Sida 1 av 41
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Rasmus Österberg OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 9816
Markus Göransson Beteckning Kurskod
SA 1OP415
TAKTISK FRAMGÅNG ELLER NEDERLAG
En teoriprövande fallstudie av israeliska framgångar mot egyptiska styrkor under sex-dagars kri-get 1967.
ABSTRACT:
In 1967 Israel clashed in a short but intense war with its middle eastern neighbours, later labelled as the six-day war. At the time Israel was poorly equipped and outnumbered in all areas compared to its opponents. Egypt was, on paper, the strongest contender against Israel being backed up with resources by the Soviet Union. Despite this Israel did not only come out on top but did so remark-ably quick and with an efficiency that had not been seen since the German Blitzkrieg during world war II.
To this day there has been plenty of attempts to explain tactical success or defeat and what under-lying factors that contribute to one side emerging victorious in tactical battles. Often these attempts single out one or a few deciding variables. The purpose of this study is to test Thunholm & Henåkers relatively new approach to explaining tactical success as an ideal sequence of factors and methods. Through a case study of the events of the six-day war this study will attempt to either reinforce or falsify the ideal sequence as a tool for understanding and explaining tactical success or defeat. The result of this study reveals a continued need to test Thunholm & Henåkers theoretical frame-work in cases with a very high level of detail and possibly in a quantitative approach as well due to the nature of tactical events and effects being a matter of probability.
Language: Swedish Nyckelord:
Sida 3 av 41
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 3 1. INLEDNING ... 4 1.1PROBLEMFORMULERING... 4 1.2FORSKNINGSÖVERSIKT ... 41.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 8
1.4AVGRÄNSNINGAR ... 9
1.5DISPOSITION ... 9
2. TEORETISK DISKUSSION ... 10
2.1IDEAL MODEL SEQUENCE ... 11
3. METOD ... 16
3.1FORSKNINGSDESIGN ... 16
3.2OPERATIONALISERING ... 17
3.3VAL AV FALL ... 20
3.4KÄLLKRITIK OCH MATERIAL ... 20
4. ANALYS ... 22
4.15-6 JUNI 1967 ... 22
5. AVSLUTNING ... 38
5.1RESULTATDISKUSSION ... 38
5.2UNDERSÖKNINGENS RELEVANS FÖR OFFICERSPROFESSIONEN ... 39
5.2VIDARE FORSKNING ... 39
Sida 4 av 41
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Förväntningarna som finns på att det någonstans ligger ett recept för taktisk framgång är en farlig och felplacerad inställning som har förmågan att snedställa inriktningen för det teore-tiska arbetet bakom morgondagens slagfält. Behovet av att takteore-tiska framgångar tillskrivs en-staka faktorer eller paradigmskiften riskerar att ha motsatt effekt och vrida tillbaka den tak-tiska förmågan och dess utveckling.1
Det är ett helhetsgrepp som behövs för ens försöka börja förklara något så komplext som taktiskt seger/förlust, ett verktyg som har både bredd och djup för att komma åt kärnan utan att hamna på villovägar under resans gång.
Ansatserna att förklara vad som sker på slagfält och varför är många men gemensamt för de flesta slutsatser är att befintliga förklaringsmodeller är antingen för smala alternativt för breda och ytliga sitt fokus, därmed faller förklaringskraften kort många gånger.2 Hur kan vi med gott samvete utbilda framtida taktiker till att nå framgång om det inte med någorlunda säkerhet går att säga vilka underliggande faktorer som faktiskt är bidragande till seger?
1.2 Forskningsöversikt
Följande forskningsöversikt kommer att innehålla relevant forskning angående både taktik i stort men även vad enskilda författare har bidragit med inom specifika begrepp som kommer stå i centrum för denna undersöknings teoretiska ramverk. Forskningsöversikten kommer att avslutas med en sammanfattning kring materialet som presenterats och hur detta skapar en större gemensam bild av synen på taktik och dess ingående faktorer.
I syfte att besvara frågan vad som genererar antingen seger eller förlust på slagfältet har Ran-dall Collins presenterat en dynamisk teori-modell med kausala samband. Strävan att besvara denna fråga handlar för Collins del om att utreda vad som utgör den militära förmågan hos en 1 Stephen D. Biddle, Military Power: Explaining Victory and Defeat in Modern Battle
(Princeton, NJ: Princeton Univ. Press, 2004), ix. 2 Ibid., 2.
Sida 5 av 41 aktör.3 Collins utgår från tre tidigare teoretiska grundpelare om militär seger, material resour-ces, manuever och superior élan och menar att dessa historiskt presenterats som ömsesidigt uteslutande.4 Utifrån dessa tre begrepp bygger Collins ett dynamiskt flödesschema där ett an-tal faktorer kopplas ihop med olika starka kausala samband och beroende på stridande parters relativa övertag genereras då en förklaring till seger eller nederlag i enskilda slag.5
Ett av de centrala ställningstaganden som Collins gör med sin modell är att betona vikten av organizational breakdown eller organisatorisk kollaps som fenomen. Han menar på att båda parter i ett slag konstant utsätts för en långsam och nedbrytande organisatorisk kollaps på grund av friktioner och striden i sig. Avgörandet kommer i att relativt din motståndare be-hålla sin organisatoriska sammanhållning och dess uthållighet.6
Collins artikel fortsätter att utveckla den inledande teoretiska modellen genom att lägga till återkoppling av faktorer för att belysa hur till exempel organisatorisk kollaps kan påverka stridande parters moraliska tillstånd och att förluster kommer ha konsekvenser för den fort-satta förmågan till att utnyttja sina materiella resurser. 7
I sitt avslutande resonemang nämner Collins att i jakten på att förklara militär fram-gång/nederlag så är det lönlöst att måla upp enstaka faktorer som allsmäktiga och avgörande då han menar på att det historiskt aldrig har funnits några tendenser till en sådan kritisk bä-rande förklaring. Istället är vägen framåt till en vetenskaplig syn på framgång/nederlag att fortsätta bygga på bredden och använda teoretiska modeller i samverkan med varandra, där det fungerar.8
Lars Henåker har i sin artikel, Exploring Military Victory in Battle: A Qualitative Study on Contemporary Tactics, ambitionen att bidra ytterligare till en mer renodlad förståelse för tak-tisk framgång då han menar på att en stor del av den befintliga forskningen inom
3 Randall Collins, “A Dynamic Theory of Battle Victory and Defeat,” Cliodynamics: The Journal of Quantitative History and Cultural Evolution 1, no. 1 (November 6, 2010): 3, https://doi.org/10.21237/C7CLIO11195. 4 Ibid., 4. 5 Ibid., 6. 6 Ibid., 9. 7 Ibid., 11. 8 Ibid., 23–24.
Sida 6 av 41 krigsvetenskapen fokuserar på högre strategiska nivåer och hur kringliggande samhällsfeno-men påverkas av krig.9
Henåker utgår från tidigare erkända teoretikers arbeten när han utformar sitt analysverk-tyg som består av åtta olika avgörande taktiska faktorer. Dessa är utvunna ur tidigare teorier om taktisk framgång men med ett perspektiv på beslutsfattande.10 De faktorerna som under-söks är gruppering (deployement), spaning (reconnaissance), manövrering (manuever), gen-omrott (breakthrough), tempo (tempo), överraskning (surprise), utnyttjande av överraskning och genombrott (exploitation) och organisatorisk kollaps (organizational breakdown).11
Henåkers analys genomförs med krigsspel som verktyg för att observera sina åtta fak-torer och dess inverkan på taktisk framgång. I syfte att skapa ett tolkningsbart resultat definie-ras också seger/förlust i en graderad skala, något som han beskriver som utmanande då kon-ceptet seger/förlust ofta ses som en social konstruktion.12
Henåkers analys av resultaten från krigsspelen visade att av de 15 tillfällen som definie-rats som vinster så innehöll 14 av dessa en relativt hög närvaro av de undersökta faktorerna. Den enskilda faktorn som konstaterades mest närvarande i utfall med tydliga vinster var
orga-nizational breakdown,vilket observerades i sex av sju fall.13
Stephen Biddle inleder sin, Military Power: Explaining Victory and Defeat in Modern Battle, bok med påståendet om att det finns en utbredd övertro på RMA – Revolution in military af-fairs som det nya riktvärdet för krigföring. Biddle hävdar att framgång på slagfältet inte upp-levt någon större reformation sedan slutet på första världskriget.14 I sitt inledande kapitel ar-gumenterar Biddle för ett nytt perspektiv på hur framgång och nederlag skall förstås i en mo-dern era. Det som Biddle håller centralt i sin analys är force employment – the momo-dern system vilket är ett integrerat koncept av bland annat skydd, spridning ,mindre självständiga enheters manövrering och kombinerade vapen på taktisk nivå.15
9 Lars Henåker, “Exploring Military Victory in Battle: A Qualitative Study on Contemporary Tactics,” Defence Studies 20, no. 2 (April 2, 2020): 163,
https://doi.org/10.1080/14702436.2020.1750300. 10 Ibid., 164.
