Sida 1 av 41
Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Niklas Cvetkovski OP SA 18-21
Handledare Antal ord: 11881
Marcel Mangold Beteckning Kurskod
1OP415
WARDEN AND SMALL STATES
ABSTRACT:
John A. Warden’s theory the enemy as a system has been influential and attributed to large scale victories, such as Operation Desert Storm. It advocates offensive use of air power by parallel attacks on the enemy’s strategic center. While doctrines of small states are dependent and influenced by the military thinking of great power nations, its capacity and necessary priorities for the use of air power may differ. This study examines Warden’s theory through two cases, the Six Day War and the Second Lebanon War. Both relied on air power executed by a small state, Israel. The result show that Warden’s theory can partly explain Israelic victory during the Six Day War, but with substantial differentiations from the theory’s advocation of attacks on the enemy strategic leadership. The findings are ambiguous and neither strengthens nor weakens the theory. The analysis of the Second Lebanon War indicates that air power was insufficient in achieving strategic victory in the war against Hezbollah, even though the execution of the air operation had significant resemblance to Warden’s theory, thus weakening the theory.
Nyckelord:
T.ex.: Luftmakt, Warden, Sexdagarskriget, Andra Libanonkriget
Sida 2 av 41
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3 1.1 Problemformulering ... 4 1.2 Forskningsöversikt ... 5 1.2.1 Teori ... 51.3 Syfte och frågeställning ... 8
1.4 Avgränsningar ... 8
1.5 Disposition ... 9
2. TEORI ... 10
2.1 John A. Warden III ... 10
2.2 Fienden som ett system ... 10
2.2.1 Kontroll av luftrum ... 11
2.2.2 Femringsmodellen ... 11
2.2.3 Tyngdpunkter (center of gravity) ... 14
2.2.4 Parallella attacker ... 14
3. METOD ... 16
3.1 Teoriprövande fallstudie ... 16
3.1.1 Val av fall ... 16
3.2 Datainsamling – kvalitativ textanalys ... 17
3.3 Metodologiska överväganden ... 18 3.4 Validitet ... 18 3.5 Materialdiskussion ... 19 3.6 Forskningsetiska överväganden ... 20 3.7 Operationalisering ... 21 3.7.1 Femringsmodellen ... 21 3.7.1 Parallella attacker ... 22 3.7.2 Operationella Indikatorer ... 23 4. ANALYS ... 24
4.1 Warden och sexdagarskriget ... 24
4.1.1 Bakgrund ... 24
4.1.2 IAF anfaller ... 25
4.2 Warden och andra libanonkriget ... 28
4.2.1 Öppningsfasen 12-16 Juli ... 28
4.2.2 Marktrupper ansluter 17 Juli – 14 Augusti ... 29
5. RESULTAT ... 33
5.1 Sexdagarskriget ... 33
5.2 Andra libanonkriget ... 34
6. AVSLUTANDE DISKUSSION ... 36
6.1 Svar på forskningsfråga ... 38
6.2 Betydelse för framtida yrkesutövning ... 38
6.3 Förslag på vidare forskning ... 38
Sida 3 av 41
1. Inledning
Enligt Bjerga & Haaland har småstater en begränsad förmåga att självständigt utveckla doktriner och militärt tänkande. Småstater är beroende av samarbeten och internationella institutioner, samtidigt som den egna militärakademiska kapaciteten är begränsad, vilket resulterar i att mindre nationers krigföring är präglade av stormakters tänkande. Småstaters militärstrategiska utveckling hindras ytterligare av deras begränsade delaktighet i internationella insatser. Insatserna handlar ofta mer om politisk symbolism än om själva militära operationen. Erfarenheter från operationer är därför inte lika formgivande för småstaters strategiska utveckling som det är för större nationer, vilket driver på effekten att småstater är beroende och präglas av större nationers militärstrategiska utveckling.1
Det råder en debatt kring vilket roll luftmakt har i modern krigföring. John A. Warden III är en inflytelserik amerikansk luftmaktsteoretiker som år 1988 släppte boken The Air Campaign, följt av The Enemy as a System i Airpower Journal 1995, där han förespråkar att luftmakt används för att med precisionsvapen bomba tyngdpunkter inom motståndarens strategiska centrum, i syfte att uppnå en systemkollaps.2 1996 släppte en annan inflytelserik amerikansk luftmaktsteoretiker, Robert A. Pape, boken Bombing to Win: Air Power and Coercion in War. Pape presenterar en teori kring hur luftmakt bäst används som nekande tvångsmakt som hindrar motståndaren från att kunna uppnå sina mål.3 Pape motsätter sig Wardens idé om strategisk bombning.4 Denna meningsskiljaktighet blev startskottet på en akademisk diskussion kring luftmaktens roll i en modern krigsmakt.
Då småstaters militärstrategi präglas av stormakters tänkande är det av intresse att pröva inflytelserika luftmaktsteorier i en småstats kontext. Denna uppsats kommer därför att pröva Wardens teori om fienden som ett system mot Sexdagarskriget och Andra Libanonkriget. Fallen involverar Israel som aktör, i egenskap av småstat, samt att luftmakt har spelat en central roll. Uppsatsen ämnar undersöka ifall Wardens teori kan stärkas eller försvagas i en småstatskontext.
1 Bjerga, Kjell Inge, and Torunn Laugen Haaland. Development of Military Doctrine: The Particular Case of Small States. Journal of Strategic Studies: The Information Technology Revolution in Military Affairs 33.4, 2010, s.506-507
2 Warden, John A. ‘The Enemy as a System’. Air Power Journal. 9:1, 1995, s.44-45
3 Pape, Robert A. Bombing to Win: Air Power and Coercion in War. New York: Cornell University, 1996, s.15-16
4 Pape, Robert A. ‘The air force strikes back: A reply to Barry Watts and John Warden’. Security Studies. 7:2, 1997, s.192-193
Sida 4 av 41
1.1 Problemformulering
USA står i centrum för debatten kring luftmaktsanvändande, där framträdande luftmaktsteoretiker såsom Warden och Pape har stort inflytande. Warden har inte bara utvecklat teorier, utan har även i egenskap av flygvapenofficer omsatt sin teori i verkligheten.5 Warden formar därför både USA:s teoretiska förståelse för luftmakt och dess flygvapens faktiska agerande. Hans teori om fienden som ett system är aktuell i dagens luftmaktsanvändande och är av intresse att undersöka och pröva, för förstå dess begränsningar, möjligheter och allmängiltighet.
Warden menar att sin teori bygger på universella principer som är generaliserbara bortom luftmakt. Femringsmodellen påvisar hur motståndaren fungerar som ett system och att motståndaren liksom andra system kollapsar om man slår ut dess centrala funktioner.6 Warden beskriver luftmakt i generella termer och gör inga reservationer för att de enbart relaterar till stormakters luftmakt. Det väcker frågan om vilken relevans Wardens teori har gällande mindre nationers luftmakt, såsom Sverige eller Israel.
Enligt Gordon är Israels främsta svagheter att de har en relativt liten befolkning, saknar strategiskt djup, begränsat med naturresurser och saknar strategisk tidig varning i händelse av angrepp. Israel står inför ett existentiellt hot av numerärt överlägsna motståndare i sitt närområde. Landets styrkor är hög kvalitet av humankapital, en sammanbunden nation, en effektiv maktstruktur, samt stöd från omvärlden.7
Sveriges befolkning på drygt 10 miljoner8 är jämförbart med Israels befolkning om ca 9 miljoner9. Sverige är ett rikare land, med ca dubbelt så hög BNP.10 Israel har dock ett större flygvapen med 259 stridsflygplan, jämfört med Sveriges 71 (plus 60 beställda).11 Sveriges landyta är ca 22 gånger större än Israel, men trots detta saknar även Sverige strategiskt djup i väst-östlig riktning, pga dess geografiska utformning. Sverige står till skillnad från Israel inte inför ett existentiellt hot, men vid händelse av krig utgår Sverige från att befinna sig på strategisk efterhand mot en numerärt överlägsen motståndare, där stor vikt läggs vid samarbete
5 Olsen, Andreas J. Warden revisited. Air Power History. 64:4, 2017, s.39 6 Warden, 1995, s.43-44
7 Gordon, Shmuel L. ‘Air Superiority in the Israel-Arab Wars, 1967–1982’, i Olsen, John A. (red.). A History of
Air Warfare. Virginia: Potomac Books, 2010, s.128
8 SCB. Befolkningsstatistik. 2020 9 CBS. Israeli population. 2020
10 Världsbanken. GDP ranking, PPP based. 2020 11 Fightglobal. World Air Forces. 2020
Sida 5 av 41 med andra nationer och stöd från omvärlden.12 Sammanfattningsvis kan hävdas att Israel och Sverige är småstater med relativt likvärdig förmåga och resurser, i jämförelse med en stormakt som USA. Det är främst situationen länderna befinner sig i som skiljer Sverige och Israel åt. Israels krigshistoria och hotbild inom sitt närområde möjliggör för andra nationer att ta lärdom från en småstats luftmaktsanvändande. I synnerhet ett land som Sverige, som varit fredade från existentiella krig.
