Examensarbete Malmö högskola
Kurs VT03: 4 Hälsa och samhälle
Hälsa och samhälle
OJ, JAG STACK MIG
En empirisk studie om hur sjuksköterskan
påver-kas av en stickskada.
Camilla Carlsson
Niklas Thomsen
OJ, JAG STACK MIG!
En empirisk studie om hur sjuksköterskan
påver-kas av en stickskada.
Camilla Carlsson
Niklas Thomsen
Carlsson, C & Thomsen, N. Oj, jag stack mig! – En empirisk studie om hur sjuk-sköterskan påverkas av en stickskada. Examensarbete i omvårdnad 10 poäng Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2005. Yrket som sjuksköterska innehåller arbetsuppgifter som innebär en risk att komma i kontakt med patienters blod och därmed en risk för blodsmitta. Syftet med före-liggande studie var att undersöka på vilket sätt sjuksköterskan påverkas efter att han/hon råka ut för en stickskada, samt vilket stöd han/hon får efter en stickskada. Studien hade som ansats att tillämpa analytisk induktiv metod. Datainsamlingen gjordes med hjälp av åtta individuella intervjuer, med sjuksköterskor som råkat ut för en stickskada. Den analysmetod som tillämpades var inspirerad av Dahlbergs (1997) tre analysfaser, helhet, delar, helhet och frambringade fyra huvudkategori-er: psykisk påverkan, social påverkan, fysisk påverkan och stöd. Resultatet visade att den oro som upplevs efter en stickskada till stor del beror på vilken typ av pati-ent kanylen varit i kontakt med. Emellertid påverkades sjuksköterskans fortsatta arbete efter stickskadan oberoende av vilken typ av patient kanylen varit i kontakt med. Det stöd som sjuksköterskan fick från sina kollegor och arbetsledning efter stickskadan upplevdes av samtliga informanter som tillräckligt och individuellt anpassat.
OH, I STUCK MYSELF!
An empirical study on how a nurse is affected by a
needlestick injurie.
Camilla Carlsson
Niklas Thomsen
Carlsson, C & Thomsen, N. Oh, I stuck myself! – An empirical study on how a nurse is affected by a needlestick injury. Degree project, 10 credit points. Malmö university: School of health and society, Department of nursing, 2005.
The job as a nurse contains tasks that mean a risk of exposure to blood from pa-tients and through that a risk of blood-borne diseases. The purpose of the study was to examine in what way a nurse is affected after he/she met with a needlestick injury and also what kind of support he/she gets after a needle stick injury. The approach of the study was to use the analytic induction method. Data was col-lected by eight individual interviews, with nurses who had met with a needlestick injury. The method of analysis used was inspired by Dahlberg’s (1997) three steps of analysis, whole – parts – whole, and it resulted in four main categories: physi-cal influence, psychologiphysi-cal influence, social influence and support. The result shows that anxiety experienced after a needlestick injury is mostly dependent on what kind of patient the cannula has been in contact with. Though independent of what kind of patient the cannula has been in contact with the following work of the nurse was affected. The support the nurse received from colleagues and ma n-agement after the needlestick injury was experienced by all the nurses as suffi-cient and individually adjusted.
Keywords: affection, anxiety, blood-borne disease, needlestick injury, nurse, sup-port, unclean cannula
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
6
BAKGRUND
6
Fakta om sjukdomarna
6
Hepatit B
6
Hepatit C
7
HIV
7
Förekomst av stickskador
8
Tidigare forskning
8
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
9
Syfte
9
Frågeställningar
9
Definitioner
9
METOD
9
Planeringsfasen
9
Urval och avgränsningar
10
Insamlingsfasen
10
Analysfasen
11
Litteraturgenomgång
12
Etiska överväganden
12
RESULTAT
12
Huvudkategori 1: Psykisk påverkan
13
Oro över blodsmitta
13
Tänk om det hade varit en annan patient
14
Påverkan på det fortsatta arbetet
15
Huvudkategori 2: Social påverkan
16
Påverkan på familjen
16
Förhållandet till patienten
16
Huvudkategori 3: Fysisk påverkan
17
Smärta
17
Behandling
17
Huvudkategori 4: Stöd
18
Stöd från avdelningen
18
Stöd från familjen
18
Stöd från infektionskliniken
19
Bifynd
19
Olyckstillfället
19
Attityder till stickskador
20
DISKUSSION
21
Författarnas förförståelse
21
Metoddiskussion
21
Urval och avgränsningar
21
Insamlingsfasen
22
Analysfasen
23
Resultatdiskussion
23
Psykisk påverkan
23
Social påverkan
24
Fysisk påverkan
25
Stöd
25
Olyckstillfället
26
Attityder till stickskador
26
SLUTREFLEKTIONER
27
REFERENSER
28
BILAGOR
30
Bilaga 1 Informationsblad
31
Bilaga 2 Intervjuguide
32
Bilaga 3 Samtyckesblankett
33
INLEDNING
Vi som har genomfört denna empiriska studie är två sjuksköterskestudenter på Malmö högskola. Under sjuksköterskeutbildningens gång har vi i samband med vår kliniska utbildning träffat på studenter och sjukvårdspersonal som råkat ut för orena stickskador, det vill säga att de stuckit sig på kanyler som använts på en patient. Reaktionen hos dessa personer har varit varierande, från mycket liten oro till hög grad av oro att ha drabbats av någon blodsmitta. Detta har bidragit till tan-kar kring hur en drabbad person påverkas från olyckstillfället och framåt.
Med föreliggande studie finns en önskan att frambringa ökad kunskap och bättre förståelse för hur det är att råka ut för en stickskada. Med ökad kunskap följer bättre förutsättningar för att ge ett bra stöd till drabbade kollegor.
BAKGRUND
I yrket som sjuksköterska sker möten med många olika människor, unga och ga m-la, rika och fattiga och nationaliteter från hela världen. De uppgifter som sjukskö-terskan har innebär ofta en nära relation med patienten såsom vid personlig hygi-en, undersökningar och blodprovstagningar. I genomförandet av dessa uppgifter finns alltid en risk att komma i kontakt med patientens blod. I takt med att fler människor världen över blir smittade av Hepatit och HIV ökar riskerna för hälso- och sjukvårdspersonal att utsättas för smitta i sitt yrkesutövande. Smitta från kon-taminerat blod eller blodblandade kroppsvätskor kan överföras via:
? blod på slemhinnor (t ex ögon och mun).
? blod på icke- intakt hudkostym (t ex sår och torrsprickor).
? stick- och skärskador från kanyler, skalpeller med mera som varit i kon-takt med patientens blod eller blodblandade kroppsvätskor.
(Handbok för Hälso- och sjukvård, 2004 a).
Föreliggande studie har fokuserat på stick- och skärskador eftersom dessa står för hela 72 % av tillbuden (Lymer et al, 1996).
Fakta om sjukdomarna
Hepatit B-virus (HBV), Hepatit C-virus (HCV) och humant immunbristvirus (HIV) är exempel på sjukdomar som sjuksköterskan kan utsättas för i sitt yrke. Risken att smittas av HCV och HIV efter en oren stickskada är relativt liten, men teoretisk möjlig. Smittorisken för HCV är cirka 0,5-4 % och för HIV 0,3 % (Soci-alstyrelsens rapport, 1998:12, Trim & Elliot, 2003).
Däremot är risken att bli smittad av HBV något större nämligen 6-30 % beroende på hur smittsam patienten är (Socialstyrelsens rapport 1998:12, Hanrahan & Reut-ter, 1996).
I Sverige finns ingen känd överföring av HIV från patient till sjukvårdspersonal. I USA finns det fram till december 2001 femtiosju dokumenterade överföringar av HIV från patient till personal. Av dessa 57 var 24 sjuksköterskor (CDC, 2003). Hepatit B
HBV är ett virus som sprids via blod eller sexuellt. Hos en smittsam patient finns smittämnet i blod och flera andra kroppsvätskor. HBV sprids främst genom an-vändning av orena kanyler, eller genom samlag med person som är smittbärare.
Smitta kan också överföras om blod från en smittsam person kommer i kontakt med skadad hud eller på slemhinnor, eller genom att en person sticker sig på oren kanyl.