11 Ibid., 164–65. 12 Ibid., 170. 13 Ibid., 178–79.
14 Biddle, Military Power, ix. 15 Ibid., 2-3.
Sida 7 av 41 Biddle argumenterar även för att detta moderna system är avgörande när vi skall förstå vilken effekt numerära övertag faktiskt har på slagfältet, detta baseras på antagandet att utan de åtgärder som det moderna systemet innebär i form av skydd så kommer ens numerära övertag inte hinna yttra sig.16 Det finns stora risker med att dra slutsatser på rent materialist-iska faktorer enligt Biddle som lyfter fram exemplet med en välutrustad men bristfälligt han-terad Irakisk armé under Gulfkriget 1991.17
Utkämpandet av krig är en mänsklig aktivitet med mänskliga beslut, såväl rationella, irration-ella, medvetna och omedvetna. Den som tar rätt beslut om när och hur ens verkan skall tilläm-pas kommer att åtnjuta framgångar. Det är av denna anledning som det taktiska beslutsfattan-det spelar både en fysisk och mental nyckelroll i krigföringen.18 Så beskriver Jim Storr sin an-sats till krigföring och taktik i boken The human face of war.
Storr fortsätter sin inledande diskussion med att resonera kring stridens komplexitet och dess kreativa inslag. Striden är ett samspel mellan mänskligt styrda organisationer och i för-längningen en kamp mellan dessa institutioner.19 Vidare på ämnet mänskliga faktorer så be-skriver Storr att det är i just denna sfär av striden som vi förmodligen hittar störst förklarings-kraft och att metoder så som chock och överraskning förblir avgörande när vi försöker lägga grunden för stridens teoretiska ramverk.20
I sin bok tillägnar Storr ett eget kapitel åt chock och överraskning där han återkopplar till vikten av det mänskliga fenomen som striden är med viljornas kamp som nöter ner sam-manhållningen av motståndarens organisation. Storr efterlyser ett systematiskt perspektiv på hur stridande parter kan påverka sin motståndares vilja och fortsatta stridsförmåga. Det är här Storr lyfter fram shock, surprise and suppression som en potentiell grundpelare i förklaringen av taktisk framgång.21
Teorin om manöverkrigföring, enligt Robert Leonhard i hans bok, The art of maneuver, bott-nar en form av motpol till utnötningskrig. Målsättningen med manöverkrigföring är att med andra medel än materiel skada och verkan besegra din motståndare, för att lyckas med detta behöver din motståndare utmanövreras innan striden ens påbörjats. Leonhard beskriver sedan 16 Biddle, Military Power., 3.
17 Ibid., 3.
18 Jim Storr, The Human Face of War, Birmingham War Studies Series (London ; New York: Continuum, 2009), 36.
19 Ibid., 56. 20 Ibid., 56–57. 21 Ibid., 83.
Sida 8 av 41 en fallande skala av verktyg där metoder för att fysiskt och geografiskt förskjuta din motstån-dare från avgörande tillfällen i striden. Ytterligare exempel är att störa sin motstånmotstån-dare genom att anfalla med sina egna styrkor mot motståndarens svaga punkter.22
Leonhard lägger stor vikt vid just motståndarens svaga punkt och att detta bör likställas med center of gravity eller tyngdpunkt. Tyngdpunkten tillika motståndarens svagaste punkt är det som definierar teorin om manöverkrigföring. I syfte att påverka sin motståndarens moral behöver all manövrering och rörelse vara riktad mot denna tyngdpunkt.23
1.2 Sammanfattning forskningsöversikt
Samtliga författare i forskningsöversikten har en grundsyn på taktik och dess framgångsfak-torer utan att presentera ett tydligt allomfattande ramverk för att förklara taktiskt seger/förlust. Både Collins och Biddle är överens om att den teknologiska utvecklingen inte kommer att bi-dra med någon väg framåt utan att taktisk framgång är en kombination av många kausala samband som är svåra att förutspå. Gemensamt för Biddle, Storr och Leonhard är att dessa författare presenterar enskilda teorier eller faktorer som anses vara grundläggande för det tak-tiska avgörandet medan Collins och Henåker har en ambition att presentera ett än mer inklu-derande ramverk än vad som finns idag, som grund för framtida studier. Den undersökning som Henåker genomför med hjälp av krigsspel har snarlika teoretiska ramar sett till vad denna undersökning kommer nyttja sig av, dock med ett övervägande fokus på resultatet och meto-den.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med denna studie är att undersöka om det går att förklara taktiskt framgång/nederlag med en specifik teori eller i detta fall ett teoretiskt ramverk som tar höjd för faktorer sett till ett så gott som fullständigt händelseförlopp under ett slag mellan stridande parter som på för-hand har olika förutsättningar gällande resurser och kapacitet. Detta kommer genomföras som en teoriprövande fallstudie. Undersökningens ambition är att fylla en den forskningslucka
22 Robert Leonhard, The Art of Maneuver Maneuver Warfare Theory and Airland Battle, 1994, 19–20,
http://www.vlebooks.com/vleweb/product/open-reader?id=none&isbn=9780307513274. 23 Ibid., 80.
Sida 9 av 41 som existerar i relation till det oprövade teoretiska ramverket som presenteras under kapitel 2. Frågeställningen för undersökningen blir därför följande:
I vilken utsträckning kan Thunholm & Henåkers ”Ideal Model Sequence” förklara framgång eller nederlag på taktisk nivå under sex-dagars kriget mellan Israel och Egypten?
1.4 Avgränsningar
Undersökningen kommer begränsas i tid till 5–10 juni 1967 då sex-dagars-kriget utspelade sig. I en rumslig aspekt så kommer avgränsningar att göras till att enbart undersöka marka-renan och slag som utkämpats med markförband. Eventuella faktorer från luft/sjöamarka-renan kom-mer således inte tas med i analysen med motiveringen att det teoretiska ramverk som komkom-mer användas uttryckligen positionerar sig till användning för reguljär markstrid.24
Analysen kommer i huvudsak att avgränsas till den israeliska sidans agerande i syfte att underlätta tolkningen av det valda teoretiska ramverket som lämpar sig för den mindre av två aktörer. Dock kommer inslag från båda stridande aktörer att diskuteras då ramverket också belyser motståndarens agerande som bidragande faktor i det taktiska utfallet.25
1.5 Disposition
Inledningsvis har forskningsöversikten avhandlat befintliga teorier och inlägg inom taktisk framgång och nederlag vilket lett fram till undersökningens syfte och frågeställning. I nästa kapitel kommer det teoretiska ramverk som ligger till grund för undersökningen att presente-ras och beskrivas i detalj. Därefter kommer metodkapitlet att beskriva forskningsdesign och hur det teoretiska ramverket operationaliseras för att i ett senare skede kunna användas som analysverktyg. Avslutningsvis kommer resultatet av analysen sammanställas och diskuteras med ett perspektiv på vidare forsknings och yrkesrelevans.
24 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics,” Comparative Strategy 39, no. 5 (September 2, 2020): 491,
https://doi.org/10.1080/01495933.2020.1803713. 25 Ibid.
