"Jag vill ha ett jobb, tack!" : En kvalitativ studie om utbildningens betydelse

”J

AG VILL HA ETT

JOBB

,

TACK

!”

–

EN KVALITATIV STUDIE OM UTBILDNINGENS

BETYDELSE

Program: Organisations- och Personalutvecklare i samhället 180hp

Svensk titel: ”Jag vill ha ett jobb, tack!” En kvalitativ studie om utbildningens betydelse Engelsk titel: ”I’d like a job, thanks” A qualitative study about the meaning of education Utgivningsår: 2015

Författare: Michael Mahlberg och Elaine West Handledare: Margareta Carlén

Examinator: Goran Puaca

Nyckelord: Anställningsbarhet, Utbildning, Personalvetare, HR, Kunskap

__________________________________________________________________

Sammanfattning

Utbildning ses idag som centralt för att bli och förbli anställningsbar och de senaste åren har ansökningarna till högskolor och universitet ökat i Sverige. Personalvetarprogrammen är ett av de program som ökat mest. Vårt intresse väcktes för att undersöka vilka motiv studenter har för att söka till personalvetarprogram och vilka förväntningar som finns på programmet. För att kontrastera och problematisera detta gjordes en jämförelse med vad företrädare inom HR-området har för krav och förväntningar på personalvetarstudenter som potentiella arbetstagare. Vi har utfört fem semistrukturerade intervjuer med studenter på Opus-programmet och fem med HR-företrädare. Resultatet visar att studenterna har ett instrumentellt förhållningssätt till studierna och att det främsta motivet för att läsa på högskolan är för att få ett jobb med kvalificerade arbetsuppgifter. Studenterna främjar sin anställningsbarhet genom utbildningen men betraktas ej av HR-företrädarna som

Förord

Vi vill tacka de OPUS-studenter och HR-företädare som medverkat i vår studie. Och ett stort tack till vår handledare Margareta Carlén.

Vi vill även tacka varandra, utan oss hade det aldrig gått :) Elaine och Michael

Innehållsförteckning 1 Inledning ... 1 1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Syfte ... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Avgränsningar ... 3 1.5 Begreppsförklaringar ... 4 1.6 Disposition ... 5 2 Tidigare Forskning ... 6 2.1 Anställningsbarhet ... 6 2.2 Utbildningens värde ... 7 2.3 Värderingen av kompetenser ... 7 2.4 Anställningsbarhet för personalvetare ... 8 3 Teori ... 10 3.1 Kunskapsformer ... 10 3.2 Kunskapsproduktion ... 11

3.3 The credential theory ... 12

4 Metod ... 13

4.1 Etnografisk metod ... 13

4.2 Urval ... 14

4.3 Tillvägagångssätt vid insamling av information... 14

4.4 Etiska Överväganden ... 15

4.5 Validitet ... 15

4.6 Reliabilitet ... 16

4.7 Bearbetning och analys av material ... 16

4.8 Egen förförståelse ... 17

5 Resultat ... 18

5.1 Motivation och förväntningar på OPUS-programmet ... 18

5.2 Krav och förväntningar från HR-företrädarna ... 20

5.3 Praktik i fokus ... 21

5.4 Anställningsbarhet ... 22

5.5 Synen på arbetsmarknaden ... 25

6 Diskussion ... 27

6.1 Synen på utbildning ... 27

6.2 Att vara anställningsbar ... 28

6.3 Är utbildning en merit? ... 30 6.4 Slutsatser ... 31 6.5 Metoddiskussion... 32 6.6 Fortsatt forskning ... 32 Referenser: ... 33 Internetreferenser: ... 35 Bilagor: ... 36

1

1 Inledning

I detta kapitel ges en introduktion till uppsatsen och ämnet vi valt att studera. Därefter presenteras syfte, frågeställningar, avgränsningar, begreppsförklaringar och uppsatsens disposition.

1.1 Bakgrund

Från 1980-talet och framåt talas det om ett nytt samhälle. Hur vi bör betitla detta råder det delade meningar om. Kunskaps-, informations- eller tjänstesamhället är några av benämningarna som i stort sett definieras på samma sätt. Vi kommer att använda oss av begreppet kunskapssamhälle då det är utbildning som anses vara centralt för att vara globalt konkurrenskraftig genom att kunskapsnivån i samhället höjs (Magnusson, 2006:84-85). Reagan och Thatchers neoliberala politik väckte liv i de tankar och idéer kring ekonomi som fått stå tillbaka under Keynesianismen där marknadsekonomin reglerats hårt av staten. Tillväxten i västvärlden hade sin ”guldålder” från tiden efter andra världskriget fram till 1970-talet, då oljekrisen var en utlösande faktor för en ekonomisk kris som ledde till arbetslöshet och en kraftigt minskad tillväxt (Magnusson, 2006).

Under den ekonomiska krisen på 1990-talet försvann över en halv miljon arbeten, främst inom industrin (Magnusson, 2006:89). Arbetslösheten var stor i Sverige och ekonomin drabbades hårt, det svenska välfärdssystemet belastades svårt och underskott i statsbudgeten steg till höga nivåer (Magnusson, 2006:230).

Marknadsekonomin har kraftigt expanderat och globaliseringen har öppnat upp de tidigare stängda gränserna. Den tekniska utvecklingen har varit en viktig del i både samhällets och arbetsmarknadens utveckling. Tidigare låg fokus på massproduktion och att hålla styckkostnader nere men utvecklingen har lett fram till ett nytt paradigm där kundanpassning, flexibilitet och individualism lyfts fram (Magnusson, 2006:91). Informations- och kommunikationsteknik ger stora fördelar men medverkar också till de ökade krav som finns på arbetskraften idag. Kunskap och kompetens är centrala begrepp för vad arbetsmarknaden efterfrågar och krav på utbildning och kompetensutveckling ökar. Detta syns tydligt i statistiken, 1970 studerade 7 procent av Sveriges befolkning vidare på högskola eller universitet, idag är den siffran 40 procent (Svensson, 2009:212). Kraven på ökad kunskap och kompetens och att fler studerar på högskolor och universitet får konsekvenser av att svårigheter med att matcha utbildning och arbeten uppstår. Berggren konstaterar att det finns en tilltro till att studier på högskola eller universitet nästan automatiskt leder till ett tryggt och bra arbete som matchar den utbildning man läst, men samtidigt visar undersökningar att många akademiker arbetar som till exempel busschaufförer eller brevbärare (Berggren, 2008:65). Matchningsproblematiken och den hårda konkurrensen om jobben bidrar till de ökade kraven på de enskilda individerna i kunskapssamhället. Arbetslösheten är hög och det har blivit individens eget ansvar att ta sig ur arbetslöshet eller att inte låta sig hamna i den situationen genom att bli och förbli employable.

Begreppet employability (förmåga till anställning) översätts på svenska till anställningsbarhet och kan som koncept definieras som de rådande idealen för relationen mellan arbete,

kompetens och lärande. Detta illustrerar de förväntningar och krav som finns på individer att både vara och förbli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden genom att individen själv ansvarar för att hålla sin kunskap och kompetens uppdaterad och efterfrågad (Garsten & Jacobsson, 2004:2). EU och OECD lyfter fram anställningsbarhetsbegreppet som positivt för

2

både samhälle och individ och en lösning på arbetslösheten genom flexibla arbetsmarknader och anställningsbara individer. Det populära begreppet anställningsbarhet används till att legitimera politiska förändringar och med till exempel Bolognaprocessen kopplas

förändringar i utbildningssystemet till arbetsmarknadspolitikens område genom att det svenska utbildningssystemet harmoniseras med övriga Europas utbildningssystem (Berglund & Fejes, 2009:11). Utbildningens koppling till just anställningsbarhet är stark, men de effekter detta har för utbildningens karaktär, och de grunder den ökade anställningsbarheten beror på är dock inte självklar, något som Alvesson (1999) på ett kritiskt sätt belyser. Han beskriver begreppet utbildningsfundamentalism och definierar det som en övertro på all formell utbildning och dess enbart goda effekter. Vidare beskriver han branscher och yrken som egentligen inte kräver högre utbildning men att dessa blivit monopoliserade med utbildning som exkluderingsbarriär. Utbildning leder till differentiering och status och fyller bland annat funktionen av ett selektionsinstrument för arbetsgivare och signalerar anpassningsförmåga. Alvesson (1999) konstaterar att utbildning ses som något man inte kan få för mycket av och ju större andel av befolkningen som kan beskrivas som högutbildade desto bättre är samhället. Utbildning är lösningen på väldigt många problem, från arbetslöshet till internationell konkurrensförmåga. Alvesson (1999) ställer sig kritisk till om högre utbildning verkligen leder till att människor blir högutbildade, utan hävdar snarare att de blir långtidsutbildade. Han menar att den ökade kvantiteten som läser vidare på högskola eller universitet leder till minskad kvalitet i utbildningen och att utbildning i sig snarare blir en sysselsättning och ett uttryck för inflation i utbildningssystemet (Alvesson, 1999:226).

