tema, vård och omsorg som en stor del av arbetet. Det stod i programmet att grupp- och samhörighetskänslan skulle göras synlig i en gemensam samlingsstund för barngruppen. Det viktigaste syftet med samlingen var att utveckla gruppkänslan (Socialstyrelsen, 1987).
För att en god grupp- och samhörighetskänsla ska växa fram är det angeläget att någon gång under dagen ordna en gemensam samlingsstund eller en speciell aktivitet för hela barngruppen. (Socialstyrelsen, 1987:47)
Förskolan fick en egen läroplan år 1998. I läroplanen finns det mål och riktlinjer som pedagoger ska arbeta mot men det står inte hur pedagogen ska utforma samlingarna för att genomföra uppdraget. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, rev.2010) står det att de vuxna som barnen möter ska se varje enskilt barns möjligheter, vuxna ska engagera sig i samspelet
14
med det enskilda barnet och i barngruppen. Pedagogerna ska ta initiativ som kan utveckla barnens sociala och kommunikativa kompetens. Det står vidare i Läroplanen för förskolan att
Förskolan ska grundlägga ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg (Lpfö 98, rev.2010, sid.5).
3.2.2. Samling i förskolan
Rubinstein Reich (1996) beskriver samlingen som en grupp barn och vuxna som sitter samlande i förskolan, ofta i en cirkel och har gemensamma aktiviteter. Aktiviteterna leds av en eller flera vuxna. Detta moment återkommer regelbundet i förskoleverksamhet och hålls ofta på en bestämd plats och bestämd tid. Författaren benämner vilken roll pedagogen har vid samlingen. Pedagogen dominerar samtalet. Barnet måste lyssna, vara tyst och får inte avbryta pedagogen. Men pedagogen har möjlighet att avbryta barnet. Samlingen tycks ha fastnat vid de sorters samlingar som fanns förr. Barnet blir mer och mer passiva och pedagogen är den som föreläser. Ekström (2007) menar att samlingen har en självklar plats i dagens förskolor som en planerad aktivitet. Det är pedagogen som styr innehållet i samlingen och pedagogen samtalar ofta inte med barnen om deras funderingar och intresse. Pedagogerna förväntar sig att alla barn ska sitta ner och delta. Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver samlingen som en naturlig del i verksamhetens vardag som innebär ett utbrott i den fria leken. Det är en gemensam aktivitet där vuxna tillsammans med en barngrupp samlas för att dela en rolig stund. Författarna menar vidare att den gemensamma aktiviteten länkar ihop dagen genom att den anknyter till saker som har hänt och till den som ska hända under dagen. Samlingen bör vara så rolig så att barnen ska vilja och orka vara med. De menar vidare att samlingens mål ska vara en positiv gruppupplevelse.
Enligt Rubinstein Reich (1996) finns det olika tänkesätt om syftet med samlingen och många anser att samlingen ska vara en lärandesituation. Samlingen kan vara en stund på dagen då barnen lär sig något och utvecklar kunskaper och färdigheter. Samlingen är ett tillfälle för barnen då de får agera inför andra och på så vis få bekräftelse, som i sin tur kan leda till barnens jag- och identitetsutveckling. Även Olofsson (2010) anser att samlingen är något positivt som stärker både barns själv och grupptillhörighetskänsla. Genom att barn deltar i samlingen får de möjlighet till att tillägna sig olika ämneskunskaper. Samling är en liten del av förskolans vardag men det anses vara en viktig stund för att skapa grupptillhörighet och att
15
barnen ska lära sig att lyssna, prata i en grupp och på så sätt lära sig turtagning (Granberg, 1999).
Johansson (2003) menar att lärarnas avsikt med samlingen ofta är att utveckla barnens språkförmåga. De lägger vikten vid barnens delaktighet och att barnen får komma till tals. Pedagogerna har olika strategier för att göra lärande spännande och lustfyllt för barnen. Barnen har möjlighet att höra sagor med tillhörande boksamtal och de involveras i samtal om vardagssituationer.
Rubinstein Reich (1996) och Ekström (2007) beskriver samling som är en gemensam aktivitet där vuxna är dominerande och barn är passiva, medan Åberg & Lenz Taguchi (2005) beskriver samling som en gemensamaktivitet som är en naturlig del i förskolans vardagar. Han beskriver samling som är en rolig stund för barnen och vuxna. Rubinstein Reich (1996), Olofsson (2010) och Granberg (1999) är eniga när det gäller samlingens roll i förskolan. De menar att genom samling kan barnen stärka sin identitet och kan skapa grupptillhörighet. Olofsson (2010) och Johansson (2003) menar att samling kan vara en lärandesituation där barnen kan tillägna sig kunskaper och utveckla sin språkförmåga.
3.2.3. Sociokulturellt perspektiv
Vygotskijs teorier enligt Säljö (2003) grundar sig på tanken att människor lär av varandra i samtal och samspel. I fokus i det sociokulturella perspektivet återfinns samspelet mellan tänkande och handlande i ett socialt och kulturellt sammanhang. Vygotskij ansåg att kultur och miljö har stor betydelse för inlärningsprocessen. Han menade även att människan föds in i en social människovärld. Människan utvecklas genom att sammanföras med andra människor och lära av varandras beteenden, språk och användande av olika redskap. När människan själv använder dessa redskap i den sociala kontakten med andra människor praktiskt och språkligt, utvecklas man som människa. Han ansåg också att utvecklingen går från socialt agerande till individuellt handlande och han menade att det yttre påverkar det inre. Det inre är tänkande medan det yttre är kommunikationen mellan människor. Vygotskij ansåg även att för att barnen ska utmanas i sitt tänkande bör pedagogerna lägga tyngdpunkten i uppgifterna en bit över deras utvecklingsnivå. Han påpekade att individen alltid befinner sig under förändring och utveckling och människan i varje situation har möjlighet att ta till sig och ta över kunskaper från våra medmänniskor i samspelssituationen.
16
Enligt Vygotskij har sociala aktiviteter stor betydelse för barns utveckling. Barnen får möjlighet att tänka, tala och arbeta med problemlösning, emotioner och lärande. Pedagogerna måste lyssna på barnen och observera dem för att hjälpa dem i deras utveckling. Förskolor måste skapa samspelsmöjligheter mellan barn och barn samt vuxna och barn för barns utveckling och lärande (Säljö 2003).
