En studie av arbetsmarknadsprojektet Mirjam

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

En studie av arbetsmarknadsprojektet

Mirjam

A study of the labour market project Mirjam

Åsa Bladh

Rikard Bazelius

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp Datum för slutseminarium: 2017-08-24

Examinator: Niklas Gustafson Handledare: Mikael Ottosson Fakulteten för

3

Sammanfattning

Denna studie undersöker projektet Mirjam, ett ESF-projekt under Arbetsförmedlingens regi som syftar till att utforma metoder samt stötta nyanlända kvinnor med låg utbildningsbakgrund. Det har de senaste åren framkommit att just denna grupp inte får ta del av samma aktiviteter och möjligheter inom etableringsuppdraget samt möter en diskriminerande arbetsmarknad. Deras väg in på arbetsmarknaden och in i samhället blir därför längre och svårare än för män med liknande förutsättningar.

Syftet med studien är att undersöka hur projekt Mirjam arbetar med- och förhåller sig till målgruppen: nyanlända kvinnor med låg utbildningsnivå. Och på vilket sätt arbetsmetoder och insatser är kopplade organisationsmålen. Våra frågeställningar är Hur arbetar man inom projekt Mirjam med målgruppen och varför samt hur arbetar man med jämställdhetsperspektivet inom projektet Mirjam och varför?

För att analysera den data vi samlat in genom kvalitativa intervjuer med projektmedarbetare, jämställdhetsansvarig samt projektledare har vi använt oss Lipskys teorier kring gräsrotsbyråkraters möjligheter och begränsningar inom myndighetsutöveri och relationen till medborgaren. Det vi tar upp är byråkraternas handlingsutrymme, skapande av klienter, måluppfyllelse och fri vilja.

Huvudresultat för studien är att projektmedarbetarna som också är arbetsförmedlare via projektet kunnat gå ur sin myndighetsroll och på så sätt förändra sitt handlingsutrymme. Förändrade relationer mellan arbetsförmedlare och deltagare skapar möjligheter till ett förändrat arbetssätt samt att jämställdhetsmålen som genomsyrar projektet till viss del går emot målsättningen att utgå från individernas förutsättningar och behov som projektet till stor del bygger på.

4

Förord

Arbetet med denna studie har fördelats jämnt oss emellan som skrivpar där ett ständigt samarbete har legat till grund för samtliga delar av uppsatsens process. Vi vill rikta ett stort tack till projektledare, jämställdhetsansvarig samt projektmedarbetare för projekt Mirjam och således respondenterna till vår uppsats.

5

Innehållsförteckning

Integrationen och arbetets marknad ... 12

Alla ska ju ut på praktik ... 13

Gruppvägledning som metod ... 14

Sammanfattning ... 16

Teori ... 18

Michael Lipsky, Street-Level Bureaucracy ... 18

Icke frivilliga deltagare ... 18

Skapandet av klienter ... 19

Handlingsutrymme ... 21

Sammanfattning ... 22

Metod ... 23

Metodval och metoddiskussion ... 23

Urval av undersökningsenheter ... 23

Datainsamling ... 24

Analysform ... 25

Etiska ställningstaganden ... 26

Resultat ... 27

Mål med projekt Mirjam... 27

Uppstart av projektet Mirjam ... 27

Metod och arbetssätt ... 28

Individen i gruppen ... 31

Medarbetarnas handlingsutrymme ... 33

Implementering av projektets erfarenheter ... 34

Sammanfattning ... 35

Analys ... 37

Hur arbetar man inom projekt Mirjam med målgruppen och varför? ... 37

Hur arbetar man med jämställdhetsperspektivet inom projekt Mirjam och varför? ... 39

Sammanfattning ... 41 Diskussion ... 42 Resultatdiskussion... 42 Metoddiskussion ... 44 Teoridiskussion ... 44 Fortsatta studier... 45 Referenslista ... 46 Bilaga 1 Intervjufrågor ... 48

7

Inledning

Det råder en missmatch på arbetsmarknaden i Sverige idag. Enligt Arbetsförmedlingens prognos Var finns jobben (2017 s. 6) har det fortsatt goda ekonomiska läget i Sverige bidragit till att företag och arbetsgivare sett positivt på framtiden och många nya arbetstillfällen har skapats samtidigt som den offentliga sektorn tvingats att expandera sin verksamhet på grund av befolkningstillväxten, som till stor del berott på den stora andelen nyanlända som kommit till Sverige de senaste åren. Arbetsförmedlingen hävdar i samma rapport (2017) att det, trots den goda arbetsmarknaden, råder brist på arbetskraft och att inte heller arbetslöshetsnivån minskar. Problemet uppstår på grund av den tillgängliga arbetskraftens brist på utbildning vad gäller den del av gruppen vars utbildningsnivå ligger under arbetsgivarna krav. I takt med att utbildningsnivån ökar bland befolkningen höjs även kraven på dem med lägre utbildningsnivå. Arbetsmarknadsdepartementet (2017) skriver i sitt beslut att en av de mest utsatta grupperna bland de arbetslösa idag är nyanlända kvinnor med låg utbildningsbakgrund. Arbetsförmedlingen arbetar i nuläget efter en handlingsplan framtagen på uppdrag av regeringen, med ett jämställdhetsperspektiv som ska finnas i hela organisationen där det konstateras att det råder avsevärda skillnader i anvisandet till olika sorters stöd mellan kvinnor och män (Arbetsförmedlingen 2015 s. 13). Arbetsmarknadsdepartementet (2017) har dock gett Arbetsförmedlingen uppdraget att skapa ytterligare en handlingsplan i vilken det ska specificeras hur myndigheten ska arbeta för att öka antalet utrikes födda kvinnor som går ut i jobb eller studier. Detta för att nå regeringens jämställdhetsmål och för att nå målet att ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Enligt Arbetsförmedlingen finns det jobbtillfällen och arbetssökande men de befinner sig för långt från varandra för att anställningar ska kunna ske (2017).

En stor del av gruppen får inte heller tillgång till samma stöd, insatser eller möjligheter. Problemet är uppmärksammat och regeringen (2015) som beskriver sig som en feministisk regering vill ge alla individer samma möjligheter och menar att ett feministiskt förhållningssätt är en möjlighet till att lösa många problem i samhället. Regeringen (2014) har satt upp sex jämställdhetsmål i vilka de strävar efter att individer ska ha samma möjligheter till utbildning, ekonomisk självständighet och makt att påverka det samhälle de lever i. Åtgärder vidtas för att de mest utsatta personerna på arbetsmarknaden ska få bättre förutsättningar och möjligheter att få ta del av utbildning, ekonomisk självständighet och en tillvaro på lika villkor som personer som anses vara normen i vårt samhälle. Vilka åtgärder är det då?

8

I Arbetsförmedlingens regleringsbrev 2016 framgår det bland annat att:

Potentialen i ett ökat antal nyanlända i arbetskraften ska tas tillvara och arbetsmarknadsetableringen ska förbättras. Andelen personer som lämnar etableringsuppdraget för arbete eller studier ska öka, särskilt bland kvinnor. Även bland de inskrivna som avslutat en etableringsplan och deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska en större andel gå till arbete eller studier.

För att nå dit menar Arbetsförmedlingen att vägledning kan nyttjas och är en metod som behöver stärkas i organisationen. I myndighetens verksamhetsplan 2017 framgår att: de vill använda sig av mer vägledning till studier, bli bättre på att arbeta med mjuka värden, bli bättre på att kartlägga arbetssökandes kompetenser och egenskaper och att stötta de arbetssökande i deras process samt använda vägledning till matchning av jobb via utbildning. Enligt Roy Melchert, enhetschef för integration och etablering på Arbetsförmedlingen behöver arbetet förstärkas så att kvinnornas informella kompetens tas tillvara (Arbetsförmedlingen 2017-04-03).

Arbetsförmedlingen (2017, 2) pekar ut tre orsaker som grunden till problemet: Arbetsförmedlares könsstereotypiska föreställningar kring målgruppen gör att kvinnor tilldelas färre insatser och därmed får sämre möjligheter, att det utbud och de tillgångar som finns att tillgå inom verksamheten främst är riktade till mansdominerade yrkesgrupper samt att kvinnorna tar största ansvaret av föräldraskapet vilket begränsar deras möjligheter på arbetsmarknaden.

