Samhälle kultur identitet
Självständigt arbete i fördjupningsämnet
religionskunskap
15 högskolepoäng, grundnivå
Didaktiska val i ett mångreligiöst
klassrum
Didactic Choices In a Multi Religious Classroom
Nicolaj Josefsson
Elias Karlströmer
Ämneslärarexamen 300 högskolepoäng
Självständigt arbete i fördjupningsämne, 15 högskolepoäng
2019- 01- 14
Examinator: Martin Lund
Handledare: Erica Li Lundqvist
Förord
I detta arbete har Nicolaj Josefsson och Elias Karlströmer gjort en kunskapsöversikt kring forskning angående didaktiska utmaningar i det mångreligiösa klassrummet. Arbetet är skrivet tillsammans som grupp. Själva arbetet har i första hand skett digitalt via samtal och diskussioner samt fördelning av olika delar i arbetet. Arbetet har handletts av Erica Li Lundqvist, och examinerats av Martin Lund.
Abstrakt
I denna kunskapsöversikt har vi samlat forskningsartiklar för att besvara våra frågor kring det mångreligiösa klassrummet i ett sekulärt land som Sverige. Vi har även sökt
forskningsartiklar för att se vilka didaktiska utmaningar det kan finnas i ett mångreligiöst klassrum och vilka didaktiska redskap en religionslärare kan använda sig av för att arbeta inkluderande. Vi har uteslutande använt oss av engelska forskningsartiklar som vi funnit på sökmotorer såsom Libsearch, ERC och ERIC via EBSCO. I översikten märkte vi bland annat att det finns flera olika redskap, åsikter och tillvägagångssätt som olika pedagoger och forskare ansåg vara det mest effektiva och lämpliga sättet. Syftet handlade om att pedagogerna ville motarbeta polarisering mellan religiösa och icke religiösa. Det fanns även ett syfte att informera studenter om religion och andra levnadssätt då många inte hade någon vidare erfarenhet av religion, de plattformar eleverna fick sin
information ifrån var endast i skolan och media. Den mediala bilden av religion tenderar ofta att vara negativ. Vi kunde även utläsa hur lärare lyfte upp det sekulära som en norm för det svenska samhället, implicit menar man med andra ord att det religiösa inte hörde hemma i ett modernt samhälle. Explicit framgick det även gång på gång hur det religiösa var något man gjorde innan i Sverige, men inte längre idag. Det framgick dock tydligt att många elever i dagens skola i Sverige fortfarande är religiösa. Vi uppmärksammade även att elever upplever att de ofta blev missrepresenterade i klassrummet. Det fanns även en önskan från religiösa elever att diskutera mer kring det andliga och övernaturliga
upplevelser. Avslutningsvis kom vi fram till att det fortfarande finns stora utmaningar för religionsundervisningen, men att den är oerhört viktig då för många är det kanske den enda informationskällan som inte är medial. Dessutom i det polariserade samhälle vi befinner oss i idag då alla människor blir matade med nyheter från flera olika
medieplattformar är även religionsundervisningen viktigare än någonsin. Vi är även medvetna om att Sverige är ett sekulärt land, men vi kom fram till att man som pedagog kanske bör akta sig för hur man använder och värderar ordet sekulärt. Även om Sverige är sekulärt finns det även en mångfald av olika individer med olika religiösa bakgrunder. Att då likställa den religiösa identiteten som omodern är problematiskt.
Innehållsförteckning
Förord ... 2 Abstrakt ... 3 Innehållsförteckning ... 4 1. Inledning ... 5 1.2 Syfte ... 7 1.3 Våra frågeställningar: ... 7 1.4 Metod ... 82.1 Olika didaktiska redskap och tillvägagångssätt i klassrummet ... 10
2.2 Religionsundervisning i ett sekulärt land ... 13
2.3 Elevers attityder gentemot religionsundervisningen ... 16
3. Sammanfattning och diskussion ... 19
3.1 Diskussion ... 19
3.2 Självkritik kring vårt arbete ... 21
3.3 Vidare frågeställningar och reflektioner ... 21
Tryckta referenser: ... 23
1. Inledning
Sverige idag är ett sekulärt land, staten är skild från kyrkan och andra religiösa trossamfund. Ett resultat av det sekulära land vi lever i är därmed även att skolans undervisning är icke-konfessionella. Till skillnad från de starkt protestantiskt präglade katekesförhören, som var direkt konfessionell, är skolans arbete idag att presentera en objektiv bild av religion och diverse trosuppfattningar. Resultatet av denna sekularisering har därmed påverkat religionsundervisningen. Under våra VFU-perioder, men även under olika diskussioner med andra klasskamrater från andra program på universitetet har vi uppmärksammat en tendens att man ser ner på religionsämnet, man ser helt enkelt inte det relevanta i det. Det kanske rentav skulle bli en del av historieämnet. Stenmark (2016) skriver bland annat att det till och med finns en tendens att anse det religiösa som något föråldrat och inget som tillhör en utvecklad demokrati, att tro på en Gud är snarare något konstigt och irrationellt (s. 45).
Samtidigt är Sverige ett demokratiskt land som även tillhör den Europeiska unionen. I teorin innebär detta att vi i Sverige har religionsfrihet, även de högre instanserna i Bryssel verkar för att Europa ska främja för religionsfrihet. Att en undervisning är icke-konfessionell och att ett land är sekulärt innebär behöver dock inte innebära att det inte finns några religiösa medborgare kvar i Sverige. Även om diskursen idag är att Sverige är ett sekulärt land, med religionsfrihet, finns det fortfarande flera olika religiösa anhängare från olika religiösa samfund.
Det är därmed viktigt att denna verklighet presenteras i klassrummet, ingen skall behöva känna sig exkluderad, detta är något som är alla pedagogers ansvar. Ingen skall behöva känna sig kränkt på grund av sin religiösa bakgrund (Skolverket, 2011, s. 5).