De senaste åren har ansökningarna till högskolor och universitet ökat i Sverige. Söktrycket till de yrkesinriktade högskoleprogrammen har ökat markant (Bilaga 1). Till

personalvetar-programmen, som till viss del faller under denna kategori, ser vi en stor ökning.Från 2008 till 2014 ser vi en fördubbling av antalet förstahandssökande till personalvetarprogrammen representerade i vår statistik (Bilaga 1). Ulfsdotter Eriksson (2013) konstaterar att titeln personalvetare inte endast pekar ut verksamhetsområdet för yrkesgruppen utan även innefattar ett kunskapsanspråk. Yrkesgruppen har specifik kunskap som är grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet (Ulfsdotter Eriksson, 2013:8).

Gränsen mellan en yrkesutbildning och en akademisk utbildning är ibland svårtydlig och utifrån våra erfarenheter som studerande på kandidatprogrammet Organisation och

personalutvecklare i samhället (förkortas OPUS) kan vi själva inte ge ett definitivt svar om OPUS är en yrkes- eller akademisk utbildning. Haake och Löfgren Martinsson (2009) uttrycker sig så här om personalvetarprogram:

Utbildningen är inte en formell yrkesutbildning utan intar en slags mellanställning genom att vara akademiskt inriktad men med fokus på ett särskilt område för yrkesverksamhet

Haake & Löfgren Martinsson, 2009:55

Därför är det också intressant att studera just OPUS-programmet, då det i utbildningar med just denna typ av ambiguitet blir intressant att se på vilket sätt studenterna sedan matchas till arbetsmarknaden. Det blir i detta skede relevant att jämföra just kraven från arbetsmarknaden på dessa studenter. OPUS-programmet profilerar sig mot arbetslivet genom att specificera möjliga karriärvägar för de studenter som examineras. Marknadsföringen från Högskolan gällande Opus-programmet lägger tyngd på vilka yrken utbildningen kan leda till:

3

Som organisations- och personalutvecklare kan du arbeta med personal-, verksamhets- och kompetensfrågor, exempelvis som verksamhetsutvecklare, personaladministratör,

HR-personal, utvecklingsledare, avdelningschef, projektledare, utbildare eller utredare OPUS: Översikt, 2015

I beskrivningen om vad programmet innehåller står att strategiska frågor som kompetens, arbetsmiljö, mångfald samt relationen mellan arbetsliv och samhälle står i fokus och att möjlighet att omsätta teoretiska kunskaper i projektarbeten som är knutna till arbetslivet kommer att ges under kurserna. Programbeskrivningen ger intrycket av att Opus-programmet närmast är en yrkesutbildning riktat mot HR-yrket (OPUS: Översikt 2015). Som kontrast till detta kan man i utbildningsplanen utläsa en mer traditionell akademisk inriktning för

programmet, där kritisk reflektion och förmågan att problematisera står i fokus (OPUS: Utbildningsplan 2015)

I denna studie kommer vi att intressera oss för varför studenter väljer att söka till ett personalvetarprogram och då främst vilka bakomliggande faktorer som påverkar valet och vilka förväntningar studenterna har på programmet. För att kontrastera och problematisera detta görs en jämförelse med vad företrädare inom HR-området har för krav och förväntningar på personalvetarstudenter som potentiella arbetstagare.

Vilka förväntningar som kan urskiljas är av relevans att studera för alla nivåer i samhället då det kan ge en förståelse för utbildningssystemets och arbetsmarknadens funktion och

konsekvenser.

1.2 Syfte

Studiens syfte är att undersöka relationen mellan studenters förväntningar och upplevelser av OPUS-programmet samt vad arbetsgivare förväntar sig av OPUS-studenter som potentiella arbetstagare.

1.3 Frågeställningar

Vilka förväntningar har studenterna på OPUS-programmet?

Vilka krav och förväntningar finns på OPUS-studenter som arbetstagare?

Vilka kompetenser anses vara av störst vikt för anställning till en HR-avdelning?

1.4 Avgränsningar

Studien avgränsas till fem studenter på OPUS-programmet på Högskolan i Borås samt fem HR-företrädare och det är deras upplevelser och tankar vi har tagit del av. Vi har valt att avgränsa oss ytterligare och har inte fokuserat på strukturella villkor så som ålder, kön eller social bakgrund.

4

1.5 Begreppsförklaringar

Anställningsbarhet

Begreppet hänvisar till individers ansvar och förmåga att bli anställda såväl som förmågan att förbli anställd (Garsten & Jacobsson, 2004).

HR

HR är en akronym för Human Resources och syftar tillmänniskors kunskaper, färdigheter och andra till produktionsförmågan bidragande fysiska och psykiska egenskaper som förvärvats genom investeringar i form av bl.a. utbildning, träning och hälsovård (Nationalencyklopedin). Begreppet har kommit att bli synonymt med de på en organisation som har som uppgift att förvalta detta “humankapital”. Traditionella personalavdelningar är numera ofta HR-avdelningar istället.

Personalvetare

Syftar till yrkeskategorin under vilka HR-företrädare faller. Högre utbildning

Med högre utbildning menar vi utbildning på högskola eller universitet. I denna studie agregeras ofta högre utbildning med personalvetarprogram.

Akademisk utbildning

Med akademisk utbildning menar vi teoretisk fördjupning med forskningsanknytning där problematisering och ett kritiskt förhållningssätt premieras.

Yrkesutbildning

Med yrkesutbildning avses en utbildning som är starkt knuten till den yrkeskategori som är aktuell och ofta med stark koppling till arbetslivet. Vanligt förekommande är att

verksamhetsförlagd praktik ingår som en del av utbildningen. OPUS

OPUS-programmet är ett personalvetarprogram som erbjuds av Högskolan i Borås och omfattar 180 högskolepoäng, det vill säga 3 års studier på heltid. I de fall där beskrivningarna rör sig på en mer generell nivå ersätts OPUS-programmet mot personalvetarprogram.

5

1.6 Disposition

Kapitel 1

I det inledande kapitlet förklaras bakgrunden till vårt valda ämne. Därefter följer syfte, frågeställningar, avgränsningar, begreppsförklaringar och uppsatsens disposition Kapitel 2

I det andra kapitlet presenterar vi ett urval av tidigare forskning inom ämnet, både internationell och nationell.

Kapitel 3

Här presenteras våra teoretiska utgångspunkter. Kapitel 4

I det tredje kapitlet presenteras studiens metod, urval, tillvägagångssätt, bearbetning och analys av material och avslutas med vår förförståelse.

Kapitel 5

Det fjärde kapitlet består av vårt resultat utifrån intervjuerna och presenteras under rubrikerna: Motivation och förväntningarna på OPUS-programmet, Krav och förväntningar från HR-företrädarna, Praktik i fokus, Anställningsbarhet och Synen på arbetsmarknaden

Kapitel 6

Det sista kapitlet inleds med en diskussion utifrån vår analys av resultatet där vi kopplar ihop empirin med tidigare forskning och teori. Därefter följer våra slutsatser, metoddiskussion och förslag på fortsatt forskning.

6

2 Tidigare Forskning

I detta kapitel presenteras tidigare forskning inom fältet.

2.1 Anställningsbarhet

En förskjutning av ansvar har skett från stat till individ gällande anställningsbarhet som innebär att individen själv måste hålla sin kunskap och kompetens uppdaterad och efterfrågad på den globala konkurrensutsatta arbetsmarknaden (Garsten & Jacobsson, 2004:2-8). Genom den harmonisering av utbildnings- och betygssystem som skett mellan EUs medlemsländer förväntas anställningsbarheten öka (Berglund & Fejes, 2009:11). Anställningsbarhet som koncept fångar alltså in de rådande idealen för relationen mellan arbete, kompetens och lärande och illustrerar de förväntningar och krav som finns på individer att både vara och förbli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden (Garsten & Jacobsson, 2004:2-8). Den enskilda individen måste själv ansvara för sin anställningsbarhet men stat och kommun ska möjliggöra för detta (Fejes, 2009:163). De två nivåer som kan urskiljas i diskursen är den politiska och ekonomiska samhällsnivån där EU, OECD och statsregeringar verkar genom bland annat mål, regleringar och förändringar. Den andra nivån är den som riktas mot individen själv, inom eller utom en organisation, med krav på anpassning och med stort fokus på lärande för

anställningsbarhet. Utbildning får således en central roll för anställningsbarheten genom båda nivåerna och sammanlänkar dessa (Garsten & Jacobsson, 2004:2-8). Enligt Haake och

Löfgren Martinsson (2009) har den högre utbildningens funktion de senaste åren uttryckts som en utveckling av de nyexaminerade studenternas anställningsbarhet. Tidigare har den högre utbildningens funktion formulerats i termer av sortering, socialisering och kvalificering (Haake & Löfgren Martinsson, 2009:55). Haake och Löfgren Martinsson (2009) konstaterar att skillnaden i synsättet på den högre utbildningens funktion mynnar från Bolognaprocessen. Detta har lett till en uppfattning att vissa utbildningar på högskola/universitet direkt

kvalificerar för arbeten inom vissa specifika områden. Denna uppfattning inkluderar personalvetarprogrammen (Haake & Löfgren Martinsson, 2009:55).

