PENGARNA ELLER LIVET
- En kvalitativ gestaltningsanalys av
Extinction Rebellion Sveriges pressmeddelanden.
KALLE LINDHOLM
Kurs: KK429A Examensarbete 2020
Program: Medie- och kommunikationsvetenskap
Examinator: Matts Skagshöj
Handledare: Per Möller
Institution: Konst, Kultur och Kommunikation (K3)
Universitet: Malmö Universitet
ABSTRACT
Syftet med denna studie är att undersöka hur den klimataktivistiska organisationen Extinction Rebellion Sverige gestaltar klimatfrågan och på vilka sätt denna gestaltning ligger till grund för skapandet av en kollektiv identitet. Det har jag gjort genom att fokusera på organisationens pressmeddelanden som de publicerat på sin hemsida. Det blir relevant att studera
pressmeddelanden då dessa kan ses som en slags intern och extern kommunikationskanal där Extinction Rebellion Sverige kan förmedla sina värderingar och åsikter. Jag analyserar mitt material utifrån gestaltningsteorin och teorier om nya sociala rörelser och kollektiv identitet. De huvudsakliga resultaten visar på en väldigt alarmistisk syn på klimatfrågan där stort ansvar läggs på svenska politiker. Samtidigt finner de stor tilltro till deras aktioner av civil olydnad. Den kollektiva identitet som ges uttryck för i pressmeddelandena grundar sig mycket i att ifrågasätta systemet och att medlemmar skriver under på den verklighetsbild som presenteras.
Nyckelord: Extinction Rebellion, pressmeddelande, gestaltning, kollektiv identitet, Benford och
Snow, sociala rörelser
Rubrik: Pengarna eller livet. En kvalitativ gestaltningsanalys av Extinction Rebellions Sverige pressmeddelanden.
Författare: Kalle Lindholm
Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp Konst, kultur och kommunikation (K3)
Fakulteten för kultur och samhälle Malmö Universitet
Handledare: Per Möller Examinator: Matts Skagshöj Vårterminen 2020
ABSTRACT
The study aims to examine how the climate activism-organization Extinction Rebellion Sweden frames climate change and how the framing plays a part of their collective identity. This is done by studying press releases published on their website. I find press releases relevant for this study since it is a way of both internal and external communication where Extinction Rebellion Sweden can mediate their values and opinions. The theory being used is framing theory as well and theories of new social movements and collective identity. The results show that they tend to frame climate change in an alarmistic way where a lot of the responsibility is put on Swedish politicians. At the same time, they express great faith in civil disobedience as action. The
collective identity being expressed in the press releases is based in questioning the system and the fact that their members agrees on the reality being presented.
Keywords: Extinction Rebellion, press release, framing, collective identity, Benford and Snow,
social movements, new social movements
Title: Money or life. A qualitative framing analysis of Extinction Rebellion Sweden’s press releases.
Author: Kalle Lindholm
Bachelor thesis in Media and Communication Science, 15 credits Arts, Culture and Communication (K3)
Faculty of Culture and Society Malmö University
Supervisor: Per Möller Examiner: Matts Skagshöj Spring term 2020
FÖRORD
Först av allt vill jag framhäva ett stort tack till alla som hjälpt mig att ta mig igenom
denna uppsats.
Tack till Lina Svanberg för stöd och korrekturläsning.
Tack till Mia Hakim och Anna Pauli för stöd, hjälp och bra diskussioner som tagit
oss igenom detta.
Tack till Axel Frank och Madelen Arnesdotter för korrekturläsning.
Tack till min handledare Per Möller för all hjälp genom arbetets gång.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning ... 1
1.1 Disposition ... 1
2. Syfte & Frågeställningar ... 2
2.1 Syfte ... 2
2.2 Frågeställningar ... 2
3. Bakgrund ... 3
3.1 Global uppvärmning & klimataktivism ... 3
3.1.1 Extinction Rebellion ... 3
3.2 Pressmeddelanden som kommunikationsmedel idag ... 4
3.3 Begreppet kollektiv handling ... 5
4. Tidigare forskning ... 6
4.1 Sociologisk forskning om sociala rörelser ... 6
4.2 Sociala medier & kollektiv identitet ... 6
4.3 Sociala rörelsers användande av hemsidor & pressmeddelanden ... 8
4.4 Summering ... 8
5. Teori ...10
5.1 Gestaltningsteori ...10
5.2 Gestaltningsteori & kollektiv handling ...11
5.3 Nya sociala rörelser & kollektiv identitet ...12
5.4 Teoridiskussion ...13
6. Metod & material ...14
6.1 Kvalitativ innehållsanalys ...14
6.2 Gestaltningsanalys ...14
6.3 Urval & material ...15
6.4 Metoddiskussion ...16
6.4.1 Etik ...17
6.4.2 Validitet & Reliabilitet ...17
6.5 Genomförande & tillvägagångssätt ...18
7. Resultat & Analys ...20
7.1 Diagnosticerande inramning ...20 7.2 Prognosticerande inramning ...22 7.3 Motiverande inramning ...23 7.4 Trovärdighetsinramning ...26 7.5 Kollektiv identitet ...27 8. Sammanfattande diskussion ...31 8.1 Sammanfattning ...31
8.2 Slutdiskussion ...32 8.3 Framåtblick ...33 9. Referenslista ...34 9.1 Tryckta källor ...34 9.2 Elektroniska källor ...35 9.3 Hemsidor ...39 9.4 Material ...40
1
1. Inledning
”Vi måste lära oss att dö som civilisation för att kunna anpassa oss till den värld som vi har skapat”
(Scranton 2015).
Även om inte alla är lika pessimistiska som Scranton menar många att klimathotet åtminstone kräver stora, samhälleliga förändringar, helst igår. Till denna grupp hör klimataktivistiska organisationen Extinction Rebellion. Med hjälp av civil olydnad vill Extinction Rebellion belysa den ekologiska kris vi står inför och vad som behöver göras för att kunna rädda klimatet.
Mycket av mitt intresse för klimatfrågan grundar sig i mina favorit-podcasts Lilla drevet och Stormens utveckling, med Ola Söderholm som frontfigur. I dessa är klimatet ett ständigt återkommande ämne
där dess komplexitet och många dimensioner tas upp. Vi vet till exempel att ett totalt stopp av flygandet och en begränsad konsumtion skulle göra moder jord gott, men vad gör det med exempelvis med världsekonomin?
Klimataktivister och klimataktivistiska rörelser kan ses som vårt största hopp att skapa den förändring som krävs, även om det många gånger kan kännas hopplöst. Visst kan olika nyhetsmedier rapportera flitigt om klimatfrågan, förutsatt att det kan kopplas till en konkret händelse (Olausson 2009a), men skapar det verkligen det engagemang som krävs? I takt med utvecklingen av ny informations- och kommunikationsteknologi har i stället olika aktivistiska rörelser fått helt nya möjligheter att synas och organisera sina trupper för att göra motstånd (Coombs 1998). Det har skapat möjligheten att göra sin röst hörd på riktigt.
Mitt intresse för Extinction Rebellion som rörelse väcktes under ett möte med ett par medlemmar ur organisationen. De verkade ointresserade av att höra om den problematik noll utsläpp skulle kunna medföra på andra plan i samhället. Ignorans tänkte jag – de kan väl inte vara så naiva? Men det gjorde mig nyfiken på Extinction Rebellion Sveriges syn på den globala uppvärmningen och klimathotet.
1.1 Disposition
Efter en introduktion till problemområdet samt en presentation av mina frågeställningar kommer jag kontextualisera min studie med nödvändig bakgrund. Därefter ges en fördjupning i tidigare forskning och teorier nödvändiga för att kunna besvara mina frågeställningar. I det efterföljande avsnittet redogör jag för min valda metod, analysmodell och hur jag kommer gå tillväga i min analys. Avslutningsvis kommer jag att presentera mina resultat samt genomföra en analys utifrån min forskningsöversikt, följt av en sammanfattning och en fortsatt diskussion.