Viruset orsakar en inflammation i levern. Sjukdomen karakteriseras av feber, il-lamående, eventuellt kräkningar och så småningom gulhet i huden. Mörk, port-vinsfärgad urin och ljus, kittfärgad avföring kan förekomma. Det är inte alla som blir gula (gulsot), men de flesta är ofta besvärade av trötthet och kan ha dålig mat-lust under veckor till månader.
Infektionen läker vanligen utan bestående men, men ett fåtal (c:a 5%) utvecklar dock en kronisk leverinflammation, i regel kombinerad med fortsatt smittsamhet. Upprepade blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. HBV i kronisk fas kan förorsaka levercancer. Någon specifik behandling finns inte utan behandlingen får riktas mot patientens sym-tom. Det finns vaccin som ger ett 85 % skydd mot HBV. Inkubationstiden för HBV är 2-6 månader (Smittskyddsinstitutet, 2005).
Hepatit C
HCV orsakar en inflammation i levern liknande den vid HBV. Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls, men många besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader. I minst 50 % av fallen får patienten en kronisk leverin-flammation och kan bli bärare av virus under lång tid, kanske hela livet. En del av de kroniska bärarna utvecklar så småningom en levercirrhos eller levercancer. Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet. HCV överförs genom att smitt-samt blod kommer in i blodbanan på en annan person. Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor. Det finns inget vaccin mot HCV. Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta och sexuellt överförd smit-ta, till exempel, handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag. Det finns läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska infektionen. Inkuba-tionstiden för HCV är 1-4 månader (a.a.).
HIV
Hiv- infektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett så kallat retrovi-rus med ganska låg smittsamhet. Utmärkande för retroviretrovi-rus är att de lagras i krop-pens arvsmassa. En hiv- infektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet. Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsam-ma för andra under mycket lång tid, även om smittsamheten vid exponering inte är särskild stor.
Smittan kan överföras vid samlag och från en infekterad kvinna till hennes barn. Man kan också smittas om man får i sig blod eller annan vävnad från en smittad person, till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion.
De symtom som kan uppstå är en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter smittotillfället, en primärinfektion. Omgivningen märker ingenting ovanligt.
Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk. Sjukdomsbilden i denna senare fas kan delvis hänföras till viruset som sådant, men framför allt beror sym-tomen på andra infektionssjukdomar man ådrar sig på grund av nedsatt immunför-svar (a.a.).
Det är dessa sekundära infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas aids. Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att elimineras ur kroppen, finns inte. Däremot finns nuförtiden ganska effektiva så kallade bromsmediciner som minskar mängden cirkulerande virus och
effektivt fördröjer sjukdomsutvecklingen. Dagens bromsmediciner har dock en hel del biverkningar (Smittskyddsinstitutet, 2005).
HBV, HCV och HIV är alla smittspårningsspliktiga sjukdomar, det vill säga att man måste ta reda på var de kommer ifrån (a.a.).
Förekomst av stickskador
Statistik från Malmö kommun, sammanställd av infektionskliniken, visar en siffra på cirka 400 anmälningar av stick- och skärskador per år. Ungefär 40 % av de drabbade i Malmö utgörs av sjuksköterskor.
Att sjuksköterskor står för en stor del av dessa skador visas även i studier från USA och Europa gjorda inom området. Andelen sjuksköterskor av de som drab-bats varierar mellan 40 och 65 %. (Cockcroft & Oakley 1994, Lymer et al 1996, Azap et al 2005, Hanrahan & Reutter 1996) I en intervj ustudie av Talaat et al (2003) uppgav hela 69 % av hälso- och sjukvårdspersonalen att de någon gång under sitt yrkesverksamma liv råkat ut för en stickskada.
Den statistik som finns över antalet stick- och skärskador är inte tillförlitlig på grund av stor underrapportering. I en svensk enkätundersökning av Lymer et al (1996) visade det sig att hela 80 % av stickskadorna bland sjuksköterskorna inte rapporterades. I en litteraturstudie av Trim och Elliott (2003) om stickskador bland sjukvårdspersonal, uppskattades förekomsten av underrapportering till mel-lan 26 och 85 %. De vanligaste orsakerna till att inte rapportera var att typen av skada inte ansågs innebära någon stor risk eller att patienten inte bedömdes vara smittosam (Sohn et al, 2004).
Om en stickskada skulle inträffa finns det föreskrifter för vad som bör göras rent praktiskt, anmälan till avdelningsföreståndare, arbetsskadeanmälan,
blod-provstagningar etc. (Handbok för Hälso- och sjukvård, 2004 b).
Tidigare forskning
Efter en stickskada lever den som drabbats ibland under lång tid i ovisshet, om han/hon bär på någon smitta eller inte. I vissa fall upp till ett halvår.
Föreliggande studie syftar till att undersöka på vilket sätt en sådan skada och ovisshet påverkar sjuksköterskan fysiskt, psykiskt och socialt.
Den mesta forskning som finns inom detta område fokuserar på det preve ntiva arbetet, det vill säga hur man förebygger en stickskada. Endast en liten del av forskningen har bedrivits på konsekvenserna för individen som utsatts för smitto-risk. Vad händer känslomässigt och hur hanteras detta av den drabbade och dess omgivning?
Armstrong et al (1995) visar att hälso- och sjukvårdspersonal som exponeras för HIV-smittat blod upplever en stressreaktion liknande den vid andra traumatiska upplevelser, men under en längre tid och på ett annat sätt. De flesta traumatiska upplevelser är ofta livshotande, plötsliga eller oväntade till exempel en bilolycka. För en person som exponeras för HIV-smittat blod är upplevelsen annorlunda. Här kommer hotet inifrån ens egen kropp.
En studie av Gershon et al (2000) som behandlar hur vårdpersonal hanterar en situation där han/hon exponerats för smittat blod visade att den drabbades liv kan påverkas på flera olika sätt. Några nämnde att den oro och ångest de kände var så pass stark att de funderat på att byta yrke. Någon uppgav att händelsen och risken att vara smittad ständigt fanns i tankarna fastän provsvaren varit negativa. Flera
stycken tyckte att händelsen påverkat sexlivet på ett negativt sätt, till exempel rädsla för att smitta, oönskad väntan med att skaffa barn och oförstående från partnern.
I samma studie framgick även att många saknade stöd från sin omgivning. I svensk studie gjord av Lymer et al (2003) framgår det att oro och ångest efter en blodexponering inte bara är en reaktion till följd av rädslan att själv drabbas av någon blodsmitta, utan även de konsekvenser en sådan händelse kan få för det sociala livet med familj, vä nner och arbetskamrater.
Vi tycker att det är viktigt och intressant att ta reda på mer om den stressreaktion som ovanstående studier visar, och hur den som utsätts påverkas av denna.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva på vilket sätt sjuksköterskan påverkas efter att han/hon råkat ut för en stickskada, samt vilket stöd han/hon får efter en stick-skada.
Frågeställningar
? Hur påverkas sjuksköterskan fysiskt, psykiskt och socialt av att ha råkat ut för en stickskada?
? Vilket stöd upplever sjuksköterskan att han/hon får av sin omgivning efter en stickskada?
Definitioner
Med stickskada avses i denna studie:
Att i sitt yrkesutövande stuckit sig på en oren kanyl. Med oren kanyl menas:
Att kanylen varit i kontakt med en patiens blod eller blodtillblandade kropps vätskor.
METOD
För att få frågeställningarna besvarad valdes att göra en empirisk undersökning med kvalitativ ansats.
Den metod som i detta fa ll ansågs lämpligast var analytisk induktion, som be-skrivs i Hartman (2004). Enligt denna metod ska man förhålla sig så objektiv som möjligt under datainsamlandet. Detta för att materialet inte ska påverkas av even-tuell förförståelse. Forskningsprocessen vid analytisk induktion innehåller tre fa-ser, planerings-, insamlings-, och analysfasen. Dessa faser avverkas i följd, en i taget.