Strandberg (2006) beskriver Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Med detta menade Vygotskij att barnen lånar kompetens från den personen som är mer kompetent och på så sätt känner barnet att det kan, trots att det ännu inte kan det på egen hand. Han menade också att delaktighet är mer än att bara ha inflytande eftersom delaktighet även betyder att prova, undersöka, utveckla och omforma. Barns delaktighet har stor betydelse för barnen eftersom de tillfällena när barnen lär sig något är när de känner sig delaktiga och när de är involverade i aktiviteter och uppgifter.
3.2.4. Barns delaktighet i förskolan
Eriksson (2009) menar att delaktighet i förskolan har stor roll när det gäller barns lärande och utveckling. Barnens självbild och självförtroende stärks genom att barnen får uppleva en känsla av delaktighet. Författaren anser att barnen blir delaktiga när deras intressen och behov synliggörs av pedagoger och när de får möjlighet att uttrycka sina tankar. Även Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar att pedagogerna bör lyssna på vad barnen behöver och intresserar sig för och sedan kan de använda det som utgångspunkt när de formar miljön i verksamheten. Enligt författarna är det pedagogernas ansvar bjuda in barnen till delaktighet genom att ge barnen en röst eller synliggöra deras tankar. Men de påpekar även att pedagogerna inte ska ge upp sitt ansvar som vuxna och barns delaktighet handlar inte om pedagogerna lämnar över ansvaret till barnen. Det måste naturligtvis finnas gränser för vad som är acceptabelt.
I en studie genomförd av Eriksson (2009) framkom att pedagogerna hade olika syn på barns delaktighet i förskolan. Enligt vissa pedagoger i hennes studie handlar delaktighet om gemenskap och en känsla av samhörighet med de andra barnen på förskolan och pedagogerna. En del av pedagogerna ansåg att delaktighet kopplas till om barnet är aktivt i sin lek och i planerade aktiviteter. Delaktighet relaterades till bestämmande och medbestämmande. Enligt pedagogerna är delaktiga barn deltar aktivt i den pedagogiska verksamheten och de tar gärna initiativ och blir engagerad med de andra barnen och pedagoger. Delaktiga barn uttrycker sig
17
mest verbalt men även med kroppsspråk, medan icke-delaktiga barn ser ut att vara tysta och lugna.
Båda Eriksson (2009) och Åberg& Lenz Taguchi (2005) anser att möjligheter för barns delaktighet skapas av pedagoger förutsatt att de är lyhörda för barnens intressen och behov. Även Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) anser som ovan nämnda författarna att det är pedagogerna som ska få barnen att bli delaktiga i förskolan.
18
4. Metod
Här presenterar vi val av metod och en motivering till metodvalet. Det ges även en kort beskrivning av vårt urval av informanter och de två olika förskolorna som vi har samlat vår empiri ifrån. Vi beskriver hur vi har förhållit oss till etiska överväganden och hur vi har gått tillväga för att samla in vårt material.
4.1. Metodval
Vi vill ta reda på vad pedagoger anser om samlingens betydelse i förskolan och hur de inbjuder barnen för att bli delaktiga i samlingen. För att ta reda på det har vi valt att använda oss av kvalitativa metoder. Enligt Lökken & Söbstad (1995) är en kvalitativ metod är inriktad på egenskaper hos det man undersöker, vilket betyder att en kvalitativ studie är helhetsinriktad när det handlar om hur man ska gå till väga för att undersöka den händelse man intresserar sig för. Även Backman (1998) anser att kvalitativ forskning syftar till att studera ett litet urval personer där man uppmärksammar detaljer och skapar djupare förståelse av det som studeras. Han menar vidare att en kvalitativ metod inte är inriktad på framställandet av tal och siffror utan utgår istället från muntliga eller skrivna formuleringar. Den insamlade empirin styr i stor utsträckning slutsatserna och teoribildningen. Målet med kvalitativa metoder handlar mer om förståelse än om förklaringen (Lökken & Söbstad, 1998). Utifrån vårt syfte valde vi att använda oss av både intervjuer och observationer eftersom dessa metoder var det mest lämpliga för vår studie.
4.2. Undersökningsgrupp
Vår undersökningsgrupp som vi har valt att studera består av barn och förskollärare från två förskolor. Förskolorna ligger i ett storstadsområde och tillhör två olika stadsdelar. Vi valde dessa förskolor och pedagoger utifrån tidigare kännedom. Anledningen till detta urval var att arbetslaget och barnen kände förtroende för oss. På så sätt kunde vi lätt komma in i verksamheterna och sätta igång vår undersökning direkt. Johanson och Svedner (2006) anser att det är av stor vikt att den intervjuade känner förtroende för intervjuaren för att uppnå bästa resultat.
19
Förskolorna i detta arbete benämns med de fingerade namnen Pärlan och Stjärnan, detta för att de inte ska kunna identifieras. Pedagogerna i Pärlans förskola nämner vi som Maria, Lisa och Peter medan på Stjärnans förskola nämner vi pedagogerna som Selma och Anna.
4.2.1. Förskolan Stjärnan
Förskolan består av fem avdelningar som är uppdelade i åldersgrupperna 1-3 år, 3-4 år och 5 år. Vi har samlat vår empiri från de mellanstora och stora barnens avdelningar. De medverkande barnen var mellan fyra och fem år. Inom 5-årsgruppen finns det 18 barn och tre pedagoger. Inom 3-4 årsgruppen finns det 16 barn och tre pedagoger. I närheten av förskolan finns ett stort grönområde. Förskolan är inspirerad av Reggio Emilias filosofi.
4.2.2. Förskolan Pärlan
På förskolan vistas 45 barn, fördelade på tre avdelningar. Det finns två avdelningar för barn i åldern 1-3 år och en avdelning för barn i åldern 3-5 år. Vår empiri har samlats in på de stora barnens avdelning, där tre pedagoger arbetar. På avdelningen finns 16 barn, varav 9 flickor och 7 pojkar. Förskolan har ingen egen gård men i kvarteren finns det många lekplatser. Bebyggelsen i närområdet består av hyres- och bostadsrättshus. Förskolans inriktning är tidig läs- och skrivinlärning.