2
2. Syfte & Frågeställningar
Den globala uppvärmningen är en viktig fråga idag, vilket är en anledning till att det är ett välstuderat ämne inom kommunikationsforskningen (Sakellari 2019; Roosvall & Tegelberg 2013; Wessler et. al 2016; Houston et. al 2012; Shehata & Hopmann 2012; Olausson 2009a). Klimatfrågan kan ses som ett svårförståeligt och komplext ämne i det att alla inte märker av direkta konsekvenser eller vet hur de ska engagera sig i frågan. När det gäller ett så pass tvetydigt fenomen som klimatet förlitar sig mottagaren ofta på vad de anser trovärdiga källor och hur de i sin tur målar upp klimatfrågan och dess många dimensioner (Nisbet 2010). Inramningar i nyhetsrapportering om klimatfrågan tar sig olika uttryck, med olika effekter. Exempelvis kan en för alarmistisk gestaltning med fokus på ödesdigra konsekvenser ha motsatt effekt och skapa ökad polarisering mellan de som tror på dessa konsekvenser och de som förnekar dem (Nisbet 2010). Här använder jag, och kommer fortsättningsvis att använda mig av begreppen inramning och gestaltning synonymt. Jag intresserar mig särskilt för hur en klimataktivistisk organisation ramar in klimatfrågan och hur den använder olika metoder för att stärka sin gestaltning. Det är min tes att dessa olika gestaltningar också kan ligga till grund, och ge uttryck för en kollektiv identitet – det vill säga bland annat delade värderingar och åsikter inom en organisation. Men den huvudsakliga frågan jag ställer mig är hur en klimataktivistisk rörelse ramar in klimatfrågan och vilka metoder den kan använda för att stärka sin gestaltning?
2.1 Syfte
Syftet med min studie är att beskriva och analysera Extinction Rebellion Sveriges gestaltning av klimathotet och vidare skapa en större förståelse för hur denna gestaltning kan ligga till grund för skapandet av en kollektiv identitet.
2.2 Frågeställningar
Hur gestaltas klimathotet i Extinction Rebellions Sveriges pressmeddelanden utifrån inramningar för kollektivt handlande?
Vilka metoder använder organisationen för att skänka trovärdighet till sina gestaltningar?
3
3. Bakgrund
För att ge nödvändig bakgrund och kontext till mitt ämne har jag i detta avsnitt valt ut de huvudsakliga områdena som är relevanta för min studie. Först ut är bakgrund till klimatfrågan och klimatrörelser i stort för att sedan fokusera på Extinction Rebellion. Därefter argumenterar jag för mitt val av pressmeddelanden som underlag för min analys, för att slutligen ge en förklaring till ett återkommande begrepp i min text, nämligen kollektiv handling.
3.1 Global uppvärmning & klimataktivism
Även om den globala uppvärmningen och dess konsekvenser aldrig varit ett så stort samtalsämne som idag, är det någonting som pågått över hundra år. Vi lever i en geologisk tidsålder som brukar kallas för antropocen, vilken dateras tillbaka till industrialiseringens framfart någonstans mellan 1760- och 1880-talet (Lewis & Maslin 2015). Det markerar ett startskott för människans stora och irreversibla avtryck på jordens klimat, främst genom utsläpp av koldioxid. Lewis och Maslin (2015) menar att dessa avtryck bara accelererat sedan dess, särskilt sedan 1950-talet och framåt. Idag kan vi inte göra dessa avtryck ogjorda, men vi behöver bromsa dem så snart som möjligt (IPCC 2018). Det finns också utmaningar vad det gäller kommunikationen kring denna situation och hur den bör gestaltas för att bidra till större förståelse. En utmaning ligger i dess komplexitet, vilket tidigare nämnts. En annan återfinns i det faktum att utsläppen och dess konsekvenser inte är någonting en direkt kan se eller ta på (Moser 2010). Det kan göra det svårt att skapa engagemang i frågan, eftersom handlingar som hotar klimatet sällan ger någon direkt effekt. Vissa menar dock att vi kommer att märka avsevärda skillnader av den globala uppvärmningen vid år 2050, oavsett geografisk plats, om vi inte lyckas bromsa utsläppen (O’Brien et al. 2018).
Även om mänskligheten bidragit till den globala uppvärmningen i flera hundra år, kom det egentligen inte upp på den politiska agendan förrän under 1980-talet, mycket tack vare den framväxande klimatrörelsen (Moser 2010). I Sverige symboliserades detta bland annat av att Miljöpartiet, som startade som en miljöaktivistisk gräsrotsrörelse, tog klivet in i riksdagen (Sundström 2011). Sedan dess har klimatrörelsen inte bara varit en etablerad del av den parlamentariska politiken, men också växt i både omfattning och spridning. Idag finns det en mängd olika organisationer av olika storlek, med varierande organisation och syfte som på olika sätt kämpar för klimatet världen över (se #FridaysForFuture, Greenpeace, 350.org, & Sunrise Movement m.fl.).
3.1.1 Extinction Rebellion
En av de senare klimataktivistiska organisationerna att bli en del av klimatrörelsen är Extinction Rebellion. Organisationen startade som ett uppror mot den brittiska regeringen i London, i slutet av oktober 2018 (Extinction Rebellion 2020). Aktionerna bygger på civil olydnad vilket har skapat uppmärksamhet och polis har vid flera tillfällen fått ingripa. Ett exempel är när den blockerade stora vägar i London i ett försök att lamslå delar av staden, för att uppmärksamma klimatfrågan
4
(Lindstam 2019). Extinction Rebellion har kallats odemokratiska för att den avbryter politiska möten, skapar kostnader för samhället på grund av sina aktioner och vissa går så långt som att kalla organisationen för klimatterrorister (Rogvall 2019). Hädanefter kommer jag att referera till Extinction Rebellion som XR och Extinction Rebellion Sverige som XRS.
Sedan starten har XR utvecklats till ett globalt nätverk med grenar över hela världen, däribland Sverige. Det finns ett flertal lokala grenar runt om i Sverige, men jag kommer att fokusera på organisationen som en nationell rörelse i sin helhet. XRS startade en knapp månad efter upproret i London med aktioner i både Stockholm och Göteborg (XR 2020).
XR, tillsammans med andra delar av klimatrörelsen, har även ifrågasatts huruvida de egentligen kämpar för klimaträttvisa eller anti-kapitalism. Kampen för klimatet kan ses som en kamp mellan socialism och kapitalism, då vissa menar att delar av klimatrörelsen för en socialistisk agenda, som i sin tur bland annat går emot ekonomisk tillväxt och förespråkar en ekonomi hårdare kontrollerad av staten (Löwy 2005). Li (2008) poängterar att de som kämpar för miljön och samtidigt tror på ett ekonomiskt system styrt av kapitalism tenderar att fokusera på teknologiska lösningar som ska göra det möjligt att upprätthålla samma ekonomiska system och samtidigt rädda klimatet. Andra miljöaktivister som anser att detta inte är något annat än en fantasi, och att det nuvarande ekonomiska systemet är en stor orsak till rådande global uppvärmning, kan därför ses som anti-kapitalister och inte bara miljökämpar (Li 2008). På samma sätt, som en del av klimatrörelsen, kan också XR antas ha sina rötter i socialismen. Det finns även vissa som menar att XR måste vara ännu tydligare med var den står, och om organisationen fokuserar på klimaträttvisa eller anti-kapitalism (Dhillon 2019).
3.2 Pressmeddelanden som kommunikationsmedel idag
Pressmeddelanden, vilka sedermera publiceras på organisationens hemsida, är en av de kommunikativa strategier XRS använder sig av för att kommunicera och driva sin sakfråga. Lassen (2006) argumenterar för att pressmeddelanden är en slags mediekanal, och inte en egen form av textgenre. Hon menar att pressmeddelanden kan ta olika former och innehålla olika typer av genrer beroende på hur avsändaren strukturerar dem. Tack vare den utveckling pressmeddelanden gått igenom, har det också gjorts till ett användbart sätt för olika organisationer att sprida sina budskap, åsikter och värderingar.
För att ett pressmeddelande skulle publiceras i pressen fick avsändaren tidigare ofta förlita sig på journalisters välvilja och huruvida de godkände innehållet (Lassen 2006). Idag ser förutsättningarna annorlunda ut och meddelandena kan enkelt postas online. Att posta pressmeddelanden online gör de mer lättillgängliga för allmänheten och kan enkelt delas på sociala medier, vilket är anledning till att vissa kallar dem för social media release (Harrison 2010). Vidare har det gett organisationer och företag mer frihet att uttrycka sig fritt när de kan publicera dem på egen hand (Lassen 2006). De behöver inte heller fundera lika mycket över olika retoriska knep som kan öka chansen att deras meddelande publiceras i pressen (Maat 2007).
Genom olika typer av gestaltningar av en händelse eller ett problem kan en organisation ändra narrativet till ett mer gynnsamt för den (Hestres 2014), bland annat genom pressmeddelanden. Just
5
pressmeddelanden är dessutom, enligt Benford och Snow (2000) en av de strategiska kommunikationsprocesser där en organisation eller rörelse kan bygga sin kollektiva identitet.
3.3 Begreppet kollektiv handling
Ett återkommande begrepp i mitt arbete är Collective Action, som jag översatt till kollektiv handling
eller kollektivt handlande i denna uppsats. Kollektiv handling är ett begrepp som ofta används inom teorier för nya sociala rörelser. I dessa fall intresserar de sig främst för två aspekter – hur kan de motivera människor att delta i olika aktioner, samt hur de kan använda sig av det för att skapa social förändring (Louis 2009). I min studie kommer begreppet användas i dess absolut bredaste termer, som Margetts et al. (2016: 9) uttrycker det, ”den aktivitet som vilken person som helst utför med målet att bidra till någon slags samhällsnytta”.