För att arbeta med ovanstående mål kommer Arbetsförmedlingen (2017, 7) satsa på ett kompetenslyft för medarbetare och chefer som syftar till att öka kunskap och medvetenhet kring stereotypiska föreställningar om utrikesfödda kvinnor och män, könsstereotypiska normer, genus och allas lika värde. Tanken är att detta ska ha inverkan till ett förändrat agerande och arbetssätt som gynnar målgruppen. Handlingsplanen som ligger till grund för arbetet säger även att det krävs förbättrade validerings- och vägledningsinsatser för målgruppen (Arbetsförmedlingen 2017, 10–11).

Alltså ska vägledningen bidra till att vara en del i minskningen av snedfördelningen på arbetsmarknaden och inom själva etableringsuppdraget för att på längre sikt skapa ett mer jämställt samhälle. Men på vilket sätt ska vägledningen bidra till detta? Vilka metoder inom vägledning tänker Arbetsförmedlingen använda sig av? Hur ser resurserna och kunskaperna ut kring vägledning inom organisationen? Det finns inte mycket att tillgå gällande detta och den största delen av vägledningsinsatserna tycks ske via kompletterande aktörer. Om en arbetssökande vill ha studie- och yrkesvägledning på Arbetsförmedlingen är det svårt att själv

9

hitta information om hur en ska få möjlighet till vägledning. Detta då vägledning till arbete, av Arbetsförmedlingen, anses vara en insats vilken arbetsförmedlare bedömer vara aktuell eller inte för en arbetssökande (2015).

Redan 2014 uppmärksammades behovet av ökade insatser för målgruppen av Arbetsförmedlingens enheter i Södermanland och Östergötland. För att kunna möta behoven hos gruppen initierades ett metodutvecklingsprojekt under namnet Mirjam. Projektet skulle pågå i tre år, 2016–2019, och spridas på 6 orter. Målen med projektet var kortfattat att målgruppen skulle få verktyg, kunskaper och kontakter för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. Projektet beskrivs mer djupgående i uppsatsens bakgrundsavsnitt.

Då projektet nu har pågått i mer än ett år och Arbetsförmedlingen har tagit fram mål för hela organisationen gällande målgruppen finner vi det av intresse att ta reda på mer om hur de som arbetar inom projektet förhåller sig till, det nu nationella, uppdraget. I projektbeskrivningen (2016) hävdar Arbetsförmedlingen att förstärkta insatser för manliga deltagare i etableringen hade gynnsamma effekter för individerna och att en anpassad insats för kvinnor skulle ge lika möjligheter även för kvinnor. En del i anpassningen innebar kunskaper om den svenska regeringens jämställdhetsmål och kunskaper i hur det svenska samhället såg på jämställdhet.

Syftet med vår studie är att undersöka hur projektmedarbetarbetarna inom projekt Mirjam upplever arbetet med målgruppen nyanlända kvinnor med låg utbildningsnivå och på vilket sätt arbetsmetoder och insatser är kopplade till organisationsmålen.

Frågeställningar

• Hur arbetar projektmedarbetarna inom projekt Mirjam med målgruppen?

• Hur arbetar projektmedarbetarna med jämställdhetsperspektivet inom projektet Mirjam?

10

Bakgrund

I detta avsnitt presenteras bakgrunden för vår studie, däribland en kort beskrivning kring etableringsuppdraget samt om Europeiska socialfondenprojektet (ESF) Mirjam som vi valt att fokusera på med tanke på studiens syfte och frågeställning.

Etableringsuppdraget

Arbetsmarknadsdepartementets förslag Ett nytt regelverk för nyanlända invandrares etablering i arbets- och samhällslivet (Ds 2016:35 2016) ges en tydlig överblick över etableringsuppdraget och hur det har förändrats sen det initierades 2010. Lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare la över det ansvar för nyanlända, som tidigare legat hos kommunerna, på staten. Målet var en mer effektiv etablering och ett fokus på arbete vilket ledde till att Arbetsförmedlingen fick samordningsansvar för insatserna. Utbetalning av ersättning kopplades till närvaro på aktiviteter,

ESF-projektet Mirjam

Projekt Mirjam är ett ESF-projekt uppstartat på initiativ av Arbetsförmedlingen. I projektansökan (2015) beskrivs syftet, målen och vilka parter som är inblandade i projektet. Projektet initierades av Arbetsförmedlingens länskontor för Södermanland och Östergötland och var en reaktion på ett flertal rapporter vilka påvisade stora skillnader i kvinnor och mäns tid till att etableras på svensk arbetsmarknad. Arbetsförmedlingens egen återrapport och statistik gällande etableringsuppdraget 2014 visade att stora skillnader fanns för kvinnor och män när det gällde tillgång till insatser, arbetsmarknadspolitiska program, redan under tiden de deltog i etableringsuppdraget. Kvinnor arbetade mindre och studerade inte i lika hög omfattning som männen trots liknande förutsättningar när det kom till utbildningsbakgrund och

11

arbetserfarenhet. En grupp som uppmärksammades som mest utsatt var nyanlända kvinnor med låg utbildningsbakgrund.

Då tidigare forskning, enligt Mirjams projektbeskrivning (Svenska ESF-rådet 2015), hade visat på att förstärkta insatser hos arbetsförmedlingen hade haft positiv effekt för nyanlända män ville projektstartarna kartlägga behoven hos målgruppen, ta reda på vilka faktorer som bidragit till att vissa har lyckats med sin etablering och prova olika metoder samt genom samtal med kvinnorna utvärdera dessa för att kunna bygga upp en hållbar förstärkt insats inriktad på nyanlända lågutbildade kvinnor.

Målet med projektet Mirjam är enligt Svenska ESF-rådet (2015) att öka deltagarnas möjligheter i arbete och studier genom att informera om studiemöjligheter, utbildningar, arbetsmarknad och genom att påvisa möjligheten att kunna göra val som går mot könsnormativa uppfattningar inom yrken.

Sex arbetsförmedlingskontor i östra Mellansverige är ansvariga för projektet och förser projektet med personal. Samverkansaktörer är fyra kommuner, två samordningsförbund och länsstyrelsen inom samma område. Det är dock Arbetsförmedlingen som ansvarig för projektet har också försett projektet med deltagarunderlag.

12

Tidigare forskning

Vi kommer här presentera tidigare forskning som knyter an till vår studie. Vi skriver om Jennie K Larsson som lyfter fram på vilket sätt Arbetsförmedlare förhåller sig till “svenskhet” och vad som ligger i begreppet att vara “anställningsbar”. Vidare kommer vi redogöra för en analys av ett ESF-projekt med syfte att ge insatser riktade till utländska målgrupper för att etableras på arbetsmarknaden. Vidare beskriver vi metoder som visar på effekterna av den gruppvägledningsprocess som ligger till grund för projekt Mirjam vilken är inspirerad av Norman E. Amundsons (2000) material karriärvägar. Sist lyfter vi fram olika aspekter som berör individens utveckling genom gruppbaserad vägledning (Jacobs, Masson, Harvill 2009).

Integrationen och arbetets marknad

Jennie K Larsson visar i sin avhandling Integrationen och arbetets marknad (2015 s.300) att etableringsreformen, enligt arbetsförmedlare, är utformat för de självständiga individer som kan se vad systemet kräver av dem för att inte stöta på motstånd. Hon menar också att trots att arbetsförmedlarna inte lyckas med sitt uppdrag så anses problemet på en individnivå där de nyanlända som inte lyckas att förutse vad deras nästa steg bör vara eller snabbt anpassar sig till etableringens krav och regler är problembärarna då de anses vara icke anställningsbara. Att vara anställningsbar är enligt Larsson (ibid s.278) förknippat med olika nivåer av svenskhet där arbetsförmedlare ser nyanlända kvinnor som antingen svåra att arbeta med och integrera i samhälle samt arbetsmarknad på grund av låg utbildning, kulturella skillnader, ett icke jämställt förhållande och en okunskap gällande jämställdhet eller som unga, drivna, villiga att lära och kommer snabbt bli en del av det svenska samhället och arbetsmarknaden.

Författaren noterar att deltagarna som klarar av att anpassa sig och prestera inom etableringens ramar ses som individer med individuella egenskaper samtidigt som de som ses som svårare att arbeta med blir kategoriserade och tillskrivs kollektiva egenskaper beroende på etnicitet och- eller utbildningsnivå. Larsson (ibid s.289) kommer fram till att etableringens uppbyggnad och resultatredovisning bidrar till att fokus läggs på att deltagare ska vara närvarande och i aktivitet, oavsett aktivitet, samt att det läggs minst tid på arbetet med att bidra

13

till ökad sysselsättning för målgruppen då detta inte leder till lika tydliga resultat. Larsson (ibid s.290) påpekar att prioriteringen ligger hos de individuella arbetsförmedlarna som har valet att skapa lösningar, för arbetssökande, inom systemet eller följa det resultatinriktade arbetet.

