LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN-UNGA-SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Förskollärares arbete med
dokumentation
Preschool teachers work with documentation
Jennie KirchnerEmma Neman
Examen och poäng: Förskollärarexamen, 210 hp Datum för slutseminarium: 2019-01-23
Examinator: Jakob Löfgren Handledare: Jonas Qvarsebo
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till er respondenter för ni har tagit er tiden till att medverka i vår studie. Tack för att ni delat med er av era erfarenheter och tankar om förskolans
dokumentationsarbete. Till dig Jonas Qvarsebo, vår handledare, vill vi rikta ett särskilt tack till för vägledning och stöttning genom arbetets gång. Tack för den konkreta feedback du gett oss via mail och vid handledarträffar. Till vänner och familj vill vi rikta ett hjärtligt tack för överseende i stressiga perioder och för er stöttning från dag ett. Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till varandra för ett väl genomfört och gemensamt arbete. Tillsammans har vi producerat studiens alla delar men på grund av tidsaspekten för arbetet har vi valt att självständigt ta del av den litteratur som studien lutar sig på.
Kirchner och Neman
Sammanfattning
Med tanke på de yrkeserfarenheter vi båda besitter om dokumentation blev det i våra diskussioner om hur dokumentationsarbetet tillämpas i förskolan, synligt att vi till viss del inte delade en gemensam förståelse för innebörden av begreppet dokumentation. Dessa skiljaktigheter som synliggjordes i våra samtal med varandra, väckte en nyfikenhet för diverse tillvägagångssätt för dokumentation och sist men inte minst, syftet med dokumentationsarbetet i förskolan. Frågan om för vems skull vi förskollärare dokumenterar för, upprepade sig åtskilliga gånger. Därav valet av vad vårt gemensamma examensarbete skulle ta sikte på. Studiens intention har varit att få insyn i förskollärares erfarenhetsvärld av dokumentation. Deras kunskaper och resonemang om dokumentationsarbetet i förskolan har varit målet att få fördjupad kunskap om. I enlighet med studiens frågeställningar vill vi nå ett närmande i hur respondenterna för studien resonerar kring detta ämne. Både vad det gäller respondenternas tankemönster om dokumentationens tillvägagångssätt samt vad den ska medföra till barnen.
Studiens undersökning görs utifrån fem förskollärare med varierande yrkeserfarenhet och som är verksamma på olika förskolor. Den transkriberade empirin som de enskilda intervjuerna bidragit till, har tolkats samt analyserats och blivit resultatet för studien utifrån barns perspektiv, vuxenperspektiv samt ur ett konstruktionistiskt perspektiv. Vi vill även framhålla begreppet dokumentation i vårt arbete som ett samlingsnamn för dokumentation och pedagogisk dokumentation. Studien har resulterat till ett synliggörande av att samtliga förskollärare dokumenterar med syfte att fånga barns lärprocesser och hur detta sedan kan utveckla verksamheten vidare. Vi kan också i vår studie se utifrån respondenternas intervjuer, hur dokumentationsarbetet skiljer sig kring de etiska aspekterna. Utifrån det konstruktionistiska perspektivet uppmärksammades respondenternas tankemönster om hur dokumentationsarbetet bör tillämpas med hänsyn till mottagaren av dokumentationen.
Resultatet visar att samtliga förskollärare är eniga om att dokumentationsarbete är något positivt för barnens vidare lärande och för reflektionen för det vidare arbetet. Resultatet synliggör även vikten av att hitta ett arbetssätt som tar bort stressen från dokumentationen. Detta för att dokumentationen ska bli ett levande inslag i verksamheten som bjuder in till socialt samspel för alla parter, barn och förskollärare. Reflektion kring ett dokumenterat material kan bland annat bli en fördel för förskollärare då de har för avsikt att förändra och utveckla sitt vardagliga arbete på förskolan (Åberg & Lenz Taguchi, 2009). Förskollärarna använder även dokumentationerna för att synliggöra verksamheten och göra föräldrarna mer delaktiga i det vardagliga arbetet på förskolan.
Nyckelord: dokumentation, pedagogisk dokumentation, barns perspektiv, vuxenperspektiv, Konstruktionistiskt perspektiv, delaktighet.
Innehållsförteckning
1. Inledning………6
2. Syfte och frågeställningar…...7
3. Tidigare forskning………....8
Från observation till dokumentation - en nationell historisk tillbakablick……….8
Dokumentation som ett analytiskt verktyg……….9
Pedagogisk dokumentation som ett arbetssätt………..10
Dokumentation ur ett barns perspektiv………....11
Vad dokumentationsarbetet innebär för barnet - en etisk diskussion………...12
Relation mellan tidigare forskning och studien………....13
4. Teoretisk utgångspunkt……….15
Konstruktionistiskt perspektiv………..15
Relation mellan teoretisk utgångspunkt och studien………....16
5. Metod………...18 Metodval………...18 Fältanteckningar………...18 Semistrukturerad intervju……….19 Urval……….20 Genomförande………..21 Forskningsetiska övervägande……….22 Metoddiskussion………...23
6. Resultat och analys……….24
Vad dokumentationsarbetet innebär……….24
Dokumentation ur ett vuxenperspektiv………26
Dokumentationens fördelar………..27
Dokumentationens dilemma……….29
Barns medverkan i pedagogisk dokumentation………..………32
7. Diskussion av resultat av analys………....35
8. Referenslista………....39
9. Bilaga 1 - intervjufrågor………41
10. Bilaga 2 - personligt brev……….42
1. Inledning
Enligt Läroplan för förskolan Lpfö (2018) skall förskolan för barnen frambringa en omsorg som ska mynna ut i att barnen skapar trygghet och självkänsla. Därför ska utbildning som sker i förskolan planeras och genomföras med hänsyn för barnets välbefinnande och hälsa samt ska barnets utveckling främjas. Ett sådant hänsynstagande, för barnets behov, ställer onekligen krav på frågor om dokumentation i den dagliga omsorgen där barnens integritet ska respekteras. Samtidigt framgår tydliga riktlinjer och strävansmål i läroplanen ( Lpfö, 2018) att genom kontinuerligt och systematiskt följa, dokumentera och analysera barns förändrade kunnande. Arbetslaget i förskolan bär ansvar för att förskolan som institution skapar goda förutsättningar för barns utveckling och förmåga att erövra kunskap sker i enlighet med läroplanens strävansmål. Att barnets utveckling och lärande systematiskt dokumenteras och analyseras står förskolläraren som ansvarsbärare för. Detta för att skapa möjlighet för utvärdering av huruvida verksamheten i förskolan erbjuder barnet möjlighet för utveckling utifrån läroplanens mål.
Utifrån studiens respondenter förklaras upplevelser och erfarenheter av förskolans dokumentationsarbete som en återkommande diskussion i förskolans värld. Frågor som grundar sig i förvirring och tvetydighet om hur detta arbete ska ske, när och för vems skull det görs samtidigt som bristen av tid uttrycks för jämnan som en hämmande faktor. I studiens forskningsfält uppdagas förutom denna komplexitet ytterligare en intressant aspekt gällande pedagogers förhållningssätt till hur dokumentationen tillämpas i ett ömsesidigt samspel. Trots att det framgår att pedagoger har skapat sig praktiska tillvägagångssätt för dokumentationsarbetet blir det vidare intressant att fundera över hur detta arbete sker. Utan att det görs övertramp på barnens integritet.
I studien kommer vi att undersöka vad arbetet med dokumentation innebär för verksamhetens och barnets utveckling samt hur barnen blir involverade i detta arbete. Förhoppningen med denna studie är att skapa förståelse för dokumentation som ett verktyg för att vidhålla en levande utveckling.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskollärare arbetar med dokumentation av barns lärande och utveckling samt hur barn görs delaktiga i dokumentationsarbetet.
För att kunna besvara studiens syfte har vi valt att utgå från följande frågeställningar:
1. Vad innebär dokumentation i förskolan?
2. Hur förhåller sig förskollärare till dokumentation, vilka möjligheter och dilemman uppfattar de?
3. Tidigare forskning
Under följande rubriker kommer relevant forskning för studien att skrivas fram. Denna del grundar sig på tre avhandlingar och övrig litteratur som knyter an till studien. Begreppet
delaktighet kommer användas tillsammans med barnets medverkan till den process som
dokumentationsarbetet frambringar. Begreppet barns perspektiv kommer användas för att visa på hur dokumentation kan ses utifrån en barncentrerad syn i arbetet med dokumentation. Studien redogör för hur begreppendokumentation och pedagogisk dokumentation skiljer sig åt. Denna del introduceras genom en presentation av dokumentationens ursprung och avslutas med en kort sammanfattning om studiens relation till tidigare forskning.