Vidare beskriver forskarna två grundläggande sätt att betrakta anställningsbarhet på.

Det traditionella sättet som innefattar väldefinierade “skills” eller färdigheter. För att utveckla anställningsbarhet hos akademiker skulle det inom detta synsätt innebära att undersöka exakt vilka specifika färdigheter som efterfrågas för att sedan anpassa utbildningen efter det (Haake & Löfgren Martinsson, 2009:57).

Kritiken mot det traditionella synsättet är att den bygger på ett tekniskt-rationellt antagande och de kritiska forskarna uttrycker istället anställningsbarhet som något “beyond skills” (Haake & Löfgren Martinsson, 2009:57). De betraktar anställningsbarhet utifrån en grund av förståelse och tolkande antaganden istället för ett tekniskt-rationellt synsätt.

...anställningsbarhet som en potentiell förmåga att handla i olika kontexter, grundad på vetenskapligt framtagen kunskap liksom på förmåga till kontinuerligt lärande…

Haake & Löfgren Martinsson, 2009:58

Enligt det kritiska synsättet skulle ändringar av utbildningar innebära att lärande- och handlingsförmågor vävs in på ett mer integrerat sätt och bilda en grund för reflektion för att utveckla anställningsbarhet hos akademiker (Haake & Löfgren Martinsson, 2009:58).

7

2.2 Utbildningens värde

Stiwne och Alves (2010) artikel fokuserar på relationen mellan högre utbildning,

utexaminerades anställningsbarhet och studenternas tillfredsställelse med sina studier. Studien bygger på europeisk statistik samt på enkätundersökningar som genomförts på nationell och institutionell nivå i Portugal och Sverige. Anställningsbarhet har tolkats som ett mått på kvaliteten på den högre utbildningen och en av de frågor som står på spel i

Bolognaprocessen. Både Portugal och Sverige började genomföra förändringar i utbildningssystemen efter Bolognastruktur år 2007 och som titeln antyder vill forskarna diskutera om Bolognastrukturen kommer att förändra något (Stiwne & Alves, 2010:1). Stiwne och Alves (2010) konstaterar att studenterna ser sin utbildning som en investering för framtiden och att de förväntar sig valuta för pengarna, “value for money”, både i form av kvalitet på utbildningen och även ett jobb efter avslutade studier. Diplomet ses ofta som en nyckel till arbetsmarknaden, men är ofta begränsat till just det (Stiwne & Alves, 2010:5). Det akademiska lärandet; viljan att lära för lärandets skull, bildning och personlig utveckling, får stå tillbaka för det instrumentella lärandet där fokus ligger på att lära in det som krävs för att klara examination och erhålla diplom (Stiwne & Alves, 2010:4). När tillgången på

nyexaminerade ökar väger dock inte diplomet lika tungt och arbetsgivare premierar istället personliga egenskaper och färdigheter (Stiwne & Alves, 2010:9). I studien konstateras även att Sverige har en av de högsta arbetslöshetssiffrorna för ungdomar i Europa. Då det inte finns några studentavgifter (för svenska studenter) och då högre studier är en möjlighet för alla, då bidrag och lån kan erhållas, har studier blivit en aktivitet för ekonomiskt stöd som riskerar att göra arbetslöshetsstatistiken missvisande. Risken för överkonsumtion av utbildning och meriter blir uppenbar. Ur detta perspektiv främjar inte utbildning anställningsbarhet och det kan innebära att utbildning inte längre differentierar den enskilda från mängden. (Stiwne & Alves, 2010:16). Studien visar ändå att det finns ett samband mellan anställningsbarhet och utbildningsnivå hos befolkningen i stort, såväl i Portugal som i Sverige (Stiwne & Alves, 2010:18).

En av slutsatserna i studien är att den stora utmaningen verkar vara hur man ska möta de förväntningar och krav som finns på unga vuxna som har investerat i eftergymnasial utbildning och hur man ska hantera de nya klyftorna mellan unga vuxna med hög och låg utbildning (Stiwne & Alves, 2010:22). Statistik visar att allt fler både sökt och påbörjat högre studier sedan genomförandet av Bolognastrukturen men att detta kan bero på att det i Sverige är ett alternativ att studera istället för att vara arbetslös och inte nödvändigtvis är ett resultat av implementeringen av Bologna. Frågan är om anställningsbarheten har främjats (Stiwne & Alves, 2010:21).

2.3 Värderingen av kompetenser

Barker (2014) undersöker närmare vilka egenskaper som eftertraktas hos studenter som potentiella arbetstagare. Studien baseras på enkäter, där arbetsgivare (chefer) får svara på vad de bedömer vara de viktigaste kompetenserna för dem och är uppdelad i tre

kompetensområden; “Professional competencies”, “Business skills” och “Personal Attributes” (Barker, 2014:39-40). Kompetenserna som specificeras i enkäterna hålls på en relativt

generell nivå med exempel som “Communication Skills” eller “Problem-solving Skills” (ibid), vilket också gör dem lättare att se som relevanta inte bara för marknadsföringssektorn (som studien fokuseras kring). Barker (2014) noterar att de kompetenser som värderas högst av arbetsgivare är kommunikativ förmåga, problemlösning och arbetskvalitet som främsta

8

professionella egenskaper. Entusiasm, förmågan att motivera sig själv, personlig mognad och flexibilitet sågs som de viktigaste personliga egenskaperna. De specifika värdena bör dock behandlas med viss försiktighet om man vill applicera dem för personalvetarstudenter och arbetsgivare, men av intresse är definitivt att även i andra sektorer så värderas personliga egenskaper högre än professionella kompetenser.

When looking at all skills equally, it was the personal attributes that were of greatest importance, with employers looking for self-confidence, self-motivation, maturity, and willingness to learn alongside the continued need for good communication skills.

Barker, 2014:42

Vidare stärks den redan befintliga uppfattningen om vikten av arbetslivserfarenhet:

work experience was identified as key, with over ninety percent of respondents saying that it gave candidates ‘the edge’ over others

Barker, 2014:42

Anställningsbarhet identifieras som en allt viktigare aspekt av högre utbildning, dels på arbetsgivarnas efterfrågan, men även på grund av dess relevans för studenterna själva (Barker, 2014:33-34).

2.4 Anställningsbarhet för personalvetare

Löfgren Martinssons (2008) avhandling avser analysera förhållandet mellan HR utbildning och utveckling av anställningsbarhet samt professionaliseringen av HR-arbetet som en effekt av högre utbildning (Löfgren Martinsson, 2008:13). Syftet besvaras av både en teoretisk och en empirisk studie. Den empiriska studien innefattar intervjuer med studenter från ett

personalvetarprogram. Löfgren Martinsson (2008) konstaterar att både de som idag arbetar med HR och personalvetarstudenterna arbetar för en professionalisering av yrket och de försöker argumentera för och klargöra sitt yrkeskunnande (Löfgren Martinsson, 2008:108). En alltför långtgående professionalisering kan dock leda till en segmentering av

arbetsmarknaden och på så sätt bli ett hinder för rörligheten (Löfgren Martinsson, 2008:72). Personalvetarutbildningen blir en kunskapsbas som ligger till grund för en strategi för professionalisering av HR och som främjar anställningsbarheten (Löfgren Martinsson, 2008:189). I avhandlingen konstateras även att kvalificerat arbete kräver en förmåga att lära kontinuerligt och att denna typ av lärande förutsätter ett kritiskt förhållningssätt till kunskap men även mot sig själv (Löfgren Martinsson, 2008:190). Löfgren Martinsson (2008)

diskuterar matchningsproblematiken mellan utbildning och arbete och konstaterar att det måste finnas skillnader mellan utbildning och arbete då det handlar om två olika praktiker, men detta kan skapa problem i övergången mellan de två sfärerna.