4.3. Intervjuer
Patel och Davidson (2003) menar att syftet med en kvalitativ intervju är att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, till exempel den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen. Enligt Olsson & Sörensen (2001) ska syfte och problemområde vara väl klarlagda före undersökningens början för att nå ett gott intervjuresultat.
Vi ville få så informationsrika svar som möjligt av pedagogerna i vår studie. Johansson & Svedner (1996) anser att syftet med en kvalitativ intervju är att få så detaljerade svar som möjligt kring det berörda ämnet. Enligt Trost (1997) ställs frågor som är lättförståeliga och detta gör att intervjuaren får svar med mycket innehåll vid en kvalitativ intervju. Utifrån dessa specifika frågor ska syftet kunna besvaras (Kihlström, 2007). Det är viktigt att inte blanda samman studiens frågeställningar med intervjufrågor. Författaren menar vidare att mellan intervjuare och respondent förs en dialog. Men vid intervjun är fokus på ett bestämt ämne och
20
det är detta som skiljer intervjun från en vanlig dialog. Vi ville att respondenten skulle känna sig trygg och avslappnad och känna sig bekväm i denna form av dialog, men dialogen höll sig inom ämnet. Vi använde oss av semistrukturerad intervjuform. Trost (1993) menar att man ofta använder en intervjuguide i semistrukturerade intervjuer där innehåller i regel fler frågor och man kan gå på djupet och ställa följdfrågor på intressanta saker som kommer upp.
Vi antecknade vid intervjuerna och fick även tillåtelse av pedagoger att spela in. Patel och Davidson (2003) anser att för att få göra ljudinspelningar under en intervju krävs intervjupersonens tillstånd och fördelen med denna typ av registrering är givetvis att intervjupersonens svar registreras exakt. Trost (1993) menar även att man kan lyssna till tonfall och ordval flera gånger efteråt samt man kan skriva ner intervjun och läsa till vad sagts ordagrant. Han menar vidare att nackdelen med denna typ är att det tar tid att lyssna till banden och det kan bli svårt att spola dem fram och tillbaka för att leta rätt på en detalj. Enligt Trost (1993) finns det nackdelar när man antecknar under intervjun som till exempel för den intervjuade kan antecknandet bli störande moment och en del av informationen kan gå förlora.
4.4. Observationer
Vi valde att använda oss av både intervjuer och observationer. Observationen valde vi för att undersöka hur samlingen gestaltar sig, samt hur barnen bli inbjudna av pedagogerna för att bli delaktiga i samlingen. Lökken & Söbstad (1995) anser att under en observation är fokus viktigt eftersom det kan vara svårt att observera flera saker på samma gång så därför det är viktigt att välja ut och fokusera enbart på de delar man vill ha djupare kunskaper kring.
Patel & Davidson (2003) menar att observationer framförallt är användbara när man ska samla information inom områden som berör beteenden och skeenden i naturliga situationer. De menar vidare att observationer kan genomföras på olika sätt. Johansson & Svedner (2001) beskriver en strukturerad observation i jämförelse med en ostrukturerad observation. Författarna menar att vid en strukturerad observation planeras i förväg vad man ska titta på, hur länge ska man observera och i vilken ordning. Under en ostrukturerad observation antecknar man när något händer och man har inte planerat in i minsta detalj, samt man använder ingen typ av listor eller observationsschema utan man observerar beteenden och händelser och anteckna det man ser. Vi valde strukturerad observationsmetod för att vi vill
21
observera hur barnen blir inbjudna för delaktighet i samlingen och vilka roll samling har för barnen i förskolan.
Vi valde att anteckna under observationerna och detta gav oss möjlighet att relatera och gå igenom händelserna för att komma ihåg dessa när vi analyserar. Vi ansåg att anteckning med papper och penna är enkla redskap att använda. En annan fördel med anteckningar är att barn i förskolan är vana vid papper och penna och barnen blir troligen inte lika distraherade som om vi valt att använda videokamera. Men nackdelen med anteckningar är att man inte hinner skriva ner allt som händer och inte får med kroppsspråket. Från början vår ambition var att använda videokamera för att vi ansåg att filmade observationstillfällena kan ge oss en klar bild av händelseförloppet. Men på grund av att videofilmning inte var tillåtet av vissa föräldrar, valde vi bort att filma men vi fick spela in ljudet några samlingstillfällen.
4.5. Urval
Eftersom vårt syfte är att undersöka förskollärares föreställningar om samling och barnens delaktighet i samlingen bestämde vi oss för att intervjua förskollärare och observera barnen under några samlingar. Urvalet har utgått ifrån att de som ska ingå i intervjuerna skall vara utbildade förskollärare och ha några års erfarenheter inom förskolan, för att de ska ge oss tydliga åsikter och erfarenheter inom området. För att vi skulle få ett bra underlag diskuterade vi hur många som vi behövde intervjua. Det blev fem förskollärare, varav en är man och fyra är kvinnor. De har 15 till 30 års erfarenhet inom förskolläraryrket. Förskollärarna var från två olika förskolor. Tre förskollärare jobbar med barnen som är i åldern 3-5 år på samma förskola. En förskollärare jobbar med bara 4-åringar och den andre jobbar med 5-åringar på samma verksamhet. Förskollärarna tillfrågade om de kunde delta i vår undersökning. Alla förskollärare som blev tillfrågade tackade ja till intervjun.
Den andra frågeställningen som behandlar barnens delaktighet vid samlingen ville vi besvara genom att observera några samlingar i de två olika verksamheterna. Vi observerade fem samlingar. Samlingarna bestod av 10 till 16 barn. De medverkande barnen var mellan fyra och fem år. Anledningen till detta är att de stora barnen kan uttrycka sig, vilket vi kopplar det till Evenshaug och Hallen (2001) anser om att stora barn har kommit längre i sitt språk och sin kommunikationsutveckling och att äldre barn har upplevt fler situationer med samtal.
