Sida 1 av 67 Självständig studie (30 hp)
Författare Program/Kurs
Mj Andreas Lunde HOP12 18-20
Handledare Antal ord: 19870
Doktor Niklas Nilsson Beteckning Kurskod
Självständig studie masteruppsats, krigsvetenskap
2HO013
Med kulturen som vapen
Sammanfattning:Kultur formar den enskildes uppfattning om rätt och fel vilket influerar agerande. Officeren är inte bara del i en militär kultur utan även del i, och färgad av, sin lokala förbandskulturs normer och värderingar.
Forskningen kring militär kultur berör flera forskningsfält men relateras ofta till högre militära nivåer. Denna studie fokuserar på hur officerare, vid några av svenska arméns manöverbataljoner, förstår sin egen förbandskultur, dess effekter och beståndsdelar. Studien syftar till att genom intervjuer och deltagande observation utforska förbandskultur, dess innehåll och sammanhang, i syfte att nyansera teorier om militär kultur samt fördjupa dessa med ett subkulturellt perspektiv.
Denna kvalitativa tolkande studie bidrar till förståelse för förbandskulturens beståndsdelar där fyra formativa element, geografi, teknik, uppgift och historia/arv är de största bidragen för utvecklandet av teoribildningen kring militär kultur. Studien bidrar vidare till ökad förståelse för kulturella funktioner och dess inverkan i Försvarsmakten.
Nyckelord:
Sida 2 av 67 Innehållsförteckning 1. INLEDNING ... 4 1.1. PROBLEMFORMULERING ... 5 1.2. STUDIENS SYFTE ... 6 1.3. FORSKNINGSFRÅGOR ... 7 1.4. AVGRÄNSNINGAR ... 7 1.5. TIDIGARE FORSKNING ... 8
1.5.1. Militär identitet, civila samhället och kultur ... 8
1.5.2. Militär kultur ... 9
1.5.3. Militär kultur - identitet ... 11
1.5.4. Militär kultur - strategisk kultur ... 12
1.5.5. Militär kultur - doktrin och ledning ... 13
1.5.6. Militär kultur - effekten på agerande ... 14
1.5.7. Militär kultur - Sverige ... 15
1.6. UPPSATSENS FORSKNINGSBIDRAG ... 16
2. TEORI ... 17
2.1. EDGAR SCHEINS TRE NIVÅER... 18
2.1.1. Artefakter ... 19
2.1.2. Värderingar och normer ... 19
2.1.3. Grundantagande ... 20
2.2. JOSEPH SOETERS MILITÄRA KULTUR ... 20
2.2.1. Militära kulturens beståndsdelar ... 21
2.2.2. Den militära gemenskapen ... 21
2.2.3. Hierarki och regler ... 21
2.2.4. Disciplin ... 22 2.2.5. Militärens Janus-ansikte ... 22 2.2.6. Bedömningsmotvilja ... 22 2.3. SAMMANFATTNING ... 23 3. METOD ... 24 3.1. TOLKANDE METOD ... 24 3.2. FORSKNINGSDESIGN ... 25 3.3. METOD FÖR DATAINSAMLING ... 27 3.3.1. Intervjuer ... 27 3.3.2. Deltagande observation ... 27 3.3.3. Käll- och metodkritik ... 28 3.4. TEMATISK ANALYS ... 29 3.4.1. Steg för steg-design ... 30 3.5. ETIK ... 32
3.6. RELIABILITET, VALIDITET OCH REFLEXIVITET ... 33
3.7. REFLEKTION KRING STUDIENS METODIK... 34
Sida 3 av 67
4. ANALYSRESULTAT ... 36
4.1. DEN MILITÄRA GEMENSKAPEN ... 37
4.2. HIERARKI OCH REGLER ... 39
4.3. DISCIPLIN ... 41
4.4. MILITÄRENS JANUS-ANSIKTE ... 42
4.5. BEDÖMNINGSMOTVILJA ... 44
4.6. FORMATIVA ELEMENT ... 46
5. DISKUSSION ... 49
5.1. BESTÅNDSDELAR I FÖRBANDSKULTUREN ... 54
5.2. FÖRBANDSKULTURENS RELATION TILL MILITÄR KULTUR ... 55
5.3. FÖRBANDSKULTURENS EFFEKT PÅ MILITÄRT AGERANDE? ... 56
5.4. FORSKNINGSFRÅGAN ... 57 6. AVSLUTNING ... 59 6.1. SLUTSATSER ... 60 6.2. FORTSATT FORSKNING... 63 7. REFERENSER ... 64 7.1. INTERNETKÄLLOR ... 67 7.2. RESPONDENTER ... 67
Bilder
Figur 1 Forskningsprocessen (Författaren) ... 26Figur 2 Analysresultat (Författaren) ... 36
Figur 3 Kulturnivåer holistisk bild (Författaren) ... 49
Figur 4 Förbandskulturens konstitution (Författaren) ... 50
Sida 4 av 67 1. Inledning
Good men will tell their sons this story and the Feast of St. Crispin will never from this day to the end of time, without our being remembered: we few, we happy few, we band of
brothers—for whoever sheds his blood with me today shall be my brother. However humble his birth, this day shall grant him nobility.
Henrik V, William Shakespeare1
Det broderskap Shakespeare pekar på, återanvänt i vår tid, speglar de starka band som skapas mellan individer i den militära kontexten. Individer formade av utmaningar, där alla oaktat bakgrund är en likvärdig medlem i kulturen och gemensamt formar en identitet. Det kitt som den militära kulturen utgör kan vara svårt att förklara och förstå för den som kommer utifrån. Carl von Clausewitz uttryckte att ”[…]kommer också soldater så länge som de utövar kriget
alltid att betrakta sig som en sorts skrå, i vars förordningar, lagar och sedvänjor krigets anda framför allt framträder.” (Clausewitz 1991:154). Clausewitz menade att denna skråanda utgör
fundamentet för den moral förbanden har (Clausewitz 1991:155-156). Den militära inneboende kulturen utgör grunden för agerande, normer och värderingar.
För den oinvigde kan Försvarsmakten (FM) lätt uppfattas homogen och representera en gemensam kultur, vilket i någon mening är sant. Men även den mest oinvigde kan snabbt notera skillnader, inte minst i uniformerna. Att armén i grönt och marinen i blått representerar olika synsätt på den militära professionen utgående från deras kontext är tämligen enkelt att observera.
Som insider kan mer subtila skillnader noteras även inom ett vapenslag. Arméns olika bataljoner manifesterar och uppvisar olika symboler, en egen historia, sammansättning av personal, uppgifter och teknik vilket formar en lokal subkultur. Alla individer i FM är både del i en gemensam militär kultur med gemensamma normer och värderingar, men samtidigt del i en lokal förbandskultur.
1 https://www.sparknotes.com/nofear/shakespeare/henryv/page_184/ samt
Sida 5 av 67 Förbandskulturen formar riktlinjer för vilka normer, värderingar och ageranden som är ”rätt” i den lokala kontexten. En värnpliktig som rycker in för militärtjänstgöring kommer att möta flera kulturer parallellt. Dels den övergripande militära kulturen men också den lokala förbandskulturen vilka influerar och formar individen på olika sätt. Trots att samma kommandon, uniformer och kängor återfinns på kaserngårdar från norr till söder socialiseras den enskilde in i en unik kontext. Det kostar inte nödvändigtvis blod, vilket det inledande citatet beskriver, men soldaten blir del av den militära kulturen och särskilt den lokala förbandskulturen.
1.1. Problemformulering
Alla officerare, specialistofficerare, soldater och sjömän är del av en militär kultur, men också del i subkulturer. Förbandskulturen formar soldatens uppfattning om rätt och fel i den kontext den enskilde befinner sig i. I förlängningen innebär det att när en soldat blir officer är denne tydligt präglad av sin förbandskultur från det förband, bataljon, som individen har sitt ursprung från.
Att kultur är en faktor som påverkar agerande militärt som civilt, i såväl en mängd olika kontexter och sammanhang som på olika nivåer, tycks vetenskapssamhället vara överens om. Däremot återfinns få studier, utöver elevuppsatser vid Försvarshögskolan, inriktade mot militär kultur på lägre förbandsnivåer. Denna studie avser bidra med ökad förståelse för förbandskulturens byggstenar och dess betydelse för officerare i svenska armén, för att nyansera teoribildningen kring militär kultur. Detta med utgångspunkt att teoribildningen tycks sakna ett underifrånperspektiv.
