Kunskap - nyckeln till hälsa vid
premenstruella besvär
En kvalitativ studie om samband mellan hälsa, självupplevda premenstruella
besvär och kunskap om hälsopromotiva livsstilsval
Anna Forss och Lina Karlsson
Hälsopromotion, Kandidat 2020
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Förord
Vi brinner för menstruerande individers hälsa, då vi upplever att det finns bristande kunskap om hälsopromotiva metoder för lindring av premenstruella besvär, både hos individerna själva och i sjukvården. Vårt intresse grundar sig även i självupplevda erfarenheter av premenstruella besvär, som innefattat sämre livskvalitet, uppgivenhet samt brist på hjälp och råd vid uppsökandet av sjukvård. I denna studie har vi undersökt om hälsa kan associeras med premenstruella besvär och kunskap. Vi vill belysa menstruerande individers rätt till kunskap om hälsopromotiva faktorer som påverkar hälsan, där vi tror att vi som
hälsovägledare kan ha en betydande roll.
Vi vill framföra ett stort tack till alla deltagare i studien. Vidare vill vi rikta ett stort tack till vår fantastiska handledare Hanna Forsberg som stöttat oss genom arbetet. Vi vill tacka våra opponenter som väckt tankar och idéer hos oss, och slutligen vår examinator Anna-Karin Lindquist.
Abstrakt
Bakgrund: Menstruerande individer kan uppleva sämre hälsa under upp till två veckor av en
menstruationscykel, som ett resultat av exempelvis känslighet för skiftande eller obalanserade hormonnivåer. Sämre hälsa är inte ett normalt tillstånd för menstruerande individer och en onormal ägglossning kan ses som en indikation på ohälsa. Tidigare forskning visar att bättre hälsa vid självupplevda premenstruella besvär kan uppnås genom hälsopromotiva livsstilsval som rätt fysisk aktivitet, kosthållning, sömn och sociala sammanhang. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur salutogen hälsa har samband med självupplevda premenstruella besvär samt menstruerande individers kunskap om hälsopromotiva livsstilsval för att må bättre.
Metod: Data kommer från en enkätinsamling som genomfördes via sociala medier. Totalt
deltog 311 individer i åldrarna 18 år och uppåt. Deskriptiv frekvensanalys användes för att beskriva data. För att analysera samband mellan hälsa och självupplevda premenstruella besvär samt kunskap om hälsopromotiva livsstilsval tillämpades logistisk regression innehållande positiva oddskvoter (POR). Resultat: Det fanns samband mellan bättre hälsa och mindre självupplevda premenstruella besvär och hög kunskap om hälsopromotiva livsstilsval. Slutsats: För att uppleva bättre hälsa är kunskap om hälsopromotiva livsstilsval ett viktigt verktyg. Studiens resultat visade samband mellan bättre hälsa och mindre
självupplevda premenstruella besvär. Samband fanns även mellan bättre hälsa och kunskap om livsstilsval, varpå menstruerande individer bör få mer utbildning och kunskap om hur hälsa kan förbättras. Studiens resultat skulle kunna bidra i arbetet för en mer jämlik hälsa.
Nyckelord: Hälsopromotion, empowerment, hälsa, premenstruella besvär, kunskap, livsstil
Abstract
Background: Menstruating individuals can experience a decreased health during up to two
weeks during a menstruation cycle, as a result of for instance irregular or unbalanced
hormone levels. A decreased health is not a normal state for menstruating individuals and an abnormal ovulation can be seen as an indication of illness. Previous research indicates that an improved health during self-perceived premenstrual symptoms can be achieved through health promotive life choices such as the correct physical activity, diet, sleep and social contexts. Purpose: The purpose of the study is to examine how salutogenic health is connected to self-perceived premenstrual symptoms and knowledge among menstruating individuals about health promotive life choices aiming to a better well-being. Method: The data has been collected through a questionnaire using social media. In total 311 respondents from the age of 18 and older participated. To describe the data descriptive frequency analysis was used. To analyse the connection between health and self-perceived premenstrual
symptoms and also knowledge about health promotive life choices logistic regression
containing positive odds ratio (POR). Results: An association between all variables could be determined; between better health and less self-perceived premenstrual symptoms as well as between better health and a high level of knowledge about health promotive life choices.
Conclusion: To experience an improved health, knowledge about health promotive life
choices is an important tool. Since the study showed an association between a good health and less self-perceived premenstrual symptoms, menstruating individuals should receive more education and knowledge about how the general health can be improved. The material in the study can hence contribute to a more equal health.
Keywords: Health promotion, empowerment, health, premenstrual disorders, knowledge,
lifestyle
Innehållsförteckning
Introduktion 6
Hälsopromotion 6
Empowerment 7
Agenda 2030 7
Sociala bestämningsfaktorer och dess samband till hälsa 9
Levnadsvanor 11 Fysisk aktivitet 11 Sömn 12 Kost 12 Socialt sammanhang 13 Rationale 14 Syfte 15 Metod 15 Design 15 Mätinstrument 15 Deltagare 15 Oberoende variabler 18 Datainsamling 20 Dataanalys 20 Etik 20 Resultat 21 Resultatdiskussion 22 Metoddiskussion 24 Referenser 29
Bilaga 1 - Frågeformulär om salutogena indikatorer på hälsa 40
Bilaga 2 - Premenstrual Syndrome Scale (PMSS) 41
Bilaga 4 - Information till deltagare 44
Introduktion
Hälsopromotion
Hälsopromotion innebär att ge människor möjlighet att ta kontroll över den egna hälsan så att de kan förbättra den för att uppnå välbefinnande och livskvalitet (World Health Organization [WHO], 1986). Den första internationella konferensen om hälsopromotion hölls i Ottawa år 1986 med syftet att uppnå målet “Hälsa för alla” från och med år 2000. Där skapades de tre grundpelarna förespråkare (för att öka de faktorer som uppmuntrar hälsa), möjliggöra (för att skapa förutsättningar för att alla människor ska uppnå hälsa) och medla (för att skapa
samarbete mellan alla sektorer i samhället). För att individen ska uppnå fysiskt, mentalt och socialt välmående, behöver förhållningssätt, strategier och behov ändras på såväl samhälls- som individnivå. God hälsa är en viktig resurs för livskvalitet och genom att förespråka hälsofrämjande åtgärder kan människors livsvillkor gynnas och förbättras (WHO, 1986). Ungefär två miljarder individer världen över är i menstruationsålder och kommer tillbringa i genomsnitt 3 500 av sina levnadsdagar blödande (George, 2013). För att inkludera alla som menstruerar och belysa att inte alla som menstruerar är kvinnor samt att inte alla kvinnor menstruerar (Williams, Weinberg & Rosenberger, 2013), används i denna uppsats
benämningen menstruerande individer. Menstruationscykeln är något som kan spegla den allmänna hälsan (Vigil, Lyon, Flores, Rioseco & Serrano, 2017). Menstruerande individer som har kunskap om sin menstruationscykel och lär sig känna igen sin ägglossning kan också lättare identifiera sin hälsostatus, vilket gör denna kunskap till ett mycket kraftfullt verktyg för att uppnå hälsa (Vigil et al., 2017). Ett av de första tecknen på hälsoproblem hos
menstruerande individer är vanligtvis en onormal ägglossning, vilket i sin tur skapar
oregelbunden menstruationscykel, utebliven menstruation och premenstruella besvär. Detta kan på sikt leda till en rad folkhälsosjukdomar, infertilitet och missfall. En normal
ägglossning under den fertila fasen kan med andra ord betraktas som ett tecken på hälsa, då de endokrina systemet och gonaderna (könskörtlarna) fungerar som de ska (Vigil et al., 2017). Genom att låta människor lära sig av sin egen hälsa och bidra med sin kunskap till framgång förbereds de på att kunna göra hälsosamma och meningsfulla livsstilsval genom livets alla skeden (WHO, 1986).
Empowerment
WHO (1998) förklarar empowerment - egenmakt - som en process som ökar människors kontroll över beslut och åtgärder som påverkar deras hälsa, både på individ- och
gemenskapsnivå. Hälsopromotion och empowerment kopplas ofta samman, då båda syftar till att stärka individen i att göra medvetna val (Korp, 2004). Empowerment beskrivs av Rissel (1994) som ett begrepp där människan synliggörs ur ett positivt perspektiv, med förmåga till eget handlande och vilja. Via empowerment kan den menstruerande individen skaffa sig kunskap om sin menstruationscykel genom att läsa av dess varaktighet, när ägglossning sker och hur lång den follikulära fasen och lutealfasen är (Figur 2.) för att kunna identifiera eventuella störningar, orsaker till missfall eller svårigheter att bli gravid (Vigil et al., 2017). Även Abay och Kaplan (2019) menar att individerna kan ta kontroll över sina självupplevda premenstruella besvär. Detta kan i första hand göras genom att skaffa sig kunskap i ämnet och kartlägga sin menstruationscykel, liksom att göra livsstilsförändringar, skapa sunda kostvanor och finna metoder för att hantera stress (Abay & Kaplan, 2019). Menstruation och premenstruella besvär anses inte alltid vara ett tillstånd svårt nog att söka hjälp för, trots att livskvaliteten sänks (Pal, Dennerstein & Lehert, 2011). Många besitter inte heller kunskap om eller är insatta i riskfaktorerna kring besvären, vilket tyder på att det fortfarande finns ett stort tomrum angående kunskapen om vanliga besvär som drabbar menstruerande individers hälsa (Pal et al., 2011). Dworkin, Gandhi och Passano (2017) menar att forskare alltmer utformar studier i syfte att förbättra och mäta kvinnors empowerment. Det är kvinnors egna handlingar och medvetenhet som är avgörande för hur stor deras empowerment är (Dworkin et al., 2017). Samtidigt menar Korp (2010) att det finns brister i forskning om hur en
hälsosam livsstil upprätthålls, vilket medför att den enskilde individens individuella val ofta blir den enda förklaringen till hälsorelaterade besvär, när det dessutom bör ses som en samhällsfråga.