Planeringsfasen
I den första fasen, planeringsfasen, formuleras en fråga, den fråga som ningen ska ge svar på. Det är denna fråga som kommer att styra hela
undersök-ningen. Därefter utformas undersökningen, då forskaren funderar ut hur denne ska göra för att få ett svar på den formulerade frågan. Under planeringsfasen är det också viktigt att tänka igenom sitt urval. Det finns två preciseringar som måste göras. Den första gäller vem forskaren är intresserad av att undersöka, i detta fall sjuksköterskor. Den andra preciseringen har att göra med vad somär intressant hos denna grupp, i föreliggande studie är intresset att undersöka på vilket sätt en sjuksköterska påverkas av en stickskada och vilket stöd han/hon upplever från sin omgivning (Hartman, 2004).
Urval och avgränsningar
Informanter söktes på tre kirurgiska vårdavdelningar vid ett universitetssjukhus i södra Sverige. Avdelningsföreståndaren på respektive avdelning kontaktades, informerades om studien och med deras hjälp fick vi kontakt med lämpliga sjuk-sköterskor. Informationsblad om studiens syfte delades ut till intresserade info r-manter ett par dagar innan intervjuerna genomfördes för att inforr-manterna skulle ha tid att överväga sitt deltagande och fundera över de stickskador de råkat ut för (bilaga 1).
Avsikten var från början att sätta upp informationsblad med möjlighet för intres-serade informanter att anmäla sig direkt till författarna, men eftersom utfallet blev så gott, med avdelningsföreståndarnas hjälp, så ansågs detta inte behövas.
Med hänvisning till den korta tid som stod till buds beslutades att begränsa antalet informanter till åtta. Enligt Polit et al (2001) finns det inga generella regler för hur stort urvalet ska vara i en kvalitativ studie. Urvalet ska vara relevant till studiens syfte.
Kriterierna för deltagande var att informanterna skulle vara legitimerade sjukskö-terskor som inom de senaste tre åren stuckit sig på en oren kanyl. Några andra krav fanns inte. Inte heller att stickskadan skulle vara från någon viss typ av pati-ent.
De informanter som ställde upp på intervjuerna hade i genomsnitt varit legitime-rade sjuksköterskor i fem år, varav sex av dem varit legitimelegitime-rade sjuksköterskor i tre år eller kortare tid. Av informanterna var sex kvinnor och två män.
Insamlingsfasen
Kvale (1997) skriver att om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem? Vid den kvalitativa undersökningen är inter-vjuer eller naturalistisk observation de två vanligaste sätten för att få svar på sin fråga. I vårt fall valde vi att göra intervjuer, närmare bestämt halvstrukturerade intervjuer. Det innebär att frågorna skall ställas i ordning, men att den intervjuade har möjlighet att formulera sig fritt (Hartman, 2004).
För att få struktur på intervjun valde vi att använda en intervjuguide (bilaga 2). Dahlberg (1997) menar att en intervjuguide kan vara ett psykologiskt stöd för den ovane intervjuaren. En intervjuguide minimerar dessutom risken för att lämna intervjun med ett material som inte har relevans för undersökningen (Hartman 2004). Enligt Kvale (1997) bör guiden innehålla en översikt över de ämnen som ska täckas och förslag till frågor.
Att lära sig att bli intervjuare sker genom att intervjua. Att genomföra en pilotin-tervju före de egentliga inpilotin-tervjuerna ökar förmågan att skapa ett tryggt och stimu-lerande samspel mellan intervjuare och informant (a.a.).
På grund av snabbt tillträde till den första intervjun genomfördes inte någon pilot-intervju, som varit tanken från början. Intervjuguiden gicks dock igenom grundligt av båda författarna tillsammans och relevansen och kvaliteten på frågorna bedöm-des som god. Efter första intervjun konstaterabedöm-des att frågorna fungerat bra och givit svar på frågeställningarna.
För att genomgående få en så likvärdig intervjusituation som möjligt genomfördes alla intervjuerna av samma författare. Den andra författaren satt med som åhörare vid alla intervjuerna utom en. Vid avslutad intervju kunde åhöraren inflika följd-frågor eller fråga kring om något varit oklart.
Intervjuerna genomfördes inom loppet av två veckor. Efter överenskommelse med sjuksköterskorna genomfördes intervjuerna i nära anslutning till eller under deras arbetstid. Ett enskilt rum på respektive avdelning användes vid alla intervjutillfäl-lena utom ett där intervjun fick äga rum i en mer allmän miljö. Efter samtycke av sjuksköterskorna spelades alla intervjuer in på band med hjälp av en diktafon. Intervjuerna varade i mellan 15 minuter och en halvtimme.
Analysfasen
Används analytisk induktion som metod väntar man med att analysera datamateri-alet tills all data har samlats in. Detta för att i så stor utsträckning som möjligt förhindra att tidiga idéer om resultatet påverkar de senare intervjuerna (Hartman, 2004).
I arbetet med att samla in, analysera och tolka data har båda författarna medve r-kat. Enligt Polit et al (2001) kallas detta ”investigator triangulation” och höjer trovärdigheten på resultatet.
Transkriberingen av intervjumaterialet genomfördes på det sätt som Dahlberg (1997) beskriver, det vill säga att intervjuerna skrevs ned i sin helhet och så no g-grant som möjligt. Det medförde att pauser, hostningar, skratt, tveksamheter etc. antecknades. Varje författare transkriberade självständigt fyra intervj uer.
Transkribering utfördes i samtliga fall i nära anslutning till intervjutillfället, dels för att ha intervjun färskt i minnet och dels för att efter att ha slutfört intervj udelen av studien raskt kunna inleda analysarbetet.
Efter genomförd transkribering skrevs alla intervjuerna ut i två kopior, en till varje författare.
För att forskningsdata och den kunskap som den empiriska studien har frambring-at, skall kunna beskrivas, förstås och användas av andra än forskaren, behöver de bearbetas. Dataanalysen kan sägas bestå av tre faser, som schematiskt kan beskri-vas som helhet – delar – helhet (a.a.).
Under den första fasen, den bekantgörande fasen, lästes textmaterialet igenom upprepade gånger för att få en djupare förståelse för det. Detta gjordes enskilt. Den andra fasen är den egentligt analyserande och den innebär att med hjälp av kreativ tolkning fördjupa förståelsen (a.a.).
När materialet var så pass bekant att det kändes som en helhet började de olika delarna att framträda. Till att börja med arbetade författarna var för sig med att leta fram skillnader och likheter i datamaterialet för att sedan tillsammans jämföra det man funnit. De fynd i materialet som ansågs vara av intresse markerades med överstryckningspennor i olika färger. I marginalen noterades även olika koder för att lättare kunna sammanställa materialet till olika kategorier. Vid jämförelsen
framkom det att författarna hade sett samma typ av mönster i materialet. Det ma-terial som besvarade frågeställningarna sorterades i huvudkategorier och subkate-gorier.
Den sista fasen i det arbete som innebär att forskningsdata analyseras betyder att analysens resultat skall beskrivas (Dahlberg, 1997). Materialet blev sammanställt så att det blev hanterbart och presenterbart.
Litteraturgenomgång
En litteratursökning genomfördes för att få inblick i det valda området och för att få material till bakgrunden. Sökningar gjordes via Internet i databaserna Blackell Synergy, Cinahl, Elin och PubMed. De sökord som användes var needle stick in-juries, healthcare workers, psychosocial, care, incidence, knowledge och experi-ence. Vid Malmö Högskolas bibliotek fanns lämplig litteratur, även metodlittera-tur.
Etiska överväganden
Tillståndet till denna empiriska studie gavs av det lokala etikprövningsrådet vid Hälsa och Samhälle, Malmö högskola samt av berörd verksamhetschef.
Alla deltagare i studien garanterades anonymitet och erbjöds möjlighet att när som helst avbryta sin medverkan utan vidare förklaring. Vid intervjutillfället fick in-formanterna underteckna en samtyckesblankett (bilaga 3).
Ingen intervju återges i sin helhet för att bevara anonymiteten. Efter godkännande av arbetet kommer banden och det transkriberade materialet att förstöras.
Det etiska övervägande som gjorts är om stickskadan var en obehaglig och trau-matisk upplevelse för den deltagande och om eventuellt intervjusituationen kunde återuppväcka dessa känslor igen. Förutom detta bedömde vi att det inte fanns nå g-ra etiska hinder för genomfög-randet av undersökningen.