Ett sätt att se bryggan mellan å ena sidan utbildning och å andra sidan arbete är att betona att en god kunskapsgrund ger förfinade möjligheter och förmågor att möta och hantera

situationer och människor. Löfgren Martinsson, 2008:179

Vidare konstaterar Löfgren Martinsson (2008) att personalvetares verksamhetsområde är så brett och förmågorna måste därför vara tillämpbara inom alla de olika områdena och även de organisatoriska nivåerna där personalvetare kan komma att verka. Utbildningen behöver

9

därför vara generell till sin karaktär. Ulfsdotter Eriksson (2013) vidareutvecklar Löfgren Martinssons resonemang och konstaterar att personalvetarstudenter under utbildningen tillgodogör sig de generella kunskaper och förmågor som behövs och efter några års

yrkeserfarenhet kan de även utveckla den förtrogenhetskunskap som arbetsuppgifterna kräver. Vidare menar hon att studenterna också förmår reflektera över dessa erfarenheter och anlägga perspektiv på dem. Hennes poäng är att studenterna inte bara blir anställningsbara utan även har alla förutsättningar för att utvecklas och när de blir mer erfarna har de möjlighet att arbeta med mer komplexa och ansvarsfyllda uppgifter (Ulfsdotter Eriksson, 2013:171).

Anställningsbarhet kan således betraktas som en process och kunskapsgrunden som ett verktyg för förflyttning mellan utbildning och arbete

Ulfsdotter Eriksson, 2013:171

Ulfsdotter Eriksson (2013) konstaterar även att studenter efterfrågar konkret kunskap och hur man praktiskt kan applicera den kunskapen i den kommande yrkesrollen. Detta kan för studenterna ses som en lösning på osäkerheten kring vad det faktiskt innebär att vara personalvetare och vilka kunskaper man förväntas ha (Ulfsdotter Eriksson, 2013:9). Vidare beskriver hon att det i samhällsdebatten ibland hörs kritik om bristande kompetens hos nyutexaminerade personalvetare. Kritiken går ut på att de trots sin fleråriga utbildning saknar praktiska arbetsrelaterade färdigheter. Detta är en kritik som också ibland kommer till uttryck i önskemål om mer praktik, från både arbetsgivare och studenter (Ulfsdotter Eriksson,

10

3 Teori

I detta kapitel redogör vi för våra teoretiska utgångspunkter.

3.1 Kunskapsformer

I Aristoteles bok om etik definierar han kunskap och tredelar den. Han utgick från sin mentor Platon men vidareutvecklade kunskapsbegreppet.

Episteme är utgångspunkten för den allmänna kunskapsdefinitionen inom kunskapsteorin och är beteckningen för vetandet och säker kunskap. Denna skiljer sig från att ha tro eller att ha en åsikt om något. Episteme kan översättas med vetenskaplig-teoretisk kunskap och är till för att förklara hur naturen, världen, samhället och människan fungerar.

Techne är den andra formen av kunskap. Den är förenad med hantverk och tillverkande verksamheter och kan översättas med kunnandet eller praktisk-produktiv kunskap.

Fronesis är den tredje formen av kunskap och är den form av kunskap som är förbunden med det mellanmänskliga och klokheten.

Vetandet, kunnandet och klokheten är de tre formerna av kunskap enligt Aristoteles och ligger än idag till grund för vår kunskapssyn. Hans delning av kunskapsbegreppet utgör också en grund för det som vi kallar teori och praktik (Gustavsson, 2002:53-55).

Men kunskap som begrepp har på senare år objektifierats och blivit till en vara som kan köpas och säljas på marknaden (Gustavsson, 2002:33). Kunskap är således även en produkt som förmedlas genom utbildningar. Gustavsson poängterar det paradoxala i utbildningssystemets utveckling och genom att se kunskap som en produkt underordnas kunskapsprocessen resultatet (Gustavsson, 2002:38).

Det är en sak att lära sig för att klara provet, få betyg och ta examen. Det är en annan sak att lära sig på ett sådant sätt att det vi lär får verklig betydelse för vårt sätt att tänka om och

föreställa oss tillvaron, för hur vi handlar för att förändra och för hur vi lever våra liv. Gustavsson, 2002:41

Gustavsson (2002) beskriver fyra kunskapsformer: Fakta-, förståelse-, färdighets- och förtrogenhetskunskap.

Faktakunskap som information, regler och konventioner, utan åtskillnad mellan ytlig och djup kunskap eller mellan olika sätt att förstå samma fenomen. Förståelsekunskap som i motsats till fakta sägs ha kvalitativ karaktär, att förstå är att uppfatta meningen eller innebörden i ett fenomen. Färdighetskunskap som att vi vet hur något ska göras och kan genomföra det. Förtrogenhetskunskap som bakgrundskunskap eller kunskapens tysta dimension i en kunskap som är förenad med sinnliga upplevelser och som kommer till uttryck i bedömningar

(Gustavsson, 2002:23-24).

Gustavsson (2002) menar att utbildningens vikt för samhället kan motiveras ekonomiskt, demokratiskt och humanistiskt. Såväl på egen hand som i kombination med varandra (Gustavsson, 2002:34). I Sverige ska den humanistiska synen ha dominerat i skolorna, fram till andra världskriget då den demokratiska synen blev dominant. Under 60-talet blev sedan den ekonomiska synen på utbildning dominant, med lanseringen av “utbildning som en investering i humant kapital” och kom att stärkas ytterligare under 80- och 90-talet (Gustavsson, 2002:25,34). Detta har lett till en nedbrytning av de demokratiska och

11

humanistiska aspekterna av utbildning, då utbildning degraderas till sitt ekonomiska värde. Detta i kombination med eller kanske på grund av att människan bedöms sätta ekonomiskt egenintresse först i alla lägen (Gustavsson, 2002:26). Sättet på vilket samhället förhåller sig till kunskap går att se som ett tecken på vilken kunskapssyn som råder. I en alltmer kunskaps och informationsintensiv värld blir det talande att kunskap ses som en vara på en marknad, att bytas och säljas. Naturligt blir då att kunskapen som sådan får ett pris (Gustavsson, 2002:32). Synen på kunskap som “en produktiv investering” och synen på människan dess kunskaper som en resurs sammanförs under nationalekonomin som Humankapitalteorin (Gustavsson 2002:32-33). Även om de tre motiveringarna eller synsätten på utbildning kan existera i kombination med varandra ställer sig Gustavsson frågan om de humanistiska och demokratiska aspekterna har blivit lidande till fördel för de ekonomiska (Gustavsson

2002:34). En bredare och mer nyanserad bild av kunskap är en nödvändighet för att närma sig ett “rikt demokratiskt kunskapssamhälle”, där all kunskap ses som värdefull och respekteras som sådan och där det finns en öppenhet för att olika typer av verksamheter (Gustavsson 2002:34-35). Gustavsson (2002) menar att dagens kunskapssamhälle snarare premierar en viss typ av specialistkunskap mycket starkt, och att detta får som följd att de utan denna typ av kunskap blir starkt marginaliserade. Denna värdering av kunskap, där den vetenskapliga kunskapen, med stark förankring till näringslivet och industrin leder även till synen att “kunskap är en färskvara” (Gustavsson 2002:34). Hans egna tankar om denna inställning exemplifieras med följande citat.

Sett i ett längre och vidare perspektiv över kunskapens utveckling och forskningens villkor ter sig sådana fraser som smått löjeväckande.

Gustavsson, 2002:34

Genom att använda oss av kunskapsteorin om den tredelade kunskapssynen (episteme, techne och fronesis) och med stöd av de fyra kunskapsformerna (fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet) kan vi analysera vilken syn på kunskap våra intervjupersoner har och på så sätt förstå hur de värderar kunskap och utbildning. Den nationalekonomiska kunskapssynen kan också ge stöd åt vår analys om utbildningens betydelse och kunskapens värde.

3.2 Kunskapsproduktion

Gibbons (1994) konstaterar att det skett en förändring av hur kunskap produceras. De kallar den nya kunskapsproduktionen för Mode 2 och menar att denna vuxit fram parallellt med Mode 1 (Gibbons, 1994). Gidlund (2003) framhäver att det som främst skiljer Mode 2 från Mode 1 är att kunskapen konstrueras med utgångspunkt från praktiska problem istället för som i Mode 1 från vetenskaplig teori. Drivkraften för kunskapsutvecklingen är nyttan med den (Gidlund, 2003:140).