Sida 10 av 41
2. Teoretisk diskussion
Denna undersökning kommer avhandla en teoretisk modell sprungen ur en sammanställning av flertalet erkända teoretikers arbeten. Modellen i fråga är framtagen av Thunholm & Henåker i deras arbete; A tentative model on effective army combat tactics. Syftet med deras arbete är att konstruera en preliminär modell för ett effektivt taktiskt förhållningssätt.26 Thun-holm & Henåker presenterar sitt arbete med en övergripande ambition om att bättre förstå hur en mindre men modernt utrustad aktör inom markarenan, utan tillgång till överflöd av materi-ella resurser, kan nå framgång på taktisk nivå mot en resursöverlägsen motståndare.27
Thunholm & Henåker gör ett centralt ställningstagande i att deras teoretiska modell un-dersöker variabler och dess sannolika samband snarare än strikt kausala samband. Resultatet blir en modell som arméförband kan använda på taktisk nivå vilket då hypotetiskt ökar chan-serna till framgång. I sin ansats påpekar Thunholm & Henåker även att om ens motståndare
inte följer modellens steg så ökar chanserna till framgång ytterligare.28 Under nästa kapitel
kommen modellen att redogöras för i detalj, steg för steg. Det är vissa diskrepanser i mo-dellens rubriker mot vad Thunholm & Henåker faktiskt beskriver i sin teoretiska genomgång vilket har inneburit en mindre grad av egna tolkningar kopplat till vilka faktorer som är rele-vanta till dem olika stegen. Ett exempel på detta är att det teoretiska underlaget som Thun-holm & Henåker presenterar har en rubrik där manövrering diskuteras generellt29 medan den ideala sekvensen presenterar manöverkrigföring i ett steg och sedan snabb manövrering i ett senare skede.
26 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 490.
27 Ibid., 490–91. 28 Ibid., 491. 29 Ibid., 496.
Sida 11 av 41
2.1 Ideal Model Sequence
Thunholm & Henåkers ideala sekvens för att uppnå organisatorisk kollaps hos motståndaren
och därmed taktisk seger.30
Modern System Deployment of the force and use of maneuever warfare
”[…]to conduct deep maneuver and surprise attacks, and to prevent enemy breakthrough of
own defensive lines.”31
Det första steget i den teoretiska modellen innefattar två delar, Modern System Deployment inspirerat av Biddle och Maneuever Warfare inspirerat Leonhard. Det finns även inslag från Storr och hans mer kvantitativa slutsatser.32
Thunholm & Henåker sammanfattar de olika författarnas slutsatser inom respektive fak-tor och fogar samman till en egen formulering. Deras egen slutsats landar i att utplacering av egna enheter (force deployment) bör fokuseras så att förutsättningar finns för att möta mot-ståndaren på flera plan samtidigt och då med kombinerade vapen. Detta görs i syfte att också
30 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 492.
31 Ibid., 491. 32 Ibid., 495–96.
Sida 12 av 41 kunna upptäcka och undvika frontala sammandrabbningar med motståndarens anfallande ele-ment. Egna enheters skydd uppstår i form av dold förflyttning, spridning och skyl.33
Begreppet manöverkrigföring diskuteras både under denna punkt men även i senare steg av sekvensen. Det inledande resonemanget kring manöverkrigföring beskriver metoden som ett medel för att störa och förvirra motståndaren genom förflyttning som har en överraskande effekt.34
Aggressive ground reconnaissance and counter-reconnaisance
”[…]aggressive ground reconnaissance to find gaps for own maneuver, and to avoid
surpris-ing enemy breakthrough, and to blind the enemy.”35
I detta skede av sekvensen finns det fortfarande en stark anknytning till force deployment i det avseendet att hur du planerar för ett tidigt skede av striden kommer vara avgörande för möj-ligheten att ta initiativet. Thunholm & Henåker exemplifierar med underrättelseinhämtning och spaning som ett separat skede i sekvensen men samtidigt som en del av force
deployment.36 Syftet med en aggressiv spaningsinsats i ett tidigt skede är dels att undvika att
själv utsättas för överraskning från sin motståndare dels att kunna verka som kontraspaning genom att avleda motståndarens underrättelseinhämtning.37 Det finns ytterligare ett lager gäl-lande spaning som Thunholm & Henåker har uttytt från sitt teoretiska underlag vilket är att när aggressiv spaning nyttjas så skapas förutsättningar att i ett senare skede kunna utnyttja motståndarens luckor med överraskande anfall på djupet. 38
33 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 496. 34 Ibid. 35 Ibid., 491. 36 Ibid., 496. 37 Ibid., 497. 38 Ibid.
Sida 13 av 41 Maneuever and out-pacing the opponent
”[…]maneuver and the understanding of own and enemy systems capabilities, strengths, and weaknesses in interaction. Out-pacing is the ability to implement action faster than the
en-emy.”39
I modellens underlag råder det vissa meningsskiljaktigheter om hur tempo i striden skall upp-nås. Delvis förespråkas en hög grad av självständighet från underställda på alla nivåer som ar-betar enligt mission command (uppdragstaktik), vilket i praktiken innebär att samtliga under-ställda utgår från en högre chefs syfte och målbild. Samtidigt finns det underlag till den teore-tiska modellen som antyder att ett taktiskt läge där anfall skall ske mot förberedda försvars-ställningar kräver en högre grad av planering och samordning med gemensamma kraftsam-lingspunkter.40 Thunholm & Henåker resonerar genomgående i sitt underlag med en tyngd-punkt på att förmågan till snabba beslut är att föredra över rätt beslut, detta bör leda till att din motståndare tvingas till desperata och irrelevanta åtgärder.41
Breakthrough by deep and fast maneuever in enemy gaps
”[…]breakthrough to find gaps and use opportunity to deep maneuver and also adjust the
plan flexibly to maximize the use of opportunity.”42
Förmågan till genombrott diskuteras löpande genom den teoretiska modellen och uppbyggna-den till uppbyggna-den möjligheten skapas kontinuerligt men kapitaliseras på som det fjärde steget i se-kvensen.43 En del av förutsättningen för genombrott skapas utifrån spaningsförmågan och att den är utrustad på ett sådant sätt att den har möjlighet att på eget initiativ och med egna resur-ser ta tillvara på luckor som uppstår hos motståndaren. Därav förespråkas att spaningsenheter är organiserade med till exempel stridsvagnar. 44
39 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 491. 40 Ibid., 497–98. 41 Ibid., 498. 42 Ibid., 491. 43 Ibid. 44 Ibid., 497.
Sida 14 av 41 High tempo and surprise attacks
”[…]high tempo and surprise through deep attacks on enemy units not prepared to fight,
preferably from unexpected directions, low alert units, and key units[…]”45
Det går att uttyda en relativt tydlig konsensus i underlaget kring vad som krävs för att uppnå en överraskande effekt på sin motståndare. I stora drag beskrivs överraskning som ett resultat av att handla på ett, i motståndarens ögon, oväntat sätt gällande tid, rum och förmåga.46 Mer specifika definitioner av överraskning beskrivs med exempel som anfall från en för motstån-daren oväntad riktning eller anfall från dold framryckning som då blir oväntad i tid.47
Exploit successful surprise attacks to create shock
“[…]the creation of shock but also to avoid own premature culmination and continue
fighting escaping enemy units.”48
Syftet med att uppnå ett chocktillstånd hos sin motståndare är dels att reducera den försva-rande styrkans effektivitet och därmed minimera egna förluster, dels att störa motståndaren till den grad att dess styrkor upplever en minskad försvarsvilja och sammanhållning. Det är detta som i sin tur möjliggör förmågan till att följa upp framgångar i det initiala anfallet för att undvika en tidig kulmination. 49
Modellens underlag fastställer ett par faktorer som särskilt avgörande för att uppnå en chock-effekt hos motståndaren, antingen enskilt eller i kombination. Det som presenteras är överraskning, intensiv och snabb eldgivning, oväntade angrepp och nyttjandet av pansarfor-don. I mer generella termer så presenteras också vilseledning och förvirring som ingredienser för att uppnå chock.50
45 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 491. 46 Ibid., 500. 47 Ibid., 499. 48 Ibid., 491. 49 Ibid., 500. 50 Ibid.