Från observation till dokumentation, en nationell historisk
tillbakablick.
Synen på barns lärande och utveckling har ur en historisk tillbakablick genomgått en förändring då dåtidens observationer av barn ersätts av det som idag kallas dokumentation (Bjervås, 2011). Taguchi (2000) lyfter 1930-talets ideér, som grundades av Elsa Köhler, vars tanke var att verksamma pedagoger själva skulle utforma hur observationer och dokumentation av barns utveckling skulle ske i förskolan. Köhlers idé om att utveckla den pedagogiska praktiken i förskolan verkställdes till viss del under senare delen av 1900-talets årtionden (a.a.). Från 1950-talet och framåt gjordes observationer av förskolebarnet där motoriska, språkliga, emotionella och den sociala utveckling observerades samt jämfördes med jämnåriga barns utveckling. Syfte med att observera barn var att granska barnets utvecklingsförlopp. Genom detta skapades underlag ur observationer för att se om barnets beetende ansågs vara normalt utifrån barnets mognad i jämförelse med andra jämnåriga (a.a.). Bjervås (2011) refererar till Bruun och Kärrby som hävdar att mindre lyckade aktiviteter i förskolan berodde på barnets mognad istället för aktiviteten i sig. Bruun och Kärrby menar att aktiviteten i sig borde analyseras om det fanns ett bristande intresse från barnet och att det därför inte har att göra med barnets mognad (a.a.).
Alnervik (2013) förklarar dåtidens observationer som ett sätt för pedagoger att kontrollera barnets utveckling. Observationstillfällen skulle planeras och organiseras för att få fram material om barnets utveckling. Genom roterande schema i arbetslaget skulle dessa observationer tolkas av förskollärarna. Barnets utveckling ställdes i relation till teoretisk kunskap och till utvecklingsstadier som förklarades i enlighet med utvecklingspsykologiska teorier (a.a.). Förutom att förskollärare använde sig av observationer för att få fram material om barnets utveckling, blev detta även en metod för att synliggöra om barnet ansågs behöva mer stimulans. På så vis skulle barnets utvecklingen inte hämmas. Denna metod ledde till ett arbete av förskollärare för vidtagande av åtgärder ifall barnets utveckling ansågs hållas tillbaka (a.a.).
Dokumentation som ett analytiskt verktyg.
I läroplanen (Lpfö, 2018) lyfts det systematiska kvalitetsarbete som metod för att stärka verksamhetens kvalité där barnets utveckling och lärande ska främjas. Enligt läroplanen ska förskolans verksamhet kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, utvärderas och utvecklas. Detta för att synliggöra verksamhetens kvalitét, det vill säga hur verksamheten organiseras, genomförs samt dess innehåll. Det handlar om att utveckla förskolans arbetsprocesser så att barn ges bästa möjliga förutsättning för lärande och utveckling. Vidare framhåller läroplanen riktlinjer om att varje barns utveckling och lärande ska systematiskt dokumenteras. Detta för att kunna utvärdera hur förskolan skapar förutsättning för barn att erövra kunskap på och främja dess utveckling utifrån de strävansmål som skrivs fram i läroplanen. Det är förskolläraren som bär ansvar för att barns utveckling och lärande systematiskt dokumenteras för att sedan kunna utvärdera om förskolans verksamhet i största möjliga mån tillgodoser barns möjlighet till utveckling och lärande (a.a.).
Alnervik (2013) menar att i samband med att förskolans läroplan reviderades har resulterat till ökade krav av dokumentationsarbetet som åligger förskollärare. På så vis har dokumentationsarbetet i förskolan getts större uppmärksamhet och etablerats än mer än
det systematiska kvalitetsarbetet där uppföljning, utvärdering samt utveckling blir centrala utgångspunkter för dokumentationsarbetet. På så sätt har dokumentation blivit till ett kollegialt arbetsverktyg för reflekterande kring barns lärande och utveckling (Alnervik 2013).
Åberg och Taguchi (2005) lyfter dokumentation som ett aktivt val av förskolläraren som har en tanke om vad som ska fördjupas kring. Dokumentationen lyfts också som en beskrivning av händelser som inte vidareutvecklas tillsammans med barnen som blivit dokumenterade. Denna typ av dokumentation kan vara foto och videoinspelningar av händelser på förskolan, men också barns teckningar och pedagogers anteckningar (a.a.). En dokumentation i en förskolepraktik innebär ett material som samlats in och satts ihop. Risken finns dock att dokumentationen endast blir ett val av metod och det pedagogiska syftet tappas på vägen (Wehner-Godeé, 2013). En dokumentation är inte färdig bara för att den är nedskriven, detta är bara början. Åberg och Taguchi (2005) nämner de vidare arbetet med dokumentationen som betydelsefullt för att leda pedagogen och barnet framåt. Reflektionen mellan alla parter bör finnas för att nästa steg ska kunna ske. En dokumentation är en personlig tolkning av en händelse och inte sanningen och bör därför tolkas av både kollegor och de barn som ingår i dokumentationen (a.a.).
Pedagogisk dokumentation som ett arbetssätt
Pedagogisk dokumentation som arbetssätt kan frambringa att verksamma i förskolan får syn på barnets lärande vilket blir första steget för att kunna utveckla verksamheten (Palmer, 2012). Därför menar Palmer att arbetet med pedagogisk dokumentation är fördelaktigt på flera sätt. Både vad det gäller hur detta arbete genererar till att barns och pedagogers lärande lyfts fram samt att skapa förståelse för vad som sker i verksamheten (a.a.).
Bjervås (2011) förklarar pedagogisk dokumentation som ett arbetsverktyg men även det material som det reflekteras kring. Reflektionen i sig blir ett kriterium för när dokumentationen blir pedagogisk. Den pedagogiska dokumentationen menar Buldu (Bjervås, 2011) är ett verktyg för en formativ bedömning av barnet som innebär att barnets kunnande
bör värderas och förstås utifrån hur barnet lär sig. De tolkningar och värderingar som görs av förskolläraren ska ställas i relation till hur barnets utveckling etableras och på så sätt blir det som ett stöd för barnet att erövra ny kunskap. Vidare framhålls den pedagogiska dokumentationen som ska utgå ifrån barns lärprocesser och fri från föreställningar om hur något ska vara (a.a.).
Dokumentation ur barns perspektiv
För att barn ska få möjlighet att minnas, behöver barnen synliggöra sina föreställningar och få en innebörd och ett sammanhang i sitt lärande. Genom utmanande frågor där reflektion kring sitt lärande sker ges barnen möjlighet till en betydelse av dokumentationen (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Bjervås (2011) refererar till Rinaldi (2006) som menar att den pedagogiska dokumentationen blir värdefull då barnen får möta det som de tidigare gjort. När barnet får möta sina tidigare upplevelser i form av det pedagogiska dokumentationsarbetet kan det generera till en känsla för barnet att det barnet själv åstadkommit är värdefullt och att det finns en mening med det. Rinaldi menar att på så sätt får barnet en bekräftelse av att barnets interaktion blir taget på allvar (a.a.). När barnet får ta del av dokumentationen och se tillbaka på sig själv i ett tidigare sammanhang som barnet upplevt meningsfullt, främjas identiteten. Därför blir det betydelsefullt att ge tillbaka dokumentationen samt att bli bekräftad i sitt lärande av förskolläraren (Bjervås 2011).
Vidare lyfts det hur variationen i hur barn tänker bör uppmärksammas, synliggöras och reflekteras över och som då blir synligt i olika typer av dokumentation. Utmaningen som Svenning (2011) nämner är att utveckla sitt sätt som förskollärare att se utifrån barns perspektiv. Vilket innebär att inte vara styrd av de tidigare erfarenheter och upplevelser en besitter för att kunna använda sig av det i arbetet med pedagogisk dokumentation. Begrepp som Svenning lyfter är barnperspektiv och barns perspektiv där förskollärare förhåller sig till dessa begrepp med föreställning om att veta vad som är bäst för barnet i olika situationer. Lindgren & Sparrman (2003) nämner de etiska aspekterna för dokumentation av barn i
förskolan, och utifrån varje enskilt barns perspektiv kan detta etiska tänkande ge varje individ en möjlighet att påverka sin situation.