Larsson hävdar alltså att arbetsförmedlarna har ett handlingsutrymme i vilket de kan agera relativt fritt men att det finns två vägar att välja mellan: uppnå statistiska mål eller finna möjligheter inom de förutsättningar som ges. Larsson är dock av åsikten att arbetsförmedlarna misslyckas med sitt uppdrag då fokus tycks ligga på att få till en bra statistik och då faller de individerna som inte gör tydliga framsteg mot ett lönearbete mellan stolarna. Dessa individer tillskrivs istället kollektiva kulturella skillnader från det svenska samhället som i arbetsförmedlarnas ögon anses vara mindre utvecklad. Kultur och jämställdhet menar Larsson (ibid, 293) är de stora skiljedragarna mellan arbetsförmedlarna och deltagarna.

Alla ska ju ut på praktik

På uppdrag av Europeiska socialfonden analyserar Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA) projekt som syftar till inkludering på arbetsmarknaden. Syftet med studien Alla ska ju ut på praktik är att “beskriva och analysera hur praktik i arbetslivet används som anställningsbarhetshöjande åtgärd i arbetsmarknadsprojekt som riktar särskilt fokus mot arbetslösa med utländsk bakgrund” (Vesterberg 2011:5, 1).

Betydelsen av att vara anställningsbar kan sägas vara central i projekt vilket i dessa sammanhang innebär att förbereda och rusta individer inför konkurrensen på arbetsmarknaden. Därav undersöker författaren hur en individ ska vara för att vara anställningsbar, vad denne anses sakna samt hur praktik på arbetsplatser kan ge lärdomar om att bli mer anställningsbar (Vesterberg 2011:5, 5).

Författaren framhåller i en tidigare rapport (Vesterberg 2011b) när och hur etnicitet kommer på tal i förhållande till ovan nämnda anställningsbarhet. I samma rapport formuleras att individer med annorlunda etnicitet ges signaler att det handlar om att lära känna ”sociala koder”, ”oskrivna lagar” och mer specifikt ”svenska normer”. Resultatet av studien visar att arbetsgivarens roll som är central när det kommer till praktikplatser inte alltid är helt oproblematisk. Studien framhåller exempel på arbetsgivare som föregås av diskriminerande attityder genom att till exempel ifrågasätta praktikanters bärande av slöja. Då konkurrensen om

14

praktikplatserna är hård tas projektdeltagarnas upplevelser om att vara utnyttjade eller bortglömda inte fullt ut på allvar (Vesterberg 2011:5, 32).

Vesterberg menar att samtidigt som praktik för personer med utländsk bakgrund är en lösning till att ge arbetsrelaterad kunskap för individen bidrar det även till negativa konsekvenser som innebär en allt mer segregerad arbetsmarknad. Studien visar att projekt som förbereder arbetslösa med utländsk bakgrund för arbete inom vissa specifika branscher, i det aktuella fallet hushållsnära tjänster, kan vara problematiskt ur detta perspektiv (Vesterberg 2011:5, 33).

Tanken är att inkludering och exkludering, i detta fall på arbetsmarknaden, alltid måste förstås tillsammans med begreppen över- och underordning för att synliggöra de komplexa processer som är verksamma. Att rikta projekt till deltagare med utländsk bakgrund och styra dem mot yrken med låg lön, låg status och ofördelaktiga arbetsförhållanden kan med detta sätt att analysera ses en form av inkluderande underordning: inkluderade på arbetsmarknaden, men i en underordnad position (Vesterberg 2011:5, 33).

Enligt studien läggs de strukturella problemen på individen genom att det är denne som ska bli anpassningsbar och lära sig vad det innebär att bete sig “svenskt” och blir därigenom subjektifierad. Informanterna menar det centrala i att bli anställningsbar är att lära sig det svenska språket. En av projektets pedagoger lyfter i och med detta synsätt fram ett annat perspektiv enligt följande “Jag tycker att arbetsmarknaden borde utbildas i integration” (Vesterberg 2011:5, 34).

Vesterberg presenterar avslutningsvis rekommendationer för att ge individen bästa förutsättningarna till en framgångsrik praktik. I huvudsak handlar det om att praktiken ska ha ett tydligt syfte varpå författaren skiljer dem åt enligt följande: “Om målet med praktiken är att”: lära sig svenska, lära sig hur arbetsmarknaden fungerar och sist, lära sig ett yrke. Vidare rekommenderas att kontrakt upprättas och specificeras, undvika upprepning av tidigare arbetspraktiker samt upprätta rutiner för återkoppling (2011:5, 35).

Gruppvägledning som metod

Arbetsförmedlingens gruppvägledningsprocess ligger till grund för projekt Mirjam och bygger bland annat på Amundsons modell karriärvägar, även kallad hjulet (2000, 33) som visar på att

15

det är flera faktorer som påverkar och är en del i valet av yrkesinriktning, däribland: färdigheter, utbildningsbakgrund och arbetsmarknad. Författaren ger idéer till en aktivare vägledning och understryker värdet av att som vägledare visa på ett empatiskt förhållningssätt gentemot klienten för att kunna etablera en förtroendeingivande vägledningsrelation. Denna relation är nyckeln till ett bra samtalsklimat och bygger på bekräftelse, respekt, acceptans och omsorg (Amundson 2000, 22).

Amundson menar att brainstorming eller mindmapping (2000, 109) som går ut på att visualisera idéer genom att skriva ner dem är effektivt för hjärnans kreativitet. Detta hjälper till att vidga perspektiven värderingslöst och på så sätt se lösningar före hinder. När idéerna är nedskrivna underlättar det att sedan utvärdera huruvida dessa är genomförbara genom att tillämpa ytterligare brainstorming.

Amundson menar att en handlingsplan bidrar till att klienten uppmuntras till att gå in i en aktivitetsfas men att det handlar om att göra planen hanterbar både på lång och kort sikt. Det krävs engagemang både från klientens och vägledaren för att planen ska bli verklighet. Författaren framhåller vikten av uppföljning kring klienten samt att utrusta denne inför oväntade påfrestningar och hinder. I många fall finns endast en tilltänkt handlingsplan, om denna inte går att fullfölja finns risk att klienten hamnar ur balans (2000, 171).

Författarna Jacobs, Masson & Harvill (2009, 19) menar att gruppbaserad vägledning kan vara effektiv för individens utveckling men att det är en form som inte passar alla. Fördelar som författarna framhåller är ett vidgat perspektiv som beror på att deltagarna ges möjlighet till att dela med sig och ta del av varandras erfarenheter och upplevelser.

En del individer har lättare för att tala i grupp än en-till-en eftersom gruppen tillsammans skapar samtalet och på så sätt öppnar upp för vidare diskussion. Vidare understryker författarna vikten av att uppleva delaktighet och trygghet i gruppen samt att vara mentalt förberedd för att få en trygg upplevelse genom gruppbaserad vägledning. För den individ som känner sig osäker kan det få motsatt effekt vilket kan göra att denne blir hämmad som av ett slags grupptryck. Med andra ord behöver gruppvägledaren ha förmåga till att se varje individs behov.

Jacobs, Masson & Harvill lyfter fram ytterligare en aspekt genom att använda sig av begreppet multicultural group counseling (2009, 21) och påpekar vikten av att som gruppledare ha en medvetenhet kring individers kulturella skillnader i och med den alltmer mångkulturella

16

kontext som råder i dagens samhälle. Författarna menar att då deltagarnas etniska bakgrunder skiljer sig åt blir detta även en del av andan som råder inom gruppen.

Each individuals must be seen against the backdrop of his or her cultural group, the degree to wich he or she become acculturated, and the level of development of racial identity… Whether practitioners pay attention to culture variations or ignore them, culture will continue to influence both group members´ and group leaders´ behavior, and the group process as well. Group counselors who ignore culture will provide less effective services (2009, 140).