Genom att förstå hur officerare på bataljonsnivån uppfattar sin förbandskultur kan kunskap byggas om kulturens betydelse ur ett subkulturellt perspektiv. Ur ett akademiskt perspektiv kan detta vidga konceptet militär kultur, genom att undersöka relationen mellan den organisationsgemensamma militära kulturen och de subkulturer som förekommer inom de enheter som utgör organisationens beståndsdelar. Ur ett professionsperspektiv och för FM är det avgörande att förstå effekter av kultur, exempelvis då starka subkulturer kan motarbeta förändringar, om dessa alltför starkt går emot kulturens värderingar eller hotar organisationens identitet (Terriff 2006:478-503; Dunivin 1994:542).
Sida 6 av 67 Att inte förstå förbandskultur kan leda till att teorier om militär kultur blir bristande i detalj gällande subkulturell inverkan. Detta då befintlig litteratur om militär kultur i regel tar ett generellt perspektiv, medans forskning och kunskap om betydelsen av subkulturer inom militära organisationer är begränsad. Samtidigt är det ett vanligt antagande att militär kultur utgör fundament för bl. a. grupputveckling och sammanhållning likväl som för professionsidentiteten. Militära subkulturer utgör därmed ett viktigt forskningsområde, som dock inte behandlas utförligt i den annars omfattande litteraturen om militär kultur. Att då gå på djupet och utforska kultur på mikronivån, förband, kan utveckla fördjupad och nyanserad kunskap och förståelse för teorier om militär kultur.
1.2. Studiens syfte
Denna kvalitativa tolkande studie bidra till en ökad förståelse om förbandskultur som fenomen, genom att undersöka hur officerare uppfattar vad som kontextuellt formar deras förbandskultur. Studien har en teoriutvecklande ambition att nyansera och fördjupa befintlig teoribildning om militär kultur genom att studera förbandskultur på subkulturell nivå.
Det övergripande syftet är en fördjupad förståelse för svenska arméns förbandskultur på bataljonsnivån, dess uttrycksformer och betydelse för den enskilda officeren och dennes resonemang kring dess effekt på militärt agerande.
Studien syftar vidare till att förstå hur svenska officerare resonerar kring militära (FM) kulturens effekt på deras förbandskultur och hur de uppfattar relationen militär kultur-förbandskultur.
Syftet sammanfattas på följande sätt:
a) Förstå förbandskulturens beståndsdelar, vad bygger förbandskultur.
b) Förstå hur officerare uppfattar sammanhanget militär kultur-förbandskultur-militärt agerande.
Sida 7 av 67 1.3. Forskningsfrågor
Med utgångspunkt i problemformuleringen och syftet är den centrala forskningsfrågan följande;
Hur uppfattar svenska arméofficerare att förbandskultur formas och vad tar den sig för uttryck?
Till stöd för forskningsfrågan tillkommer följande kompletterande forskningsfrågor;
1. Hur kan innehållet i förbandkultur förstås?
2. Hur ser officerare på förbandskulturen i relation till en övergripande militär kultur i armén/FM?
3. Hur uppfattar officerarna att förbandskultur influera militärt agerande?
1.4. Avgränsningar
Studien avgränsas till bataljonsnivån i svenska armén, utgående från att dessa över längre tid varit relativt statiska som organisatoriska enheter. Naturligtvis har organisatoriska förändringar skett, såväl som att chefer, materiel och teknisk nivå förändrats. Dock har stommen, i form av personalen, och enheten bataljon, oaktat produktionsplats bestått, vilket möjliggjort att en förbandskultur kan skapas, kultiveras, socialiseras och utvecklas.2 Utöver detta, och i enlighet med Edgar Schein, skall organisationen i kraft av sina medlemmar vara av så stabil form att tillräcklig inneboende kraft finns för att forma en kultur (Schein 1990:111), vilket en bataljon anses göra.
I studien har intervjuer genomförts med aktiva yrkesofficerare och specialistofficerare vid tre olika manöverbataljoner3 i svenska armén, där strid utgör huvuduppgift för förbandet. Gällande förbandskultur och intervjuer görs ett selektivt urval av individer på huvudsakligen ledningsnivå4 vid förbandet. Denna avgränsning grundar sig i att de har stor inverkan samt är
framträdande när kulturella grundvärden socialiseras.
Studien avgränsas vidare till arméns manöverbataljoner, vilket exkluderar enheter vid andra vapenslag och arméns funktionsförband, främst grundat i tillgång till lämpliga enheter för deltagande observation samt lämpliga respondenter.
2 Bataljoner utbildas och vidmakthålls på olika produktionsplattformar exempelvis Livgardet, P 4 eller liknande. I syfte att analysera
jämförbara enheter väljs bataljon då dessa tydligt kan ses som subkulturer på respektive produktionsplats. Av naturliga skäl färgas bataljoner av produktionsplatsens kultur. Bataljonernas innehåll i termer av mängden anställd personal kan divergera.
3 Individerna tillhör bataljoner med geografisk spridning från södra Mellansverige till Norrland.
4 Med ledningsnivån menas officerare som löser uppgifter inom ramen för bataljonsledning, exempelvis ställföreträdande bataljonschef,
Sida 8 av 67 1.5. Tidigare forskning
Ämnesområdet militär kultur kan relateras till en mängd forskningsfält bl. a. organisationskultur och strategisk kultur, där fokus ofta är kulturens inverkan på organisationen ur olika perspektiv. Området omfattar en mängd olika kulturella begrepp och nivåer där förbandskultur utgör del i såväl vapenslagskultur, som militär- och strategisk kultur, men också knutet till nationell kultur.
1.5.1. Militär identitet, civila samhället och kultur
Avseende militär kultur tar studien utgångspunkt i Samuel P. Huntingtons, Soldier and the State och Morris Janowitz, The professional soldier (Huntington 1957; Janowitz 2017). Dessa beskriver, ur olika perspektiv, den unika militära identiteten och profession i relation till det civila samhället. I grunden fokuserar de inte till att diskutera militär kultur som fenomen, utan snarare det civilas styrning av det militära maktmedlet, men de pekar på att den militära kontexten är unik. De beskriver vidare att individerna i professionen skapar interna funktioner för att vidmakthålla sin egen specifika identitet (Huntington 1957:15-16; Janowitz 2017:6). Relaterat till den militära kontexten menar de att den militära professionen skapar en egen identitet vilken reglerar det interna organisatoriska livet på olika sätt. Regleringen kan ske externt genom det civila samhällets regler och lagar, men också genom interna regler i den militära professionen i termer av värderingar och normer.
Clifford Geertz definierar kultur som ”[…] det nät av betydelser som människan själv skapat
[…]”(Geertz 2017:5)5. Geertz tydligaste ståndpunkt är att kultur, som ett socialt fenomen eller social konstruktion, inte kan eller ska mätas eller värderas i en mer strikt positivistisk mening, utan måste tolkas i sin kontext, där kontexten kan förklara och ge värde till det observerade (Geertz 2017:15-17, 1993:3-4).
Geert Hofstedes forskning fokuseras mot att studera nationell- och organisationskultur ur perspektivet vad som bygger dessa och vilka spänningsfält som finns. I grunden vill Hofstede påvisa vad som leder till att nationer kan särskiljas ur ett kulturellt perspektiv. Hofstede med kollegor presenterade inledningsvis fyra dimensioner av nationell kultur, vilka gemensamt formar nationella särarter.
Sida 9 av 67 Denna teori har utvecklats och omfattar idag sex dimensioner (Hofstede, Hofstede, och Minkov 2010:51-ff).6 Dimensionerna beskriver ett spänningsfält, där nationer kan karaktäriseras utifrån denna spänning. Hofstede har en liknande modell med sex dimensioner som beskriver olika influenser på organisationskultur (Hofstede, Hofstede, och Minkov 2010:353-358).
Nation, samhälle, organisation, identitet och kultur är sammanfattningsvis återkommande som korrelerande fenomen i grundforskningen, vilket denna studie ser som ett grundfundament.
1.5.2. Militär kultur
Donna Winslow pekar på tre huvudsakliga akademiska skolor för kulturella studier. Dels den
rationella skolan där kultur utgör en distinkt mätbar variabel och relateras till agerande, dels
den funktionalistiska där kultur är en del av det sociokulturella systemet, samt den symboliska skolan där kultur relateras till, och manifesteras i, dess symboler som skapar gemensam förståelse (Winslow 2000:18-29). Det kan konstateras att funktionalism och symbolism har fått en ökad betydelse, möjligen för att samhällsforskning och tolkande studier idag tillmäts ett större värde än förr.