1.2 Forskningsöversikt
Nedan redogörs för tidigare forskning gällande luftmakt, samt Israels luftmaktsstrategi.
1.2.1 Teori
Wardens bok The Air Campaign var banbrytande när den kom 1988, men har senare blivit standardmaterial för akademiska utbildningar som berör luftmakt. Dåtidens amerikanska doktrin betraktade luftmakt som en understödjande roll för markstridskrafter på enbart taktisk nivå. Warden menar istället att luftmakt kan agera självständigt som ett medel för att nå operationella framgångar och strategiska målsättningar.13 Det innebär att luftmakt har en större roll än att slå ut motståndarens stridskrafter på slagfältet, och att en luftmaktskampanj kan leda till seger utan att behöva bedriva ett traditionellt krig där två sidors stridskrafter strider mot varandra.14
Övergripande betraktar Warden fienden som ett system och presenterar en universell illustrering av hur systemet fungerar. Modellen bygger på fem nivåer, så kallade ringar. Ledning är den mest centrala ringen och därför viktigast, medan stridskrafter är ytterst och således minst viktigt. Lednings- eller styrfunktionen är centralt oavsett om det gäller en nation eller exempelvis en människa. Att eliminera människokroppens hjärna (ledningsfunktionen) innebär att hela systemet slås ut. På samma sätt kan man slå ut en hel nations krigsmakt genom att eliminera dess ledning. Inte lika centralt, men fortfarande effektivt, är nästa nivå systemförutsättningar. Människan som system kollapsar snabbt utan vitala organ, och på samma sätt kollapsar en nation vars strömförsörjning, produktion och ekonomi slås ut. På motsvarande sätt följer infrastruktur, population och slutligen stridskrafter.15
12 Försvarsmakten. (2016). Militärstrategisk doktrin - MSD 2016. Försvarsmakten 13 Olsen, 2017, s.40-41
14 Olsen, 2017, s.51-52 15 Warden, 1995, s.45-46
Sida 6 av 41 Pape fokuserar istället på ledningens beslutsfattande processer. Istället för att slå ut ledningen vill Pape utöva tvångsmakt (coercion).16 Genom att manipulera motståndarens balans mellan kostnad och nytta kan man framtvinga en förändring i motståndarens beslutsfattande. Detta kan ske genom tre olika strategier: 1) bestraffande tvångsmakt; 2) riskmanipulerande tvångsmakt; eller 3) nekande tvångsmakt. Bestraffning går ut på att skada motståndarnationens befolkning som straff för nationens handlingar. Riskmanipulering kan istället liknas vid en gisslansituation där man hotar om repressalier i syfte att påtvinga motståndaren ens vilja. Nekande tvångsmakt innebär istället att neka motståndaren att uppnå sin målsättning.17 Papes argumentation bygger på att nekande tvångsmakt är det enda lämpliga användningsområdet för luftmakt. Genom att med luftmakt slå mot mål vid och bakom frontlinjen, exempelvis stridskrafter, reserver, understöd- och logistikfunktioner, kan man försvaga motståndaren så pass mycket att egna markförband kan slå ut motståndarens styrkor med minimala förluster.18 Nekande tvångsmakt uppnås när motståndaren inte längre är kapabel till att uppnå sina mål, exempelvis territoriell kontroll, och således tvingas ändra sina beslut.19
Warden motsätter sig de slutsatser som Pape landar i, och menar att Papes teori bygger på grundantagandet att kalla kriget-erans teorier kring tvångsmakt och kärnvapen är det bästa sättet att förstå krig. På detta grundantagande landar sedan Pape i slutsatsen att nekande tvångsmakt är det enda rimliga. Vidare menar Warden att Pape repeterar en gammal myt att strategiska anfall inte fungerar. Principen kring strategiska anfall bottnar i ett simpelt koncept: att bevara hemlandet är en stats viktigaste funktion, och historien visar att stater är beredda att göra i princip vad som helst för att säkra sin överlevnad.20 Warden lyfter fram Gulfkriget som ett empirisk exempel för att strategiska anfall fungerar. Warden både designade och ledde Operation Instant Thunder, vilket var en amerikansk luftmaktsoperation mot Irak under Gulfkriget. Operationen kan hävdas vara en stor framgång genom att ha åsamkat Irak stor skada, med historiskt minimala förluster på USA:s sida, samtidigt som den USA-ledda koalitionen uppnådde sina mål att driva ut Irak från Kuwait. Operation Instant Thunder har använts som bevis för att luftmakt kan agera på egen hand, och Warden menar att fundamentalt för
16 Pape, 1996, s.15-16 17 Pape, 1996, s.18-19 18 Pape, 1996, s.69-70 19 Pape, 1996, s.31-32
20 Warden, John A. ‘Success in modern war: A response to bombing to win’. Security Studies. 7:2, 1997, s.172-173
Sida 7 av 41 operationen var att de identifierade Irak som ett komplext system, som de kunde slå ut genom att angripa dess mest centrala funktioner.21
Pape menar istället att Warden har en övertro till strategiska anfall, och underskattar anfall inom krigsskådeplatsen. Att dekapitation av en motståndare genom att slå ut central ledning är ett framgångsrikt sätt att använda luftmakt saknar stöd. Pape menar istället att Warden har missförstått resultatet av sin egna operation och att det i själva verket var nekande tvångsmakt som ledde till besegrandet av Irak. USA genomförde de facto bombuppdrag under de första dagarna av Operation Instant Thunder i syfte att dekapitera Iraks styrkor, vilket misslyckades. Trots att man försökte bomba ledaren Saddam Hussein och samtidigt avsevärda mängder av deras styrkor, så kunde ändå Iraks ledning fortfarande styra dess trupper. Enligt Pape var det faktumet att Iraks styrkor inte längre var kapabla att hålla Kuwait som tvingade de ut ur landet, alltså en nekande tvångsmakt.22 Papes slutsats att nekande tvångsmakt låg bakom Instant Thunders framgångar står i kontrast till Wardens slutsats att strategiskt anfall är det som fick Irak på fall, trots att operationen hade brister i sitt genomförande. Vidare menar Warden att strategiska anfall med moderna precisionsvapen är billigare, snabbare och mindre blodiga än Papes gammaldags former av krig.23
Anmärkningsvärt är proportionerna i Gulfkriget, som var ett fullskaligt krig mellan en USA-ledd koalition och Irak. USA hade över 700 000 trupper involverade i operationen.24 De inledande 24 timmarna nedhöll amerikansk luftmakt Iraks system om ca 23’000 olika luftvärnspjäser, samtidigt som luftanfall genomfördes mot luftbevakningssystem, ledningsplatser, kommunikationscentraler, flera presidentpalats, elnätverk, ledning för underrättelsetjänst, centrum för cyberförsvar, högkvarter för flygvapnet, försvarsdepartementet, säkerhetspolisen, olika politiska högkvarter och konferenslokaler, institutioner för industri, produktion, propaganda, kommunikation, samt mängder av andra mål av betydelse för nationens ledning.25 Oavsett vem av luftmaktsteoretikerna som har rätt i förklarandet av Gulfkrigets framgångar så kan konstateras att Gulfkrigets proportioner är större än vad vi kan förvänta oss att se från en småstat. Bjerga & Haaland visar att småstaters doktriner präglas av stormakters militärstrategiska tänkande.26 Det väcker frågan kring om småstaten Israel präglas av deras allierade USA:s luftmaktsteorier, och huruvida dessa är applicerbara för en mindre 21 Warden, 1997, s.174-175
22 Pape, 1997, s.212-213 23 Warden, 1997, s.190
24 Hersh, Seymour. Chain of Command. Penguin Books, 2005, s.181.
25 Olsen, John Andreas. Strategic Airpower in Desert Storm. London: Routledge, 2003, s.241-244 26 Bjerga & Halland, s.506-507
Sida 8 av 41 nation som potentiellt saknar resurserna att slå mot så många olika mål inom motståndarens system.