Mode 1 har vetenskap som ledstjärna och kunskap produceras inom en eller max ett par discipliner. Forskningsstrukturen är hierarkisk till sin struktur och sker endast vid universitet och liknande inrättningar och granskas av grindvakter (peer reviewers) som enligt författarna ofta själva är låsta i sina traditionella tankesätt (Gibbons, 1994; Gidlund, 2003:140-144). Mode 2 har istället kunskap och nytta som ledstjärna. Kunskap produceras tvärvetenskapligt men även genom andra kunskapsformer och kvalitetsgranskas inte av grindvakter utan av många olika aktörer i samhället. Kunskapsutveckling sker i en horisontell struktur och

12

(Gibbons, 1994; Gidlund, 2003:140). Mode 2 innebär en mer dynamisk och reflexiv kunskapsproduktion och äldre vetenskapliga paradigm omprövas (Gibbons, 1994:20; Gidlund, 2003:140-141).

I vår studie kan vi med hjälp av Gibbons teori om Mode 1 och Mode 2 ge ett perspektiv på de sätt kunskap produceras på och i vilka kontexter kunskap produceras i.

3.3 The credential theory

The credential theory har som avsikt att erbjuda ett annat perspektiv på de drivkrafter som finns för den allt mer utökade produktionen av högre utbildning. Den rådande idéläran ser utbildningens allt större utbredning och de ökade kraven avseende utbildning för tillträde till arbetsmarknaden som en följd av en ökande komplexitet i arbetsuppgifterna (Brown, 2001:19). Ett problem som uppkommer med de allt högre kraven avseende utbildning för tillträde till vissa yrken och tjänster är att detta till viss del medför ett instrumentellt förhållningssätt till studierna hos studenterna. Utbildningen riskerar då att reduceras till det värde den medför i övergången till arbetsmarknaden, och de akademiska studierna blir således lidande (Brown, 2001:19).

The credential theory identifierar drivkraften till utbildningens utbredning som en kulturellt baserad uteslutningsmekanism, avsedd att begränsa tillträde till vissa yrken och organisationer (Brown, 2001:19-20). Formella utbildningsbevis ses som en legitimering av ett övertag avseende anställningsbarhet som de utbildade tillskriver sig över de utan utbildning.

”Degrees direct people to accept an abstraction (the symbolic, cultural embodiment of the degree itself) as a representation of something else (substantive knowledge, skill, or loyalty).

Degree holders thus hold power over nondegree holders on the basis of a formal claim to competence or trustworthiness”

Brown, 2001:26

Kraven på formell utbildning innefattar dock inte konkreta krav på direkt applicerbara kunskaper för yrket, utan snarare ett krav på en viss kultur som förväntas förmedlas genom utbildningen (Brown, 2001:20). Kulturen och den exkluderingsbarriär den medför ses som centrala. Utbildningsbeviset ses som en abstraktion av den faktiska kunskap som innehavaren besitter, vilket i sin tur begränsar vilka som kan ifrågasätta den relativa kompetens som innehavaren besitter. Detta länkar i sin tur formella utbildningar till förmågan att förflytta sig inom yrket och på marknaden.

13

4 Metod

I detta kapitel redovisas de metodologiska val vi gjort och hur vi gått tillväga under studien. Kapitlet avslutas med vår egen förförståelse.

4.1 Etnografisk metod

Vi har som ansats för denna studie att använda oss av den etnografiska metoden, där vi har som avsikt att skapa en förklaring för de fenomen som vi ska studera genom att med teori analysera och skapa en förståelse, baserad i meningen hos aktörerna som studeras (Aspers, 2011:11). Vi vill genom vår kvalitativa ansats få tillgång till våra intervjupersoners verklighet, att få ta del av och förstå hur de uppfattar de för studien centrala områdena (Backman, 2008: 53). Vi har inte uppfattningen att vi har en möjlighet att tillgå en objektiv verklighet,

oberoende av betraktaren, utan vi ämnar ta del av hur intervjupersonerna uppfattar och formar sin verklighet (Backman, 2008:54). Genomgående för arbetet med studien är vår strävan att genom teori, förförståelse och fältarbete sätta de meningar och upplevelser vi får tillgång till i en relevant kontext, för att på så sätt kunna tolka dem på ett rimligt sätt. (Gilje & Grimen, 2007:185).

Arbetet med att skapa en bättre förståelse för det empiriska material vi samlat in har till stor del skett med hjälp av en hermeneutisk ansats. Inte primärt den snävt texttolkande synen på hermeneutik utan snarare synen att förståelse för ett fenomen eller en mening sker genom en process där “delen, till exempel en mening, förstås i förhållande till helheten och vice versa” (Aspers, 2011:36-38). Hermeneutiken i helhet exemplifieras ofta med den hermeneutiska cirkeln; det vill säga att;

all forskning består av ständiga rörelser mellan helhet och del, mellan det vi ska tolka och den kontext som det tolkas i, eller mellan det vi ska tolka vår egen förförståelse. Hur delen ska tolkas är beroende av hur helheten tolkas, och hur helheten tolkas är beroende av hur delarna

tolkas. Hur fenomenet ska tolkas är beroende av hur kontexten tolkas och omvänt Gilje & Grimen, 2007:185-186

I arbetet med studien har vi kombinerat denna hermeneutiska ansats med vad Aspers kallar “mellanmänsklig aktivitet” eller en etnografisk metod, i form av kvalitativa intervjuer

(Aspers, 2011:36-37). Då vårt fokus ligger i att förstå och tolka den livsvärld som framträder i vår empiri anser vi denna ansats vara fruktbar.

För vår studie har vi vidare valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer. Detta då vi valt att rikta in oss mot ett område som vi bedömer vara av intresse och således formulerat en intervjuguide, knutet till våra frågeställningar och till vårt syfte, för att undersöka detta. Då vi inte var intresserade av att begränsa intervjuerna enkom till vår egen förförståelse valde vi att vara mycket öppna för att utveckla områden i intervjuerna efterhand att de framkom, främst genom följdfrågor. Därav motiveras även den semistrukturerade intervjun framför den hårt strukturerade.

14

4.2 Urval

I denna studie har ett bekvämlighetsurval gjorts, dels då studien är relativt liten och dels då vi är starkt begränsade tidsmässigt. Studien avser att undersöka hur studenterna på OPUS-programmet upplever utbildningen och vad de har för förväntningar, samt att jämföra detta med den bild som HR-företrädare har på OPUS-studenter när de anställer dem (eller studenter från andra P-program). För att säkerställa att en “mättnad” avseende intervjupersonernas upplevelse av vårt intresseområde uppträder, valde vi att genomföra totalt tio intervjuer, fem med studenter och fem med HR-företrädare.

Inga krav ställdes avseende kön eller ålder, då vi i vår studie främst intresserar oss för de roller de antar, som studenter på OPUS-programmet och som HR-företrädare.

Intervjupersonerna spred sig i åldrarna, studenterna mer än HR-företrädarna, sammantaget mellan 20-55 år. Samtliga av respondenterna var kvinnor, vilket kan ses som representativt då såväl OPUS-programmen som HR-branschen är kvinnodominerad. Återigen sågs dock inte kön eller ålder vara relevant för urvalet i studien, då dessa inte ses ha en direkt inverkan på intresseområdena. I en större studie kunde detta dock ha varit av intresse för att jämföra eventuella skillnader mellan ålder eller könsgrupper.

4.3 Tillvägagångssätt vid insamling av information

Intervjuguiden till OPUS- studenterna utformades utifrån syftet och förförståelsen efter tre teman: Synen på Opus, Synen på arbetsgivares förväntningar och Erfarenhet kontra

utbildning. Intervjuguiden till HR-företrädarna utformades för att i möjlig mån spegla den till studenterna. Detta för att underlätta jämföranden i analysen av materialet. Efter Beckers knep att istället för ”varför”- ställa ”hur”- frågor har intervjuguiden utformats för att öppna upp för intervjupersonen att fritt beskriva sina tankar kring de förbestämda ämnena (Becker,

2008:69). Efter att ett första utkast av en intervjuguide stod klart utfördes en pilotintervju för vardera gruppen, varpå intervjuguiderna anpassades och förbättrades efter vad som upplevdes som problem eller väl fungerande. Båda författarna var med i pilotintervjuerna, dock var endast en “aktiv” på varje intervju. Pilotintervjuerna har inte inkluderats i det empiriska materialet.