RESULTAT
Intervjusvaren är det material som ligger till grund för detta arbetes resultat. Bear-betningen av det insamlade intervjumaterialet resulterade i fyra olika huvudkate-gorier som beskriver påverkan av en stickskada och det stödet man får. Varje hu-vudkategori har ett antal subkategorier som var och en beskriver huhu-vudkategorin mer detaljerat. I resultatredovisningen används citat för att ge exempel på det ma-terial som använts vid analysen. Enligt Kvale (1997) bör intervjucitat återges i skriftspråklig form, det vill säga att ord som till exempel ”äh”, ”hm” och slangut-tryck tas bort eller reduceras. Anledningen till detta är att underlätta läsförståelsen av materialet.
Då tecknen ”…” förekommer i citaten betyder det att informanten tänker efter och gör en paus.
/.../ Markerar att en del av texten har uteslutits.
För att skydda identiteten av informanterna, benämns de vid citering som infor-mant 1-8.
Nedan följer en presentation av huvudkategorier och subkategorier som framkom under bearbetningen och analysen. Därefter följer vårt resultat.
Huvudkategorier Subkategorier
1. Psykisk påverkan Oro över blodsmitta
Tänk om det hade varit en annan patient Påverkan på det fortsatta arbetet
2. Social påverkan Påverkan på familjen Förhållandet till patienten
3. Fysisk påverkan Smärta
Behandling
4. Stöd Stöd från avdelningen
Stöd från familjen
Stöd från infektionskliniken
Bifynd Olyckstillfället
Attityder till stickskador
Huvudkategori 1: Psykisk påverkan
Samtliga informanter uttryckte någon form av psykisk påverkan efter stickskadan. De uttryck som framträdde mest var följande:
? Oro över blodsmitta
? Tänk om det hade varit en annan patient ? Påverkan på det fortsatta arbetet.
Oro över blodsmitta
Alla informanter upplevde någon sorts oro. Flera informanter uppgav att gr aden av oro efter stickskadan påverkades av vilken typ av patient de stuckit. Några in-forma nter uttryckte att det var en känsla de fick efter stickskadan om patienten hade någon blodsmitta eller ej, och att denna känsla bidrog till hur pass oroliga de blev. Omedelbart efter stickskadan gjorde alla informanter medvetet eller omed-vetet en personlig bedömning om det fanns någon risk att patienten var bärare av någon blodsmitta eller ej. Denna bedömning gjordes, förutom utifrån den egna känslan, bland annat utifrån patientens ålder, tidigare sjukdomar och levnadshisto-ria. De som stuckit en äldre eller välutredd patient upplevde mindre grad av oro. Några uttryckte det så här:
”…risken är så jäkla liten att man blir smittad av till exempel hepatit eller HIV /.../ sen så tyckte jag inte jag var så himla rädd för i och med att det var en äldre tant och det är ganska sällsynt i den generationen liksom. Men visst tan- ken slog mig ju och lite orolig var jag…men jag mådde inte dåligt det kan jag inte säga.” ( Informant 6)
”Det kändes faktiskt inte så farligt för att… nu vet jag inte hur jag ska förklara det… men känslan jag hade var att den patienten inte hade hepatit eller HIV. Eftersom man hade tagit prover och man hade koll på vad han hade för sjuk - dom och så, så kändes det inte så jättefarligt.” (Informant 1)
En högre grad av oro uttrycktes av ett par av informanterna. De som råkat ut för en stickskada efter att ha stuckit en patient med okänd bakgrund upplevde att den-na patient med större sannolikhet kunde vara bärare av någon blodsmitta. Denden-na känsla fick de på grund av patienternas tidigare livsstil, om de kom från ett annat land eller om deras bakgrund var helt okänd. Emellertid var informanternas oro inte av den grad att de inte kunde fortsätta arbeta och umgås socialt som vanligt. ”/…/ han hade levt ett liv som gjorde att man inte kunde vara helt säker på att han inte hade någon blodsmitta, därför blev det lite extra nervöst.”
(Informant 7)
”Det var ju att man tyckte det var lite typiskt att det skulle hända på en patient som kom från ett annat land och som man dessutom inte kunde prata med. /…/ det är ju sånt där som ligger och gnager ändå lite granna nånstans att tänk om i alla fall hon var HIV-positiv.” (Informant 3)
Den högsta graden av oro upplevde den sjuksköterska som stuckit sig på en kanyl som använts på en patient med bekräftad blodsmitta. Stickskadan väckte tankar hos informanten om eventuell smitta och vilka katastrofala följder en sådan smitta kan innebära för ens liv. Första reaktionen efter stickskadan var rädsla, oro och ledsenhet. För att skingra tankarna och för att inte lå ta oron ta över informantens liv fortsatte denna att delta aktivt i arbetslivet och att engagera sig i det som hände på hemmaplan. Om informanten inte hade haft sitt sociala nätverk och sitt aktiva liv hade denne enligt sig själv blivit nedstämd.
”/…/ jag visste att det var en smittad patient, så att det ska hända i precis det läget…så att jag…jag blev ju jätterädd och orolig./…/ första veckan så var man jätteledsen och grät och tänkte att det var ju också ett vackert slut det här att man skulle bli drabbad av detta. /…/ jag bestämde mig då för att jag kan inte gå och fundera på detta utan jag måste göra det som ska göras och enga- gera mig i det som är hemma…så då…funderade jag inte så mycket på det.” (Informant 8)
Tänk om det hade varit en annan patient.
Flera av de informanter som var mindre oroliga uttryckte att stickskadan hade väckt tankar och känslor kring den egna sårbarheten och den utsatthet som faktiskt finns i yrket som sjuksköterska. Stickskadan fick dem också att reflektera över att risken att drabbas av någon smittsam sjukdom finns i yrket. Tankar fanns även kring vilka patienter sjuksköterskan kommer i kontakt med. Informanterna ut-tryckte att om de stuckit sig på en kanyl som använts på en annan patient, till ex-empel en med bekräftad blodsmitta eller med okänd bakgrund, hade de blivit be-tydligt oroligare.
”/…/ om det hade varit en annan patient, det vill säga vi har medicinpatienter där det är mycket levercirroser och mycket narkomaner som ofta har blodsmit- tor, hade det varit där jag hade stuckit mig, på någon av de patienterna, så hade jag naturligtvis varit mer orolig.” (Informant 6)
En annan informant uttryckte sig så här:
”/…/ man tänkte ju tanken om man hade klantat sig hos en patient som är smittad av någonting, då hade man inte varit så tuff, kanske?” (Informant 5)
Påverkan på det fortsatta arbetet.
Alla informanter uppgav att stickskadan påverkat deras fortsatta arbete på ett eller annat sätt. De flesta uttryckte att de numera arbetar på ett bättre och säkrare sätt. De försöker tänka på var de har händerna, de har ändrat sitt sätt att hantera kanyler och de är mer medvetna om andra säkerhetsprodukter så som handskar. En av informanterna uppgav att efter avs lutad sjuksköterskeutbildning använde denne sällan handskar trots att utbildningen förespråkar detta. Efter stickskadan insåg informanten varför handskar bör användas vid blodprovstagningar och injektions-givning. Även om handskar inte förhindrar stickskador hindrar de i viss mån att det blod som finns på kanylen tränger in kroppen. Informanterna uppgav att när de ställs inför en liknande situation som den då de stack sig blir de extra uppmärk-samma på sin egen säkerhet.
”Man är ju mer varsam var man lägger kanyler och sådana saker. /…/ Jag känner mig mer noggrann med handskar nu än för ett halvår sedan /…/ nu förstår man varför man ska ha handskar på ett annat sätt.” (Informant 5) ”Det har ju påverkat på det viset att jag är betydligt mer försiktig med kanyler överhuvudtaget, jag skulle aldrig få för mig att göra på det viset igen, utan nu lägger jag ner behållaren och sticker in den, jag tar den aldrig med andra ha- nden.” (Informant 8)
En av informanterna uppgav att den positiva effekten på sättet att arbeta endast höll i sig ett litet tag då informanten råkade ut för ytterligare en stickskada efter ungefär två år. Informanten upplevde att stickskadorna berodde på slarv från sin egen sida. Stickskadorna gick inte till på samma sätt, vid första tillfället var det en typ av kanyl och vid det andra tillfället en annan, och detta kan ha betydelse för att informanten stack sig andra gång.
