Rehabilitering vid meniskskador. En
jämförelse mellan konservativ behandling,
operativ behandling och operativ
behandling kombinerat med träning.
En litteratursammanställning
Mattias Hofling
Rasmus Nilsson
Fysioterapeut 2019
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Fysioterapeutprogrammet, 180hp
Rehabilitering vid meniskskador. En
jämförelse mellan konservativ behandling,
operativ behandling och operativ behandling
kombinerat med träning.
En litteratursammanställning
Rehabilitation in meniscus injuries. A
comparison between conservative treatment,
operative treatment and operative treatment
combined with training.
A literature study
Mattias Hofling
Rasmus Nilsson
Examensarbete i fysioterapi Kurs: S0090H Termin: HT18
Handledare: Katarina Mikaelsson, Universitetslektor Examinator: Agneta Larsson, Universitetslektor
Ett stort tack till!
Vår handledare Katarina Mikaelsson, som alltid har visat ett brinnande
engagemang och intresse. Hon har alltid tagit sig tid för oss och varit ett
stort stöd under vår resa med arbetet. Stort tack Katarina!
Även ett tack till alla kurskamrater som gett oss tips och råd till vårt
arbete. Det har varit oerhört lärorikt att diskutera tankar och idéer med
Abstrakt
Bakgrund: Knäleden är den led i kroppen som oftast skadas då det ställs höga funktionella krav och belastning. Knäskador utgör cirka 5% av alla akuta skador där meniskskador är bland de vanligaste. Det finns olika behandlingar för meniskskador, både operativa och icke-operativa (konservativ behandling). Ett vanlig operationsalternativ är meniskektomi. Konservativ behandling är ett annat behandlingsalternativ vilket syftar på att ett personligt upplagt
träningsprogram som ges ut i rehabiliteringssyfte. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa aktuellt forskningsresultat för interventionerna konservativ behandling, meniskektomi och meniskektomi kombinerat med träning för att se om det finns någon skillnad i avseende smärta och funktion. Metod: En systematisk sammanställning gjordes där data från olika databaser samlades in efter utvalda sökord och inklusions- och exklusionskriterier. Databaserna som användes var Pubmed och Scopus. Totalt blev det 71 träffar på båda sökningarna i Pubmed och Scopus, 17 artiklar var relevanta. Sammanlagt inkluderades åtta artiklar till denna
sammanställning. Resultat: Operation i kombination med träning gav snabbare
funktionsförbättring än vad operation respektive konservativ behandling gjorde. Interventioner med operation i kombination med träning liksom konservativ behandling hade lika goda effekter på smärta och funktion på längre sikt. Konklusion: Inslaget av träning, i form av konservativ behandling eller i kombination med operation har betydelse för effekten på funktion och smärta vid framförallt degenerativ meniskruptur.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Meniskens anatomi ... 1
Behandling för meniskskador ... 2
Vanliga utfallsmått: smärta och funktion efter rehabilitering vid meniskskador. ... 4
Syfte ... 5
Material och metod ... 6
Material ... 6
Metod ... 6
PEDro granskning ... 8
Etiska överväganden ... 8
Resultat ... 9
Studier som granskade smärtlindring ... 9
Studier som granskade funktionsförbättring... 9
Jämförelse mellan konservativ behandling och operation kombinerat med träning ... 10
Jämförelse mellan konservativ behandling och operation ... 10
Jämförelse mellan operation och operation kombinerat med träning ... 11
Diskussion ... 15 Metoddiskussion... 15 Resultatdiskussion ... 17 Konklusion... 21 Referenser... 22 Bilagor ... 28
1
Bakgrund
Knäleden är den led i kroppen som oftast skadas då det ställs höga funktionella krav och
belastningen kan bli stor. Knäskadorna utgör cirka 5% av alla akuta skador där meniskskador är bland de vanligaste1. Skador på menisken kan drabba alla oavsett aktivitet. Vanliga symtom kan vara upphakningar, låsningar och smärta i knäleden2. Drosos och Pozo3 genomförde under en sjuårsperiod en studie på 392 personer för att granska hur meniskskadorna har uppstått. 32,4% av meniskskadorna uppstod vid idrottsutförande, 38,8% vid vardagliga aktiviteter och 28,8% av personerna fick en meniskskada som de inte kan koppla till en enskild händelse. Detta betyder att alla kan drabbas av en meniskskada oavsett aktivitetsnivå. Skador på menisken med
bakomliggande trauma uppstår främst när menisken utsätts för tyngre lodrätt belastning
samtidigt som en rotation sker i knäleden. Menisken kan isolerat bli skadad men det är inte heller ovanligt att omkringliggande ligament också blir skadat av ovannämnda trauma. Framförallt mediala kollateralligamentet då det fäster i den mediala menisken2. Goodwin4 nämner att vid en främre korsbandsruptur ruptur drabbas också 60-75% av en meniskskada vilket påvisar att det är vanligt med kombinerade knäskador. Degenerativa förändringar börjar också ske i menisken kring 30-års åldern och menisken blir då mindre elastisk och känsligare vilket gör att rupturer lättare uppstår utan trauma5.
Meniskens anatomi
Menisken i knäleden består av två halvmåneformade delar som delas in i mediala och laterala menisken och är bildade av fibröst brosk och bindväv. Menisken har en platt undersida som fäster emot tibiaplatån och en mer konkav översida som ska passa femurkondylernas konvexa utbuktning. De har en stötdämpande funktion i knäleden då menisken har mjuka och elastiska egenskaper vilket skyddar tibia och femur från att komprimeras ihop vid tyngre belastningar som exempelvis hopp eller löpning. För att skydda leden är meniskens mjuka och elastiska
egenskaper betydelsefulla då den anpassar sig gentemot femurkondylernas böjning och kan därigenom sprida ut trycket som bildas över så stor yta som möjligt. Då menisken har en
förskjutande effekt vid rörelse leder detta till att menisken glider bakåt vid en flexion, framåt vid en extension och roterar tillsammans med femurkondylerna vid en rotation i knäleden. Den
2 mediala menisken har mindre rörlighet än den laterala vilket gör den mer utsatt för skador2. Meniskskadans möjlighet till läkning avgörs i stor grad av vart skadan förläggs. Menisken kan delas in i tre zoner, Röda, rödvita och den vita zonen. Den röda zonen förläggs perifert av menisken och har en bra blodförsörjning vilket underlättar läkningsprocessen. Den vita zonen förläggs centralt av menisken och har i princip ingen blodförsörjning vilket påverkar läkningen negativt. Mellan dessa zoner ligger den rödvita zonen som har egenskaper av både den röda och vita zonen vilket ger området en viss blodförsörjning och därigenom en bättre läkningspotential än den vita zonen6.
Behandling för meniskskador
Det finns olika behandlingar för meniskskador, både operativa och icke-operativa (konservativ behandling). Två vanliga operationsalternativ är meniskektomi och meniskreparation. Vid beslut om menisken ska opereras och vilken typ av operation som ska användas eller inte finns det många faktorer som spelar roll. Exempel på detta kan vara storleken på rupturen, formen; då den kan vara horisontell, longitudinal eller “bucket handle” formad. Det spelar även roll vilket område rupturen befinner sig i, patientens ålder, hälsostatus, aktivitetsnivån och kirurgens erfarenhet7.