6
4. Tidigare forskning
I detta avsnitt ges en överblick av det forskningsfält som min studie befinner sig inom, för att avslutningsvis argumentera för vad min studie kan bidra med. Det gör jag genom att ta upp forskning om sociala rörelser, vilken roll ny information- och kommunikationsteknologi kan spela för olika organisationer samt hur andra sociala rörelser gestaltat sin kärnfråga.
4.1 Sociologisk forskning om sociala rörelser
Det finns flera studier som undersökt vad en ny social rörelse är, och hur de fungerar utifrån olika teoretiska perspektiv (Roelvink 2010; Hopkins & Reicher 1997; Stoecker 1995). I en annan studie har Yang (2000) studerat hur känslor påverkade mobiliseringen av den kinesiska studentrörelsen 1989. Han menar att känslorna ändras ju längre en person har varit en del av rörelsen och kampen, men att i ett tidigt stadie av mobiliseringsfasen var just skam och ilska de känslor som drev studenterna till att mobilisera sig. Bland de som deltog i rörelsen under hela tiden utvecklades dock känslorna. Först till medkänsla och stolthet, för att i slutskedet ta uttryck som heroiskt självuppoffrande (Yang 2000).
4.2 Sociala medier & kollektiv identitet
I takt med uppkomsten av ny teknologi och internet behöver aktivistorganisationer inte förlita sig på massmedia som en mellanhand för att sprida sitt budskap längre. De kan göra det på egen hand, genom hemsidor eller sociala medier (Stoddart & McDonald 2011). Det har också gjort det mycket lättare för olika rörelser att organisera sig och vidare skapa kollektiv handling samt social förändring (Segerberg & Bennett 2011). Det finns flera studier som visar hur olika klimataktivistiska organisationer använt internet och sociala medier som ett verktyg för att organisera och mobilisera sig för olika former av aktivistiska handlingar (Katz-Kimchi & Manosevitch 2015; Hestres 2014; Mercea 2012 och Harlow & Harp 2012).
Katz-Kimchi och Manosevitch (2015) har undersökt hur just sociala medier förändrat hur en klimataktivistisk organisation genomför sina kampanjer och vilken roll de spelar i mobilisering av olika aktioner. Deras studie byggde på en kvalitativ textanalys av Facebook-inlägg på Greenpeace kampanj Unfriend Coal’s Facebook-sida, samt intervjuer med sex framstående figurer inom
Greenpeace.
I ovan studie framgick det att Facebook var en vital del av kampanjen för att organisera den och kommunicera med medlemmarna. Nyhetsmedia var dock fortfarande en viktig del av kommunikationen för att nå de som inte använde Facebook samt motståndare eller beslutsfattare. Alltså ersatte inte Facebook nyhetsmedias funktion, utan fungerade snarare som ett komplement, samtidigt som de fortsatte att hela tiden uppdatera media (Katz-Kimchi & Manosevitch 2015). Greenpeace använde bland annat pressmeddelanden för att påverka agendan hos nyheterna, och vad som skrevs om kampanjen.
7
En intervjustudie visar hur klimataktivister organiserade demonstrationer och aktioner av civil olydnad online, för att stoppa bygget av en oljeledning i USA (Hestres 2014). En annan viktig del av deras närvaro online, förutom organisering, handlade om att gestalta bygget i motsättning till dess förespråkare – för att därigenom skapa engagemang. I stället för att fokusera på dess jobbmöjligheter vinklade de det till en fråga om politik i allmänhetens intresse, eller för vissas särskilda intressen, och att bygget behövde stoppas för att undvika katastrofala konsekvenser för klimatet (Hestres 2014).
Det framgår bland intervjupersonerna i Hestres (2014) studie att de tror på kraften hos internet att kunna få människor som känner oro inför klimatet att engagera sig och bli långsiktiga klimataktivister. Andra menar att det krävs en kollektiv identitet för att det ska stämma (McAdam 2017). En kollektiv identitet i sin tur bygger till stor del på delade värderingar och åsikter, samt en gemensam meningsmotståndare (Soon & Kluver 2014).
Sociala medier har ökat möjligheterna för identitetsskapande och hur människor med en kollektiv identitet kan komma i kontakt med varandra (Milan 2015). Samtidigt kan vi, enklare än någonsin, sprida våra personliga värderingar och idéer (Bennett & Segerberg 2012), vilket istället kan bidra till mer individuella identiteter. När Milan (2015) förklarar hur en kollektiv identitet kan skapas liknar hon internet och olika sociala medier med molnbaserade tjänster. Där kan en dela, och ta del av, information för att stärka sin kollektiva identitet. På så vis kan personliga erfarenheter och värderingar sammankopplas i en bredare kontext, med andra människor. Det faktum att ny teknologi och sociala medier underlättat spridning av personliga åsikter online utesluter alltså inte att det också är plattform för att bygga, eller stärka, en kollektiv identitet.
Gal et al. (2016) har genom en kvantitativ och kvalitativ analys av 200 videoklipp undersökt hur identitet kan skapas, eller omformuleras, genom Youtube-videos. De poängterar också att ny teknologi gjort det enklare för kollektiva identiteter att skapas och stärkas. Att olika grupper kan mötas på mer alternativa mötesplatser online för att frångå det dominerande narrativet om en särskild grupp, och skapa sitt eget (Gal et al. 2016).
Vad de kom fram till var bland annat att majoriteten av de videos som producerades av följare till nätverket ofta tenderade att följa originalklippet. Alltså reproducerades, snarare än omformulerades, den kollektiva identitet och de normer som sattes av grundarna av rörelsen tillika skaparna av det första klippet (Gal et al. 2016). Milan (2015: 895) menar även hon att den kollektiva identiteten inte alltid förhandlas mellan medlemmar, trots att det sker på sociala medier. Hon menar att administratörer i Facebook-grupper fortfarande kan ge uttryck och lägga grunden för den kollektiva identiteten inom en rörelse. När det kommer till mer radikala, sociala rörelser kan dock en kollektiv identitet vara svårare att skapa när mer riskfyllda aktioner till stor del bygger på tillit (Diani 2000). Den kollektiva identiteten kan visserligen fortfarande skapas och stärkas via medierad kommunikation, men det krävs ofta faktiska möten mellan medlemmar där tilliten kan utvecklas.
8
4.3 Sociala rörelsers användande av hemsidor &
pressmeddelanden
Det finns studier som undersökt olika aktivistiska organisationers hemsidor och hur de ramar in sin kärnfråga (Reber & Berger 2005; Dove 2010). Reber och Berger (2005) fokuserar på en klimatorganisation och hur den genom särskilda inramningar försöker att styra medlemmarnas förståelse och tolkningar av klimatfrågan på sin hemsida samt genom nyhetsbrev. Studien fastslår att aktivistiska organisationer förmodligen gör bäst i att hålla sig till ett fåtal, noggrant utvalda gestaltningar som de kan repetera, åtminstone på en nationell nivå. På så vis tydliggörs deras ståndpunkt gentemot såväl sina medlemmar som media (Reber & Berger 2005). Dove (2010) har genomfört en kvalitativ fallstudie, där hemsidorna till två anti-immigrationsrörelser i USA studerades. Hon undersökte hur de gestaltade den illegala immigrationen utifrån Benford och Snow’s (2000) fyra gestaltningstekniker: diagnosticerande, prognosticerande, och motiverande inramning
samt trovärdighetsinramning, vilka kommer att förklaras grundligt i teoriavsnittet. Där framkommer
att den diagnosticerande inramningen är vanligast förekommande, då den kan ses som grunden till de andra inramningarna (Dove 2010). Det poängteras också att så oftast är fallet i denna typ av studier, där den prognosticerande och motiverande inramningen mest fungerar som ett stöd för den diagnosticerande ramen. Vad gäller trovärdighetsinramningen finns ett stort fokus på identitet hos båda organisationerna, och att måla upp en bild av ett ’vi’ mot ett ’dem’, amerikaner mot icke-amerikaner. De försöker alltså att skapa trovärdighet i deras påståenden genom att bygga på den identitet som överensstämmer med deras målgrupp och deras värderingar.
