Språket, genus och den orena skulden. En feministisk och stämplingsteoretisk textanalys av Nordisk Kriminalkrönika 2000 - 2014

SPRÅKET, GENUS OCH DEN

ORENA SKULDEN

en feministisk och stämplingsteoretisk textanalys

av Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014

SPRÅKET, GENUS OCH DEN

ORENA SKULDEN

en feministisk och stämplingsteoretisk textanalys

av Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014

FRIDA ELDNATT

Eldnatt, F. Språket, genus och den orena skulden. En feministisk och stämplingsteoretisk textanalys av Nordisk Kriminalkrönika 2000 - 2014.

Examensarbete i kriminologi 30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för

hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2014.

Kvinnan som studieobjekt har frekvent kommit i skymundan i vetenskapen generellt och i kriminologin specifikt. Det feministiska perspektivet framhåller vikten av att inkludera ett kvinnligt studieobjekt i den kriminologiska empirin, men även behovet av att vidga och förändra själva grundsynen på vetenskap och kunskap som uteslutande objektiv, kvantitativ och mätbar. Den stämplingsteoretiska ansatsen har traditionellt använts för att förklara och undersöka manlig (ungdoms)brottslighet och kan anses vara en av de teorier som blundar för den kvinnliga förövarens förekomst. Genom textanalys, där språket anses producera och reproducera synen på sanning och verklighet, analyseras här nio artiklar från Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014, vilka beskriver utredningsarbetet av brott begångna av en ensam, kvinnlig förövare. Dessa nio artiklar matchas och jämförs sedan med nio artiklar vilka beskriver utredningsarbetet av brott begångna av en ensam, manlig förövare. Analysverktyg utgörs av Beckers fyrfältsmodell över avvikande beteende. Resultatet visar att analysverktyget stämmer mer överens med det manliga underlaget än det kvinnliga men att båda de empiriska underlagen påvisar ett behov av ytterligare kategorier än de som presenteras av Becker. Analysen påvisar att det främst i det kvinnliga underlaget återfinns uttryck för genustvivel och en vilja att kategorisera den kvinnliga förövaren som psykiskt defekt. Textförfattarna tycks vara styrda av en stereotypisk bild av kvinnor som icke-kriminellt benägna och känslostyrda, och män som kriminellt benägna och rationella, vilket även visar på att stämplingsteorins utgångspunkter om makt och stämpling kan vara ifrågasättbar.

LANGUAGE, GENDER AND THE

UN-PURE GUILT

A feminist and labelling theoretical text analysis

of Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014

FRIDA ELDNATT

Eldnatt, F. Language, gender and the un-pure guilt. A feminist and labelling theoretical text analysis of Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014. Degree project

in Criminology, 30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of health and

society, Department of criminology. 2014.

Women as object of research have frequently been overlooked in research generally and specifically in criminology. The feminist perspective emphasizes the importance of including females as units of the empirical data of criminology, but also the need to broaden and alter the very ethos of science and knowledge as being exclusively objective, quantitative and measurable. The labelling theoretical approach has traditionally been used to explain and examine male (youth)crime and can be considered one of the theories that turn a blind eye for the female offender’s presence. By using text analysis, where the language is considered to produce and reproduce the perception of truth and reality, nine articles from Nordic Crime Chronicle 2000 – 2014, describing investigations of crimes committed by a lone female perpetrators, gets analyzed. These nine cases are matched and compared with nine articles describing investigations of crimes committed by a lone male offender. Framework for the analysis consists of Becker's four-field model of deviant behaviour. The results indicate that the analysis tool is more coherent with the male data than the female, but both the empirical evidence show the need for additional categories than those presented by Becker. The analysis indicate that it is primarily in the female data one finds expressions of gender bias and a desire to categorize the female offender as mentally defective. The text authors appear to be controlled by a stereotypical image of women as non-criminally inclined and emotionally driven, and men as criminally inclined and rational, which also shows that the labelling theory objectives of power and labelling can be questionable.