Vidare betonas gruppledarens ansvar att ha kunskap kring de kulturella variationer som råder inom varje grupp för att kunna bidra till ett framgångsrikt klimat mellan sig själv och gruppdeltagarna, men även deltagarna emellan. I boken nämns flera områden som omfattas av begreppet mångkulturalitet: etnicitet, ålder, kön, klass, religion och sexuell läggning (Jacobs, Masson & Harvill 2009, 21). Författarna ger som exempel att vissa personer på grund av sin kulturella bakgrund tenderar att bete sig på ett särskilt sätt gentemot ledaren då denne kan ses som auktoritär vilket i sin tur gruppledaren då behöver ha förståelse för samt förmåga att hantera.

Sammanfattning

En stor del av ansvaret med de strukturella problemen på arbetsmarknaden läggs på individen genom att det är denne som ska anpassa sig genom att bli mer anställningsbar, alltså bete sig mer efter svenska normer.

Även inom etableringen uppmuntras vissa beteenden som kan tolkas som normativt svenska. De deltagare som lyckas avkoda arbetsförmedlare kan leverera det som anses önskvärt hos deltagare och på sätt gynnas inom myndigheten och antas ha ett modernt tankesätt kring kultur och jämställdhet. Personer som inte klarar av detta, av olika anledningar anses ofta vara problematiska, eller ha ett förlegat, jämfört med Sverige, synsätt på exempelvis jämställdhet och antas ha svårt att kunna anpassa sig till den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens gruppvägledningprocess ligger till grund för projektet vilket bidrar till en struktur och stabilitet med många alternativ gällande metoder. Mirjam inspireras till användandet av arbetsmetoder som främjar deltagarnas väg mot arbetsmarknaden. Genom begreppet mångkulturell gruppvägledning betonas vikten av att som gruppledare ha kunskap

17

och vara medveten om de kulturella variationer som råder inom varje grupp för att på så vis skapa ett fungerande samtalsklimat mellan ledare och deltagare samt deltagare emellan.

18

Teori

Lipsky (2010) myntade begreppet street-level bureaucracy i och med publiceringen av hans teori 1980. Lipsky förklarar betydelsen av termen som antingen en plats där medborgare möter representanter för den offentliga sektorn, exempelvis lärare, poliser, arbetsförmedlare eller socialarbetare, eller de statligt anställda tjänstemän som möter medborgare i sitt yrke och som har en möjlighet att påverka sitt beslutstagande och myndighetsutövande. Johansson (2007, 42) definierar gräsrotsbyråkraten som tjänstemän vilka har någon sorts kontakt med klienter och som kan påverka individens möjlighet till insatser eller beslutsfattande som påverkar denne.

Johansson (2007) har i sin avhandling Vid byråkratins gränser fortsatt teoribildningen kring gräsrotsbyråkraten och då undersökt arbetssituation och social interaktion vid svenska myndigheter.

För vår studie anser vi det intressant att kunna analysera vårt resultat med hjälp av Lipskys teorier, i kombination med Johanssons avhandling, kring medborgares icke frivilliga deltagande, gräsrotsbyråkraters skapande av klienter, målkonflikter inom statliga organisationer samt gräsrotsbyråkraters handlingsutrymme. Detta för att kunna lyfta problematik eller vilka lösningar som finns i projekt Mirjam i relation till studiens frågeställningar. Vi använder oss av Johanssons (ibid) översättning av street level bureaucrat, gräsrotsbyråkrat, då även Larsson (2015) också nyttjar denna term, för att inte orsaka onödig förvirring kring begreppen.

Michael Lipsky, Street-Level Bureaucracy

Icke frivilliga deltagare

Lipsky (2010) hävdar att ett problem för gräsrotsbyråkrater är att deltagarna inte deltar på egen fri vilja. Även om de accepterar att delta i en insats som kräver att de godkänner kraven för

19

deltagande så kan inte en person som av ekonomiska svårigheter gör detta anses vara frivillig enligt Lipsky.

Deltagande i etableringen bygger på personer som uppfyller villkoren tackar ja till medverkan (Förordning 2010:407). Vilket enligt Lipsky inte skulle ses som frivilligt deltagande då det finns ekonomiska incitament vilka innebär en klart förbättrad situation för individen vid deltagande.

Bristen på frivillighet påverkar deltagarna på flera plan. Deras möjlighet att sätta krav på gräsrotsbyråkraterna samt påverka myndigheten minskar, att avbryta sitt deltagande då de anser sig tvungna att agera mot personliga värderingar, eller blir påverkade negativt på annat sätt, blir också svårare för individen. I en situation där deltagarnas medverkande var frivilligt eller bekostat av deltagarna själva skulle de kunna yttra sina åsikter och organisationen skulle med större sannolikhet ta hänsyn till detta. En statlig institution påverkas inte på samma sätt om deltagarantalet skulle minska eller om enstaka klagomål inkommer. Enda egentliga möjligheten för deltagare att påverka sin situation är att tillräckligt många framför klagomål riktade mot ett gemensamt mål, då statliga organisationer kan omorganisera sin verksamhet för att inte allmänhetens förtroende ska minska.

Initialt finns det alltså en motsättning för att en fungerande relation ska finnas mellan deltagare och gräsrotsbyråkrat. Lipsky menar att om båda parter har möjlighet att lämna relationen när de önskar eller om de gynnas av situationen kan de med hjälp av förhandling sätta gränser och avgöra hur mycket påfrestningar de hantera tillsammans.

Skapandet av klienter

Inom etableringen finns personer med vitt skilda erfarenheter och förutsättningar. Enligt Lipsky transformerar gräsrotsbyråkraterna individer till klienter utifrån vissa kategorier för att förenkla och effektivisera sitt arbete. Väl kategoriserade kan de antas ha samt sakna vissa egenskaper utan att behöva spendera tid på klienten.

Johansson menar att konsekvensen av att förenkla individer i sin komplexitet till ”klienter” blir att de begränsas utifrån organisationens specifika villkor för att kunna uppnå effektivitet (2007, 55).

20

Något som innebär en kollision mellan gräsrotsbyråkrat och klienten då gräsrotsbyråkraten anser ett bra bemötande är resultatet av bra lösningar för hela kategorin av klienter men klienten ser sig själv som en individ med en, för den personen, unik och personlig situation, egna förväntningar, krav och känslor. Klienten söker någon sorts service och gräsrotsbyråkraten vill ha kontroll över fördelningen av medel. Följden för medborgaren som hamnar i klientkategorin är att gräsrotsbyråkratens handlingar blir institutionaliserade. Något Roine Johansson (2007 s. 49) i sin avhandling beskriver som handlingar som blivit vanemässiga och sker nästintill per automatik. Detta då det sociala samspelet och interaktionen förbises på grund av skapandet av klienter.

För ett uppdrag så stort och omfattande som etableringen kan skapandet av klienter tyckas vara oundvikligt. Med begränsade resurser och ett stort antal individer med vitt skilda förutsättningar och erfarenheter skulle kategorisering kunna spara tid och resurser för arbetsförmedlarna. En indikation på att deltagare faktiskt kategoriseras är de resultat Jennie K Larsson påvisar, vilka togs upp under tidigare forskning, att individer som deltar i etableringen kategoriseras utefter flertalet faktorer som till exempel kön, etnicitet och ålder.

Mål

Statliga organisationer har enligt Lipsky ofta övergripande mål vilka ska genomsyra organisationen. Dessa mål kan dock orsaka motsättningar gentemot mer specifika mål inom insatser. Målen kan också tolkas som en riktning för verksamheten då de i princip är ouppnåeliga.

Typiskt för statliga organisationer är också ett konstant förändringsarbete gällande mål och verktyg för att nå dessa. Det perfekta arbetssättet eftersträvas för att en god service ska levereras samtidigt som resurser nyttjas på effektivast möjliga sätt. Något som kan leda till en osäkerhet kring arbetssätt och förhållningssätt.

Lipsky menar att en av de tre vanligaste konflikterna gällande mål finns mellan klientfokuserade mål och organisationsmål. Här kolliderar klienters behov av att ses som individer samt gräsrotsbyråkraternas önskan om att få hantera klienterna individuellt, för bästa möjliga resultat med organisationens mål om resurshantering och tidseffektiva processer. Det

21

anses vara mer effektivt att kategorisera, gruppera och hantera flera klienter med liknande behov samtidigt och anta att en viss struktur kan appliceras på gruppen då de befinner sig inom samma kategori. Lipsky menar att det är upp till gräsrotsbyråkraten att hantera motstridigheten och hitta arbetssätt som är tidseffektiva och inte använder de begränsade resurserna samtidigt som klienterna får den service och det bemötande som krävs för att möta deras behov.