Vad dokumentationsarbetet innebär för barnet - en etisk
diskussion
Enligt Lindgren och Sparrman (2003) kan det finnas risker med pedagogisk dokumentation utifrån en etisk dimension. Dels för att barnets förmåga att kunna samarbeta med förskolläraren samtidigt som denne uppfattar och analyserar barnets beteende. Den pedagogiska dokumentationen kan därmed bli en metod för kontroll av barnets färdigheter där maktskillnader kan uppstå. Detta för att barnets handlingar ska analyseras av samma vuxne som annars ger barnet omsorg. Samtidigt som den pedagogiska dokumentation skapar möjlighet till barnen att bli delaktiga i både hur verksamheten kan utvecklas samt att få ta del av sina kamraters meningsfulla intryck, riktas en viss kritik mot det pedagogiska dokumentationsarbetet. Lindgren och Sparrman ifrågasätter det faktum att barn tränas till att finna sig i att bli övervakade allt mer i sin vardag.
Det skapas en maktrelation mellan forskaren och den som blir betraktad. Lindgren och Sparrman förklarar denna maktrelation som skapas att den som blir betraktad underpositioneras den som betraktar. Denna fråga ställs mot vilka fördelar den som blir betraktad får av att hamna i en underordnad position. Ett sådant förhållningssätt om barn som dokumenteras allt oftare i det västerländska samhälle leder vidare till den vuxnes relation till barnet. Detta förhållande gjordes aktuellt i samråd med Sparrmans (Lindgren och Sparrman, 2003) forskning om hur relationen mellan den vuxne och barnet utformas. Som förskollärare finns en alltid kvar i barnets vardag, till skillnad från vad forskarrollen innebär där forskaren ofta distanserar sig från barnen. Förskollärares relation skiljer sig därmed åt från forskarens, då förskolläraren har ett starkare förhållande till barnet och som inte försvinner efter en tid (a.a.).
Trots att forskare i deras sätt att samla in material om barnets vardagsliv och som sedan ska analyseras, står som inspiratör för förskolans arbete med dokumentation har en viktig aspekt missats, vilket Lindgren och Sparrman lyfter. Vidare förklaras att som forskare är det obligatoriskt att i sin studie följa de fyra huvudkrav (informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet) som skrivs ut av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet som berör forskningsetiska principer. Trots att det finns tydliga riktlinjer för hur en forskningsstudie med människor ska få ske uppstår det ändå etiska dilemman när det handlar om barn som ska ingå i sådana studier. Lindgren och Sparrman menar därför att dokumentationsarbetet i förskolan hade resulterat till att barnets identitet och spridning av material hade skyddats om de fyra huvudkraven för etiska principer hade funnits som kriterier för förskollärarna att utgå ifrån när de gör dokumentationsarbete. Därmed ger barn som dokumenteras samma etiska regler som de barn som ingår i forskningsstudier. Om denna poäng hade förtydligats i arbetet med barn och dokumentation hade även barnet ges rätt till sin egen integritet där utvecklandet av barnets perspektiv hade blivit en positiv effekt (a.a.).
Relation mellan tidigare forskning och studien
I den tidigare forskning som redogjorts ovan framhålls att arbetet med dokumentation ställer krav på att förskolläraren. Bjervås (2011) menar att förskollärarens förhållningssätt till att detta arbete görs ska ske utifrån en barncentrerad syn där barnet inkluderas för att påverka innehållet av den process som dokumentationsarbetet innebär. Palmer (2012) förklarar arbetet med dokumentation som betydande för synliggörandet av barns erfarenheter och intressen. Arbete med dokumentation öppnar upp för utvärdering av verksamheten så att den ständigt är i utveckling. Vidare framhålls det pedagogiska dokumentationsarbetet som ett verktyg, vars syfte är att lyssna in det som pågår mellan barnen (a.a.). Detta ställer onekligen krav på att förskollärare har känsla för hur barn kan involveras med respekt utan att det göras övertramp på barns integritet.
Den tidigare forskningen belyser dokumentationens fördelar samt de infallsvinklar som blir ett sätt för förskolläraren att se utifrån i arbetet med dokumentation. Både vad det gäller samspelet mellan barn och förskollärare, som möjliggör för vidare utveckling hos barnet. Men även hur dokumentationsarbetet kan nå sin fulla potential när den blir pedagogisk. Därför har studien som ambition att visa på hur arbetet med dokumentation kan ske på ett sådant sätt där förskollärare aktivt förhåller sig till barns integritet och har detta i beaktande när barnet involveras i dokumentation. Dock lyfter läroplanen ( Lpfö, 2018) förskollärares uppdrag om att varje barns utveckling och lärande ska systematisk och kontinuerligt dokumenteras. Genom att undersöka förskollärares förhållningssätt till vad detta arbete innebär och hur det kan ske i ett ömsesidigt samspel mellan båda parter. På så vis kommer studien att bidra till förståelse för hur förskollärare förhåller sig till arbetet med dokumentation och hur de konstruerar detta ömsesidiga samspel utan att det görs övertramp på barns integritet.
4. Teoretisk utgångspunkt
Vi kommer i detta avsnitt redogöra för det konstruktionistiska perspektivet och dess relevans till studien. I detta avsnitt beskrivs det konstruktionistiska perspektivet i relation till förskollärares tankemönster om dokumentationsarbetet i förskolan. Studien använder sig av det konstruktionistiska perspektivet i analysen av studiens resultat. Både vad det gäller hur förskollärare resonerar kring samspelet som den pedagogiska dokumentation ställer krav på, för att barnet ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Samt hur förskollärare resonerar kring dokumentationens innebörd. Detta görs utifrån de enskilda intervjuerna med studiens valda respondenter, där deras upplevelse och tankar om dokumentation uppmärksammas.
Konstruktionistisk teori
Taguchi (1997) förklarar synsättet om kunskap som konstrueras i interaktion med andra människor där det sociala samspelet skapar förutsättning för ett förändrat kunnande. Konstruktionistisk teori bygger på tanken att pedagoger förhåller sig till barns utforskande utan förutbestämda mål om barnets kunnande och lärande (a.a.). Istället ska övergripande mål för den pedagogiska verksamheten strävas mot (Palmer, 2012). Ett socialkonstruktionistiskt synsätt är något som ses tillsammans med de konstruktionistiska perspektivet. Genom kroppsspråk, det verbala språket och andra uttryck hos människan skapas en gemensam betydelse för omvärlden med hjälp av kommunikation. Taguchi (1997) förklarar utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv att den kunskap som barnet utvecklar ett kunnande om föds ur interaktionen tillsammans med andra människor. Kunskap konstrueras tillsammans med andra och mellan människor och sker på motsvarande sätt i de samtal som uppstår i pedagogisk dokumentation. Synsättet om barnet som konstruktör för sitt lärande kan förklaras utifrån att kunskap förmedlas från en människa till en annan, detta anser Taguchi. På så vis blir världen inspiratör för människan i skapandet av kunskap. I en förskolepraktik blir barnet konstruktör för sitt eget lärande i sociala samspel till andra barn och vuxna (a.a.). Vidare
förklaras att kunskap skapas av barnet själv tillsammans med andra. Palmer (2012) anser att det konstruktionistiska perspektivet i förskolan innebär att målet inte är att förskollärare på förhand bestämt vilken kunskap som ska nås av barnets utforskande. Istället handlar det om att förskollärare ska hjälpa barnet att orientera sig fram i sitt skapande av kunskap i den pedagogiska dokumentation som bjuder in till socialt samspel. Därmed betonar Palmer språket som en betydande aspekt i det konstruktionistiska perspektivet för att kunskap ska kunna skapas. Kunskapen alstras i dialoger, möten och de relationer som ständigt finns i verksamheten. Därför blir barn och förskollärares relation ytterligare en central aspekt för barnets vidare utveckling utifrån det konstruktionistiska perspektivet (a.a.).
Taguchi (1997) menar att kunskapen som konstrueras i sociala praktiker är dynamisk vilket innebär att den är föränderlig. Därmed blir förskolläraren tillsammans med barnet, utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv, delaktig i den dynamiska kunskapen som barnet håller på utveckla förståelse för (a.a.). Det sociala samspelet mellan människor betonas och förklaras av Taguchi att kunskap som ömsesidigt skapas konstrueras av anledning till att resultera till något.