22
4.6. Genomförande
Först hade vi informerat pedagogerna om vårt arbete och vi fick ett positivt bemötande av hela arbetslaget på båda förskolorna. Vi åkte ut till en av förskolorna. Vi började observera barnen under samlingsstunden. Observationerna var strukturerade då vi i förväg bestämt att vi skulle fokusera på barnens delaktighet i samlingen. Vi satte oss på plats en stund innan samlingen började för att barnen skulle vänja sig vid vår närvaro. Samlingen genomfördes i ett rum på avdelningen. Barnen och pedagogerna satte sig i en ring på golvet. Vi placerade oss en bit ifrån själva aktiviteten.
Efter observationen började vi intervjua pedagoger. De flesta intervjuerna utfördes i personalrummet där man kan stänga om sig och inte bli störda. Men vi gjorde två av våra intervjuer samtidigt bland barnen i köket på grund av personalbrist på förskolan just den dagen. Lantz (2007) anser att både de som intervjuar och intervjuas ska känna att situationen är trygg och bekväm. Även Trost (1993) menar att några åhörare inte skall finnas och miljön skall vara så ostörd som möjligt. Olsson och Sörensen (2001) menar att för att intervjupersonen ska lämna så bra upplysningar som möjligt, måste ett samarbetsvilligt klimat skapas. Vi ansåg att intervjupersonen fick möjlighet att känna sig viktig och fick tala till punkt. Vi ställde våra frågor och pedagogen fick god tid på sig att svara. Alla intervjuarna spelades in på band eftersom vi inte hade möjlighet att hinna skriva ner allt som sades och för att underlätta vår sammanställning och analys. Varje intervju tog 30-40 minuter, inklusive inledning, frågor och avslut.
Vid ett annat tillfälle åkte vi till den andra förskolan och vi gjorde samma saker där också. Först observerade vi barnen och sedan intervjuade vi pedagogerna. Vi intervjuade fem pedagoger och observerade sammanlagt fem samlingar som alla skedde under förmiddagarna där varje samling varade i ca 25 minuter. Både observationer och intervjuer genomfördes i fem dagar beroende på pedagogernas och verksamhetens tillgänglighet.
4.7. Forskningsetiska överväganden
Vi diskuterade de forskningsetiska reglerna innan vi startade vår undersökning. Vi har tagit hänsyn till de forskningsetiska principer som vi har läst från Vetenskapsrådet. Där står om fyra huvudkrav som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren skall informera de av forskningen
23
berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte. Med samtyckeskravet menas att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet betyder att personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Sista huvudkravet är nyttjandekravet innebär att insamlade uppgifter om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål. Vi informerade muntligt förskollärarna om vår undersöknings syfte och hur vår undersökning kommer att utföras. Vi har även informerat dem om att de uppgifter som insamlas inte kommer att användas för något annat syfte än för vår forskning. Vi var noga med att tala om att vi i vår uppsats inte kommer att nämna vare sig barn, personal och förskola i deras riktiga namn.
De båda förskolorna godkände föräldrarna undersökningen förutsatt, att vi inte använde fotografier och videofilmer. På den ena förskola fick vi även spela in ljudet under samlingar. På den andra förskolan fick vi däremot inte spela in samlingar. Förskollärarna var tillfrågade om inspelning under intervjuerna. Vi fick lov att spela in efter att vi informerat om att inspelningen inte kommer att användas av någon annan än oss. Vi gav dem intervjufrågorna innan intervjuerna började. Detta gav dem möjlighet att avbryta om de inte vill bli intervjuade innan intervjuarna skulle börja.
4.8. Reliabilitet, validitet och trovärdighet
Enligt Trost (1993) är reliabilitet eller tillförlitlighet en mättning som är stabil och inte utsatt. Validitet eller giltighet är att instrumentet eller frågan skall mäta det som är avsedd att mäta. I vår studie använde vi kvalitativa intervjuer. Trost (1993) menar att vid kvalitativa intervjuer strävar man efter att få veta, vad den intervjuade menar med eller hur han/hon uppfattar ett ord eller en företeelse. Han anser vidare att den kvalitativa intervjun förutsätter låg grad av standardisering. Vi är medvetna om att vårt resultat inte kan generaliseras till andra förskolor och gäller enbart de grupperna som vi undersökt.
4.9. Analysbeskrivning
Vi började med att planera våra tider för att träffas. Vid de första tillfällena började vi att lyssna på intervjuerna tillsammans och därefter transkriberade vi dem. Thomasson (2002) påpekar att när man transkriberar intervjuer bör man lyssna igenom bandet för att få en klar överblick av det som har sagts, sen bör man skriva ut dem från ljud till papper. Det tog lång tid när vi transkriberade intervjuerna men vi kände att det kan vara till stor nytta längre fram i
24
analysdelen. Vi delade intervjuerna för att transkribera dem, därefter vi kopierade dem och gav de till varandra. På så sätt kunde vi spara lite tid och det gick fortare.
Vi granskade och kommenterade svaren. Vi jämförde intervjuerna för att kunna hitta likheter och skillnader i pedagogernas svar. Vi försökte hitta de mest relevanta svaren för våra frågeställningar och beskrev dessa i tema. Transkriberingarna hjälpte oss att lättare gå igenom vad de olika pedagogerna hade sagt. Anteckningarna som fördes under observationerna och intervjuerna låg sedan till grund för arbetet med vår analys så att vi fick en sammanhängande bild av resultatet. Observationerna har även gett oss en möjlighet att se hur samlingarna ser ut i praktiken. Genom observationerna kunde vi se att pedagogernas syfte med samlingen stämde bra överens med vad vi såg under observationstillfällena.
25
5. Resultat och analys
5.1. Samlingens betydelse i förskolan
Det framkom i vår studie att pedagogerna anser att samlingen har stor betydelse i förskolan. Vid intervjuerna lyfte de flesta pedagogerna fram att samlingen kan ge dagen struktur och ordning. De uppfattade också att samling kan vara ett bra tillfälle under dagen då hela gruppen är samlad och en situation som kan ge gruppkänsla och stärka barns sociala samspel.
5.1.1. Samling som struktur och ordning
De intervjuade pedagogerna har en samstämning syn på samlingens syfte. De menar att samlingen är den del då hela gruppen samlas och barnen informeras om hur dagen kommer att se ut. En av pedagogerna anser att vissa barn behöver mer tydlighet och förklaringar till vad som ska hända. Hon uttrycker sig så här:
Om man har en samling kan man förklara för barnen hur dagen kan komma se ut, vad som händer, och det beror också lite på vad man har för barn, för vissa barn är det väldigt viktigt att förbereda, har man sådant barn så förklarar man i förväg (Lisa, Pärlans förskola).