Winslow argumenterar för att dessa skolor leder till att kultur kan ses som något en organisation
har eller en organisation är, (Winslow 2000:25). Den förstnämnda kan relateras till kultur som
något som kan mätas, värderas och som påverkas av andra faktorer och härrör sig till den funktionalistiska skolan. Winslow menar att Burk, Hofstede och Soeters nyttjar detta angreppssätt (Winslow 2000:25-27). Den senare, kultur som något en organisation är, relateras till det symboliska perspektivet. Winslow menar att Schein och Builder är tydliga representanter för detta perspektiv. Här ges kulturen värde genom hur den uttrycker sig, detta uttryck präglas av kulturens underliggande värderingar eller identitet (Winslow 2000:28, 31-32).
James Burk, beskriver den militära kulturen bestående av fyra distinkta delar, disciplin,
professionellt ethos, ceremonier och etikett samt kåranda och sammanhållning (Burk
1999:448). Burk menar att militär kultur är den slags sociala konstruktion som Geertz beskriver, vilket han menar innebär att den militära kulturen formar kriget och dess utövande. Han menar vidare att den militära kulturen är intimt relaterad till nationell kultur och formas av densamma. Samtidigt pekar han på att bl. a. teknologisk utveckling, krigserfarenhet, utbildning, träning samt politiska- och samhällstrender formar den militära kulturen (Burk 1999:454-459).
6https://geerthofstede.com/culture-geert-hofstede-gert-jan-hofstede/6d-model-of-national-culture/ Hämtad
Sida 10 av 67 De formativa delar Burk argumenterar för som påverkande på den militära kulturen är även delar som Peter H. Wilson och Williamson Murray beskriver (Wilson 2008:17, 35-39; Murray 1999:28-29). Wilson menar också att en institution kräver tre delar för sin existens, att den kan definieras utifrån sina medlemmar, att det krävs symboler för att särskilja individerna i institutionen från de som inte är med och slutligen interaktionsaspekten (Wilson 2008:16). Dessa delar kombinerat med kontextens påverkan formar organisationen (Wilson 2008:16). Murray, likt Elizabeth Kier, påtalar vikten av att förstå subkulturer i den militära- och politiska kulturen som tydliga entiteter. Dessa skapar sin egen bild av den övergripande militära kulturen och påverkar indirekt densamma, likväl att det skapar gränsytor som påverkar det gemensamma agerandet (Murray 1999:26, 36; Kier 1995:78,93).
Elizabeth Kier, relaterar militär kultur till påverkan på hur krig genomförs, där kultur definieras som;”… as the set of basic assumptions and values that shape shared understandings, and the
forms or practices whereby these meanings are expressed, affirmed, and communicated to the members of an organization.” (Kier 1995:69-70) Kier menar att denna definition relaterar till
organisationsteori och s.k. totala institutioner där den militära organisationen är ett typexempel. I dessa får enligt Kier kåranda, ceremonier och traditioner stor betydelse (Kier 1995:69). Kulturen formar, enligt Kier, individens och organisationens förståelseram, hur de interagerar internt och externt som individer och organisation (Kier 1995:70). Kier menar att kultur tar sig olika uttryck i organisationer, det finns ingen övergripande organisationskultur alla likvärdigt omfattar. Den omtolkas i den lokala kontexten och implementeras utifrån denna, däremot menar hon att det finns ett antal grundvärderingar som alla i det militära omfamnar (Kier 1995:70). Alastair Finlan menar å sin sida att militär kultur kan delas in två övergripande skolor, den
pragmatiska som Finlan härrör till Burk och den teoretiska skolan som han hänför till Kier
(Finlan 2013:2-3). Den förstnämnda härrör till de som ofta, enligt Finlan, har en bakgrund i den militära kulturen emedan den andra skolan härrörs till forskarvärlden, ofta relaterat till internationella relationer (Finlan 2013:2-3). Finlans egen definition av militär kultur kombinerar dessa två sidor, då de enligt hans resonemang inte är exkluderande utan snarare delmängder och synsätt (Finlan 2013:3).
Sida 11 av 67 Militär kultur kan sammanfattningsvis ses omfatta ett brett fält med en mängd definitioner, där återkoppling till Winslows tre huvudsakliga skolor kan göras. Kritik som kan riktas mot dessa är att de förhåller sig till en högre abstraktionsnivå, förståeligt då strävan är att definiera militär kultur. Det skapar ett utrymme för att studera hur militär kultur förstås och influerar den lägre förbandsnivån och vad det betyder i skillnader mellan förband.
1.5.3. Militär kultur - identitet
I The masks of war argumenterar Carl Builder för att institutioner likt den militära har, trots att den består av individer, en egen identitet och genom att förstå denna identitet kan man förstå hur institutionen kommer att agera (Builder 1989:3, 7). Builder hävdar att, vilket kan kritiseras, vapenslagen är de starkaste institutionerna i det amerikanska säkerhetskomplexet, starkare än politikens styrande delar (Builder 1989:3).
Nicholas Jans och David Schmidtchen diskuterar den unika australiensiska militära identiteten och vad som bygger densamma. De menar att kultur formar den specifika identiteten och att detta i sin tur påverkar genom att sätta ramar för agerande (Jans och Schmidtchen 2002:39). Likt Builder menar de att identiteten för organisationen är bortom de enskilda individerna, men att den ger ett verktyg för individerna att tänka, tolka och agera. Utgångspunkten är att den militära identiteten genom regler, ceremonier, symboler och träning över lång tid socialiserar och reproducerar vad som fungerat för organisationen (Jans och Schmidtchen 2002:39-40). Terry Terriff menar att amerikanska Marinkåren skapat en unik organisationskultur som tydligt präglar dess identitet och som påverkat vilka val organisationen gör (Terriff 2006:498). Terriff menar att organisationskultur, och därmed identitet, påverkar innovationsgraden i organisationen då den sätter de ramar i form av de normer organisationen applicerar för att tolka och förstå sig själv, i relation till andra och kontexten (Terriff 2006:477-479).
Sammantaget kan ett tydligt sammanhang kultur – identitet observeras. De formas och skapas iterativt. Identiteten har flera dimensioner av betydelse för kulturen, dels individens identitet som påverkar kulturen, men också kulturens/organisationens identitet som påverkas av individerna och därmed formar kulturens innehåll.
Sida 12 av 67 1.5.4. Militär kultur - strategisk kultur
Colin S. Gray argumenterar för att strategisk kultur är inom en grupp de socialiserade tankar, normer, värderingar, traditioner och idéer som formar agerande, gruppen är från samma geografiska område och delar en gemensam historia (Gray 1999:51). Gray menar att strategisk kultur inte bara formar agerande, den är också agerandet i sig själv (Gray 1999:50, 52). Detta resonemang kan relateras till såväl Burk, Kier och Wilsons tankar om militär kultur.
Alastair Johnston å sin sida kritiserar Gray och menar att strategisk kultur snarare skall studeras mer positivistiskt och definierar den som; “Strategic culture is an integrated "system of
symbols" […] which acts to establish pervasive and long- lasting strategic preferences by formulating concepts of the role and efficacy of military force in interstate political affairs […]”(Johnston 1995:46). Johnston använder militär kultur som en variabel, den kan studeras
och mätas, vilket särskiljer honom tydligt från exempelvis Gray (Johnston 1995:49).
Gray hänförs ofta till den första generationen av akademiker som studerat strategisk kultur emedan Johnston kopplas till den tredje generationen (Johnston 1995:36-43; Finlan 2013:6). Bradley Klein härrörs till den andra generationen där strategisk kultur definieras som ett verktyg färgat av nationens olika erfarenheter, vilket reglerar dess agerande på den globala arenan (Klein 1988:136). Det kan hävdas att såväl Gray, Klein som Johnstons resonemang bygger på att militär kultur är en delmängd vilken på ett eller annat sätt påverkar strategisk kultur och vice versa, något Finlan argumentera för (Finlan 2013:6).
Jakob Westberg beskriver att det är en mängd faktorer som påverkar den strategiska kulturens form. Nationella förutsättningar som geografi, historiska erfarenheter, ekonomiska-, politiska- och militära maktmedel men också nationell identitet, sammantaget benämnda som strategisk
kontext, är tydliga exempel på faktorer (Westberg 2015:43). Även andra svenska forskare
beskriver liknande delar (Edström, Gyllensporre, och Westberg 2019:23-30; Doeser 2017:743-744).