Med fokus på lösningsorienterade inramningar har Olausson (2009a) undersökt hur de används av nyhetsmedier. Där identifierades två typer av lösningsorienterade inramningar. En av de två syftade till hur vi kan anpassa oss till rådande klimatförändringar, vilket väcker frågan hos mig hur en klimataktivistisk organisation förhåller sig till det. Är anpassning någonsin ett alternativ för XRS? I en studie, byggd på bland annat konstruktiv journalistik, genomförde Ciszek (2018) djupintervjuer med 40 medlemmar ur ett transnationellt HBTQ-nätverk. De efterfrågade ett större fokus på lösningar och en hoppfull framtid för att undvika fullständig hopplöshet (Ciszek 2018). Det handlar inte om att enbart fokusera på det positiva utan, som McIntyre (2015) skriver, att gestalta det på ett mer positivt sätt. McAdam (2017) efterfrågar samma sak då en känsla av hopp är viktigt för att kunna starta kollektivt handlande. Genom att kommunicera på ett mer konstruktivt sätt, skulle också en klimataktivistisk organisation kunna öka hoppet för framtiden, till skillnad från mycket av nyhetsrapporteringen – som ofta har en mer negativ vinkel (McIntyre 2015).
4.4 Summering
Tidigare forskning på området visar att ny informations- och kommunikationsteknologi spelar en viktig roll för sociala rörelser i att organisera och mobilisera sig. Men det kan även användas för att skapa sitt eget narrativ i den sakfråga en rörelse driver (Katz-Kimchi & Manosevitch 2015; Hestres 2014), samtidigt som det kan spela en central roll för skapandet av en kollektiv identitet (Gal et al. 2016; Milan 2015; Diani 2000). Denna forskningsöversikt har stärkt mitt val av pressmeddelanden som material, dels genom att visa hur det är en kanal för att gestalta sin sakfråga, dels genom att
9
det kan ses som en kanal att bygga sin kollektiva identitet kring. Inte ens på sociala medier omförhandlas den kollektiva identiteten alla gånger då Milan (2015) menar att Facebook-grupper snarare kan vara en plats där olika administratörer befäster en kollektiv identitet. Med det sagt kan även pressmeddelanden ses som en kanal där organisationen i sig är administratören som uttrycker de värderingar och åsikter som en kollektiv identitet kan skapas kring.
I kommunikationen har också gestaltningar visat sig vara centrala, särskilt för att styra medlemmars tolkningar av ett visst problem i linje med organisationens (Reber & Berger 2005). Det framkommer också vissa generella påståenden gällande hur olika gestaltningstekniker appliceras av olika rörelser (Dove 2010), samt vilka känslor som spelat en central roll i tidigare sociala rörelser (Yang 2000).
Med hjälp av den tidigare forskningen kommer jag att sprida ljus på den relativt nystartade organisationen XRS. För att lyfta min studie från många andra gestaltningsanalyser kommer jag också att applicera teorier om kollektiv identitet. På så vis kan jag ge en större förståelse för hur gestaltningar också kan ligga till grund för skapandet av en kollektiv identitet.
10
5. Teori
I teoriavsnittet kommer jag först att gå igenom de olika teorierna jag senare kommer att tillämpa i min analys. Dessa är gestaltningsteori i sin helhet samt med ett fokus på sociala rörelser och new social movement theory. I en avslutande diskussion tar jag upp de huvudsakliga aspekter och begrepp jag kommer att använda mig av, samt föra en kritisk diskussion om vad det innebär för min studie att utgå från dessa teoretiska synsätt.
5.1 Gestaltningsteori
All form av förmedlad information är på något sätt gestaltad. Åtminstone i den betydelsen att informationen färgas av den som förmedlar information, ofta med avsikt att på olika sätt gynna dennes egna syfte (Nisbet 2010). Själva gestaltningen sker sedan mer eller mindre medvetet (Vliegenhart 2012).
Det finns en rad olika definitioner av begreppen gestaltning och att gestalta i media (Pan & Kosicki
1993; Terkildsen & Schnell 1997; Scheufele 1999; Fourie 2001). När det kommer till gestaltningar i nyheter är den mest citerade definitionen Robert Entmans (1993), professor i politisk kommunikation. Den handlar om att vissa aspekter av en uppfattad verklighet väljs ut som mer betydelsefulla än andra, samt att kopplingen mellan dessa aspekter belyses, vilket tillsammans främjar att en särskild uttolkning av en text framkommer. När gestaltningskonceptet har använts för att studera sociala situationer har det oftare hämtats från antropologi- och sociologiprofessorn Erving Goffman (1986). För honom handlar gestaltningar om ”ett system av tolkningar” som tillåter
individer ”att lokalisera, uppfatta, identifiera och beskriva” händelser som sker i deras liv, samt världen i
stort (Goffman 1986: 21).
Skillnaden i synsätt består bland annat i att den sistnämnda å ena sidan fokuserar på situationer där gestaltningar hjälper oss att sätta våra upplevelser i ett sammanhang. Den förra, å andra sidan, handlar mer om att strukturera information på ett visst sätt, för att främja en särskild tolkning hos mottagaren. Även om min studie inte tar sikte på nyhetsmedia har jag valt att fokusera på Entmans (1993) definition. Jag anser den mest relevant för att förstå skriven och medierad kommunikation, som trots allt pressmeddelanden är.
Genom att gestalta en text på ett särskilt sätt kan det vidare påverka hur mottagaren uppfattar och tolkar det som kommuniceras (Scheufele & Tewksbury 2007). Att gestalta någonting handlar här också, i stora drag, om att föra samman två koncept och övertyga läsaren om att dessa två koncept är sammankopplade (Entman 1993), exempelvis kapitalism och klimatkrisen (McDuff 2019). Med det sagt är det inte självklart att läsaren kommer att acceptera kopplingen, eller ens tolka informationen så som avsändaren önskar (Entman 1993).
Nisbet (2010) menar att inramningen av en nyhet oftast blir som mest effektiv och inflytelserik när den tilltalar vad läsaren redan tror på, eller vet är sant utifrån olika erfarenheter eller värderingar. En särskild gestaltning kan dessutom vinna styrka eller trovärdighet om den har en hög frekvens, alltså ju vanligare den är desto mer kraft får den (Ardévol-Abreu 2015). Även om gestaltningsteorin fokuserar på vad som inkluderas i en särskild gestaltning påpekar Entman (1993) att även det som
11
utelämnas kan vara av stort intresse. Hur en inramning uppfattas och tolkas kan enligt honom påverkas lika mycket av vad som innefattas i den, som det som lämnas utanför.
Gestaltningsteorin har inte bara fokus på medias gestaltning av olika fenomen, det är också en användbar teori för att förstå sociala rörelsers kommunikation i syfte att bidra till kollektiv handling och social förändring.
5.2 Gestaltningsteori & kollektiv handling
Gestaltningsteorin är en viktig del inom forskning för att skapa förståelse för kommunikationen i olika typer av sociala rörelser och hur de skapar engagemang (Benford & Snow 2000). När sociala rörelsers användande av olika inramningar studeras läggs ofta ett stort fokus på vad de kallar för
Collective Action Frames, eller ”inramningar för kollektivt handlande”. Det handlar om vilka
gestaltningstekniker som används för att driva sin sakfråga (Benford 1993; Noonan 1995; Kubal 1998). Funktionen av dessa inramningar är i praktiken att locka likasinnade med samma mål och värderingar, mobilisera sin grupp samt att rättfärdiga en organisations handlingar eller aktioner. Således kan olika typer av inramningar skapa en viss betydelse av vissa händelser och vidare leda till faktiskt handling (Benford & Snow). En organisations gestaltningar av ett problem kan även styra medlemmarnas förståelse och tolkningar, exempelvis av klimathotet, så att de överensstämmer med organisationens mål och värderingar (Reber & Berger 2005). Olika typer av gestaltningar kan för en social rörelse dessutom ses som en strategisk kommunikationsprocess för att locka nya medlemmar eller resurser till organisationen (Benford & Snow 2000).
Likt hur Entman (1993) skriver om att föra samman två koncept för att visa kopplingen mellan dessa, bygger också gestaltningar för kollektivt handlande på att mottagaren accepterar det föreslagna sambandet (Gamson 1992). Alltså, kan skulden verkligen läggas på just denna aktör eller är en särskild lösning verkligen den främsta lösningen på ett visst problem?
Inom inramningar för kollektivt handlande har Benford och Snow (2000) identifierat fyra specifika gestaltningstekniker:
• Diagnostiserande inramning – Inom denna inramning identifieras ett problem, vem som bör skuldbeläggas och vilka som är de mest utsatta offren. Detta är en viktig del av gestaltningen för att få olika aktörer engagerade i att lösa problemet.
• Prognostiserande inramning - Fokuserar på lösningen av problemet och vem som bör stå för denna lösning, samt vilka handlingar lösningen kommer att innebära. Det poängteras också ofta hur andra aktörer misslyckats med detta innan. Med denna och föregående inramning vill en organisation skapa enighet i att en viss aktör eller handling ligger bakom problemet, samt att en särskild lösning är att föredra.