En annan pedagog menar att när man vill informera barnen är det enklare att göra det under samlingen. Med detta menar hon att alla har möjlighet att ta del av informationen.
I samlingen har man möjlighet att ge information om vad det ska hända under dagen, till exempel vårt syfte med samlingen idag var att vi skulle gå till nickepiggs park. Om vi inte gjort det måste vi springa efter varje barn och berätta det för dem, det kan bli svårt att samla ihop dem (Anna, Stjärnans förskola).
Vi observerade en förmiddagssamling med barnen som leddes av Anna. I slutet av samlingen berättade pedagogen för barnen att de skulle gå till en park och hon berättade också vem och när skulle de gå dit. Ett barn kom sent, hon missade samlingen, men var omedveten om vad barnen pratade om och vad som skulle komma att hända.
Rubinstein Reich (1996) menar att informativa samtal om vad som ska hända, en slags information är vanliga inslag i samlingen. Detta handlar om framförallt vad dagen ska innehålla. Författaren anser vidare att vid deltagande i samling får barnen möjlighet få en förberedelse inför skolstart. De får lära sig att vänta på sin tur, göra sig synlig, lyssna och ta instruktioner och information i grupp. Granberg (1999) menar att samling har ett stort värde i
26
förskolans värld för att skapa grupptrygghet, öva koncentrationsförmågan och förmågan att lyssna och ta in information. Man tar ofta upp veckodagar, datum, väder och förmedla information om olika saker, till exempel ett tema man arbetar med.
Utifrån pedagogernas svar och observationerna kan vi dra slutsatsen att samlingen kan vara ett lämpligt tillfälle för information till gruppen.
5.1.2. Samling som en lärandesituation
Pedagogernas syfte med samlingen i förskolan är att skapa en lärandesituation för barnen. Pedagogen uppfattar att samlingen kan bidrar till en miljö där barnen kan lära sig genom allt som händer utan att barnen själv märker det. De menar att samlingen kan skapa ett tillfälle då yngre barn får möjlighet att lära sig av äldre barn. Nedanstående citat visar tydligt pedagogernas uppfattningar.
Barnen får i sig grundkunskap, om man ser de olika åldrar, de som är 4 och 5 år, de kan en hel del och även de som är yngre kan inte lika mycket, så lär de sig genom att lyssna på kompisarna och på oss (Marie, Pärlans förskola).
Barnen lär sig att vänta på sin tur, lyssna på andra, prata inför andra, naturligtvis de får in kunskaper utan att de märker det. Vi tar in matte, bokstäver, läs- och skrivlekar (Lisa, Pärlans förskola).
Vid observationstillfällena såg vi pedagogerna leda en aktivitet som handlade om läs- och skrivlek med namnlappar och siffror. Ett barn tog en namnlapp och läste den fel. Men första bokstaven var rätt, ett annat barn hjälpte honom och berättade för honom om att namnet börjar på samma bokstav men det är inte det namnet som han läser. Ett annat barn skulle sätta siffran 10 på tavlan men hon satt en nolla först och sen en etta, då kom ett annat barn och förklarade för henne att ettan måste vara först.
Vid observationstillfällena kunde vi konstatera dessa uppfattningar, då vi upplevde att pedagogerna försökte ta olika tillfällen till att skapa lärandesituationer. Ett exempel är att aktiviteten då barnen fick möjlighet att involveras med namnlapparna och siffror. Ett annat exempel är aktiviteter där barnen lär sig turtagande. Barnen koncentrerade sig på sin tur och började resa sig så fort det var hennes/ hans tur.
27
Smith (2010) tar upp en av Vygotskijs ideèr kring barnens lärande. Han skriver att barnet tidigt ska möta olika situationer och uppgifter. Dessa möten ska vara sammanbundna i aktiviteter med ett tydligt syfte. Barnen ska också gå in i det sociala samspelet och lära av andra barn.
Pedagogerna uppfattar att en samling kan bidra till att barnen får stärkt självförtroende, eftersom barnen under samlingen har möjlighet att prata och sjunga inför en stor grupp. Pedagogerna menar att när ett barn blir lyssnad till av andra känns det att hon/han verkligen har ett värde. Detta kan förtydligas med nedanstående citat.
Någonting som är jätteviktigt är det ju att de lär sig att prata inför andra utan att vara blyga, de lär sig att min röst är värd, någonting att jag är värd att lyssna på. Man vågar prata inför dem andra, man får självförtroende som är jätteviktigt, tycker jag (Lisa, Pärlans förskola).
Om man har sångsamling har man ibland sångförslag, det är litet barn som är 3,5 år kan sätta sig och sjunga inför 16 barn och några vuxna ensam, det är jättemodigt, tycker jag (Maria, Pärlans förskola).
I vår observation framgick denna uppfattning tydligt då vi såg att barnen fick möjlighet att prata, till exempel ett barn ville berätta om en situation som har hänt hemma. Pedagogen uppmärksammade och bekräftade barnet på ett bra sätt. Pedagogen uppmanade även de andra barnen att lyssna på det barnet som pratade.
Rubinstein Reich (1996) menar att samtal i grupp kan stärka och utveckla en känsla av gemenskap hos barnen och barnen får möjlighet att prata om vad som rör sig i deras tänkande. Samtalet är särskilt viktigt för de barn som är blyga. De barnen får lära sig att yttra sig högt.
5.1.3. Vi-känsla och gemenskap
I vårt arbete har det framkommit att pedagogerna anser att samlingen har stor betydelse i förskolan.
Det viktigaste med samlingen är att alla barnen blir bemötta och de vet att de kommer att bli sedda på morgonen. Man känner en gemenskap (Lisa, Pärlans förskola).
Av detta citat framgår det att det viktigaste med samlingen är att mötas och känna en vi-känsla och samhörighet i en grupp. Lisa menar vidare att alla barnen blir bekräftade.
28
Man vet att även om man inte är här så vet man att man pratar om den som är borta… så vet man att på samlingen pratar de om mig varför jag inte där och att alla barn får komma till tals (Lisa, Pärlans förskola).