Sammanfattningsvis kan hävdas att strategisk kultur, influerad av olika parametrar, inklusive nationell kultur, påverkar och påverkas av militär kultur, ett slags symbiotiskt förhållande. Denna studie menar att strategisk kultur inverkar på den militära- och i förlängningen förbandskulturen, inte i ett positivistiskt variabel perspektiv, utan som en extern influerande del.
Sida 13 av 67 1.5.5. Militär kultur - doktrin och ledning
Harald Høiback menar att doktrin är ett sätt för en militär organisation att beskriva hur strid skall föras och utgörs av tre grundelement; teori, kultur och auktoritet (Høiback 2016:188, 2018:127). Høiback menar att dessa delar beskriver; vad doktrinen är till för och varför detta är framgångsrikt, vilket värde den tillmäts, samt i vilken kultur doktrinen tillämpas och inte minst hur den militära kulturen påverkar tillämpningen av doktrin (Høiback 2018:127). Barry Posen argumenterar likt Høiback, att doktrin fyller flera funktioner, utöver ett mervärde för den enskilde, fyller den en strategisk roll genom att reglera vilka krig nationen kan tänka sig genomföra, hur strid genomförs samt beskriva för samhället vilket stöd som krävs i termer av människor och ekonomi (Posen 2016:160).
Elizabeth Kiers studie om fransk doktrinutveckling mellan världskrigen pekar på militär kultur som en starkt formativ faktor på doktrin. Enligt Kier sker påverkan genom att politiken sätter gränser för agerande, vilka tolkas av den militära organisationen genom dess kultur. Detta leder till att doktrinen, det urval av agerande som är tänkbart att använda, formas i enlighet med denna tolkning (Kier 1995:68, 79-80, 90, 98). Kier argumenterar för att bl. a. teknologi och geografiskt läge påverkar doktrinutveckling, men att kultur utgör den starkast påverkande faktorn i doktrinutformningen (Kier 1995:67).
Även Willem Honig menar att en doktrin beskriver och definierar de normer och värderingar som styr agerande, något han relaterar till militär kultur (Honig 2016:275-276). Detta är något även Jeffery Legro, Terry Terrif och Theo Farrell argumenterar för. De menar att militär kultur formar doktrin och agerande genom att reglera och definiera de kulturellt viktigaste normerna och värderingarna (Legro 1994:110, 117-118, 140, 142; Terriff 2006:472, 499-508; Farrell 2005:461, 485, 487).
Ur ett ledningsperspektiv beskriver Eitan Shamir att den militära kulturen har stor betydelse för ledning, genom det som på svenska benämns uppdragstaktik. Han menar att den militära kulturen måste ha ett antal viktiga karaktärsdrag för att uppdragstaktik (mission command) skall vara framgångsrikt, bl. a. tillit, grundat i kompetens och en villighet att ta initiativ (Shamir 2011:26). Chefer influerar kultur, genom att visa på vad denne värderar som rätt agerande, resursfördelning mellan enheter, hur denne visar uppskattning och vem som blir utvald för befordran (Shamir 2011:23).
Sida 14 av 67 Militär kultur, doktrin och ledning har sammanfattningsvis en tydlig interdependens, de formas i relation till varandra.
1.5.6. Militär kultur - effekten på agerande
Att kultur influerar agerande tycks det råda, vad Alvehus beskriver som ”syntetiserad
koherens” (Alvehus 2018:46-47) kring, detta oaktat vetenskapsfilosofiskt synsätt och hemvist.
Chiara Ruffa visar i sin fallstudie att olikheter i taktiskt agerande har utgångspunkt i skillnader i nationell kultur samt hur den omgivande kontexten uppfattas (Ruffa 2017:393-394). Ruffa beskriver den militära kulturen som en starkare faktor för att förklara skillnader i agerande än exempelvis doktriner, utbildning och insatsspecifika olikheter (Ruffa 2017:393-394).
Alastair Finlan menar att olikheter i den militära kulturen i USA och Storbritannien under kriget mot terrorismen lett till divergerande agerande från respektive nations väpnade styrkor, främst då kulturerna inte varit anpassade för den asymmetriska krigföring som förts (Finlan 2013:130-ff). Finlan, likt Ruffa, menar att den militära kulturen inte existerar i ett samhälleligt vakuum utan präglas av samhällets och nationens kultur, vilket i sin tur formar agerande, inte minst då samhället faktiskt betalar för och säkerställer bemanning (Finlan 2013:130-131, 142-143). Leonard Wong och Stephen J. Gerras menar att militär kultur är en delmängd som kombinerat med ett antal yttre delelement som exempelvis teknik, ledarskap och träning bäddar för framgång i strid (Wong och Gerras 2019:17). De menar vidare att militär kultur bidrar med ett antal universellt observerbara karaktärsdrag, som disciplin och plikt, men för att förstå och studera denna i detalj, bör dels ett organisationskulturellt perspektiv nyttjas likväl krävs förståelse för subkulturers betydelse (Wong och Gerras 2019:18-19).
Genom att tillämpa och nyttja Schein och Hofstedes teorier för att analysera och förstå hur kultur påverkat i USA, menar de att kultur påtagligt påverkar allt från urval till det direkta agerandet (Wong och Gerras 2019:32).
Sammanfattningsvis pekar detta på att militär kultur utgör ett väsentligt påverkande element på agerande.
Sida 15 av 67 1.5.7. Militär kultur - Sverige
Tydligt relaterat till agerande och Sverige återfinns Mikael Weissmann och Peter Ahlströms forskning som pekar på den militära kulturens betydelse för att forma militärt agerande (Weissmann och Ahlström 2019:179-183). Studien visar på en tydlig bias för offensiven7, vilket
socialiserats i den militära kulturen genom bl. a. utbildning, en slags reproduktion av agerande (Weissmann och Ahlström 2019:182-183). De menar att den militära kulturen främjar ett offensivt agerande genom att den innehåller viktiga värderingar, normer och en tradition tyngd av offensivens gospel, vilket formar och influerar såväl den enskildes som den militära identiteten (Weissmann och Ahlström 2019:179). Weissmann och Ahlström argumenterar för att den militära kulturen influerar agerande då den formar den enskilde officerens identitet, uppfattningar, tänkande och tolkning av sin omgivning (Weissmann och Ahlström 2019:183). Peter Magnussons rapport från 1998 om organisationskulturer menar att det finns tydliga subkulturer i de olika vapenslagen, men att det också finns en övergripande militär kultur som tydligt påverkar och spänner över alla delar i FM (Magnusson 1998:68-69, 75).
Tony Ingesson, i sin doktorsavhandling, menar att militära subkulturer påtagligt influerar militärt agerande med tydliga effekter på politisk nivå, genom att påverka vilket agerande som uppfattas som rätt i kulturen snarare än relaterat till politiska målsättningar (Ingesson 2016:283, 288).
Mikael Gustafson, i sin doktorsavhandling om svenska officerares syn på taktik vid irreguljär krigföring, menar att militär kultur förändras som en reaktion på den förändrade taktiska situationen. Detta manifesteras i en modifierad syn inom officerskollektivet om vad som är taktiskt rätt agerande (Gustafson 2014:125). Han menar vidare att militär kultur influerar agerande genom hur officerare utbildas och därmed tolkar och förstår sin kontext, likväl som att det påverkar samspelet med politisk/strategisk nivå (Gustafson 2014:125-126).
Sammanfattningsvis kan det argumenteras för att svensk forskning om militär kultur omfattar vitt skilda områden och applikationer av begreppet. Flera forskare beskriver subkulturers betydelse men lite forskning går att hitta, vilket visar på ett forskningsbehov för att nyansera kunskapen om dess effekter på den militära kulturen och den enskilde.
Sida 16 av 67 1.6. Uppsatsens forskningsbidrag
Utgående från forskningsläget kan det konstateras att mycket lite forskning, nationellt som internationellt har genomförts relativt lägre militära nivåers specifika kultur, något även Ingesson uttrycker (Ingesson 2016:31-33). Förbandskultur tycks vara begränsat studerat, framförallt i perspektivet vad som konstituerar denna. Forskningsgenomgången pekar på att det finns ett tydligt fokus på militär kultur som generellt begrepp, med ringa hänsyn till subkulturers inverkan, innehåll och relation till densamma. Forskningen erkänner att det finns subkulturer och att dessa kan ha olika effekter, trots detta finns få studier kring subkulturernas effekt och innehåll, fenomenet fördjupas sällan bortom de olika vapenslagens generella kulturer.