Israels strategi bygger på buffertzoner, såsom Sinaihalvön och västbanken, dess militära styrkors avskräckande effekt, underrättelse, mobilitet, handlingskraft, hastighet, samt förebyggande anfall. Israel har lagt stor vikt vid sitt flygvapen sedan landet grundades 1948, då bedömningen varit att luftherravälde kommer vara en nyckelfaktor i Israels förmåga att mobilisera sina marktrupper.Israels flygvapen (IAF) har i främsta uppgift att i händelse av krig slå motståndarens luftstridskrafter och etablera luftherravälde. Israels strategiska position och vapenslagens roller har inte förändrats i större grad sedan dess uppkomst.27 Under 1960-talet stöttade Sovjetunionen sina proxystater Egypten, Syrien och Irak med stora mängder flygplan, stridsvagnar, artilleri och vapensystem, vilket skiftade maktbalansen till Israels nackdel. Under april 1967, en månad innan sexdagarskriget, pågick en väpnad konflikt kring gränsen Israel-Syrien. Till följd av ett flertal luftstrider sköts sex stycken syrianska MIG-21:or ned av IAF. Israels General Rabin konstaterade att Israels förmåga att bemöta en eventuell mobilisering av Egypten hängde på IAF beredskap, vilket kom att få en avgörande betydelse senare under sexdagarskriget.28
1.3 Syfte och frågeställning
Denna uppsats syftar till att bidra till debatten kring hur luftmakt bör utövas i kontexten småstat som aktör. Genom att undersöka två krig som involverar Israel, och som till stor del genomförts med luftmakt, ämnas slutsatser kunna dras kring vilken relevans Wardens teori har för en småstat, såsom Israel och i förlängningen även Sverige.
Forskningsfråga:
- Vilken förklaringskraft har Wardens teori ”fienden som ett system” för de luftoperativa utfallen i Sexdagarskriget och Andra Libanonkriget?
1.4 Avgränsningar
Uppsatsen har avgränsats till att bara pröva Wardens teori om fienden som ett system. Andra luftmaktsteoretiker, framförallt Pape, har efter överväganden valts att inte tas med. Dels eftersom att Wardens teori i sig är så omfattande att det krävs en utförlig bearbetning för att dess relevanta delar ska få prövas i sin fulla rätt. Dels även för att komma bort från
27 Gordon, s.128 28 Gordon, s.130
Sida 9 av 41 problematiken kring huruvida fallen är mer gynnsamma för någon av teorierna, och istället fokusera på att pröva en enskild teori. Fallen har avgränsats till att enbart beröra krig som involverar Israel, i egenskap av småstat, samt till krig där luftmakt har haft en avgörande roll.
1.5 Disposition
I kapitel 1 har presenterats problemformulering, tidigare forskning, syfte, frågeställningar, samt avgränsningar. Kapitel 2 kommer att beskriva Wardens teori om fienden som ett system. I kapitel 3 presenteras uppsatsens metod, metodologiska överväganden och operationalisering. Kapitel 4 utgörs av analys av fallen Sexdagarskriget och Andra Libanonkriget. Resultatet av analysen presenterar i kapitel 5, samt diskuteras avslutande i kapitel 6.
Sida 10 av 41
2. Teori
I detta kapitel redogörs för teorin som ligger till grund för uppsatsens undersökning. Teorin som kommer att användas är John A. Warden III:s teori om fienden som ett system.
2.1 John A. Warden III
John A. Warden är idag en pensionerad amerikansk flygvapenofficer och luftmaktsteoretiker. Hans karriär började som 17-årig kadett i det amerikanska flygvapnet, satsandes på en pilotkarriär.29 Wardens intresse för strategi växte med tiden och han kom att klättra i karriären. I dryga trettioårsåldern började han arbeta vid USA:s försvarsdepartement och fångade sina överordnades uppmärksamhet genom framstående arbete och studier.30 Warden återgick senare till operationell tjänst och drev träning och utveckling av F-15:s förmåga. Vid 42 års ålder skrev han boken The Air Campaign: Planning for Combat, där han lyfter hur han tycker att en luftkampanj bör konstrueras.31 Wardens karriär kulminerade vid planering och genomförande av USA:s luftkampanj i Gulfkriget mot Irak, vars framgångar är ett väl diskuterat ämne.32
2.2 Fienden som ett system
I artikeln Fienden som ett system, i Air Power Journal beskriver Warden hur man genom förståelsen av fiendens system kan slå ut sin motståndare med strategiska anfall. För att kunna besegra en motståndare behöver vi först betrakta dess helhet och därför påbörja vårat resonemang på en övergripande, strategisk nivå. Warden utgår från totalen av motståndaren, de egna mål man sätter upp, och sedan vad som behöver göras för att producera en effekt på motståndaren. Först därefter kan man djupdyka i detaljerna, såsom enskilda uppdrag, vapensystem, individuella flygplan, etc.33
Enligt Warden behöver vi komma bort från att tänka krig som en sammandrabbning mellan två sidor av militära trupper. För att besegra motståndaren strategiskt kanske inte ens strid är nödvändigt, då strid i princip alltid är ett medel mot ett mål och inte ett mål i sig självt. Genom att betrakta fiendens helhet som ett system, bestående av flera subsystem, kan man på effektivaste sätt förmå motståndaren att utföra ens vilja.34
29 Olsen, John Andreas, John Warden and the renaissance of American air power, Potomac Books, Dulles, Virginia, 2007, s.13 30 Olsen, 2007, s.27 31 Olsen, 2007, s.64-65 32 Olsen, 2007, s.140 33 Warden, 1995, s.41-42 34 Warden, 1995, s.43
Sida 11 av 41 Vidare reflekterar Warden över Napoleon och Clausewitz väl omnämnda tankar kring krigets friktioner, ovisshet och moral. Den militära eran under sekelskiftet till 1800-talet utgjordes av tiotusentals soldater på ett slagfält, oerhört begränsad kommunikation och fotburen rörelse. Den militära effekten kan beskrivas som en produkt av fysisk förmåga och moral.35
Fysiskt * Moral = Effekt
Moral kunde under Napoleon-eran konstateras ha en högre inverkan än arméns fysiska förmåga, och den fysiska förmågan bestod till stor del av individers fysik, vilket innebar att effekt var svårbedömt. Balansen mellan fysisk förmåga och moral är en viktig aspekt som skiljer dåtidens mot dagens krigföring. Moral är än idag immateriellt och diffust, men den fysiska förmågan skiljer avsevärt. Individer styr idag över system som stridsflygplan, stridsvagnar och slagskepp, vilka är fysiska ting och helt avgörande för den militära förmågan. Moral, friktion och ovisshet är fortfarande av betydelse, men en militärmakts fysiska förmåga kan idag separeras från moralens immateriella och diffusa natur. Med andra ord, att eliminera motståndarens fysiska förmåga innebär att motståndaren inte längre kan verka. Man når sina strategiska mål antingen genom att påverka motståndarens fysiska system så att de väljer att ge efter, eller så gör man det fysiskt omöjligt för motståndaren att göra motstånd (strategisk paralys).36
2.2.1 Kontroll av luftrum
Warden betonar vikten av kontroll av luftrummet för att kunna genomföra militära operationer, och att etableringen detta bör vara första prioriteringen för en operation. Kontroll av luftrum kan delas upp i luftöverlägsenhet och luftherravälde. Det sistnämnda är den högsta nivån och innebär att man själv kan agera obehindrat inom ett visst område, medan motståndaren inte kan agera alls. Luftöverlägsenhet innebär att motståndaren fortfarande har viss förmåga att verka i luften, men kan inte kan anfalla ens trupper medan man själv kan agera utan större motstånd. Warden menar att det är väldigt ovanligt att ett land som innehar luftherravälde förlorar ett krig.37
2.2.2 Femringsmodellen
Wardens femringsmodell syftar till att ge en användbar, simplifierad förståelse kring hur motståndaren är uppbyggt som ett system. Warden rangordnar systemets delar i fem nivåer – ringar. Dessa fem ringar är subsystem av olika vikt för motståndaren, där centrum är mest vitalt 35 Warden, 1995, s.42-43
36 Warden, 1995, s.42-43
37 Warden III, John A. The Air Campaign – Planning for Combat, Washington, DC: National Defense University Press, 1988, s.13-14
Sida 12 av 41 och den yttersta ringen är minst vitalt. Ringarnas ordning är inifrån och ut som följer: ledning, systemförutsättningar, infrastruktur, population, samt stridskrafter. Dessa illustreras i figuren nedan.
Figur 1. Wardens fem ringar.