• Motiverande inramning – För att kunna skapa ett engagemang och förändring behöver
Diagnosen och Prognosen kunna kopplas till faktisk handling, vilket är viktigt för att en rörelse
eller organisation ska kunna uppnå sina mål. Inom denna ram används ofta ett vokabulär som betonar allvaret i ett särskilt problem, och hur brådskande det behöver lösas
12
• Trovärdighetsinramning – Till sist är frågan hur en organisation skänker trovärdighet till de tidigare inramningarna. Vad som förslagsvis kan falla inom trovärdighetsinramningen är vem som säger vad, exempelvis expertutlåtanden, eller att det som skrivs överensstämmer med en organisations värdegrund eller de aktioner som genomförs.
Även om mycket av mitt arbete handlar om att förstå och beskriva XRS gestaltning av klimathotet är jag också intresserad av organisationens kollektiva identitet och hur den gestaltas. För att kunna undersöka det har jag också fördjupat mig i teorier om nya sociala rörelser och kollektiv identitet.
5.3 Nya sociala rörelser & kollektiv identitet
Teorin om nya sociala rörelser uppkom som ett sätt att förstå nya typer av rörelser som bildades mellan 1960- och 1990-talet (Buechler 1995). De hade ett större fokus på personligt engagemang och identitet än innan. Till skillnad från tidigare rörelser var det inte bara främst marginaliserade grupper, eller arbetarklass, som deltog i dem. Dessa rörelser utgjordes framför allt av välutbildade personer och kreativa kunskapsarbetare där faktorer som klass spelade mindre roll (Cleveland 2003). Kommunikationen i dessa rörelser, och inom teorin, har också ett stort fokus på egna erfarenheter och identitet samt representation av en särskild livsstil (Lievrouw 2011). Lievrouw (2011) menar att en ny social rörelse också kännetecknas av en tendens att agera genom aktioner som civil olydnad för att uppmärksamma sin sakfråga, och därigenom skapa förändring (Se även Cleveland 2003; Touraine & Macey 2000; Melucci 1984).
Som jag tidigare tagit upp finns det de som menar att en kollektiv identitet i princip är ett villkor för att kunna skapa kollektiv handling (McAdam 2017; Milan 2015). Precis som vår individuella identitet ofta består av värderingar, åsikter eller erfarenheter (Olausson 2009b), bygger en kollektiv identitet på de värderingar och åsikter som vi delar med andra människor (Soon & Kluver 2014). Soon och Kluver (2014) menar även att den kollektiva identiteten utgörs av delade mål och motiv, vilket i förlängningen kan förklara vad som förväntas av medlemmar i en
organisation. Till det hör också att utmåla en tydlig motståndare och göra motstånd mot dominerande maktstrukturer. Det sistnämnda kan ses som en särskilt viktig aspekt för att en kollektiv identitet ska skapas, alltså konstruerandet av ett vi mot ett dem (Olausson 2009b). Det är någonting som alla definitioner av kollektiv identitet delar, att det enskilda jag:et löses upp och skapar ett kollektivt vi (Milan 2015). I formandet av en kollektiv identitet menar vissa att det ofta
sker kompromisser gällande den individuella identiteten för att känna tillhörighet i en särskild gemenskap (Diggins 2011). Det behöver dock inte innebära att någon frånsäger sig den
individuella identitet som gör någon till den person den är. Olausson (2009b) menar snarare att den enskilda identiteten består av en komplex helhet utan tydlig kärna, där olika delar av den enskilda identiteten hamnar i förgrunden beroende på situation – eller gemenskap. Det innebär per automatik att andra delar samtidigt hamnar i bakgrunden, eller kompromissas bort. Inom gemenskapen för en särskild social rörelse blir då frågan hur mycket potentiella medlemmar är beredda att förhandla gällande sin identitet för att känna tillhörighet med gruppen, och engagera
13
sig i den kollektiva handlingen. Alltså, vilka kompromisser som är värda att göras i kampen mot de andra (Diggins 2011).
För att en ny social rörelse ska kunna utvecklas krävs det dessutom att de anspelar på vissa känslor. Dessa känslor har identifierats som ilska mot en uppfattad ojämlikhet, eller en rädsla för ett uppfattat hot, tillsammans med hopp om att kollektiv handling kan lösa problemet. Just rädsla kan en problematisera i det anseendet att den kan såväl paralysera som mobilisera människor. Därför tenderar ilska och hopp att ha en större motiverande kraft när det kommer till nya sociala rörelser (McAdam 2017).
När det kommer till vissa organisationer inom miljörörelsen kan frågan om identitet skapa problem med att mobilisera sig. Åtminstone för de mer kontroversiella rörelser där många aktioner grundar sig i civil olydnad för att skapa uppmärksamhet och förändring (McAdam 2017). Enligt den tanken kan det finnas svårigheter för en organisation som XRS att mobilisera sig. De aktioner XRS genomför kräver i sådant fall medlemmar med klimatkampen som en stor del av sin identitet, och människor som är beredda att gå steget längre i kampen för klimatet. Värt att poängtera är hur ny teknologi underlättat denna process. Att med hjälp av den kunna nå ut till, och kommunicera med, de som överensstämmer med den kollektiva identiteten. Det har alltså, trots allt, blivit lättare för olika aktivistiska rörelser att nå fler och tillsammans skapa förändring, jämfört med tidigare (Garrett 2006).
5.4 Teoridiskussion
Med hjälp av de begrepp som beskrivits kan jag i min studie söka svar på mina frågeställningar. Min analys av XRS gestaltning kommer att styras av Benford och Snows (2000) fyra gestaltningstekniker. För att få en djupare förståelse för vad gestaltning innebär och vilka aspekter som är relevanta tar jag också hjälp av Entmans (1993) definition av begreppet. För att se hur denna gestaltning ligger till grund för skapandet av en kollektiv identitet utgår jag från relevanta beskrivningar av vad som utgör en kollektiv identitet (Soon & Kluver 2014), tillsammans med teorier om känslors roll i skapandet av engagemang och identitet (McAdam 2017).
Innan jag fortsätter vill jag lyfta fram ett antal kritiska punkter som behöver diskuteras ytterligare. Oliver och Johnston (2000) påpekar att gestaltningsteorin och inramningar i sig själva inte kan ge en djupare förståelse för nya sociala rörelser, det krävs också kunskap om bland annat ideologiska koncept. Jag ämnar dock inte ge förståelse för XRS som rörelse på det sättet, jag kommer att fokusera på hur den genom pressmeddelanden kommunicerar och gestaltar klimatfrågan och sin kollektiva identitet.
Det finns också de som påpekar att det är svårt att tillskriva rörelser en kollektiv identitet när de många gånger definierar sig som heterogena, och i termer av mångfald (Fominaya 2010). Det är viktigt att ha i åtanke när en studerar kollektiv identitet, men jag ämnar inte tillskriva medlemmarna i XRS en särskild identitet. Vad jag söker svar på är den kollektiva identitet som kommer till uttryck i organisationens gestaltning av klimatfrågan. Jag är alltså intresserad av den identitet som organisationen ger uttryck för, inte huruvida alla medlemmar faktiskt delar den.
14
6. Metod & material
I metodavsnittet behandlar jag den metod och analysmodell jag i min studie använt mig av för att besvara mina frågeställningar. Jag tar även upp hur jag gått tillväga i mitt urval samt hur jag genomfört min analys.
6.1 Kvalitativ innehållsanalys
Kvalitativa studier handlar, till skillnad från kvantitativa, om att genom tolkning skapa en djupare förståelse för ett, eller flera, fenomen (Silverman 2001). Tolkning handlar i dess bredaste termer om att förstå en text, och vad den säger utifrån de frågor som en ställer till den (Esaiasson et al. 2012). Genom tolkning av XRS pressmeddelanden söker jag en ökad förståelse för hur den gestaltar klimatfrågan, men också hur sagda gestaltning kan ligga till grund för skapandet av en kollektiv identitet. I min tolkning av materialet har jag utgått från att texten skapar en uppfattad verklighet, eller en gestaltning av den, vilket är vad Bergström och Boréus (2012) kallar för en konstruktivistisk syn på språk och verklighet. Jag är också medveten om att jag som uttolkare inte nödvändigtvis tolkar texten på samma sätt som de mottagare texten är avsedd för. Vad jag intresserat mig för är vad texten säger utifrån mina teorier och därigenom vad det är avsändaren ger uttryck för.