Att kultur påtagligt influerar hur officerare agerar och väljer i olika situationer är forskningen tämligen överens om, även om åsikterna går isär om hur denna inverkan bör förstås. Däremot är förståelse för hur officerare själva uppfattar sin förbandskultur, dess beståndsdelar, och effekter, begränsad. Likaså saknas bilden av hur officerare uppfattar att den militära kulturen inverkar på deras förbandskultur. Denna studie ämnar bidra med att nyansera, med ett teoricentrerat fokus, bilden av vad som konstituerar förbandskultur, hur den konstrueras och vilka element som inverkar på dess form i relation till militär kultur.
Förståelse för förbandskulturer har stor betydelse för FM, inte minst i tider av tillväxt. Förbandskultur kan nyttjas som verktyg för att effektivt nå ut med budskap eller för att skapa nya, socialt starka förbandsstrukturer. Att förbanden själva, inom FM regler, normer och värdegrund, kan ges möjlighet att forma sin förbandskultur är viktigt då det utgör grund för förbandens identitet. Det är samtidigt viktigt att FM är medveten om hur präglad den enskilde individen blir av sin förbandskultur, vilket även influerar individen i dennes chefsroll.
Sida 17 av 67 2. Teori
Edgar Schein kan betraktas som en auktoritet inom ämnet organisationskultur och dennes tre nivåer har använts som verktyg för kulturella studier otaliga gånger. Dessa utgör ett erkänt sätt att studera kulturer på ett strukturerat sätt och ger en mer nyanserad och tillämpbar ram för analys av kulturer i allmänhet än som observerats i annan forskning.
I syfte att ge stöd för deltagande observation och relatera observationer till förbandskultur, nyttjas Scheins teori om hur kulturella värden byggs, signaleras och används. Ur ett metaperspektiv är dennes teori relevant för alla kulturella nivåer. Scheins nivåer för kulturell analys; artefakter, värderingar och grundantagande, nyttjas för att djupare förstå de kulturella lager som kan observeras vid den deltagande observationen. I någon mening kan det ses som att studera dessa lager av kulturen, möjliggör tolkning och förståelse för kulturens djupare föreställningar men också observerbara utryck för densamma. Genom att tolka och förstå dessa lager kan den observerade kulturen relateras till studien. Scheins teori bidrar med ett perspektiv på kulturella lager, för vad som i en kultur är observerbart men även vad som underbygger detta, det icke observerbara. Detta är Scheins största bidrag till studien, hur kultur och kulturella uttryck kan studeras och förstås, något få andra forskare beskriver på samma tydliga sätt. I syfte att skapa analysteman för att studera militär kultur, manifesterad på förbandsnivån, utgår studien från Joseph Soeters teori om den militära kulturens grundelement. Denna teori omfamnar ett antal huvuddrag i forskningsdebatten, vilket gör den lämplig för studien (Soeters 2018). De fem teoretiska grundelementen omfattar ett brett perspektiv av militär kultur som nedbrutet kan visa hur dessa i den militära kulturen inverkar och förstås på lägre nivåer. De är grund för en detaljupplöst kategorisering, vilken ses som särskilt lämplig för att studera förbandskultur.
Soeters, med sitt breda perspektiv på militär kultur och omfångsrika överbryggande koppling till forskningsområdet gör teorin väl lämpad för att kunna förstå förbandskultur. Soeters grundelement kan förenklat beskrivas som de fundament vilka också formar och skapar förbandskultur. Dessa delar kan då förstås och tolkas genom intervjuer och observation. Slutligen kan det argumenteras för att Soeters teori från 2018, dels är i framkant av forskningsområdet militär kultur, men också tar ett brett stöd av tidigare forskning i ämnet.
Sida 18 av 67 Tillsammans formar dessa teoretiska perspektiv en holistisk bild av hur förbandskulturen på bataljonsnivå konstrueras, vidmakthålls och nyttjas i relation till hur officerare uppfattar och förstår sin förbandskultur. Schein har bidragit till tolkningen av förbandskultur ur ett mer allmänt metaperspektiv genom att belysa kulturella lager som alla organisationer har, emedan Soeters tematiserade grundelement bidragit med att tolka och förstå förbandskulturens innehåll och sammanhang för att kunna nyansera teorier om militär kultur.
2.1. Edgar Scheins tre nivåer
Schein menar att kultur kan hänföras till grupper som delar erfarenheter och utmaningar, utan dessa beståndsdelar kommer gruppen inte att utveckla en bestående kultur. En grupp kommer, ur det perspektivet, att utveckla en egen kultur i relation till andra tongivande motsvarigheter i dess närhet, oaktat på vilka nivåer dessa är (Schein och Schein 2017:29).
Schein argumenterar för att kultur kan analyseras och förstås utifrån tre nivåer. Dels ur det han beskriver som artefakter, ur värderingar och normer och slutligen från vad beskrivs som
grundantaganden8 (Schein och Schein 2017:17-18). Med dessa delar som utgångspunkt kan
studien komma till kärnan om hur en organisation förstår, tolkar sin omgivning och vad som inverkar på agerande internt och externt, relativt egen kultur.
Schein beskriver att när organisationer har definierat sina värderingar och normer, kommer den genom sina chefer att utveckla dessa i relation till vad högre kulturella nivåer accepterar (Schein och Schein 2017:181). Detta sker, enligt Schein, genom ett antal mekanismer relaterat till dels chefers sätt att mäta, värdera och resursfördela i organisationen, men också genom att organisationsstrukturen, dess system och processer bidrar till att stärka värderingar, normer och grundantagande (Schein och Schein 2017:183-ff).
Följande genomgång syftar till att fördjupa Scheins perspektiv kring dessa kulturella nivåer och beskriva, vad studien valt att benämna, tolkningsstöd, relaterat till respektive nivå. Dessa har nyttjats vid deltagande observation för att konkretisera observationer relativt kultur.
Sida 19 av 67 2.1.1. Artefakter
Schein beskriver artefakter som något som direkt kan observeras i en kultur, från handböcker, teknologi, klädsel, rutiner och ritualer men också organisationsstruktur och arbetsmetoder (Schein och Schein 2017:17). Han beskriver dessa som, ”[… ] easy to observe and very difficult
to decipher.”(Schein och Schein 2017:18) vilket pekar på svårigheten att i varje given kultur förstå vad en och samma företeelse har för mening. Han pekar vidare på riskerna att för snabbt tillskriva ett värde av en artefakt, då utgångspunkten är den tolkandes egen förförståelse, vilket influerar och färgar observationen. Med en djupare kunskap om kulturen kommer möjligheterna att ge artefakten en mer sann och riktigt tolkning av dess kulturella betydelse. Ovanstående sammanfattas på följande sätt som tolkningsstöd för studien;
Vilket värde ges artefakter i förbandskulturen?
2.1.2. Värderingar och normer
Schein beskriver detta som de ideal och värderingar som formar agerande och som är utgångspunkt för organisationens ideologi. Efterhand som ett agerande visar sig vara effektivt kan detta övergå till en värdering eller norm (Schein och Schein 2017:18-19, 21). Schein beskriver detta som ”social validation”, vilket liknar kollektiv socialisering av värden i en grupp. Detta sker genom att gruppens individer återkommande förstärker värden och normer som är starka i gruppen, de som inte ställer upp på dessa värden exkluderas (Schein och Schein 2017:20). Schein menar vidare att kulturer kan säga sig ha vissa värderingar som ger stöd åt gruppens agerande, men som inte speglar ett effektivt beteende. Enligt Schein finns det tillfällen när värderingar speglar ett önskat agerande men som inte stämmer med det faktiska agerandet (Schein och Schein 2017:20).
Ovanstående sammanfattas på följande sätt som tolkningsstöd för studien;
Vilka värderingar framträder och socialiseras som definierar och influerar förbandskulturen, finns det diskrepanser mellan vad som uttrycks som värderingar och agerande?