Mest centralt är motståndarens ledning. För en nation och militärmakt innebär dessa politiska eller militära ledare. Ser man till människokroppen som ett system så utgörs ledning av hjärnan. Ser man istället till ett elnät så består ledning av en central styrenhet. Gemensamt är att systemet inte fungerar överhuvudtaget utan den centrala ledningsfunktionen. Utan hjärna kan inte kroppen operera. Likaså kan inte en militärmakt operera utan en beslutsfattande central enhet.38 Systemförutsättningar syftar till livsnödvändigheter för att systemet ska fungera. Precis som människan behöver fungerande organ, energi (föda) och syre, så behöver en nation energi (olja, mat, el) och ekonomi för att fungera. Skillnaden mellan ledning och systemförutsättningar är att det inte finns substitut för ledningsfunktionen, medan systemförutsättningar hypotetiskt sätt kan ersättas. En människa kan leva med ett artificiellt hjärta och en nation kan nyttja alternativa former av energiförsörjning.39
38 Warden, 1995, s.44-45 39 Warden, 1995, s.50
Sida 13 av 41 Infrastruktur syftar till saker som nationens vägar, järnvägar, flygfält, broar och industrier. Dessa är viktiga funktioner för en nation, men består av sådan kvantitet att det finns många sätt att arbeta sig förbi skador. Infrastruktur skiljer sig från systemförutsättningar i kvantitet och redundans. Att slå mot motståndarens infrastruktur förminskar dennes förmåga att verka, men det krävs mycket mer skada – och kostar mer resurser – att uppnå effekt. 40
Den fjärde ringen är population. Warden menar att om man för tankens skull åsidosätter det omoraliska med att angripa motståndarens civilbefolkning, så är det ändå svårt uppnå något med att orsaka direkt fysisk skada mot befolkningen. Det finns ohanterligt många mål och historien visar att en befolkning ofta kan uthärda oerhörda mängder lidande utan att vända sig mot den egna regimen. Däremot kan indirekta metoder ha effekt, exempelvis genom psykologisk krigföring. Under Vietnamkriget underblåste Nordvietnam den amerikanska civilbefolkningens missnöje, bland annat genom att åsamka USA:s militär större förluster en vad dess befolkning var villig att tolerera.41
Den femte, sista, ringen är stridskrafter. Enligt Warden ser vi ofta krig som en kamp mellan nationers stridskrafter, men dess syfte är egentligen att skydda sina egna inre ringar och samtidigt hota motståndarens inre ringar. Synen på krig som en kamp mellan två nationers stridskrafter tills dess att ena sidan är tillintetgjord, är enligt Warden sprunget ur en tid där krigsmakter inte hade något annat val än att hantera motståndarens arméer. Idag innebär teknologiska framsteg att man istället kan använda sina egna stridskrafter som ett medel för att uppnå sina strategiska mål, istället för att förinta motståndarens stridskrafter.42
Warden betonar att varje handling syftar till att påverka antingen motståndarens ledning eller systemet som helhet. Med det sagt är det inte självklart att man kan komma åt motståndarens inre ringar. Exempelvis kunde Tyskland under andra världskriget inte komma åt annat än sina fienders två yttersta ringar: populationen och stridskrafter, medan de Allierade kunde angripa samtliga ringars sårbarheter.43
Femringsmodellen är även applicerbar på operationell nivå, vilket blir relevant om man befinner sig i en situation där man måste angripa en motståndares militär. I det fall utgörs ledning av befälhavaren, dess stab, kontroll- och kommunikationsfunktioner. Systemförutsättningar syftar till de specifika element som behövs för att leverera operativ
40 Warden, 1995, s.50 41 Warden, 1995, s.50 42 Warden, 1995, s.51 43 Warden, 1995, s.51
Sida 14 av 41 effekt, exempelvis bränsle, mat och ammunition. Infrastruktur på operationell nivå är exempelvis alla olika former av transporter för personal och materiel. Den militära personalen kan förstås som den operationella populationen. Slutligen består stridskrafterna av trupper, fordon, fartyg, flygplan, etc. Motståndarens sista ring kräver mest resurser att reducera av den anledning att de är skapta efter krigets krav. De krig som fokuserar på motståndarens stridskrafter resulterar i de längsta och blodigaste krigen. Dock menar Warden att det ibland är nödvändigt att angripa motståndarens stridskrafter i syfte att kunna nå de inre operationella och strategiska ringarna.44
2.2.3 Tyngdpunkter (center of gravity)
Warden menar att det inte existerar en nation som inte består av de fem ringarna, eftersom att modellen är byggd för att förstå ett naturligt fenomen kring vår världs livsformer. Vad som däremot skiljer sig från fall till fall är vikten av de olika ringarna, med undantag för ledning som alltid är livsnödvändigt, samt de sårbarheter som existerar inom de olika ringarna.45 Motståndarens sårbarheter kan förstås som de punkter där en viss mängd verkan får högst effekt, och kan enligt Warden benämnas tyngdpunkter (centers of gravity). Tyngdpunkter existerar inom varje ring inom både strategisk och operationell nivå. Det ideala scenariot är att identifiera och angripa tyngdpunkter så nära motståndarens centrum som möjligt. Exempel på tyngdpunkter inom ledning, utöver själva ledarna, kan vara deras förmåga att kommunicera eller övervaka. Även om man inte kan slå ut motståndarens ledare, så kan man fortfarande angripa den inre ledningsringen genom att förblinda eller isolera ledningen. Likaså kan exempelvis en särskilt viktig bro eller järnväg utgöra en tyngdpunkt inom infrastrukturen. En ring kan ha flera olika tyngdpunkter, och olika tyngdpunkter kan ge olika effekter.46
2.2.4 Parallella attacker
Det viktigaste, enligt Warden, är att förstå fiendens system. Därefter behöver man förstå hur man ska paralysera systemet, vilken i normalfallet kommer innebära parallella attacker. På en strategisk nivå finns en begränsad mängd vitala mål att slå och om man slår tillräckligt många blir skadan oreparerbar. Parallella attacker innebär att slå tyngdpunkter inom de strategiska centrala ringarna inom en kort tid, så att motståndarens system inte hinner parera skadorna. Dess motsats, seriella attacker, innebär att attackera några få mål i taget. Med seriella attacker har motståndaren handlingsutrymme att motverka effekterna, genom att exempelvis sprida ut 44 Warden, 1995, s.53-54
45 Warden, 1995, s.51-52 46 Warden, 1995, s.53-54
Sida 15 av 41 sig, förstärka skydd, koncentrera resurser till reparation av enskilda mål, eller genomföra motoffensiv. Ju mer parallellt man kan slå fienden, desto sämre blir deras förmåga att motverka effekterna.47
Warden menar att parallella attacker är ett nytt fenomen i krigshistorien, av den anledning att man förr inte hade den teknologiska förmågan att slå mot fiendens varje strategiska och operativa sårbarhet inom ett mycket kort tidsspann. Förr kraftsamlade man sina trupper i stora arméer och på ett seriellt tillvägagångssätt attackerade enskilda sårbarheter hos sin fiende. Det resulterade vanligen till en kulmen – en avgörande punkt mellan motståndarnas stridskrafter. Det följde sin tids logik, men har präglat hur vi tänker på krig idag, med rörelse och motrörelse, anfall och motanfall, samt strid och paus. Istället, menar Warden, att vi bör betrakta vår fiende uppifrån och ned, se stridskrafterna som enbart verktyg, och strid som någonting utan ett egensyfte. Essensen i krigföring är att göra det som krävs för att fienden ska anta våra mål som sina egna, och det effektivaste sättet att uppnå detta är att med parallella attacker slå tyngdpunkter inom de centrala ringarna av fiendens strategiska och operativa system.48
47 Warden, 1995, s.54 48 Warden, 1995, s.54-55
Sida 16 av 41
3. Metod
I detta kapitel redovisas uppsatsens metod och metodologiska överväganden.
3.1 Teoriprövande fallstudie
Metodvalet i denna uppsats är teoriprövande fallstudie. En teoriprövade studie undersöker en på förhand bestämd teori.49 Enligt Esaiasson et al. har teoriprövande studier fokus på teorin, till skillnad från teorikonsumerande, som lägger fokus på att förklara fallet man undersöker. Inom teoriprövande studier ämnar man generalisera resultaten bortom det specifika fallet.50 I fallstudier är det viktigt att tydliggöra vad det är man vill kunna säga någonting om när undersökningen är gjord.51 Denna uppsats prövar Wardens teori om fienden som ett system gentemot fallen sexdagarskriget och andra Libanonkriget. Prövningen ämnar undersöka ifall Wardens teori kan förklara utfallen av krigens luftoperationer, samt generalisera vad teorin säger om luftmaktsanvändande med en småstat som aktör.
