Lipsky anser att statliga organisationer ofta har en målstyrning med ouppnåeliga mål men som ändå tillåts genomsyra verksamheten för att leda den mot ett önskvärt tillstånd. Målen kan dock kollidera med mer individfokuserade mål och hindra gräsrotsbyråkrater i arbetet med individen.
40
Mirjam genomsyras av ett tydligt jämställdhetsfokus vilket svarar upp till verksamhetsmålen om att minska snedfördelningen mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden samtidigt som de har sitt ursprung i regeringens jämställdhetsmål. Jämställdhetsperspektivet bygger på en västerländsk syn om att män och kvinnor ska ges likvärdiga möjligheter varpå kvinnor med låg utbildningsbakgrund är den del av målgruppen som enligt statistiken är i behov av ökat stöd. Målen inom organisationen är dock riktade mot organisationen och arbetsförmedlare då problematiken med snedfördelningen har sin grund i tjänstemännens förhållningssätt till målgruppen och inte medborgarnas förhållningssätt till sin egna uppfattning av jämställdhet.
Jennie K Larsson anser jämställdhet vara en skiljedragare mellan deltagare inom etableringen och arbetsförmedlare. Även i Mirjam blir detta fallet då organisationsmålen kolliderar med projekts mål då organisationen menar att deltagarna faller offer för arbetsförmedlares förutfattade meningar kring deltagare och hur de antas bete sig på grund av kulturella skillnader men inom projektet läggs jämställdhetsfokuset in för att skapa möjligheter hos målgruppen. Det leder samtidigt till ett antagande om ett behov av upplysning kring västerländsk jämställdhet och således kategoriseras deltagarna som ”de andra” och skiljedragning blir utförd.
Projektet är en del i arbetet för att förändra situationen för målgruppen och riktar sig mot att stärka gruppen och förändra de faktorer de själva kan påverka. Genom detta arbetssätt läggs ansvaret på kvinnorna som förväntas vara en del av lösningen och kan således tolkas som en del av problemet. Lipsky menar att icke frivilliga deltagare troligtvis inte skulle yttra sig gällande värderingar eller idéer som går emot deras egen. I och med ett icke frivilligt deltagande i en relation med en ojämn maktbalans då Arbetsförmedlingen kontrollerar deltagarnas ekonomiska medel uppstår en konflikt mellan fri vilja och ekonomiska behov. Något som enligt Lipsky leder till att deltagarna finner mönster och vilka beteenden som uppmuntras samt strategier för att ses som en foglig klient och på så sätt undvika motstånd.
I och med urvalet är deltagarna kategoriserade i flertalet kategorier: de är kvinnor, lågutbildade, nyanlända samt etableringsdeltagare.
Enligt Lipsky innebär ett skapande av klienter att individerna tillskrivs egenskaper och förväntas ha ett visst beteende och behov oavsett den enskilda individen. På dessa läggs jämställdhetsperspektivet på som ytterligare kategorisering. Respondenterna påpekar att det inte handlar om att påtvinga deltagarna åsikter eller värderingar samtidigt som projektet har tydliga riktlinjer och mål gällande jämställdhet och kräver att hela verksamheten genomsyras, både för deltagare och medarbetare, av ett tankesätt kring jämställdhet som i sin tur är baserat på Regeringens målbild. Vesterberg lyfter fram riskerna med kategorisering av karaktär för
41
individerna, vilket exempelvis handlar om individens anställningsbarhet, då dessa kategorier tenderar att hanteras med snabba och enkla vägar. Projektmedarbetare tycks medvetna om att enkla lösningar kan skapa ogynnsamma mönster, i vilka deltagarna fastnar i, då de undviker att uttrycka sig kring snabba lösningar och istället talar om hållbarhet, målsättning och realistiska vägar för deltagarna att ta.
Sammanfattning
Huvudmålet är att öka anställningsstatistiken hos målgruppen. Projektets utformning bygger på gruppaktiviteter vilket innebär att deltagarna kategoriseras utifrån att vara nyanländ, lågutbildad kvinna inom etableringen. Utifrån Lipsky skapar detta klienter och det finns en risk att det blir på bekostnad av individens önskemål och behov. Samtidigt ses vägledning i grupp vara stärkande då det genererar ett utbyte deltagarna emellan och bidrar till ett vidgat perspektiv.