Agenda 2030
För att människor ska nå sin fulla potential är god hälsa både en grundläggande förutsättning och en rättighet (Regeringen, 2018). Vid FN:s toppmöte den 25 september 2015 skapades
Globala målen för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals, [SDG]) eller Agenda
2030 - 17 mål för hållbar utveckling, som sträcker sig världen över. Mål tre i agendan gäller
förebyggande insatser för människors välbefinnande, vilket också gynnar samhällets utveckling. Här ryms delvis främjande av psykisk hälsa med förebyggande satsningar på kvinnors hälsa och den vård som riktas till kvinnor, familjeplanering samt sexuell och reproduktiv hälsovård, information och utbildning (Regeringen, 2018). Sexuell hälsa syftar till livskvalitet och personliga relationer, samt rådgivning och hälsovård
(Utrikesdepartementet, 2013). Med reproduktiv hälsa menas att en individ har ett reproduktivt system med ett fullständigt tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, som inte ska förväxlas med ett system med endast frånvaro av sjukdom (Utrikesdepartementet, 2013). Reproduktiv hälsa ska integreras i nationella strategier och program (Regeringen, 2018). Mål fem i Agenda 2030 är att uppnå jämställdhet mellan könen och att arbeta för att stärka alla kvinnors och flickors empowerment. I detta mål ses
jämställdhet som ett mål i sig, då det är en förutsättning för en hållbar och fredlig utveckling (Regeringen, 2018). De flesta kvinnor går genom halva sina liv med nedsatt livskvalitet till följd av självupplevda premenstruella besvär (Abay & Kaplan, 2019). Det förväntas att menstruation ska vara osynlig och tyst inför omvärlden, och globalt sett förväntas ibland även de menstruerande individerna vara osynliga och tysta (George, 2013). För flickor i vissa länder kantas debuten för menstruation fortfarande av osäkerhet och rädsla och senare skamkänslor i yrkeslivet inför att be om ledighet vid exempelvis menstruationssmärta (George, 2013). Lärare i skolan - i synnerhet de manliga - kan känna svårigheter inför att prata om de upplevda besvären med de menstruerande individerna, men om ämnet ignoreras kommer viktig kunskap heller aldrig nå fram (George, 2013). WHO (2016) menar att
frånvaro från skolan under menstruation både kan ha fysiska och psykiska orsaker. Denna typ av känslomässig och social utveckling har blivit en viktig del av WHO:s arbete för att stärka unga menstruerande individers kompetens, förtroende, anslutning, karaktär och förmåga till omtänksamhet gentemot andra (George, 2013). För att öka hälsan behövs också människor som arbetar med hälsa, som möter de menstruerande individernas frågor angående
hälsobesvär kopplade till menstruation; kraftfulla menstruationssmärtor, rikliga blödningar och oregelbundna menstruationscykler, då sjukvården annars behöver hantera än fler infektioner och fall av infertilitet, som ofta blir en konsekvens av ohälsa (George, 2013).
Sociala bestämningsfaktorer och dess samband till hälsa
Hälsan bland Sveriges invånare varierar sett till ålder, kön och ursprungligt födelseland, vilket bidrar till ojämställdhet med ojämnt fördelad hälsa över befolkningen
(Folkhälsomyndigheten, 2019a). Socioekonomisk status och inkomst inverkar på hälsan (The Lancet Public Health, 2020) och Folkhälsomyndigheten (2019c) rapporterar ett statistiskt samband mellan ekonomi och psykiska besvär. Individer med ekonomisk problematik
upplever oftare känslor av stress och oro och har oftare förekommande suicidala tankar. I den senaste mätningen från 2018 rapporterar Folkhälsomyndigheten (2019c) att nedsatt psykiskt välbefinnande kryper ned i åldrarna, yngre mår generellt sämre än äldre och de psykiska besvären är vanligast i åldrarna 16-29 år. I Sverige är inrapporterad psykisk ohälsa vanligare bland utrikesfödda än inrikesfödda och psykisk ohälsa - främst depressioner - är mer vanligt förekommande bland kvinnor än män (Folkhälsomyndigheten, 2019b;
Folkhälsomyndigheten, 2019a; Folkhälsomyndigheten, 2019c). Ändå menar WHO (2020a) att kvinnor lever både längre och mer hälsosamt än män, att kvinnors hälsa i Europa
förbättrats samt att utjämningen av den ojämlika hälsan mellan könen gör framsteg. Reproduktiv hälsa involverar en förståelse för olika tecken och symtom under
menstruationscykeln, som att oskyddat samlag vid ägglossning kan leda till graviditet samt olika fysiologiska förändringar i kroppen under såväl menstruationscykeln som hela livscykeln (Simmons & Jennings, 2019). Om en menstruerande individ är villig att lära sig observera och tolka dessa tecken kan den reproduktiva hälsan understödjas (Simmons & Jennings, 2019) samtidigt som upplevelsen av de premenstruella besvären kan hanteras bättre (Abay & Kaplan, 2019). Det finns heller inga uttryckliga bestämmelser om mänskliga
rättigheter kopplat till menstruation nämnda i något av de viktigaste dokumenten om
kvinnliga mänskliga rättigheter (Zivi, 2020). Stigmat kring menstruation varierar från land till land, men sensmoralen är att den är något smutsigt och skamfullt, likaväl som traditioner och skämt på menstruerande individens bekostnad skvallrar om att dessa bör ses som mindre rationella eller kapabla till att finnas i offentligheten (Zivi, 2020). Den bristande fysiska, psykiska och emotionella hälsan hos menstruerande individer är ett stort problem världen över, men det finns tillförlitliga, holistiska, globala riktlinjer att följa för att främja den (Abay & Kaplan, 2019). Ett steg i samma riktning till jämställdhet är att skapa medvetenhet kring
menstruationscykeln som ett naturligt verktyg till familjeplanering, för att välkomna eller undvika graviditet (Sinai, Lundgren, Arévalo & Jennings, 2006). Att denna förståelse är fri från såväl biverkningar, hälsorisker och religiösa trosföreställningar samt är kostnadseffektiv, gör den till ett starkt argument för ökad jämställdhet och hälsa hos menstruerande individer (Labbok, Klaus & Barker, 1998). Familjeplanering (kunskap om och rätten att själv få bestämma över sin graviditet och antal barn), fertilitetsförståelse och ökad kunskap om ägglossning och menstruationscykeln kan därmed både öka hälsan och stärka jämställdheten (Simmons & Jennings, 2019) med hjälp av samma kunskap som den som skapar hälsa bland de individer som upplever premenstruella besvär (Abay & Kaplan, 2019).
Socialstyrelsen (2019) rapporterar att det behövs mer kunskap på flera områden rörande kvinnors hälsa och att vården behöver utvecklas när det kommer till delaktighet och individanpassning. Menstruation har tidigare negligerats i frågor om mänskliga rättigheter (George, 2013). WHO (2008) beskriver hur Kommissionen för sociala bestämningsfaktorer
för hälsa sattes i kraft år 2005 för att arbeta globalt med social rättvisa - som påverkar
människors levnadssätt och därmed också hälsan - samt ombesörja jämlikhet inom hälsa. Skillnader i medellivslängd grundas på sociala faktorer och en flicka född i ett land kan förväntas leva till 80 års ålder och en i ett annat tills hon är 45 år. Den ojämlika hälsan avser faktorer som politiska, sociala och ekonomiska krafter besitter makt att påverka, varvid skillnader inom och mellan länder bör kunna undvikas. Hälsobesvär hanteras på liknande vis i såväl rika som fattiga länder och oberoende av den ekonomiska statusen bedöms landets utvecklingsnivå efter kvaliteten på befolkningens hälsa (WHO, 2008). WHO (2020a) menar att även om hälsan för kvinnorna blir bättre, skiljer sig utvecklingen geografiskt; vissa länder i Europa gör stora framsteg medan andra halkar efter. Detta beror på hur väl hälsosystemen är uppbyggda och fungerar gentemot kvinnornas behov. WHO (2020a) framhäver den goda utvecklingen, men menar att jämställdhetsarbetet behöver fortgå för fortsatt utveckling.