1.1 Bakgrund/val av frågeställning
Till en början funderade vi på att utforska nyanländas religiösa värderingar och sedermera eventuella komplikationer det kunde innebära att möta en icke-konfessionell undervisning. Dock uppmärksammade vi snabbt att detta var en alldeles för generaliserande bild av nyanlända elever, att helt enkelt anta att dessa per automatik skulle vara religiösa är något vi inte kan göra. Dessutom är det viktigt att ha med sig att en religiös bakgrund kan se olika ut, det kan vara från en praktiserande lära eller till exempel genom traditioner, likt till exempel att det finns många i Sverige som firar julen som en tradition, att man samlar sina nära och kära. Sedan finns det de som besöker högmässan på julen en gång om året och de som är kontinuerligt praktiserande kristna. De alla kanske inte identifierar sig som kristna, men de alla kommer från en religiös kristen bakgrund. Sverige är dessutom ett pluralistiskt samhälle, individer som identifierar sig själva som religiösa är inget man kan per automatik likställa med första och andra generationens invandrare.
Den övergripande frågeställningen sadlades därmed om och skulle nu utgå istället från skolelevers religiösa bakgrund, och vad som uppstår i dessa möten under religionsundervisningen i ett sekulärt land. Det som framför allt väckte intresse hos oss var hur pedagogers didaktiska arbete kan påverka elevernas egna uppfattningar om religion och livsfrågor. Eller när icke-religiösa elever möter religion för kanske första gången någonsin, med undantag för den bild som media förmedlar. Vad händer i detta möte och hur kan pedagoger hantera eventuella förutfattade meningar? Vi ville även utforska hur den bild av religionen pedagoger väljer att belysa, och hur de väljer att belysa den, kan elever bli påverkade av detta? Känner de sig representerade eller känner de sig
missrepresenterade?
I diskussion med varandra som har religionskunskap som förstaämne, samt andra klasskamrater från andra ämnesprogram på Malmö Universitet, under åren har vi även mött idéer och åsikter hur undervisningen kan se ut, fallgropar man ska akta sig för och att inte generalisera. Men även redskap för hur lärare skall kunna arbeta inkluderande så att inga elever, oavsett bakgrund, på något sätt, känner sig förbisedda.
1.2 Syfte
Syftet med vår vetenskapliga kunskapsöversikt är att synliggöra den problematik som kan uppstå i ett mångreligiöst klassrum. I vår uppsats har vi samlat på oss olika forskningsartiklar som utforskat det sekulära landets religionsundervisning. Vi utgår ifrån det sekulära landet Sverige, där det handlar om att beskriva religioner i religionsundervisningen. I vår forskningsöversikt vill vi utforska vad forskningen säger om undervisningen, elevers upplevelser och om det finns någon form av utmaning när sekulära normer möter det religiösa.
1.3 Våra frågeställningar:
– Vad säger forskningen om didaktiska utmaningar som kan uppstå i ett mångreligiöst klassrum?
– Vad säger forskningen om religiösa elevers upplevelser i det mångreligiösa klassrummet? – Hur kan lärare utforma undervisningen och arbeta inkluderande med alla elevers olika
1.4 Metod
Vi fokuserade i första hand på att ha så klara frågeställningar som möjligt från allra första början. Detta för att kunna smalna av urvalet så mycket som var möjligt när vi sökte efter källor. Till en början försökte vi hitta svenska källor, skrivna på svenska. Men då vi i första hand ville hitta artiklar som var peer-reviewed (vetenskapliga artiklar) insåg vi snabbt att det skulle bli svårt. Med sökord som ”utbildning”, ”gymnasieskola”, ”religiösa elever”, ”tro” och ”inkludering” som var peer-reviewed, hittade vi ingenting. Vi bestämde oss meddetsamma för att söka utefter samma premisser, fast istället på engelska. Sökorden vi använde oss var:
Non-confessional Religious education Secondary education Pupil/student Believes Secular
Inledningsvis använde vi oss enbart av sökord som ”religious”, ”students” och ”pupils”. Detta resulterade i över 58 000 träffar. För att få färre träffar som skulle passa våra frågeställningar bättre la vi bland annat till ”secondary education”, ”education” och ”non-confessional”. Vi avgränsade även årtalen till 2001 och framåt och enbart vetenskapliga artiklar. Resultatet blev nu 61 träffar istället för 58 000. De sökmotorer vi använde oss av var Education Research Complete, ERC och ERIC via EBSCO. I vår sökning när urvalet blev smalare, och därmed även relevant för våra frågeställningar fann vi att de vetenskapliga artiklar vi hittade hade adekvata referenser för våra frågeställningar. Därmed har vi även applicerat denna metod till i vår sökning av källor.
Vi använde oss även att Libsearch för att hitta adekvat litteratur från Malmö Universitets bibliotek, Orkanenbiblioteket. Dock så beslutade vi oss att använda så lite litteratur som var möjligt då vi i första hand ville använda forskningsartiklar. Vi använde oss även av läroplanen och skolans värdegrund för att kunna ge oss inspiration och ha en utgångspunkt som skulle kunna kännas relevant för vår SAG.
Genom att läsa läroplanen kring religionsfrihet, och de diskussioner vi haft kring synen på religionsämnet generellt med varandra började vi titta efter olika perspektiv i forskningsartiklarna som rörde religionsundervisningen specifikt, detta för att börja se vilka artiklar som passade vår SAG. Vi ville även hitta fältstudier där man varit ute i klassrum och observerat elever och lärares interaktioner med varandra. Vi ville även hitta forskning som pratade om det sekulära landet Sverige, och hur det ser ut och om detta kan vara en utmaning för religionslärare.