Vid slutet av 1900-talet introducerades total meniskektomi som är en operationsmetod där man tar bort hela menisken. Vid denna tid sågs total meniskektomi som en av de vanligaste
behandlingarna vid meniskskada8. Metoden användes för att man såg en snabb återhämtningstid efter operationen vilket även nyare forskning ger antydningar om9. Med tiden har total
meniskektomi utvecklas till partiell meniskektomi som innebär att mindre del av menisken opereras bort. En stor fördel med partiell meniskektomi är att delar av menisken kan vara kvar och fortsätta vara ansvarig för den biomekaniska funktionen för knät. En annan fördel är en kortare återhämtningstid med snabbare funktionsförbättring8.
Patienter som har fått meniskreparation har visats få bättre långsiktiga resultat och bättre
aktivitetsnivå, jämförelse med meniskektomi. Men en del faktorer behöver stämma in för att man ska utföra denna operation. Symtomen ska kunna hänföras till rupturen, åldern (bättre
3 förutsättningar med friskare vävnad) och om rupturen befinner sig i rödavita eller röda zonen. Om dessa faktorer inte stämmer överens är det vanligt att det blir en meniskektomi istället (fig. 1). Som nämnts innan spelar områdena i menisken en roll med läkningsprocessen. Röda zonen som har god blodförsörjning hjälper läkningsprocessen. Rödavita zonen har sämre
blodförsörjning men det finns olika tekniker som kan hjälpa läkningen vid meniskreparations operationer7. “Trephination” är en metod som involverar att man skapar blodåtkomstkanaler som
löper från den perifera menisken mot det centrala området för att möjliggöra blödning,
koagulationsbildning, cellmigration och reparation. En annan teknik är “rasping” som innebär att man skrapar på meniskytan som stimulerar kondrocyter som frisätter specifika tillväxtämnen och cytokiner som hjälper läkningsprocessen.“Fibrin/Blod clots” är en ytterligare teknik som kan kombineras vid meniskreparation som är ett slags “lim” som appliceras för att göra reparationen starkare7.
Fig. 1 Meniskruptur behandlingsträd, modifierad från Mordecai, Al-Hadithy et al. 10
Ett annat behandlingsalternativ för meniskskador är konservativ behandling vilket syftar på att ett personligt upplagt träningsprogram som ges ut i rehabiliteringssyfte. Där är fokus att stärka och stabilisera knät genom styrketräning och koordinationsträning på de omkringliggande
4 muskelgrupperna quadriceps och hamstrings11. Även att träna på en träningscykel har visat sig
vara en komplimenterande metod för att minska smärta och öka funktionen för patienterna med degenerativa meniskskador12.
Det finns olika typer av träningsupplägg som kan användas i rehabiliteringssyfte av
meniskskador. Som exempel på ett tydligt upplägg kan Brukner och Khans13 modell nämnas där fyra faser finns i träningsrehabiliteringen för patienter som utför träning som första behandling för meniskskador. Första fasen som är runt en vecka siktar in sig på att få ner svullnaden, återfå rörligheten och styrkan i hamstrings och quadriceps på cirka 80% av den tidigare maximala nivån. Detta för att funktionellt kunna gå ordentligt igen och belasta det påverkade benet. Fas två som är från vecka 1-2 siktar in sig på att helt få bort svullnad och få fullt rörelseomfång. Styrkan i benet ska vara så gott som 100% igen. Fas 3 som ligger kring vecka 2-3 ska patienten ha fullgod rörlighet och styrka för att kunna återgå till att löpa och till idrottsspecifik träning med vissa restriktioner beroende på vilket idrott som utförs. Fas 4 som är kring vecka 3-5 efter skadan är den slutgiltiga fasen riktar in sig på full aktivitetsnivå genom en progression beroende på vad menisken utsätts för.
Vanliga utfallsmått: smärta och funktion efter rehabilitering vid meniskskador.
När patientens smärta och funktion ska utvärderas så finns det utfallsmått som ofta används kring knäskador. Visual analog scale (VAS) är en 10 centimeter lång sticka som är numrerad från 0-10 som värderar patientens smärta. På skalan är 0 ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta. VAS-skalan har visat sig vara ett reliabelt och valid mätinstrument14.
Knee injury and osteoarthritis outcome score (KOOS) är också det en självskattningsskala som ger patienten en bra möjlighet att beskriva sina problem utifrån fem underrubriker. Dessa är smärta, symtom, funktion i det vardagliga livet, funktion under sportaktiviteter och knärelaterad livskvalitet. Varje underrubrik har 5 frågor som patienten bedömer från 0-4. Desto högre
sammanlagd poäng desto mindre symtom där maxpoäng är 100. Även KOOS har visat sig ha hög reliabilitet och validitet15.
5 Lysholm knee scale är ett utfallsmått där fysioterapeuten bedömer patientens funktion genom åtta parametrar. Dessa är haltande, låsningar, smärta, trappgång, tyngdbärande, instabilitet, svullnad och knäböj. Även här kan patienten få max 100 poäng vilket tyder på ett symtomfritt knä. Under 65 poäng anses som ett svagt resultat som bör ge mycket symtom16.
Tegner activity scale bedömer funktion utifrån självvalda aktiviteter som utfördes före skadan. Denna skala går från 0-10 där 0 tyder på att patienten inte alls kan utföra aktiviteten längre och där 10 är fullgod funktion i de valda aktiviteterna. Båda dessa utfallsmått har en acceptabel reliabilitet och validitet16.
Det finns ingen tydlig riktlinje på hur meniskskador i knät bör rehabiliteras då studierna inte alltid kommer fram till samma resultat. Med denna litteratursammanställning är målet att få en ökad kunskap på vad forskningen visar om hur meniskskador bör rehabiliteras av oss blivande fysioterapeuter och för de fysioterapeuter som jobbar kliniskt idag. Fysioterapeuter har en viktig roll i rehabiliteringsprocessen av meniskskador och därför bör ha största möjliga kunskap inom området. Förhoppningsvis kan denna sammanställning öka kunskapen hos många kliniska fysioterapeuter och därigenom förbättra rehabiliteringsprocessen för patienterna.
Syfte
Syftet med studien var att sammanställa aktuellt forskningsresultat för interventionerna
konservativ behandling, meniskektomi och meniskektomi kombinerat med träning för att se om det finns någon skillnad i avseende smärta och funktion.
6
Material och metod
Material
För att får svar på syftet gjordes en systematisk sammanställning där data från olika databaser samlades in efter utvalda sökord och inklusions-/exklusionskriterier17. Databaserna som
användes i denna sammanställning var Pubmed och Scopus. En sökning gjordes på Pubmed med mesh-termerna: ("Meniscus” OR "Tibial Meniscus Injuries" OR "Menisci, Tibial") AND
("Exercise Therapy" OR "Exercise" OR "Exercise Movement Techniques") AND
("Meniscectomy" OR ”Arthroscopy”). Andra sökningen gjordes på Scopus där sökningen skedde på fritext med sökorden: "Exercise Therapy" AND ("Meniscus" OR "Tibial Meniscus Injuries") AND ("Arthroscopy" OR "Meniscectomy"). Sökningen gjordes i september 2018. Inklusions- och exklusionskriterier ses i tabell 1. Kvalitetsgranskning på metodologin utfördes på alla inkluderade studier enligt PEDro skalan18.