Sida 15 av 41 Enemy organizational breakdown
“Finally, the surprise and the shock scatter, divide, suppress, and paralyze all resistance in
an enemy organizational breakdown.”51
I det sista steget av det teoretiska ramverket presenteras vägen till organisatorisk kollaps hos motståndaren. Under stridens förlopp nöts både den anfallande och den försvarande sidan ner av friktioner vilket sakta men säkert leder till den organisatoriska kollapsen, i slutändan landar avgörandet i vilken organisation som håller ut längst. Det är genom överraskning och chock som motståndaren lider mer direkta påfrestningar i sin organisatoriska sammanhållning och detta sker antingen på lokal nivå hos enskilda soldater och grupper eller större enheter. Ge-nom att som anfallande part då lyckas binda motståndarens närliggande enheter för att avvärja eventuella motattacker och samtidigt exploatera det ursprungliga genombrottet så uppstår goda chanser att orsaka stora förluster, kapitulation eller flykt vilket beskrivs som den organi-satoriska kollapsen. Ytterligare en framgångsfaktor för att bereda en långsiktig positiv ut-veckling är att lyckade genombrott kontinuerligt följs upp med nya anfall, något som ställer krav på nyttjandet av reserver. 52
Fenomenet organisatorisk kollaps är också vad modellen beskriver som synonymt med den taktiska framgången eller segern. Thunholm & Henåker menar då att genom upprepade taktiska framgångar enligt denna modell är vad som potentiellt tillåter en mindre aktör att be-segra en större aktör. 53
51 Peter Thunholm and Lars Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tac-tics., 491.
52 Ibid., 500–501. 53 Ibid., 501.
Sida 16 av 41
3. Metod
3.1 Forskningsdesign
Undersökningen syftar till att utreda om Thunholm & Henåkers Ideal Model Sequence kan förklara utfallet på taktisk nivå i ett fall där en relativt modern små-stat har ställts mot en mot-ståndare med relativt hög resurskapacitet. Det valda teoretiska ramverket är en oprövad hypo-tes som då genom en teoriprövande fallstudie antingen kan försvagas eller stärkas.54
Då syftet med undersökningen är att avgöra vilken förklaringskraft Thunholm & Henåkers teoretiska ramverk har på ett empiriskt fall kommer en teoriprövande fallstudie att användas som forskningsdesign. Det är alltså inte det valda fallet som står i centrum utan istället teorin i fråga och huruvida den kan generaliseras på andra fall. 55
I detta fall är det taktisk framgång och nederlag som står i centrum vilket är ett koncept som inte lämpar sig för statistisk undersökning vid första anblick utan i detta fall är det kon-ceptuella faktorer som skall undersökas och mätas. För att undersökningen skall behålla sin validitet i undersökningen av dessa koncept lämpar sig därför en teoriprövande fallstudie som design. 56
Det uppstår en viss problematik kring det teoretiska ramverket som ligger till grund för denna undersökning då den ideala sekvensen ursprungligen är konstruerad för att genomföras stegvis enligt sin uppställda ordning. Detta ställer höga krav på detaljnivån i det empiriska un-derlaget för att kunna utröna exakt vilka händelseförlopp som utspelade sig på ett ofta frag-menterat slagfält.
Det valda teoretiska ramverkets ingående delar som diskuteras och definieras under föregå-ende kapitel kommer operationaliseras i det nästkommande kapitlet vilket innebär att det skapas ett verktyg i syfte att ge analysdelen av undersökningen en konkret mätbarhet. Det är sedan dessa operationella indikatorer som kommer att ligga till grund för undersökningen av det empiriska materialet.
54 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Towns, Ann E. & Wängnerud, Lena, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, Femte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s. 41
55 Peter Esaiasson et al., Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad, 2017, 89.
56 Alexander L. George and Andrew Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, BCSIA Studies in International Security (Cambridge, Mass: MIT Press, 2005), 19.
Sida 17 av 41
3.3 Operationalisering
I detta kapitel kommer begrepp och definitioner från teorikapitlet att operationaliseras i syfte att kunna mäta det valda teoretiska ramverket som fenomen. Ur dessa definitioner kommer indikatorer tas fram och placeras i en matris som sedan redovisas i samband med analysen. Detta är nödvändigt då det finns en hypotes eller i detta fall ett teoretiskt ramverk som skall prövas. 57
Inledningsvis kommer relevanta teoretiska definitioner att presenteras som operationella indikatorer i fritext för att sedan placeras i en matris med syftet att åskådliggöra ett analysre-sultat. Matrisen kommer skrivas om till ett numeriskt system i syfte skapa en tydligare struk-tur. Indikatorerna kommer att formuleras som frågor som senare skall besvaras av det empi-riska materialet.
- Definition: Modern System Deployment of the force
- Indikator: Skedde förflyttning av egna enheter dolt, i skyl med hög grad av sprid-ning?
- Indikator: Skedde utgångsgruppering av enheter med kombinerade vapen som prin-cip?
- Definition: Manuever warfare
- Indikator: Skedde förflyttning som överraskade eller förvirrade motståndaren?
- Definition: Aggressive ground reconnaissance
- Indikator: Användes markspaningsresurser i ett tidigt skede för att lokalisera luckor hos motståndaren?
- Definition: Counter-reconnaissance
Sida 18 av 41 - Indikator: Användes markspaningsresurser för att avleda motståndarens
underrättel-seinhämtning?
- Definition: Out-pacing the opponent
- Indikator: Förespråkades självständiga och snabba beslut från underställda? - Indikator: Tvingades motståndaren till irrelevanta beslut?
- Definition: Breakthrough by deep and fast maneuever in enemy gaps
- Indikator: Användes spaningsresurser för att uppnå genombrott på djupet hos mot-ståndaren?
- Definition: Surprise attacks
- Indikator: Genomfördes anfall från en för motståndaren oväntad riktning? - Indikator: Genomfördes anfall ur en dold framryckning?
- Definition: Exploit successful surprise attacks to create shock - Indikator: Försattes motståndaren i någon form av chocktillstånd?
- Definition: Enemy organizational breakdown
- Indikator: Exploaterades genombrott samtidigt som motståndarens flanker bands upp i strid?
- Indikator: Uppstod tecken på minskad stridsvilja hos motståndaren?
- Indikator: Uppstod någon form av kapitulation eller flykt hos motståndaren?
Indikatorerna ovan är det som kommer ligga till grund för analysverktyget. Analysen kommer utföras genom kvalitativ textanalys av empiriskt material som avhandlar det valda fallet. Ne-dan följer en översiktlig matris som kommer presenteras genom analysen.
Sida 19 av 41
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Modern System De-ployment of the force
Skedde förflyttning av egna enheter dolt,
i skyl med hög grad av spridning? Skedde utgångsgruppering av enheter
med kombinerade vapen som princip? Manuever warfare Skedde förflyttning som överraskade
eller förvirrade motståndaren? Aggressive ground
reconnaissance
Användes markspaningsresurser i ett tidigt skede för
att lokalisera luckor hos motståndaren?
Counter-reconnais-sance
Användes markspaningsresurser för att avleda
motståndarens underrättelseinhämtning?
Out-pacing the op-ponent
Förespråkades självständiga och snabba
beslut från underställda?
Tvingades motståndaren
till irrelevanta beslut? Breakthrough by
deep and fast maneuever in
en-emy gaps
Användes spaningsresurser för att uppnå
genombrott på djupet hos motståndaren?
Surprise attacks
Genomfördes anfall från en för
motståndaren oväntad riktning? Genomfördes anfall ur en dold framryckning? Exploit successful
surprise attacks to create
shock
Försattes motståndaren i någon form av
chocktillstånd?
Enemy organiza-tional breakdown
Exploaterades genombrott samtidigt som
motståndarens flanker bands upp i strid? Uppstod tecken på minskad stridsvilja hos
motståndaren?
Uppstod någon form av kapitulation eller
Sida 20 av 41
3.3 Val av fall
Fallet som kommer utgöra det empiriska underlaget för denna studie är sex-dagars-kriget som utspelade sig den 5–10 juni 1967 mellan Israel och en arabisk koalition bestående av Egypten, Syrien, Jordanien och till viss del Irak.58 Konflikten var på förhand en ojämn tillställning där Israel var underlägsna i resurser och manskap relativt sin motpart. 59
Sett till det teoretiska ramverk som är föremål för undersökning i denna studie så motiv-eras valet av fall främst på Thunholm & Henåkers beskrivning kring förhoppningen att komma närmare ett svar om huruvida en mindre men relativt modern stat kan nå framgång mot en aktör med relativt större resurskapaciteter.60 Vid tillfället för utbrottet av sex-dagars-kriget var Israel geografiskt omringad av sin arabiska motpart och utmanare. Det har beskri-vits på pappret som ett klassiskt David mot Goliath-scenario. Israel var numerärt underlägset med ett styrkeförhållande på 1:18 och sett till vapenmateriel var underläget 1:2. 61
3.4 Källkritik, material och forskningsetiska överväganden
I syfte att undersökningen skall kunna säga något om den valda frågeställningen är det avgö-rande att trovärdigheten i det empiriska material som använts ställs till svar mot grundläg-gande källkritiska frågor. I den här undersökningen kommer materialet att diskuteras utifrån fyra källkritiska regler, ”ÄdelOST”. Detta står för äkthet, oberoende, samtidighet och tendens. 62
Äkthet: Finns det anledning att tro att materialet på något sätt är förfalskat eller planterat? Finns det andra oberoende källor som kan bekräfta dem påståenden som materialet gör? Det bör även säkerställas att materialet är från den tidsepok det utger sig för att vara.63
Oberoende: Även här bör flera oberoende källor användas för att öka trovärdigheten i det som materialet framför. Avståndet mellan den som producerat materialet och de händelser som materialet beskriver bör granskas. Författarens oberoende i förhållande till det som 58 Walter Laqueur, The Road to War, 1967: The Origins of the Arab-Israel Conflict (London: Weidenfeld & Nicolson, 1968), 65–66.