Studentgruppen kontaktades genom att vi inför en av deras föreläsningar föranmälde att vi skulle komma och i vilket syfte, detta skedde genom högskolans intranät PING PONG. Vi beskrev vårt syfte med studien och frågade om det fanns några som ville delta varpå fem studenter anmälde sig. Dessa individer bokades in att genomföra individuella intervjuer med oss under den kommande veckan. Kontakten med HR-företrädarna skedde utan undantag per mail, där vi informerade om vår undersökning och förfrågade oss om en av de representanter som är delaktig i rekryteringen till den egna avdelningen kunde tänka sig att vara med. Av de vi kontaktade var majoriteten positivt och även här bokades intervjuer in omgående, dock med lite mer spridning tidsmässigt då vissa av dem hade relativt fulla kalendrar.

Intervjuerna med studenterna genomfördes i grupprum på Högskolan i Borås, intervjuerna med HR-företrädarna skedde i mötesrum ute på de organisationer där de var verksamma. Intervjuerna spelades in och transkriberades i sin helhet. Under intervjun fördes även anteckningar för de gester och fysiska uttryck intervjupersonen gjorde. Samtliga intervjuer genomfördes en och en, då vi ansåg att detta skulle bidra till en lättare stämning, jämfört med om vi skulle vara “två mot en”. En av författarna genomförde två intervjuer med studenter och tre med HR-företrädare och en genomförde två intervjuer med HR-företrädare och tre

15

med studenter. Intervjuerna varierade i tid mellan 30 minuter och en timma. Sammantaget upplever vi att en mättnad infunnit sig för båda grupperna, att mönster börjar framträda bland svaren.

Samtliga intervjuer inleddes med kort information om studien och hur materialet kommer att användas, vem som har tillgång till råmaterialet och att intervjupersonerna kommer att förbli anonyma.

4.4 Etiska Överväganden

Utifrån de fyra forskningsetiska principerna har etiska överväganden gjorts. Det första som är informationskravet är uppfyllt då intervjupersonerna blivit informerade om studiens syfte och att materialet endast kommer att användas i denna studie, i och med detta är även

nyttjandekravet uppfyllt. Då intervjupersonen efter denna information vill delta i studien är även samtyckeskravet uppfyllt. Konfidentialitetskravet är också uppfyllt då det inte kommer att framgå något direkt identifierande av intervjupersonerna i studien. För att ytterligare stärka intervjupersonernas anonymitet har vi valt att inte särskilja dem och presenterar därför alla studenter under samma signatur. HR-företrädarna presenteras likt studenterna under samma signatur i resultatet. (Vetenskapsrådets forskningsetiska principer).

4.5 Validitet

Kvale och Brinkmann (2014) menar att validitet i en studie grundas i att kontrollera, ifrågasätta och att teoretisera (2014:297-302). Kontroll är centrerat kring ett kritiskt

förhållningssätt till den egna analysen, en ansträngning att motverka bias i tolkningar. Denna process bör vara inbyggd, genomgående för hela studien (Kvale & Brinkmann, 2014:299-300). Ifrågasättanden av de egna tolkningarna och slutsatserna har konsekvent genomförts under studiens fortgång, ibland till vårt stora förtret. Speciellt med en hermeneutisk tolkningsansats blir det viktigt att vara noggrann med de frågor man ställer till materialet. Genomgående för studien är en upplevelsebetonad tolkning av empirin, vilket även går i linje med vår etnografiska ansats.

Kvale och Brinkmann (2014) påvisar att en respondents svar inte speglar en objektiv sanning om fenomenet i fråga utan snarare en bild av vad respondenten upplever som sant. De

förespråkar en “reflexiv objektivitet” i förhållningssättet till hur man som forskare bidrar till produktionen av kunskap (Kvale & Brinkmann, 2014:291-292). Vi har i vår studie fått en inblick i våra två gruppers tankar och upplevelser kring utbildning på OPUS-programmet och förväntningarna runt detta, såväl som en bild av vilka förväntningar som finns på nyanställda till HR-avdelningarna och vilka kompetenser som premieras där. Vi har i denna process ämnat vara medvetna om den egna förförståelsen, för att begränsa dess möjlighet att påverka oss till snedvridna tolkningar (Kvale & Brinkmann, 2014:291-292).

Kvale och Brinkmann (2014) menar vidare att en alltför stark koncentrering på att validera studien kan vara kontraproduktivt:

Istället för att låta produkten, kunskapsanspråket, tala för sig själv kan valideringen här bli en legitimeringsmani som undergräver validiteten ytterligare

16

Vi bedömer dock inte att vi nått denna punkt med vår studie, och att vi har varit betjänta av en viss reflexivitet såväl som ett ifrågasättande förhållningssätt till det egna resultatet.

4.6 Reliabilitet

Enligt Kvale och Brinkmann (2014) är reliabilitet i kvalitativa intervjustudier lite av en återkommande fråga för intervjuforskare. De beskriver att små skillnader i metoden för att skriva ut intervjuer kan leda till tolkningsskillnader i resultatet. Enkla saker som otydlig ljudkvalitet på inspelningen kan leda till en högre grad av tolkning redan i

transkriberingsarbetet. Då vi är två personer som transkriberar intervjuer i studien väcks även frågan om “intersubjektiv reliabilitet”, om intervjuerna transkriberats på samma sätt (Kvale & Brinkmann, 2014:225-226). Även i intervjusituationerna behandlas frågan om reliabilitet, främst avseende om intervjupersonerna ändrar sina svar under intervjuns gång (Kvale & Brinkmann 2014:295-296).

För att stärka reliabiliteten i studien har vi aktivt undvikit att leda intervjupersonerna mot givna svar, strävat efter en öppenhet i intervjuerna och varit noggranna i våra transkriberingar av intervjuerna.

4.7 Bearbetning och analys av material

Bearbetningen av det råmaterial vi för studien samlat in inleddes med transkriberingen av intervjuerna som helhet. När detta sedan stod klart fortsatte bearbetningsprocessen med att grundligt läsa igenom de intervjuer man inte själv närvarat vid/transkriberat. Arbetet fortsatte därefter med en färgkodning, såväl mening för mening, som styckena som helhet. Kodningen var upplagd på det sättet att vi genomgående läste igenom samtliga transkriberingar i syfte att identifiera anknytningar till en kod i taget. Koderna i sig formulerades efter

bearbetningsprocessens gång, och är baserade i de centrala teman vi kan utläsa ur materialet. Vi använde oss av rosa för Synen på Utbildning, gult för Anställningsbarhet och grönt för Matchning mot arbetsmarknaden. Bearbetningen av vårt empiriska material har till stor del varit induktivt, då det i vår empiri uppkommit ämnen och inriktningar som vi inte väntade oss då studien inleddes. Allteftersom tolkningsarbetet fortgick, och vår teoretiska koppling blev tydligare möjliggjordes även deduktiva tolkningar ur det empiriska materialet (Aspers, 2011 179-180).

En aktiv del av bearbetningsprocessen har varit att låta det empiriska råmaterialet granskas flera gånger, över tid, och med olika vinklingar. I linje med den hermeneutiska cirkelns logik; förståelse för helheten genom delen, och förståelse för delen genom helheten (Gilje &

Grimen, 2007:187). Ett exempel på detta är kodningsprocessen, där materialet lästes igenom med en kod i åtanke åt gången.

Resultatet presenteras med endast två signaturer som utgångspunkter, HR-företrädare och Studenter på OPUS-programmet. Alla intervjupersoner i studien har kommit till tals under dessa pseudonymer och ingen av dem är underrepresenterade.

Resonemangen som HR-företrädarna förde var relativt enhetliga och i kombination med en ovilja från vår sida att lämna ut för mycket bakgrundsdetaljer, då vi befarade att en av våra intervjupersoner från denna grupp skulle bli utlämnad, valde vi att presentera HR-företrädarna som en grupp.

17

Avseende studenternas resonemang råder nästan samma enhetlighet, majoriteten av dem (fyra av fem) följer en gemensam linje gällande synen på utbildning. Detta motiverar en

sammanslagning av studentgruppen under en pseudonym avseende citathantering. De

aspekter som avviker från majoriteten lyfts i resultatet, och de ambivalenser som uppkommit behandlas i diskussionskapitlet.

4.8 Egen förförståelse

Becker (2008) menar att ju närmare en forskare kommer de förhållanden under vilka individerna i studien verkligen tillskriver händelser en mening ju mer exakta kommer forskarens beskrivningar av dessa innebörder att bli (Becker, 2008:25). I egenskap av att vi själva är studerande på OPUS-programmet har vi nära till den förstahandskunskapen, vi befinner oss i samma sfär. Viktigt är att ta i beaktande att händelser som vi själva tillskriver en mening inte behöver vara representativt i egenskap av OPUS-studenter utan den meningen kan vara formad av andra individuella egenskaper eller erfarenheter från andra sammanhang (Becker, 2008:25).