Premenstruella besvär
Ungefär 50-80% av kvinnor i fertil ålder har någon form av lindriga premenstruella besvär och 30-40% rapporterar premenstruellt syndrom (PMS) som kräver behandling (Ryua & Kim, 2015). Symtomen är emotionella symtom (ökad irritabilitet, ångest eller depression,
minskat intresse för vardagsaktiviteter, en känsla av att bli överväldigad eller kontrollförlust och humörsvängningar), fysiska symtom (huvudvärk, ömma bröst eller svullnad och
uppblåsthet i magen och led- eller muskelsmärta) och beteendesymtom (låg energi, förändrad aptit, förändrat sömnmönster och koncentrationssvårigheter). En svårare variant av PMS kallas premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) och drabbar 3-8% av alla menstruerande individer (Ryua & Kim, 2015). PMS och PMDS benämns i texten som självupplevda
premenstruella besvär.
Figur 2: Karlsson, L. (2020).
Levnadsvanor
Fysisk aktivitet
Forskare har funnit samband mellan livsstilsval och premenstruella besvär, exempelvis fler symtom vid brist på regelbunden träning (Rad, Torkmannejad Sabzevary & Mohebbi Dehnavi, 2018). Enligt Nam och Cha (2020) har fysisk aktivitet en skyddande effekt på premenstruella besvär och kan öka utsöndringen av endorfiner och kortisol, vilket kan lindra
besvären. Pisapia et al. (2019) beskriver att kvinnorna i deras studie minskade sin fysiska prestationsförmåga under lutealfasen. Yoga kan ge en signifikant lindring och därmed användas i behandlande form, då yogan bidrar med återhämtning och kontroll av
nervsystemet (Kamalifard, Yavari, Asghari-Jafarabadi, Ghaffarilaleh & Kasb-Khah, 2017). Maged et al. (2018) kunde i sin studie utröna att fysisk aktivitet i form av simning minskade ångest, depression, humörsvängningar, huvudvärk och sömnlöshet samtidigt som känslan av kontroll ökade. Vidare beskriver Mohebbi Dehnavi, Jafarnejad och Sadeghi Goghary (2018) att åtta veckor av regelbunden aerob träning gav goda effekter på premenstruella besvär. Huvudvärk, illamående, förstoppning, diarré och uppblåsthet var exempel på symtom som minskat efter den åtta veckor långa träningsinterventionen (Mohebbi Dehnavi et al., 2018).
Sömn
Försämrad sömnkvalitet på grund av hormonförändringar kan drabba kvinnor under stora delar av livscykeln; vid menstruation, graviditet och i klimakteriet (Nowakowski, Meers & Heimbach, 2013). Effekterna kan vara påfrestande och skapa trötthet och humörsvängningar (Nowakowski et al., 2013). Även Nicolau et al. (2018) menar att premenstruella besvär bidrar till sämre sömnkvalitet. Bland annat fann de att kvinnorna med premenstruella besvär hade färre sömntimmar och upplevde att de oftare kände sig mindre utvilade efter sömn än
kontrollgruppen som inte hade PMS (Nicolau et al., 2018). I en studie på flickor framkom det att färre sömntimmar per natt försämrade de premenstruella besvären kraftigt (Kim, Choi & Min, 2019). Enligt Ghaffarilaleh, Ghaffarilaleh, Sanamno, Kamalifard och Alibaf (2019) gick det i deras studie att urskilja att tre månaders yoga gav en positiv effekt på sömnkvaliteten.
Kost
Menstruationscykeln medför skiftande energinivåer och sensibiliteter, vilket innebär att aptiten förändras under cykeln (Elliott, Ng, Leow & Henry 2015). Enligt Rad et al. (2018) kan kostrelaterade livsstilsval effektivt reducera premenstruella besvär och Farasati et al. (2015) fann i sin studie samband mellan västerländsk kosthållning och premenstruella besvär. Steinberg, Annable, Young och Liyanage (1999) påvisar att ett högt kalori- fett- socker- och saltintag ökar risken för fysiska symtom, medan ökad fruktkonsumtion associeras med minskad risk för beteendesymtom. De menar också att premenstruella symtom reduceras
signifikant av aminosyran L-tryptofan jämfört med placebo på grund av medföljande, ökade serotoninnivåer (Steinberg et al., 1999). Chocano-Bedoya et al. (2011) framhåller att den mesta av näringen för nervsystemets lindring av symtomen bör intas via kosten och inte via kosttillskott. Emellertid fann Wyatt, Dimmock, Jones och O’Brien (1999) att de i sin studie urskiljde hur en daglig dos på upp till 100 mg av vitamin B-6 (pyridoxin) lindrade
premenstruella depressioner. Även Danis, Drew, Lingow och Kurz (2020) menar att vitamin B-6 lindrar premenstruella besvär, liksom kalcium, Vitex agnus-castus (munkpeppar), magnesium och vitamin E. Kalciumtillskott är enligt Thys-Jacobs, Starkey, Bernstein och Tian (1998) ett enkelt och effektivt sätt att lindra premenstruella besvär i lutealfasen och i deras studie minskade dessa med 48%. Vitamin D hade positiv effekt på både fysiska och psykiska premenstruella besvär på ungdomar (Bahrami et al., 2018). Även om olika tillskott har visat god effekt när de intas enskilt minskade besvären mest i en studie där en grupp deltagare kombinerade B6 och magnesium (Fathizadeh, Ebrahimi, Valiani, Tavakoli & Hojat Yar, 2010). Bland vetenskapligt bevisade näringsämnen och riktlinjer för kosthållning vid premestruella besvär återfinns exempelvis vitamin B-6, magnesium, kalcium, vitamin D, isoflavonoider, vitex agnus-castus, vetegroddar, johannesört, ginko biloba, saffran och jättenattljusolja (The Royal College of Obstetricians and Gynaecologists [RCOM], 2016). Det är omdiskuterat hur koffein påverkar menstruerande individer, och MacKay Rossignol och Bonnlander (1990) såg ett starkt samband mellan drycker innehållande koffein och förekomsten av premenstruella besvär, medan Purdue-Smithe, Manson, Hankinson och Bertone-Johnson (2016) inte fann något samband med högt koffeinintag.
Socialt sammanhang
Kvinnor drabbas av såväl fysiska som psykiska symtom under menstruationscykeln (Hardy och Hardie, 2017) och enligt kvinnorna själva hanteras de psykiska symtomen mest effektivt genom att undvika sociala situationer (Ussher, 2003). Vid ägglossning ökar kvinnans empati och känslomässiga engagemang (Shehadeh & Hamdan-Mansour, 2017), och de vanligaste premenstruella besvären från dess och fram till menstruation är irritation, depressiva känslor och trötthet (Schmelzer et al., 2015). I en studie på mäns uppfattning av partnerns
premenstruella besvär svarade de att partnern lätt blir känslosam, arg och irriterad över saker eller i situationer som vanligtvis inte utlöser en reaktion (Reberte, de Andrade, Hoga, Rudge
& Rodolpho, 2014). Harvey, Hitchcock och Prior (2009) påvisar däremot att kvinnorna i deras studie upplevde en låg eller ingen humörpåverkan under menstruationscykeln, men fortfarande något ökad humörpåverkan i början av menstruationen och lägre i mitten av den follikulära fasen. Kvinnor som i samband med premenstruella besvär upplever depression har en benägenhet att undvika att hantera depressionerna oberoende av i vilken fas i
menstruationscykeln de befinner sig (Kuczmierczyk, Johnson, & Labrum, 1994). Sociala resurser och positiva förhållningssätt kan påverka positivt, exempelvis gav
kamratstöd-grupper denna positiva inverkan (Morse, 1999). Kvinnliga universitetsstudenter upplevde minskade symtom och utförde mer fysisk aktivitet vid stöd via sociala medier (Nam & Cha, 2020). Attityder och stressreducering genom andlighet och religiösa aktiviteter
tillsammans med andra tros påverka vissa kulturers syn på och copingstrategier vid premenstruella besvär (Pilver, Kasl, Desai & Levy, 2011).
Rationale
Det finns ett kunskapsgap mellan den hjälp menstruerande individer erbjuds vid
självupplevda premenstruella besvär och hälsopromotiva metoder för att främja en frisk menstruationscykel. Självupplevda premenstruella besvär är något som påverkar
menstruerande individers livskvalitet och välmående genom större delen av livet. Det är viktigt att undersöka samband mellan hälsa, självupplevda premenstruella besvär och kunskap om hälsopromotiva livsstilsval för att skapa insikt i hur premenstruella besvär och kunskap inverkar på hälsan. Genom detta skapas starkare underlag för att kunna sprida kunskapen vidare. Tidigare forskning visar att hälsopromotiva livsstilsval kopplade till kost, fysisk aktivitet, sömn och sociala sammanhang kan minska och lindra självupplevda
premenstruella besvär. Dessa är viktiga faktorer som kan spela stor roll i egenmakten för god hälsa.