Relation mellan teoretisk utgångspunkt och studien
Genom att tillämpa Taguchis (1997) tankar om kunskap som skapas i sociala samspel kommer vi utifrån det konstruktionistiska synsättet analysera studiens material. Studiens fokus riktas åt förskollärares tankemönster om hur barn involveras i det pedagogiska dokumentationsarbetet som sker via mellanmänskliga relationer. I enlighet med vad Palmer (2012) anser om dokumentationsarbete där barnet involveras, skapas förståelse för hur och när kunskap uppstår för båda parter. I ett sådant dokumentationsarbete blir det möjligt för barnet att erhålla ett förändrat kunnande (a.a.). Den dynamiska kunskapen sker över tid och utgår från barnet själv i ett nära samspel med andra människor. I arbetet med dokumentation möjliggörs utveckling av barnets förmågor samt att ens egna uttryck och teorier synliggörs. Därför förklarar Taguchi (1997) med betoning på själva processen som det central.
Det är för studien betydande att utifrån detta perspektiv analysera hur förskollärare i dialog med barn skapar förutsättningar för dem att bli delaktiga till medverkan i sitt eget lärande. Det sociala samspelet är en förutsättning för att pedagogiska dokumentation ska kunna ske. Studiens empiri kommer söka svar i de föreställningar förskollärare har om det sociala samspel som de befinner sig i tillsammans med barnet. Syftet med att analysera studiens resultat utifrån det konstruktionistiska perspektivet är att utifrån detta synsätt söka efter hur kunskaps skapas och förändras enligt förskollärarnas tankar om dokumentation.
5. Metod
Denna del är indelad i fyra huvudrubriker där valet av metod, tillvägagångssätt för undersökningen, urval av kriterier som studien utgått ifrån för valet av respondenter samt etiska överväganden redogörs. I detta kapitel redogörs eventuella problem samt fördelar med de val som gjorts i hur det empiriska materialet samlats in i relation till studiens syfte och dess frågeställningar. Även vilka etiska principer som legat till grund för insamlandet av empiri och hur detta material brutits ner, kategoriserats och bearbetats. Utifrån de etiska principerna blir respondenterna presenterade och så även de kriterier som studien utgått ifrån för valet av respondenter.
Metodval
För att undersöka studiens frågeställningar valdes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer blev relevant för studien. Att valet föll på en kvalitativ metod grundar sig i studiens syfte och frågeställningar, att undersöka hur förskollärares tankemönster ter sig kring arbetet med dokumentation samt hur barn görs delaktiga i den. Ryen (2004) lyfter att en kvalitativ metod bidrar till undersökning av hur något ter sig i verkligheten. Därmed blev det möjligt att få inblick i hur dokumentationsarbetet sker i en förskolepraktik genom en sådan metod.
Fältanteckningar
Vi valde att utgå från semistrukturerade intervjuer för att kunna samla in empiri. Fältanteckningar gjordes under intervjuerna som sedan renskrevs direkt efter att intervjun avslutats. Detta för att minska risken för att ord, citat och kroppsspråk ska glömmas eller minnas fel. Innan intervjuerna gjordes reflekterade vi kring de nackdelar som finns med att använda sig av fältanteckningar som ett sätt att dokumentera. Efter att ha övervägt hur vi skulle lägga upp intervjun bestämde vi oss för att båda skulle delta ifall respondenterna inte hade några synpunkter om detta. På så sätt kunde en av oss fokusera på att göra anteckningar
beslöt vi oss för att förkorta de ord som vi hade en misstanke om skulle komma på tal upprepade gånger. Ryen (2004) menar att om ord och huvudbegrepp inte förkortas kan det uppstå problem för den som antecknar under en pågående intervju vilket blir påtagligt senare under studien. Fördelen med att använda sig av anteckningar, är enligt Ryen, att själva skrivandet bidrar till att forskaren redan från början börjar analysera datainsamlingen som ska mynna ut i analysen.
Semistrukturerad intervju
Då avsikten med studiens val av metod varit att nå en djupare inblick i hur dokumentationsarbetet sker i reell förskolepraktik, blev det enligt oss av stort värde för studien att nå respondentens uttryck och erfarenheter. Denscombe (2009) förklarar den semistrukturerade intervjun som ett sätt för intervjuaren att luckra upp intervjun. Trots att förutbestämda frågor och ämnen ska behandlas i en sådan typ av intervju, blir det möjligt för den intervjuade att på ett nyanserat sätt förklara sina tankar och erfarenheter i relation till de frågor som varit för avsikt att besvara (a.a.). Dock finns det en viss risk med att ha en förutbestämd struktur som i vårt fall var intervjufrågor, detta menar Ryen (2004) och påtalar risken med att intervjuaren blir blind. Trots denna farhåga valde vi att utföra intervjun utifrån ett semistrukturerat tillvägagångssätt för att minska risken för att väsentliga faktum inte skulle fångas upp. Vidare lyfter Ryen att överflödig information som för studien inte är relevant sållas bort direkt från början vid en förhands strukturerad intervju vilket genererar styrka till analysen.
Intervjufrågorna (se bilaga 1) som intervjuerna utgick ifrån är formulerade på ett sådant sätt att den som blir intervjuad inte kan svara ja eller nej. Dessa generella frågor som saknar en särskild riktning handlar om, enligt Ryen (2004) att den intervjuade ska få berätta utifrån sig själv, sina erfarenheter och tankar. Sådana generella frågor som enligt Ryen (2004) går ut på att få ta del av den intervjuades världsbild av ett fenomen förklarar Denscombe (2009) som öppna frågor. Detta förklaras som frågor vars svar ska formuleras utifrån den intervjuade där svarets innehåll och längd kan variera (a.a.).
Urval
Studien har genomförts med hjälp av fem respondenter som är 34-57 år gamla och som är verksamma på totalt tre olika förskolor. Innan respondenter valdes övervägde vi vilka typer av urval som vi ansåg behövdes göras utifrån studiens syfte och vad vi önskade att vår undersökning skulle bidra med. Genom noggrant valda urval blir det möjligt att nå den information som forskaren har förhoppningar att få inblick i, detta menar Alvehus (2013). Efter att ha reflekterat över studiens syfte: att undersöka hur förskollärare arbetar med dokumentation av barns lärande och utveckling samt hur barn görs delaktiga i dokumentationsarbetet, funderade vi över vem som lämpar sig åt att delta i studien. Våra reflektioner i hur vi tänkte kring lämplighet ställdes i relation till de frågeställningar som har som ambition att besvara. Vi bestämde oss för att utgå från fem kriterier innan vi började leta respondenter. De kriterier som gjordes kommer nu att redogöras och vi vill poängtera att ordningen på hur kriterierna skrivs ut inte har något att göra med hur vi värderat dem.
De första kriterietvar att förskollärare skulle intervjuas då arbetet med dokumentation är en del av deras yrkesuppdrag. Vi anser även att det är förskollärare som kan förhålla sig till de frågor som med studien ska undersökas. Det andra kriteriet föll på förskollärarnas ålder och det tredje kriterietvar förskollärare som blivit examinerade under olika år. Avsikten med de två sistnämnda kriterierna har att göra med att få en bred överblick i yrkeserfarenheter och utbildningar vilket kan bidra till olika attityder för arbetssättet och inställning till dokumentationsarbetet i förskolan. De fjärde kriteriet för att få ytterligare en större inblick över arbetet kring dokumentation på förskolor belägna i södra skåne. Det femte kriteriet belyser den plats som respondenten ska intervjuas i. Valet för var de enskilda intervjuerna skulle ske var från början förhållandevis självklart då tryggheten hos respondenten kan komma att spela stor roll för de svar som ges. Samtliga intervjuer gjordes på respondentens arbetsplats där vi kunde sitta ostört. Ryen (2004) anser att det för intervjuaren tåls att fundera över, förutom valet av vem som ska ingå i undersökningen på vilken miljö intervjun ska ske i.
Genomförande
Vi beslöt oss för att göra ett utskick till de tre förskolorna (se bilaga 2). Utskicket innehöll en presentation om vem vi är och att vi läser sjätte terminen på förskollärarutbildning på Malmö universitet. Vi informerade om vår uppgift/examensarbete och vad vi hade för avsikt att undersöka. Dock valde vi att vara restriktiva med studiens faktiska syfte och formulerade en generell bild över att vårt intresse av att undersöka dokumentationsarbetet i förskolan. I detta utskick framgick det även hur vi valt att gå tillväga och där information om intervjuer och fältanteckningar fanns att tillgå. I utskicket fanns där även information om hur Malmö universitet behandlar personuppgifter i enlighet med lagen om GDPR. I detta utskick beskriv vi att vi önskar respondenter i olika åldrar med olika yrkeserfarenheter för att nå en variation mellan de som valde att ställa upp i undersökningen.