2. Resultat
Vi kommer i dessa delar presentera olika vetenskapliga artiklar där olika religionsvetare forskat kring hur pedagoger och skolpersonal kan agera i ett klassrum där elever möter och reagerar på religionsundervisningen. Viss problematik kring religionsundervisningen i sig kommer även att lyftas fram. Exemplen som tas upp är i första hand utifrån olika kontexter, då vi har forskare från flera olika nordeuropeiska länder. Läroplanerna skiljer sig ifrån varandra och kan kanske därmed utifrån vissa didaktiska aspekter inte jämföras, såsom examinering. Men då läroplanerna utgår från en icke-konfessionell undervisning kan de då bli relevanta att tas upp tillsammans. Detta då vår övergripande frågeställning handlar om hur religionslärare skall kunna möta elever med olika bakgrunder, och därmed utforma undervisningen.
2.1
Olika didaktiska redskap och
tillvägagångssätt i klassrummet
Det finns inget homogent klassrum, alla klassrum skiljer sig från varandra med elever som alla har olika åsikter och syner på det religiösa och andra livsfrågor. Det finns ingen mall som en pedagog kan använda sig som kommer fungera i alla klassrum, vilket i sig kan bli en utmaning för pedagogen. Paul Vermeer, vid Radboud Universiteit i Nederländerna, skriver i en studie från 2012 hur religionsundervisningen bör fokusera på ett mer kulturhistoriskt perspektiv, detta för att öka elevers förståelse om religionen, istället för att lära sig för mycket från religionen. Vermeer menar att helhetsbilden blir större om man tillämpar en mer kulturhistorisk infallsvinkel (Vermeer, 2012, s. 1). Vermeer (2012, s. 8) lyfter att problematiken kring att få fram ett tydligt ramverk kring religionen är inte lika lätt, likt med undervisning kring historia. Detta för att olika forskare och pedagoger först måste komma överens om vad religionsundervisning egentligen är, vilket kan vara en utmaning då det finns flera olika synsätt på religion världen över. 2015 publicerade Johan Liljestrand i British Journal of Religious Education sin artikel ”Religions constructed as similar or different by teachers of religious education from a citizenship education perspective”. I sin vetenskapliga studie har Liljestrand (2015, ss. 241-242) utforskat hur religionslärare utformar sin undervisning, och hur de bemöter det religiösa och väger detta mot den svenska läroplanen, men även det svenska samhället. I
observation och diskussion med, bland annat fyra olika pedagoger, kartlägger Liljestrand (2015. S. 244) pedagogernas val av didaktiska redskap för att göra religionsämnet relevant för eleverna. De redskap som Liljestrand upptäcker att pedagogerna anser är viktiga för undervisningen handlar om att få eleverna att förstå de likheter det finns mellan religiösa och de som kanske inte är lika religiösa. Pedagogerna i Liljestrands studie poängterar att de bland annat jämför de grundläggande mänskliga värderingarna, vilket är något alla människor i dag delar, och belyser att detta även är en grundpelare inom många religioner. Pedagogerna i Liljestrands studie belyser även att religioner utvecklas olika, beroende på den sociala kontexten.
Sättet pedagogen väljer att möta religionen blir härmed oerhört viktigt, då det finns flera olika sätt att låta elever möta den. Paul Vermeer (2012) menar att en bra undervisningsteknik är att studenterna studerar om religionen. Vermeer menar att den pedagogik som är adekvat för religionsundervisningen kan likställas med de redskap som används inom historiedidaktiken, där till exempel årtal och händelser används för att bygga en brygga till den samtid vi lever i och därmed ge förståelse till eleverna om hur den tid vi lever i har utvecklats till att bli som den är (ss. 2 - 4).
I sin artikel observerar Liljestrands (2015) hur en av pedagogerna använder sig av metoden att lära sig av religionen. För att göra det hela relevant fokuserar man på det som i princip alla kan skriva under på, den gyllene regeln. Detta för att peka ut likheter mellan det religiösa och det icke religiösa och då motverka stigmatisering (s. 245). I en annan situation förklarar två pedagoger att i undervisningen bör pedagogen i första hand fokusera på likheter mellan religioner, istället för olikheter. Även detta är ett redskap för att arbeta mer inkluderande och motverka schismer. De gemensamma värdena om att behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad blir därmed ett redskap (Liljestrand, 2015, ss. 246-248). Genom dessa tillvägagångssätt behöver därmed den fortsatta undervisningen inte bli ett problem när eleverna fått det konstaterat att i princip alla människor delar samma grundläggande värderingar, även fast de inte delar samma tro eller syn på det gudomliga. Enligt Liljestrand (2015, s. 249) blir det dock problematiskt att bortse från olikheter, framför allt att likställa olikheter som något negativt, vilket det implicit redovisas av pedagogerna. Liljestrand fortsätter att reflektera kring att om pedagogen istället utgår ifrån olikheter, blir detta en styrka. Det som förmedlas till eleverna är att vi är olika, men att det ska finnas en respekt i detta. Detta kan bli en styrka
istället för att normalisera de andra genom att hitta vilka likheter ”de andra” har med ”oss”.
Vermeer (2012, ss. 6-7) menar dock att tillvägagångssättet en pedagog bör använda sig av är inte att fokusera för mycket på det andliga, och därmed göra studenterna till religiösa deltagare. Vermeer menar snarare att en pedagog bör fokusera på det mer informativa om religionen. Ett annat problem här är att många religionslärare inte ser på till exempel de religiösa texterna lika kritiskt, som till exempel en historielärare. Religionen bör snarare, likt den historiska didaktiken, som nämndes i början, ta avstamp i det förflutna för att kunna sätta detta i en modern kontext. För att kunna få denna ökade förståelsen bör elever kunna urskilja just texter, symboler och fysiska ting. Detta skall senare i sin tur ge en ökad förståelse om religion (ss. 6 - 7).