Syfte
Studiens syfte är att undersöka hur salutogen hälsa har samband med självupplevda
premenstruella besvär samt menstruerande individers kunskap om hälsopromotiva livsstilsval för att må bättre.
Metod
Design
En kvantitativ ansats med tvärsnittsdesign genom ett stickprov på en del av befolkningen tillämpades för att besvara studiens syfte (Cowell, 2020).
Mätinstrument
Tvärsnittsstudien bestod av en enkät som baserades på tre frågeblock; 1) salutogen hälsa, 2) självupplevda premenstruella besvär, 3) och kunskap om hälsopromotiva livsstilsval kopplat till självupplevda premenstruella besvär. Salutogen hälsa mättes genom frågeformulär om salutogena indikatorer på hälsa - The Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS) (Bringsén, Andersson & Ejlertsson, 2009), (se bilaga 1). Självupplevda premenstruella besvär
fastställdes genom Premenstrual Syndrome Scale (PMSS) (Padmavathi, Sankar, Kokilavani, Dhanapal & Ashok, 2014), (se bilaga 2). Kunskap om hälsopromotiva livsstilsval kopplat till självupplevda premenstruella besvär mättes genom nio stycken egenformulerade frågor angående individens egna kunskap om livsstil relaterat till premenstruella besvär (se bilaga 3). Både SHIS- och PMSS-skalorna är valida och reliabla mätinstrument (Bringsén et. al., 2009; Padmavathi et al., 2014). I enlighet med Goorts et al. (2019) validitetstestades de egenskrivna frågorna via face validity på fyra individer, så att personer med expertis på området kunde undersöka frågornas begriplighet.
Deltagare
I den här studien samlades data in genom en enkät som spreds via sociala medier (Facebook och instagram). Deltagarna bestod av menstruerande individer med självupplevda
premenstruella besvär, i studien inkluderades alla menstruerande individer oberoende av grad av självupplevda premenstruella besvär eller kravställning på diagnostisering eller
dokumentation från sjukvård. För att delta i studien behövde deltagarna vara över 18 år.
I studien deltog totalt 311 individer från 18 år och uppåt; över hälften (66,2%) var mellan 18 - 34 år, 33,8% från 35 år>. Majoriteten (93,2%) var födda i Sverige, 2,9% i Norge, Danmark, Finland eller Island, 1,6% i annat land i Europa och 2,3% i länder utom Europa.
Inkomstfördelningen var relativt jämn mellan låg-, medel- och höginkomsttagare; högsta andelen (36,3%) rapporterade låg inkomst, 32,8% medelhög inkomst och 30,9% hög inkomst. Ungefär en fjärdedel (26,4%) brukade hormonella preventivmedel medan tre fjärdedelar (73,6 % ) inte använde någon typ av hormonellt preventivmedel.
Tabell 1. Beskrivning av deltagarnas bakgrundsinformation.
Mått
Beroende variabel
I studien har den salutogena hälsan valts som beroende variabel medan självupplevda premenstruella besvär och kunskap om hälsopromotiva livsstilsval är oberoende variabler. Hälsa som beroende variabel mättes med hjälp av SHIS som bestod av tolv frågor (se bilaga
1) vilka kunde besvaras med sex olika alternativ, exempelvis “1) sovit dåligt” och “6) sovit
bra”. Dessa tolv frågor om hälsa slogs sedan samman till ett index (Carlerby, Viitasara,
Knutsson & Gillander Gådin, 2012). Möjlig poängsättning varierade mellan 12 - 72 poäng. Kvartil 1, 25% av observationerna var 12-29 poäng, kvartil 2-3, 50% av observationerna var 30-42 poäng och kvartil 4, 75% av observationerna var 43-72 poäng. Första, andra och tredje kvartilen slogs samman och benämndes som sämre hälsa medan fjärde kvartilen benämndes som bättre hälsa. De värden som benämndes som sämre hälsa dikotomiserades till 0 och den bättre hälsa dikotomiserades till 1. Index “salutogen hälsa” hade ett värde på 0,90 på
Cronbach´s Alpha testet.
Oberoende variabler
De oberoende variablerna bestod av fyra olika index; fysiska självupplevda premenstruella
besvär, psykiska självupplevda premenstruella besvär, beteende under självupplevda premenstruella besvär samt kunskap om hälsopromotiva livsstilsval. Självupplevda
premenstruella besvär mättes genom “Premenstrual Syndrome Scale (PMSS)” (se bilaga 2). PMSS bestod av totalt 40 frågor som innefattade frågor om självupplevda premenstruella besvär. Frågorna var sedan uppdelade i 3 sektioner där det fanns 16 frågor om fysiska besvär, 12 om psykiska besvär samt 11 om beteende. Dessa besvarades genom skattning mellan 1- 5 om hur frekvent de upplevde de premenstruella besvären; “1) alltid” och “5) aldrig”. Frågorna i de olika sektionerna slogs samman och index skapades; ”Fysiska självupplevda besvär”, ”Psykiska självupplevda besvär” och ”Beteende” (Carlerby et al., 2012). En dikotom variabel skapades av index ”fysiska självupplevda besvär” genom att svaren delades in i kvartiler. Möjlig poängsättning vid fysiska självupplevda besvär var 16 - 70. Kvartil 1, 25% av observationerna var 16-41 poäng, kvartil 2-3, 50% av observationerna var 42-50 poäng och kvartil 4, 75% av observationerna var 51-70 poäng. Första, andra och tredje kvartilen slogs samman och benämndes som mer besvär och den fjärde kvartilen benämndes som mindre besvär. De värden som benämndes som mer besvär dikotomiserades till 0 medan mindre besvär dikotomiserades till 1. Index “fysiska självupplevda besvär” hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0,80.
Möjlig poängsättning vid psykiska självupplevda besvär var 12 - 54. Kvartil 1, 25% av observationerna var 12-28 poäng, kvartil 2-3, 50% av observationerna var 29-38 poäng och kvartil 4, 75% av observationerna var 39-54 poäng. För att skapa en dikotom variabel slogs första, andra och tredje kvartilen samman och benämndes som mer besvär och den fjärde kvartilen benämndes som mindre besvär. De värden som benämndes som mer besvär
dikotomiserades till 0 och mindre besvär dikotomiserades till 1. Index “fysiska självupplevda besvär” hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0,89.
Möjlig poängsättning vid beteende under självupplevda premenstruella besvär var 12 - 58. Kvartil 1, 25% av observationerna var 12-32 poäng, kvartil 2-3, 50% av observationerna var 33-42 poäng och kvartil 4, 75% av observationerna var 43-58 poäng. Första, andra och tredje kvartilen slogs samman och benämndes som mer besvär och den fjärde kvartilen benämndes som mindre besvär. De värden som benämndes som mer besvär dikotomiserades till 0 och mindre besvär dikotomiserades till 1. Index “ självupplevda beteende besvär” hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0,88.
Kunskapsnivå om hälsopromotiva livsstilsval bestämdes genom de egenskapade frågorna om kunskapsnivå (se bilaga 3). Frågorna kunde besvaras med fem olika alternativ; från “1)
stämmer inte alls” till “5) stämmer helt” och utgjordes av nio stycken frågor angående deras
egen kunskap om hälsopromotiva livsstilsval kopplat till självupplevda premenstruella besvär. Alla frågor slogs ihop och skapade ett index (Carlerby et al., 2012). Möjlig
poängsättning vid “kunskapsnivå om hälsopromotiva livsstilsval” var 9 - 45. Kvartil 1, 25% av observationerna var 9-24 poäng, kvartil 2-3, 50% av observationerna var 25-36 poäng och kvartil 4, 75% av observationerna var 37-45 poäng. Första, andra och tredje kvartilen slogs samman och benämndes som lite kunskap och den fjärde kvartilen bestämdes som mycket kunskap. De värden som benämndes som mycket kunskap dikotomiserades till 1 och lite kunskap dikotomiserades till 0. Index “kunskapsnivå om hälsopromotiva livsstilsval” hade ett Cronbach´s Alpha värde på 0,90.
Datainsamling
Den insamlade datan kommer från en enkät som spreds till deltagarna via sociala medier (Facebook och Instagram) och fanns tillgänglig under tio dagar. Enkäten delades via en länk på författarnas privata Facebook- och Instagramkonton samt på forum och grupper på Facebook. Utöver detta hade deltagarna möjlighet att själva sprida enkäten vidare via sina konton. Frågor i kommentarsfältet besvarades kontinuerligt och för varje inlägg gjordes en påminnelse. Under två tillfällen gick författarna in och “gillade” den andras delningar så publiceringen av enkäten skulle komma högre upp i flödet i forumet.