Tabell 1 Inklusionskriterier och exklusionskriterier som har använts för val av artiklar
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
Engelsk språklig Studierna fick inte studera meniskskador som även hade fått någon omkringliggande ligamentskada
Publicerad tidigast 2008 Inga andra operationsmetoder utöver meniskektomi
Studien ska ha jämfört minst två av de tre interventionerna; konservativ behandling, meniskektomi,
meniskektomi kombinerat med träning
Studier som mäter funktion och/eller smärta
Metod
Tillvägagångssättet vid litteratursökningen till denna sammanställning grundar sig på boken Rehabilitation research av Carter & Lubinsky17 vilka utförde två sökningar varav en på Pubmed
7 stöd av utvalda mesh-termer. Fokus var att hitta Mesh-termer till menisk, träning och
meniskektomi. Mesh-termerna som valdes ses i tabell 2. Booleska operatorer har använt som OR för att göra sökningen bred och AND för att göra sökningen specifik till syftet. För att hitta aktuell forskning filtrerades sökningen till studier som gjorts de senaste 10 åren (2008–2018), totalt blev det 39 träffar på sökningen i Pubmed. Titel på alla dessa studier granskades och sju relevanta artiklar valdes ut. Efter det lästes varje relevant artikels abstrakt igenom där slutligen fem artiklar inkluderades från Pubmed till sammanställningen. En ny sökning gjordes på Scopus, med tanke på att den databasen inte använder termer valdes liknande sökord som mesh-termerna i Pubmed men sökningen skedde på fritext. Sökorden som användes ses i tabell 2 där 32 träffar kom fram på sökningen i Scopus där samma filtrering gjordes med studie de senaste 10 åren (2008–2018). Granskning av titel gjordes på samtliga artiklar där 10 artiklar var relevanta. Dessa 10 artiklar kontrollerades med inkluderade studier som togs med från Pubmed för att se om några dubbletter fanns varav fem dubbletter hittades. På de fem återstående artiklarna läste abstraktet igenom och tre artiklar inkluderades till studien. Totalt blev det 71 träffar på båda sökningarna i Pubmed och Scopus, 17 artiklar var relevanta och utav dessa fanns det fem dubbletter. Sammanlagt inkluderades åtta artiklar till denna sammanställning.
Tabell 2 Sökresultat
Databas Sökord Antal träffar
Relevanta artiklar
Dubbletter Inkluderade artiklar
Pubmed ("Meniscus"[Mesh] OR "Tibial Meniscus Injuries"[Mesh] OR "Menisci,
Tibial"[Mesh]) AND ("Exercise
Therapy"[Mesh] OR "Exercise"[Mesh] OR "Exercise Movement Techniques"[Mesh]) AND ("Meniscectomy"[Mesh] OR ”Arthoscopy” [Mesh])
39 7 0 5
Scopus "Exercise Therapy" AND ("Meniscus" OR "Tibial Meniscus Injuries") AND
("Arthroscopy" OR "Meniscectomy")
32 10 5 3
8
PEDro granskning
PEDro skalan är PEDros (Physiotherapy Evidence Database) egna skattningsskala för att mäta den metodologiska kvaliteten på en RCT (randomized controlled trial) studie. Den består av 11 ja & nej frågor och är baserad på Jadad skalan och Delphi listan19. Syftet med PEDro skalan är att hjälpa för att se hur sannolikt en RCT studie är extern valid (fråga 1), intern valid (fråga 2-9) och om tillräcklig statistisk information finns för att göra resultaten mer tolkningsbara (fråga 10-11)18. Extern validitet innebär till vilka, i vilken miljö och vid vilken tidpunkt
forskningsresultaten kan generaliseras. Medan intern validitet innebär i vilken utsträckning forskningsresultaten visar att det finns ett orsakssamband mellan oberoende och beroende faktorer17. Fråga 1 som handlar om extern validitet är enbart med för att fullborda Delphi listan i PEDro skalan men enligt grundarna till skalan använder de inte det när de granska studier18. I denna sammanställning granskades samtliga inkluderade studier enligt PEDro med att läsa igenom metoden en extra gång för att svara på frågorna 2-11 (totalt 10 frågor). Hur många poäng varje studie fick enligt PEDro ses i Tabell 3 och Bilaga 1.
Etiska överväganden
Genom hela litteratursammanställningen var valet av artiklar objektivt för att inte styra resultaten. Granskningen av artiklar skedde genom att alla artiklar lästes igenom som matchar sökorden och de utvalda inklusions- och exklusionskriterierna. Det var också viktigt att helt förstå artiklarnas innehåll och därför begränsades urvalet till engelskspråkiga publikationer.
9
Resultat
Både konservativ och operativ behandling gav en bra effekt på smärta och funktion. För få studier granskade statistisk signifikant skillnad från start till slutvärde inom varje intervention. En övervägande andel av studierna mätte om statistisk signifikant skillnad fanns interventionerna emellan. Det går därför inte att dra en slutsats om en statistisk signifikant skillnad finns från start till slutvärde från de olika interventionerna.
En övervägande del av studierna (sex av åtta) omfattar deltagare med degenerativ meniskruptur. Resultatet visade att interventionen operativ behandling kombinerat med träning hade en
statistisk signifikant bättre effekt på smärta och funktion, än enbart operativ behandling. Ur ett kortsiktigt perspektiv gav operativ behandling kombinerat med träning statistisk signifikant bättre resultat i avseende på funktion jämfört med de två andra interventionerna. Ur ett
långsiktigt perspektiv kunde ingen statistisk signifikant skillnad hittas mellan interventionerna konservativ behandling och operativ behandling kombinerat med träning i varken smärta eller funktion. Interventionerna konservativ behandling och operativ behandling visade ingen statistisk signifikant skillnad.
Studier som granskade smärtlindring
Alla studier som granskar smärtlindring med konservativ behandling i en intervention visade god effekt11,20-23. El Ghazaly et al.20 visade att det fanns en statistiskt signifikant förbättring av enbart träning. Även de studier som undersökte meniskektomi som behandling visade på en förbättring i avseende på smärta11,24. Dock nämnde ingen av studierna om skillnaden var statistiskt signifikant eller ej. Av de fem studierna som undersökte meniskektomi kombinerat med träning visade alla en smärtlindring20-24 varav El Ghazaly et al.20 nämnde en statistiskt signifikant förbättring.
Studier som granskade funktionsförbättring
Alla studier som hade konservativ behandling i en intervention fick en förbättring av
funktion11,20-23,25. Endast El Ghazaly et al.20 och Stensrud et al.25 studerade statistiskt signifikant förbättring. El Ghazaly et al.20 fann ingen statistisk signifikant skillnad från startvärdet till den
10 slutgiltiga kontrollen efter åtta veckor, medan Stensrud et al.25 visade en statistiskt signifikant
skillnad. De tre studier som hade enbart meniskektomi som en intervention visade förbättring i funktion11,24,25. Dock undersökte ingen av Østerås två studier om skillnaden var statistiskt signifikant eller ej11,24. Stensrud et al.25 visade statistiskt signifikant skillnad i ett av de tre
funktionstesten 3 månader efter startvärdet. Alla fem studier som hade meniskektomi kombinerat med träning som intervention visade på en förbättring av funktion20-24. El Ghazaly et al.20 visade även en statistiskt signifikant förbättring av funktion med meniskektomi kombinerat med träning.
Jämförelse mellan konservativ behandling och operation kombinerat med träning
De studierna som jämförde konservativ behandling mot meniskektomi kombinerat med träning visade att en av tre studier hade statistiskt signifikant förbättring med meniskektomi med efterföljande träning, jämfört med konservativ behandling inom ett tidsförlopp av ett år i avseende på smärta21. Samma studie visade även att det långvarigt efter tre år inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad grupperna emellan. De två andra studierna visade att det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad vad det gäller smärta22,23. Där Yim et al.23 undersökte ur ett kortare perspektiv upp till 24 månader och Herrlin et al.22 undersökte ur ett längre perspektiv vid
24 och 60 månader.