”/…/ i alla fall en tid så tänkte man sig för lite extra, men sen har jag stuckit mig igen efteråt, så uppenbarligen gick det inte hem fullt ut, om man slarvar åter igen/…/.” (Informant 7)
Några informanter uttryckte att de efter stickskadan blivit mer medvetna om ny teknik och ny utrustning. De använder i större utsträckning de hjälpmedel och säkerhetsprodukter som finns tillgängliga i form av säkrare venflon, ”butterflys” och andra sorters kanyler. Ett större säkerhetstänkande har tydligen tillkommit efter stickskadan.
”Det finns ju faktiskt sådana venflon som när man drar ut dem så automatiskt så går ett hölje över dem, mmm, det hade ju varit jättebra om man hade haft det alltid. Nu var det ju inte det på denna.” (Informant 1)
Huvudkategori 2: Social påverkan
En fråga som informanterna fick svara på var om stickskadan hade någon social påverkan och i så fall på vilket sätt. Deras svar utmynnade i två subkategorier:
? Påverkan på familjen ? Förhållandet till patienten Påverkan på familjen
Den påverkan stickskadan hade på den drabbades familj utryckte sig i oro över att den drabbade kunde bli smittad av någon sjukdom. Hur oroliga familjen blev be-rodde i hög grad på hur informanterna själva reagerade på stickskadan. Om de själva visade sin oro blev så klart även familjen orolig. Även det sätt de valde att berättade det på, påverkade familjens grad av oro. Ett par av informanterna valde att avdramatisera händelsen för att inte oro familjen i onödan.
”Min sambo han blev nog lika nervös som jag (skratt). /…/ Han blev med väld- igt orolig, tror jag.” (Informant 7)
”De tyckte det var fruktansvärt, det tyckte de. ” (Informant 8)
”Dom trodde nog inte heller att det var någon större fara i och med att jag berättade hur det hade gått till …sen berodde det så klart lite på hur jag sa det och framförde det, jag tror inte jag gjorde någon större affär av det.”
(Informant 3)
Hur omgivningen påverkas beror till stor del på vilken förförståelse denna har om stickskador och dess eventuella följder. Ett par av informanterna uttryckte att fa-miljens förförståelse inte var så stor och att detta resulterade i stor oro respektive liten oro. Även om båda dessa familjemedlemmars förförståelse upplevdes som liten av informanterna, så var den väldigt olika.
”De tyckte nog det var lite mer allvarligt än vad jag tyckte, de är ju inte insatta i vår arbetssituation på samma sätt.” (Informant 5)
”Han är ju inte inom vården och han förstår nog inte egentligen vad följd- erna kunde blivit av det. Jaha, sa han (skratt).” (Informant 1)
Förhållandet till patienten
Efter en stickskada kan sjuksköterskans kontakt med patienter påverkas på grund av rädsla för att sticka sig själv igen. Ingen av informanterna upplevde dock att stickskadan påverkat deras förhållande till patienten på ett negativt sätt, i den be-tydelsen att de inte känner rädsla eller nervositet inför att sticka patienter med eller utan blodsmitta. Att lyckas övervinna sin eve ntuella rädsla inför att sticka patienter ansåg informanterna vara av vikt eftersom blodprovstagningar och dylikt är en stor del i sjuksköterskans vardag. Ett par av informanterna uttryckte följande angående att åter igen sticka patienter:
”Nej, det har jag inga problem med, det har jag inte. Det känner jag ingen ågren inför eller är orolig eller har dubbla handskar eller någonting sådant” (Informant 3)
”Det är inte så att jag tänker att, usch, nu ska jag gå in och sätta nål och tänk om jag sticker mig igen och så…jag tänker inte alls på det viset.”
(Informant 1)
Endast en av informanterna upplevde någon form av påverkan på sitt förhållande till patienter. Det var den informant som stuckit sig på en kanyl från en blodsmit-tad patient och som dessutom känt mycket hög grad av oro efter händelsen. Den negativa påverkan innebar att informanten upplevde ett visst obehag inför att sticka just denna blodsmittade patient. Däremot hade informanten inga problem med att ge omvårdnad till eller sticka andra patienter med blodsmitta.
”/…/den här patienten låg kvar ett tag och där kunde jag inte ta fler prover, men det fixade de andra, men efter det med smittade patienter har jag inte känt något konstigt eller så…utan då har man jobbat som vanligt.”
(Informant 8)
Huvudkategori 3: Fysisk påverkan
Alla informanter uppgav att de stuckit sig i handen eller i ett finger med den orena kanylen. Ingen fick dock några bestående fysiska men av sina skador. Den fysiska påverkan de gav uttryck för var:
? Smärta ? Behandling Smärta
Alla informanter uppgav att det gjorde ont vid sticktillfället men det var ingen som fick några komplikationer av stickskadan. Det var bara informant 1 som upp-levde smärta en tid efter stickskadan. Denna smärta gick över på ett par dagar. ”/…/ jag hade nämligen ont i fingret hela kvällen, jag stack väl till rejält där.” (Informant 1)
Behandling
En av informanterna, som stuckit sig på en kanyl tillhörande en smittad patient, behandlades med bromsmedicin. Informanten fick förklarat för sig av infektions-kliniken att profylaxisk behandling för att motverka eventuell infektion var att rekommendera trots ogynnsamma biverkningar. Informanten valde att genomgå hela behandlingen, trots att den gav biverkningar främst i form av trötthet. Så här beskriver informanten den fysiska påverkan av behandlingen:
”/…/ jag blev ju väldigt dålig av medicinerna. …De sa ju att man blir trött och att man kunde bli väldigt illamående och så där, men första veckorna mådde jag rätt hyfsat, jag mådde inte så illa men jag var väldigt trött, det var jag. (Informant 8)
Informanten valde att arbeta som vanligt trots att behandlingen pågick, detta för att inte gå hemma och oroa sig över eventuell smitta. Efter ett tag tog emellertid de fysiska besvären av behandlingen överhand, främst i form av trötthet, och in-formanten tvingades sjukskriva sig tills besvären försvunnit. Detta var dock i slu-tet av behandlingen och oron var inte längre lika stor. Informanten anser dock så här i efterhand att behandlingen var värd att genomföra framför allt för att stilla oron och så klart för att minimera risken för smitta.
”…De sa ju till mig med en gång att du kan bli sjukskriven hela perioden så du behöver inte gå och jobba. Men samtidigt kände jag att jag inte ville sitta hem- ma och grubbla heller utan det är bättre att jag jobbar/…/ så håller man det i- från sig på ett annat vis. Men den sista veckan så fick jag gå tillbaka och be att få bli sjukskriver för jag orkade inte mer…jag satt och somnade här, satt rätt upp och ner i en stol och bara somnad. Jag var helt slut.” (Informant 8)
Huvudkategori 4: Stöd
Alla informanter uttryckte vikten av ett bra stöd. Det visade sig att informanterna fick stöd från olika håll och i olika grad. Det stöd de fick redovisas nedan:
? Stöd från avdelningen ? Stöd från familjen
? Stöd från infektionskliniken Stöd från avdelningen
Det stöd informanterna fick från arbetskamrater och chefer upplevdes av samtliga som tillräckligt och positivt. Stödet upplevdes som individuellt anpassat till situa-tionen och till informantens reaktion. Då de flesta informanterna i föreliggande studie var relativt nyutexaminerade så var erfarenheten kring stickskador inte så stor. De upplevde det som en bra resurs att ha äldre och erfarna kolleger att vända sig till. De mer erfarna kollegerna tog sig tid att lugna och stötta den kollega som stuckit sig. Dessa kollegor utgjorde med sina erfarenheter ett bra stöd i form av praktisk hjälp och psykologiskt stöd. Ett positivt arbetsklimat och sammanhåll-ning på avdelsammanhåll-ningen uppgavs ha betydelse för hur stödet blir. Även en öppen dia-log på avdelningen ansågs som en god tillgång vid en stickskada. Informanterna kände därför att de utan omsvep kunde prata om tankar och känslor kring händel-sen. Några av informanterna beskrev stödet från avdelningen så här:
”/…/ sen gick jag ut till mina mer erfarna kollegor och berättade vad som hade hänt. /…/ De tog det lugnt och stöttade mig och, ja som sagt hjälpte mig med vad man nu skulle göra, papper och provtagningar. Och sen pratade vi lite om hur det kändes och så där, det var ett bra stöd.” (Informant 7)
”/…/ det är ju en väl fungerande avdelning med bra sammanhållning…den har alltid varit väldigt omhändertagande,…ja, man bryr sig på denna avdelning- en.” (Informant 8)
” /…/ Det är en trygghet i det hela, för alla här vet ju vad det handlar om.” (Informant 1)
Stöd från familjen
Stödet från avdelningen och infektionskliniken upplevdes som så pass bra att de flesta inte kände något större behov av stöd hemifrån. Även om informanterna inte behövde något stöd hemifrån så fick de det i form av lugnande ord. De flesta informanterna uppgav att om de hade behövt extra stöd hade de fått det från sin familj och vä nner.