Vid ett observationstillfälle när Lisa hade en morgonsamling började hon ta fram barnens namnlappar och olika ordlappar som till exempel förskola, hemma, sjuk och semester. Hon lade fram de lapparna på mattan och varje barn tog en namnlapp i sin tur. Barnen försökte läsa det namnet som stod på lappen och sedan lade han/hon den lappen på rätt plats. Om till exempel Liam var på förskolan, så lade hon/han namnet under lappen förskolan. Om några barn var borta, så lades deras namnlapp under lapparna sjuk, hemma eller semester och detta var det en typ av närvaroupprop. På så vis blev alla barnen bekräftade även om de inte var där på förskolan. Nedan följer ett citat från Peter som beskriver viktiga punkter om samlingen.
Jag tycker att det viktigaste är att alla barnen ska känna att de är med, delaktiga och de ska tycka att det är en positiv upplevelse… alla ska känna att de blir sedda i samlingen (Peter, Pärlans förskola).
Utifrån pedagogernas svar tolkar vi det som att vi-känslan och grupptillhörighet var det viktigt under samlingen. Detta är något som Rubinstein Reich (1996,sid.14-16) också visat att samlingen som ett tillfälle då alla kan vara tillsammans och gemenskapen stärks.
Rubinstein Reich (1996) menar även att uppropet är en betydelsefull del av samlingen, vilket fyller flera funktioner. Där får barn och vuxna en känsla av gemenskap, samt är ett sätt att hålla samman gruppen. Barnen får bekräftelse genom att pedagogerna uppmärksammar dem på ett positivt sätt ett och ett.
5.2. Pedagogernas inbjudanden till delaktighet
Att vara delaktig var det centralt för många av pedagogerna. Av intervjuerna framgår det att delaktigheten handlar om att barnen får den aktiva rollen i samlingen.
Deras tankar är viktiga. Det finns en demokrati att där alla har rätt att finnas och får lov att ta plats… alla har möjlighet att utforska och lära sig nya saker (Selma, Stjärnans förskola).
Selma beskriver ovan att alla barnen är viktiga och barnen måsta ha chans till att samtala och diskutera vid samlingen. Även Lisa säger:
29
Det är viktigt att man ser varje barn. Alla barn måste vara delaktiga och man måste vända sig till varje barn och lyssna på varje barn… De måste bli sedda hela tiden, man får liksom inte hoppa över någon. Alla ska känna sig lika viktiga och de kan lika mycket oavsett ålder och kunskap som de egentligen har (Lisa, Pärlans förskola).
Vi tolkar detta som att Lisa menar att vi som pedagoger måste vara lyhörda och se varje barn lika. Det är också viktigt att lyssna på barnen och intressera sig för deras tankar och idéer. Johannesen och Sandvik (2009) menar att en förutsättning om barn ska få möjlighet att bli delaktiga och få inflytande i sin egen vardag är att pedagoger förstår och tar på allvar det barnen uttrycker.
Peter på Pärlans förskola anser att man får fundera lite på hur man kan inbjuda barnen till delaktighet i samlingen. Han menar att barnens intresse kan bygga på samlingens innehåll. Med detta menar han att till exempel att om några barn är mycket intresserade av bilar, så kan man lägga in någonting som har med bilar att göra under samlingen. Då vet man att man kommer att få barnen att vara delaktiga. Detta är något som Åberg och Lenz Taguchi (2005) också tagit fram att det absolut viktigaste är att innehållet i samlingen bygger på det pedagogerna ser att barnen intresserar sig för och undrar över. De menar vidare att samlingen blir meningsfull för barnen, när de varit delaktiga i valet av innehåll. Även Niss och Söderström (1996) anser precis som Åberg och Lenz Taguchi att pedagogens lyhördhet för barnens intresse och tankar är avgörande för samlingens innehåll.
I de observerade samlingarna var nästan alla barnen delaktiga. I följande observationstillfälle ska vi beskriva hur pedagogen bjuder in barnen i aktiviteten och hur barnens delaktighet kommer fram under samlingen.
Det var en fyraårsgrupp som hade samling när barnen började med att sitta i en cirkel. Pedagogen Anna hade en påse med sig och hon förklarade att hon skull ta ett föremål ur påsen och sedan skulle hon lägga in det föremålet i barnens hand. Barnen höll sina händer bakom ryggen. De fick bara känna med handen. När alla fick så tog de fram den saken som de fått. Alla hade fått en kotte, fast i olika storlekar. Anna frågade barnen om vad detta var för något. Barnen kom med olika svar, vissa barn sade att det var en ekorre. Då började ett samtal mellan Anna och barnen vad ekorre var för något. Ett barn gissade rätt och sade att” det är en kotte”. Pedagogen och barnen pratade om kottar och hur de växer och i vilka träd. Barnen berättade om sina upplevelser och erfarenheter av kottar. Anna lyssnade noga på de alla som ville säga någonting och barnen lyssnade noga på varandra.
30
Sedan bad Anna att alla barnen lägger fram sina kottar och hitta den största kotten. Barnen fick lov och diskutera med varandra och de jämförde varandras kottar. De som hade stora kottar lade fram sina kottar för att alla skulle kunna se och bestämma vems kotte var störst. Det blev också ett samspel mellan barnen genom att de pratade med varandra och diskutera kring storleken på kottarna. Anna lyssnade noga hur de jämförde och tänkte. Alla var aktivt deltagande under samlingen eftersom alla hade fått en kotte och de hade någonting att berätta om kottar, träden och kottes storlek. Barnen var engagerade och delaktiga genom att ge kommenterar och ställa frågor.
Vid de observerade samlingarna hade barnen olika aktiviteter som till exempel en sångstund fick barnen själva bestämma vilken sång de ville sjunga och pedagogerna frågade barnen under samlingarna om vad de ville göra efter samlingen så kom det fram olika åsikter som till exempel att vissa barn ville måla eller rita, medan andra ville bygga eller leka fri lek, vilket gjorde barnen delaktiga över sin vardag. Åberg och Lenz Taguchi (2005) menar att lyfta fram barnens egna frågor och förslag i samlingarna kan ge barnen möjlighet både att inspirera varandra och använda sig av varandras kunskaper. Författarna påpekar också betydelsen av att lyssna noga på det barnen gör och tänker för att använda deras intressen som grund och drivkraft vid samlingarna. På båda förskolorna var barnen aktivt deltagande och pedagogerna var lyhörda för barnens egna åsikter. Vi såg inte stora skillnader mellan förskolor eftersom Stjärnan förskolan som är Reggio Emilia inspirerad jobbar mycket med barns delaktighet och att vara lyhörd för barnens tankar men även Pärlan förskolan ger barnen möjlighet att påverka sin vardag.