Förklaringsfaktorerna ur Wardens teori (oberoende variabel) används för att avgöra om fallens utfall (beroende variabel) varierar så som teorin förutspår. Fallens utfall i denna uppsats definieras av luftanfallens effekt och ska inte misstas för hela krigets utfall. Alltså, om exempelvis ett luftanfall skett mot identifierade tyngdpunkter inom motståndarens ledning, så är det primärt effekten av luftanfallet som är i fokus. Hela krigets utfall är inte i fokus, även om det till viss del är relevant för att förstå följdeffekter och kontext för luftanfallen. Potentiellt kan Wardens teori efterlevas och generera effekter såsom teorin förutspår, medan kriget som helhet får ett annat utfall på grund av andra förklaringsfaktorer.
3.1.1 Val av fall
Enligt Jensen & Sandström är fler fall generellt att föredra över ett enstaka fall, även om enfalls- och flerfallsstudier följer samma metodologiska ramverk.52 Denna uppsats hade kunnat utformas som en enfallsstudie, men för att uppnå högre generaliserbarhet och robusthet har två fall använts. Ytterligare fall övervägdes, men valdes bort då det bedömdes riskera försvåra processen att läsa in sig på djupet kring fallen.
De två fall som valts ut för att pröva Wardens teori är Sexdagarskriget (1967), samt Andra libanonkriget (2006). Sexdagarskriget utspelade sig mellan 5-10 Juni 1967 mellan Israel och 49 Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L., Metodpraktikan: Konsten att studera
samhälle, individ och marknad. Stockholm: Wolters Kluwer Sverige AB, 2017, s.89
50 Esaiasson, et al., s.88-89
51 Jensen, T. & Sandström, J., Fallstudier. Lund: Studentlitteratur, 2016, s.49-50 52 Jensen & Sandström, s.51-52
Sida 17 av 41 Egypten, Syrien, Jordanien, med stöd från andra arabländer.53 Andra Libanonkriget utspelade sig 12 Juli - 14 Augusti 2006, i huvudsak mellan Israel och den Iranstödda terrororganisationen Hizbollah i området kring Libanon, norra Israel och Golanhöjderna.54
Fallen har valts för dess likhet i kontext, men olikheter i utfall. Båda fallen involverar Israel, i egenskap av en mindre nation. Båda fallen är till största del luftmaktsoperationer mot en motståndare i Israels närområde, som utgjort en hotbild mot den egna nationens säkerhet. Utfallen av krigen som helhet skiljer sig dock åt. Sexdagarskriget har ofta lyfts som en framgångssaga och som argument för luftmaktens potential. Israel slog ut Egyptens flygvapen inom loppet av dagar, erövrade stora ytor eftertraktat territorium, samt framtvingade eftergifter från Egypten, Jordanien och Syrien till fördel för Israel.55 Andra Libanonkriget har tvärtemot använts som argument för luftmaktens begränsningar och otillräcklighet att agera på egen hand. Israel inledde en stor luftmaktskampanj mot milisgruppen Hizbollah, vilket har betraktats som Israels mest resultatlösa militära operation i historien. Israel kunde inte stoppa de kontinuerliga raketanfallen mot civilbefolkningen, eller framtvinga Hizbollah till eftergifter annat än att förhandla fram ett eldupphör.56
Givet att de två fallen utgjorts av en småstat i närliggande krig med hot mot den egna nationen, och till största del utgjorts av luftmaktsoperationer med vitt skilda utfall, eftersträvar uppsatsen att finna en god grund för prövning av Wardens teori om luftmaktsanvändande inom ramen för mindre nationer.
3.2 Datainsamling – kvalitativ textanalys
Data samlas in genom kvalitativ textanalys. Källorna är textade dokument, såsom böcker och vetenskapliga artiklar. Systematiken i kvalitativ textanalys bygger på att analysera delarna såväl som helheten genom noggrann läsning. Målet är att lyfta fram mening och meningsskapande processer under antagandet att helheten utgör mer än summan av dess delar, vilket kräver mer djupgående processer och tolkningar än vad en kvantitativ datainsamling möjliggör. Begrepp och innebörd kring fenomen uttrycks genom språk, vilket möjliggör att inhämta data genom att
53 Goldstein, Yossi. The Six Day War: The war that no one wanted. Israel affairs, 24:5, 2018, DOI: 10.1080/13537121.2018.1505475, s.767-768
54 Lambeth, Benjamin S. Air operations in Israel’s war against Hezbollah. Santa Monica: RAND corporation, 2011, s.14
55 Gordon, s.134-135
56 Lambeth. Learning from Lebanon: airpower and strategy in Israel’s 2006 war against Hezbollah. Naval War
Sida 18 av 41 analysera texter. Genom att aktivt läsa resonerande texter, ställa frågor och se om texten kan besvara frågorna, så kan man utläsa fenomen, mening och kontexter.57
3.3 Metodologiska överväganden
Andra metoder har övervägts, framförallt teorikonsumerande eller teoriutvecklande ansats. En teorikonsumerande ansats hade lagt fallen i fokus istället för teorin, vilket hade varit lämpligt om syftet med studien vore att bättre förstå fallen Sexdagarskriget och Andra Libanonkriget. En teoriutvecklande ansats hade kunnat vara lämplig ifall syftet med uppsatsen var att utarbeta nya förklaringsmodeller för de fenomen som syns i empirin. Då fokus i denna uppsats ligger på om Wardens luftmaktsteori har förklaringskraft vid småstat som aktör, så bedöms en teoriprövande ansats vara lämpligast. Esaiasson et el. menar dock att distinktionen mellan teoriutvecklande och teoriprövande studier är ifrågasatt, då teoriutvecklande studier alltid i någon mån har förhandsuppfattningar i prövande karaktär. Den stora skillnaden är att en teoriprövande studie drar slutsatser utifrån en förutbestämd teori som inte förändras under analys av empirin.58
3.4 Validitet
Validitet är en central och återkommande problematik inom empirisk samhällsvetenskap, då problem formuleras teoretiskt, men undersöks på en operationell nivå. Det som undersöks empiriskt behöver stämma överens med det som man teoretiskt påstår sig undersöka. Enligt Esaiasson et al. uppnås resultatvaliditet genom god begreppsvaliditet tillsammans med hög reliabilitet.59 Resultatvaliditet definieras som att vi mäter det vi påstår oss mäta. Det innebär att undersökningen är fri från systematiska och osystematiska fel.60
Begreppsvaliditeten handlar om operationaliseringen, alltså när teorin översätts till operationella indikatorer som ska undersöka empirin. Låg begreppsvaliditet innebär att man teorins omvandlings till operationella indikatorer är bristfällig, varpå ens undersökning genererar systematiska fel.61 För att uppnå god begreppsvaliditet har denna uppsats dels använt
57 Esaiasson, et al., s.211-212 58 Esaiasson, et al., s113 59 Esaiasson, et al., s.58-59 60 Esaiasson, et al., s.58 61 Esaiasson, et al., s.59-60
Sida 19 av 41 sig av redan väl använda operationaliseringar av Wardens teori. Förfarandet att använda sig av tidigare forsknings operationaliseringar rekommenderas av Esaiasson, et al. för att arbeta kumulativt och möjliggöra jämförelser mellan studier.62 Operationaliseringen har samtidigt skett genom noggrann läsning och begrundande av teorins källmaterial, där även aspekten kring skillnader mellan strategisk och operationell kontext lyft fram utan att vara hämtat från tidigare forskning.
Reliabilitet syftar till frånvaron av slumpmässiga eller osystematiska fel. Det bottnar i undersökningens noggrannhet. Trots att ett mätinstrument kan användas med god precision (begreppsvaliditet), garanterar det inte att instrumentet de facto används korrekt. För att uppnå god reliabilitet i denna uppsats har författaren först läst in sig på en bred mängd litteratur kring teori och fall, för att sedan välja ut den mest aktuella litteratur till att användas i uppsatsen, vilka läses och analyseras noggrant. Genom att upprepat gå tillbaka till bearbetad litteratur allteftersom arbetet fortgår, och utmana de slutsatser och tolkningar som gjorts, så ämnas resultaten preciseras ytterligare. Dessutom har författaren tittat på tidigare uppsatser som behandlar antingen Wardens teori om fienden som ett system, sexdagarskriget eller andra Libanonkriget, i syfte att upptäcka egna brister.
Gällande extern validitet – huruvida resultaten i denna uppsats är generaliserbara bortom det fall som undersöks63 – ämnar uppsatsen ge en indikation på om Wardens teori om fienden som ett system är användbara för småstater.