Vår egen förförståelse är att OPUS-programmet är en akademisk utbildning som möjliggör kritiskt tänkande. De teorier och den litteratur som ingår i programmet kan sedan ligga till grund för den praktiska delen som fås sen i arbetslivet. Som OPUS-studenter kommer vi inte att komma ut i arbetslivet med en ”praktisk verktygslåda” som vi tyvärr tror att många arbetsgivare eftersöker, men det är helt vår egen tolkning av erfarenheter. Vår förförståelse om vad Högskolan i Borås avser erbjuda med utbildningen är dubbeltydig, marknadsföringen för programmet leder läsaren till att tro att den ”praktiska verktygslådan” kommer att erhållas och att det är en yrkesutbildning men kursplanerna och de genomförda kurserna är av

akademisk karaktär.

Vår bild av vad som förväntas av OPUS-studenter som potentiella arbetstagare är kanske något mer diffus. Förväntan är att utbildningen kommer att värderas relativt högt och att arbetslivserfarenhet är meriterande, relevant arbetslivserfarenhet än mer så. Vi har

uppfattningen om att arbetsmarknaden är något begränsad, då det inte finns ett jättestort utbud av vad vi bedömer vara “personaltjänster”. Sammantaget upplever vi dock att möjligheterna att få en anställning, med lite tur, är möjlig.

18

5 Resultat

I detta kapitel presenteras vår empiri.

5.1 Motivation och förväntningar på OPUS-programmet

Anledningarna till att studenterna väljer att läsa just OPUS-programmet är relativt varierade men återkommer ofta till ett antal centrala punkter. Dessa är i sin tur centrerade kring begreppen status, merit, trygghet och att programmet anses vara “brett” och på så sätt inte begränsar arbetsmöjligheterna efter examen, utan snarare öppnar för att kunna söka en större variation av tjänster. Avseende trygghet beskriver studenterna starkare en vilja att lämna otrygghet än att söka sig till något nytt.

En majoritet av studenterna i studien har många års arbetslivserfarenhet och deras

beskrivningar av de egna motiven att söka högre utbildning är relativt likartade. Kärnan i det de beskriver är att de upplever att utbildningen ska vara en väg framåt i karriären och kanske främst att den ska öppna nya karriärvägar i andra typer av tjänster än de för tillfället har. Samtliga upplever att de har nekats tillträde till kvalificerade tjänster på grund av avsaknad av högskole- eller universitetsutbildning. De upplever att timanställningar, vikariat och tjänster de själva upplever har låg status, till exempel kioskbiträde, inte är riktiga jobb. Studenterna definierar riktiga jobb som tjänster med högre status, bättre anställningsvillkor, högre ersättning och bättre arbetstider (dagtid).

Känslan är att det är lättare att få ett ‘riktigt jobb’ om man har högskoleutbildning -Student på OPUS-programmet

Många av studenterna har upplevelsen av att arbetsmarknaden är begränsad för de som saknar högre utbildning, framförallt saknar de stabilitet i tjänsterna som de har tillträde till. Vad de bedömer vara tillgängligt för de utan utbildning är ofta kortare vikariat och timanställningar på okvalificerade tjänster, vilket de upplever hämmar tryggheten och stabiliteten i privatlivet. Vidare upplever de att arbetstiderna är ett stort problem med de okvalificerade tjänsterna som studenterna tidigare har haft och har nu. En avgörande faktor för att söka OPUS-programmet är upplevelsen att högskoleutbildning öppnar för möjligheterna att söka mer kvalificerade tjänster, med en högre grad av stabilitet, med vad som ses som mer fördelaktiga arbetstider och med bättre ersättning.

Detta kändes som en sån grej där man kan ha ett socialt jobb och ändå ha nån form av kontorsjobb, med lite normala arbetstider (haha).

-Student på OPUS-programmet

En sammantagen uppfattning från studenterna i studien är att tjänster i allt högre grad kräver högre utbildning. Uppfattningen är dock inte att kraven på utbildning alltid matchas mot kvalificerade arbetsuppgifter utan de ses mer som förkunskapskrav på det sätt som

gymnasieutbildning gör/gjort. Vissa av studenterna knyter denna utveckling till en förändring i status som de anser att högre utbildning ger såväl individerna som läser, som företagen som senare anställer dem.

Jag ville inte jobba i en kiosk hela mitt liv, jag ville vidare, ville avancera. -Student på OPUS-programmet

19

Upplevelsen av utbildningens påverkan på deras status som arbetssökande kopplades även starkt till vilka typer av tjänster som var tillgängliga och med det även villkoren för

anställning, arbetstider och ersättning.

Det är ett sätt att komma vidare från jobb där man inte får tänka själv. -Student på OPUS-programmet

Bland studenterna är intresset för programmets innehåll och utformning varierat. En av de fem studenter som intervjuats uttrycker ett genuint intresse för kurserna på

OPUS-programmet, och en vilja att i förväg sätta sig in i kursplaner och att på förhand fördjupa sig i relevanta ämnen. Högskolan ses som en möjlighet att anskaffa fördjupade ämneskunskaper genom en dynamisk lärandeprocess i kombination med personlig utveckling.

Jag älskar att lära mig och gå i skolan! -Student på OPUS-programmet

Bland de andra studenterna finns ett mer instrumentellt förhållningssätt till utbildningen, eller till högre utbildning som fenomen. Utbildningens värde upplevs inte främst handla om förvärvad kunskap, utan snarare om ett diplom att kunna visa som en schablon för kompetens och på så sätt få tillträde till de mer kvalificerade tjänsterna på arbetsmarknaden.

Jag tror att examen ska stå där nånstans i CV:t, men resten är upp till dig -Student på OPUS-programmet

Studenterna anser att det finns ett värde i att programmet inte är inriktat mot en speciell bransch eller ett specifikt yrke, men de upplever ändå en avsaknad av direkt applicerbara kunskaper och färdigheter riktade mot en yrkesgrupp eller marknad. De upplever en förväntan att programmet ska ge dem kompetenser som är direkt applicerbara i deras tänkta yrkesroll (HR, personalchefer, handläggare). Den genomgående uppfattningen bland studenterna är att kurserna borde vara mer fokuserade kring konkreta kunskaper. Möjligheter att konkretisera och applicera till praktik den teoretiska kunskap de anskaffar sig genom utbildningen efterfrågas. Kurserna upplevs vara abstrakta på en nivå som är svår att “ta ner” till

organisatorisk- och arbetsplatsnivå. Ett exempel på detta kan vara den kurs i arbetsrätt som OPUS-programmet ger. Den upplevs vara mer konkret än de kurser de läst tidigare under utbildningen. Förväntningarna inför kursen var höga, då den ansågs vara av stor relevans för deras framtida arbetsuppgifter. Upplevelsen är dock att kursen inte är konkret nog,

studenterna efterfrågar en starkare koppling till konkreta situationer än vad de upplever att kursen ger.

Jag tycker att OPUS skulle vara mer skräddarsytt till arbetsmarknaden -Student på OPUS-programmet

Det finns en samstämmighet hos majoriteten av studenterna där de uttrycker en förväntan och önskan att OPUS-programmet skulle vara mer av en yrkesinriktad utbildning, med en starkare koppling till arbetslivet. Flertalet av studenterna efterfrågar även utökade möjligheter för praktik och att detta ska ingå som en del av programmet.

20

5.2 Krav och förväntningar från HR-företrädarna

HR-företrädarna beskriver att yrket förändrats över tid, från att ha varit en mer administrativ avdelning till en strategisk affärspartner där chefsstöd utgör det centrala i arbetsuppgifterna.

HR är en avvägning mellan att styra och att stödja tycker jag, vi har ett väldigt uttalat mål att vi är ett verksamhetsstöd, vi ska stödja chefer, men så som vi försöker jobba är också väldigt mycket att vi försöker styra, alltså hjälpa cheferna genom att vi styr i vissa riktningar, och det är ju det som kanske är lite mer HR frågor. Vi försöker lyfta oss från att vara administratörer

som kommer sent in i skedet, till att vara dom som hjälper till att ha och forma processen. -HR-företrädare

Förändringen har inneburit ökade krav på de som anställs till HR-avdelningar då

arbetsuppgifterna upplevs ha blivit mer komplexa och mångfacetterade. De ökade kraven har inneburit att kraven på högre utbildning till HR-tjänster har ökat markant.