I utfallsmåttet funktion visade två av tre studier på en statistiskt signifikant skillnad vid
meniskektomi med träning21,23. Yim et al.23 visade bara en statistiskt signifikant skillnad upp till
tre månader, därefter avtog skillnaden. Gauffin et al.21 visad statistiskt signifikant skillnad upp
till 12 månader, även här avtog skillnaden därefter i funktion. Herrlin et al.22 hittade ingen statistiskt signifikant skillnad varken efter 24 eller 60 månader.
Jämförelse mellan konservativ behandling och operation
De tre studierna som granskade konservativ behandling jämfört med endast meniskektomi visade att det inte fanns någon större skillnad inom smärta och funktion mellan grupperna ur ett kortare perspektiv upp till tre månader11,25,26. Kise et al.26 undersökte ur ett längre perspektiv efter 12 och 24 månader där det vid 24 månader inte heller fanns någon statistiskt signifikant skillnad i
11
Jämförelse mellan operation och operation kombinerat med träning
Østerås et al.24 undersökte operativ behandling jämfört meniskektomi kombinerat med träning upp till 12 månader och den studien visade en statistiskt signifikant förbättring av smärta och funktion till fördel för operation med träning.
12
Tabell 3 Beskrivning av inkluderad studie samt resultat och statistiskt signifikanta skillnader
Studie PEDRO-score Intervention/ kontrollgrupp Deltagare, Åldersvariabel Typ av meniskskada
Utfallsmått Resultat (±SD) Statistiskt signifikant skillnad El Ghazaly, Rahman, Yusry & Fathalla, 201520 3/10
Alla deltagare fick träna 3ggr/vecka hos en fysioterapeut under 8 veckor.
Dom som var missnöjda efter dessa veckor fick genomgå en partiell meniskektomi. 70 Deltagare 39,87 medelålder Ostabil meniskruptur -VAS -Lysholm Startvärde (n=70) 8 veckor/ efter fysioterapi Efter operation för de som opererades Sista uppföljning 6-24 månader VAS 7,4 (1,1) 5,16 (1,75) 1,9 (0,93) Lysholm 65,1 69,6 87,9 90,5
Statistiskt signifikant skillnad i smärta efter både träning och partiell meniskektomi (P = 0,001).
Enbart statistiskt signifikant skillnad i funktion enligt Lysholm efter partiell meniskektomi (P = 0,001). Gauffin, Sonesson, Meunier, Magnusson & Kvist, 201721 7/10
Grupp 1. 3 månader träning 2 ggr/vecka där fokus var öka muskelfunktion och postural kontroll. Träning skedde på gym utan uppsyn av fysioterapeut, alternativ kunde man få hemträningsprogram. Grupp 2. Samma träning som andra gruppen fast fick även operation då meniskektomi utfördes i första hand om det inte fanns andra
operationsalternativ. Båda grupperna fick möjlighet att byta grupp.
150 Deltagare Ålder mellan 45 - 64
-KOOS Skillnad från startvärden till 1 år Skillnad från startvärden till 3 år G ru p p 1 G ru p p 2 P -v är d e G ru p p 1 G ru p p 2 P -v är d e KOOS Smärta 18,9 30,5 0,001 22,2 27,6 0,216 Symtom 16,2 24,7 0,007 18,2 23,3 0,194 ADLa 13,4 22,5 0,006 15,3 21,3 0,114 Sports 21,2 30,3 0,067 27,1 34,6 0,195 QoLb 21,8 32,4 0,034 28,6 37,7 0,064 aADL: active daily living (funktion i det vardagliga livet)
bQoL: quality of life (knärelaterad livskvalitet)
Det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna inom KOOS vid smärta, symtom, ADL och quality of life efter 1 år. Gruppen med meniskektomi fick statistiskt signifikant bättre resultat.
Vid 3 år fanns det ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna.
Vid 3 års uppföljningen hade 77% i båda grupperna förbättrat KOOS smärta med minst 10 poäng.
Herrlin et al., 201322
6/10
Grupp 1. Atroskopi med efterföljande övervakad träning 2ggr/vecka under 2 månader. Grupp 2. Utan atroskopi men med samma typ av övervakad träning, 2 ggr/vecka under 2 månader. 96 Deltagare Degenerativ meniskruptur -Lysholm -Tegner -VAS i vila -VAS i aktivitet Grupp 1 Grupp 2 S ta rt v är d e 2 4 må n ad er 6 0 må n ad er S ta rt v är d e 2 4 må n ad er 6 0 må n ad er Lysholm 61 93,5 (73-100) 89 (80-100) 70 90 (83-99) 95 (85-100) Tegner 3 3 (3-4) 3 (2-3) 3 4 (3-4) 3 (2-4) VAS i vila 2 0 (0-1) 0 (0-1) 2 0 (0-1) 0 (0-0) VAS i aktivitet 6 0 (0-2) 0 (0-3) 5 0 (0-1) 0 (0-2)
Båda grupperna hade efter 24 månader en statistiskt signifikant skillnad i förbättring av symtomen när man kollade på utfallsmåtten. Det var dock ingen statistiskt signifikant skillnad grupperna emellan.
13 Studie PEDRO-score Intervention/ kontrollgrupp Deltagare, Åldersvariabel Typ av meniskskada
Utfallsmått Resultat (±SD) Statistiskt signifikant skillnad Kise et al.,
201626
8/10
Grupp 1. 12 veckors övervakad fysioterapi, minst 2 och max 3 gånger i veckan. Fokus låg på neuromuskulär kontroll och styrketräning. Grupp 2. Partiell meniskektomi och hemövningasprogram för att minska svullnaden och öka rörligheten.
140 Deltagare Medelålder 49,5 år Degenerativ meniskruptur -KOOS
Positiv resultat = Grupp 1 bättre resultat än Grupp 2. Negativ resultat = Grupp 2 bättre resultat än Grupp 1
aADL: active daily living (funktion i det vardagliga livet) bQoL: quality of life (knärelaterad livskvalitet)
Förbättringsvärde grupp 1 jämfört med grupp 2 från startvärde till 3 månader Förbättringsvärde grupp 1 jämfört med grupp 2 från startvärde till 12 månader Förbättringsvärde grupp 1 jämfört med grupp 2 från startvärde till 2 år KOOS P-värde P-värde P-värde Smärta -1,8 -4,2 3.2 0,32 Symtom 3,0 3,1 6.2 0,04
ADLa 1,4 1,1 -0.7 0,80
Sports 2,1 -7,1 -1.6 0,72 QoLb -4,0 -10,3 0.0 1,00
De bestämde att en förbättring på 10,1 på KOOS ansågs vara klinisk relevant. Efter 2 år uppfyllde 81% av Grupp 1 (träningsgruppen) och 79% av Grupp 2
(meniskektomigruppen) detta. Förbättringsvärden i grupp 1 jämförelse med grupp 2 från startvärde till 2 år visade har en statistisk signifikant skillnad (p = 0,04) på KOOS undergrupp symtom. Stensrud, Risberg, & Roos, 201525 8/10 Grupp 1. 12 veckors neuromuskulär och styrketräning 2-3 ggr/vecka. Grupp 2. Partiell meniskektomi med lätt efterföljande träning för att minska svullnad, öka ROM. 72 Deltagare Medelålder 49 Degenerativ meniskruptur -6MTH -OLH -Enbens -knäböj Grupp 1 Grupp 2 Skillnad mellan grupperna P-värde mellan grupperna S ta rt v är d e 3 m ån ad er sk il ln ad S ta rt v är d e 3 m ån ad er sk il ln ad OLHa (cm) 82,0 (±33,6) 7,9c (3,2-12,6) 82,6 (±36,1) 3,4 (-1,3-8,0) 4,6 (-1,9-11,1) 0,16 6MTHb (sek) 3,0 (±1,4) 0,4c (0,1-0,6) 2,9 (±1,4) 0,1 (-0,04-0,3) 0,2 (-0,04-0,5) 0,087 Enbents knäböj (Antal) 26,2 (±10,0) 11,2c (8,5-13,8) 25,2 (±10,6) 8,5c (5,8-11,2) 2,7 (-1,1-6,4) 0,16
aOLH: One leg hop b6MTH : 6 meter time hop
cStatistiskt signifikant skillnad P < 0,005
Grupp 1. Statistiskt signifikant skillnad (P<0,005) efter 3 månader jämfört med startvärde i OLH, 6MTH och enbents knäböj. Grupp 2. Statistiskt signifikant skillnad (P<0,005) efter tre månader jämfört med startvärde i enbents knäböj.