Sida 20 av 67 2.1.3. Grundantagande
Schein tillskriver detta som vad en organisation tar för givet men som tydligt påverkar och bestämmer hur individer agerar, uppfattar och tänker kring sin omgivning (Schein och Schein 2017:18). Utgångspunkten för detta är när en organisation över tid når framgång med ett slags beteende omvandlas dessa till grundantaganden. I gruppen kommer, enligt Schein, små variationer från grundantaganden att observeras eftersom beteendet eller värderingarna har socialiserats över längre tid, de har blivit en del av identiteten (Schein och Schein 2017:21). Vidare resonerar Schein att en organisations grundantagande utgör grunden för kulturens identitet, genom att det formar dess uppfattningar om världen (Schein och Schein 2017:22-23, 25).
Ovanstående sammanfattas på följande sätt som tolkningsstöd för studien;
Vilka förbandskulturella grundvärden influerar organisationens kulturella identitet?
2.2. Joseph Soeters militära kultur
Soeters lutar sig i någon mån på Hofstedes (2001) och dennes definition av kultur som; ”[…]
”collective programming”, the ”software of the mind” […]” (Soeters 2018:251) vilket pekar
på den mänskliga sidan av begreppet kultur. Soeters fördjupar detta och menar att organisationskultur utgörs av de starka mjuka värden som påtagligt influerar hur en organisation agerar, känner och interagerar internt som externt (Soeters 2018:251). Kultur är en kollektiv företeelse som omfattar grupper av människor med samma mål, vilka interagerar inom och utom den egna organisationen. Inom ramen för interaktion ingår socialisering, att kultur formas och återskapas eller reproduceras mellan de som befinner sig i kulturen, mot de som finns utanför den specifika kulturen (Soeters 2018:251). Soeters menar att kultur ur den aspekten är ett slags kontrollverktyg, då det begränsar utrymmet för individers värderingar och agerande (Soeters 2018:252).
Den nationella kulturen och de politiska behoven reglerar hur den militära organisationen används emedan den militära kulturen mer tydligt reglerar hur individer agerar inom ramen för styrningarna (Soeters 2018:258-259). Soeters pekar på att subkulturer i den militära kulturen har element utgående från denna, men har odlat unika kulturer och identiteter utgående från sin lokala kontext och förutsättning (Soeters 2018:262-264). Soeters menar att den militära kulturen och dess subkulturer starkt influerar hur militära uppgifter möts och hanteras (Soeters 2018:252).
Sida 21 av 67 2.2.1. Militära kulturens beståndsdelar
Soeters definierar följande beståndsdelar som väsentliga och karaktäriserande för den militära kulturen (Soeters 2018:252)9;
Community life Den militära gemenskapen Hierarchy and rules Hierarki och regler Disciplin Disciplin
Janus face character Militärens Janus-ansikte Assessment aversion Bedömningsmotvilja
2.2.2. Den militära gemenskapen
Den militära kulturen fylls av individer som i många avseenden delar både fysiska och psykiska utmaningar i sin profession. Inte helt ovanligt delar de även tid utanför den direkta yrkesutövningen, vid såväl fest som annan social samvaro, det är heller inte ovanligt med förhållanden mellan individer. Störst skillnad mot en mängd andra professioner är den påfrestning som krigsliknande situationer, i övning, insatser eller regelrätt krig, skapar. Denna starka påfrestning kombinerat med en tydlig social samvaro skapar starka band mellan individer och utgör grunden för gemensamma uppfattningar om sin omgivning (Soeters 2018:253). Ovanstående sammanfattas på följande sätt som analystema för studien;
Hur beskrivs den militära gemenskapen influera förbandskulturen?
2.2.3. Hierarki och regler
Soeters menar att hierarki och regler tillmäts större värde i den militära kulturen än samhällskulturen i stort. Delarna fyller en viktig funktion att förenkla samt reglera agerande och samverkan i den militära kontexten (Soeters 2018:253). Det exemplifieras av Soeters med att högre nivåer i den militära hierarkin kan, genom att belöna eller bestraffa, reglera vad som skall uppfattas vara rätt eller fel agerande men också vad som är rätt normer och värderingar (Soeters 2018:254).
Ovanstående sammanfattas på följande sätt som analysteman för studien;
Hur uppfattas chefer, regler, styrningar och hierarki influera förbandskulturen?
Sida 22 av 67 2.2.4. Disciplin
Soeters pekar på två olika typer av disciplin av betydelse för den militära kulturen, dels den
funktionella disciplinen och dels den ceremoniella disciplinen (Soeters 2018:255). Dessa delar
syftar dels till att skapa ett ramverk för agerande, men också skapa den anda, att vara del av något större som tillmäts stort värde i den militära kulturen. Att inte ställa upp på och omfamna dessa kan leda till att individen hamnar utanför kulturen (Soeters 2018:255).
Ovanstående sammanfattas på följande sätt som analysteman för studien;
Hur influerar den militära särarten förbandskultur?
2.2.5. Militärens Janus-ansikte
Soeters pekar här på den militära särarten, att finnas för det ingen vill ska ske, krig. Att vara lik vilken organisation som helst i fred, tvingad att vara produktionsinriktad och följa det civila samhällets lagar och förordningar, långt från professionens kärna. Detta beskrivs som det militäras kalla sida (Soeters 2018:255-256). Den varma sidan är de senare årens insatser eller krig som den militära organisationen deltagit i. Helt enkelt de tillfällen där organisationen utövat, i någon form, det den existerar för att göra, väpnad strid (Soeters 2018:256).
Denna dikotoma verklighet, med två ansikten, kan leda till både önskade som oönskade beteenden. Å ena sidan kan det skapa sammanhållning och ett ökat engagemang att ta hand om varandra, men det kan även leda till en slutenhet och avskärmning från den civila omgivningen, då uppfattningen finns att dessa inte förstår den unika militära kontexten (Soeters 2018:256). Ovanstående sammanfattas på följande sätt som analysteman för studien;
Hur beskrivs dikotomin fred (övning)- krig (insats)influera förbandskulturen?
2.2.6. Bedömningsmotvilja
Den militära professionen med sin unika förmåga och uppgift har svårt att acceptera kritik rörande dess genomförande. Soters har två utgångspunkter för detta, dels att professionen vet vad som är bäst för den, eftersom ingen annan förstår krigets komplexa natur, dels mer tydligt inifrån relaterat, att inte kritisera sina överordnade (Soeters 2018:257). Även i mer produktions-relaterade ärenden, hantera kostnader och politisk samhällsstyrning, uppstår likande fenomen enligt Soeters (Soeters 2018:257).
Ovanstående sammanfattas på följande sätt som analysteman för studien;
Sida 23 av 67 2.3. Sammanfattning
Utgående från ovan redovisas här de tolkningsramar och analysteman som utgör grunden för studien.
Schein
Vilket värde ges artefakter i förbandskulturen?
Vilka värderingar framträder och socialiseras som definierar och influerar
förbandskulturen, finns det diskrepanser mellan vad som uttrycks som värderingar och agerande?
Vilka förbandskulturella grundvärden influerar organisationens kulturella identitet?
Syftet med dessa tolkningsramar är att observera, förstå och tolka förbandskulturens manifesterande.
Soeters
Community life Den militära gemenskapen
Hur beskrivs den militära gemenskapen influera förbandskulturen?
Hierarchy and rules Hierarki och regler
Hur uppfattas chefer, regler, styrningar och hierarki influera förbandskulturen?
Disciplin Disciplin
Hur influerar den militära särarten förbandskultur?
Janus face character Militärens Janus-ansikte
Hur beskrivs dikotomin fred (övning)- krig (insats)influera förbandskulturen?
Assessment aversion Bedömningsmotvilja
Hur anses det civila samhället influera förbandskulturen?
Syftet med dessa analysteman är att tolka, förstå, tematisera och relatera förbandskultur till militär kultur.
Sida 24 av 67 3. Metod
Ett grundvärde är de linser eller tematiseringar som beskrivits i tidigare kapitel, vilka utgör fundament för empiriinhämtning, tolkning och analys. Dessa teoretiskt grundade definitioner skall inte ses som en operationalisering av teori, vilket skulle rimma illa med studiens övergripande metodologiska val. De skall förstås som teoretiskt grundade tematiseringar, vilket är en förekommande användning vid tematisk analys (Braun och Clarke 2006:83-84). Studien håller öppet för att teman och resultat empiriskt kan förstås utanför dessa teoretiskt grundade teman.