Det finns, som redan nämnts, flera olika tillvägagångssätt i klassrummet. Många elever är olika, men har även olika behov. I en studie på Lord Williams´s School i Oxford, som beskrivs som en homogen skola där över 99 % är “vita britter” har professorn Nigel Fancourt (2003) gjort en studie i hur man kan arbeta i helklass för en inkluderande pedagogik (s. 112). Att skolan är så pass homogen kan kanske vara en utmaning, då man kanske rentav kan bli hemmablind? Andra problem som Fancourt (2003 s. 113) lyfter fram här är att när elever får ta sig till så pass många olika religioner finns det en risk att de blandar ihop dem, vilket kan resultera i att många pedagoger måste ständigt hantera fördomar elever kan ha gentemot olika religioner eller högtider. Fancourt (2003, s. 114) fortsätter att lyfta fram olika redskap en pedagog kan använda sig av, då att enbart fokusera på det litterära kan vara överväldigande för många. Framför allt för elever med olika hinder, såsom läs- och skrivsvårigheter. En inkluderande pedagogik kan således vara i form av konst där elever får utforska olika motiv och sätta detta i en kontext. Likt Vermeer (2013, s. 7) tillvägagångssätt, som nämnts innan, skall detta då kunna aktivera elevernas tankeverksamhet. Andra redskap som Fancourt (2013, s. 115) tar upp är diskussioner. Fokuseringen ligger här främst på att ge elever mer tid till att reflektera över frågorna, detta för att inte sätta någon press. Men även att det ska vara öppna och breda frågor, med andra ord känner inte eleverna här heller att det skall finnas någon press på “att svara rätt”, utan att det snarare är reflektionen som är det viktiga.
2.2 Religionsundervisning i ett sekulärt land
I denna del kommer vi undersöka vad forskningen säger om hur elever upplever religionsundervisningen och hur vissa lärare kan anta denna utmaning i klassrummet när man strävar efter ett “neutralt” ställningstagande.
I en studie av Karin Kittelmann Flensner (2018, s. 1) utforskades hur integrationen mellan pluralism och det sekulära samhället kom till uttryck i religionsundervisningen. I sin studie där Kittelmann Flensner (2018, ss. 1-2) intervjuade lärare och elever samt observerade lektioner i religionskunskap upptäcktes bland annat en tendens att det sekulära ställningstagandet sågs mer som en norm och det man vägde allt ”annat” mot. Kittelmann Flensner (2018, s. 1) fortsätter i sin artikel att reflektera kring att idag handlar mycket av debatten om det mångkulturella samhället, religion och nationen. Detta är något som många högerextrema krafter drar sig nytta av för att få fram sina politiska frågor och därmed vinna opinion. Den drivande agendan är att driva på för en polarisering för att skapa grupperingar i samhället och sedermera ställa dem emot varandra.
Religionsämnet är något som man studerar både i mellan-, högstadiet och gymnasiet. Kort sagt är skolan en av få plattformen där studenter får chansen att läsa mer om religion och få mer kunskap om kulturer som kan skilja sig från det som kallas ”den svenska”. Kittelmann Flensner (2018, s. 5) skriver bland annat att många människor i Sverige idag är trygga i sin “icke-religiösa” identitet, denna identitet likställas med att ta del i det moderna samhället. Även Kerstin Von Brömssen (2017, s. 115) skriver i sin artikel att ungdomar idag generellt inte är lika aktiva inom religiösa rörelser, dessutom är kunskapen om religion väldigt låg. Kittelmann Flensner (2018, s. 5) skriver även att när människor idag väl möter religion är ofta diskursen huruvida skolor skall ha avslutningar i kyrkan eller ej, eller att människor inte vill skaka hand på grund av sin religiösa övertygelse.
Anders Sjöberg (2013. Ss. 36-37) har i sin studie undersökt elevers egna förhållningssätt gentemot religion, och uppmärksammat att det finns klara paralleller till nationalitet, hur religiös en elev var samt attityden gentemot religionsundervisningen. Sjöberg fortsätter i sin artikel att skriva att Sverige som land, och därmed även invånarna, har förändrat sin attityd genom åren, från de konfessionella förhören till religionsfrihet och senare den icke-konfessionella undervisningen. Antalet barn som konfirmerar sig har även sjunkit
drastiskt, och majoriteten av ungdomar i Sverige idag har mer eller mindre ingen kontakt med religion eller religiösa församlingar (Sjöberg, 2013. ss 39-40). Dock skriver Sjöberg att det har visat sig att elever med utländskt påbrå tenderar att ha en mer positiv syn på religion och hur det kan forma ens identitet, medan elever födda i Sverige med svenska föräldrar tenderar att ha ett mer negativt ställningstagande gentemot religion (Sjöberg, 2013, s.38).
Kittelmann Flensner (2018, s. 1) skriver att Sverige ofta blir beskrivet som världens mest sekulära land, diskussionen brukar därmed ligga på ett kritiskt förhållningssätt gentemot religion. Dock är Sverige ett multikulturellt land, där det finns många olika personer med olika trosuppfattningar. Detta är något vi därmed även ser i klassrummen, en stor mångfald av olika uppfattningar och filosofiska ställningstagande. Kittelmann Flensner (2018, s. 2) fortsätter att skriva att en lärare idag måste förbereda eleverna för det pluralistiska samhället, i ett klassrum finns det flera olika individer med olika erfarenheter från religion. En problematik här som blir belyst är när det sekulära sätt som en norm, gentemot i detta fall det religiösa.