Genom interaktion synliggörs klientens särdrag och istället för att vara ett anonymt ärende visas klientens karaktär. Ju tätare interaktion mellan tjänsteman och klient, desto tydligare blir karaktärsdragen och klienten kan snarare betraktas som individ än klient (Johansson 2007, 60). Så länge individen passar in i ramarna för den rådande organisationens premisser är relationen mellan klient och tjänsteman oproblematisk. När så inte är fallet kan svårigheter uppstå eftersom tjänstemannen kan uppleva individens särskilda omständigheter som betydelsefulla och kan hamna i klinch mellan det begränsade handlingsutrymmet och individen (Johansson 2007, 61). Johansson visar också på att arbetsförmedlingen mäter först och främst individer som skrivs ut, genom att de fått anställning eller påbörjat studier. Arbetet med arbetssökande, sökandes upplevelse av mötet med handläggare eller av de olika aktiviteter som ska få den arbetssökande och arbetsgivarna närmare varandra utvärderas inte lika frekvent. (Ibid, 111). För etableringen skulle det innebära svårigheter i att bedöma arbetet med individerna. Vem får vad och på vilka grunder, hur använder sig arbetsförmedlare av sitt handlingsutrymme?

Handlingsutrymme

Lipsky (2010, 4) menar att gräsrotsbyråkrater är de som ytterst är ansvariga för statliga organisationers politik och policy då det är via byråkraten som medborgaren kommer i kontakt med- och påverkas av regler, direktioner och lagar. Gräsrotsbyråkratens prestation blir för medborgaren ett exempel på hur väl och effektivt statliga organisationer fungerar och vilken service de förmedlar, inte minst då besluten som tas kan påverka och förändra individens liv. Johansson (2007, s 44) håller inte med Lipsky fullt ut och beskriver handlingsutrymmet som situationer där gräsrotsbyråkraten genom social interaktion med klienten och tolkningsföreträde av regler, som inte går att tillfoga baserat på föreskrifter då individens förutsättningar och situation måste vägas in, uppstår. Här kan exempelvis arbetsförmedlaren avgöra vem som ska få tillgång till vilken aktivitet eller utbildning. Lipsky (2010, 14) beskriver handlingsutrymmets komplexitet då samhället kräver opartiskhet från byråkrater samtidigt som de individuella klienterna är i behov av empati och lösningar för den individuella situationen.

22

Etableringen formas efter lagar och handlingsplaner men endast ramen sätts för arbetsförmedlarna vars handlingsutrymme blir länken mellan deltagare och lagen. Här avgörs vem som får ta del av vilken aktivitet, vem som får information och tillgång till vissa insatser, vem som får tillgång till kontaktnät via arbetsförmedlare och vem som får stå på egna ben.

Sammanfattning

För att en relation mellan gräsrotsbyråkraten och medborgaren ska vara gynnsam för båda parter krävs ett deltagande baserat på fri vilja och en relation som bygger på att båda parter kan påverka situationen. Något som försvåras av att gräsrotsbyråkraten, för att kunna utföra sitt arbete effektivt, kategoriserar individer som en del i att uppnå de organisatoriska målen. Detta påverkar de sociala relationerna i mötet med medborgaren och påverkar byråkratens handlingsutrymme då kunskapen om individen blir lidande. Handlingsutrymmet som är gräsrotsbyråkratens arena för att kunna tolka lagar, finna individanpassade lösningar och fördela insatser blir i sin tur påverkat av relationen till- och kategoriseringen av medborgaren samt organisationsmålen. Det är här som byråkraten ställs inför valet att arbeta med effektivitet eller individen i fokus. Något som inte tycks vara förenligt inom statliga organisationer som hanterar ärenden där människors liv påverkas i grunden av de beslut som tas.

23

Metod

Metodval och metoddiskussion

I utförandet av vår undersökning har vi använt oss av kvalitativ metod med ostrukturerade intervjuer inspelade med hjälp av ljudupptagning. Denna intervjumetod bidrar till att ge en djupare förståelse kring ett visst ämne (Larsen 2009, 83) vilket var syftet med denna studie. Den kvalitativa metoden ger mjuka data som hjälper till att skapa en helhetsförståelse medan syftet med kvantitativ metod är att datan ska kunna vara mätbar (Larsen 2009, 22). Vi har i denna studie varit intresserade av att synliggöra och belysa olika mönster och upplevelser hos respondenterna, den kvalitativa metoden gav oss tillfälle att ställa följdfrågor under intervjuerna vilket vi inte hade haft möjlighet till med en kvantitativ metod.

Urval av undersökningsenheter

Urvalet av respondenter till denna studie har avgränsats till personer som arbetar inom projektet Mirjam (Svenska ESF-rådet) som står i fokus för vår undersökning. Dessa personer är till yrket Arbetsförmedlare och har alla minst en fil. kand. inom, för yrket, relevanta områden. Gemensamt har personerna i vårt urval att de arbetat inom Etableringsuppdraget och har således erfarenhet av målgruppen för projektet. Projektet är representativt på så sätt att Mirjam riktas till den målgrupp studien behandlar, det vill säga utrikesfödda kvinnor med kort eller ingen utbildningsbakgrund. Urvalet är på så sätt kopplat till studiens syfte som är att skapa förståelse för området: myndighetsutövandet, få kunskap om projektet och dess innehåll och även belysa förhållandet mellan dem som arbetar inom projektet och deltagarna.

Urvalet styrdes även av vår första kontakt som togs via mail med projektledaren för projektet Mirjam. Vi beskrev i stora drag om vårt intresse för projektet och syftet med att skriva uppsats kring ämnet. I ett telefonmöte med samma person några dagar senare förklarade vi tankarna och intresset närmre gällande eventuella intervjuer och därefter valde projektledaren ut för vår studie relevanta informanter. Vi ser att detta skulle kunna ifrågasättas ur ett källkritiskt perspektiv, dock arbetade alla de tillfrågade på kontor där projektet pågått sedan 2016 då

24

resterande kontor precis hade startat upp verksamheten och ansågs inte kunna ge lika tillförlitliga svar då de inte följt utvecklingen eller nått samma förståelse som mer erfarna kollegor hade. Genom urvalet svarade respondenterna alltså upp till att kunna ge oss relevant information utifrån vårt intresse. Alla tillfrågade informanter tackade ja till intervju vilket resulterade i sex intervjuer och vi blev inbjudna till att besöka verksamheten. Resultatdelen innehåller bearbetade data från alla respondenter men vi har valt att endast citera fyra av dem då svaren varit förhållandevis lika på de områden vi ansett nödvändigt att citera. De citerade är således: projektledaren Pamela, 37 år, jämställdhetsansvarig Fatime, 45 år samt projektmedarbetarna Gunhild, 44 år och Mahnela, 28 år. För att avidentifiera respondenterna har vi använt oss av fingerade namn.

Datainsamling

Totalt utfördes sex stycken intervjuer med personer som arbetar inom ramen för projektet Mirjam, däribland: projektledare, jämställdhetsansvarig och projektmedarbetare. Intervjuerna utfördes på respektive respondents arbetsplats i två olika mellanstora städer i Sverige. Samtliga intervjuer skedde enskilt förutom i ett fall där två personer, Gunhild och Mahnela, intervjuades samtidigt, detta på grund av miss i kommunikationen gällande intervjutid. Detta gjorde för oss ingen negativ påverkan för intervjun, dock kan vi med tillförlitlighet inte veta hur svaren hade sett ut separat.

Det empiriska materialet samlades in med hjälp av ostrukturerade intervjuer (Larsen 2009, 84). Då vi ville beröra vissa ämnen kopplade till studiens syfte och frågeställningar formulerades på förhand en intervjuguide (bilaga 1), dock lät vi oss inte styras blint av denna eftersom vi initialt ville skapa ett avslappnat samtal snarare än en intervju. Det ostrukturerade utformandet gav oss möjlighet att ställa följdfrågor där intervjuguiden fungerade som en röd tråd för samtalet. Vår erfarenhet säger att intervjusituationen kan upplevas som något strikt och formell och därmed påverka samtalsklimatet på ett negativt sätt. Genom att samtala istället för att i första hand intervjua bidrar till ökad öppenhet hos respondenten och därmed ge mer nyanserade svar.