3.5 Materialdiskussion
Materialet som använts kommer mestadels från vetenskapliga artiklar och böcker och betraktas utifrån kriterierna äkthet, oberoende, samtidighet och tendens.64 Källmaterialet kring Sexdagarskriget och andra Libanonkriget kommer främst från israeliska forskare, såsom Goldstein, Glickman, Gordon, Harel, Issacharoff och Kober. Även ett par amerikanska källor har använts. Lambeth är en amerikansk forskare med anknytning till USA:s flygvapen. Matthews är en före detta amerikansk arméofficer som forskat om Israels konflikt med Hizbollah för The Combat Studies Institute.
Äkthet innebär att dokumenten i sig är äkta och inte fabricerade.65 Materialen är referentgranskade och publicerade inom seriösa institut och organisationer, bland annat Combat 62 Esaiasson, et al., s.61
63 Esaiasson, et al., s.154 64 Esaiasson, et al., s.291-295 65 Esaiasson, et al., s.291
Sida 20 av 41 Studies Institute, RAND corporation, Air Power Journal, och Journal of Strategic Studies. Risken att källmaterialet är fabricerat bedöms vara mycket låg.
Oberoende, samtidighet och tendens berör själva innehållet i texten.66 Risken för förvrängningar genom andrahandskällor bedöms vara den största risken för oberoendekriteriet. Den problematiken hanteras genom att använda flera olika källor och kritiskt förhållningssätt för att minimera risken för fabricerat eller förvrängt material. Samtidighet är ett större problem för sexdagarskriget än andra Libanonkriget. Det sistnämnda hände i närtid, varpå samtliga källor är skrivna inom bara några år efter händelserna. Gällande sexdagarskriget är de vetenskapliga artiklarna skrivna upp till 50 år efter händelserna. Dock vilar dess källor på decennium av kontinuerlig forskning ända sedan händelserna ägde rum. Visserligen finns risk för efterhandskonstruktioner och rationaliseringar, men samtidigt är tillgängligheten av material god då händelserna är väldokumenterade.
Tendenskriteriet bedöms i denna uppsats vara mest bekymmersamt av de fyra kriterierna. Källmaterialet kommer från israeliska forskare, samt ett par amerikanska. Notera att USA är allierade med Israel genom NATO. Risken är att källmaterialet är tendentiöst i beskrivningen av Israel och dess kamp mot Hizbollah och grannländer. Narrativet riskerar att vara ensidigt och partiskt gentemot Israel, då det tillgängliga materialet nästan uteslutande kommer från Israel som första- eller andrahandskällor. För att hantera den problematiken har flera källor använts för att försöka minimera risken att enskilda tendentiösa källor kan förvränga resultatet.
3.6 Forskningsetiska överväganden
Forskning behöver ta hänsyn till etiska aspekter, för såväl eventuella deltagare i en undersökning som för att säkerställa kvaliteten i forskningen.67 Denna uppsats har inte inkluderat deltagare och behöver därför inte förhålla sig till konfidentialitet eller samtycke. Däremot behöver denna uppsats förhålla sig till etiska aspekter för undersökningens kvalitet. Bryman menar att värderingar tar sig även form i forskning genom allt från val av forskningsområden till formuleringen av slutsatser, och att man inte kan genomföra forskning i ett moraliskt vakuum. Det medför risk av partiskhet bland antaganden, förutsättningar och politik.68
66 Esaiasson et al., s.292 67 Bryman, s.126-127 68 Bryman, s.139
Sida 21 av 41 En potentiell fallgrop för denna uppsats är partiskhet i den politiska konflikt som råder mellan Israel och angränsande länder. Då studien undersöker Israels luftmaktsanvändande är i princip all tillgängligt källmaterialet baserat på israeliska källor, antingen genom förstahands- eller andrahandskällor, vilket riskerar att ge en partisk bild av Israels politiska narrativ i fallen. Författarens värderingar kan i denna uppsats ta form i beskrivningen av Israels motståndare Hizbollah. I litteraturen benämns Hizbollah som en terrororganisation, vilket är en syn som delas av bl.a. Israel och USA, samt även EU gällande Hizbollahs väpnade gren69, och är den benämning som kommer att användas i denna uppsats.
Ett annat etiskt övervägande är att studien inte ska generera i skada för allmänheten, vilket bör betänkas gällande krigsvetenskap och luftmaktsanvändning. Denna studie genererar inga slutsatser som främjar angrepp mot civilbefolkning, andra krigsbrott eller angrepp mot grupper av människor. Uppsatsen syftar till att utöka den gemensamma förståelsen för luftmakt, vilket inte ses som främjande för den misär som följer av krig.
3.7 Operationalisering
Nedan redogörs för uppsatsens operationalisering av Wardens teori, för att kunna analysera fallen Sexdagarskriget och Andra Libanonkriget.
Operationaliseringen bygger primärt på noggrann läsning av teorins källmaterial, men är snarlik flertalet tidigare uppsatser inom ämnet. Enligt Esaiasson et al. är det ofta en bra möjlighet att kopiera tidigare forsknings operationaliseringar och på så sätt arbeta kumulativt gentemot tidigare forskning.70 Exempel på tidigare uppsatser som använder en liknande operationalisering är Byström,71 Remes72, och Algebäck.73 Dessa tre har liknande operationalisering av Wardens teori om fienden som ett system, även om det finns variationer kring hur tyngdpunkter inkluderas i femringsmodellen. En avvikelse gentemot tidigare uppsatser är vikten denna uppsats lägger kring strategisk och operationell kontext.
3.7.1 Femringsmodellen
Ur Wardens teori om femringsmodellen går att utläsa två huvudsakliga kontexter för femringsmodellen. Den ena är den strategiska kontexten, där vi betraktar nationen (eller
69 SVD. EU: Hizbollah på terrorlistan. 2013 70 Esaiasson, et al., s.61
71 Byström, Joakim. Warden och Pape – En teoriprövning på Libyenkriget. Stockholm: Försvarshögskolan, 2017, s.27
72 Remes, Tony. Papes eller Wardens teori i Kosovo?. Stockholm: Försvarshögskolan, 2018, s.23-24 73 Algebäck, Pontus. Luftmaktsteori i Cyberrymden. Stockholm: Försvarshögskolan, 2018, s.24-25
Sida 22 av 41 motsvarande) som ett stort system, där luftmakt kan användas för att nå de mest centrala strategiska ringarna. Ledning syftar i detta fall främst till politisk ledning och dess förutsättningar att leda landet. Systemförutsättningar för nationen är dess ekonomi, viktiga naturresurser, förnödenheter för hela befolkningen, system för elförsörjning, etc.
Den andra kontexten är operativ verksamhet. Warden menar att under förutsättning att vi måste angripa en motståndares operativa (militära) förmåga, så är femringsmodellen fortfarande aktuell. I detta fall förespråkar Warden att angripa de centrala ringarna för den operativa förmågan, allra helst den militära ledningen och kringfunktioner.
Distinktionen mellan strategisk och operativ kontext är nödvändig för att i en analys synliggöra ändamålet av ett anfall. Exempelvis kan ett anfall mot en militär stabs kommunikationsförmåga ses som ett anfall mot ledning, i en operativ kontext. Ett anfall mot militära radarstationer och logistikfunktioner kan ses som anfall mot motståndarens infrastruktur. Att angripa militär nyckelpersonal kan ses som ett angrepp mot systemets population. Å andra sidan kan samtliga av ovan nämnda exempel kategoriseras som stridskrafter, om vi enbart betraktar det ur en strategisk kontext.
3.7.1 Parallella attacker
Den operationella indikatorn för parallella attacker syftar till att identifiera om anfall mot olika mål skett inom en relativt kort tidsram. Operationaliseringen sker kvalitativt genom textanalys, där texten läses utförligt och noggrant i syfte att utläsa om aktören med samtidighet slår mot identifierade tyngdpunkter inom motståndarens olika ringar, samt mot identifierade tyngdpunkter inom enskilda ringar.
Om anfall skett i enlighet med Wardens teori om parallella attacker bör vi se samtidiga attacker mot tyngdpunkter inom de olika ringarna, exempelvis: motståndarens ledning; bränsle och ammunitionsdepåer (systemförutsättningar); underhållslinjer (infrastruktur); nyckelpersonal (population); och stridsflyg, artilleri, stridsvagnar, etc (stridskrafter).
Sida 23 av 41
3.7.2 Operationella Indikatorer
Femringsmodellens operationella indikatorer sammanställs i tabellen nedan. I analysen identifieras först kontexten, i syfte att avgöra om vi ska leta efter indikatorer i en strategisk eller operativ miljö. Sedan analyseras texten med hjälp av de operationella indikatorerna. Slutligen analyseras utfallet, i syfte att avgöra utfallet av anfallen.