Kittelmann Flensner (2018, ss. 3-4) skriver i sin studie hur sekulariseringen i Sverige påverkar synen på det religiösa. Med sekulariseringen har man tagit bort den religiösa påverkan från det politiska. Religionen är även något som inte längre hör hemma i vetenskapen, utan nu anses vetenskapen stå för den absoluta kunskapen. Denna process som pågår, menar Kittelmann Flensner, kan innebära att religionen blir mindre viktig för kulturen vi lever i. Religiösa traditioner som en gång förenade människor i en spirituell gemenskap är idag snarare ett minne och kan möjligtvis upplevas som någon form av tradition, dock är det inte något som hör hemma i det moderna samhället. Detta kan sedermera bli ett problem i klassrummet.
I Sjöbergs (2013, ss. 40-42) undersökning framgår det att ungefär var tionde förfrågad elev besöker en religiös samlingsplats varje månad. Vidare läser vi hur väldigt få ber, läser heliga texter och konsumerar en speciell mat. I samma enkät kunde Sjöberg konstatera att majoriteten av de som var/ansåg sig religiösa, hade utländskt påbrå. Med utländskt påbrå här menar Sjöberg att studenterna hade föräldrar som var födda utanför Skandinavien. Även Kittelmann Flensner (2018, s.4) skriver hur attityden gentemot religion har förändrats hos ungdomar idag, detta då religion inte är något som anses vara ”coolt” eller något som är ute. Istället för den religiösa gemenskapen är det sociala nätverk man
bygger upp mellan vänner och familj. I sin undersökning har Kittelmann Flensner (2018, s. 6) besökt fyra skolor på olika platser i Sverige, vilket även resulterat i hur homogen/heterogen skolan varit kring elevers olika etniciteter, och därmed även kunnat dra paralleller till den religiösa identiteten.
I Sjöbergs (2013,ss. 42-44) studie belyser han elevernas attityd gentemot religionsundervisningen, huruvida den är relevant i skolan eller ej. Sjöberg upptäcker genast en tydlig koppling kring elevers attityd gentemot ämnet, i förhållande till elevens egen religiösa bakgrund. Frågor kring till exempel “meningen med livet” och “alla människor är lika mycket värda” fann Sjöberg ett stort intresse kring bland många elever. Framför allt var det elever med religiös övertygelse som ansåg att dessa ämnen var mycket viktiga att diskutera, till skillnad från de elever som inte ansåg sig vara religiösa. Sjöberg upptäcker även i sin studie att elever med religiös bakgrund upplevde just religionsämnet som en plats där deras egen världsuppfattning togs mer på allvar.
Även om religionsämnet här lyfts fram som en plattform där religiösa elever får chans att få uttryck för sina egna världsuppfattningar finns det problem i religionsämnet, och det är hur den sekulära synen presenteras av många lärare. Kittelmann Flensner (2018, s. 8) observerade i sin studie hur en lärare uttryckte sig att “Vi i Sverige är sekulära”, denna bild som förmedlas av läraren, menar Kittelmann Flensner, blir problematisk. Läraren i Kittelmann Flensner studie klargör att religion inte är något som är viktigt för svenskar idag. Under intervjuer som Kittelmann Flensner gjort med studenter, från bland annat klassrummet i exemplet ovan, framgick det dock att det fanns en mångfald av elever med religiösa bakgrunder, där även många var praktiserande. Dessa elever satt dock tysta när läraren klargjorde att “Vi i Sverige är sekulära”. Kittelmann Flensner (2018, ss. 8-10) ser flera olika typer av problematik här. Geir Afdal (2015, s. 260) har i en studie observerat olika klassrumsituationer hur pedagoger hanterat elevers språkbruk under religionslektionen. I sin studie observerade Afdal även hur läraren använde språket som en del av lärandet, för att i dessa fallen poängtera att man inte kan uttrycka sig hur som helst, utan att tänka sig för.
I en annan situation observerade ävem Kittelmann Flensner (2018) hur en pedagog väljer att lyfta fram att det finns muslimer som är sekulära och moderna, men ändå troende. Här likställs den moderna och sekulära muslimen med någon som äter gris. Avsikten var god så till vida att läraren ville belysa att ingen skall definiera hur en muslim skall bete sig
och vara, men ännu en gång likställs det normativa beteendet med något som “vi sekulära” gör (ss. 13-14).
2.3 Elevers attityder gentemot
religionsundervisningen
I den här delen kommer vi presentera olika forskningsartiklar med studier kring elevers attityd gentemot religionsundervisningen. Vissa elever i studierna uppmärksammar en problematik kring hur de blir representerade, medan vissa elever inte har någon direkt relation till religion alls.
I Kerstin Von Brömssens (2017, s. 114) studie har elevers olika trosuppfattningar synliggjorts och hur religionsundervisningen sett ut ur en svensk kontext. I sin studie har Von Brömssen upptäckt att det sekulära har presenterats som den rådande normen i Sverige. Detta har man sedan vägt mot det religiösa. Det religiösa har med andra ord implicit presenteras som något som inte tillhör den rådande normen. I en summering från World Values Survey lyfter Von Brömssen fram den svenska attityden gentemot religion:
Sweden’s position tells us for example that God has no natural place in our everyday lives, that we are not questioning homosexuality or abortion, and that we trust others (Von Brömsen, 2017, s. 114).
Von Brömssen (2017, ss. 118-119) har i flera intervjuer med olika studenter kunnat konstatera att religion inte är något som hör vår samtid till, många är helt enkelt inte särskilt intresserade huruvida Gud finns eller ej. I intervjuerna konstaterar Von Brömssen att elever i första hand lär sig om religion från olika medieplattformar som till exempel från nyheterna och TV. Då den mediala bilden oftast presenterar en negativ bild av religion i form av diverse krig och olika konflikter ansåg de intervjuade eleverna att religion var något negativt.