En kvalitativ textanalys strävar sällan heller efter att generalisera, utan snarare att överföra sina resultat på andra studier eller texter (Larsson 2010). Enligt Esaiasson et al. (2012) handlar en kvalitativ innehållsanalys om att välja ut och analysera de delar av en text som är viktiga för en studie, vilka tas fram genom noggrann läsning av en texts delar, helhet och kontexten den befinner sig i. Inom den kvalitativa innehållsanalysen anses alltså vissa delar av texten vara viktigare än andra, samt att noggrann läsning är nödvändigt då många av dessa delar kan vara underliggande, och inte direkt explicita i texten. Det bygger alltså mycket på att ställa olika frågor till texten för att undersöka om texten, eller en själv, kan svara på dessa frågor.
I min studie har jag specifikt valt att använda mig av gestaltningsanalys som metod. Tillsammans med en kvalitativ innehållsanalys är denna metod särskilt fruktbar för mig i min studie, då olika gestaltningar inte alltid är explicita. Dessutom handlar gestaltningsteorin också om vad som utelämnas ur en text, eller gestaltning. För att kunna komma åt det underliggande i en text krävs väldigt intensiv läsning (Esaiasson et al. 2012).
6.2 Gestaltningsanalys
En kvalitativ gestaltningsanalys underlättar för att beskriva innehållet i medierad kommunikation (Linström & Marais 2012). Men det är också en metod som lämpar sig för den slags
undersökning jag vill göra, det vill säga att se hur ett problem eller en händelse ramas in, eller gestaltas för att därigenom öka förståelsen för informationen som förmedlas (Esaiasson et al. 2012). Den främsta anledningen till att jag valt att genomföra en kvalitativ gestaltningsanalys har dock varit att ge mig själv möjligheten att besvara min tredje frågeställning. Jag intresserar mig inte enkom för hur XRS gestaltar klimatfrågan, jag söker även svar gällande hur denna gestaltning
15
kan ligga till grund för skapandet av en kollektiv identitet. Förutom att beskriva gestaltningen i sig, vill jag därtill också skapa en större förståelse för texterna och dess betydelse för en kollektiv identitet. Då denna betydelse inte direkt är mätbar menar jag, och andra med mig (Wood 2004), att en kvalitativ ansats till gestaltning lämpar sig bättre än en kvantitativ gestaltningsanalys. Gestaltningsanalysen är väldigt tätt kopplad till just gestaltningsteorin som jag behandlat tidigare i mitt arbete. Genom att sammankoppla teori och metod i det här fallet kommer jag att kunna belysa vilka kopplingar som görs i det studerade materialet vad det gäller gestaltningen av problem såväl som föreslagna lösningar. På så vis kan jag exempelvis se vad som kopplas till problemet och lösningen, samt vilket som föreslås vara det bästa sättet att lösa ett problem på. Ledin och Moberg (2010) menar att texter är representationer, eller en gestaltning (Strömbäck 2014), av en verklighet som bygger på avsändarens semantiska val. Vad väljer hen att ta med och vad väljer hen att utelämna ur representationen? En fråga som också är central i Entmans (1993) definition av gestaltning och således även i min gestaltningsanalys. Gestaltningsanalysen går sedermera ut på att analysera de delar som är centrala i en text, exempelvis problembeskrivningar eller förklaringar (Strömbäck 2014).
Som Nisbet (2010) skriver så förekommer gestaltning i all form av kommunikation, mer eller mindre medvetet och mer eller mindre explicit. Därför krävs det viss tolkning av materialet för att kunna utläsa de olika gestaltningarna, precis som i all annan kvalitativ forskning. Det är förstås min avsikt att förhålla mig så neutral gentemot materialet som möjligt, samtidigt som min tolkning kommer att bygga på min förförståelse av XRS samt klimathotet. För att exempelvis kunna tolka en text och förstå dess mening krävs viss förförståelse (Ekström & Larsson 2010) och det går därför inte att förhålla sig helt neutralt. Men det behöver inte vara en svaghet, utan det ger mig bland annat större möjligheter att se de saker gällande klimatfrågan som XRS väljer att utelämna ur sina gestaltningar. Jag behöver förstås nödvändigtvis inte besitta sanningen, men det kan åtminstone belysa fler intressanta aspekter.
6.3 Urval & material
I frågan om vilket material en ska välja till sin studie behövs det göras ett val, att välja ett snävt eller brett material (Esaiasson 2012). Jag vill hävda att jag, på sätt och vis, gjort båda. Jag har valt ett snävt material i det att jag enbart analyserar pressmeddelanden XRS publicerat på sin hemsida. Samtidigt är de en relativt nystartad organisation med hittills 33 publicerade pressmeddelanden (t.o.m. 2020-04-25), vilket gjort det möjligt för mig att analysera alla dessa i sin helhet. Det gör mitt material, i viss mån, också brett. Jag hämtade majoriteten av pressmeddelandena från XRS hemsida den 10e februari för att vid ett senare tillfälle hämta ytterligare ett då det publicerades under tiden jag skrev mitt arbete. Pressmeddelandena genererade ungefär 40 A4-sidor med material, vilket jag anser är en rimlig mängd för noggrann läsning.
Det urval jag gjort är vad Silverman (2001) kallar för ett målmedvetet urval, i den bemärkelse att jag valt ett material som är relevant för att besvara mina forskningsfrågor. Men främst är urvalet jag genomfört ett så kallat totalurval (Esaiasson et al. 2012), åtminstone i det avseende att jag kunnat analysera alla de pressmeddelanden som publicerats på XRS hemsida. Det menar jag ger
16
en god grund för mig att beskriva XRS gestaltning av klimatfrågan, samt kunna dra vissa slutsatser gällande den kollektiva identiteten. Esaiasson et al (2012) påpekar att totalurval ofta används för att ge generaliserbara svar rörande en större population, genom att analysera alla analysenheter. Jag vill vara tydlig med att mitt urval inte på något sätt tillåter mig att uttala mig om klimatrörelsen i stort. Ett totalurval i detta fall är däremot optimalt för att kunna ge en bild av hur XRS faktiskt gestaltar klimatfrågan, med minimerad risk för felmarginaler.
Det går säkert att ifrågasätta valet av pressmeddelanden som empiriskt material i en sådan här studie, men jag vill propagera för att det kan vara grunden till en väldigt intressant analys. Det är, precis som många andra medier, en slags intern och extern kommunikation varigenom de kan kommunicera till såväl press, som till allmänheten och sina medlemmar. Det är också ännu en kanal för en organisation som XRS där den kan ge sin syn av, samt sprida, sin berättelse om det rådande klimathotet.
Samtidigt anser jag också att dessa pressmeddelanden kommer att kunna ge mig den kunskap och information jag söker. I dem finns ett stort fokus på medlemmars egna erfarenheter, åsikter och värderingar vilket kan bli talande för materialet. Går det i linje med innehållet i materialet generellt eller inte, vilket skulle kunna cementera vad som är XRS gestaltning av klimatet eller om det finns olika syn inom organisationen. Att stort fokus ligger på medlemmars egna erfarenheter gynnar också mig och ger mig en stadigare grund att stå på när jag därefter fokuserar på, och argumenterar för, den kollektiva identiteten.
6.4 Metoddiskussion
En stor del av kritiken mot kvalitativ gestaltningsanalys grundar sig i att det är väldigt tidskrävande (Van Gorp 2010), men också att många försöker att återuppfinna hjulet (Nisbet 2010). Nisbet (2010) skriver att många forskare har en tendens att göra det svårt för sig när de definierar olika gestaltningar, vilket bland annat leder till stor inkonsekvens i förståelsen av olika områden – exempelvis miljöfrågan. Det är dock min mening att när en arbetar utifrån Benford och Snow’s (2000) gestaltningstekniker, behöver dessa synpunkter nödvändigtvis inte vara något problem. Även om jag identifierar egna gestaltningar så utgår de från fyra väldigt specifika sätt att identifiera en gestaltning: orsak, lösning, motivering och trovärdighet.
Som tidigare nämnts är bristen på objektivitet en kritik som ofta riktas mot kvalitativa studier, och en kvalitativ gestaltningsanalys är inget undantag. I en gestaltningsstudie där jag på ett sätt själv definierar de olika inramningarna finns kanske en särskilt stor risk att subjektiviteten bestämmer definitionerna. Viss kritik har också riktats mot liknande studier då de tenderar att identifiera inramningar efter redan vedertagna ramar, på ett väldigt subjektivt sätt (Van Gorp 2010). Här får en då göra en avvägning om en vill utgå från redan etablerade inramningar och sträva efter större objektivitet, eller om en väljer att identifiera gestaltningar specifika för sitt material, med möjligheten att identifiera nya inramningar, som jag har gjort.
Som sagt försöker jag i min metod att vända subjektiviteten till min styrka. Först och främst är det utan någon som helst förförståelse omöjligt att tolka ett material (Bergström & Boréus 2012). Risken är däremot att jag lägger för mycket vikt vid min egen förförståelse och tolkar materialet
17
utifrån det, snarare än den tidigare forskning och de teorier jag presenterat. För att undvika det är jag försiktig med att göra tolkningar som jag inte kan stödja på något sätt.