Ringar Strategisk kontext. Operativ kontext. Utfall
Ledning. Anfall sker mot tyngdpunkter inom politisk ledning.
Exempelvis politiska ledare, dess kontroll- och
kommunikationsfunktioner.
Anfall sker mot tyngdpunkter inom militär ledning.
Exempelvis befälhavare, dess stab, eller kontroll- och kommunikationsfunktioner.
Systemförut-sättningar
Anfall sker mot tyngdpunkter inom strategiska
förutsättningar. Exempelvis
ekonomi, olja, eller elförsörjning.
Anfall sker mot tyngdpunkter inom förutsättningar för att leverera operativ effekt.
Exempelvis drivmedel,
förnödenheter och ammunition till stridskrafter.
Infrastruktur Anfall sker mot tyngdpunkter
inom nationens infrastruktur.
Exempelvis vägar,
järnvägar, flygfält, broar och industrier.
Anfall sker mot tyngdpunkter inom logistik. Exempelvis
transport av stridande personal och materiel. Population Angrepp sker mot
tyngdpunkter inom
befolkningen, genom direkta (bombning) eller indirekta medel (psykologisk
krigföring).
Angrepp sker mot
tyngdpunkter inom militär nyckelpersonal, genom direkta eller indirekta medel.
Exempelvis bombning av särskilda militära
kompetenser, eller psykologisk krigföring mot motståndarens förmåga att rekrytera. Stridskrafter Anfall sker mot tyngdpunkter
inom stridskrafter.
Exempelvis stridsvagnar, stridsfordon, luftvärn, eller stridsflyg.
Anfall sker mot tyngdpunkter inom stridskrafter. Exempelvis
stridsvagnar, stridsfordon, luftvärn, eller stridsflyg. Parallella
attacker
Anfall sker parallellt mot motståndarens identifierade tyngdpunkter inom de olika ringarna.
Anfall sker parallellt mot motståndarens identifierade tyngdpunkter inom de olika ringarna.
Sida 24 av 41
4. Analys
I detta kapitel redogörs för uppsatsens analys.
4.1 Warden och sexdagarskriget
Sexdagarskriget utspelade sig mellan den 5:e till 10:e Juni, 1967. På ena sidan av konflikten stod Israel, och på den andra sidan stod Jordanien, Syrien och Egypten, med visst understöd från ytterligare 11 arabiska länder. 74
4.1.1 Bakgrund
Startpunkt för konfliktens eskalering var den 11-12:e maj, då Sovjetunionen gav Syrien och Egypten falska rapporter om att Israel mobiliserade mot Syrien, i syfte att genomföra ett omedelbart anfall.75 Egypten, som hade nära relation till Syrien, svarade genom att mobilisera marktrupper mot gränsen till Israel, begära att FN evakuerade sina fredsbevarande trupper på Sinaihalvön, samt beordra sina trupper i högsta beredskapsläge.7677 Under de följande veckorna skedde ett gradvis försämrat politiskt och militärt läge. Israeliska underrättelser konstaterade att Egypten mobiliserade fler trupper mot gränsen och sannolikt skulle komma att blockera Tiransundet i syfte att stoppa oljetillförseln till Israel. Israel mobiliserade 80’000 reserver i syfte att avskräcka Egypten från att blockera sundet och beordrade samtidigt hela sin militära styrka att förbereda sig för krig. Inom Israels ledning rådde delade meningar om konflikten, men i stort ansågs ett krig vara oundvikligt. Israel ställdes inför dilemmat att antingen slå först, vilket innebar strategiska och taktiska fördelar, alternativt avvakta med risk för att försätta sig i en sämre position och ge initiativet till Egypten.78 Glickman menar att från Egyptens sida så visste man tidigt att Israel inte positionerat sig för anfall mot Syrien, men fullföljde sin mobilisering, fullt medveten om att det kunde leda till en upptrappning till krig. Motiven var imperialistisk prestige: avveckla en förödmjukande demilitariserad zon till Israels fördel; avlägsna fredsbevarande trupper som enbart befann sig på egyptisk mark; samt åta sig ledarskapsposition för inter-arabisk politik.79
74 Goldstein, s.767-768
75 Glickman, Dr. Gabriel. Rewriting the six day war. BESA Center Perspectives Paper, No.489, June 7, 2017:1-51, s.11
76 Goldstein, s.768-769 77 Glickman, s.12 78 Goldstein, s.771-772 79 Glickman, s.14
Sida 25 av 41 Den 23:e Maj proklamerade Egyptens dåvarande president, Gamal Nasser, att Egypten inleder en blockad av Tiransundet.80 Israels militära ledning ville inleda kriget omgående, men dess politiska ledning försökte först deskalera situationen.81 Situationen fortsatte istället att eskalera, tills Israel valde att gå till anfall den 5:e juni.82
4.1.2 IAF anfaller
Arabländernas flygvapen hade ett numerärt övertag av både flygplan och piloter, med en ratio på 3:1 mot IAF. Likaså hade arabländerna flerdubbelt med luftvärn, radarsystem och flygfält. Å andra sidan hade Israel fördel av effektiva lednings- och underrättelsestrukturer, välplanerade operationer och effektiv logistik.83
Operation Moked var Israels stridsplan för att etablera luftherravälde 1967 mot arabländerna och främst Egypten. Planen byggde på en äldre plan, Operation Zela, som hade utarbetats 1955 och som lade grunden för IAF:s operationella metoder. Under åratal hade Israel förfinat och utvecklat planen, vars tyngdpunkter låg på kvalitet över kvantitet, och att överraskande kraftsamla mot avgörande punkter på ett simpelt, snabbt och offensivt sätt.84
IAF inledde anfallet den 5:e juni kl 07:45, medan de flesta officerarna i EAF var på väg till arbetet. De första målen var Egyptens flygfält. IAF flög lågt över medelhavet för att undvika radar, samt vidhöll radiotystnad. Anfallet kom som en överraskning för Egypten. Inledningsvis bombades Egyptens startbanor; sedan förstördes Egyptens flygplan en efter en, medan de stod oskyddade och sårbara på marken. I den första vågen förstördes totalt 190 egyptiska flygplan, varav merparten av bombflygplanen, vilka var primära mål för IAF. Israel förlorade åtta stycken flygplan och tio piloter i den första anfallsvågen.85 Därefter följde vågor av anfall mot flygfälten, radarstationer och luftvärn. Samtidigt svarade Jordaniens och Iraks flygvapen med offensiva anfall mot Israel. IAF riktade om resurser till att på liknande sätt slå mot Jordaniens och Iraks flygvapen, och nådde likvärdiga framgångar som mot Egypten. Totalt under den första dagen slog IAF ut 402 arabiska flygplan. Samtidigt led IAF förluster på 21 piloter och 28 flygplan, vilket utgjorde 9% respektive 13% av den totala styrkan hos IAF.86
80 Goldstein, s.773 81 Goldstein, s.776 82 Glickman, s.16 83 Gordon, s.131-132 84 Gordon, s.132 85 Gordon, s.133 86 Gordon, s.133
Sida 26 av 41 Inom några timmar efter de första anfallen beordrade den egyptiska militära överbefälhavaren, Marshal Abdel-Hakim Amer, en omedelbar reträtt från Sinaihalvön, vilket möjliggjorde för israeliska trupper att erövra stora mängder mark.87
Enligt Warden bör anfall riktas så centralt som möjligt mot motståndarens strategiska centrum, där den mest centrala funktionen är ledning, följt av systemförutsättningar. Ur empirin kan utläsas att IAF valt att inte slå mot motståndarens strategiska centrum, utan istället fokusera nästan uteslutande på tyngdpunkter inom infrastruktur (flygfält och radar) och stridskrafter (stridsflyg och luftvärn). Anfallen mot flygfälten kan tolkas ha skett så parallellt som möjligt utifrån Israels förmåga, i den bemärkelsen att Egyptens samtliga flygfält anfallits under loppet av timmar. Däremot eftersträvar Warden att anfall sker mot olika tyngdpunkter mot så centrala ringar som möjligt, vilket inte verkar ha skett annat än nämnda mål. IAF kan konstateras ha koncentrerat all sin styrka mot några få tyngdpunkter inom enbart infrastruktur och stridskrafter.