Dataanalys
Analyserna av data utfördes i programmet IBM SPSS Statistics 26. För att säkerställa reliabiliteten av olika index användes Cronbach's Alpha test (Pallant, 2010). Därefter genomfördes deskriptiva frekvensanalyser för att beskriva data. För att fastställa de positiva oddskvoterna (POR) tillämpades logistisk regressionsanalys (Pallant, 2010). De positiva oddskvoterna bestämdes i samband med varje oberoende variabel med 95%
konfidensintervall (KI) (Ejlertsson, 2012). POR används vid hälsopromotiva studier och visar en positiv oddskvot istället för riskkvot, som är den vanligaste. I hälsopromotiva studier sätts värdet 1 som det positiva resultatet och 0 som det negativa (Ejlertsson, 2012).
Etik
Enligt Vetenskapsrådet (2017) finns det fyra huvudsakliga krav som ska följas då forskning genomförs. Informationskravet fastställdes genom att delge information om studien till deltagarna i samband med utskicket (se bilaga 4). Där klargjordes studiens syfte, utformning och rätt till att när som helst avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet efterföljdes genom att de menstruerande individerna informerades om samtycke till att delta i studien via enkäten. Konfidentialitetskravet uppnåddes genom att de som arbetade med forskningen intygade att den insamlade datan inte skulle föras vidare till obehöriga. Nyttjandekravet fastställdes genom försäkran att endast använda den insamlade datan för forskningsändamålet. Av praktiska skäl togs även beslut om att endast menstruerande individer över 18 år fick delta i
studien. Regeringen (2015) skriver att en person under 18 år behöver godkännande av en vårdnadshavare vid deltagande i en studie.
Resultat
Resultaten från den deskriptiva frekvensanalysen redovisas i Tabell 2. I studien deltog totalt 311 individer från 18 år och uppåt. Salutogen hälsa skattade största andelen (73,6%) en sämre hälsa, omkring en fjärdedel (26,4%) skattade en bättre hälsa. Angående självupplevda
premenstruella besvär upplevde en större andel av individerna mer besvär än mindre besvär. En tredjedel (29,3%) upplevde mindre fysiska besvär och tre fjärdedelar (70,7%) mer besvär. Detta liknade resultaten för psykiska besvär där 26% upplevde mindre besvär och 74% upplevde mer besvär. En fjärdedel (25,7%) upplevde mindre beteendebesvär och mer
beteendebesvär kunde urskiljas hos tre fjärdedelar (74,3%) av individerna. Vid skattningen av kunskap om hälsopromotiva livsstilsval skattade majoriteten (74%) att de besatt lite kunskap och en fjärdedel (26%) att de hade mycket kunskap.
Tabell 2. Deskriptiv frekvensanalys som beskriver den insamlade datan.
I Tabell 3 redovisas resultaten av den logistiska regressionsanalysen. I analysen redogörs de positiva oddskvoterna (POR) för varje oberoende variabel. Resultatet i studien visar att det
fanns samband mellan samtliga oberoende variabler och beroende variabeln. Ett av fynden i studien var att mycket kunskap om hälsopromotiva livsstilsval ökade sannolikheten för att uppleva positiv hälsa med mer än två gånger (POR), jämfört med om individen rapporterat låg kunskap. Samband kunde även utrönas mellan hög skattad hälsa och lågt skattade fysiska självupplevda premenstruella besvär. Chansen att uppleva positiv hälsa var mer än dubbelt så stor (POR) jämfört med de som rapporterade mycket fysiska besvär. Mellan psykiska
självupplevda premenstruella besvär och positiv hälsa kunde samband urskiljas;
sannolikheten att uppleva positiv hälsa var fyra gånger (POR) så stor jämfört med de som skattat att de upplevt mer psykiska besvär. Det fanns också en association mellan att skatta positiv hälsa och mindre beteende besvär; oddsen att uppleva positiv hälsa ökade med mer är fyra gånger (POR) jämfört med de som rapporterade in mycket beteendebesvär.
Tabell 3. Logistisk regressionsanalys som redogör de positiva oddskvoterna (POR) med ett konfedensintervall (KI) på 95% för de oberoende variablernas samband med hälsa. Bättre hälsa bestämdes som >43 av 12-72.
Resultatdiskussion
Denna studie som påvisar samband mellan hälsa, premenstruella besvär och kunskap
överensstämmer med Socialstyrelsens (2019) rapportering om att det behövs mer kunskap på flera områden rörande kvinnors hälsa och att vården behöver utvecklas när det kommer till delaktighet och individanpassning. Även om samband mellan positiv hälsa och hög skattad kunskap om hälsopromotiva livsstilsval kunde urskiljas i studien var andelen individer som upplevde mycket kunskap relativt låg, likaså skattades positiv hälsa lågt. Menstruerande individer med större kunskap om sitt välmående och sina livsstilsval för att må bra visade dubbelt så stor chans att uppleva bättre generell hälsa och mindre självupplevda
premenstruella besvär. Resultaten visar att idén om ökad kunskap om hälsosamma livsstilsval bidrar till bättre hälsa, vilket i sin tur kan vila på idén om en högre grad av empowerment. Fynden från denna studie är i linje med tidigare forskning, som konkluderat att individen i första hand bör införskaffa kunskap i ämnet, kartlägga menstruationscykeln, göra
livsstilsförändringar samt lära sig hantera stress (Abay & Kaplan, 2019). Medvetenheten kring dessa frågor samt de efterföljande handlingarna återspeglar graden av empowerment hos individen (Dworkin et al., 2017) och resultaten i denna studie kan tala för att förbättrad hälsa genom sundare livsstilsval kan förknippas med ökad empowerment. För att människor ska kunna tillämpa hälsosamma och meningsfulla livsstilsval behöver de få vetskap om att de kan inverka på den egna hälsan med hjälp av kunskap, och via den uppnå framgång (WHO, 1986). Informationen kan komma från hälsovägledare, hälsovetare eller andra som arbetar hälsopromotivt med att stärka individers empowerment, enskilt eller i grupp (Susta, 2019). God hälsa är en viktig resurs för livskvalitet (WHO, 1986) och genom att lära sig vilka livsstilsval individen mår bra av, kan allmänhälsan öka hos menstruerande individer med självupplevda premenstruella besvär, vilket knyter an till resultatet i denna studie. Ungefär en fjärdedel av deltagarna i denna studie brukade preventivmedel med hormoner och Robakis, Williams, Nutkiewicz och Rasgon (2019) menar att dessa ger den bästa effekten för ökad mental hälsa hos personer med svåra premenstruella besvär. De hävdar även att det idag inte finns tillräckliga bevis för att påvisa negativa effekter av hormonella preventivmedel
(Robakis et al., 2019). de Wit et al. (2019) menar däremot att hormonella preventivmedel skulle kunna leda till sämre hälsa, då det i en studie utförd på 16-åriga flickor rapporterades högre depressivitet vid användandet av hormonella preventivmedel, vilket påverkade deras livskvalitet negativt. Sulak, Scow, Preece, Riggs och Kuehl (2000) fann att kvinnorna i deras studie upplevde förvärrade premenstruella symtom under de sju dagar som var hormonfria utan p-piller, jämfört med de 21 dagarna med p-piller.
Resultaten i studien överensstämmer med tanken att hälsan ökar med hälsopromotiva insatser för att skapa kontroll och öka individens kunskap (WHO, 1986). Dessa resultat kan indikera på att sådana insatser behövs i Sverige, vilket grundar sig på att hälsopromotiva åtgärder är nödvändiga för att öka kunskapen om hur menstruerande individer kan hantera stress och leva för att förbättra hälsan (Matsumoto, Egawa, Kimura & Hayashi, 2019). Det bör också skapas en medvetenhet kring skyddande livsstilsfaktorer och risker för kvinnor med
premenstruella besvär i form av skräddarsydda utbildningar (Hashim et al, 2019).
Resultaten i den här studien tyder på att individer med mindre självupplevda premenstruella besvär generellt mår bättre. Detta kan exempelvis relateras till att individer med
premenstruella besvär har färre sömntimmar och sämre sömnkvalitet (Nicolau et al., 2018), aptiten förändras under cykeln (Elliott et al., 2015), irritation, depressiva känslor och trötthet är vanligt förekommande (Schmelzer et al., 2015) och att den fysiska prestationsförmågan minskar i lutealfasen (Pisapia et al., 2019). Dessa besvär har i tidigare forskning visats kunna lindras med hjälp av hälsosamma livsstilsval (Nam & Cha, 2020; Maged et al., 2018;
Steinberg et al., 1999; Bahrami et al., 2018; Morse, 1999). Generellt skattar kvinnor lägre hälsa än män (Folkhälsomyndigheten, 2018) och i denna studie skattade 26% sin hälsa som positiv. Det finns samband mellan lägre inkomst och psykiska besvär (Folkhälsomyndigheten (2019c), och Statistiska centralbyrån (2016) skriver att kvinnor generellt tjänar mindre än män, vilket kan ha påverkat resultatet till lägre skattad hälsa i denna studie. En möjlig orsak till en lägre uppskattad hälsa kan även vara den pågående pandemin av COVID-19 (WHO, 2020b).