”Hade jag behövt det hade jag fått det, men jag… kände att det inte krävdes något extra så där.” (Informant 4)
”Vad skall jag säga… lugnande liksom. Det är nog ingen fara med det, men det är nog bra att kolla det. Ungefär så.” (Informant 6)
Stöd från infektionskliniken
Stödet från infektionskliniken uppfattades av alla drabbade som mycket gott. Även de som upplevde att de inte behövde något större psykiskt stöd från infek-tionskliniken fick ett bra praktiskt stöd i form av anvisningar om hur man fyller i alla papper och vilka prover som ska tas. De fick även information om vilka sjuk-domar som kan överföras vid en stickskada och hur stor risken är att smittas. ”Sen ringde jag infektionen och fick jättebra vägledning om vad jag skulle göra och per telefon hjälpte de mig att fylla i lappen och mina egna prover och sen patientens. Så jättebra hjälp fick man, så egentligen var det inget så att man kände, åhh(suck) vad jag får fylla i mycket nu och hur ska jag nu göra..” (Informant 1)
Den informant som stuckit sig på en blodsmittad patient fick extra stöd i form av läkarsamtal. På grund av den stora psykiska stress som en sådan stickskada kan leda till ägnas extra kraft och resurser till dessa drabbade. Ett omhändertagande som i vissa fall är nödvändigt för att den som råkat ut för denna typ av stickskada ska kunna bearbeta händelsen. Informanten upplevde att stödet från den aktuella infektionskliniken var bra och individuellt anpassat.
”/…/jag pratade med sjuksköterskan och fick prata med läkaren och de var otroligt tillmötesgående och lugnande./…/stödet från infektionen var helt otro- ligt, jag fick deras privata mobilnummer att ringa om jag liksom kände mig deppig eller undrade något eller så, så bara ring, bara ring hit om det är någonting. Det var verkligen hur bra som helst.” (Informant 8)
Bifynd
Under analysfasen framträdde ytterligare två kategorier som visserligen inte sva-rade på frågeställningarna men som ansågs vara både intressanta och relevanta. De tar upp vilka faktorer som kan ha bidragit till stickskadan och attityden till stickskador på arbetsplatsen.
Olyckstillfället
Morgonen på en vårdavdelning är den mest händelserika delen på dagen. Många arbetsuppgifter så som patienternas omvårdnad, medicinutdelning och provtag-ningar med mera ska utföras under några få timmar. Den delen av arbetsdagen upplevdes av informanterna som stressfylld och otillräcklig. Flertalet av informan-terna uppgav att stickskadan inträffade mellan klockan sex på morgonen och tio på förmiddagen. Det visade sig att flera upplevde stress som en bidragande orsak till stickskadans uppkomst. De upplevde att stressen över att hinna med alla pati-enter och alla arbetsuppgifter gjorde att de inte gav sig tid att använda personlig skyddsutrustning och hjälpmedel. Därmed utsatte de sig själva för en större risk. Flertalet informanter upplevde även att när de arbetar under stress har de svårt att tänka klart, att de inte ger sig tid att tänka igenom situationen. Resultatet blir att de agerar på ett inkorrekt sätt. En av informanterna uppgav att trånga utrymmen ökar risken för stickskador. Anledningen till detta är att arbetsställningen blir obe-kväm, det finns ingen plats för någon avlastningsyta, utan patientens säng används
som sådan och kanyler kan ej kasseras på en gång i en för ändamålet avsedd be-hållare utan kassering görs när tillfälle bjuds.
”Vi har väldigt många blodprover på morgonen så det är rätt stressigt på morgnarna, man ska runt och försöka hinna bli färdig /…/ man är stressad man hinner inte tänka klart. Det handlar mer om att få arbetet färdigt än att vara rädd om sig själv, många gånger, tyvärr.”(Informant 8)
”När man är stressad så går det fort…då gör man ju avkall på vissa viktiga saker, vissa viktiga moment i …i den rutinen så att säga, hur man sätter ett venflon. Så arbetssituationen… att det ibland är trånga utrymmen att jobba på, det var det jag tyckte var orsaken till att jag stack mig.” (Informant 5)
Av informanterna hade hälften, det vill säga fyra stycken, stuckit sig på en subku-tan kanyl. Olyckan gick till på ungefär samma sätt i samtliga fyra fall. Efter den subkutana injektionen sattes hylsan tillbaka på kanylen med enhandsfattning. När sedan hylsan trycktes på eller när sprutan skulle kasseras perforerades hylsan av kanylen och stickskadan var ett faktum. Innan olyckshändelsen ansåg de flesta av informanter att enhandsfattning vid återpåsättning av hylsan var ett säkert sätt att arbeta på. Stickskadan fick dem att ändra uppfattning åtminstone vad det gäller den här typen av spruta. Kvaliteten på dessa sprutor ansågs nämligen vara dålig och uppfattningen var att detta också bidrog till olyckan.
”Jag hade gett en subkutan injektion och efter så skulle jag bara sätta på korken på nålen. Jag gjorde det ganska säkert, jag lät korken ligga kvar på bordet och sen fångade jag upp den med nålen och sen skulle jag bara trycka till så att den satt fast och då hade nålen böjt sig så att den gick igenom plast- korken och in i mitt finger. /…/Det sätt jag gjorde det på var ju så himla säkert men jag tror inte jag hade gjort på samma sätt idag eftersom nu vet jag att nålen skulle kunna vara böjd eller böja till sig, den är ju så himla känslig den nålen.” (Informant 6)
Attityder till stickskador
Ett par av informanterna upplevde att kollegorna uppfattade stickskador som ”vardagsmat”. De uppfattade det som att stickskador är något som inte anses vara så farligt och något som de flesta får räkna med att råka ut för under sitt yrkes-verksamma liv som sjuksköterska. Så länge det inte rörde sig om en blodsmittad patient ansågs det som en bagatell.
”Jag fick intrycket att det händer ganska ofta, det är ett ganska vanligt pro- blem så det är ingen som jagar upp sig.” (Informant 6)
”Men så har man studenter som kommer och … jag har en sjuksköterskestu- dent nu, som ”åhh, har du stuckit dig!”, för skolan är ju så med att sticka sig och så, men ja, jag har stuckit mig och då blir de så ohh, men det är ju så … alla gör ju det nån gång…och jag gjorde det på rätt patient om man säger så.” (Informant 2)
När resultatet sammanfattas framgår det tydligt att samtliga informanter påverkats på ett eller flera sätt. Hur informanterna påverkades av stickskadan beror till stor del på hur vanligt förekommande det är på avdelningen, vilket stöd de får och vilken typ av patient kanylen varit i kontakt med. När informanterna fick svar på
sina och/eller patientens blodprover fö rsva nn oron nästan direkt, den enda längre påverkan var att arbetssättet ändrades i positiv riktning.
DISKUSSION
Diskussionen är uppdelad i två delar, en metoddiskussion och en resultatdiskus-sion. I diskussionerna belyses vad som kan ha varit för- och nackdelar i förelig-gande studie.