Den avdelningen jag kom till när jag började, det kanske var 10 personer totalt och kanske 2-3 stycken som hade utbildningar, medan övriga kunde vara gamla fackliga eller nån ekonom som tänkt om, och så tycker jag inte att en HR-avdelning ser ut längre, utan jag tycker att det är mer, iallafall dom jag känner till, att det är HR-utbildningar som man har i bakgrunden, så

är mallen iallafall. Så det tycker jag har blivit stor skillnad. -HR-företrädare

HR-företrädarna uppger att deras dagliga arbete är av varierande karaktär, men att mycket är samlat kring möten med människor, främst chefer och ledningsgrupp, men även medarbetare. De flesta av dem arbetar såväl strategiskt som operativt. De upplever att arbetsrättsliga

kunskaper är en nödvändighet för en stor del av det dagliga arbetet, kombinerat med “rätt” typ av personlighet och kunskap inom psykologi (människokännedom, gruppsykologi,

beteendevetenskap).

...det är såpass olika saker man arbetar med, fokus kanske i arbetsrätten, en del gruppsykologi, organisation/verksamhetsbitar, kanske lite projektledning

-HR-företrädare

HR-företrädarna beskriver att kunskap i ekonomi behövs, minst en förståelse för terminologin krävs då beslut ofta ska motiveras i ekonomiska termer. HR-företrädarna uppger att de genom analys av olika nyckeltal kan komma att rekommendera handlingsplaner för cheferna.

Sen tror jag också att det är bra att ha med sig ekonomi mer, att man har en förståelse för det. Oftast så sitter man ju som HR-person tillsammans med en ekonom och chef när man gör

bedömningar för verksamheten och så, och det är jättebra att kunna prata samma språk där, så det skulle jag vilja slå ett slag för även om det kanske inte är just våran profession så just

att man hänger med och förstår. Det är så verksamheter pratar ofta. -HR-företrädare

Det är främst i arbetet med att stötta och vägleda chefer där de personliga egenskaperna ses som relevanta. Den absoluta majoriteten av HR-företrädarna som intervjuats har själva minst en kandidatexamen inom personalvetenskap. Genomgående för dem är att högskoleutbildning ses som väldigt positivt och en bra kunskapsbas för arbetslivet. De kurser som av alla ses som mest relevanta för yrkesutövningen är de som är mer konkreta, så som arbetsrätt och ekonomi. Vidare lyfts även värdet av psykologi, fokuserat kring mellanmänskliga relationer och

21

5.3 Praktik i fokus

En uppfattning som delas av samtliga är att avsaknaden av praktik under utbildningen är en stor nackdel för de studerande.

... att komma direkt från gymnasiet in i en högskoleutbildning och sen tro att man är färdig HR efter det.. nae det är du inte. För att då har du mycket mycket kvar, du har en teoretisk grund att stå på, jättebra, det är nog det bästa du får med dig därifrån faktiskt, men du har

ingen erfarenhet med dig, man tappar praktiken… -HR-företrädare

Just praktikens betydelse är återkommande i intervjuerna. HR-företrädarna upplever att de praktiska kunskaper man behöver för att kunna utföra sitt dagliga arbete inte erhålls genom högskoleutbildning. HR-företrädarna förespråkar den grund eller kunskapsbas som de anser att högskolan ger, men de kunskaper som bedöms vara relevanta för HR arbete är begränsat till de kurser som behandlar de mer konkreta kompetenserna, som arbetsrätt och ekonomi. Om HR-företrädarna själva fått vara med och utforma OPUS-programmet eller liknande

P-program skulle utbildningsplanen vara strukturerad kring arbetsrätt, ekonomi, psykologi och viss organisationslära, i kombination med mycket praktik. Tanken förekom även att

programmen bör vara uppbyggda i huvudsak runt praktik.

…i min värld hade jag nog haft önskemål om mer praktikpass, mer ute och tittar i verkligheten, på en HR-avdelning eller i en större gruppering där man pratar med chefer och

så. Jag tror att det skulle ge er studenter mer … kött på benen när man kommer ut sen. -HR-företrädare

Majoriteten av HR-företrädarna upplever att den högre utbildningens funktion är att

studenterna ska bli konkurrenskraftiga men även att utifrån den kunskapsbas som byggts upp kunna få med sig ett helhetsperspektiv ut i arbetslivet, med kunskaper inom arbetsrätt, ekonomi, psykologi och organisation. En av HR-företrädarna lyfte även värdet av att kunna tänka kritiskt och ifrågasätta. Detta är dock inte en kompetens som bedöms vara efterfrågad på arbetsmarknaden, men företrädaren ser dock kompetensen som positiv för yrkesrollen. En högskoleexamen höjer statusen på yrket men med det följer en risk att arbetsgivare i sina annonser kräver högskoleexamen när det egentligen inte krävs för arbetsuppgifterna.

Jag tror att i vissa fall kan det gå inflation på att man kräver högskoleutbildning. Asså man sätter det som standard och man tänker inte riktigt efter, är det verkligen det vi behöver?

-HR-företrädare

Majoriteten av HR-företrädarna är av åsikten att högskoleutbildning idag är ett krav för att få en anställning inom HR-sektorn och samtliga är överens om att det blir allt vanligare att formell utbildning ingår som ett krav för tjänsterna i denna sektor. Alla uttrycker dock att utbildningen inte genererar den kunskap som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifterna, då kunskapen om hur man praktiskt går tillväga inte bedöms förmedlas genom utbildningarna. Under intervjuerna frågades vilka förväntningar som fanns på nyexaminerade P-studenter, vilket nästan uteslutande fick relativt spekulativa svar. Detta då ingen av HR-företrädarna har som rutin att anställa nyexaminerade överhuvudtaget, och då inte heller har några egentliga förväntningar. Följande citat är del av svaren på frågan om vilka förväntningar som finns på nyexaminerade.

22

...Jag har knappt… Vi har anställt några… inte här men.. däremot så kommer jag ihåg hur det var för mig när jag själv var, då kan jag säga det istället…

-HR-företrädare

Som kontrast till denna bild av vilka förväntningar och krav som finns på de nyexaminerade framkommer även att en efterfrågan trots allt finns för kandidater med mindre erfarenhet, till vissa juniora HR-tjänster, det vill säga HR-tjänster med lägre krav på erfarenhet, med mindre kvalificerade arbetsuppgifter samt med lägre förväntningar vad gäller självständighet från start. Vad flera av de intervjuade HR-företrädarna ser som meriterande för dessa kandidater uppges ofta vara att de är enklare “att forma”. Man ska dock inte missta sig och tro att dessa kandidater kan vara helt utan erfarenhet, men kraven är lägre för de juniora tjänsterna. En av HR-företrädarna beskriver även att det mer generellt är viktigt att matcha de arbetsuppgifter som ingår i tjänsterna till den utbildningsnivå som krävs vid tillsättningen och att inte anställa överutbildad personal för arbetsuppgifterna.

...det handlar ju om förväntningar från individen också, om man har läst så har man ju förväntningar på arbetsuppgifter på en viss nivå också...

-HR-företrädare

5.4 Anställningsbarhet

Ett genomgående tema för såväl studenter som för HR-företrädare är att mycket av tankarna och förväntningarna på högskoleutbildning är att den ska leda till eller bidra till

anställningsbarhet. Majoriteten av studenterna, alla med längre arbetslivserfarenhet, ser högskoleutbildningen som en nödvändighet för att “ta sig vidare” på arbetsmarknaden.

Man känner när man skriver sitt CV att en kandidatexamen nånstans förstärker trovärdigheten

-Student på OPUS-programmet

De ser högskoleutbildningen som direkt kopplad till deras möjligheter att nå positioner de ser som önskvärda, inte alltid för att utbildningen ger nödvändiga kompetenser för yrket, utan även för att “ha en utbildning”. Deras förväntningar är att de efter avslutad utbildning ska ha en möjlighet att söka tjänster inom HR-sektorn med rimliga chanser att bli anställda.

Bilden som ges av utbildningens värde varierar mellan dem. En syn är att utbildningen bara är av värde i form av examensbeviset, men en del av studenterna uppger även att de har ett intresse av att lära och ta till sig av de kurser som erbjuds och ser högskoleutbildningen som en del av deras personliga utveckling.

...kunskap är det jag vill uppnå, och nya sätt att tänka… -Student på OPUS-programmet

Intressant nog är dessa två synsätt inte helt uteslutande av varandra, då samtliga är överens om en önskan att utbildningen ska leda dem till ett annat jobb än det de hade innan studierna. Just denna strävan efter en anställning matchande utbildningen är alltjämt i fokus och

slutmålet även för de studenter som upplever utbildningen som en väg till personlig utveckling.

Jag vill få ett riktigt bra jobb sen, så jag inte har slösat 3 år -Student på OPUS-programmet