3.1. Tolkande metod
Studien tar utgångspunkt i att en social konstruktion som kultur inte kan ges en exakt definition utan är kontextuellt och individuellt beroende, vilket gör att den kan tolkas på flera sätt. Detta förhållande beskrivs ofta som intersubjektivitet, att de som befinner sig i en kultur, tolkar och förstår denna på sitt sätt (Schwartz-Shea och Yanow 2012:4). För att då förstå respondenternas uppfattning om förbandskultur, bygger författaren i dialog med respondenterna en gemensam intersubjektiv förståelse om deras unika förbandskultur.
Ambitionen med studien är att förstå hur officerare uppfattar sin egen förbandskultur i relation till militär kultur, vad som formar den unika förbandskulturen och vilken inverkan den kan ha på agerande i syfte att fördjupa teoribildningen kring militär kultur. Detta ”pussel” gör att studien kräver viss förförståelse om begreppet kultur. Teoretiskt grundad förkunskap bäddar för studiens genomförande från problemformulering, via empiriinhämtning till tolkning av densamma (Schwartz-Shea och Yanow 2012:26).
Studien följer en tydlig abduktiv logik, att iterativt röra sig mellan olika förståelser av det observerade likväl att relatera det observerade till teori (Schwartz-Shea och Yanow 2012:27-28). Kombinationen av intervjuer och deltagande observation är ett exempel, där deltagande observationen gav underlag för de intervjuer som djupare sökte förstå det observerade fenomenet förbandskultur. Det abduktiva arbetssättet har även skapat möjlighet att se teman bortom det förväntade, genom att utveckla och fördjupa analysen av empirin, vilket ökat förståelsen för vad som konstituerar förbandskultur ur ett kontextuellt perspektiv. Denna öppenhet för nya infallsvinklar utgör en tydlig styrka med tolkande metod (Schwartz-Shea och Yanow 2012:33).
Sida 25 av 67 Vidare rör sig studien, inom ramen för iterativitet, mellan del och helhet för att skapa en vidare förståelse och mening av det studerade (Schwartz-Shea och Yanow 2012:30-31).
Tolkande metod har sammanfattningsvis följande fördelar för studien, den kan gå på djupet av hur officerare förstår sin förbandskultur utifrån sin egen kontext och vad som bygger deras unika kultur. Det ger också möjlighet att på ett flexibelt, abduktivt sätt, röra sig mellan teori, empiri och analys, mellan del och helhet för att förstå relationer och sammanhang relativt forskningsfrågan.
3.2. Forskningsdesign
Motivet för att studera svenska förband på bataljonsnivån har flera utgångspunkter. Dels tillgänglighet till personal och förband för deltagande observation och intervjuer, dels personkännedom och dels organisatorisk förståelse genom att vara aktiv i professionen. Även det faktum att få studier finns relativt svenska förband, gör att studien kan bidra till ökad empiri och samtidigt nyansera och fördjupa teori om förbandskultur i en nationell och internationell kontext. Det kan vidare hävdas att studien nyanserar och fördjupar Soeters teori om militär kultur ur ett lokalt kontextuellt perspektiv
Trots att studien angriper en generell forskningslucka, är Sveriges Försvarsmakt och dess manöverbataljoner lämpliga att studera. Bataljoner i västvärlden är formade efter samma grundmodell och Sverige söker, med utgångspunkt i interoperabilitet, efterlikna övriga västländer. Utöver detta kan det antas att förhållande som svensk förbandskultur har till den övergripande militära kulturen kan observeras även i internationell kontext. Inom ramen för bataljonsnivån har förband med såväl liknande organisation, uppgift och materiel studerats likväl förband med stora skillnader i dessa delar, även om alla studerade förband är så kallade manöverförband, om än spridda över riket.10
Studien har en tydlig teoricentrerad inriktning, inte att pröva men nyansera och bidra till att minska den teoretiska kunskapsluckan, avseende hur officerare förstår förbandskultur och vilka beståndsdelar som skapar densamma. Studien bidrar också till att kontextualisera och förstå förbandskultur bortom de tydligt generaliserande drag som idag beskriver militär kultur.
10 Med manöverförband menas bataljoner med strid som huvudsaklig uppgift (ex: pansar- och infanteriförband),
Sida 26 av 67 Att de är generaliserande kan bero dels på att begreppet kultur i sig är svårdefinierat, men också beroende på strävan att skapa teoretiska förenklingar vilka kan appliceras brett och internationellt. Denna studie bidrar med att nyansera och fördjupa teorier om militär kultur. Relativt forskningsfrågan och den teoricentrerade inriktningen passar vald empirin väl för att kunna gå in i kunskapsluckan och bidra med en del till forskningsfältet. Studien fokuseras på förbandsnivån, bataljon, för att förstå vad officerare uppfattar skapar deras unika förbandkultur. Genom att observera ett förbands ledningsträningsövning kan förbandskulturen när den manifesteras i taktiskt genomförande under övning, observeras, förstås och tolkas. Intervjuer med personal på bataljonsnivån bidrar med en djupare förståelse om det observerade, samt hur de uppfattar och förstår vad som konstituerar deras unika förbandskultur.
Nedan bild utvisar, konceptuellt, dels på det abduktiva arbetssättet, dels hur tidigare forskning och teori påverkat förförståelse och bidragit till empiriinhämtning såväl som konstruera teman.
Sida 27 av 67 3.3. Metod för datainsamling
3.3.1. Intervjuer
Urval av intervjupersoner utgår från ett antal baskriterier, att de arbetat mer än 10 år i FM och att de i sin nuvarande befattning i någon form har en ledande position på bataljonen, under övningar eller i sin vardag. Vidare är de valda för att de bedöms kunna beskriva och i samtal reflektera kring militär kultur i allmänhet, men också egen förbandskultur på djupet. Både tid och förmåga att diskutera det studerade fenomenet är något Tom Wengraf argumenterar för som väsentligt vid urval av intervjupersoner (Wengraf 2001:95).
Samtliga är officerare med lägst majors grad eller specialistofficerare av fanjunkare- eller förvaltares grad, det kan liknas vid elitintervjuer ur ett bataljonsperspektiv. De är representativa som såväl bärare av förbandskultur i allmänhet och som officerare i synnerhet. Den respondent som har befattningen lärare bidrar med ett utifrånperspektiv, där denne beskriver överbryggande nyanser baserat i sin förståelse av kulturers manifestation bland elever men också utgående från dennes professionserfarenhet.
Den intervjuguide som nyttjats vid de semistrukturerade intervjuerna utgår från de beskrivna forskningsfrågorna men är, likt observationsguiden, teoretiskt inspirerade av såväl Schein som Soeters.11
3.3.2. Deltagande observation
Motivet för den deltagande observationen är att kunna utforska på djupet i en förbandskontext hur förbandskulturen manifesteras och influerar agerandet i taktiska situationer. Inför den deltagande observationen skapades en observationsguide som ett slags mentalt stöd för att säkerställa att observationer görs relativt studiens syfte, samt fokusera anteckningar för att kunna hantera en ofta intensiv övningsmiljö. Guiden tar stöd av de ur Schein definierade tolkningsstöden men är också inspirerad av Soeters teori om militär kultur.12
Barbara B. Kawulich citerar Merriam (1998) och menar att forskningsfrågorna skall styra observationen, vilket är grunden till observationsguiden, men att observationerna utanför dessa måste tas i beaktande (Kawulich 2005:10). Det övergripande syftet är att gå bortom artefakter och deras betydelse för att mer på djupet förstå organisationens värderingar och
11 Intervjuguide kan uppvisas på anmodan. 12 Observationsguide kan uppvisas på anmodan.
Sida 28 av 67 grundantaganden. Detta skapar en mer holistisk bild av den studerade förbandskulturen och bidrar till att se denna i relation till den övergripande militära kulturen.
Den roll författaren tar inom ramen för den deltagande studien rör sig från fullständig observatör till deltagande observatör beroende på händelseutveckling (David och Sutton 2017:144; Kawulich 2005:8-9). Observationerna kan sägas vara av fokuserad art, då de inriktas mot samma områden som intervjuerna i syfte att kunna relatera data mellan olika empiri (Kawulich 2005:15), en form av datatriangulering.
3.3.3. Käll- och metodkritik
Utgående från att respondenterna är handplockade genom personkännedom, finns en personlig relation mellan författare och respondent. I de flesta fall utgör de tidigare arbetskamrater eller genomfört militära utbildningar gemensamt med författaren. En respondent är tidigare lärare till författaren. Personkännedom bäddar, enligt mitt förmenande, till att intervjuerna blir avslappnade och att respondenterna öppet kan diskutera förbandskultur. Samtidigt kan personkännedom leda till att respondenterna tillrättalägger svaren för att vara tillmötesgående, vilket kan leda till att empirin blir missvisande, vilket inte upplevts varit fallet. Trots denna risk ses urvalet som relevant för arbetet då respondenterna är tydliga representanter för sin förbandskultur.