När respondenterna gav sitt godkännande till att delta, vilket gjordes via telefon informerade vi om hur intervjuerna skulle ske. Att poängtera för respondenterna om vi båda skulle vara med i intervju, där den ena skulle vara passiv i bakgrund för att anteckna och den andra skulle föra intervjun. Efter att respodententerna lämnat besked om att delta bestämdes datum och tid för när intervjun kunde ske.
Innan de enskilda intervjuerna kunde utföras ville vi bli mer medvetna och skapa större kunskap om tekniker och råd för hur intervjun kan bli så lyckosam som möjligt. Ryen (2004) lyfter väsentliga råd för hur en intervju kan bli så lik som möjligt. Intervjun kan inledas med ett vardagligt tema som är nära förankrat hos den som blir intervjuad med anledning av skapa en trygghet i själva samtalet mellan intervjuaren och den som blir intervjuad (a.a.). Därför inleddes varje intervju med att intervjuaren fick berätta sin bakgrund så som ålder, yrkeserfarenhet, utbildningsår samt vad personen i fråga brinner för inom förskolläraryrket. Därefter lyftes fyra huvudfrågor som var bestämda att utgå ifrån under intervjutillfället. Syftet med huvudfrågorna var att de skulle vara relativt breda så att respondenten leddes varsamt in i det ämnen som vi önskade nå. En annan avsikt som vi önskade att våra frågor skulle resultera till var att som intervjuare delta i samtalet med respondenten och därigenom
skapa lämpliga följdfrågor för att nå respondentens uppfattning om dokumentationsarbetet i förskolan. Alvehus (2013) förklarar att intervjun bör bli till ett produktivt samtal för att undvika att respondenten inte uppfattar intervjun som ett förhör där frågor ska betas av. Intervjuerna tog mellan 18-27 minuter.
För att säkerställa att anteckningarna speglade vad som sades under intervjun inte förändras under processen valde vi att samma dag som intervjutillfället varit transkribera anteckningarna. I denna process där arbetet med transkribering började resulterade även till att vi började analysera över innehållet som skapades i varje enskild intervju.
Forskningsetiska övervägande
Enligt vetenskapsrådet (2014) ska forskare vägledas utifrån de grundläggande individs kravet där normativa riktlinjer ska följas av forskaren i genomförandet av studien i relation till undersöknings deltagaren. Vetenskapsrådet konkretiserar individs kravet i fyra allmänna krav på forskning. Informationskravet innebär att informera deltagaren om undersöknings syfte samt redogöra för hur undersökningen ska gå till. Detta krav innebär även ett förtydligande för undersöknings deltagaren att deltagandet är frivilligt samt att en har när som helst under sin medverkan rätt till att avbryta den. Samtyckeskravet innebär att deltagarens val för medverkan i studien skall inhämtas av forskaren. Genom en samtyckesblankett uppger undersöknings deltagaren sitt godkännande för medverkan i studien och kan därmed själv bestämma över sitt deltagande. Konfidentialitetskravet informerar deltagaren att personuppgifter förvaras på ett sådant sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem. Detta krav klarlägger för deltagaren att en ges största möjliga konfidentialitet för medverkan. Samtliga uppgifter som samlas in om enskilda personer får endast användas för ändamål som har med forskning att göra. Därmed får inte sådana uppgifter användas för kommersiellt bruk eller icke vetenskapliga syften. Detta förtydligas i nyttjandekravet.
Vi skickade ut en samtyckesblankett (se bilaga 3) till de deltagare som vi ansåg vara relevant för vår studie. I samtyckesblanketten redogjorde vi för deltagarna hur vi tagit största hänsyn
till de fyra huvudkrav som vetenskapsrådet framhåller i vår undersökning för vad det innebär att som deltagare medverka.
Metoddiskussion
Studiens undersökning har fokuserat på förskollärares föreställningar över hur dokumentationsarbetet tillämpas. Även hur de resonerar kring sitt arbete med dokumentation av barns lärande och utveckling samt hur de uppfattar att barnen blir delaktiga. Vi anser det väsentligt att betona att de resonemang som förts av de förskollärare som deltagit i vår studie, görs utifrån ett dem själva och ur ett vuxenperspektiv. Vi vill understryka att det är förskollärarnas synvinklar på hur de tolkar att barnen görs delaktiga i dokumentationsarbetet och därmed är det inte barnens egendomliga röster som synliggjorts i denna undersökning. Därför blir det intressant med vidare forskning om hur dokumentationsarbetet grundar sig utifrån barns perspektiv. Som fokuserar på hur barnen upplever att de görs delaktiga av det vuxenstyrda dokumentationsarbetet som sker i förskolan.
6. Resultat och Analys
Detta kapitel bygger på redogörelse för det insamlade empiriska materialets resultat. Genom semistrukturerade intervjuer vars ändamål varit att nå information om vad dokumentationsarbetet medför i förskolan, förskollärares förhållningssätt och barnens delaktighet i denna kontext. Med hjälp av litteratur och tidigare forskning kommer vi tolka och analysera empirins resultat i relation till studiens syfte och de frågeställningar som ligger till grund för studiens undersökning. Respondenterna har getts fiktiva namn och benämns i texten som F1, F2, F3, F4 och F5.
Studiens första frågeställning kommer redogöras i förhållande till dokumentationens betydelse i förskolan. Studiens andra frågeställning som berör förskollärares förhållningssätt till dokumentationsarbetet kommer förklaras utifrån ett vuxenperspektiv. Studiens sista frågeställning, om barns delaktighet kommer belysas utifrån hur de involveras i dokumentationsarbetet i relation till ett barncentrerat förhållningssätt samt ur det konstruktionistiska perspektivet.
Vad dokumentationsarbetet innebär.
Efter att vi transkriberat respondenternas svar gällande arbete med dokumentationens betydelse för förskolan menar respondenterna att arbetet med dokumentation leder till synliggörandet av barns lärprocesser. Under samtliga intervjuer förklarar respondenterna att detta arbete resulterar till att verksamhetens innehåll lyfts fram och så även barnets lärprocesser. En av respondenterna, som vi valt att kalla F1 uttrycker sig på följande sätt när frågan ställs om vad dokumentation innebär:
Dokumentationsarbetet bör vara ett levande dokument i verksamheten för att pedagogerna ska kunna se hur de kan gå vidare med verksamheten utifrån vad barnen intresserar sig av.
Dokumentationen utgör, enligt Palmer (2012), grunden för att barns intressen och förståelser i verksamheten blir synliga och på så sätt kan påverka verksamhetens innehåll. I förhållande till den tidigare forskningen lyfter Taguchi (2000) 1950-talets syn på dokumentation och att den skiljer sig från nutidens resonemang kring arbetet med hur observationer görs och arbetas vidare med. Genom dokumentation av barns upplevelser och interaktioner kan förskollärare och barn mötas i ömsesidiga samtal. På så vis blir det möjligt att utifrån barns perspektiv involvera barnen i ett vidare arbete (a.a.). Genom gemensamma reflektioner mellan förskollärare samt förskollärare och barn, blir de reflekterande samtalen en bidragande faktor i hur det pedagogiska arbetet drivs framåt. I gemensamma reflektioner om det som dokumenterats synliggörs, enligt Taguchi (2005), förskollärares föreställningar om sin roll samt hur barns lärande erövrats i verksamheten. Vidare menar Taguchi att dokumentationsarbetet kan medföra att ett sådant dokumentationsarbete öppnar upp för verksamhet som skapats av barns och förskollärares gemensamma delaktighet.
Likväl som dokumentationsarbetet blir ett verktyg för förskollärarna att utforma verksamheten utifrån vad barnen riktar sitt intresse åt, blir det även ett sätt för barnen att åter minnas sina tidigare upplevelser. Respondenten, som vi valt att kalla F2, menar att dokumentation görs utifrån ett vuxenperspektiv och barns perspektiv med hänsyn till vem som ska använda dokumentationen.
För mig handlar dokumentation om något jag gör på gruppen, på aktiviteten med barnen och åt barnen som jag sedan vill ge tillbaka till dem.
Dokumentationen blir ju som ett verktyg för barnen att kunna gå tillbaka till vad de tidigare gjort. Sen får vi anpassa dokumentationens form utifrån vem som ska använda den, tänker jag.
När barnet ges möjlighet till att själva dokumentera sitt görande ges även barnet inflytande över verksamheten, detta menar Svenning (2011). Detta sker först när förskolläraren blir benägen att släppa kontrollen i hur dokumentationsarbetet bör ske. När barnen ges möjlighet att påverka dokumentation som de är huvudpersonerna för, blir denna till deras egna (a.a.).