Vidare visade resultaten att sannolikheten att uppleva god hälsa ökade med fyra gånger jämfört med menstruerande individer som upplevde mer psykiska besvär och
beteendebesvär. Depressioner är generellt mer vanligt förekommande bland kvinnor än män i Sverige, trots ett hälsosammare leverne (Folkhälsomyndigheten, 2019c; WHO, 2020a). Emellertid menar Reed, Levin och Evans (2009) att sinnesstämning och prestationsförmåga sjunker och är låg under lutealfasen jämfört med i follikulärafasen och jämfört med individer utan premenstruella besvär. Detta går i linje med resultatet i denna studie, som visade att majoriteten upplevde mer psykiska besvär och besvär kopplat till beteende.
Metoddiskussion
Studiens kvantitativa metod med tvärsnittsdesign möjliggjorde undersökningen av sambandet mellan hälsa, självupplevda premenstruella besvär och kunskapsnivå om hälsopromotiva livsstilsval. En kvantitativ studie kan fördelaktigt tillämpas då syftet är att undersöka och få
en övergripande bild och beskriva en population (Trost & Hultåker, 2016). I denna studie undersöktes hur många av de menstruerande individerna som skattade hög/låg hälsa, mer/mindre självupplevda premenstruella besvär samt kunskap om hälsopromotiva livsstilsval. Studien ger därmed en bild över denna urvalsgrupp om hur många som har skattat det ena eller det andra. Då studien delvis undersökte individens självupplevda besvär skulle en kvalitativ ansats kunnat tillämpas; Öhman (2005) menar att huvudfokuset i
kvalitativ forskning ligger i att undersöka deltagarnas upplevda erfarenheter. Dock skulle fortsatta studier kunna tillämpa kvalitativ ansats för att vidareutveckla och få en mer djupgående kunskap kring individernas upplevelser. Detta på grund av att resultatet
frambringas på ett djupare plan i form av specifika omständigheter och kontexter (Olsson & Sörensen, 2011).
Ejlertsson (2012) skriver att en tvärsnittsstudie kan frambringa ett samband mellan faktorer, men menar samtidigt att ett orsakssamband inte kan fastställas. Vi kan i denna studie påstå att det finns samband mellan hälsa och mindre besvär samt kunskap. Däremot kan det anses som en svaghet då studien inte kan bevisa ett faktisk orsakssamband. Studien kan exempelvis inte påvisa att mindre premenstruella besvär genererar till en bättre hälsa, bara att det finns en association dem emellan. En longitudinell studie skulle ge en djupare förklaring till resultaten då samma population mäts vid två olika tillfällen och då tillåter data att analysera
orsakssamband (kausalitet) (Olsson & Sörensen, 2011). En sådan studie skulle kunna
frambringa att kunskap om hälsopromotiva livsstilsval är en orsak till en hög eller låg skattad hälsa. Exempel på faktorer som stärker kausalitet är om det finns styrka i sambanden samt att sambanden överensstämmer och stärks av teori (Olsson & Sörensen, 2011). I den här studien stärks kausaliteten genom att sambanden är starka, dessutom kan resultaten som utrönas ur denna studie strykas av tidigare forskning som fastställt liknande resultat.
Kvantitativa studier ska eftersträva reliabilitet och validitet, vilket uppnås då mätningarna är korrekt utförda och det som är menat att undersökas har undersökts (Thurén, 2007). Validitet och reliabilitet säkerställdes genom att använda redan testade mätinstrument, vilket kan betraktas som en styrka i den här studien då det tydligt visar att det som var menat att mätas har mätts. Två av de använda mätinstrumenten var redan innan reliabilitets- och
validitetstestade (Bringsén et. al., 2009; Padmavathi et al., 2014). Samtliga index visade hög reliabilitet vilket kan ses som en styrka då det med stor säkerhet tyder på det som avsågs undersökas har undersökts. Pallant (2010) menar att värden över 0,70 på ett Cronbach's Alpha-test innebär tillfredsställande reliabilitet. Olsson och Sörensen (2011) skriver vidare om hur förutsättningar för att kunna generalisera data exempelvis är att variablerna har hög validitet och reliabilitet, frågeställningen kan besvaras metodologiskt samt att bearbetning av data är gjord så att man kan fastställa att kodning och tabeller stämmer (Olsson & Sörenssen, 2011). I denna studie anses det som en styrka då datan kan generaliseras; variablernas grad av validitet och reliabilitet är höga och syftet kunde besvaras genom studien samt att kontroll av kodning och tabeller har genomförts för att säkerställa att dessa stämmer.
Enkäten som användes vid studien spreds via sociala medier (Facebook och Instagram). En svaghet med att sprida enkäten via sociala medier var att vi inte kunde räkna ut hur många som faktiskt fick tillgång till den. Det är därmed en omöjlighet att fastställa en svarsfrekvens och likaså en bortfallsanalys, då det kräver att vi behöver veta hur många som hade tillgång till enkäten och hur många som svarade (Trost & Hultåker, 2016). En annan nackdel med att sprida enkäten via sociala medier skulle kunna vara att den del av populationen som inte använder dessa utesluts. Å andra sidan menar Internetstiftelsen (2019) att 86% av kvinnorna i Sverige använder sociala medier som Facebook och Instagram, sannolikheten att individer har utesultits från studien är därmed liten. Trost och Hultåker (2016) menar att det finns flera fördelar med enkäter via Internet; funktioner där individen måste ange ett svarsalternativ minskar risken för bortfall vid frågorna, samtidigt som frivilligheten att inte behöva besvara de obligatoriska frågorna kan medföra att undersökningen avbryts om individen inte vill besvara frågan. Frivilligheten att delta i studien kan därmed resultera i att många avstår från att svara (Trost & Hultåker, 2016). I denna studie deltog emellertid 311 individer trots frivilligt deltagande.
Vid insamling av data kom det till kännedom att vissa upplevde att frågorna om hälsa (SHIS) var svåra att besvara. Detta berodde på att måendet hos deltagarna skiljde sig avsevärt
beroende på vilken fas i menstruationscykeln de befann sig. Det kan i sin tur ha påverkat om deltagarna besvarat frågorna om hälsa utifrån när de mådde som sämst eller bäst, alternativt
om de angett en övergripande bild för måendet. Shehadeh och Hamdan-Mansour (2017) beskriver exempelvis hur välmåendet förändras hos menatuerande individer beroende på om de befinner sig i den follikulära- eller luteala fasen. Å andra sidan menar Harvey et al. (2009) att de inte kunde utröna någon större skillnad i deltagarnas mående under
menstruationscykeln.
Framtida forskning
Denna studie skildrar att de menstruerande individerna har varierande kunskap om livsstilsfaktorer som kan kopplas till bättre eller sämre hälsa, men inte specifikt vilka copingstrategier de besitter. För att utveckla program eller interventioner som stödjer menstruerande individer och ökar deras hälsofrämjande kunskap behövs ytterligare studier som undersöker det underliggande resonemanget. En annan tänkbar fördjupning skulle kunna vara att undersöka hur och om kunskapen kan appliceras i de menstruerande individernas vardag. Personliga intervjuer skulle kunna möjliggöra för en djupare analys och ökad
förståelse för kopplingen mellan hälsa, kunskap och självupplevda premenstruella besvär. Det vore intressant att studera hur ökad empowerment kan inverka på menstruerande individers livskvalitet och välmående. Av nyfikenhet skulle det även vara spännande att undersöka vilka andra avgörande faktorer som inte nämnts i denna studie som bidrar till hälsa vid
självupplevda premenstruella besvär.
Slutsats
Resultatet i studien visar ett samband mellan positiv hälsa och mindre självupplevda premenstruella besvär och även ett samband mellan positiv hälsa och hög kunskap om hälsopromotiva livsstilsval. Om kunskap om den egna menstruationscykeln gynnar hälsan och skapar livskvalitet hos menstruerande individer, kan detta få goda konsekvenser på individ- och samhällsnivå. För att uppleva bättre hälsa är kunskap om hälsopromotiva livsstilsval ett viktigt verktyg. Då studien visade samband mellan hög hälsa och mindre självupplevda premenstruella besvär, bör menstruerande individer få mer utbildning och kunskap om hur den generella hälsan kan förbättras. Studiens resultat kan därmed bidra som underlag till en mer jämlik hälsa.
Vi som hälsovägledare kan genom ett holistiskt synsätt stötta menstruerande individer till ökat välmående, exempelvis genom att hjälpa till vid upplägg av individuella hälsoplaner. Hälsovägledare kan även spela en viktig roll gällande att sprida kunskap om livsstilsfaktorer för god hälsa, baserat på resultaten i denna studie.
Referenser
Abay, H. & Kaplan, S. (2019). Current approaches in premenstrual syndrome management.
Bezmialem Science, 7(2), 150-156. doi: 10.14235/bas.galenos.2018.2358
Askheim, O.P. & Starrin, B. (red.) (2007). Empowerment i teori och praktik. Malmö: Gleerup.