Mellan grupperna fanns det ingen statistiskt signifikant skillnad.
14 Studie PEDRO-score Intervention/ kontrollgrupp Deltagare, Åldersvariabel Typ av meniskskada
Utfallsmått Resultat (±SD) Statistiskt signifikant skillnad Yim et al.,
201323
7/10
Grupp 1. Träning med uppsyn av fysioterapeut där fokus var
muskelstyrka, uthållighet och rörlighet. Träningen var 60 min 3
gånger/vecka, under 3 veckor. Efter 3 veckor fick de
hemträningsprogram som de utförde varje dag under 8 veckor. Grupp 2. Partiell meniskektomi och samma 8
veckors hemträningsprog ram som grupp 1
108 Deltagare Degenerativ horizontal ruptur på posteriora hornet i mediala menisken -VAS -Lysholm -Tegner Grupp 1 Grupp 2 S ta rt v är d e 3 m ån ad er 6 m ån ad er 1 2 må n ad er 2 4 må n ad er S ta rt v är d e 3 m ån ad er 6 m ån ad er 1 2 må n ad er 2 4 må n ad er VAS 4,9 2,7 2,1 1,8 1,7 5,2 2,4 1,5 1,7 1,8 Lysholm 65,2 80,4 82,3 84,1 84,3 64,0 85,2 84,1 83,5 83,2 Tegner 4,1 4,9 4,2 5,1
Vid 2 års uppföljning fanns det ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna inom smärta (VAS) och funktion (Lysholm & Tegner).
En statistiskt signifikant skillnad fanns bara efter 3 månader enligt Lysholm där grupp 2 (85,2) hade fått bättre poäng än grupp 1 (80,4) (P = 0,031) Østerås, 201324 6/10 Grupp 1. Partiell meniskektomi med efterföljande rehabiliteringsträning 3ggr/vecka under 12 veckor. Grupp 2. Partiell meniskektomi. 42 Deltagare 45,1 medelålder (SD ± 8,9) Degenerativ meniskruptur -VAS -KOOS Grupp 1 Grupp 2 S ta rt v är d e 3 m ån ad er 1 2 må n ad er S ta rt v är d e 3 m ån ad er 1 2 må n ad er VAS 3,1 (±1,7) 1,3 (±1,4) 0,6 (±0,8) 3,5 (±1,5) 2,6 (±1,4) 2,1 (±1,2) KOOS 48,1 (±17,7) 30,7 (±16,4) 20,6 (±12,4) 47,6 (±22,1) 40,3 (±23,1) 35,4 (±17,6)
Det fanns en statistiskt signifikant skillnad (P< 0,01) till fördel för Grupp 1 jämfört med Grupp 2 enligt VAS och KOOS.
Østerås, Østerås et al., 201211
5/10
Grupp 1. Träning under 3 månader 3gånger/vecka. Grupp 2. Patiell meniskektomi 17 Deltagare Ålder mellan 35 - 60 år Degenerativ meniskruptur -VAS -KOOS Grupp 1 Grupp 2 S ta rt v är d e 3 m ån ad er S ta rt v är d e 3 m ån ad er VAS 3,5 2,0 3,7 2,6 KOOS 51,4 39,7 48,4 40,9
Det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna både enligt VAS och KOOS.
15
Diskussion
Metoddiskussion
Sökningen är väl utförd med relevanta och specifika sökord och Mesh-termer. Valet av sökord och mesh-termer valdes i Pubmed som har mesh-termer i sin databas. Ord som “meniscus”, “exercise” och “meniscectomy” söktes på Pubmeds mesh-termer. Vid “meniscus” fick
författarna fram tre mesh-termer, och för att har så bred sökning som möjligt inkluderades alla dessa mesh-termer i sökningen. Booleska operatoren OR användes mellan varje mesh-term. Vid “exercise” fann 24 olika mesh-termer där författarna läste igenom förklaringen på alla och inkluderade de tre mesh-termer som var relevanta. Liknande här användes OR för att bredda sökningen så mycket som möjligt. Sista sökningen var “meniscectomy” som Pubmed har som en mesh-term. Men av tidigare sökning på ämnet, görs oftast meniskektomi via artroskopi och för att inte missa några artiklar valde författarna därför att inkludera “arthroscopy” som en mesh-term. Mellan dessa två mesh-termer använde författarna OR. Varje “grupp” med mesh-termer som syftade på samma sak (menisk, träning eller meniskektomi) valde författarna att sätta dem i parentes och mellan varje parentes har booleska operatoren AND använt för att göra sökningen mer specifik. Genom detta har författarna gjort sökningen så bred som möjligt men även specifik att varje artikel måste har något med menisk, träning och meniskektomi med i studien17.
Databaserna som användes var relevanta inom ämnet men samtidigt fanns det fler databaser som kunde vara relevanta där fler studier kanske hade kunnat inkluderas. Eftersom denna
sammanställnings syfte var att jämföra konservativ behandling, meniskektomi och meniskektomi kombinerat med träning för att undersöka om det gick att visa någon skillnad i smärta och
funktion valdes bara studier som på något sätt ställde dessa interventioner mot varandra. Genom att inte ta med studier som enbart granskade en av dessa två interventioner i sin studie blev antalet artiklar mindre. Valet av att ha en jämförelse av både meniskektomi och konservativ behandling i studierna ansåg författarna skulle ge ett pålitligare resultat då varje studie skulle ha större chans att ha samma typ av deltagare i avseende på ålder och typ av meniskskada. Skulle denna sammanställning istället bestå av studier med enbart en intervention skulle resultat i större grad vara uppbyggt av en jämförelse av patienter med större åldersskillnader och olika
16 meniskskador. Detta på bekostnad av antalet inkluderade artiklar vilket kan ses som en svaghet i denna sammanställning. Valet av inklusions-och exklusionskriterier gjorde att
sammanställningen inkluderade relevanta studier. För att få en bild av vad den senaste
forskningen sa valdes inklusionskriteriet att studierna som mest fick vara 10 år gamla. Genom att smalna av sökningen till studier som jämförde interventionerna mot varandra blev
sammanställningen åtta studier vilket gjorde att resultatet inte fick samma tyngd som om fler studier kunde inkluderas. Den ger dock en antydan av vad den senaste forskningen säger inom området. Genom att exkludera andra skador som exempelvis ligamentskador så minskas även risken för att resultatet av interventionerna skulle styras av andra faktorer. Ett instabilt knä med ligamentskador kunde påverka rehabiliteringen. I framtida studier kan det vara intressant att se skillnad i rehabilitering av isolerade meniskskador och meniskskador med andra
omkringliggande vävnadsskador.