6.4.1 Etik
Stafströms (2017) sammanfattning av god forskningssed handlar mycket om transparens och att vara sanningsenlig i sitt arbete. Det är någonting jag varit noggrann med, då allt material och de källor jag använt mig av finns tydligt dokumenterat i mitt arbete. I en studie som denna är det jag som är ytterst ansvarig för de val jag gör och hur jag agerar (Lindstedt 2019).
Mitt material i sig utgör inte direkt några etiska problem då materialet finns offentligt, tillgängligt för alla med tillgång till internet. Problem kan dock uppstå när mer implicita budskap ska tolkas och jag behöver tillskriva dem betydelse. Då är det väldigt viktigt att inte tillskriva dem betydelse som avsändaren inte kan stå för. Vigsø (2004) skriver i sin doktorsavhandling att det kan undvikas genom att ha belägg för det som sägs, samt att tolkningen är rimlig i förhållande till textens syfte, avsändare och kontext.
En bör vara medveten om att forskningsetiska frågor är mer än etiska dilemman gentemot sitt material och de som eventuellt deltar i studien. En studie kan ha bristande forskningsetik om ens frågeställningar inte är precisa nog, den valda metoden inte hjälper att besvara dem eller om jag medvetet tar bort material som inte stödjer min tes (Lindstedt 2019). Jag har strävat efter att vara tydlig i hur jag förklarat gestaltningsteorin och olika begrepp, samt hur jag använt mig av dem tillsammans med min metod för att komma fram till de resultat jag presenterar i den analys jag genomfört.
6.4.2 Validitet & Reliabilitet
Validitet syftar å ena sidan på att en har undersökt det som en ämnat att undersöka och att detta har gjorts på ett tillförlitligt vis. Reliabilitet syftar å andra sidan på resultatet i forskningen – om studien går att upprepas med samma resultat (Kvale & Brinkmann 2014). Just reliabilitet är något många forskare nedvärderar inom kvalitativa studier, med tanke på studiernas tolkande syfte (Silverman 2001). Detta beror bland annat på att det saknas garantier för intersubjektivitet, det vill säga att flera forskare skulle göra samma tolkning och få samma resultat (Bergström & Boréus 2012). Samtidigt menar Bergström och Boréus (2012) att en kan arbeta för att styrka reliabiliteten i en kvalitativ studie med hjälp av stor noggrannhet och så långt som möjligt eliminera felkällor för att inte missa viktiga aspekter av materialet. Jag har försökt vara transparent i mitt arbete och tillvägagångssätt och läst igenom mitt material flera gånger för att ta tillvara på detta. Efter färdigställd analys återvände jag också till materialet en sista gång för att stärka min tolkning. För att uppnå validitet har hela mitt arbete styrts av mina huvudfrågor, alltså mitt syfte och mina frågeställningar. Utifrån dessa har jag med omsorg valt teorier och tidigare forskning som varit behjälpliga i besvarandet av mina frågeställningar, samt en metod som är välbeprövad för denna typ av analys. Jag har genomgående motiverat dessa val och därigenom uppnått vad som kallas för en intern validitet (Esaiasson et al. 2012). För hög validitet krävs också avsaknad av systematiska
18
fel, alltså att en väljer rätt metod och använder den på rätt sätt (Lindstedt 2019). Vad jag har varit noggrann med, för att gestaltningsanalysen inte ska användas fel, är att i min tolkning av uttrycken för den kollektiva identiteten har jag hela tiden kopplat det till valda teorier och tidigare forskning. Det är också därför jag valt att använda gestaltningsanalys tillsammans med en kvalitativ innehållsanalys som metod. För ökad validitet har jag vidare motiverat mitt val av material och argumenterat för hur pressmeddelanden kan hjälpa mig att besvara mina frågeställningar. Efter färdig studie är det också viktigt att reflektera över resultaten och studiens giltighet. Är resultaten rimliga och stämmer de överens med verkligheten (Lindstedt 2019)?
6.5 Genomförande & tillvägagångssätt
När en genomför en gestaltningsanalys kan en välja att antingen göra en induktiv eller deduktiv studie. Den sistnämnda refererar till att använda sig av redan identifierade ramar för att placera in delar av sitt material i (Linström & Marais 2012). Jag kommer att använda de fasta ramarna för kollektivt handlande (Benford & Snow 2000) för att utifrån dem identifiera gestaltningar specifika för XRS. Genom att utföra en sådan semi-induktiv analys kan jag fortfarande minimera risken att placera in olika gestaltningar i ramar på ett krystat sätt, eller där de inte hör hemma. Vilken är en annan kritik mot gestaltningsanalys som lyfts fram (Ytterstad 2015). Samtidigt undviker jag att det blir för tidskrävande för att hinna inom den tidsram jag har.
Jag kommer inledningsvis att läsa hela mitt material noggrant, till viss del för att få en klar överblick över hela materialet men främst för att kunna dela upp materialet utefter de fyra olika gestaltningsuppgifterna. Att närma sig en text utifrån sina specifika intressen för den är ett vanligt sätt att inleda en text- eller innehållsanalys (Lindstedt 2019). Därefter väljer jag ut de delar som skulle kunna kopplas till en kollektiv identitet utifrån definitionerna av Soon och Kluver (2014). För att göra det har jag sökt efter uttryck för XRS värderingar, åsikter och vad den, mer eller mindre uttalat, förväntar sig av sina medlemmar. Det kommer att resultera i ett något mindre urval med enbart de delar relevanta för min analys.
Den första delen av min analys kommer att fokusera på hur XRS implementerar den diagnosticerande, prognosticerande och motiverande inramningen var för sig samt vilka olika gestaltningar som förekommer inom respektive ram. Därefter blir det en mer övergripande presentation av hur XRS skänker trovärdighet till sina gestaltningar i pressmeddelandena. Slutligen tar jag upp frågan om kollektiv identitet och hur den tar sig uttryck i materialet.
Jag upplevde viss problematik i själva definierandet av gestaltningarna, men jag fann att välja relativt breda inramningar hjälpte mig. En hade kunnat välja att fokusera på finanspolitik som en inramning, och miljöpolitik som en annan, men jag tror inte att det hade tillfört någonting eftersom det i slutändan landar hos politikerna oavsett vad. En hade också kunnat välja att fokusera på politiker i riksdagen och regeringens ansvar respektive kommunpolitikers ansvar, men i slutändan ställer de samma krav på politiker i såväl regering som i kommunfullmäktige. Därför landade detta exempel i ett övergripande ansvar hos politiker i stort.
19
Att göra en kvalitativ innehållsanalys handlar som sagt först om att ställa ett antal analysfrågor till materialet för att kunna besvara sina frågeställningar (Esaiasson 2012). Jag har hämtat inspiration till mina analysfrågor från Dove’s (2010) studie av anti-immigrationsrörelser som tidigare nämnts och sedermera anpassat dem för att utgöra lämpliga frågor till mitt material:
- Hur tar sig de olika gestaltningsteknikerna (diagnosticerande, prognosticerande och motiverande) uttryck i texten?
- Hur använder de sig av källor och personliga erfarenheter? - Vilka uttryck för en kollektiv identitet återfinns i texten?
20
7. Resultat & Analys
För att besvara mina frågeställningar kommer jag inledningsvis att beskriva XRS olika gestaltningar utifrån teman baserade på Benford och Snow’s (2000) fyra gestaltningstekniker. Därefter kommer jag att sammanväva gestaltningarna med frågan om kollektiv identitet och hur de ligger till grund för skapandet av en kollektiv identitet.
7.1 Diagnosticerande inramning
En diagnosticerande inramning syftar, enligt Benford och Snow (2000), till att identifiera problemet och vem det är som bär skulden för det. I egenskap av en aktivistisk rörelse är det kanske inte helt oväntat att XRS i sina aktioner och kommunikation gestaltar klimatfrågan som en ödesfråga. För att peka på problemet målas i flera pressmeddelanden olika ödesdigra scenarion upp, likt detta. ”Isar smälter, förlängda torrperioder, översvämningar samt fler och våldsammare naturkatastrofer kommer allt tätare. Vi står även mitt i en massdöd av människor, djur och växter […]” (PM 2019-08-18)
Att rama in problemet med klimathotet på detta sätt är vad Entman (1993) anspelar på i sin definition av gestaltning, att välja ut viss information för att exempelvis höja betydelsen av ett visst fenomen. Med detta citat fastslår de att problemet är en fråga om liv och död. Gestaltningen kan ses som ett sätt att begripliggöra klimatfrågan, någonting som efterfrågas i en gestaltning av just klimatet (Nisbet 2010). Det kan dessutom ses som ett slags startskott för att initiera kollektiv handling, genom att tillskriva en särskild händelse en viss betydelse.