Att denna barncentrerade syn på hur dokumentationsarbetet bör ske kan för förskolläraren innebära en utmaning i sig (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). Det krävs att förskollärare kan se på dokumentationen ur barnets perspektiv för att verkställa arbetsformer för hur dokumentation ska ske i förskolan. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér menar även att förskollärarens förmåga att kunna se på dokumentation ur ett barns perspektiv grundar sig i ett engagemang för barns möjlighet till delaktighet och inflytande i verksamheten. Som tidigare nämnts lyfter Bjervås (2011) hur den pedagogiska dokumentationen ska fånga barns lärprocesser och vara fri från föreställningen om hur något ska eller bör vara.
Det som de två ovanstående uttalande från respondent F1 och F2, har gemensamt, utifrån vad de anser dokumentationen innebär för förskolan, är att deras resonemang bottnar i en förståelse i att kunna se på dokumentation ur ett barns perspektiv. Respondent F1 förklarar att dokumentationen innebär för de verksamma förskollärarna, att skapa förutsättningar för barns möjlighet till inflytande. Respondenternas uttryck visar på förståelse för att barns intressen ska tas tillvara på för att inkludera dem i verksamhetens fortsatta innehåll. Detta kan ställas i relation till det Arnér (2009) anser om att förskollärare ska sträva efter att få syn på vad barn intresserar sig av och upplever som meningsfullt. I enlighet med läroplanen ( Lpfö,2018) ska barn ges möjlighet till att uttrycka sina sina tankar och åsikter samt ges inflytande för sin vistelse i förskolan. I den tidigare forskning lyfts Alnervik (2013) som vidare nämner förskolans läroplan och dess revidering och att den resulterat till större krav på dokumentationsarbetet som åligger förskolläraren. Respondent F2 menar att dokumentationen blir som ett verktyg för barnen att återblicka till tidigare upplevelser och därför bör dess form anpassas med hänsyn till den som ska använda den.
Dokumentation ur ett vuxenperspektiv
De förskollärare som intervjuats menar att dokumentationsarbetet bidrar till utveckling av verksamhetens innehåll samt att barnets utveckling synliggörs. Dokumentationsarbetet har alltså positiva effekter för både barnet och verksamheten. Dock framgår det i intervjuerna att
dokumentation. Vi kommer nu att redogöra för hur respondenterna i studien förhåller sig till dokumentationsarbetet utifrån ett vuxenperspektiv.
Dokumentationens fördelar
Det som de enskilda intervjuerna har gemensamt är bilden av att genom dokumentation blir det ur förskollärarnas perspektiv ett sätt att synliggöra barns lärprocesser. Samtliga respondenter anser att dokumentation blir ett verktyg för att kunna följa barnets utveckling. När frågan om förskollärares förhållningssätt till dokumentation ställdes, svarade respondenten, som vi valt att kalla F3:
Dokumentationen blir ett sätt att fånga ögonblicket, till exempel genom att fotografera, då är det sedan enkelt att utgå från bilden och sätta den i förhållande till tidigare dokumentation och då kan jag ju se barnets utveckling över tid.
Ovanstående uttalande om dokumentation som ett sätt för förskolläraren att få syn på barnets utveckling, visar ett sätt att förhålla sig till betydelsen av dokumentationen och vad den kan bidra till. Detta går hand i hand med Bjervås (2011) resonemang om betydelsen för barnet att möta tidigare upplevelser tillsammans med förskolläraren. Ett sådant socialt samspel kan ur ett konstruktionistiskt perspektiv ses som en social process för barnet att erövra kunskap i. Detta argumenterar för de resonemang som Bjervås anser gällande kunskap som förändras och konstrueras i sociala samspel där språket utgör en betydande roll i ömsesidiga interaktioner. Förutom att kontinuerligt följa barnets utveckling som sker med hjälp av dokumentation, bidrar den till, enligt respondenterna, att förskollärare använder dokumentation som ett verktyg för att leda verksamheten framåt. Respondent F5 uttrycker att detta arbete blir ett sätt för arbetslaget att kunna utvärdera och reflektera över verksamheten, till exempel vid ett terminslut eller när ett temaarbete avslustas. Att dokumentera verksamheten i text blir ett enkelt sätt att kunna gå tillbaka och se hur gruppen förändrats över tid och uttrycker, enligt respondent F5 som uttrycker:
När vi sedan lyfter dokumentationen i arbetslaget blir det ofta så att sådant som jag inte fått syn på om verksamheten har min kollega upptäckt och tvärtom. Man ser ju olika saker och
när vi sitter tillsammans i arbetslaget och alla kan delge varandra sina synvinklar får vi en bredare syn på verksamheten och vad barnen intresserat sig av eller inte.
Respondent F1 påtalar flera gånger att dokumentationen bör vara ett levande inslag i verksamheten då den leder till ett medvetandegörande för förskollärarna i sitt fortsatta arbete:
Fördelen med dokumentation är att jag kan hitta ett sätt där barnens intressen får styra hur verksamheten ska ta sig fram. Det blir som ett arbetsmaterial att luta sig mot så länge man inte fastnar i att det finns särskilda svar man letar efter men för mig blir det mer ett sätt att reflektera, hur jag ska göra i mitt arbete med barnen, vilken ledarroll har jag och vad ska jag tänka på när jag leder barnen utifrån vad barnen ska få möjlighet att lära sig.
Samtliga uttalande från respondenterna som medverkat i studien, anser att arbetet med dokumentation främjar arbetet med hur verksamheten ska utvecklas vidare. Både vad det gäller synliggörandet av att bredda sin egen syn som förskollärare i hur dokumentationen kan tolkas och användas vidare. Dessutom leder detta arbete till reflektion över det som uppdagas i dokumentation vilket har inverkan i hur verksamheten utvecklas framåt. Förutom att dokumentationsarbetet blir ett sätt för förskollärarna att bli medvetna över sin roll och agerande, medför dokumentationen att kontinuerligt följa barns lärande och utveckling. Palmer (2012) förklarar att arbetet med dokumentation bör involvera samtliga parter som ingår i förskolans verksamhet. Tillsammans med kollegor blir det möjligt att identifiera det som sker. Genom att pedagoger får kännedom om till exempel vad barngruppen och barnet säger, hur de integrerar med varandra, vad de gör själva eller tillsammans med andra, hur de
förutsättning för att verksamheten utvecklas (a.a.). Förskollärares förhållningssätt och engagemang i att sätta sig in i barns lärande växer sig fram i arbetet med dokumentation, detta hävdar Palmer. Det gemensamma arbetet med dokumentation, att tillsammans med barn och kollegor reflektera, blir enligt Åberg och Taguchi (2005) ett redskap för den pedagogiska dokumentation. Vilket i sin tur blir grunden för att verksamhetens innehåll formas så att barns tankar och erfarenheter stimuleras och så även deras utveckling.
Dokumentationens dilemman
Trots dokumentationens fördelaktigheter som kommit fram under samtliga enskilda intervjuer har även dilemman med dokumentationsarbetet uppdagats. Tre av de fem förskollärarna som intervjuats menar att tiden inte är tillräcklig för att kunna arbeta med dokumentationen som de önskar. Respondenten som vi valt att kalla F4, menar att som förskollärare får man sätta en gräns för hur stor del av sitt arbete ska avsättas till dokumentation. Detta är något som både respondent F3 och F4 lyfter när vi i intervjuerna kommer in på dokumentationens dilemman.
F3 förklarar att arbetet kräver tid och för att dokumentationen ska kunna bli pedagogisk krävs det att arbetslaget reflekterar kring den. F4 resonerar på liknande sätt och anser att en själv måste sätta en gräns för hur mycket tid det kan läggas på detta arbete. Åberg och Taguchi (2005) förklarar att reflektionen bidrar till att dokumentation tas till nästa nivå då den blir pedagogisk. Reflektioner mellan barn och förskollärare samt mellan förskollärare leder både barnet, förskollärarna och verksamheten framåt då andras sanningar om händelser synliggörs (a.a.). På så vis blir reflektionen väsentlig i arbetet med dokumentation för att arbetet inte ska avstanna i att enskilda individer gör tolkningar som blir till en sanning. Bjervås (2011) menar att utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv kan pedagogiska dokumentation ses som en social praktik för både förskolläraren och barnet. Ett sådant samspel möjliggör för barnet att med hjälp av språket konstruera kunskap. Språkets funktion bidrar till att förskollärarna skapar mening för barn i det reflekterande samtalen, detta menar Bjervås. Men även i det pedagogiska dokumentationsarbetet som helhet (a.a.).