59 Ibid., 68–69.
60 Thunholm and Henåker, “A Tentative Model on Effective Army Combat Tactics,” 491. 61 W. Byford-Jones, The Lightning War (London: Hale, 1967), 46–47.
62 Esaiasson et al., Metodpraktikan, 287. 63 Ibid., 291–92.
Sida 21 av 41 berättas är även något som bör bedömas och graderas. Under denna punkt skall fokus ligga på det omedvetna förhållandet mellan författare och material och hur pass oberoende det är. 64 Samtidighet: Detta kriterium avhandlar tiden som förflutit från att en händelse utspelat sig till dess att det faktiskt omarbetas till ett läsbart material. Risken med ett långt glapp mellan händelse och material är att det uppstår diskrepanser och skavanker på grund av efterhands-konstruktioner.65
Tendens: Till skillnad från oberoendekriteriet så bör tendenskriteriet snarare undersöka med-vetet förvanskade inslag och om det finns anledning eller motiv till att vinkla händelsers för-lopp.66
Nedan följer en redogörelse för det material som använts i undersökningen och hur dessa för-håller sig till kriterierna för källkritik.
Pollacks Arabs at war: Military Effectiveness är en omfattande redogörelse av arablän-dernas militära prestationer sett över längre tid. Boken är sakkunniggranskad och utgiven av University of Nebraska vilket inte ger någon anledning att misstro äktheten i materialet. Det som eventuellt kan vara i strid med källkritiska kriterier är Pollacks tidigare position som ana-lytiker på CIA och hans naturliga kopplingar till den amerikanska staten som historiskt har haft positiv inställning till Israel. Det har dock inte dykt upp några tydliga tendenser till att vinkla händelser som beskrivs i boken. Pollack redogör striden förlopp främst utifrån de ara-biska styrkornas perspektiv men med en neutral ton. Samtidigheten i Pollacks verk går att dis-kutera då det förflutit lång tid från att sex-dagars-kriget utspelade sig till dess att boken publi-cerades, dock är Pollacks underlag i sig väldigt blandat och mycket av källorna lider inte av några bekymmer kopplat till samtidighet.
Six day war av Churchill & Churchill är skriven av en brittisk journalist som befann sig i Israel strax innan och efter kriget. Äktheten kan ifrågasättas kring vissa detaljer som baseras på intervjuer med endast israeliska parter av striden men i det stora hela så bekräftas beskriv-ningar och händelseförlopp av andra verk. Författarnas oberoende till händelserna är svårt att fastställa mer än att som journalister från ett land vilket inte var delaktig i konflikten bör ha upprätthållit en relativt hög grad av oberoende. Boken är utgiven 1967, samma år som händel-serna utspelade sig vilket är positivt sett till samtidighet särskilt då intervjumaterialet löper
64 Esaiasson et al., Metodpraktikan., 292–93. 65 Ibid., 294.
Sida 22 av 41 mindre risk att vara förvrängt av gamla minnesbilder. Det finns vissa tendenser att lyfta fram de israeliska styrkorna med positiva superlativ och formuleringar, detta kan dock vara en tolk-ning av hur intervjuade personer i händelsernas centrum uttryckt sig.
När en undersökning likt denna på något sätt behandlar enskilda individer bör författaren ta ställning till forskningsetik. I detta fall är forskningsetiska överväganden inte aktuellt av denna anledning då inga enskilda individer är föremål för undersökningen. Däremot strävar denna undersökning efter att förhålla sig till korrekt referenshantering och transparens i för-hållande till det material som använts. 67
4. Analys
Under analyskapitlet kommer det valda fallet att presenteras med en beskrivning av händelse-förloppen under sex-dagars-kriget. I syfte att undersökningen ska bibehålla en så hög detalj-nivå som möjligt i redogörelsen av händelseförlopp kommer analysen att avgränsas till två se-kvenser under det första dygnet av strider som utspelade sig på Sinai-halvön i dåvarande Egypten. Efter redogörelsen av de två sekvenserna kommer dessa gemensamt att analyseras utifrån matrisen som redovisades under operationaliseringen.
4.1 5-6 juni 1967
Tidigt på morgonen den 5 juni 1967 inledde Israel sin offensiv mot Egypten med en överväl-digande flygräd mot på förhand identifierade flygbaser. Under tre timmar skickades våg efter våg av IAF (Israel Air Force) mot Sinai-halvön och nordöstra Egypten. Innan morgonen var över hade Egypten förlorat över 300 av sina 450 stridsflyg och över 100 piloter. Detta resulte-rade i att det egyptiska flygvapnet blev utresulte-raderat som någon reell faktor för det fortsatta kri-get.68
Det var efter denna inledande flygräd som IDF (Israel Defense Forces) påbörjade sin landoffensiv mot Sinai-halvön. Planen var framtagen med tre huvudsakliga anfallsstråk som
67 Ann-Marie Ekengren and Jonas Hinnfors, Uppsatshandbok: [hur du lyckas med din uppsats (Lund: Studentlitteratur, 2012), 108.
68 Kenneth M. Pollack, Arabs at War: Military Effectiveness, 1948-1991, Studies in War, So-ciety, and the Military (Lincoln, NE: University of Nebraska Press, 2002), 63; Randolph Churchill and Winston S Churchill, The Six Day War (London: William Heinemann Ltd, 1967), 87.
Sida 23 av 41 tilldelades tre brigadgeneraler, Israel Tal, Ariel Sharon och Avraham Yoffe. Tal ledde en Ugdah (sammansatt stridsgrupp i divisions ram) som utgjordes av två pansarbrigader och en förstärkt luftburen brigad. Tals uppgift var att inledningsvis ta staden Rafah i nordöstra Egypten för att sedan fortsätta västerut mot Suezkanalen via al-Arish. Sharon ledde en Ugdah som utgjordes av en pansarbrigad, en luftburen brigad och en infanteribrigad vars uppgift var att inledningsvis ta staden Abu Ageilah för att sedan fortsätta västerut mot bergpasset Mitla. Yoffe ledde sin Ugdah med två pansarbrigader vars uppgift var att tränga västerut över sand-dynerna mellan Tal och Yoffe i syfte att kunna understödja dessa med flankerande anfall samt skydda deras egna flanker. Det faktum att Israel planerade att anfalla genom sanddynerna var överraskande ur ett egyptiskt perspektiv då dem ansåg detta vara omöjligt.69
Den fortsatta anfallsplanen efter att Israel hade uppfyllt sina tre initiala målsättningar var ingenting som diskuterades i detalj, istället skulle utvecklingen improviseras under stri-dens gång.70 Motståndet inför detta anfall med tre israeliska divisioner utgjordes av sju egyp-tiska divisioner utgrupperade på Sinai-halvön.71
Den israeliska erövringen av Sinai-halvön. 72
69 Pollack, Arabs at War, 64. 70 Pollack, Arabs at War, 64
71 Churchill and Churchill, The Six Day War, 105. 72 Pollack, Arabs at War, 65.
Sida 24 av 41 Slaget om Rafah och Al-Arish
Tals anfall längs norra Sinai-halvön.73
Hela den norra sektorn av Sinai-halvön bemannades av Egyptens 7.Infanteri-division som var förstärkta av en pansarbrigad. Den egyptiska styrkan hade förberedda försvarsställningar och fortifikationer samt minfält som löpte hela vägen från Rafah i sydlig riktning fram till att ter-rängen övergick i sanddyner.75
Tals plan hade två avgörande faktorer i åtanke, att undvika det egyptiska artilleriet och minfälten så länge som möjligt. Detta ledde till beslutet att dels gå norrut med en brigad mot