Bahrami, A., Avan, A., Sadeghnia, H. R., Esmaeili, H., Tayefi, M., Ghasemi, F., … Ghayour-Mobarhan, M. (2018). High dose vitamin D supplementation can improve menstrual problems, dysmenorrhea and premenstrual syndrome in adolescents.
Gynecological Endocrinology, 34(8), 659-663. doi: 10.1080/09513590.2017.1423466
Bringsén, Å., Andersson, H. I., & Ejlertsson, G. (2009). Development and quality analysis of the Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS). Scandinavian Journal of Public Health, (37) 13–19. doi: 10.1177/1403494808098919
Carlerby, H., Viitasara, E., Knutsson, A., & Gillander Gådin, K. (2012). How bullying involvement is associated with the distribution of parental background and with subjective health complaints among Swedish boys and girls. Social Indicators Research, 111(3), 775–783.
Chocano-Bedoya, P.O., Manson, JA.E., Hankinson, S.E., Willett, W.C., Johnson, S.R., Chasan-Taber, L., ... Bertone-Johnson, E.R. (2011). Dietary B vitamin intake and incident premenstrual syndrome. American Journal of Clinical Nutrition, 93(5), 1080-1086. doi: 10.3945/ajcn.110.009530
Cowell, J. M. (2020). Publishing Cross-Sectional Studies. Journal of School Nursing, 36(1), 6–7. doi: 10.1177/1059840519896452
de Wit, A. E, Booij, S.H., Giltay, E.J., Joffe, H., Schoevers, R.A., & Oldehinkel, A.J. (2019). Association of Use of Oral Contraceptives With Depressive Symptoms Among Adolescents and Young Women. JAMA Psychiatry, 77(1), 52-59. doi: 10.1001/jamapsychiatry.2019.2838.
Danis, P., Drew, A., Lingow, S., & Kurz, S. (2020). Evidence-based tools for premenstrual disorders. The Journal of Family Practice, 69(1), 9-17.
Dworkin, S. L., Gandhi, M., & Passano, P. (2017). Women’s Empowerment and Global
Health : A Twenty-First-Century Agenda. Kalifornien: University of California Press.
Ejlertsson, G. (2012). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Elliott, S., Ng, J., Leow, M., & Henry, C. (2015). The influence of the menstrual cycle on energy balance and taste preference in Asian Chinese women. European Journal of Nutrition,
54(8), 1323–1332. doi: 10.1007/s00394-014-0812-y
Fathizadeh, N., Ebrahimi, E., Valiani, M., Tavakoli, N., & Hojat Yar, M. (2010). Evaluating the Effect of Magnesium and Magnesium Plus Vitamin B6 Supplement on the Severity of Premenstrual Syndrome. Iranian Journal of Nursing and Midwifery Research, 15(1), 401-405.
Farasati, N., Siassi, F., Koohdani, F., Qorbani, M., Abashzadeh, K., & Sotoudeh, G. (2015). Western dietary pattern is related to premenstrual syndrome: a case–control study. British
Journal of Nutrition 114(12), 2016–2021. doi:10.1017/S0007114515003943
Folkhälsomyndigheten. (2018). Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten
Hälsa på lika villkor år 2018. Hämtad från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d16468d6725b48f7bfbad5f56c9a81cf/sy fte-bakgrund-nationella-folkhalsoenkaten-2018.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2019a). Vuxna - psykisk hälsa. Hämtad från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprev ention/vuxna--psykisk-halsa/
Folkhälsomyndigheten. (2019b). Hälsa hos personer som är utrikes födda – skillnader i hälsa
utifrån födelseland. Ett kunskapsunderlag om hälsa, livsvillkor och levnadsvanor bland utrikes födda personer boende i Sverige. Hämtad från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsa-hos-pers oner-som-ar-utrikes-fodda--skillnader-i-halsa-utifran-fodelseland/?pub=61466
Folkhälsomyndigheten. (2019c). Statistik psykisk hälsa. Hämtad från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprev ention/statistik-psykisk-halsa/
George, R. (2013). Celebrating Womanhood: How better menstrual hygiene management is the path to better health, dignity and business. Hämtad från
https://www.wsscc.org/wp-content/uploads/2016/05/Celebrating-Womanhood-How-better-m enstrual-hygiene-management-is-the-path-to-better-health-dignity-and-business-%E2%80%9 3-WSSCC-2013.pdf
Ghaffarilaleh, G., Ghaffarilaleh, V., Sanamno, Z., Kamalifard, M., & Alibaf, L. (2019). Effects of Yoga on Quality of Sleep of Women With Premenstrual Syndrome. Alternative
Therapies in Health & Medicine, 25(5), 40–47.
Goorts, K., Vanovenberghe, C., Lambreghts, C., Bruneel, E., Rusu, D., Vandenbroeck, S., & Godderis, L. (2019). Assessment of long-term sickness absence: content and face validity of a new questionnaire based on qualitative data from nominal groups. BMC Medical Research
Methodology, 19(1). doi: 10.1186/s12874-019-0852-3
Hardy, C., & Hardie, J. (2017). Exploring premenstrual dysphoric disorder (PMDD) in the work context: A qualitative study. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 38(4),
292–300. doi: 10.1080/0167482X.2017.128647
Harvey, A. T., Hitchcock, C. L., & Prior, J. C. (2009). Ovulation disturbances and mood across the menstrual cycles of healthy women. Journal of Psychosomatic Obstetrics &
Gynecology, 30(4), 207–214. doi: 10.3109/01674820903276438
Hashim, M. S., Obaideen, A. A. Jahrami, H. A.,, Radwan, H., Hamad, H. J., Owais, A. A., ... Faris (2019). Premenstrual syndrome is associated with dietary and lifestyle behaviors among university students: A cross-sectional study from sharjah, UAE. Nutrients, 11(8). doi:
10.3390/nu11081939
Internetstiftelsen (2019). Svenskarna och internet 2019. Hämtad från
https://svenskarnaochinternet.se/app/uploads/2019/10/svenskarna-och-internet-2019-a4.pdf
Kamalifard, T.M., Yavari, A., Asghari-Jafarabadi, M., Ghaffarilaleh, G., & Kasb-Khah, A. (2017). The Effect of Yoga on Women’s Premenstrual Syndrome: A Randomized Controlled Clinical. International Journal of Women’s Health and Reproduction Sciences, 5(3),
205-211. doi: 10.15296/ijwhr.2017.37
Kim, H.J., Choi, S.Y., & Min, H. (2019). Effects of Sleep Pattern, Stress, Menstrual Attitude, and Behavior That Reduces Exposure to Endocrine Disrupting Chemicals on Premenstrual Syndrome in Adolescents. Korean Journal of Women Health Nursing, 25(4), 423-433 doi: 10.4069/kjwhn.2019.25.4.423
Korp, P. (2004). Hälsopromotion. Lund: Studentlitteratur.
Korp, P. (2010). Problems of the Healthy Lifestyle Discourse. Sociology Compass, 4(9), 800-810. doi: 10.1111/j.1751-9020.2010.00313.x
Labbok, M.H., Klaus, H., & Barker, D. (1988). Factors related to ovulation method efficacy in three programs: Bangladesh, Kenya, and Korea. Contraception, 37(6), 577-589.
doi: org/10.1016/0010-7824(88)90004-2
Maged, A. M., Abbassy, A. H., Sakr, H. R. S., Elsawah, H., Wagih, H., Ogila, A. I., & Kotb, A. (2018). Effect of swimming exercise on premenstrual syndrome. Archives of Gynecology
and Obstetrics, 297(4), 951–959.
Mohebbi Dehnavi, Z., Jafarnejad, F., & Sadeghi Goghary, S. (2018). The effect of 8 weeks aerobic exercise on severity of physical symptoms of premenstrual syndrome: a clinical trial study. BMC Women’s Health, 18(1). doi: 10.1186/s12905-018-0565-5
Morse, G. (1999). Positively Reframing Perceptions of the Menstrual Cycle Among Women With Premenstrual Syndrome. Journal of Obstetric, Gynecologic & Neonatal Nursing, 28(2), 165-174. doi: 10.1111/j.1552-6909.1999.tb01981.x
Nam, S.J., & Cha, C. (2020). Effects of a social-media-based support on premenstrual syndrome and physical activity among female university students in South Korea. Journal of
Psychosomatic Obstetrics & Gynecology, 41(1), 47-53. doi:
10.1080/0167482X.2018.1559811
Nicolau, Z. F. M., Bezerra, A. G., Polesel, D. N., Andersen, M. L., Bittencourt, L., Tufik, S., & Hachul, H. (2018). Premenstrual syndrome and sleep disturbances: Results from the Sao Paulo Epidemiologic Sleep Study. Psychiatry Research, 264, 427–431. doi:
10.1016/j.psychres.2018.04.008
Nowakowski S, Meers J, Heimbach E. (2013). Sleep and women’s health. Sleep Medicine 4(1), 1-22. doi: 10.17241/smr.2013.4.1.1
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Stockholm: Liber.