Ytterligare ett dilemma med dokumentation förklarar respondent F2 och F5 utifrån hur de kan förhålla sig till dokumentationsarbetet utifrån barns perspektiv. Innan denna problematik om hur arbetet med dokumentation sker utifrån ett barns perspektiv redogörs, vill vi först poängtera att det enbart var två av fem respondenter som direkt resonerade kring dokumentationens dilemman utifrån en etisk synvinkel. Respondent F2 resonerar kritiskt i hur pedagoger tillämpar dokumentation genom att fotografera.
...hade jag själv velat få en kamera upp ansiktet när jag gör något? Nä, jag gillar inte att bli fotograferad. Vi måste fundera över vad det är vi ska fånga med dokumentationen. är det barnens ansikten eller är det deras görande?
I relation till tidigare forskning som gjorts lyfter Svenning (2014) att när förskolläraren närmar sig barnets perspektiv och blir medvetna om i hur något upplevs utifrån barnet, förhåller sig förskolläraren till dokumentation utifrån en barncentrerad syn. Det ska kännas bra för barnet att bli dokumenterade genom visad respekt till barnens integritet samt att styrkor ska lyfts fram. Dock framhåller Svenning att en anledning till att samla dokumentation kan vara att förskolläraren har förhoppning om att kunna se på det som sker utifrån ett barns perspektiv (a.a.).Respondentens uttalande om hur dokumentationen tillämpas och upplevs från barnets perspektiv huruvida det känns att få en kamera upp i ansiktet går hand i hand med Svennings resonemang. Respondent F2 problematiserar tillvägagångssättet med dokumentation utifrån den barncentrerade syn som lyfts fram av Svenning. Detta etiska förhållningssätt som respondent F2 förhåller sig till i hur det känns för barnet som observeras, förklarar Lindgren och Sparrman (2003) som en farhåga av dokumentation. Dels anser Lindgren och Sparrman att barn allt mer tränas till en tillvaro där de ska observerade. Men även att barnet som observeras blir under positionerad den som observerar (a.a.).
Respondent F5 poängterar att dokumentationen om barn och för barn bör tillämpas på ett medvetet sätt i hur förskollärare tillämpar detta med respekt för barnen då det är för barnens
om dokumentation om barn utan att förskollärare måste dokumentera sig själva för att få syn på vilka förhållningssätt de besitter:
Vi förskollärare filmar oss själva för att få syn på hur vi förhåller oss och agerar gentemot barnen men även utifrån vad vi har som ambition med vår verksamhet att nå utifrån målen för förskolan.
Alnervik (2013) refererar till Taguchi (2000) som menar att syftet med pedagogisk dokumentation är att skapa en medvetenhet i de förhållningssätt som förskollärarna har. På så vis blir den pedagogiska dokumentation ur ett vuxenperspektiv å ena sidan början för att kunna granska sig själv. Å andra sidan kan okända arbetssätt uppdagas vilket resulterar till fler sätt för förskolläraren att förhålla sig till gentemot barn. Vidare förklarar Alnervik att utifrån granskning av sin pedagogiska roll kan förgivettagna föreställningar ifrågasättas vilket påverkar verksamhetens vidare innehåll. Ett sådant dokumenterande av sin egen roll som förskollärare kan öppna för ett kritiskt reflekterande över hur en för sig i samspel med andra människor. Genom att få syn på hur förskolläraren bemöter och uppträder gentemot barnet i det pedagogiska dokumentationsarbetet som social praktik, kan tolkas utifrån det konstruktionistiska perspektivet. Taguchi (1997) resonerar kring det konstruktionistiska tänkandet som bygger på tanken att allt ses som föränderligt och så även förskollärares förhållningssätt till barn. Därför blir det genom att dokumentera sin egen roll som förskollärare betydande för att få syn på förutbestämda tankemönster samt förhållningssätt i de sociala samspelet. På liknande sätt kommer även det förhållningssätt och den barnsyn man har att avspeglas i arbetet med dokumentation.
skulle fota, lägga in i datorn, skriva ut och klippa och klistra. Det tog för mycket tid! Men idag har vi hittat ett sätt som är så mycket enklare. Jag och barnen hittar kanske något som de vill fota eller filma, eller att jag gör det men då frågar jag barnen. Men dem får alltid möjlighet till att bli delaktiga. Sen lägger vi in det som dokumenterats i TYRA-appen. Och när vi gör det tillsammans berättar barnen om situationen som är fotad eller videoinspelad. Jag får ta del av deras kommentarer och reflektioner när vi gör dokumentationen tillsammans så blir inte så komplicerat. Sättet vi dokumenterade på innan var mer tidskrävande men nu upplever jag inte att det tar tid från barngruppen eftersom vi gör det
tillsammans i verksamheten.
Ovanstående uttalande uttrycker respondent F5. Enligt Lindgren och Sparrman (2003)
finns det en tydlig skillnad i hur förskollärare dokumenterar idag i jämförelse med hur dokumentationsarbetet tillämpats tidigare. Då tekniska redskap redan funnits tillgängligt i förskolans verksamheter blir det intressant att fundera över hur denna tillgänglighet påverkar barnen i nutidens dokumentationsarbete.
Utifrån respondentens (F5) uttryck gällande barns medverkan i dokumentationsarbetet kan förklaras utifrån vad Taguchi (1997) anser om att det är förskolläraren som möjliggör för barnet att reflektera och få syn på sina egna tankar. Detta resulterar till en fortlöpande process i hur barnet konstruerar tankar och kunskap i den pedagogiska dokumentationen. Den pedagogiska dokumentation blir därför ett betydande arbetssätt för arbetet med dokumentation. Därmed blir det av vikt för förskollärare att förhålla sig till detta för att skapa förutsättning för barnets medverkan till sitt skapande av lärande (a.a.). Dock kommer det fram i studiens enskilda intervjuer att respondenter upplever att tiden är knapp vilket hämmar den pedagogiska dokumentation. Förutom respondent F5 som uttrycker att de funnit ett arbetssätt som öppnar upp för pedagogisk dokumentation i verksamheten, framgår det från övriga respondenter att tiden är stram. Respondent F4 delar med sig av sin förhoppning om att bli bättre på att ge tillbaka dokumentation åt barnen för att de ska bli delaktiga och involverade. Därför blir konsekvensen av en “halvgjord dokumentation”, som respondenten
Pedagogisk
dokumentation
ur
ett
konstruktionistiskt
perspektiv
Taguchi (1997) menar att genom pedagogisk dokumentation blir det möjligt för förskollärare att få syn på unika och gemensamma uttryck från barnet. Vidare förklaras pedagogisk dokumentation som ett förhållningssätt till vad kunskap är där kommunikationen mellan de olika aktörerna blir en central aspekt.
Sammanfattningsvis kan man säga att jag inte tror att det finns en absolut kunskap om världen därute som vi människor skall försöka fånga och avbild/kopiera, utan tror att kunskap om världen är något som vi
människor skapar gemensamt i vår kommunikation med varandra, och som vi uttrycker i språket och alla våra andra uttrycksformer
(Taguchi 1997, s. 41).
I en pedagogisk dokumentation sker ett ömsesidigt samspel mellan pedagogen och barnet. Ur barnets perspektiv handlar det om en kommunikation utifrån barnets förmåga och kunskap där tankar och tidigare erfarenheter får ta plats. Dessa uttryck som barnet uttrycker kan pedagogen bemöta genom att till exempel lyfta barnets tidigare tankar som kommit fram under reflekterande samtal, i det pedagogiska dokumentationsarbetet (a.a.). Respondent F2 berättar i intervjun om barns iver till vilja för att man kan och att man kan för att man vill, på följande vis:“jag brinner för att barnens glöd inte ska släckas, den glöden önskar jag att fler vuxna hade när vi är med barnen!” . Vidare resonerar respondent F2 om hur förskollärarna
tillsammans med barnen kan bli forskare när barn involveras i dokumentationsarbetet. Respondentens resonemang kan ses utifrån det Taguchi (1997) anser om att själva processen blir det som är mest eftersträvansvärt och inte att nå ett förutbestämt mål. Ett sådant utforskande som respondenten ger uttryck för förklarar Taguchi som ett sätt för förskolläraren att tillsammans med barnet knyta samman uttryck och barns teori till praktiken. Detta
argumenterar för varför processen i ett dokumentationsarbete ses som en betydande del då det öppnar upp för båda parters delaktighet i att producera kunskap. Men även att utifrån förskollärares perspektiv få vetskap om hur barnet erövrar kunskap som något föränderlig.