Förord ... 6

1. Inledning ... 7

Feministisk kriminologi ... 7

Stämplingsteori ... 7

Språket och verkligheten ... 8

En teoretisk hatkärlek? ... 8

Den kvinnliga förövaren ... 9

Syfte och frågeställning ... 10

2. Teoretisk referensram ... 11

Feminism ... 11

Howard Beckers Outsiders ... 12

Makt ... 12

Avvikarkarriären ... 12

Regler, lagar och blindhet ... 13

Beckers fyrfältstabell ... 13

Slutligen: ... 14

3. Urvalsparametrar utifrån Tidigare forskning ... 15

Parametrar för urval ... 15 Gärningsmannafaktorer ... 16 Kön ... 16 Ålder ... 17 Etnicitet ... 18 Psykosocial situation ... 18 Offerfaktorer ... 20

Relation och precipitation ... 20

Slutligen: ... 21

4. Metod ... 23

Urval ... 23

Material – Nordisk Kriminalkrönika ... 23

X-artiklar ... 23

Reflektioner ... 23

Y-artiklar ... 24

Reflektioner ... 24

Artiklar ... 24

Urvals- och matchningsförfarande ... 24

Klargöranden ... 25 Analysmetod ... 26 Analytiskt redskap ... 26 Tillvägagångssätt ... 27 Delanalys X ... 27 Delanalys Y ... 27 Jämförelse X och Y ... 27 Kritik ... 28 Etik ... 28 Slutligen: ... 29 5. Analys ... 30 Artiklar X ... 30 Artikelöversikt X ... 30 Utredarna ... 30 Förövaren ... 31 Brottet ... 32

Slutligen: ... 32

Fyrfältstabell X ... 32

Lydigt beteende – upplevs som avvikande ... 32

Falsk anklagelse ... 33

Skuldförnekelse ... 33

Lydigt beteende – ses som icke-skyldig ... 34

Regelbrytande beteende – ses som skyldig ... 35

Rent lagbrott ... 35

Bevisat lagbrott ... 35

Regelbrytande beteende – ses som icke-skyldig ... 36

Genustvivel ... 37 Psykisk defekt ... 37 Oren skuld ... 38 Artiklar Y ... 39 Artikelöversikt Y ... 39 Utredarna ... 39 Förövaren ... 40 Brottet ... 40 Slutligen: ... 41 Fyrfältstabell Y ... 41

Lydigt beteende – ses som skyldig ... 41

Falsk anklagelse ... 41

Skuldförnekelse ... 42

Lydigt beteende – ses som icke-skyldig ... 43

Regelbrytande beteende – ses som skyldig ... 43

Rent lagbrott ... 43

Bevisat lagbrott ... 44

Regelbrytande beteende – ses som icke-skyldig ... 45

Tvivel ... 45

Oupptäckt lagbrott ... 46

Defekt psyke – motstånd mot ... 46

6. Diskussion ... 48

Nordisk Kriminalkrönika och stämpling ... 48

Hur beskriver och diskuterar polisens utredare/textförfattarna Falsk anklagelse? ... 49

Hur beskriver och diskuterar polisens utredare/textförfattarna Rent avvikande beteende? ... 49

Hur beskriver och diskuterar polisens utredare/textförfattarna Hemligt avvikande beteende? ... 50

Stämplingsteori och feministiskt perspektiv ... 51

Makt och stämpling ... 52

Genus och avvikelse ... 53

Slutsats ... 54 Referenslista ... 55 Bilagor/Figurer ... 61 Fyrfältsmodeller ... 61 Artikelurval ... 62 Parameterkodning ... 63 Påföljdsjämförelse ... 65

FÖRORD

”Långt innan Stockholms kalkyler, när tiden fanns att förändras... Jag hamnar där ibland när det känns som jag gått sönder. Låst i en cirkel. Rädd att göra fel. Rädslan har runnit genom åldrar och städer, genom blodomlopp och märkliga gator tills jag blev vem som helst. En mörk, brusande fors, tills jag blev vem som helst.”