73 Churchill and Churchill, The Six Day War, 107.
Sida 25 av 41 Khan Yunis för att sedan kringgå minfälten via öppna egyptiska vägar mot Rafah. Detta inne-bar möjligheten att framrycka snabinne-bare i fordonskolonn västerut mot Al-Arish. Tal skickade även en styrka i brigads storlek längre söderut för att kringgå minfältens södra ände som då skulle ta sig över sanddynerna för att sedan slå det egyptiska artilleriet i flanken och de egyp-tiska försvarslinjerna i ryggen.76
Klockan 08.15, den 5 juni, fick de israeliska markstyrkorna klartecken att påbörja sitt anfall. Vid den tidpunkten hade stora delar av det egyptiska flygvapnet förintats, något som ännu var okänt för den israeliska markoffensiven och dess styrkor.77
Under kraftig beskjutning av artilleri, kulsprutor och pansarvärnsvapen tog sig Tal fram till Khan Yunis där delar av en palestinsk division hade förberett sitt försvar. IDF led relativt stora förluster då man mer eller mindre genomförde ett frontalanfall vilket resulterade i sex förlorade stridsvagnar och 35 stridsvagnschefer. Trots förlusterna så lyckades IDF bryta ige-nom det palestinska försvaret, mycket tack vare högt tempo men även ett passivt uppträdande hos de försvarande styrkorna.78 Vid ett tillfälle under striden runt Khan Yunis lyckades de egyptiska styrkorna uppbåda ett motanfall. Dock genomfördes detta utan någon större finess, rakt i fronten på de israeliska styrkorna som genomförde en dubbel omfattning och slog ner motanfallet. Återigen uppträdde de egyptiska styrkorna passivt och hade svårt att anpassa sig efter stridens konstanta rörlighet vilket i detta skede ledde till panik och flykt.79
När IDF väl hade brutit igenom den egyptiska försvarslinjen lyckades Tal manövrera undan från fientlig artillerield som inte hann med att rikta om sin eldgivning, dessutom var tempot i manövreringen så pass högt att IDF lyckades fortsätta anfallet på vägar som de egyp-tiska styrkorna inte hade kunnat förutse.80
Efter framgången vid Khan Yunis fortsatte Tal anfallet med två bataljoner som pressade vidare västerut mellan medelhavskusten och de egyptiska styrkorna i syfte att kringgå Rafah för att avancera mot Sheikh Zuev som var ett kommande hinder i offensiven mot Suez. Samti-digt som detta fortsatte Tal med resterande delar av pansarbrigaden in i Rafah via dem minfria vägarna från Khan Yunis.81
76 Churchill and Churchill, The Six Day War, 106. 77 Churchill and Churchill, The Six Day War., 108. 78 Ibid.; Pollack, Arabs at War, 66.
79 Pollack, Arabs at War, 66. 80 Ibid.
Sida 26 av 41 Tal hade ytterligare en pansarbrigad under sitt befäl vars uppgift var att anfall söder om minfälten, över sanddynerna i västlig riktning för att sedan slå de egyptiska försvarsställning-arna i flanken. När den södra brigaden fick kontakt med egyptiska pansarvärnsvapen rullade man fram sina egna stridsvagnar för att tvinga sin motståndare att avslöja varifrån elden kom. Priset blev en förlorad stridsvagn med en kompanichef i, fördelen blev dock att resterande de-lar av den södra brigaden fick ett riktmärke i form av det brinnande vraket och kunde på så sätt fortsätta kringgången med sanddynernas böljande former som skyl.82 När den södra briga-den väl svängde norrut igen för att slå sin motståndare i flanken så missade man en hel egyp-tisk brigad som var grupperad ännu längre söderut, mycket på grund av terrängens beskaffen-het med sanddyner som var svåra att överblicka.83 Ur den södra brigaden avdelades sedan en stridsvagnsbataljon för att slå det egyptiska artilleriet i flanken. Väl framme vid sitt anfallsmål slog den israeliska bataljonen ut 20 fientliga stridsvagnar och hela det egyptiska artilleriet i området. Den israeliska bataljonen skulle sedan svänga tillbaka österut för att ansluta till an-fallet mot de egyptiska försvarsställningar men hamnade istället för långt norrut vilket ledde till sammanstöt med ytterligare 20 egyptiska stridsvagnar som så småningom nedkämpades.84
Denna oplanerade manöver resulterade i att det endast var en bataljon kvar att flankera de södra egyptiska försvarsställningarna, något som skapade problem och i förlängningen tvingade Tal att förstärka med en brigadreserv samt avdela en stridsvagnsbataljon från offen-siven längs kusten. 85 Den ensamma israeliska stridsvangsbataljonen som tvingats genomföra det flankerande anfallet på egen hand hade blivit hårt ansatt men med förstärkningarna som anlände i sista sekund lyckades man vända trenden till sin fördel och i slutändan neutralisera en hel egyptisk brigad. Resultatet var dock 50 egna förluster som behövde evakueras vilket Tal begärde helikoptrar för att åtgärda. När helikoptrarna närmade sig platsen för evakuering blev dem plötsligt utsatta för kraftig kulspruteeld. Det visade sig vara den egyptiska brigaden längst söderut som tidigare lyckats undgå upptäckt bakom sanddynerna. IDF tog ett strids-vagnskompani och avancerade omgående mot den egyptiska brigaden i skydd av nattens mör-ker, två timmar senare var striden över och IDF stod som segrare. Vid den här tidpunkten hade man räknat till 1500 döda på den egyptiska sidan.86
82 Churchill and Churchill, The Six Day War. 83 Ibid.
84 Ibid., 109–10. 85 Ibid., 110.
Sida 27 av 41 Tidigare under dagen hade den nordligaste av Tals anfallsvägar fortsatt sin utveckling västerut mot El-Arish. IDF skulle behöva tränga igenom den enda vägen längs kusten, genom Jiradi-passet, där Egypten hade grupperat en av sina starkare försvarsställningar med 6.Infan-teribrigaden och två stridsvagnsbataljoner. Tals ursprungliga plan hade varit att via sanddy-nerna söder om passet kringgå motståndarens försvar, något som inte lyckades då den flanker-ande styrkan fastnade i sflanker-anden. Istället fick Tal genomföra ett frontalanfall genom passet med 7.pansarbrigaden. Inledningsvis lyckades Tal forcera trånga passet tack vare bristande kom-munikation mellan de egyptiska försvarsställningarna som inte hade förstått att Rafah redan hade fallit. Till slut kunde de egyptiska styrkorna omgruppera och bjuda på ett organiserat motstånd. Förutsättningarna i Jiradi-passet passade det statiska uppträdandet som de egyptiska styrkorna nyttjat hittills. IDF led större förluster än tidigare sammandrabbningar, bland annat 13 stridsvagnar. Striderna i passet var hårda och pågick långt in på måndagskvällen innan Tal lyckades manövrera runt och flankera sin motståndare med stridsvagnar. Detta i kombination med att israeliska luftburna trupper tog sin in i striden gjorde att det egyptiska försvaret till slut kollapsade. 87
Slaget om Umm Qatef och Abu Ageilah
Sharons anfall mot Umm Qatef och Abu Ageilah.88
87 Pollack, Arabs at War, 66–67. 88 Pollack, Arabs at War., 68.
Sida 28 av 41 Efter olyckliga erfarenheter från tidigare konflikter med Egypten och strider som utspelat sig kring Abu Ageilah så hade IDF fokuserat år av träning och otaliga övningar på att erövra om-rådet. Denna gång lyckades Israel med sin målsättning inom loppet av 12 timmar. Sharon själv hävdar att hans egna plan utformats för att utnyttja kända och återkommande svagheter i de arabiska styrkornas uppträdande gällande initiativ, improvisation och anpassningsbarhet. 89 Det egyptiska försvaret runt Umm Qatef och Abu Ageilah var disponerat med två infanteribri-gader förstärkta av en pansarbataljon i direkt anslutning till de två orterna. Ytterligare en in-fanteribrigad var grupperad sydost om huvudstyrkan vid Qusaymah (alt.Kusseima). Anled-ningen var att ingen trodde det var möjligt att ta Umm Qatef utan först kontrollera Qusay-mah.90 Precis som vid tidigare egyptiska försvarslinjer så var Umm Qatef och Abu Ageilah omgärdat av flertalet förberedda skyttegravar och diken samt minfält. 91
Sharons plan byggde på att flytta fram det egna artilleriunderstödet för att beskjuta de egyptiska försvarslinjerna samtidigt som man manövrerade runt hela anfallsmålet med luft-burna trupper, infanteri och pansar i syfte att både upprätta blockader mot eventuella egyp-tiska förstärkningar, skydda den egna flanken och för att ha ett gynnsamt utgångsläge för an-fallet som skulle ske senare under kvällen. Ambitionen var att anfalla i skydd av mörkret då Sharon hade en tydlig bild av att de egyptiska styrkorna inte uppskattade att strida under nat-tetid. 92
I stort sett parallellt med Tals anfall i den norra sektorn av Sinai-halvön så påbörjade Sharon sin offensiv med en pansarbrigad mot Abu Ageilah vid 09.00 den 5 juni.93 Kort efter gränsövergången fick Sharon kontakt med egyptiska förtrupper från egyptiska 2.Infanteridi-visionen som var hade i uppgift att försvara Abu Ageilah med omnejd, runt 12.00 var dessa nedkämpade.94
Sharon fortsatte med en pansarbrigad följt av sex israeliska artilleriregementen som un-der intensiv beskjutning från det egyptiska artilleriet arbetade sig mot den planerade fram-skjutna grupperingsplatsen. 15.00 var 96 israeliska eldrör grupperade ca 8 km öster om Abu Ageilah. Väl framme påbörjade det israeliska artilleriet sporadisk eldgivning mot det