5.3. Pedagogernas syn på läroplanens betydelse för samlingen
En av de intervjufrågor vi ställde var: vilken betydelse har läroplanen för samlingen? Majoriteten av pedagogerna anser att allting bygger på läroplanen. De sade att stor del av läroplanen talar om demokrati, alla barns lika värde, barns inflytande och att ta till vara alla barnens intresse.I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten (Lpfö 98,rev.2010,sid.12).
31
Allt som står i läroplanen har betydelse för samlingen… Samlingen är ju jätte bra tillfälle att kunna utnyttja och använda (Peter, Pärlans förskola).
Vi tolkar detta som att Peter menar att utifrån det som står i läroplanen kan man få fram det i samlingen genom att planera utifrån strävansmål och barnens intresse.
Selma på Stjärnans förskola anser att läroplanen påverkar hela verksamheten, så det är klart att den har inflytande på samlingen också. Hon menar vidare att samlingen handlar om matematik, naturkunskap, demokrati och värdegrunden, vilka är strävandemålen i läroplanen. Även Lisa menar att i samlingen övas skriftspråket genom att använda läs- och skrivlekar, vilket kan ge barnen möjlighet att känna till bokstäver.
Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) menar att läroplanen för förskolan är en förordning, vilket innebär att den talar om vad man skall göra i förskolan. Vidare fortsätter de att en läroplan är en plan för lärande och där fastställts vilka värderingar förskolan som institution skall arbeta med och vilket uppdrag förskolan har. Målen anges i form av mål att sträva mot och det enskilda barnets lärande och utveckling är i centrum.
Utifrån pedagogernas svar kan vi dra slutsatsen att läroplanen har stor betydelse för deras arbete i samlingen. Strävansmålen som innefattar olika ämnen blir stöd för planering av samlingen.
5.4. Samlingens negativa aspekter
Alla pedagogerna var samstämmiga när det gäller det negativa aspekter med de tillfällena som barnen måste sitta stilla och lyssna. Barnen kan bli lätt trötta om de inte är aktiva under samlingarna. Pedagogerna anser att för vissa barn är det svårt att sitta stilla och lyssna under en lång stund. En av pedagogerna påpekar också att dessa barn lätt kan börja syssla med någonting annat än det som aktiviteten går ut på. Däremot menar han att det ofta är de barnen som rör sig och inte har suttit stilla som har lyssnat mest under samlingen. Pedagogerna utrycker sina uppfattningar genom nedanstående citaten.
Allt går in i det negativa är att det är vissa barn har svårt att sitta stilla och tyvärr det är lätt att de kan hamna i fel håll. Men det finns vissa barn som har jättesvårt för det men samtidigt de barnen som inte har suttit stilla under samlingen men de har ändå lyssnat (Peter, Pärlans förskola).
32
Samlingarna ska inte vara super långa, då börjar barnen blir trötta (Maria, Pärlans förskola).
Rubinstein Reich (1996) påpekar att samlingarna bör vara tidsmässigt korta och samlingens innehåll bör växla mellan rörelse och stillasittande för att förskolebarn inte kan sitta stilla och lyssna en lång stund. Barnen behöver röra sig med jämna mellan rum.
En av pedagogerna anser att när man har många barn i gruppen kan det leda till att alla barn inte har möjlighet att få komma till tals. De menar att det är väldigt viktigt att pedagogen är lyhörd på alla barn och det måste finnas plats till alla barn. Nedanstående citaten kan tydliggöra detta.
De negativa aspekter är om du har många barn i gruppen, då är det jätteviktigt att du har lyhörd på alla barn, och alla barn får möjlighet att få plats (Selma, Stjärnans förskola).
Negativa aspekter är att vi samlar för många barn i gruppen. Man skulle ha mindre i gruppen. De som behöver mer kan de blandad sitta med de som kan, ibland kan vi kanske störa de som redan kan. Sen måste vi fokusera mer på intresse, man har mer möjlighet att följa efter allas intresse när man har mindre i gruppen (Anna, Stjärnans förskola).
Med detta menar Anna att barngruppen bör uppdelas utifrån deras utvecklingsnivå. Det är risk att de barnen som kan bli störda inte orkar med de som inte kan något. Hon menar att det är lättare för pedagogerna att tillgodose barnens behov när gruppen är uppdelad utifrån barnens nivå. Hon menar vidare med samlingens negativa aspekter är att i en stor barngrupp finns det säkert olika intressen bland barnen som pedagogen ska fokusera på. Men det är svårt att anpassa en samling utifrån alla barnens intresse när man har för många barn i gruppen. Åberg och Lenz Taguchi (2005) anser att erbjuda barnen samlingar i mindre grupper kan ge barnen större möjligheter att lyssna på varandra och det blir också lättare för barnen att diskutera och ställa frågor till varandra. Även Granberg (1999) menar att om barnen inte kan sitta stilla på samlingarna, kan man inte väcka deras intresse.
Deltagandet var stort under samlingarna, men samtidigt kunde vi se skillnaden på deltagandet mellan samlingarna. På de samlingarna där antalet barn var fler var det många barn som skulle göra sin röst hörda och enskilt uppmärksammas av pedagogerna, men det var nog inte lätt för pedagogen att tillgodose alla barnens behov och åsikter. Vid de samlingarna där barnantalet var stort upplevde vi att en del barn fick lite talutrymme och fick mindre
33
delaktighet, medan samlingarna där antalet barn var färre fick barnen mer möjlighet till att berätta något för gruppen och barnen deltog mer aktivt.