Författarnas förförståelse
Eftersom ingen av författarna stuckit sig var vår förförståelse, om stickskador och följderna av en sådan, begränsad till de uttalanden vi hört från andra som stuckit sig. Det har rört sig om kurskamrater som stuckit sig under praktikperioder och berättat om hur detta upplevdes. Den ene författaren, som arbetat som underskö-terska sedan några år tillbaka, har mött kollegor som drabbats av stickskador. Re-aktionen hos dessa kurskamrater och kollegor har varit allt från liten oro till ex-trem oro som krävde behandling i form av lugnande läkemedel. Till förförståelsen hörde också kunskap om vilka de allvarligaste överförbara blodsmittorna är men inte hur stor risken är att bli smittad. Trots denna förförståelse har vi hållit oss så neutrala som möjligt under insamlings-, bearbetnings- och analysfasen.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om hur en sjuksköterska påverkas av en stickskada och vilket stöd han/hon upplever efteråt. Tanken var från början att göra en litteraturstudie men eftersom tidigare forskning inom detta område är begränsad valdes en kvalitativ empirisk studie.
Det finns olika metoder för att samla in den data som skall ligga till grund för en sådan studie. Den metod som svarade bäst på våra frågeställningar bedömdes vara intervjuer. Risken med att utföra intervjuerna var författarnas oerfarenhet med denna typ av datainsamling.
Ett annat alternativ kunde ha varit att använda sig av enkäter. Denna metod va ldes bort eftersom underlaget på de avdelningar som studien skulle utföras på bedöm-des vara för litet för en enkätundersökning och att bortfallet vid en sådan under-sökning kan vara stort, då risken finns att enkäterna inte blir ifyllda och tillbaka-lämnade. Emellertid kan en fördel med att göra en enkätundersökning vara att informanterna kan förbli mer anonyma än vid en intervjuundersökning. Eventuellt hade vi med enkäter kunnat komma i kontakt med de sjuksköterskor som stuckit sig men inte anmält sin stickskada. Fler avdelningar hade i så fall behövt kontak-tas och tidsmässigt bedömdes detta inte vara geno mförbart.
Urval och avgränsningar
De urvalskriterier som användes var att informanten skulle vara en legitimerad sjuksköterska som inom de senaste tre åren stuckit sig på en oren kanyl. Alla medverkande i denna studie uppfyllde kriterierna med god marginal. Alla hade råkat ut för en stickskada inom en två års period. Fem av de åtta informanterna hade stuckit sig det senaste halvåret. Detta bedömdes vara positivt då informan-terna hade olyckshändelsen färskare i minnet.
Antalet informanter begränsades till åtta då tiden var knapp och vi trodde att det skulle vara svårt att få informanter. Efter genomförandet av intervjuerna uppkom en känsla av mättnad. Enligt Polit (2001) använder många forskare
mättnadsprin-cipen, vilken uppstår när kategorierna och subkategorierna upprepas så ingen ny information tillkommer. Ytterligare intervjuer vid flera olika kliniker hade möj-ligtvis kunnat ge ett bredare och mer nyanserat material eller bekräfta mättnads-känslan.
Av de åtta informanterna var det endast en som stuckit sig på en kanyl från en blodsmittad patient. Troligtvis hade resultatet blivit annorlunda om studien hade innefattat fler sjuksköterskor som upplevt detta. Att hitta dessa sjuksköterskor hade krävt ett alltför omfattande arbete med engagemang av flertalet kliniker. Urvalet kan ha påverkats av att respektive avdelningsföreståndare var den som tillfrågade sjuksköterskorna om deltagande i studien. Deltagaren kan ha känt sig tvingad att ställa upp på intervju på grund av den beroendeställning han/hon be-finner sig i förhå llande till sin avdelningsföreståndare. Emellertid var vår känsla att de flesta informanter tyckte att det var en självklarhet att ställa upp i en studie. Anledningen till detta kan vara att avdelningarna är flitigt använda för empiriska studier. En annan anledning kan vara att merparten (sex stycken) av informanterna varit sjuksköterskor i tre år eller kortare tid, de har de egna studierna och arbetet med examensarbete färskt i minnet.
Insamlingsfasen
Intervjuerna påbörjades direkt eftersom det inte fanns någon tid att genomföra en pilotintervju. Författarna anser dock att det hade varit bra att göra en pilotintervju för att bli bekant med intervjusituationen. Intervjusvaren hade med största sanno-likhet blivit mer uttömmande om vi varit mer erfarna som intervjuare. Bland annat känner vi, så här i efterhand, att fler sonderande frågor borde ha ställts.
Alla intervjuer genomfördes av samma författare. Anledning till detta var att in-tervjuerna skulle bli så likvärdiga som möjligt och därför få en bättre reliabilitet i studien. För att intervjuaren skulle kunna koncentrera sig helt på att intervjua satt även den andra författaren med som åhörare och kunde ge stöd till intervjuaren. Vid en av intervjuerna var den åhörande författaren inte närvarande på grund av sjukdom. Risken för att detta påverkade intervjuns resultat ansågs vara liten, då detta var en av de senare intervjuerna och den intervjuande författaren blivit mer van vid intervjusituationen.
På grund av platsbrist ägde en av intervjuerna rum i allmän miljö, närmare be-stämt i ett lugnt hörn i korridoren. Detta bedömdes av alla parter inte ha inverkat på intervjuns kvalitet.
Samtliga intervjuer genomfördes på avdelningen under eller i anslutning till in-formanternas arbetstid. Detta för att informanterna skulle känna sig trygga och säkra i intervjusituationen och för att inte inskränka för mycket på deras fritid. En nackdel kan ha varit att de kände sig stressade av att arbetet väntade på dem och eventuellt inte kunde lägga all sin koncentration på intervjusituationen.
På grund av vissa tekniska problem med bandspelaren förstördes två av intervju-erna och var omöjliga att lyssna av. Dessa två valde vi att inte ta med. Att försöka dra sig till minnes intervjuerna eller att intervjua om deltagarna ansågs av båda författarna som otänkbart på grund av stor risk för bias. I stället tillfrågades etiska rådet om tillstånd för ytterligare två intervjuer, vilket medgavs.
Analysfasen
Analysarbetet började med transkribering av det inspelade materialet. Transkribe-ringen genomfördes utan problem då informanterna hördes klart och tydligt på bandupptagningen. Vid en första genomläsning av det transkriberade materialet upptäcktes inga direkta grupperingar, men efter upprepade genomläsningar så började de olika kategorierna framträda.
Författarnas enskilda uppfattningar om vad som var viktigt i materialet och vilka kategorier som bedömdes vara relevanta stämde väl överens. De fynd som inte ansågs viktiga av båda författarna utelä mnades.
Resultatdiskussion
Resultatdiskussionen är uppdelad efter de olika huvudkategorierna. Resultatet kommer att diskuteras utifrån författarnas egna tankar och känslor och tidigare forskning.
Psykisk påverkan
Den mest framträdande psykiska påverkan var oron över att kunna bli drabbad av blodsmitta. Resultatet visade att de som stuckit sig på en kanyl från en ”lågriskpa-tient” det vill säga en äldre eller välutredd patient upplevde mindre grad av oro. De uttryckte att de fick känslan av att patienten inte var bärare av någon blodsmit-ta. I en kvalitativ studie av Lymer et al (2001) framkom det att sjuksköterskorna bedömde risken om patienten bar på någon blodsmitta eller inte genom att se på patientens uppträdande, utseende och ålder. Äldre personer och barn, personer med alldagligt utseende, de som inte hade några tecken på missbruk och personer som uppför sig som människor vanligtvis gör bedöms som relativt harmlösa. Att på detta sätt generalisera och bedöma vissa kategorier av människor som harmlösa och smittfria anser vi vara ett stort riskbeteende hos sjuksköterskor.
De informanter som utryckte en hö gre grad av oro hade stuckit sig på en kanyl från en ”högriskpatient” det vill säga en patient med okänd bakgrund eller en pati-ent med bekräftad blodsmitta. Detta resultat bekräftas i en studie av Cockcroft et al (1994) som beskriver oron över och uppfattningen om risken att drabbas av HIV och HBV hos hälso- och sjukvårdspersonal som exponerats för blod. I denna studie framgick det att den sjukvårdspersonal som exponerats för blod från en högriskpatient kände sig mer ångestfyllda än de som exponerats för blod från en lågriskpatient.
Flera av informanterna som upplevde en mindre grad av oro efter stickskadan nämnde att de kunde föreställa sig hur de skulle reagera om patienten haft en känd blodsmitta. Detta tyder på att den drabbade fått sig en tankeställare och blivit mer medveten om vilka risker en stickskada kan inbära.