Vidare i den diagnosticerande inramningen handlar det om att rikta skulden mot de XRS anser skyldiga för dessa scenarion. Mer specifikt riktar sig organisationen i sina pressmeddelanden främst mot politiker, vilka den anser ansvariga. I detta PM (2019-11-22) ger en av medlemmarna ett exempel på just det.
”Världens regeringar borde göra allt i sin makt för att skydda sina medborgares liv men tar idag inte sitt ansvar. Sveriges regering är inget undantag. När våra politiker försätter oss i fara behöver vi säga ifrån.”
Den diagnosticerande inramningen kräver en syndabock (Benford & Snow 2000), vilket vi ges här samtidigt som XRS avgränsar det till svenska politiker, vilka i pressmeddelandena riktas mest fokus. Detta är också en grund för den kollektiva identiteten. En viktig grundsten för en kollektiv identitet är, som (Soon & Kluver 2014) säger, att etablera ett vi mot dem och identifiera en gemensam motståndare att kämpa mot. I den huvudsakliga gestaltningen är det visserligen politiker som får ta den största smällen, men det utesluter inte att det också finns ett individuellt ansvar. Det ger de uttryck för i ett PM från 2019-10-31:
”För första gången i människans historia vet vi att kommande generationer kommer få leva på en planet med instabilt klimat och skrämmande väder på grund av vår tids livsstil […]”
Här målar XRS återigen upp konsekvenser av den globala uppvärmningen, vilka den menar också är en följd av vårt sätt att leva. När jag jämfört dessa två gestaltningar har jag kunnat se att det mest frekvent förekommande argumentet innefattar den skuld politiker bär i klimatfrågan. Därmed har
21
jag i min tolkning utgått från att det är den huvudsakliga gestaltningen inom den diagnosticerande inramningen. En känsla av ett vi, mot ett dem, är inte bara en grundsten i den kollektiva identiteten. Att mobilisera sig mot någonting är också en viktig del för att skapa kollektiv handling (Benford & Snow 2000), och i detta fall är det emot politiker. För att styrka sina gestaltningar handlar det sedermera om att stärka denna föreslagna koppling (Entman 1993). I min analys har jag under den diagnosticerande inramningen kunnat urskilja två huvudsakliga gestaltningar för att stärka kopplingen mellan politikers ansvar och klimathotet.
Ett huvudargument som förekommer i flertalet pressmeddelanden är att business as usual är ohållbart, och vi kan inte fortsätta som vi gör idag. I PM (2020-03-17) riktas denna uppmaning återigen mot politiker.
”Det klimatpolitiska rådet, ett oberoende expertorgan, konstaterade i fjol att Sverige inte kommer att nå målen om vi fortsätter som nu – och att målen dessutom är för lågt satta för att stoppa den globala upphettningen”
Detta är ett sätt för XRS att faktiskt peka på vad det är politiker gör, eller inte gör, vilket styr oss mot en klimatkatastrof. Det är någonting XRS återkommer till i sina pressmeddelanden genom att visa hur politiker ofta prioriterar kortsiktig lönsamhet före klimatet och fortsatt liv på jorden. Vad jag finner intressant är att denna framtid som organisationen tar upp, den gestaltas aldrig riktigt och den ger ingen konkret bild av hur den kan komma att se ut, vilket jag kommer att återvända till senare i min analys. Ett annat återkommande argument för vad det är som gör politiker direkt ansvariga för den globala uppvärmningen är att Politiker är handlingsförlamade och att de inte gör tillräckligt för att rädda klimatet. Ett sätt att driva det i bevis är att hänvisa till politiken för 30 år sedan, som här.
”Utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka, den globala upphettningen av planeten fortsätter, och politiker och makthavare är lika oförmögna att agera nu som för 30 år sedan när klimatfrågan först uppmärksammades på allvar.” (PM 2019-12-12).
Detta är ett uttryck för den diagnosticerande inramningen då organisationen fortsätter att rikta skulden mot politiker. Att påvisa kopplingen mellan att en viss aktör bär skulden för ett särskilt problem är ett sätt att gestalta någonting. För att skapa kollektiv handling menar Benford och Snow (2000) att det även kan vara användbart att belysa vilka som är de mest utsatta offren som drabbas av konsekvenserna. Där verkar det vara två huvudsakliga offer – de i det globala syd, som redan nu lider av konsekvenserna samt barnen och deras framtid. Någonting som påpekas i PM (2019-12-12).
”Allt vi gör nu har betydelse, för människors överlevnad och för våra barns förutsättningar till ett fungerande liv.”
Jag tolkar det som ett sätt att engagera fler i frågan, eftersom XRS menar att våra handlingar också kommer att påverka de barn som lever idag, samt de barn som ännu inte är födda. Det framgår i pressmeddelandena att XR kämpar för allas överlevnad, men som Nisbet (2010) uttrycker det handlar gestaltning många gånger om att gagna sitt eget syfte. Att den svenska politiken påverkar människor i andra delar av världen kan anses för avlägset, för vissa. Då kan detta vara ett sätt att vädja till de som tänker på sina barns framtid och därigenom göra det mer påtagligt.
Genom en diagnosticerande inramning försöker XRS att stärka kopplingen mellan politiker och deras inverkan på klimatet. Den menar att politiker pågår som om ingenting har hänt och de är
22
inkapabla att agera, trots att våra utsläpp är större än någonsin. Men denna gestaltningsteknik står inte för sig själv, och för att kunna bidra till kollektiv handling måste den fungera med de andra inramningarna (Benford & Snow 2000). För att vidare styrka dessa påståenden och kopplingen mellan politiken och klimathotet använder de sig också av den prognosticerande inramningen.
7.2 Prognosticerande inramning
En prognosticerande inramning handlar om att föreslå lösningar på problemet och på så vis, tillsammans med föregående, kunna styrka att en viss aktör ligger bakom problemet (Benford & Snow 2000). XRS fokuserar i sin kommunikation på lösningar som går emot vad politiker föreslår och säger, vilket överensstämmer med andra studier hur en organisation genom pressmeddelanden kan frångå ett dominerande narrativ i en sakfråga (Hestres 2014).
Efter min analys av den prognosticerande inramningen fann jag däremot att mina resultat motsäger annan tidigare forskning och de generella påståendena om sociala rörelsers gestaltningar som Dove (2010) gör. Till skillnad från den studien menar jag att den mest framträdande gestaltningen i XRS pressmeddelanden är de lösningsorienterade, som får stöd av bland annat den diagnosticerande inramningen. En möjlig förklaring till detta är att en funktion av inramningar för kollektiv handling innebär att rättfärdiga sina handlingar och aktioner (Benford & Snow 2000). Kanske särskilt om den kollektiva handlingen innebär aktioner av civil olydnad. Ett exempel på en sådan gestaltning ges i ett pressmeddelande från 2019.
”Vi har provat andra, mindre radikala former av protest och de har inte fungerat. Ju värre klimatkrisen blir, desto fler radikala handlingar har vi att vänta.” (PM 2019-11-15).
Utifrån vad Benford och Snow (2000) säger om prognosticerande inramningar ser vi här ett uttryck för det när XRS aktioner ses som nödvändiga för att kunna lösa klimatfrågan. För en organisation som fokuserar på civil olydnad kan som sagt även kravet att rättfärdiga sina handlingar bli ännu större, särskilt om vissa redan kritiserar XRS val av aktivistisk metod (Rogvall 2019). En annan förklaring kan vara att materialet jag analyserar trots allt är pressmeddelanden som, åtminstone i viss mån, riktar sig till pressen. Det kan vara en anledning till att XRS fokuserar så mycket på sina aktioner, för att ge sin bild av varför de är nödvändiga och styra agendan i frågan till sitt gagn. Det skulle i sådant fall skulle överensstämma med resultaten i Katz-Kimchi och Manosevitch’s (2015) studie. Med det sagt framgår just Civil olydnad som det främsta allmänheten kan göra för att skapa förändring idag när ingenting annat verkar fungera, vilket framkommer i ett annat pressmeddelande från 2019.
”Miljörörelser har under lång tid använt sig av alla lagliga metoder som gått och det har ändå inte hjälpt, så nu tar vi till civil olydnad för att inte ignoreras och för att vi vägrar att ge upp.” (PM 2019-08-18)
Detta är väldigt likt föregående exempel, men jag använder det för att verkligen understryka hur den prognosticerande inramningen handlar mycket om att rättfärdiga sitt sätt att agera. En annan huvudsaklig lösning jag identifierat är att Det är politikernas ansvar att lösa problemet. Det är alltså här vi återvänder till politikerna och hur XRS stärker deras koppling och ansvar inför klimathotet. Denna gestaltning är tätt sammankopplad med politikers handlingsförlamning då den