Att intervjuerna utfördes på plats var självklart för oss för att ha möjlighet till att läsa av respondenternas kroppsspråk, skapa en bra samtalsmiljö för att på så vis få ut mer av mötet. Kvale & Brinkman (2014, 150) menar att kunskap inte enbart skaffas genom litteratur och teoretiska studier. Genom att ta del av den miljö där undersökningen utförs möjliggör en inblick

25

i den lokala jargongen, de dagliga rutinerna och maktstrukturerna som råder vilket kan läsas in det intervjupersonerna talar om. Detta var värdefullt för vår studie på så sätt att vi kunde ta del av respondenternas tydliga tecken på engagemang för projektet.

Intervjuerna spelades in via ljudupptagning. Oundvikligt var inspelningsmomentets påverkan då detta var nödvändigt för att underlätta efterarbetet med det empiriska materialet. Vi uppmärksammade att inspelningen gjorde situationen lite spänd som om intervjupersonerna upplevde sig något granskade. Detta kan liknas vid den så kallade intervjueffekten (Larsen 2009, 27) som innebär att respondenten levererar ett svar som denne tror att intervjuaren vill ha.

Denna studie har precis som många andra varit en process med diverse förändringar längs vägen. Vi har låtit syfte och frågeställningar formas efter de intervjuer som genomförts för att på så vis öka relevans och giltighet vilket betyder att studiens validitet är hög. Det går att rikta viss kritik till reliabiliteten vid kvalitativ intervjumetod (Larsen 2009, 80–81) då respondenten tenderar att påverkas av intervjuaren och vice versa, detta kan då färga intervjun i viss utsträckning. I vårt fall kan vi inte uttala oss gällande detta mer än hypotetiskt. Dock gav respondenterna relativt likvärdiga svar vilket skulle kunna tala för en viss reliabilitet i sammanhanget.

Analysform

De inspelade intervjuerna har transkriberats från muntligt till skriftligt språk vilket enligt Kvale & Brinkman kan liknas vid transformering (2014, 217). I och med att intervjun spelas in försvinner den samtalsinteraktion som sker i det fysiska rummet och faktorer som kroppshållning och gester går därmed förlorade. När ljudupptagningen sedan överförs till skrift tolkas intervjun och ytterligare en transformering sker, skriftspråket som form är begränsat på kontextuell innebörd då icke-verbalt språk som exempelvis ironi inte återges genom skrift (Kvale & Brinkman 2014, 218). Vår strävan har varit med hänsyn till ovan att hålla oss objektiva inför det empiriska materialet. Tack vare inspelningsmomentet kunde vi vara fullt närvarande i intervjusituationen, dock är tolkningsföreträdet en mänsklig faktor vi inte kommer ifrån.

26

Det empiriska materialet har analyserats genom metoden innehållsanalys (Larsen 2009, 101–102) där vi har identifierat mönster, kunnat visa på samband och gemensamma drag men även skillnader i respondenternas svar.

Etiska ställningstaganden

Vi har genomgående i denna studie värnat om respondenternas möjlighet att i undersökningen avidentifieras och använder därför fingerade namn, medarbetarna eller respondenterna.

Vidare har samtliga intervjupersoner informerats om att studien följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002, 5). Genom att behålla respondenternas identitet, i största möjliga mån anonym, uppfylls principerna för konfidentialitetskravet. Respondenterna gav godkännande till att projektet Mirjam benämns vid dess riktiga namn. Vår bedömning var att detta varit nödvändigt för att visa på studiens trovärdighet. Studiens syfte presenterades för samtliga respondenter, även att deltagandet i undersökningen var frivilligt samt möjligheten till att avbryta under undersökningens gång, enligt det så kallade informationskravet och samtyckeskravet. Vi har även enligt nyttjandekravet försäkrat intervjupersonerna om att materialet endast kommer att användas till denna studie och att det inspelade materialet raderas efter studiens avslut. (Vetenskapsrådet 2002, 7–14).

27

Resultat

Mål med projekt Mirjam

Överlag ser respondenterna fördelar för projektet med Arbetsförmedlingens senaste regleringsbrev, i vilket det står att antalet personer som börjar studera eller arbeta ska öka, ”det är positivt! Då kanske det blir fler insatser som Mirjam i landet” menar Gunhild.

Arbetsförmedlingen visar stort intresse för projektet enligt respondenterna vilket gör att medarbetarna upplever som att de får medvind i sådant som de annars behöver arbeta mycket för, exempelvis när det gäller den mediala uppmärksamheten samt möjligheten att lyfta idéer vidare och bidra med tankar kring implementering, Pamela förklarar att ”vi behöver inte be om deras uppmärksamhet utan det är snarare de som kommer till oss och frågar ”vad gör ni?””.

Respondenterna förklarar att huvudmålet med projektet är att fler kvinnor ska komma ut i arbete efter avslutad etablering, mer specifikt fler än de 18 procenten som är idag. Ett delmål med projektet är att erbjuda vägledning och stötta deltagarna i att hitta sin väg. Pamela förklarar att ”det handlar om att försöka hitta ett mål i arbete eller studier och hitta vägen dit och se den som meningsfull och hanterbar”. Varje deltagare har till uppgift att formulera en individuell planering som syftar till att beskriva nästa steg mot ett arbete eller studier vilket görs i slutet av projektet. Ett annat delmål är också att kvinnorna ska få ett arbetsrelaterat nätverk samt att kartlägga deras dolda kompetenser. Pamela berättar vidare att:

”vi har även fått andra mål med projektet som formats efter hand och det är ju också att visa arbetsmarknaden att dessa kvinnorna faktiskt är att räkna med för många som man träffar som inte är vana vid att arbeta med målgruppen tror att det här är kvinnor som inte vill, inte kan, de har inga erfarenheter, man är inte motiverad, man har massa barn o allt vad det kan va, man säger då att man inte ser dem som en part på arbetsmarknaden, men de är ju visst en part på arbetsmarknaden! De har ju massa kompetenser om man bara pratar med dem om vad de har gjort en vanlig dag i sitt hemland”.

Uppstart av projektet Mirjam

Pamela förklarar att idén till projektet Mirjam baseras på den utredning som för år 2014 (RiR 2015:17) visar att färre kvinnor än män deltar i arbetsmarknadspolitiska program, att kvinnor

28

arbetar i mindre utsträckning än män under tiden de har en etableringsplan och att lägre andel kvinnor än män arbetar eller studerar efter att de lämnat etableringsuppdraget. Respondenterna menar att det blev tydligt för Arbetsförmedlingen på lokal nivå att agera då återrapporten visar på vikten av att utveckla arbetet inom etableringsuppdraget för att säkerställa att både kvinnor och män får tillgång till kvalitativa insatser. Det finns alltså ett behov av att vidareutveckla metoder och insatser för att nyanlända kvinnors etablering och deltagande i arbetskraften.

Pamela som varit med längst i projektet beskriver arbetet som startade innan hennes tid då utredningen gav upphov till att etableringssamordnaren på marknadsområdet startade ett undersökningsarbete för att titta på vilka insatser som fanns på de olika enheterna inom etableringen till att stötta målgruppen nyanlända kvinnor med låg utbildningsbakgrund. Därefter mynnade arbetet ut i tankar om det projekt som skulle komma att heta Mirjam.

Pamela minns att när hon kom in i bilden var projektbeskrivningen för Mirjam påbörjad, våren 2015, därefter lämnades ansökan in på hösten och beviljades i slutet av året. Pamela menar att vanligtvis ägnas sex månader till uppstart för liknande projekt för planering- och analysfas men på grund av omständigheter, som bland annat berodde på personalens uppsägningstider, resulterade i endast en månad till uppstart av Mirjam. Även om den begränsade tiden inte var optimal menar Gunhild och Mahnela att den begränsade tiden bidrog till att personalen fick en gemensam grund att stå på. Pamela berättar:

”Vi fick ju se första gruppen som en pilotgrupp även om det inte var framskrivet så i projektplanen, så hann vi ju inte förbereda utan det handlar ju om att skapa nånting och lyssna mycket på kvinnorna, vad behöver de och vad vill de så, så hela vår första gruppomgång var väldigt tuff för oss, för alla i projektet, handlade om att samla erfarenheter och sen strukturera upp vad är Mirjam nu då utifrån det här? För projektplanen är ju väldigt allmänt skriven, den är ju inte så detaljerat skriven vilket är bra för man behöver ju också tid på sig att ta reda på vad ska vi göra och varför”.