När författarna letade artiklarna i de olika databaserna granskade författare varsin databas efter relevanta artiklar. Detta innebar att det kan blivit olika bedömningar från respektive författare om vad en relevant studie innebar när titel och abstrakt granskades i urvalet. Sammanställningen hade tydliga inklusions och exklusionskriterier men kunde ha utökats för att få tydligare riktlinjer om vilka studier som skulle inkluderas i urvalet. Detta kan ha gjort att relevanta studier kan ha uteblivit från sammanställningen.
Något som man ska ha i åtanken är att författarna i denna sammanställning inte var vana med att granska studier enligt PEDro skalan. Även om PEDro beskrivs noggrant hur man granskar enligt PEDro skalan så fins det en risk att studierna som granskas misstolkas.
Østerås et al.11 studie var en pilotstudie som inkluderades till denna sammanställning. En pilotstudie innebär en slags “teststudie” där forskare kan se små detaljer som de behöver lägga extra fokus på för att göra den riktiga studien bättre17. Mindre deltagare var inkluderade och valet varför denna skulle inkluderas till sammanställningen var att inklusions-/exklusionskriterierna stämde samt att författarna ansåg att det var tillräckligt med deltagare för att inkludera studien (n=17).
17
Resultatdiskussion
Samtliga tre interventioner; konservativ behandling, meniskektomi kombinerat med träning och enbart meniskektomi ger förbättrade resultat i smärta och funktion. Sammanställningen visar att meniskektomi kombinerat med träning gav snabbast effekt på funktion. Statistiskt signifikant skillnad fanns det i gruppen där meniskektomi jämfördes med meniskektomi kombinerat med träning. Detta indikerar att träning alltid bör vara en del i en rehabilitering av meniskskador. Beufils & Pujol27 gjorde en sammanställning på hur meniskskador bör rehabiliteras och anser att meniskektomi används i för stor utsträckning och att meniskreperationer i större grad bör
användas. Studien visar även att meniskektomi inte är bättre än konservativ behandling. Denna sammanställning ger liknande resultat som Beufils & Pujol27 i avseende på konservativ
behandling och meniskektomi.
De flesta studier i sammanställningen gav ett startvärde och ett slutvärde i de olika
mätningsverktygen inom utfallsmåtten funktion och smärta. Två av åtta studier gav däremot inte start- och slutvärde där man kunde se hur mycket bättre patienten hade blivit utav sin
intervention21,26. Det som deras studier istället redovisade var en jämförelse mellan
interventionerna för att se skillnaderna emellan och inte skillnaderna från start till slutvärde. Denna sammanställning hade som syfte att jämföra interventionerna konservativ träning och meniskektomi vilket gör att dessa studier matchade syftet. Det hade dock varit intressant att se skillnaden från start till slutvärde för att inte bara se skillnaden interventionerna emellan utan också vilken förbättring man fick av interventionen.
Sammanställningen av denna studie riktar sig mot meniskskador generellt. Resultatet kan dock påverkats av att degenerativa meniskrupturer var den vanligaste meniskskadan som studerades. 6 av 8 studier granskade degenerativa meniskrupturer vilket också bör styra resultatet mer efter denna typ av meniskruptur11,22-26. Detta stämmer då överens med Mordecai, Al-Hadithy et al.10 syn på behandling för meniskruptur. I deras studie nämner de att behandling för degenerativ menisk är väldokumenterat och de anser att konservativ behandling ska vara förstahandsvalet för dessa patienter. Detta stämmer överens med denna sammanfattning där resultatet visar att
operativ behandling med meniskektomi gav ingen statistiskt signifikant ökad effekt jämfört med konservativ behandling. Som visas i fig. 1 som baseras på Mordecai, Al-Hadithy et al.10 studie
18 kan man testa konservativ behandling 3 månader om det inte är en degenerativ menisk, inga tydliga symtom finns och ingen felplacering av menisk-flik har uppstått.
I denna sammanställning visade det sig att konservativ behandling jämfört med endast meniskektomi inte visade statistiskt signifikant skillnad inom smärta och funktion mellan grupperna, både ur ett kortsiktigt och långsiktigt perspektiv. I en tidigare
litteratursammanställning och metaanalys framstod samma resultat att konservativ behandling jämfört med meniskektomi hade liknande resultat (ingen statistiskt signifikant skillnad) för patienter med degenerativ meniskruptur vid smärta och funktion28.
I sammanhanget kan det vara relevant att fundera över risk och nyttoperspektivet med olika interventioner. Abram, Judge et al.29 visade i sin studie att risken för allvarliga komplikationer vid partiell meniskektomi var cirka 0,3% efter att ha granskat 699 965 operationer i England från 1997 till 2017. 0,3% är en liten risk men bör ändå vara med i åtanken vid planering av
behandling. Det är även en ekonomisk fråga där operationer kostar vården mellan 15 000 - 16 000 kr per artroskopisk operation enligt SBU30. Vi anser att när det kommer till degenerativ meniskruptur bör konservativ behandling användas som förstahandsvalsbehandling. Är
symtombilden långdragen utan förbättring är meniskektomi dock ett bra behandlingsalternativ. En riktlinje som Siemieniuk et al.31 publicerade om artroskopi för patienter med degenerativ
knäartros och/eller degenerativ meniskruptur fann också liknande resultat. De diskuterar bland annat om alla risker som artroskopi kan ge jämförelse med träning. Även om dessa risker är låga rekommendera de träning före artroskopi. Detta eftersom artroskopi inte gav någon ökad effekt när det kom till smärta, funktion och livskvalitet (QOL) som är de viktigaste faktorerna för patienter med degenerativ knäartros och/eller degenerativ meniskruptur som fundera över operation enligt Siemieniunk et al.31. De hade även sett att mindre än 15% av patienter som genomgått artroskopi hade bara fått liten eller väldigt liten förbättring i smärta eller funktion vid 3 månader efter operation och förbättringen kvarstod inte vid 1 års uppföljning. Detta är i linje med resultatet från vår litteratursammanställning. Utifrån detta ser vi fördelar med konservativ behandling som förstahandsval för degenerativ meniskruptur. Eftersom det inte finns någon statistisk signifikant skillnad i smärta och funktion mellan konservativ träning och de andra interventionerna långsiktigt bör konservativ behandling generellt vara förstahandsvalet. Man kan
19 också tänka sig att eventuella risker för komplikationer i samband med operativa ingrepp
minskar, och det är ett bra alternativ för att minska kostnaden för vården.
Denna sammanställningen gjordes med övervägande degenerativa meniskrupturer och gav ett resultat där det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad mellan konservativ och operativ behandling på längre sikt. Det hade varit intressant att få en större bredd på alla olika
meniskrupturer för att se vilken typ av behandlingsmetod som passade bäst för en viss meniskskada. Shakespeare & Rigby32 gjorde en studie på patienter som hade bucket-handle rupturer. Denna typ av meniskruptur har en hög andel patienter som får låsningar i knät. Studien hade 272 deltagare med en bucket-handle ruptur där 219 hade en låsning i knät eller hade haft låsningar i knät. Av de 118 personerna som hade kvar låsningar i knät när dem skulle opereras hade 85% en felplacerad menisk-flik från meniskrupturen som gav kvarvarande symtom. Detta ger en stark indikation att meniskrupturer som ändrar meniskensrupturens ursprungliga position ger symtom som i hög utsträckning behöver opereras. I Shakespeare & Rigbys studie
genomfördes en operation på alla deltagare. Även de 154 personerna som vid operationstillfället inte hade kvar några låsningar eller inte haft några låsningar från start. Vi tänker att det här också hade varit intressant att se vilka andra symtom som fanns med hos patienterna för att få en bättre uppfattning om varför alla behövde opereras. Shakespeare & Rigbys studie är från 1983 vilket betyder att uppfattningen om hur meniskrupturer generellt bör behandlas kan ha ändrats under årens gång.