Trots Israels framgångar att upprätta ett luftövertag, och en ratio på ca 14:1 i nedkämpade flygplan, så kan ändå hävdas att Israel inte uppnådde målet att upprätta luftherravälde genom ett initialt anfall. Under slutet av första dagen fanns fortfarande operativa stridsflygplan i EAF, vilka fortfarande kunde understödja sina retirerande marktrupper på Sinaihalvön. Dessutom återstod de egyptiska lednings- och kontrollsystemen, samt tidiga varningssystem, vilka anfölls under nästföljande dagar.88 Gordon lyfter att trots Israels initiala framgångar tog processen flera dagar och inkluderade luftstrider mellan stridsflyg från båda sidor även under de nästföljande dagarna. Egypten hade även 27 stycken luftvärnsrobotsystem, vilka utmanade IAF:s handlingsfrihet i regionen. IAF utförde totalt 148 anfall mot radar- och luftvärnssystem, vilka slog ut nio SAM, men till kostnad av två egna flygplan.89 Gordon menar att först på den femte dagen uppnådde Israel luftherravälde och seger på marken vid Sinaihalvön, Golanhöjderna och Västbanken.90 Inom loppet av tre dagar hade Egyptens styrkor retirerat från Sinaihalvön.91 Ur empirin framkommer att Israel trots sin kraftsamling mot motståndarens flygvapen inte kunde upprätta totalt luftherravälde ur ett inledande anfall, men lyckades uppnå det inom loppet av några få dagar. Operationen var framgångsrik för Israel att uppnå sina politiska mål att tvinga arabländerna till eftergifter, erövra eftertraktat territorium, och avvärja det existentiella hotet.
87 Wolf, Albert B. The Arab Street: Effect of the Six-Day War. Middle East Policy, 22 (no 2), 2015, s. 159 88 Gordon, s.134-135
89 Gordon, s.134 90 Gordon, s.134 91 Glickman, s.17
Sida 27 av 41 Sexdagarskriget hade en indirekt effekt mot Egyptens ledarskap i form av förtroendetapp och motsättningar inom Egyptens militära ledarskap, på grund av de operativa motgångarna. Dock tyder empirin på en IAF:s luftmakt inte har använts i enlighet med Wardens teori, eftersom att anfall inte skett mot ledning, systemförutsättningar eller population.
Ringar Utfall
Ledning. Förekom ej.
Systemförut-sättningar
Luftanfall förekom ej mot systemförutsättningar ur en strategisk kontext. Ur en operativ kontext kan hävdas att arabländernas flygfält utgjort operativ
systemförutsättning.
Infrastruktur Luftanfall skedde mot infrastruktur. Egyptens, Jordaniens och Syriens flygfält,
landningsbanor och radar slogs ut. Stor effekt på den operativa förmågan. Israel etablerade luftherravälde inom fem dagar.
Population Förekom ej.
Stridskrafter Luftanfall mot stridskrafter har skett, primärt mot arabländernas stridsflygplan. Över 402 arabiska stridsflygplan slog ut första dagen, vilket hade stor effekt på främst Egyptens operativa förmåga.
Parallella attacker
Attacker skedde parallellt. Orsakade systemkollaps inom EAF, men inte inom Egyptens strategiska centrum.
Sida 28 av 41
4.2 Warden och andra libanonkriget
4.2.1 Öppningsfasen 12-16 Juli
Andra Libanonkriget utspelade sig under 34 dagar, mellan 12 Juli och 14 Augusti, 2006, i Libanon. Kriget var mellan Israel och den Islamistiska terrororganisationen Hizbollah. Startskottet för kriget var den 12:e Juni, då Hizbollah inledde ett distraktionsanfall med Katyusha-raketer (artilleri), följt av ett överfall mot en israelisk patrull, vilket resulterade i tre döda och två kidnappade israeliska soldater.92 Från Hizbollah skedde detta i syfte att sätta press på Israel att köpslå om frigivning av egna Hizbollah-medlemmar. Svaret från Israel blev istället att inleda en eskalerande kampanj som senare kom att benämnas Andra Libanonkriget. 93 Israel bestämde sig tidigt att kriget i huvudsak skulle bedrivas genom luftmakt och indirekt eld, med begränsat stöd av marktrupper.94 De inledde en strategisk offensiv. Kriget från Israels sida genomfördes i huvudsak av Israels flygvapen (IAF), även om Israels försvarsmakt (IDF) aktiverade såväl marinen som armén under kriget. 95
IAF slog tidigt mot Hizbollahs politiska och militära ledning, i syfte att kollapsa organisationen. Den omfattande luftkampanjen ämnade även sätta tryck på den Libanesiska regeringen att agera mot Hizbollah genom att angripa infrastruktur.96 Natten till den 13:e juli genomförde IAF luftanfall mot primärt Dahiya-kvarteren, där Israel hade underrättelse om att Hizbollahs centrala ledning befann sig. Under loppet av 35 minuter hade Dahiya-kvarteren totalförstörts och merparten av Hizbollahs långräckviddiga artilleripjäser (”Zelzal”) slagits ut.9798 IAF anföll även flygplatsen och ett kraftverk i Beirut och broar vid misstänkta underhållslinjer mot Iran och Syrien, samt mot Hizbollahs mediala kommunikationsmedel.99100
Framgångarna i nedkämpandet av Hizbollahs 54 Zelzal-pjäser, ledningscentraler och television betraktades och utropades som en seger i kriget för Israel, men situationen kom sedan till att förvärras. Efter IAF:s anfall den 14:e Juli sände Hizbollahs ledare Nasrallah ut ett meddelande
92 Kober, A. The Israel Defence Forces in the Second Lebanon War: Why the poor Preformance? The Journal of
Strategic Studies, 31 (No 1), 2008, s.3
93 Lambeth, 2011, s.14
94 Harel, A., & Issacharoff, A.. 34 Days - Israel, Hezbollah, and the war in Lebanon. New York: Palgrave Macmillan, 2008, s.125-126
95 Kober, s.4
96 Matthews, M. M. We Were Caught Unprepared: The 2006 Hezbollah-Israeli War. Fort Leavenworth: CSI Press, 2008, s.38
97 Kober, s.4 98 Matthews, s.37
99 Harel & Issacharoff, s.97 100 Lambeth, 2011, s.175
Sida 29 av 41 i media, som deklarerade att Hizbollah var redo för det öppna krig som Israel ville bedriva. Nasrallah uppmanade tittarna att se ut mot havet, varpå kort därefter en iranskproducerad C-802 målsökande robot träffade en israelisk korvett utanför Libanons kust. Israel var inte medvetna om att Hizbollah besatt så avancerade vapen. Anfallen kom som en överraskning och innebar en prestigeförlust för Israel. Den 15e: och 16:e Juli besköt Hizbollah israelisk befolkning i norra Israel, med raketer, vilka döda åtta israeler och spred skräck bland befolkningen.101
Hizbollahs ledning kunde fortfarande verka och anfallen mot logistik, artilleripjäser och styrkepunkter lyckades inte stävja Hizbollah från att kontinuerligt skjuta raketer mot Israels befolkning. De påtryckningar som sattes mot Libanons regering var menlösa då Libanon var inkapabla att utöva någon betydande verkan mot Hizbollah. Även Tv-stationerna som bombades började sända igen inom kort.102
Den 14:e Juli begärde Libanon vapenvila, vilket under de följande dagarna likaså rekommenderades av höga befälhavare inom IDF, som menade att IAF:s förmåga hade kulminerat och att ett fortsatt stridande skulle innebära utdragna strider och successivt försämrad militär förmåga för IDF. Israels högsta ledarskap valde istället att fortsätta operationen, varpå motoffensiven utvecklades till en utdragen konflikt.103
4.2.2 Marktrupper ansluter 17 Juli – 14 Augusti
Israel hade en utarbetad plan, MEY MAROM, som involverade en storskalig invasion från marken. Befälhavaren General Dan Halutz var dock motvillig till att inleda en storskalig markoffensiv och vidmakthöll fokus på luftmaktskampanj i kombination med mindre räder av specialförband. Efter påtryckningar från armégeneraler utarbetades en kompromiss om begränsade räder på battaljons- och brigadnivå, i syfte att skapa psykologisk effekt snarare än att kontrollera terrängen. Räderna stötte dock på oväntat hårt motstånd och underrättelsen var undermålig. Under en räd den 17e Juli förväntade sig ett israeliskt elitförband att finna ett tält och några kalashnikovs, men fann istället ett välutrustad tunnelnätverk och hydrauliska ståldörrar. Hizbollah stred offensivt med förvånansvärt hög manövreringsförmåga och utrustning, vilket innebar att Israel blev tvungna att sända in större mängder trupper.104
101 Matthews, s.38 102 Matthews, s.38 103 Kober, s.4 104 Matthews, s.43-44