Metod och arbetssätt

Mahnela berättar om den struktur som utformades för projektet, och som har varit så fortsättningsvis vilket är ett upplägg beståendes av en dag med inspiratör, två dagar med

studiebesök och två dagar med vägledning i grupp. Arbetsförmedlingens

gruppvägledningsprocess ligger som grund för strukturen, därefter anpassar

29

Gunhild framhäver vikten av användandet av Arbetsförmedlingens

gruppvägledningsprocess och beskriver processens sju steg. I steg ett ska gruppen förstå syftet med aktiviteten, komma överens om regler i gruppen, kartlägga erfarenheter för att deltagarna ska lära känna varandra och inspireras av varandra, bygga upp en trygghet i gruppen samt diskutera innebörden av arbetslöshet. I steg två ska gruppen få kunskap om arbetsmarknad samt fått ett vidgat perspektiv gällande normativa val för att motverka traditionella val. I steg tre och fyra ska deltagarna diskutera vad som påverkar beslutsprocessen samt inventera sina behov, intressen och erfarenheter som är av intresse för framtida yrkesmöjligheter. Steg fem innebär en mer specifik beskrivning av vissa yrken och vilka för- och nackdelar dessa yrken kan innebära för individen. I steg sex ska deltagarna formulera önskemål eller framtida mål och sedan diskutera dessa utifrån arbetsmarknaden och de egna förutsättningarna. Med hjälp av gruppen och gruppledaren ska tankarna konkretiseras och försökas göras så realistiska som möjligt. Avslutningsvis i det sjunde steget ska en individuell planering göras utifrån de mål som deltagaren själv i tidigare steg formulerat. För att få ansvara för gruppvägledningsaktiviteter inom arbetsförmedlingen ska gruppledaren ha genomgått den interna gruppväglednings- samt individuella vägledningsutbildningen samt ha en förståelse för teorierna som ligger till grund

för modellen. Gruppledaren ska också ha en god kunskap om arbetsmarknad och

utbildningssystem.

Mahnala som arbetar på flera orter menar att det sker ett utbyte mellan de sex orterna där projektet är igång gällande övningar som fungerat bra. Innehållet ser i stora drag ut på liknande sätt från grupp till grupp, dock skiljer det sig en del efter deltagarnas intresse. Studiebesöken är det som varit mest betydelsefullt för deltagarna menar merparten av respondenterna och Gunhild understryker: ”där får de testa o själva uppleva sånt de aldrig testat innan, kanske de inte blir motiverade till att gå maskinistutbildning bara för de får sätta sig bakom ratten på en grävmaskin, men det kan bringa motivation till att ta körkort, bara en sån sak, känslan av att jag kan”.

Det framgår att de som arbetar inom projektet har olika lång erfarenhet av vägledning medan en del har ingen alls. Enligt respondenterna diskuteras det mycket kring vad som är vägledning och om detta inte är vägledning, vad är det då. ”Jag tycker det är vägledning eftersom det handlar om att försöka hitta ett mål i arbete eller studier och hitta vägen dit och se den som meningsfull och hanterbar” säger Gunhild.

Enligt respondenterna till vår studie har kvinnorna i projekt Mirjam låg kunskap om variationen och bredden av olika yrken på arbetsmarknaden i Sverige och vet inte hur de ska gå tillväga för att komma i kontakt med dessa. Här spelar studiebesöken en central roll i

30

projektet men även genom diskussioner i grupp där projektledaren bland annat använder sig av whiteboardtavla som utgångspunkt.

Språket är ett återkommande ämne bland respondenterna som är av uppfattningen att denna målgrupp ofta får höra av sin omgivning att de måste behärska svenska språket innan de gör något annat, att deltagarna själva hålls tillbaka till viss del för att de själva anser sig ha för svaga kunskaper. Respondenterna ger flera exempel på att deltagarnas självförtroende stärks i och med projektet och att vissa av deltagarna söker arbete mer aktivt än tidigare.

Respondenterna påtalar vikten av att hela tiden anpassa materialet efter deltagarnas kunskapsnivå. Det kan handla om hur informationen förmedlas, om det är via text eller bild. Men likaså vikten av att förklara innebörden av begrepp och att deltagarna ständigt ges möjlighet till att diskutera sin syn på begreppen och dess betydelse.

Respondenterna är eniga om att ett jämställdhetsperspektiv ska genomsyra hela verksamheten. Det ska inte bara vara riktat mot deltagarna, alla delaktiga i projektet ska samma kunskapsbakgrund och ha en förståelse för projektets jämställdhetsarbete samt regeringens jämställdhetsmål.

Medarbetare inblandade i projektet lyfter fram två arbetsmetoder samt två syften med jämställdhetsperspektivet.

Fatime framhåller första syftet som är att kartlägga och synliggöra deltagarnas egna erfarenheter och tankar kring jämställdhet för att medvetandegöra gruppen om deras individuella uppfattningar om jämställdhet samt själva finna en utgångspunkt i ämnet för den aktuella gruppen.

“Men sen vill jag inte säga så mycket mer för jag vill inte styra dem” menar Fatime och fortsätter “för vad är jämställdhet. Det är olika i olika grupper vad man har pratat om. En del pratar ju bara om det som har med hemarbete att göra, att det är det som är jämställdhet.” Respondenterna tycks vilja finna en gemensam utgångspunkt för deltagare och projektmedarbetare för att kunna levandegöra ämnet i diskussioner.

“Och sen pratar vi om det och jämför med dem länderna de kommer ifrån och det finns mer likheter än skillnader tycker jag blir en upplevelse för dem och mig. Det som är, är ju att de inte alltid är överens i gruppen hur det är i det landet, även om de kommer från samma land, vilket inte är så konstigt för det är inte lika i det här landet heller. Eller det är stor skillnad kanske att komma från stad eller landsbygd, eller olika familjer” säger Fatime.

Diskussion är ett återkommande begrepp bland medarbetare, diskussion baserad på deltagarnas erfarenheter, föreställningar och nyfikenhet på varandra och Sverige. Detta, enligt

31

respondenterna, för att skapa en lärandemiljö som bygger på kunskapsutbyte som överbryggar kultur- och landsgränser och för att skapa en bild av vad jämställdhet innebär för individer samt på samhällsnivå och hur det skiljer sig i olika kulturer men också regionalt och individuellt. Ett andra syfte, enligt Fatime, är att mer renodlat informera om jämställdhet i förhållande till Sverige med utgångspunkt i regeringens jämställdhetsmål.

Respondenterna lyfter också fram gruppövningar som en effektiv metod för att konkretisera samtalet om jämställdhet.

Individen i gruppen

Respondenterna är eniga kring de tre kriterier som styr vilka platser studiebesöken läggs till, nämligen: mansdominerade yrken, gruppens intresse och bristyrken. Hälften av platserna de besöker är utbildningsplatser och hälften arbetsplatser. Gunhild menar att syftet med studiebesöken är att vidga deltagarnas vyer kring vilka arbeten som finns. Gunhild berättar att ”de flesta referenser de har är genom manliga bekanta o inte egna upplevelser så det vi gör är att ta ut dem på studiebesök o pratar både innan o efter, de kan till exempel säga ett yrke på ett sjukhus men det finns ju 30 olika o bara visa hur mångfacetterat det är”.

Deltagarna kan i viss mån påverka innehållet i projektet genom att ha önskemål kring vilka arbetsplatser de vill besöka, i övrigt är upplägget fastställt efter målen. Inspiratörerna har valts ut med syfte att ge en bild av den svenska arbetsmarknaden, vilka studiemöjligheter som finns och vilket ekonomiskt stöd det finns att tillgå vid studier men även vilka rättigheter en har i det svenska samhället och om livspusslet i stort.

De språkliga variationerna skiljer sig också mellan grupperna, i någon grupp dominerar ett språk medan det i en annan grupp talas fem olika språk. Detta beror till viss del på begränsad tillgång till tolkar på den aktuella orten.

Alla aktiviteter utförs i grupp varpå respondenterna framhåller den kraft och gemenskap som utvecklas under deras tio veckor tillsammans. Gruppen bidrar till att kvinnorna kan dra nytta av varandra vilket i sig blir stärkande, både för dem som individer och även som grupp. ”Många känner att det blir en trygghet i gruppen och just det att det bara är kvinnor lyfter många fram, det blir en samhörighet o de vågar kanske öppna upp o drömma på ett annat sätt” menar Gunhild.