Ett av utfallsmåtten som granskades i sammanställningen var funktion vilket ofta blir nedsatt vid meniskskador. Funktionen mättes i utfallsmåtten “funktion i det vardagliga livet” (ADL),
“funktion under sportsaktivitet” (Sports) som är två underrubriker i KOOS. Det mättes också i Tegner activity scale och Lysholms knee scale. Eftersom funktion har en bred innebörd bör man vara medveten om vilken typ av funktion som mäts. I underrubrikerna ADL, Sports och Tegner activity scale mäts en mer generell funktion. I dessa utfallsmått granskas funktionen utefter hur deltagaren klarar av aktiviteter. Funktionen som granskas av Lysholms knee scale är mer
knäspecifik. Knäts funktion mäts i åtta olika rubriker och ger en tydlig bild av vad som kan störa knäts funktion. Alla dessa funktionsmått är bra att kolla noggrant på då en nedsatt funktion kan bero på något specifikt som inte fungerar i knät. En nedsatt funktion i aktiviteter behöver inte
20 komma från en nedsatt knäförmåga utan kan också komma från psykosociala faktorer som kan utvecklas vid skada, smärta eller en tids imobilisering.
Meniskektomi kombinerat med träning visar i sammanställningen ge en snabbare
funktionsförbättring än konservativ behandling. Denna snabba funktionsförbättring är något en kliniker kan väga in i sin bedömning om hur patienter bör behandlas. Vilken aktivitet behöver dom kunna utföra och är det kritiskt att dem snabbt kommer tillbaka. Något som kan diskuteras vid val av behandlingsmetod är om en mindre aktiv patient som inte har någon aktivitet som personen måste kunna utföra så snart som möjligt skulle i högre grad vara en passande patient till konservativ behandling. Jämfört med en elitidrottare som lever på sin sport borde det betyda mycket om idrottaren har full funktion så tidigt som möjligt för att kunna fortsätta tävla. Von Rosen, Kottorp et al.33 såg i sin studie att unga elitidrottare som var frånvarande från sin idrott på grund av skada i stor grad ifrågasatte om det var värt att fortsätta med elitsatsningen. Studien visade också att unga elitidrottare i stor utsträckning fick en identitetskris då idrottarna inte visste hur dem skulle se på sig själva längre när dem inte kunde idrotta. En snabb återgång till full funktion och sin idrott minskar dessa psykiska påfrestningar som medföljer en skada.
Meniskruptur är ett vanligt problem och inom vårt framtida yrke som fysioterapeuter kommer dessa patienter också behöva vår hjälp. Den kunskap som har sammanställts kan ge
fysioterapeuter en ökad förståelse och kunskap om vilken behandling patienterna bör få efter rådande sammanställd forskning. Det är också viktigt att vidare undersöka om det uppkommer några nya riktlinjer om hur meniskruptur bör behandlas.
I denna sammanställningen valdes utfallsmåtten smärta och funktion vilket alla studier granskade när konservativ behandling, meniskektomi och meniskektomi kombinerat med träning
jämfördes. Dessa två utfallsmått riktar sig mot ett mer patologiskt behandlingssätt än ett
biopsykosocialt behandlingssätt. Østerås som var med i två studier11,24 använde utfallsmått som bedömer förändring i smärta och funktion via utfallsmåtten VAS och KOOS. Dessa studier använde även utfallsmåttet HADS som kollar förändring i depression och ångest. Båda studierna påvisar minskad ångest och depression i interventionen som enbart hade konservativ behandling.
21 Detta stämmer överens med Rebar, Stanton et al.34 som via en metaanalys påvisar den goda
effekten som fysisk aktivitet har på depression och ångest. Detta är självklart något verksamma kliniker ska ta i beaktande när behandlingsmetod ska bestämmas. Patienter ska alltid behandlas biopsykosocialt för att få bästa effekt av sin behandling. Denna helhet med de psykiska
aspekterna kan vara intressant att granska i framtida studier.
Konklusion
Operation i kombination med träning gav snabbare funktionsförbättring än vad operation respektive konservativ behandling gjorde. Interventioner med operation i kombination med träning liksom konservativ behandling hade lika goda effekter på smärta och funktion på längre sikt. Denna sammanställning innehöll mestadels studier där deltagarna hade en degenerativ meniskruptur. Sammantaget antyder denna litteratursammanställning att inslaget av träning, i form av konservativ behandling eller i kombination med operation har betydelse för effekten på funktion och smärta vid framförallt degenerativ meniskruptur.
22
Referenser
1. Bahr R. Idrottsskador. . 2015. http://libris.kb.se/resource/bib/17854786.
2. Bojsen-Møller F, Dyhre-Poulsen P. Rörelseapparatens anatomi. . 2000.
3. Drosos GI, Pozo JL. The causes and mechanisms of meniscal injuries in the sporting and non-sporting environment in an unselected population. The Knee. 2004;11(2):143-149.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0968016003001054. doi: 10.1016/S0968-0160(03)00105-4.
4. Goodwin J. Knee injuries and repair: Diagnoses, management and outcomes. . 2016.
5. Fox AJS, Wanivenhaus F, Burge AJ, Warren RF, Rodeo SA. The human meniscus: A review of anatomy, function, injury, and advances in treatment. Clinical Anatomy. 2015;28(2):269-287.
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/ca.22456. doi: 10.1002/ca.22456.
6. Makris EA, Hadidi P, Athanasiou KA. The knee meniscus: Structure–function, pathophysiology, current repair techniques, and prospects for regeneration. Biomaterials. 2011;32(30):7411-7431.
https://www.clinicalkey.es/playcontent/1-s2.0-S0142961211007022. doi: 10.1016/j.biomaterials.2011.06.037.
7. Ghazi Zadeh L, Chevrier A, Farr J, Rodeo SA, Buschmann MD. Augmentation techniques for meniscus repair. The journal of knee surgery. 2018;31(1):99-116.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28464195. doi: 10.1055/s-0037-1602247.
8. Jeong H, Lee S, Ko C. Meniscectomy. Knee Surgery & Related Research. 2012;24(3):129-136.
http://synapse.koreamed.org/search.php?where=aview&id=10.5792/ksrr.2012.24.3.129&code=1030K SRR&vmode=FULL. doi: 10.5792/ksrr.2012.24.3.129.
23 9. Vautrin M, Schwartz C. Future of 34 meniscectomies after bucket-handle meniscus tear: A
retrospective study with a follow-up over 22 years. Eur J Orthop Surg Traumatol. 2016;26(4):435-440.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26940211. doi: 10.1007/s00590-016-1754-2.
10. Mordecai SC, Al-Hadithy N, Ware HE, Gupte CM. Treatment of meniscal tears: An evidence based approach. World journal of orthopedics. 2014;5(3):233.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25035825. doi: 10.5312/wjo.v5.i3.233.
11. Østerås H, Østerås B, Torstensen TA. Medical exercise therapy, and not arthroscopic surgery, resulted in decreased depression and anxiety in patients with degenerative meniscus injury. Journal of Bodywork & Movement Therapies. 2012;16(4):456-463. https://www.clinicalkey.es/playcontent/1-s2.0-S1360859212001179. doi: 10.1016/j.jbmt.2012.04.003.
12. Mangione KK, McCully K, Gloviak A, Lefebvre I, Hofmann M, Craik R. The effects of high-intensity and low-intensity cycle ergometry in older adults with knee osteoarthritis. Journals of Gerontology Series A: Biomedical Sciences and Medical Sciences. 1999;54(4):M190.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10219009. doi: 10.1093/gerona/54.4.M184.