Respondent F5 berättar i intervjun om att genom videoinspelning och ljudinspelning blir det möjligt att förutom fånga barnets verbala och kroppsliga språk även få syn förskollärarens ledarroll i det sociala samspelet.
Jag har fått jobba mycket med att jag inte ska fråga barnet för mycket, jag är så ivrig på att leda barnet fram till svaret. Och där är ju inspelningar ett bra sätt att fånga det som vi tillsammans pratar om, när vi jobbar med den pedagogiska dokumentationen.
Respondenten förklarar att tillvägagångssättet för hur den pedagogiska dokumentation även synliggör hur förskolläraren för sig i samspelet med barnet. Palmer (2012) förklarar att likväl som barnets uttryck blir synliga blir även förskolläraren medveten om sin ledarroll. Vilket i sin tur skapar möjlighet för reflektion över vad som sker i dialogen sinsemellan. Sett ur ett konstruktionistiskt perspektiv uppstår utveckling av barnet i nära möten med andra människor och som förhandlas fram ur en gemensam dialog (a.a.). Därmed kan ovanstående uttalande från respondent tolkas utifrån ett konstruktionistiskt tankesätt om att förskolläraren kritiskt reflekterat över de fördelar som kommunikationen ger och hur den går till för att främja barnet.
7. Diskussion av resultat och analys
Studien kommer nu redogöra för en sammanfattning av vad studiens empiri bidragit till utifrån de frågeställningar som legat till grund för studien: Vad innebär dokumentation i förskolan? Hur förhåller sig förskolläraren till dokumentation, vilka möjligheter och dilemman uppfattar de? Samt hur blir barnen delaktiga i dokumentationsarbetet i förskolan?
Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med dokumentation av barns lärande och utveckling samt hur barn görs delaktiga i dokumentationsarbetet. Utifrån ett konstruktionistiskt perspektiv har studiens resultat analyserats i relation till förskollärares tankemönster kring barns medverkan i dokumentationsarbetet. Så även har resultatet, utifrån detta perspektiv, tolkats och analyserats i hur den pedagogiska dokumentation ger barn förutsättningar för att skapa kunskap i socialt samspel med förskollärare.
Förskollärarna förklarar i intervjuerna deras tillvägagångssätt i arbetet med dokumentation. Genom videoinspelning, foto, bilder och text dokumenterar samtliga förskollärare barns lärande. Det redogörs i intervjuerna att förskollärarna som medverkat i studien är eniga gällande dokumentationens syfte. Arbetet med dokumentation innebär att följa barns utveckling och lärande. Det blir därför relevant att vidare problematisera förskollärarnas föreställningar om dokumentationens innebörd. Åberg och Taguchi (2005) poängterar risken med att den pedagogiska dokumentationens syfte tappas på vägen i insamlandet av material (a.a.). Detta kan ses utifrån förskollärarnas perspektiv som något de bör ta ställning till för att kvantiteten av insamlad dokumentation inte ska ske på bekostnad av kvaliteten, hur dokumentationen används i det vidare arbetet. Därför blir reflekterande samtal i arbetslaget ett betydande inslag i arbetet med dokumentation och hur den kan användas vidare. Åberg och Taguchi lyfter det vidare arbetet med dokumentation som har betydelse för att leda verksamheten framåt (a.a.). Respondenterna förklarar att tiden är stram vilket hämmar deras arbete med dokumentation och att den har en tendens till bli halvgjord. Därför blir det intressant att analysera problematiken av tid i relation till Åbergs och Taguchis tankar gällande det vidare arbetet med dokumentation. Kan det vara så att förskollärarna riktar ett
uttrycker, endast halvgjord? I så fall skulle detta för barnet innebära att de exkluderas från den kunskapssyn som det konstruktionistiska perspektivet förklarar sker genom det sociala samspelet. Taguchi (1997) förklarar att kunskap skapas och konstrueras i de sociala samspel som sker i nära relation mellan människor. Därmed blir förskolläraren tillsammans med barnet, utifrån ett konstruktionistiskt synsätt, delaktiga i den dynamiska kunskap som konstrueras i den pedagogiska dokumentationens nära samspel (a.a.). Dock kommer detta ömsesidiga sociala samspel att utebli beroende på hur förskollärarna förhåller sig till varför dokumentationen görs. Ifall det är själva insamlandet av material som dominerar förskollärares motivation till arbetet med dokumentation, medför detta konsekvenser för barnet i de sociala samspel som det pedagogiska arbetet med dokumentation bidrar till. Detta innebär isåfall att utifrån barns perspektiv skapas inte möjligheter för reflektion över tidigare upplevelser. Ifall det är så att kvantiteten av insamlat material tar över. Detta resulterar till att möjligheten för utveckling av barnets förmågor hämmas genom att barnets uttryck och teorier uteblir då processen i det pedagogiska dokumentationsarbetet inte sker. Taguchi förklarar utifrån det konstruktionistiska perspektivet att det sociala samspelet är en förutsättning för det pedagogiska arbetet med dokumentation ska kunna ske. Vilket sker genom att barn görs delaktiga i sociala praktiker för att skapa kunskap (a.a.).
För att det pedagogiska syftet med dokumentation inte ska tappas på vägen, som Åberg och Taguchi (2005) uttrycker, bör förskollärares föreställningar om dokumentationens syfte uppmärksammas i reflekterande samtal tillsammans med andra. Flera av de förskollärare som medverkat i studien förklarar detta i relation till att barns lärprocesser synliggörs i arbetet med dokumentation. Därav grundar sig förskollärarnas åsikter om att dokumentation blir ett verktyg för att följa barnets utveckling kontinuerligt. Även verksamheten i sig utvecklas med hjälp av att barns röster och uttryck som kommer till tals och tas tillvara på av förskollärare i arbetet med den pedagogiska dokumentationen. Det förskollärarna anser om dokumentation som ett verktyg, går hand i hand med Alnerviks (2013) påstående om att dokumentation är ett kollegialt arbetsverktyg.
Förutom att tiden framstår som en generell bild av vad förskollärarna upplever som problematiskt med dokumentationsarbetet, poängterar endast två förskollärare av fem dokumentation ur en etisk synvinkel. En vidare intressant aspekt att analysera kring är hur arbetet med dokumentation där barn blir observerade, tillämpas med respekt för barns vilja att bli observerade eller inte. Genom att fundera över hur arbetet med dokumentation sker utifrån Svennings (2011) resonemang om att som förskollärare kunna förhålla sig till barns perspektiv i dokumentation blir intressant att tolka respondent F2s uttryck utifrån. Respondent F2 förklarar hur det kan kännas att få en kamera upp i ansiktet. Att resonera över hur detta arbete tillämpas av förskollärare som respondent F2 ger uttryck för, kan tolkas i enlighet med en barncentrerad syn. Respondent F2 visar på förmåga och förståelse för hur arbete med dokumentation kan uppfattas utifrån barnets synvinkel. Genom att funder över hur dokumentationsarbetet tillämpas, blir det nödvändigt att se dokumenterandet av barn utifrån deras perspektiv (Svenning 2011).
Studiens syfte har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med dokumentation av barns lärande och utveckling och hur barn görs delaktiga i den. Studiens undersökning har visat att dokumentationsarbetet sker med syfte att fånga barns lärprocesser genom bilder, foto, videoinspelning och text. Undersökningen har även bidragit med att dokumentations fördelaktigheter lyfts. Men även dilemman som uppstår i arbetet med dokumentation. Utifrån respondent F5 involveras barn i arbetet med dokumentation i förskolans vardag. Då barnet tillsammans med förskolläraren skapar och använder sig av dokumentation. En intressant fråga att vidare fördjupa sig i förhållande till vad dokumentationsarbetet innebär är dess syfte. Fast att samtliga respondenter hävdar att det görs med avsikt av att fånga barns lärprocesser, blir det intressant att se på detta utifrån två aspekter. Bottnar arbetet med att fånga barns lärprocesser i en genuin och äkta tanke om att detta arbete görs med en riktighet för barnets skull? Eller är det för att uppnå de uppdrag som åligger förskolläraren? Vilka tänkbara konsekvenser kan det bli för barnet i hur förskollärare väljer att tillämpa arbetet med dokumentation samtidigt som det finns goda skäl till att dokumentera förskolans verksamhet?