Kritik mot deltagande observation är bl. a. att det är en ostrukturerad datainsamling, att forskaren blir en aktiv del i observationen, men också det som beskrivs som naiv realism, att alla observationer är konstruktioner och därmed meningslösa (Brewer 2004:318-319). Som del i professionen deltar författaren medvetet och omedvetet i studien, effekterna av detta hanteras främst genom reflexivitet. Att observationerna är konstruktioner är något studien omfamnar, officerarnas sätt att manifestera sin förbandskultur, är det intressanta att studera. Genom kombinationen av intervjuer och observation skapas en helhetsempiri som belyser forskningsfrågan ur flera perspektiv, vilket möter kritiken om observationens konstruktion och mening. Observationen har i alla stycken utgått från en observationsguide, vilket på ett tydligt sätt möter kritiken om strukturerad datainsamling. Samtidigt hävdar inte studien att man kan ge en helt exakt bild av ett tolkat socialt fenomen, men det kan beskrivas och förstås.
Sida 29 av 67 Studien kan kritiseras för brister i ett genderperspektiv relativt observationen och intervjuer. Observationerna och intervjuerna sker utifrån förutsättningar i den givna kontexten. Ett genderfokuserat perspektiv kan utgöra grund för fortsatt forskning, men bedöms inte inverka på studien.
Vidare kan observationen kritiseras för bias, i och med att författaren är del av professionen, vilket hanteras genom nyttjandet av teori för tolkning likväl som reflexivitet i processen. Ur perspektivet källkritik kan nyttjade källor alltid ifrågasättas, dock är de förstahandskällor i sin egen kontext vilket gör att de speglar det den enskilde upplever och förmedlar sin uppfattning om. Det kan av naturliga skäl leda till att det empiriska underlaget kan vara färgat av sådan bias, samtidigt är denna bias intressant att inhämta empiri kring. Studien söker just dessa subjektiva tolkningar officerarna gör av sin egen kontext.
3.4. Tematisk analys
Utgångspunkten är Virginia Braun och Victoria Clarkes välciterade artikel som beskriver, problematiserar och definierar tematisk analys. De argumenterar för att tematisk analys är en lämplig grundmetod för analys inom ramen för kvalitativa studier (Braun och Clarke 2006:78), vilket utgör grundargument varför metoden anses adekvat för denna studie.
Braun och Clarke menar att tematisk analys genom att definiera, systematisera och strukturera teman och sammanhang mellan teman, skapas en bred kontextuell bild vilket möjliggör tolkning och därmed bäddar för att bygga ett relevant resultat (Braun och Clarke 2006:79). De argumenterar också för att tematisk analys kan betraktas som mer flexibel än andra kvalitativa analysmetoder (Braun och Clarke 2006:78, 81). Vidare argumenterar de för två olika angreppssätt utgående från induktivt eller deduktivt fokus (Braun och Clarke 2006:83-84), denna studie härrör sig tydligt till det senare, då teman till stor del byggts av teori.
Dock skall det nämnas att ett avgörande tema formas ur empirin och därmed kan relateras till en mer induktiv del då respondenter och observation pekar ut områden bortom de teoretiskt formade temana. Utöver detta har studien till varje teoretiskt tema tolkat och definierat ett antal sub-teman, vilka också i någon mån kan härledas till ett mer induktivt arbetssätt. Denna öppenhet för kombinationer av förhållningssätt kan snarast kopplas till Braun och Clarkes utvecklade syn och vad de kallar reflexiv tematisk analys (Braun och Clarke 2019:591-592).
Sida 30 av 67 Teman enligt Braun och Clarke kan ses i olika djup, semantiskt (direkt/ordagrann betydelse) eller latent (underliggande betydelse), där semantisk nivå kan relateras till denna studie (Braun och Clarke 2006:84). Med detta som grund sorteras och grupperas data och teman för att i nästa steg tolkas, definieras och kopplas samman i en mer holistisk bild, vilket utgör grund för att relatera till teoribildning där författarens tolkningar är centrala (Braun och Clarke 2006:84, 2019:594).
Braun och Clarke beskriver sex grundläggande steg vid genomförandet av tematisk analys (Braun och Clarke 2006:87-89, 91-93), vilket studien i allt väsentligt följt och vars tillämpning redovisas i kapitel 3.4.1.
Braun och Clarke pekar på ett antal utmaningar när tematisk analys nyttjas (Braun och Clarke 2006:94-95);
Empiri analyseras inte utan parafraseras. Frågeområden formar teman.
Bristande analys med följd att det studerade fenomenets sammanhang blir svagt beskrivet.
Bristande anknytning av analys och resultat till teori, vilket leder till att studiens trovärdighet blir låg.
Dessa problemområden har studien hanterat genom att dels gå på djupet av empirins alla delar, dels iterativt gå igenom alla kodelement i alla teman och genomföra förändringar om tolkningen förädlas och slutligen nyttjat teori i flera steg. Teori har nyttjats för konstruktion av teman, men teman har också abduktivt relaterats till teori för att beskriva den tolkning och förståelse som ligger bakom.
3.4.1. Steg för steg-design
Inledningsvis studerades ämnesområdet övergripande. Detta formade dels egen förförståelse men bidrog särskilt till att definiera den forskningslucka studien adresserar. Här synliggjordes särskilt avsaknad av teori i forskningsområdet, som relaterade till lägre kulturell nivå (förband). Utöver detta skapades en grund för att formulera såväl observation- som intervjuguide vilka nyttjats för empiriinhämtning
Därefter genomfördes empiriinhämtning genom deltagande observationen av ett förband under genomförande av ledningsträningsövning samt djupintervjuer.
Sida 31 av 67 Efterhand den deltagande observationen pågick och intervjuer genomfördes kunde frågor förfinas för att gå på djupet av observerade delfenomen. Det kan vidare konstateras att utan tidigare studier av området kombinerat med tydlig insiderförståelse är det tveksamt om empirin hade sett likadan ut. Som officer med mer än 20 års professionserfarenhet möjliggjordes den kontextuella förståelse och tolkning av ledningsträningsövningen som krävs för att skapa det resultat som föreligger.
Sedan inleddes den tematiska analysens steg ett13 genom att fördjupa empirisk kunskap vilket skedde genom att samtliga intervjuer transkriberades, till huvudsak ordagrant, däremot utelämnas skratt, pauser och liknanden då dessa inte bidrar till studien. Nyttjade citat i studien är transformerat från talspråk till skriftspråk i syfte att förtydliga det tolkade budskapet. Deltagande observationer dokumenterades genom handanteckningar, vilka kombinerades med reflektioner till ett samlingsdokument för alla observationer.
Därnäst genomfördes steg två, tre och fyra i den tematiska analysen genom att strukturera, analysera, koda, relatera inhämtad empiri till teman samt kontroll av dessa. 14 All samlad kodning flyttades från olika dokument till ett samlat dokument där alla kodelement kan studeras sida vid sida. Kodningen skedde initialt helt öppet utan att relateras till de teoretiskt definierade temana. I syfte att kunna relatera kodning (tolkad data) till teori nyttjades de fem tidigare, ur Soeters beskrivna teman avseende militär kultur som nästa tolkande delmoment. Varje kodelement relaterades initialt till ett tema utifrån den direkta kodningens innebörd. De delar som inte kunde relateras mot ett teoretiskt definierat tema sorterades under ett eget tema. Efter denna inledande fördelning gjordes en återkoppling för respektive kodelement, i respektive tema i syfte att säkerställa kodning och tematisk relation. Om relationen inte stämde flyttades kodelementet till ett mer relevant tema, i vissa fall kodades elementet om baserat i förnyad kunskap.
I steg fem studerades varje tema separat för att tolka relationer och sammanhang i respektive tema. Detta ledde i sin tur till att ett antal sub-teman kunde identifieras, varvid kodelementen kunde relateras till ett sub-tema för att tydligare förstå temats övergripande sammanhang samt kunna beskriva dessa i studiens kapitel 4, resultat.
13 Steg relaterar till Braun och Clarkes definition se kapitel 3.4 för hänvisning. 14 Kodningsdokument och tolkningar kan uppvisas på anmodan.