13. Brukner P, Khan K. Brukner & khan’s clinical sports medicine. . 2017.
14. Chanques G, Viel E, Constantin J, et al. The measurement of pain in intensive care unit: Comparison of 5 self-report intensity scales. Pain. 2010;151(3):711-721.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0304395910005221. doi: 10.1016/j.pain.2010.08.039.
15. Ewa Roos. Knee injury and osteoarthritis outcome score (KOOS). . 2012;2018(05-12).
16. Karen K. Briggs, Mininder S. Kocher, William G. Rodkey, J. Richard Steadman. Reliability, validity, and responsiveness of the lysholm knee score and tegner activity scale for patients with meniscal injury of
24 the knee. The Journal of Bone & Joint Surgery. 2006;88(4):698-705.
http://jbjs.org/article.aspx?articleid=27447. doi: 10.2106/JBJS.E.00339.
17. Carter R, Lubinsky J. Rehabilitation research : Principles and applications. . 2015.
18. Robert Herbert, Catherine Sherrington, Anne Moseley, Christopher Maher, Mark Elkins, Steven Kamper. PEDro. . 2018;2018(Dec 12,).
19. Christopher G Maher, Catherine Sherrington, Robert D Herbert, Anne M Moseley, Mark Elkins. Reliability of the PEDro scale for rating quality of randomized controlled trials. Physical Therapy. 2003;83(8):713. http://ptjournal.apta.org/content/83/8/713.abstract. doi: 10.1093/ptj/83.8.713.
20. El Ghazaly SA, Rahman AAA, Yusry AH, Fathalla MM. Arthroscopic partial meniscectomy is superior to physical rehabilitation in the management of symptomatic unstable meniscal tears. International orthopaedics. 2015;39(4):769-775. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25300394. doi: 10.1007/s00264-014-2539-z.
21. Gauffin H, Sonesson S, Meunier A, Magnusson H, Kvist J. Knee arthroscopic surgery in middle-aged patients with meniscal symptoms: A 3-year follow-up of a prospective, randomized study. The American Journal of Sports Medicine. 2017;45(9):2077-2084.
https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0363546517701431. doi: 10.1177/0363546517701431.
22. Herrlin S, Wange P, Lapidus G, Hållander M, Werner S, Weidenhielm L. Is arthroscopic surgery beneficial in treating non-traumatic, degenerative medial meniscal tears? A five year follow-up. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc. 2013;21(2):358-364.
25 23. Yim J, Seon J, Song E, et al. A comparative study of meniscectomy and nonoperative treatment for degenerative horizontal tears of the medial meniscus. The American Journal of Sports Medicine. 2013;41(7):1565-1570. https://journals.sagepub.com/doi/full/10.1177/0363546513488518. doi: 10.1177/0363546513488518.
24. Østerås H. A 12-week medical exercise therapy program leads to significant improvement
in knee function after degenerative meniscectomy: A randomized controlled trial with one year follow-up. Journal of Bodywork & Movement Therapies. 2013;18(3):374-382.
https://www.clinicalkey.es/playcontent/1-s2.0-S1360859213001976. doi: 10.1016/j.jbmt.2013.11.015.
25. Stensrud S, Risberg M, Roos E. Effect of exercise therapy compared with arthroscopic surgery on knee muscle strength and functional performance in middle-aged patients with degenerative meniscus tears: A 3-mo follow-up of a randomized controlled trial. American Journal of Physical Medicine & Rehabilitation. 2015;94(6):460-473.
http://ovidsp.ovid.com/ovidweb.cgi?T=JS&NEWS=n&CSC=Y&PAGE=fulltext&D=ovft&AN=00002060-201506000-00006. doi: 10.1097/PHM.0000000000000209.
26. Kise NJ, Risberg MA, Stensrud S, Ranstam J, Engebretsen L, Roos EM. Exercise therapy versus arthroscopic partial meniscectomy for degenerative meniscal tear in middle aged patients: Randomised controlled trial with two year follow-up. BMJ. 2016;354. http://dx.doi.org/10.1136/bmj.i3740. doi: 10.1136/bmj.i3740.
27. Beaufils P, Pujol N. Management of traumatic meniscal tear and degenerative meniscal lesions. save the meniscus. Orthopaedics & Traumatology: Surgery & Research. 2017;103(8):S244.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1877056817302311. doi: 10.1016/j.otsr.2017.08.003.
26 28. Swart NM, van Oudenaarde K, Reijnierse M, et al. Effectiveness of exercise therapy for meniscal lesions in adults: A systematic review and meta-analysis. Journal of Science and Medicine in Sport. 2016;19(12):990-998. https://www.clinicalkey.es/playcontent/1-s2.0-S1440244016300305. doi: 10.1016/j.jsams.2016.04.003.
29. Abram SGF, Judge A, Beard DJ, Price AJ. Adverse outcomes after arthroscopic partial meniscectomy: A study of 700 000 procedures in the national hospital episode statistics database for england. The Lancet. 2018;392(10160):2194-2202.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0140673618317719. doi: 10.1016/S0140-6736(18)31771-9.
30. Emelie Heintz, Frida Mowafi, Pernilla Östlund. Artroskopisk kirurgi saknar effekt vid artros i knä och leder till höga kostnader. . 2014;2018(Dec 17,).
31. Siemieniuk RAC, Harris IA, Agoritsas T, et al. Arthroscopic surgery for degenerative knee arthritis and meniscal tears: A clinical practice guideline. BMJ. 2017;357(5):1982.
http://dx.doi.org/10.1136/bmj.j1982. doi: 10.1136/bmj.j1982.
32. Shakespeare DT, Rigby HS. The bucket-handle tear of the meniscus. A clinical and arthrographic study. . 1983.
33. Von Rosen P, Kottorp A, Fridén C, Frohm A, Heijne A. Young, talented and injured: Injury perceptions, experiences and consequences in adolescent elite athletes. European Journal of Sport Science.
2018;18(5):731-740. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/17461391.2018.1440009. doi: 10.1080/17461391.2018.1440009.
34. Rebar AL, Stanton R, Geard D, Short C, Duncan MJ, Vandelanotte C. A meta-meta-analysis of the effect of physical activity on depression and anxiety in non-clinical adult populations. Health Psychology
27 Review. 2015;9(3):366-378. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/17437199.2015.1022901. doi: 10.1080/17437199.2015.1022901.
28
Bilagor
Bilaga 1 Bedömning av inkluderade artiklar enligt PEDro-skalan
Ra n d o m a ll o ca ti o n Co n ce aled a ll o ca ti o n Gro u p s c o m p ara b le at b ase li n e Bli n d in g o f all p arti cip an ts Bli n d in g o f all th era p ist Bli n d in g o f all ass ess o rs Ad eq u ate o u tco m e ass ess m en t Co n d it io n a s all o ca ted o r in ten ti o n -to -trea t an aly sis c o n d u cted Be twe en -g ro u p co m p ariso n s P o in t estim ates a n d v ariab il it y To talt El Ghazaly et al. 2015 N N Y N N N N Y N Y 3/10 Gauffin et al. 2017 Y Y Y N N N Y Y Y Y 7/10 Herrlin et al. 2013 Y Y N N N N Y Y Y Y 6/10 Kise et al. 2016 Y Y Y N N Y Y Y Y Y 8/10 Stensrud et al. 2015 Y Y Y N N Y Y Y Y Y 8/10 Yim et al. 2013 Y Y Y N N Y Y N Y Y 7/10 Østerås 2013 Y Y Y N N N Y N Y Y 6/10 Østerås, Østerås et al. 2012 Y N Y N N N Y N Y Y 5/10