Kerstin Von Brömssen (2017, s. 121) utförde två olika studier med två olika grupper. I den första studien är de yngre elever mellan 12- och 13-års åldern, medan i den andra studien är de äldre eleverna runt 18-årsåldern. De äldre eleverna ansåg att religion fungerade på individuell nivå, men riskerade att bli farligt när det gick vidare till gruppnivå. Det är där nyheter och annan media spelar in då religion oftast presenteras
negativt, och oftast är nyheterna ungdomarnas enda erfarenhet av religion. I Von Brömssens (2017, s. 120) studie är dock buddhism en religion som anses vara väldigt positiv hos de flesta. De berättar om att de äger statyer av Buddha trots att de inte kan mycket om det själva andliga inom Buddhismen.
Ingen elev i Von Brömssens (2017, s. 115) intervjuer kallar sig själv för en troende kristen, utan bara de äldre eleverna medger, att de enbart deltar i kristna högtidsfiranden. Von Brömssen håller sig dock smått kritisk till resultatet då hon upplever att elever som intervjuas kan känna att det är genant att prata om sin riktiga tro.
Mira Cataya Rodriguez & Christian Stokke (2019, ss. 244-245) har i en studie undersökt hur personliga erfarenheter kring det andliga kan vara en del av religionsundervisningen. De lyfter fram hur elever vill prata om andliga upplevelser i undervisningen. Det är dock så att de ofta är rädda för att berätta om dessa upplevelser då det sekulariserade samhället ofta anses vara skeptiskt för dessa upplevelser. Cataya Rodriguez & Stokke (2019, s. 250) skriver att det oftast är “antingen eller” för människor när det kommer till religion och vetenskap. För i tiden var religion den dominanta världsåskådningen i världen medan idag så har forskning blivit den mer dominanta och accepterade åskådningen. Forskning har med andra ord monopol på sanningen i världen. Cataya Rodriguez & Stokke (2019, s. 248) uttrycker att det är viktigt för en lärare att vara opartisk och neutral när det kommer till religion. Lärare ska kunna stå för sin personliga tro men de ska dock inte favorisera en religion gentemot de andra religionerna.
Det Cataya Rodriguez & Stokke (2019, s. 256) kommer fram till i studien är att vi kan lära oss av varandra med hjälp av historier om andliga upplevelser. Det är upp till oss lärare att lära oss nya pedagogiska tillvägagångssätt för att kunna bruka det mer andliga i klassrummet. Ett exempel enligt Cataya Rodrigues & Stokke är att pedagogen använder sig av olika historier för att skapa ett förtroende för eleverna, för att de ska kunna känna sig trygga i att dela med sig av sina upplevelser. Enligt Cataya Rodriguez och Stokke är det bästa sättet att lära sig är att eleverna själva delar med sig av olika historier och upplevelser för att skapa förståelse.
I Dan Moulins studie ”Giving voice to ‘the silent minority’: the experience of religiousstudents in secondary school religious education lessons” (2011, s. 314) har Moulin undersökt hur elever uppfattar religion. Eleverna har även uttryckt hur de känner att deras och andra religioner blir representerade i undervisningen av religionsläraren. I
artikeln uttrycker många elever att lärare sätter religioner i olika fack, till exempel sätts kristna i samma heterogena grupp, med andra ord är alla kristna lika i sin tro och handlar därefter på samma sätt. Detta är något som lärare ofta gör, enligt Moulins, då de oftast startar upp med de ”tråkiga” delarna, som till exempel de regler man ska följa, inom den valda religionen som diskuteras (Moulin, 2011, s. 316). Enligt Moulins (2011, s.320) blir inte elevernas olika religioner representerade rättvist i klassrummet då mångfalden saknas. Enligt en elev i Moulins artikel saknas en typ av mångfald i undervisningen då lärarna ofta ger en simpel och stereotypisk beskrivning av religionerna. Eleven menar att det är viktigt att lärare har kunskap om de religioner som de ska undervisa om. Elever som intervjuats i texten påpekar att det är lärarens insats som avgör hur intressant och givande religionsundervisningen kommer vara.
I Moulins (2011, ss. 319-320) studie uttrycker sig en elev att läraren inte nödvändigtvis ska lägga sig i med sina egna åsikter, utan istället ge det andliga mer utrymme, och bara dirigera samtalet mellan eleverna och se till att det inte blir bråk mellan eleverna i diskussionen. Det Moulins (2011, s. 324) kommer fram till efter sina undersökningar är att eleverna som han intervjuat delar åsikten om att religion anses vara något förhistoriskt och gammalt. Enligt Moulin är det lärarens didaktiska ansvar, då läraren är den som oftast är elevernas första möte med dessa religioner, och då målar upp olika religioner som något omodernt och något gammaldags. De religiösa elever som Moulin intervjuat uttryckte också att de kände att de blev en representant för deras religioner och då även fick de ta emot fördomar från de andra i deras klass. Ett didaktiskt redskap som lärare ofta använder sig av är att låta elever själva delta i och ibland även leda diskussioner när det kommer till religion. Enligt de elever som Moulin intervjuat är de alla i princip överens om att de ogillar när de blir utsedda och blir en form av representant för just deras religion. Eleverna känner att de kan bli trakasserade eller anses vara en typ av offer i deras medmänniskors ögon när de blir representerade i form av sin religion.
Moulin (2011, ss. 324-325) menar att det finns svårigheter i lärandet om religion då man som lärare ofta får höra att det är positivt att inkludera eleverna i lärandet och låta dem dela med sig av sina egna erfarenheter inom de olika religionerna. Moulin menar i sin text att det kan bli en större klyfta mellan eleverna på grund av de delar med sig av sin religion i klassrummet.