Padmavathi, P., Sankar, R., Kokilavani, N., Dhanapal K., & Ashok, B. (2014). Validity and
Reliability Study of Premenstrual Syndrome Scale (PMSS). International Journal of Advances in Nursing Management, 2(1). 4-5.
Pal, S.A., Dennerstein, L., & Lehert, P. (2011). Premenstrual Symptoms in Pakistani Women and Their Effect on Activities of Daily Life. The Journal of the Pakistan Medical
Association, 61(8), 763-8.
Pallant, J. (2010). SPSS survival manual: a step by step guide to data analysis using SPSS. Maidenhead: Open University Press/McGrawHill.
Pilver, C.E., Kasl, S., Desai, R., & Levy, B.R. (2011). Health advantage for black women: patterns in pre-menstrual dysphoric disorder. Psychological Medicine 41(8), 1741-1750. doi: 10.1017/S0033291710002321.
Pisapia, F., Senatore, B., & Fattore, S. (2019). Correlation between menstrual cycle and performance. Journal of Physical Education & Sport, 5(19), 1972–1975.
doi:10.7752/jpes.2019.s5293
Purdue-Smithe, A.C., Manson, JA.E., Hankinson, S.E., & Bertone-Johnson, E.R. (2016). A prospective study of caffeine and coffee intake and premenstrual syndrome. American
Journal of Clinical Nutrition, 104(2), 499-507. doi: 10.3945/ajcn.115.127027
Rad, M., Torkmannejad Sabzevari, M., & Mohebbi Dehnavi, Z. (2018). Factors associated with premenstrual syndrome in female high school students. Journal of Education and Health
Promotion, 7(1), 64. doi: 10.4103/jehp.jehp_126_17
Reberte, L. M., de Andrade, J. H. C., Hoga, L. A. K., Rudge, T., & Rodolpho, J. R. C. (2014). Men’s perceptions and attitudes toward the partner with premenstrual syndrome. American
Journal of Men’s Health, 8(2), 137–147. doi: 10.1177/1557988313497050
Reed, S.C., Levin, F.R., & Evans, S.M. (2009). Changes in Mood, Cognitive Performance and Appetite in the Late Luteal and Follicular Phases of the Menstrual Cycle in Women With and Without PMDD (Premenstrual Dysphoric Disorder). Hormonal Behaviour, 54(1),
185–193. doi: 10.1016/j.yhbeh.2008.02.018
Regeringen. (2015). Etikprövning av forskning som avser människor (Ds 2001:62). Hämtad från
https://www.regeringen.se/49b71a/contentassets/302459a782b54b92bfbe69cf4b6f4b85/etikpr ovning-av-forskning-som-avser-manniskor
Regeringen. (2018). Handlingsplan Agenda 2030 2018–2020 (Fi 2018:3). Hämtad från https://www.regeringen.se/49e20a/contentassets/60a67ba0ec8a4f27b04cc4098fa6f9fa/handli ngsplan-agenda-2030.pdf
Rissel, C. (1994). Empowerment: The holy grail of health promotion? Health Promotion
International, 9(1), 39–47. doi:10.1093/cdj/bss031
Robakis, T., Williams, K. E., Nutkiewicz, L., & Rasgon, N. L. (2019). Hormonal
Contraceptives and Mood: Review of the Literature and Implications for Future Research.
Current Psychiatry Reports, 21(7). doi: 10.1007/s11920-019-1034-z
Ryua, A., & Kim, T-H. (2015). Premenstrual syndrome: A mini review. Mauritas. 82(4), 436-440. doi: 10.1016/j.maturitas.2015.08.010
Schmelzer, K., Ditzen, B., Weise, C., Andersson, G., Hiller, W., & Kleinstäuber, M. (2015). Clinical profiles of premenstrual experiences among women having premenstrual syndrome (PMS): Affective changes predominate and relate to social and occupational functioning.
Health Care for Women International, 36(10), 1104–1123. doi:
10.1080/07399332.2014.954701
Shehadeh, J. H., & Hamdan-Mansour, A. M. (2017). Prevalence and association of premenstrual syndrome and premenstrual dysphoric disorder with academic performance
among female university students. Perspectives in Psychiatric Care, 54(3), 1-9. doi: 10.1111/ppc.12219
Simmons, R.G., & Jennings, V. (2019). Fertility awareness-based methods of family planning. Best Practice & Research Clinical Obstetrics and Gynaecology. doi: 10.1016/j.bpobgyn.2019.12.003
Sinai, I., Lundgren, R., Arévalo, M., & Jennings, V. (2006). Fertility Awareness-Based Methods of Family Planning: Predictors of Correct Use. International Family Planning
Perspectives, 32(2), 94-100. doi: 10.1363/3209406.
Socialstyrelsen. (2019). Stärk förlossningsvården och kvinnors hälsa : Slutredovisning av
regeringsuppdrag om förlossningsvården och hälso- och sjukvård som rör kvinnors hälsa.
Hämtad från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2019-1 2-6531.pdf
Statistiska centralbyrån. (2016). På tal om kvinnor och män 2016. Hämtad från
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/jamstalldhet/jamsta lldhetsstatistik/pong/statistiknyhet/pa-tal-om-kvinnor-och-man-2016/
Steinberg, S., Annable, L., Young, S.N., & Liyanage, N. (1999). A placebo-controlled clinical trial of L-tryptophan in premenstrual dysphoria. Biolocigal Psychiatry, 45(3), 313-320. doi: 10.1016/s0006-3223(98)00005-5
Sulak, P.J., Scow, R.D., Preece, C., Riggs, M.W., & Kuehl TJ. (2000). Hormone withdrawal symptoms in oral contraceptive users. Obstetrics & Gynecology, 95(2), 261–266.
Susta, D. (2019). Healthy lifestyle empowerment A manual for healthcare professionals. (Emp-H project CHAFEA Health grant 664258). Dublin: The Health Programme of the
European Union.
The Lancet Public Health. (2020). Income, health, and social welfare policies. The Lancet
Public Health, 5(3), 127. doi: 10.1016/S2468-2667(20)30034-7
The Royal College of Obstetricians and Gynaecologists [RCOM]. (2016). Management of premenstrual syndrome. BJOG, 124(3), 73-105. doi: 10.1111/1471-0528.14260.
Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.
Trost, J. & Hultåker, O. (2016). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Ussher, M.E. (2003). The ongoing silencing of women in families: an analysis and rethinking of premenstrual syndrome and therapy. Journal of Family Therapy, 25, 388-405.
Utrikesdepartementet. (2013). Från befolkningsfrågor till SRHR – Sveriges globala engagemang i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. ISBN: 978-91-7496-456-1. Hämtad från
https://www.regeringen.se/contentassets/d0f27ea3fe59435d9c3dbbfb2efd3ed9/fran-befolknin gsfragor-till-srhr---sverige-globala-engagemang-i-sexuell-och-reproduktiv-halsa-och-rattighet er
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Vigil, P., Lyon, C., Flores, B., Rioseco, H., & Serrano, F. (2017). Ovulation, a sign of health.
The Linacre Quarterly, 84(4): 343–355. doi: 10.1080/00243639.2017.1394053
Williams, C.J., Weinberg, M.S., & Rosenberger, J.G. (2013). Trans Men: Embodiments, Identities, and Sexualities. Sociological Forum, 28(4). doi: 10.1111/socf.12056
World Health Organization. (1986). Ottawa Charter for Health Promotion. Geneva: World Health Organization.
World Health Organization. (1998). Health promotion glossary. Geneva: World Health Organization.
World Health Organization. (2008). Closing the gap in a generation: Health equity through
action on the social determinants of health. Geneva: World Health Organization.
World Health Organization. (2016). Prioritizing pupils’ education, health and well-being :
Water, sanitation and hygiene in schools in the pan-European region. Hämtad från
http://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0007/321838/Prioritizing-pupils-education-he alth-well-being-en.pdf?ua=1
World Health Organization. (2020a). Women’s health. Hämtad från
http://www.euro.who.int/en/health-topics/health-determinants/gender/womens-health
World Health Organization. (2020b). #HealthyAtHome - Mental health.
https://www.who.int/news-room/campaigns/connecting-the-world-to-combat-Coronavirus/he althyathome/healthyathome---mental-health?gclid=Cj0KCQjwzZj2BRDVARIsABs3l9IwxFv -aDjknV-_c8leFOvm_xGGAnxBhIIxPWvpbuZIOKArjxSzyhcaAnrYEALw_wcB
Wyatt, K.M., Dimmock, P.W., Jones, P.W., O’Brien, P.M.S. (1999). Efficacy of vitamin B-6 in the treatment of premenstrual syndrome: systematic review. British Medical Journal, 318, 1375-1381. doi:10.7326/ACPJC-1999-131-3-060
Zivi, K. (2020). Hiding in Public or Going with the Flow:
Human Rights, Human Dignity, and the Movement for Menstrual Equity. Human Rights
Quarterly 42(1), 119-144. doi:10.1353/hrq.2020.0003.