Respondenterna talar även för att i förlängningen arbeta med liknande insats som Mirjam fast riktad till både kvinnor och män. De anser att jämställdhetsperspektivet även behöver lyftas

32

med män, inte bara för kvinnorna. I Sverige har vi fokus på oss som individer och att det handlar om att kunna saluföra sig själv där respondenterna ser att även männen gynnas av förberedande verktyg till att träffa en eventuell arbetsgivare, där diskussionsämnena skulle föras kring bland annat sociala koder och att synliggöra personliga egenskaper. Vad gäller blandade grupper om män och kvinnor ser respondenterna flera fördelar men även en viss nackdel, Pamela förklarar:

”det ger ju också en dynamik, men då gäller det att kunna lyfta så att kvinnorna vågar uttrycka sig… det kan ju hända att kvinnorna blir hämmade vid diskussioner men vid information tror jag inte det spelar någon roll… men båda har ju behov… det handlar ju inte bara om att få kvinnor ut o se mansdominerade arbetsplatser utan också att männen ska få se vad en som man kan göra vilket kanske inte är traditionellt manligt för dem…”

Respondenterna menar att urvalet till gruppindelningen har inget att göra med skolbakgrund, kunskaper i svenska språket eller arbetslivserfarenhet så länge deltagarna är kvinnor som tillhör etableringen och har mindre än tio års skolgång, vilket innebär vitt skilda behov och förutsättningar för deltagarna när det kommer till kunskapsinhämtning. Respondenterna menar att det exempelvis inom ämnet jämställdhet inte är teoribaserad kunskap som presenteras för deltagarna även om kunskapsdelen i jämställdhetstemat är den aktivitet som är mest klassrumslik. Respondenterna menar att det handlar om en översiktsbild om ämnet kopplat till det svenska samhälle och arbetsmarknad och att det ska vara tillgängligt för deltagarna oavsett skolvana. De arbetar aktivt med att presentera på ett tydligt sätt, gärna med hjälp av bilder, för att kunna inkludera en grupp med olika förutsättningar och vitt skilda erfarenheter av klassrumsaktiviteter. Respondenterna är tydliga med att påpeka att det inte handlar om att styra gruppen eller försöka få dem att anamma den rådande jämställdhetsnormen i svenskt samhälle. De vill problematisera regeringens mål och förklara att det handlar om ett önskat tillstånd men visar också upp en annan bild av Sverige med hjälp av bland annat statistik på hur kvinnor och män delar upp föräldraledigheten, hur fördelningen ser ut mellan könen på inom olika yrkesgrupper samt talar om löneskillnader mellan kvinnor och män. Något som respondenterna upplever att många deltagare reagerar på med förvåning då deras uppfattning har varit att Sverige kommit längre när det kommer till jämställdhet. Syftet med en orientering i den “svenska” jämställdheten med regeringens jämställdhetsmål som grund är att deltagarna ska kunna skapa möjligheter till förändring av sin egna situation. En förståelse för svensk arbetsmarknad och de möjligheter som finns i och med vad som till synes ska vara en icke könsuppdelad arbetsmarknad. Fatime framhåller följande: “kunskap är makt, hur ska man kunna veta vad man ska jobba med i ett land där man inte vet vad som finns?”

33

Medarbetarnas handlingsutrymme

Medarbetarna hävdar att de har utvecklat arbetssätt baserade på metoder de vilka stämmer överens med deras personliga preferenser när det kommer till att handskas med individer i grupp. Målet är det samma och de verkar inom samma ramar men vissa väljer att arbeta utifrån färdiga mallar som de kan frångå från, återkomma till eller följa till punkt och pricka medan andra utgår från nuläget och den aktuella gruppen och har en mer här och nu-mentalitet för att få gruppen delaktig. Pamela menar att:

“Man måste få ha friheten att göra på det sättet som är bekvämt för en, det är det som blir bäst tror jag, det viktiga är att lyssna in kvinnorna… och vi har ju inte det så att “dag 1 gör vi det dag 2 gör vi det” så kommer det aldrig bli med Mirjam, isåfall har vi misslyckats, då är det snarare en utbildning än gruppvägledning… och att de som jobbar i grupperna får använda sin profession, det som de är bra på…”

En effekt av att medarbetarna träffar kvinnorna dagligen under projektets tio veckor är att de lär känna dem på ett djupare plan samt att de i och med projektet kan kliva ur sin myndighetsroll. Fatime ser att det finns både för- och nackdelar med detta:

“Om man som deltagare berättar för mig i gruppen om vad en vill göra och så vidare då kan det bli att sen på mötet med handläggaren att de liksom inte riktigt vågar ta steget fullt ut… så på ett sätt kanske det blir negativt om jag lyckas skapa nånting som inte får blomma ut när den träffar en person som den upplever mer som myndighetsperson, så är ju inte det så bra... men samtidigt hade de upplevt mig som väldigt myndighetsaktig så hade de kanske inte öppnat upp sig överhuvudtaget o då hade man inte kommit åt det här alls... kanske.”

Respondenterna tror att det blir svårt för deltagarna att särskilja på myndighetsperson och projektmedarbetare, trots att de representerar Arbetsförmedlingen och arbetar till viss del inom etableringen. Respondenterna hävdar sig ha nytta av den öppenhjärtiga relationen i det avslutande planeringsmötet, då deltagarnas fortsatta etableringsplan ska beslutas, då de känner till deltagarnas styrkor, svagheter och tror sig få en ärlig respons samt att deltagaren blir mer delaktig engagerad i sin planering. Ett hinder för medarbetarna är istället de begränsade alternativ till aktiviteter som deltagarna har när de lämnar projektet och respondenterna önskar att det fanns en aktivitet som fortsatte arbetet de påbörjat med målgruppen.

34

Implementering av projektets erfarenheter

Implementeringsarbetet befinner sig i dagsläget på idéstadiet där ett av alternativen är att lyfta in arbetet via extern tjänst. En av respondenterna, Mahnala sammanfattar den generella åsikten kring detta “som det ser ut idag så tror jag ärligt talat inte det skulle vara så stor skillnad om det var AF eller privat aktör som gjorde det, men om man kan få till ett flöde där man jobbar med en vägledningsinsats men också en uppföljning då tror inte jag det ska ligga hos en kompletterande aktör, då tror jag det borde ligga hos AF.”

En negativ aspekt enligt respondenterna gällande att ha tjänsten hos en kompletterande aktör är att detta tenderar till att deltagarna slussas runt till olika aktörer och får starta om sin process gång på gång. Genom att ha samtliga kontakter på Arbetsförmedlingen menar respondenterna skulle bidra till ökat samarbete kollegerna emellan och en annan möjlighet till uppföljning kring deltagarna. Vidare belyser även respondenterna möjligheten till att kvalitetssäkra fullt ut så att rätt kompetens finns för arbetet. Pamela framhåller ytterligare en negativ aspekt:

“Risken är att om man lägger det utanför hos kompletterande aktör är att man likställer vägledning med coaching och det är det inte samma sak, det är annorlunda och man måste förstå och se att det är en kompetens som behövs för att kunna driva grupperna… man måste gilla det och man måste vara beredd på att använda sig själv också som gruppledare.”

Förhoppningen hos medarbetarna är att projektet kan ge arbetsmetoder som gynnar målgruppen på lång sikt, Mahnala understryker:

“Min förhoppning är att vi kan hitta nån gemensam grund med massa med tips på övningar o så som man kan plocka ifrån, för det tar ju tid att sätta sig ner o planera ett enda tillfälle, så att den här kunskapen skrivs ner och kan återanvändas o att det får leva kvar, tanken är ju att det ska kunna implementeras och inte bara att det blir ett projekt som avslutas o sen händer det inte igen.”

Samtliga respondenter betonar vikten av uppföljning med deltagarna och menar att det krävs något mer efter Mirjam för att projektet ska komma till sin rätt, Mahnala menar att ”man behöver ju fler insatser att tillgå… Man upplever ju som att man tappar fart efter Mirjam, man vill gå om Mirjam! Efteråt träffar man sin handläggare inte så ofta…”

Medarbetarnas vision kring implementering för projektet är att resurserna fördelas på ett sådant sätt så att Arbetsförmedlarna i sin roll kan ha ett mer flexibelt arbetssätt. Ett exempel på detta som lyfts fram är att handläggarna inte enbart skulle sköta månadsredovisningar och ta beslut, utan att vid behov även kunna stötta med riktade insatser till den målgrupp som är i