3. Sammanfattning och diskussion
Vi har i tre delar synliggjort hur olika forskare i olika studier utforskat hur religionsundervisningen kan se ut i sekulära länder, vi har framför allt utgått från en svensk kontext. Vi har även synliggjort hur elevers syn på religion kan se ur, ibland har elevernas religiösa bakgrund spelat roll för hur pedagogerna valt att representera religionen och därmed missrepresenterat många. I andra fall har elevers kunskap om religion varit ovanligt låg. Den kunskap eleverna burit med sig har i första hand kommit från media, och därmed har förutfattade meningar om religioner präglat undervisningen. Vi har även kunnat utläsa genom studier hur lärare valt att likställa det sekulära med normen i samhället, och därmed implicit presenterat en religiös övertygelse som något föråldrat och inget som hör hemma i ett modernt samhälle. Vi har även lyft fram hur religionsundervisningen kan genomföras genom olika didaktiska redskap, för att på så vis ge elever möjligheter att kunna reflektera och lära sig mer om religion i det mångreligiösa samhälle vi lever i idag. Vi har även lyft fram exempel på hur viktigt pedagogers språkbruk är, hur ordval kan ha en direkt påverkan på hur elever tar emot informationen, eller hur elever väljer att uttrycka sig. Det har även funnits en viss skillnad på elevernas attityd gentemot religionsundervisningen beroende på elevens bakgrund.
3.1 Diskussion
Inledningsvis skrev vi i vårt syfte hur vi ville synliggöra eventuell problematik som kan uppstå i ett mångreligiöst klassrum. Vi vill se om det fanns några didaktiska utmaningar, hur en religionslärare kan utforma undervisningen och hur elever med religiös bakgrund kände att deras tro blev hanterad och representerad under undervisningen.
I vår frågeställning kring didaktiska utmaningar som kan uppstå i klassrummet märkte vi snabbt att inte bara är för en religionslärare att gå in och prata om religioner. En stor utmaning vi bland annat kunde läsa om i forskningen var hur stora elevers förståelse om religion var, det fanns ofta förutfattade meningar kring olika religioner. Dels berodde det på att en plattform elever stötte på information om religion var medial. Det fanns även studier som pekade på att det fanns skolor som ofta var väldigt heterogena, därför var kontakten med andra elever som kanske hade en annan religiös bakgrund minimal. I dessa studier märkte vi att det absolut kan finnas utmaningar för pedagogen, i första hand menar vi att religionsundervisningen är oerhört viktig i dagens Sverige. Mycket av det
som media ibland väljer att skriva om tenderar att vara negativa exempel, detta kan med andra ord vara en stor utmaning för pedagogen att hantera diverse åsikter eller
påståenden. Är skolan dessutom väldigt heterogen kanske elever inte får någon chans att komma i kontakt med elever med en annorlunda bakgrund än de själva.
Vi ville även, med hjälp av forskning, reflektera kring hur lärare kan utforma
undervisningen för att arbeta inkluderande med alla elevers olika religiösa bakgrund samt läsa vidare kring hur elever upplever att deras religiösa bakgrund hanteras i det
mångreligiösa klassrummet. I vetenskapliga studier kunde vi bland annat läsa hur lärare arbetar genom att poängtera likheter mellan religiösa värderingar, som den gyllene regeln, med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Detta för att poängtera att vi alla, religiös eller ej, delar grundläggande värderingar. Vi förstår tankegången kring att peka på dessa likheter, men precis som forskaren som utförde studien håller vi med att det även är viktigt att poängtera olikheter, att man inte ständigt ska hitta gemensamma nämnare med den kontext som är norm för “oss” i det land/samhälle vi befinner oss i nu. Implicit blir det att för att rättfärdiga den andra religiösa normen måste de först kunna finnas
gemensamma nämnare, i detta fall med oss.
I det bearbetade vetenskapliga materialet kunde vi läsa hur många elever med religiös bakgrund upplevde att de blev missrepresenterade, den bild som presenterades av läraren kring deras övertygelse stämde helt enkelt inte med deras. Ett annat problem vi upptäckte var att dessa elever kunde känna sig exkluderade när religionsläraren poängterade att ”I Sverige är vi sekulära” och implicit sa att den religiösa övertygelsen var något som hörde till dåtiden. Även i dessa klassrum där elever framhävde det sekulära som en norm i det moderna samhället problematiseras inte detta av läraren. Elever med religiös bakgrund blir explicit informerade om att det religiösa är något som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Här anser vi att det kan vara en farlig väg att gå att implicit likställa det sekulära med det moderna samhället där religionen inte alls hör hemma, vilket vi anser att det indirekt framgår i dessa klassrum. Vi kunde även läsa i en studie hur elever gärna ville prata om sina andliga upplevelser i klassrummet, dock fanns det en rädsla för att detta synsätt skulle tas emot negativt på grund av den sekulära norm som råder i Sverige. Att som religionslärare även ta upp denna aspekt kring andlighet, att reflektera över detta och belysa det i klassrummet kan även vara ett sätt att arbeta för inkludering, inte bara för elever som har denna önskan, men även för elever som kanske har en skeptisk inställning
till detta. Desto fler aspekter av religiositet en pedagog väljer att ta upp i klassrummet och inte presentera detta som något främmande, desto bättre förberedda blir eleverna för den pluralistiska värld vi faktiskt lever i idag. Dock kunde vi läsa att detta var ett redskap som man ej bör använda sig av enligt en studie, utan studier kring religion skulle enbart vara mer informativa för att inte göra eleverna till “religiösa deltagare”. Dock ansåg vi, efter att ha läst igenom alla studier, att vi måste sträva efter en så pass bred ”didaktisk verktygslåda” som är möjligt i klassrummet. Det kanske finns situationer när det är relevant att prata om andlighet, och situationer när det inte är det.