5.5. Sammanfattning och slutsatser
Vi har fått en större inblick i vad pedagogerna ansåg om samlingens roll i förskolan. En slutsats är att de ser samlingen som en mötesplats där alla kan känna sig som en i en gemenskap och som ett tillfälle att bekräfta alla barnen genom närvaroupprop samt en informationsstund där kan man informera barnen om hur dagen kommer att se ut. Utifrån pedagogernas svar har vi även kommit fram till att samlingen betraktas som en lärandesituation, vilket kan bekräftas utifrån de observerade samlingarna där barnen lärde sig mycket som till exempel att lyssna på andra, tala i inför grupp, vänta på sin tur, det vill säga de lär sig de grundläggande demokratiska principerna. Intervjuer och observationer visar att pedagogerna skapar möjligheter till delaktighet för barnen genom att ge barnen olika aktiviteter där barnen kan delta aktivt. Då inspirerar de varandra och delar med sig sin kunskap.
Pedagogerna på båda förskolor arbetar efter styrdokumenten och de ger barnen möjlighet till att påverka sin vardag genom att bjuda in till delaktighet. Vi drar slutsatsen att de båda förskolorna ger barnen delaktighet på olika sätt genom att ge barnen den aktiva rollen under samlingar och tas tillvara på deras åsikter och tankar.
I vår studie har vi kommit fram till att samlingen är ett bra tillfälle för att bjuda in barnen till delaktighet. Vi såg det genom våra intervjuer och observationer. Denna studie har ökat vår förståelse för samlingens betydelse och dess funktion och vi kommer att använda våra kunskaper i vår profession.
34
6. Diskussion och kritisk reflektion
För att kunna komma ihåg allt som har sagts i intervjuerna använde vi oss av mobiltelefonen. Detta fick vi tillåtelse till av informatorerna. Vi har även spelat in två av samlingarna under observationerna. Vilket fungerade väldigt bra och gav oss möjlighet att lyssna flera gånger på intervjuerna och en del av observationerna. Inspelningen var också bra för att undvika att vi missade något som kunde vara viktigt. Det var en försäkran om att vi fick med allt som pedagogerna sagt. Vi kunde lyssna på intervjuerna flera gånger och förstod vad pedagogerna hade sagt. Vi kunde lyssna på alla samlingens moment flera gånger och sen analyserade vi dem.
Tre av våra intervjuer gick bra i vår undersökning, då vi hade möjlighet att sitta helt ostörda i en lugn miljö i ett separat rum utan några avbrott, medan de två andra intervjuerna gick mindre bra. De störande momenten var att vi satte oss i förskolans kök bland barnen vilket gjorde att barnen då och då kom och avbröt oss. Anledningen till att vi genomförde de intervjuerna på så sätt är att vi intervjuade två pedagogen samtidigt. På grund av brist på personal just den dagen hade vi inte möjlighet att sitta i ett separat rum. Vi lade märke till de störande momenten när materialen transkriberades, då vi inte alltid kunde höra vad som sades. Det hade kanske underlättat om vi hade bestämt att skjuta upp intervjuerna till ett annat tillfälle, så att vi kanske har möjlighet att intervjua pedagogerna separat i en ostörd miljö.
6.1. Förslag till fortsatt forskning
Vi skulle kunna haft samtal med barnen om deras tankar om samling. Det kunde vara intressant att forska vidare om barnens val av samlingens innehåll och pedagogernas föreställningar om barns inflytande när det gäller samling.
35
Referenser
Arnér, Elisabeth (2009). Barns inflytande i förskolan: en fråga om demokrati. Lund: Studentlitteratur
Backman, Jan (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder.(2.uppl.) Malmö: Liber AB.
Ekström, Kenneth. (2007) Förskolans pedagogiska praktik: ett verksamhetsperspektiv. Umeå: Umeå Universitet.
Eriksson, Anette (2009). Barns delaktighet i förskolan. Lund: Studentlitteratur. Forsell, Anna (2005). Boken om pedagogerna. Författarna och Liber AB.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (1996). Examensarbetet i lärarutbildningen. Grafax AB. Uppsala
Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande-några perspektiv. Författarna och Liber AB
Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Forskning i fokus, nr 6. Stockholm: Skolverket Kihlström, Sonja (2007). Att genomföra en intervju. I Dimenäs, Jörgen (red). Lära till lärare. Stockholm: Liber
Lantz, Annika (2007). Intervjumetodik. Studentlitteratur
Lökken, Gunvor & Söbstad, Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund. Studentlitteratur
Niss, Gunilla & Söderström, Anna-Karin (1996). Små barn i förskolan. Lund, studentlitteratur Odelfors, Birgitta (1996). Att göra sig hörd och sedd-om villkoren för flickors och pojkars kommunikation på daghem. Graphic systems
Olsson, Henny & Sörensen, Stefan (2001). Forskningsprocessen kvalitativa och kvantativa perspektiv. Fallköping. Liber
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forsknings-metodikens grunder. Lund. Studentlitteratur Pramling Samuelsson, Ingrid, Sommer, Dion & Hundeide, Karsten (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Liber AB, Stockholm
Rubinstein Reich, Lena (1996). Samling i förskolan. Studentlitteratur, Lund.
Sheridan, Sonja & Pramling Samuelsson, Ingrid (1999). Lärandets grogrund. Poland, studentlitteratur
Sheridan, Sonja, Pramling Samuelsson, Ingrid & Johansson, Eva (2009). Barns tidiga lärande. Göteborg
36
Smith, Sandra (1987). Vygotskij och de små yngre barns lärande. Lund: Studentlitteratur Socialstyrelsen (1987). Pedagogiska program för förskolan. Stockholm: Liber AB Strandberg, Leif (2006). Vygotskij i praktiken. Stockholm: Norstedt
Säljö, Roger (2003). Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma Thomasson, Helene (2002). Reflexiva intervjuer. Lund, studentlitteratur
Trost, Jan(1993). Kvalitativa intervjuer. Lund. Studentlitteratur Trost, Jan (2007) Enkätboken, 2a upplaga. Lund: studentlitteratur. Wallin, Karin (1996). Reggio Emilia och de hundra språken. Liber AB
Westlund, Kristina (2011). Pedagogers arbete med förskolebarns inflytande. Holmbergs, Malmö
Åberg, Ann & Taguchi, Hillevi Lenz (2005). Lyssnandets pedagogik-etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Författarna och Liber AB
Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet. Tillgänglig på internet:
http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf (2012-05-21)
37