Enligt Vesterberg signalerar ökad anställningsbarhet för personer med utländsk bakgrund att ”bete sig mer svenskt”. En kortare väg till arbete innebär mindre resurser för såväl individ som för samhället. Vesterberg menar att snabba lösningar tenderar bidra till en alltmer segregerad arbetsmarknad. Inom projekt Mirjam talas det snarare om att skapa en hanterbar och meningsfull väg för deltagarna.
Jämställdhetsperspektivet som följer som en röd tråd genom projekt Mirjam kan enligt Lipsky skapa en ojämn maktbalans då deltagarna befinner sig i en ekonomisk beroendeställning, det vill säga icke frivilliga deltagare som agerar fogligt och inte yttrar sig gällande eventuella värderingar.
42
Diskussion
Syftet med vår studie är att undersöka hur projektmedarbetarbetarna inom projekt Mirjam upplever arbetet med målgruppen nyanlända kvinnor med låg utbildningsnivå och på vilket sätt arbetsmetoder och insatser är kopplade till organisationsmålen.
Resultatdiskussion
Tack vare projekt Mirjam och dess utformning av att just vara ett projekt bidrar till att projektmedarbetarna kan gå utanför sin myndighetsroll då de i deltagarnas ögon ses som någon utanför myndigheten. Vilket i sin tur bidrar till djupare relationer och bättre dokumentation kring deltagarna. Detta anser vi ge ett mervärde för deltagarna i den personliga utvecklingen. Projektmedarbetarna uppvisar en medvetenhet kring den problematik som kan uppstå när projekt likt Mirjam initieras för att stötta en utsatt grupp i samhället och de arbetar aktivt med att undvika dessa fällor. Trots detta uppstår vissa diskussioner på grund av verksamhetsmålen, speciellt gällande jämställdhet, som kan tolkas normativa signaler då de utgår från en maktposition gentemot deltagarna.
Till skillnad från Vesterbergs och Larssons slutsatser gällande insatser riktade mot personer med utländsk bakgrund och att dessa tycks öka segregationen på arbetsmarknaden, på grund av de snabba och enkla lösningar som använts, har projekt Mirjam istället vänt blicken mot deltagarna och deras förutsättningar och mål. Den enkla vägen tycks inte vara den bästa, istället talas det om måluppfyllelse, hållbara lösningar och motivation hos deltagare som bygger på ett intresse och inre driv. Det tycks för oss möjligt att projekt Mirjam faktiskt kan åstadkomma det motsatta och verka för de här kvinnornas fortsatta etablering med hjälp av ett normbrytande arbete. Ett arbete som både bidrar till mindre segregering och nya möjligheter för en utsatt grupp.
Något som sticker ut i relation till den tidigare forskning som använts för denna studie, till exempel Larsson som kommit fram till att Arbetsförmedlare inom etableringen inte lyckas med sina uppdrag på grund av begränsningar i handlingsutrymmet samt kategoriseringen som sker av deltagare, är som vi tidigare nämnt arbetsförmedlarnas upplevelse av att kunna gå ur sin roll
43
som myndighetsperson då de i deltagarnas ögon haft starkare koppling till projektet. Flera fördelar tycks uppstå då relationen förflyttas från tjänsteman - klient till en relation av mer vägledande karaktär, där de mjuka värdena får större utrymme, och deltagarna öppnar upp sig mer. Något som respondenterna anser leda till vidgade perspektiv för både projektdeltagare och projektmedarbetare och en mer detaljerad och genomarbetad etableringsplan, utformad tillsammans med deltagaren, kan upprättas. I slutändan tas deltagarnas erfarenheter, kompetenser samt framtida mål till vara på ett bättre och mer produktivt sätt.
Fokus på en svensk arbetsmarknad, svenska arbetsgivare, svensk arbetskultur och det svenska språket stämmer väl överens med Larssons och Vesterbergs slutsatser om att det signaleras till deltagare att bete sig på ett sätt mer stämmer överens om vad som anses vara svenskt, att normaliseras blir indirekt en väg till att bli anställningsbar. Dock såg vi tecken på att projektmedarbetarna visade en medvetenhet kring detta och hade ett förhållningssätt för att aktivt motverka dessa signaler genom att stärka deltagarna i sina identiteter samtidigt som de försökte, på ett neutralt sätt, visa upp möjligheter till integrering och acklimatisering i ett, för deltagarna, nytt sammanhang.