3.2 Självkritik kring vårt arbete
I vårt arbete ville vi utforska vad forskningen sa om utmaningar i det mångreligiösa klassrummet, hur pedagoger kunde utforma sin undervisning och hur elever upplever att deras religiösa bakgrund hanteras och hur deras röst skall få bli hörd. I de studier vi hittat har vi hittat brister och situationer där pedagoger kanske hade kunnat agera på ett annat sätt, och där elever inte blev hörda. Dock är det enbart en handfull studier och vi ska inte vara snabba med att generalisera att detta är ett problem i alla skolor. Då religionsämnet är brett och inte har någon tydlig kanon så ser alla klassrum olika ut. En annan kritik vi bör reflektera över är att vår övergripande fråga kanske har varit alldeles för stor när vi velat prata om didaktiska utmaningar och elever med religiös bakgrund och hur deras syn på religion är. Att vi dessutom periodvis, men även inledningsvis, haft en form av förutfattad mening att elever med religiös bakgrund skulle känna en utsatthet och inte kunnat hantera icke-konfessionell undervisning kan även ha färgat vår syn hur vi valt att söka efter forskning. Nästintill har det varit att vi påbörjat detta arbete med redan förutfattade meningar om att det finns ett stort didaktiskt problem. Med dessa förutfattade meningar kanske även vårt urval av källor kan ifrågasättas en aning, det kanske fanns mycket mer som vi sållade bort för att kunna besvara de frågeställningar som vi hade.
3.3 Vidare frågeställningar och reflektioner
Det vi kom fram till under detta arbete är hur de didaktiska valen är fundamentala, detta kanske något som redan är självklart och som redan poängterats. Det finns flera olika tillvägagångssätt och synsätt på hur en religionslärare kan planera undervisningen. Det
som vi dock anser att man skulle kunna forska vidare kring är hur man som pedagog bör hantera hur den sekulära synen brukas. Hur känner sig elever med religiös bakgrund inkluderande när den sekulära synen presenteras som det normativa i samhället? Hur ställer sig religionslärare till att religiösa elever sitter tysta under lektionen när kanske lärare och elever kommunicerar om hur det sekulära är det moderna och att religion är något som man “höll på med innan”? Hur anser elever med religiös bakgrund att deras röst skall få bli mer representerad i klassrummet? Det kanske dock kan bli svårt att intervjua elever och få dem att våga prata om detta, men att intervjua lärare och presentera denna problematik borde kunna vara ett sätt att belysa detta och därefter utforma någon form av didaktisk kanon religionslärare kan använda sig av som riktlinje.
Referenser:
Tryckta referenser:
Stenmark, Mikael, (2016) Varför Guds existens spelar roll - om ateism och teism i Att
undervisa om människosyner och gudsuppfattningar. s. 45, Franck, Olof & Stenmark, Mikael
(red.) 1. uppl. Stockholm: Liber
Elektroniska referenser:
Afdal, Geir. 2015. British Journal of Religious Education. Modes of Learning in Religious
Education Vol 37, No 3, 256-272, Hämtad: 25.11.2019 från:
https://www-tandfonline-com.proxy.mau.se/doi/full/10.1080/01416200.2014.944095
Cataya Rodriguez, Mira & Stokke, Taking spiritual experiences seriously in the religious education
classroom: a transrational approach i Christian, International Journal of Children's Spirituality,
24:3, 243-259, 2019, Hämtad: 2019.11.24 från:
https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/1364436X.2019.1646221
Fancourt, Nigel, Whole-class strategies in Religious Education i Support for Learning Aug 2003, Vol. 18 Issue 3, p112-116. 05p. 2003. Hämtad: 24.11.2019 från
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1467-9604.00292
Kittelmann Flensner, Karin, Education Science, Secularized and Multi-Religious Classroom
Practice-Discourses and Interactions i Education Science, Department of Social and
Behavioural Studies, University West, S-461 86 Trollhättan, Sweden. 2018. Hämtad:
24.11.2019 från
https://www.researchgate.net/publication/326885144_Secularized_and_Multi-Religious_Classroom_Practice-Discourses_and_Interactions
Kittelmann Flensner, Karin, Religious education in contemporary pluralistic sweden, Reprocentralen, Campusservice, Göteborgs universitet, 2015, Hämtad: 25.11.2019 från
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/40808
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Skolverket, Stockholm,(2011). Hämtad: 20.12.2019 via:
https://gul.gu.se/public/pp/public_noticeboard_attachment/fetch?messageId=736547 &fileId=18894498
Liljestrand, Johan, Religious constructed as similar or different by teachers of religious education from a
citizenship education perspective i British Journal of Religious Education. Vol. 37, No. 3, 240–
255, 2015 Hämtad: 25.11.2019 från:
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/01416200.2014.944094
Moulin, Dan, Giving voice to ‘the silent minority’: the experience of religious students in secondary
school religious education lessons i British Journal of Religious Education. Vol. 33, No. 3,
September 2011, 313–326. 2010. Hämtad: 29.11.2019 ERIC Number:
https://eric.ed.gov/?id=EJ933260
Sjöberg, Anders, Religious education and intercultural understanding: examining the role of religiosity
for upper secondary students’ attitudes towards RE i British Journal of Religious Education, Vol.
35, No. 1, January 2013, 36–54, 2013 Hämtad: 25.11.2019 från: https://web-a- ebscohost-com.proxy.mau.se/ehost/pdfviewer/pdfviewer?vid=4&sid=530e063d-ff74-483d-b527-9ad67243aef3%40sdc-v-sessmgr01
Von Brömssen, Some ethnic Swedish students’ discourses on religion: secularism par excellence i Journal of Religious Education, July 2016, Volume 64, Issue 2, pp 113–125, 2016 Hämtad: 25.11.2019 från:
https://link.springer.com/article/10.1007/s40839-017-0036-6
Vermeer, Paul, Meta-concepts, thinking skills and religious education i British Journal of Religious Education, 2012, iFirst Article, 1–15. 2012. Hämtad: 15.12.2019