I resultatet framgick det att samtliga informanter efter stickskadan ändrat sitt bete-ende i samband med arbetsuppgifter som involverar kanyler. Flera uppgav sig ha blivit mer försiktiga när de hanterar eller kasserar använda kanyler. En informant sade sig ha blivit mer noggrann med användandet av handskar.
En av informanterna uppgav att hon lärde sig av sitt misstag men att hon efter ett litet tag gick tillbaka till de rutiner som hon haft innan olyckan. Detta kan vara en bidragande orsak till att hon stack sig ännu en gång.
I en studie av Lymer at al (2001) visade det sig att det var vanligt att sjuksköters-korna ändrade sitt beteende ett tag för att sen gå tillbaka till det tidigare osäkrare sättet att arbete på. Att arbeta på ett osäkert sätt, till exempel utan handskar, kan
vara en följd av att en gång ha slarvat. Detta slarv kan bero på att det inte finns tillgång till handskar, att en patient reagerat negativt på användandet av handskar eller att man i en stressad situation hoppat över handskar för att spara tid. När ing-en olycka inträffar och det går snabbare och smidigare att arbeta utan handskar är det lätt att det nya och farliga sättet att arbeta på blir en rutin (Lymer at al, 2001). Det visade det sig att det är många faktorer som påverkar sjuksköterskans sätt att arbeta på. Bland annat avgörs sjuksköterskans arbetsstrategi av vilket skyddstänkande han/hon har socialiserats in i. Detta förklaras med att det smitt-skyddstänkande som lärts in under sjuksköterskeutbildningen konfronteras med den gällande säkerhetskulturen på avdelningen. Detta resulterar ofta i att avdel-ningens arbetssätt anammas (a.a.).
En annan faktor som avgör om man väljer att arbeta på ett säkert sätt eller inte uppgavs vara vilken status ett riskbeteende har på avdelningen. Med ett säkert arbetssätt kan man bland annat riskera att bli ansedd som alltför försiktig av sina kollegor eller anses som ineffektiv. Risken finns också att patienten blir föröd-mjukad eller stigmatiserad om sjuksköterskan använder handskar på en viss pati-ent men inte på andra (a.a.).
Emellertid hoppas vi att ett säkerhetstänkande inte anses som något dåligt utan som en god egenskap hos en sjuksköterska. Idealet vore att alla följer de rekom-mendationer angående säkerhetsrutiner som finns. Om så skedde skulle det inte uppstå några konflikter mellan det individuella sättet och avdelningens sätt att arbeta på. Inte heller skulle det finnas någon anledning för patienterna att ifråga-sätta sjuksköterskans sätt att arbeta på om alla arbetade enligt gällande rekom-mendationer vid alla tillfällen.
Social påverkan
Hur reagerar och påverkas en familj om en i denna drabbas av en oren stickskada? Tre av informanterna i studien uppgav att deras familj påverkats i form av oro, men ingen övrig påverkan framträdde. Att någon annan påverkan inte förekom kan bero på studiens urval där endast åtta sjuksköterskor var intervjuade och att alla sorters stickskador ingick. Hade studien involverat fler informanter och en-dast bedrivits på sjuksköterskor som stuckit sig på en kanyl tillhörande en blod-smittad patient så hade resultatet troligen varit annorlunda, då påverkan och oron hos familjen hade varit större. En studie av Gershon et al (2000) visar att familjer till en eventuellt smittad person kan påverkas på ett förödande sätt. Osäkerheten om att blivit smittad eller inte gjorde att några av de drabbade inte vågade ha nå-got samliv med sin respektive och detta slutade bland annat med en skilsmässa och uppskjutandet av familjebildning. Det var ingen i föreliggande studie som uppgav någon likna nde påverkan.
Informant 1 förklarade sin respektives reaktion så här ”han är ju inte inom vården och han förstår nog inte egentligen vad följderna kunde blivit av det. Jaha, sa han (skratt).”
En annan, informant 5 beskrev sin familjs oro på detta viset ”de tyckte nog det var lite mer allvarligt än vad jag tyckte, de är ju inte insatta i vår arbetssituation på samma sätt.”
Det som är intressant är att informanterna säger samma sak men att det kan upp-fattas på olika sätt. Okunskap om följderna av stickskador kan antingen göra att man blir väldigt orolig som i informant 5:s fall eller att ingen oro uppstår, som hos informant 1.
Fysisk påverkan
En av frågorna som ställdes i intervjuguiden handlade om huruvida stickskadan gav upphov till någon fysisk påverkan. Frågan ställdes trots att svaren troligen skulle bli att det gjorde ont en stund efter olyckshändelsen. De flesta informanter-na uppgav att de kände smärta vid sticktillfället, men ingen övrig fysisk påverkan. Smärtan upplevdes när kanylen penetrerade huden, det vill säga en stickskada, detta var ett av kriterierna för att medverka i studien.
Det var bara en av informanterna som uppgav en längre fysisk påverkan. Det var den informant som stuckit sig på en kanyl från en blodsmittad patient som upp-levde detta. Den fysiska påverkan bestod framförallt av biverkningar från den bromsmedicin som informanten behandlades med för att förhindra eventuell in-fektion. De biverkningar som upplevdes starkast av informanten var trötthet och illamående. Gershon et el (2000) beskriver i sin studie att hälso- och sjukvårds-personal som exponerats för blodsmitta och behandlas profylaxiskt ofta får bety-dande biverkningar. Dessa biverkningar är bland annat illamående, magsmärtor, huvudvärk och extrem trötthet. Informanten i vår studie upplevde att biverkning-arna var väldigt ogynnsamma men fullföljde ändå den profylaxiska behandlingen. I Gershon et al studie var det 22 stycken som behandlades profylaxiskt efter en stickskada. Av dessa 22 var det endast 7 stycken som fullföljde behandlingen på 28 dagar. En av de drabbade valde att inte påbörja behandling på grund av biverk-ningar. Resten av de medverkande i studien avbröt sin behandling på grund av svåra biverkningar eller att de fick nya testsvar från patientkällan. I likhet med föreliggande studie upplevdes biverkningarna som väldigt ogynnsamma. Vår stu-die innefattade endast en sjuksköterska som utsatts för blodsmitta och hennes upp-levelser kan därför vara svårt att applicera på andra sjuksköterskor som utsatts för blodsmitta. Det kan vara svårt att motivera sig till att genomgå en behandling med grava biverkningar, men när man ser till vilka följderna kan bli och att behand-lingen endast pågår under 28 dagar så bör den motiveringen inte vara så svår. Stöd
Det stöd som informanterna fick från arbetskamrater och arbetsledning upplevdes av alla som tillräckligt och individuellt anpassat. Detta fina stöd, i form av lug-nande och stöttande, bidrog med stor sannolikhet till att de ganska snart efter stickskadan kände sig mindre oroliga eller inte oroliga alls. I en studie av Cockc-roft et al (1994) berodde graden av oro hos dem som exponerats för blod till stor del på vilken reaktion de fick från sina kollegor, familj och vänner. Ett bra arbets-klimat, som inger tryggheten att kunna vända sig tills sina kollegor med problem, är tydligen mycket viktigt. Flertalet informanter uppgav att stödet från arbetsplat-sen var så pass bra och viktigt att ett eventuellt sämre stöd hemifrån inte hade nå-gon större betydelse.
En annan orsak till att informanterna upplevde ett bra stöd efter stickskadan kan vara att stickskador är relativt vanligt förekommande på de avdelningar där stud i-en gi-enomfördes. Evi-entuellt hade ett annat resultat framkommit angåi-ende uppfatt-ningen av stödet efter en stickskada om studien gjort på en avdelning med mindre erfarenhet av stickskador.
Vid en oren stickskada bör en anmälan göras till respektive sjukhus smittskydd eller infektionsklinik. Anmälan ska göras för att en sjuksköterska eller läkare ska avgöra vilka prover som bör tas och om eventuell profylaxisk behandling är aktu-ell. I föreliggande studie framgår det att på det sjukhus där studien genomfördes var stödet från infektionsklinken mycket bra och den berörda sjuksköterskan som stack sig på en blodsmittad kanyl fick, enligt henne själv, ett troligt fint