Trots denna medvetenhet kring risken att utmåla deltagarna som ansvariga för de svårigheter de ställs inför kan jämställdhetsperspektivet inom projektet till viss del tyckas motsägelsefullt. Larsson framhåller genom sin studie att deltagare som inte gör tydliga framsteg riskeras falla mellan stolarna i och med ett alltför resultatinriktat arbete och att makten ligger hos arbetsförmedlaren och huruvida hen ser möjligheter för individerna inom sitt handlingsutrymme. Kopplat till verksamhetsmålen genomsyrar tankesättet om jämställdhet hela projekt Mirjam och är tänkt att nå både deltagare och medarbetare. Det hänvisas till regeringens jämställdhetsmål och just därför blir det ett tydligt ställningstagande från en maktposition och en markering på att jämställdhet av svensk modell är ett föredöme. Förvisso argumenterar respondenterna för att insatsen ska fortsätta hantera jämställdhetsfrågan även fortsättningsvis då det gynnar alla oavsett bakgrund och är upplagt på ett sätt som ska skapa eftertanke genom diskussion. Men med tanke på utgångspunkten, regeringens agenda, blir det enligt oss trots allt en tydlig signal och en uppmuntran till ett normativt beteende som inte har sitt ursprung i deltagarnas uttryckta behov.
44
Metoddiskussion
Den kvalitativa metod som legat till grund för denna studie har enligt oss uppfyllt syftet väl. Vi fick också intrycket av att respondenterna var positivt inställda till mötet med oss samt våra intervjuer. En faktor till denna positivitet tror vi berodde på att vi som intervjuare rest en längre väg och avsatt flera dagar till intervjuer och möjligheten att få en inblick i projektets verksamhet. Detta skapade ett öppet samtalsklimat vilket möjliggjorde ett djupgående empiriskt material.
Det råder en viss tveksamhet, huruvida de ostrukturerade intervjuerna hade en positiv eller negativ inverkan på datainsamlingen. Intervjuerna gav relevanta mönster och öppnade upp för följdfrågor samtidigt så blev slutresultat näst inpå för omfattande för att kunna struktureras och analyseras på den begränsade tidsperiod vi hade att tillgå.
Något vi hade kunnat göra för att förbereda oss bättre inför den massiva datakvantitet eller välja en annan metod mer lämpad för omfattningen av studien hade varit att genomföra pilotintervjuer med personer närmare geografiskt inom ett liknande område. Det hade kunnat ge studien mer struktur och ett mer lätthanterat material. Det hade varit utvecklande för studien och dess resultat om vi hade också hade intervjuat arbetsförmedlare alternativt en enhetschef inom etableringen men utan någon koppling till projektet förutom att hen arbetar med personer som deltagit i projektet. Detta för att skapa en mer objektiv bild kring hur projektet påverkat deltagarna enligt myndighetspersoner som möter dem på en annan arena samt för att få deras tankar kring projektets nytta.
Teoridiskussion
Utifrån Lipskys teorier och de intervjuer som denna studie innefattat har vi kunnat urskönja projektmedarbetarna inom projekt Mirjams begränsningar, möjligheter och deras påverkan genom sin roll som gräsrotsbyråkrat med vad det innebär att vara en del av en myndighetsorganisation. Utifrån Lipskys begrepp om handlingsutrymme har vi kunnat belysa den arena på vilken projektmedarbetarna ges möjlighet till via projektet att använda sitt handlingsutrymme på ett nytt sätt, fortfarande kopplat till organisationsmål men med helt nya förutsättningar då målen nu också har ett individfokus.
Vi har speciellt lagt märke till projektmedarbetarnas handlingsutrymme och hur detta har påverkat arbetssituationen dem och hur möjligheten till utförandet av arbetsuppgifter förändrats
45
i och med att handlingsutrymmet påverkats. Som vi nämnt tidigare har projektet, trots strävan efter en statistisk måluppfyllelse, lyckats göra tvärtemot vad Jennie K Larsson uppmärksammat hos arbetsförmedlare i etableringen. Projektmedarbetarna har tack vare projektet kunnat påverka sitt handlingsutrymme, skapa relationer till sina deltagare och agera friare och verka för individens bästa. Projektmedarbetarna tycks verka inom frizon, ett ingenmansland som parerar Lipskys teori om att handlingsutrymmet befinner sig i en konstant konflikt mellan att verka för samhällsnyttan och en hållbar resurshantering samtidigt som individen i behov av stöd ska få bästa möjliga stöd och service.