89 Pollack, Arabs at War., 67. 90 Pollack, Arabs at War, 67.
91 Pollack, Arabs at War, 67; Churchill and Churchill, The Six Day War, 115. 92 Pollack, Arabs at War, 68; Churchill and Churchill, The Six Day War, 118. 93 Churchill and Churchill, The Six Day War, 119.
Sida 29 av 41 egyptiska försvaret i syfte att sikta in sig som sedan ebbade ut tills det upphörde helt. Bakom den ledande pansarbrigaden förflyttade sig även Sharons infanteribrigad mot sitt utgångsläge. 95
Ungefär samtidigt som detta, runt 15.00, påbörjade Sharon en manöver längst norrut över sanddynerna. Det var en mindre spaningsgrupp, förstärkt med stridsvagnar, ingenjörer och granatkastare ledda av överstelöjtnant Natke Nir som skulle anfalla i flanken och samti-digt blockera de egyptiska vägarna västerut. 96 Under eftermiddagen lyckades Nir ta sig fram till vägen som gick mellan Abu Ageilah - El Arish och upprättade sin blockad inför kvällens anfall.97 Ytterligare en förstärkt spaningsgrupp med liknande organisation utgick i sydlig rikt-ning för att upprätta en blockad på vägen som gick mellan Qusaymah – Abu Ageilah. När skymningen föll av sanddynerna skickade Sharon in en luftburen bataljon norr om det egyp-tiska artilleriet som i skydd av mörkret och den böljande terrängen kunde ta sig så nära som en dryg kilometer från sitt anfallsmål.98
Någon gång runt 22.00 var alla komponenter i Sharons ugdah redo att påbörja anfallet mot Abu-Ageilah och Umm Qatef. Vid samma tidpunkt fick Sharon förslaget från högre ort att avvakta till morgondagen då man skulle kunna få flygunderstöd men Sharon valde att fort-sätta under natten. Ordern för anfall kom 22.45 och inleddes med ett massivt bombardemang från de 96 israeliska artilleripjäser mot de egyptiska försvarslinjerna.99 Kort därefter anföll den luftburna bataljonen det egyptiska artilleriet samtidigt som delar av den norra blockad-styrkan anföll i ryggen på de egyptiska reserverna vid Umm Qatef. Överraskningen vara total och återigen agerande stora delar av det egyptiska försvaret passivt och förvirrat till den grad att de egyptiska stridsvagnarna till slut flydde från sina försvarspositioner. Störst motstånd bjöd egyptiska infanteriet på med sina pansarvärnstrupper som lyckades nedkämpa ett par is-raeliska stridsvagnar och soldater från sina skyttegravar. Sharon skickade då fram sitt mekani-serade infanteri vars uppgift var att rensa positioner där fientliga pansarvärnstrupper hade uppträtt. 100
95 Churchill and Churchill, The Six Day War, 118; Pollack, Arabs at War, 68. 96 Churchill and Churchill, The Six Day War, 119; Pollack, Arabs at War, 68. 97 Churchill and Churchill, The Six Day War, 119.
98 Churchill and Churchill, The Six Day War., 120; Pollack, Arabs at War, 69. 99 Churchill and Churchill, The Six Day War, 120–21; Pollack, Arabs at War, 68. 100 Churchill and Churchill, The Six Day War, 121; Pollack, Arabs at War, 69.
Sida 30 av 41 06.00 tisdagen 6 juni bedömde Sharon att striden om Abu Ageilah och Umm Qatef var över. Framgångarna vid Abu Ageilah och Rafah innebar att Israel nu öppnat upp två anfalls-stråk bakom det egyptiska försvaret av Sinai-halvön inom loppet av ett dygn.
4.2 Analys av 5–6 juni 1967
- Definition: Modern System Deployment of the force
- Indikator: Skedde förflyttning av egna enheter dolt, i skyl med hög grad av sprid-ning?
- Indikator: Skedde utgångsgruppering av enheter med kombinerade vapen som prin-cip?
Från det att Israel inledde sin markoffensiv mot Sinai-halvön så präglades anfallen av högt tempo och ett aggressivt uppträdande, trots detta så lyckades både Tal och Sharon använda sig av sanddynerna för att dölja sina förflyttningar mot de egyptiska försvarspositionerna. Sharon använde sig även av kvällens och nattens mörker för att ge sig själv så fördelaktiga utgångs-gruppering som möjligt inför anfallet mot Abu Ageilah. Det går inte att utläsa några konkreta bevis på vilken grad av spridning som de israeliska styrkorna nyttjande under de två anfallen som analysen avhandlat. Båda Tal och Sharon valde att anfalla sina respektive mål med minst tre olika riktningar vilket innebar att deras styrkor behövde spridas ut. Detta bedöms dock inte vara tillräckligt underlag för att indikatorn skall anses vara uppfylld gällande hög grad av spridning. Den första indikatorn bedöms därför i sin helhet som delvis uppfylld.
Både Sharon och Tal ledde sin respektive ugdah vilket kan översättas till di-vision storleksmässigt. Tals anfall i den norra delen av Sinai-halvön beskrivs som starkt beto-nad av pansarbrigader med enstaka inslag av infanteri och luftburna trupper. Inför sitt anfall kan det därför inte påstås att Tal nyttjade kombinerade vapen i någon större eller tydlig ut-sträckning, istället var det en mer renodlad pansarnäve som drev fram längst den egyptiska medelhavskusten. 101 Sharons anfall längre söderut hade desto tydligare inslag av kombine-rade vapen då han tog medvetna beslut om att involvera infanteri för den specifika uppgiften
Sida 31 av 41 att rensa värngångar och skyttegravar medan hans stridsvagnar skulle vara den rörliga kompo-nenten som tog sig runt motståndarens försvar. Sharon hade också ett tydligt inslag av indi-rekt eld som inledde anfallet mot Abu Ageilah, samtidigt använde han sina egna luftburna trupper för att komma nära inpå det egyptiska artilleriet. Sammantaget så finns det en klart starkare bild av att Sharon organiserade sin ugdah inför anfallet med syftet att kombinera sina egna vapensystem och komplettera dessa mot varandra. Den utgångsgruppering Sharon an-vände sig av inför anfallet var även väl anpassad för att kapitalisera på det egyptiska försvaret och dess organisation. Även denna indikator bedöms som delvis uppfylld då endast anfallet mot Abu Ageilah hade konkreta och genomgående inslag av kombinerade vapen som princip.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Modern System De-ployment of the force
Skedde förflyttning av egna enheter dolt,
i skyl med hög grad av spridning? X Skedde utgångsgruppering av enheter
med kombinerade vapen som princip? X
- Definition: Manuever warfare
- Indikator: Skedde förflyttning som överraskade eller förvirrade motståndaren?
Den israeliska markoffensiven genomsyrades av ett högt tempo mot egyptiska försvarsställ-ningar som många gånger uppträdde statiskt. Både Tal och Sharon förlitade sig på att med hög hastighet komma in på djupet av det egyptiska försvaret med sina pansarbrigader, vid båda anfallen utnyttjade man förflyttning genom sanddynerna. Detta var i sig något som de egyptiska styrkorna blev överraskade av då man inte trodde att det framkomligheten var till-räckligt god och därför inte heller hade prioriterat försvaret i dessa riktningar. Sharons anfall mot Abu Ageilah uppnådde överraskning genom att flytta fram en avskärmande styrka mot Qusaymah och istället anfalla från sanddynerna i norr. Indikatorn bedöms som uppfylld då överraskande förflyttning var ett genomgående tema under hela det första dygnet av sex-da-gars-kriget.
Sida 32 av 41
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Manuever warfare Skedde förflyttning som överraskade
eller förvirrade motståndaren? X
- Definition: Aggressive ground reconnaissance
- Indikator: Användes markspaningsresurser i ett tidigt skede för att lokalisera luckor hos motståndaren?
Det finns ytterst lite information i det empiriska underlaget som avhandlar spaningsresurser och hur dessa utnyttjades. Det innebär inte nödvändigtvis att det aldrig förekom men i under-sökningens analys kommer denna indikator inte att bedömas som uppfylld. Det enda tillfället där spaningsresurser nämns under de två analyserade anfallen är vid tidpunkten strax innan Sharon påbörjar sitt anfall mot Abu Ageilah. Sharon valde att skicka spaningsgrupper längst norrut och söderut som en del av de avskärmande styrkorna. Det finns dock inget som beskri-ver att deras syfte var att lokalisera luckor i det egyptiska försvaret.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Aggressive ground reconnaissance
Användes markspaningsresurser i ett tidigt skede för
att lokalisera luckor hos motståndaren?
X
- Definition: Counter-reconnaissance
- Indikator: Användes markspaningsresurser för att avleda motståndarens underrättel-seinhämtning?
Då underlaget enligt tidigare är bristfälligt kopplat till hur markspaningsresurser nyttjades så blir det även här olämpligt att bdeöma indikatorn som uppfylld. En möjlig förklaring till att markspaningsresurser inte användes i någon större omfattning skulle kunna vara att Israel
Sida 33 av 41 hade ett så pass säkert och detaljerat spaningsunderlag, något som visade sig under det inle-dande flyganfallet.102
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Counter-reconnais-sance
Användes markspaningsresurser för att avleda
motståndarens underrättelseinhämtning? X
- Definition: Out-pacing the opponent
- Indikator: Förespråkades självständiga och snabba beslut från underställda? - Indikator: Tvingades motståndaren till irrelevanta beslut?
Den plan som togs fram för den israeliska markoffensiven mot Sina-halvön och Egypten var medvetet vag i sina riktlinjer och det förväntades från högre nivåer att man skulle improvisera stora delar av anfallet efter det inledande skedet. Det fanns en tydlig kultur av att låta genera-lerna i fält planera sina egna operationer, i detta fall Tal, Sharon och Yoffe.103 Det går även att utläsa ytterligare exempel på lägre nivåer, där flankerande styrkor tog egna initiativ för att fortsätta nedkämpa upptäckta grupperingar av egyptiskt artilleri med tillhörande försvar. Den första indikatorn bedöms därför som uppfylld.
Under hela det första dygnet av offensiven så höll IDF ett högt tempo i sina anfall och truppförflyttningar. Vid flera tillfällen lyckades man ta sig runt de egyptiska försvarsposition-erna vilket då också ledde till att det redan statiska försvaret förblev passivt och lämnades med få handlingsalternativ. Den överraskande effekt tillsammans med tempo som uppstod vid anfallet mot Abu Ageilah resulterade i att delar av det egyptiska försvaret drog tillbaka sina stridsvagnar i ett tidigt skede. Hela anfallet mot Abu Ageilah präglades av ett egyptiskt för-svar som misslyckades med att orientera sig om exakt vad som hände och tog därför inte hel-ler några beslut för att ta tillbaka initiativet.104 Den andra indikatorn bedöms också som upp-fylld.
102 Pollack, Arabs at War, 62.
103 Churchill and Churchill, The Six Day War, 105. 104 Pollack, Arabs at War, 69.
Sida 34 av 41
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Out-pacing the op-ponent
Förespråkades självständiga och snabba
beslut från underställda? X
Tvingades motståndaren
till irrelevanta beslut? X
- Definition: Breakthrough by deep and fast maneuever in enemy gaps
- Indikator: Användes spaningsresurser för att uppnå genombrott på djupet hos mot-ståndaren?
Även denna indikator har visat sig svår att fastställa på grund av det bristande underlaget till hur spaningsresurser utnyttjades. Sett över hela det första dygnet så lyckades IDF uppnå ge-nombrott på djupet genom främst högt tempo i sin manövrering. Det finns dock inget som ty-der på att detta gjordes med hjälp av spaningsenheter där stridsvagnar ingick, vilket Thun-holm & Henåker förespråkar i sin modell. 105 Denna indikator bedöms därför som ej uppfylld.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Breakthrough by deep and fast maneuever in
en-emy gaps
Användes spaningsresurser för att uppnå
genombrott på djupet hos motståndaren? X
- Definition: Surprise attacks
- Indikator: Genomfördes anfall från en för motståndaren oväntad riktning? - Indikator: Genomfördes anfall ur en dold framryckning?
Stora delar av offensivens första dygn präglades av överraskning och det var ofta en medveten strävan i det israeliska planerandet. Vid flera tillfällen uppstod denna överraskning ur för-mågan att anfall från riktningar som det egyptiska försvaret inte hade räknat med, ibland på
Sida 35 av 41 grund av terrängens utformning men också för att det stred mot vedertagna egyptiska uppfatt-ningar om taktiskt uppträdande. Ambitionen att anfalla från flera olika riktuppfatt-ningar vid både Rafah och Abu Ageilah bidrog ytterligare till det oväntade uppträdandet. Den första indika-torn bedöms därför som uppfylld. Enligt tidigare så var anfallen också planerade utefter ter-rängen där IDF nyttjade sanddynerna för att dold ta sig fram till sina anfallsmål. Den andra indikatorn bedöms därför som uppfylld.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Surprise attacks
Genomfördes anfall från en för
motståndaren oväntad riktning? X Genomfördes anfall ur en dold framryckning? X
- Definition: Exploit successful surprise attacks to create shock - Indikator: Försattes motståndaren i någon form av chocktillstånd?
Den passivitet som låg över det egyptiska försvaret vid båda offensiverna skulle eventuellt kunna tillskrivas någon form av chocktillstånd som uppstod vid det överraskande anfallen från flera olika riktningar samtidigt. Detta beskrivs dock inte tydligt i det empiriska underla-get. IDF lyckades med intensiva och oväntade anfall men trots detta är det flesta beskriv-ningar av den egyptiska stridsviljan positiv.106 Indikatorn bedöms därför som ej uppfylld.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Exploit successful surprise attacks to create
shock
Försattes motståndaren i någon form av
chocktillstånd? X
Sida 36 av 41 - Definition: Enemy organizational breakdown
- Indikator: Exploaterades genombrott samtidigt som motståndarens flanker bands upp i strid?
- Indikator: Uppstod tecken på minskad stridsvilja hos motståndaren?
- Indikator: Uppstod någon form av kapitulation eller flykt hos motståndaren?
En konsekvens av att både Tal och Sharon valde att anfall Rafah och Abu Ageilah från flera riktningar blev att det egyptiska försvaret utsatt på samtliga flanker. Detta innebar i praktiken att när ett genombrott uppstod så kunde dessa exploateras omgående. Det är dock svårt att fastställa om det var motivet till att anfalla på flera flanker samtidigt men resultatet blev likväl goda möjligheter att utnyttja luckor i försvaret utan några större risker för motanfall. Den första indikatorn bedöms därför som uppfylld.
Genomgående så beskrivs den taktiska förmågan som en bristande komponent i det egyptiska försvaret vilket härleddes till problem hos yngre egyptiska officerare. Stridsviljan beskrivs dock som god med några få undantag. Det fanns flera tillfällen där egyptiska för-svarspositioner hölls in i det sista trots att situationen var ohållbar.107 Det finns inte heller några tydliga tecken på kapitulation eller flykt som en följd av det israeliska uppträdandet. Det var snarare hos ledningen i den egyptiska armén som flykt och kapitulation grodde för att sedan spridas neråt i leden, något som skedde i ett senare skede efter det första dygnets hän-delseförlopp. 108 Den andra och tredje indikatorn bedöms därför som ej uppfyllda.
Definition Indikator Ja Delvis Nej
Enemy organiza-tional breakdown
Exploaterades genombrott samtidigt som
motståndarens flanker bands upp i strid? X Uppstod tecken på minskad stridsvilja hos
motståndaren? X
Uppstod någon form av kapitulation eller
flykt hos motståndaren? X
107 Pollack, Arabs at War., 78. 108 Ibid., 77.