– Lars Winnerbäck1

I forskningsmetoder där språket ses som formare av verkligheten och där forskaren försöker tränga djupt in i ett problemområde utifrån ett relativt litet material är det viktigt att redovisa sin förförståelse och sina utgångspunkter (Esaiasson et al. 2003; Bergström & Boréus 2005). Jag vill därför påbörja denna uppsats med följande klargöranden:

Jag ser verkligheten som socialt formad och påverkbar och anser att människor skapar tillsammans, genom social interaktion, världsbilder som vi förhåller oss till som sanningar. Jag är intresserad av jämställdhets- och hbtq-frågor och ser exempelvis genusnormen, som talar om för oss hur vi skall vara, handla och tänka baserat på den könstillhörighet vi har, som en problematisk socialt skapad norm. En annan norm är vetenskapsnormen, som sätter upp regler för hur vetenskap bör göras, utformas och uttryckas för att anses korrekt. Jag menar att lösningen på normativ uteslutning är att medvetet arbeta för inkludering. Pettersson (2003) beskriver rädslan med att inte bli tagen på allvar som ett problem för den feministiska forskningen, och menar att rädslan hämmar den vetenskapliga utvecklingen. Den traditionella vetenskapens objektivitet, mätbarhet och saklighet är dock en social konstruktion som faller på sina egna grundvalar då, särskilt den kriminologiska forskningen, ofta utgår från ett manligt underlag och således inte ger en ”opartisk” bild av verkligheten.

Feminismen påstår sig inte vara opartisk eller objektiv utan mer en motvikt till den mainstream (”male-stream”) forskning som generellt bedrivs. Jag menar dock att även feminismens icke-objektivitet kan fungera begränsande då forskaren förväntas fokusera på enbart de fenomen och strukturer som fungerar förtryckande mot kvinnor. Därmed riskerar den feministiska forskningen att blunda för de genusstrukturer som fungerar icke-förtryckande, vilket ger en snedfördelad bild av de samhällsfenomen vi undersöker. I denna undersökning används språket för att måla upp en tydlig bild av teorier, forskning, det empiriska underlaget och resultaten. Jag har försökt kliva utanför strikt feministisk tradition genom att utkristallisera och beskriva de genusstrukturella aspekterna i de undersökta texterna oberoende av om de är begränsande eller stärkande för respektive kön. Texten skall vara lättillgänglig och förståelig även för den som inte redan är insatt i teorierna, metoden och idétraditionerna eftersom jag anser att detta är det enda sättet att göra en inkluderade istället för exkluderande form av vetenskap. Detta är något som vi behöver arbeta mer på om vi vill att vetenskapen skall breddas och öppnas upp för fler och nya röster, tankar och idéer, istället för att enbart bekräfta det och dem som redan är etablerade.

1. INLEDNING

”[...] it is one of the last academic bastions in which scholars

regularly restrict their studies to the activities and habits of men without feeling compelled to account for this.” (Britton 2000, p

59).

Feministisk kriminologi

Kriminologin har under de senaste 40 åren kommit att utstå kritik från feministiskt håll. Flertalet feministiska kriminologer som Carol Smart, Meda Chesney-Lind och Kathleen Daly har fört den feministiska kriminologiska forskningen framåt under många år, men den kriminologiska mainstream (”Male-stream”) forskningen är fortfarande långt efter andra vetenskapsdoktriner när det kommer till diskussioner kring kön och genus. 200 år efter att feministiska texter av bland andra Olympe deGouges, Mary Wollstonecraft och Judith Sargent Murray drog igång feminismens första våg kan kriminologin fortfarande i mångt och mycket anses vara genusblind och bygga på teorier och empiriskt underlag som är av, om och med, män.

En vanlig kritik som framförs mot kriminologin är att forskning som utger sig för att behandla brottslighet generellt visar sig bygga på enbart manlig data. Argumentet som ofta förs fram är att detta är ett resultat av att kriminella handlingar till absolut största del utförs av män, ett argument som dock snabbt blir kullkastat när vi begrundar det faktum att män även är överrepresenterade som brottsutsatta, men att kvinnor som offer trots detta finns tydligt representerade den empiriska forskningen (Britton 2000).

Den tredje vågens feministiska teoretiker argumenterar dessutom för att de grundantaganden, såsom objektivitet, mätbarhet och neutralitet, uppå vilka forskningens traditionella frågeställningar, metoder och kunskapssyner vilar, är av patriarkal natur och uttrycker en manlig form av sanning (Gross & Pateman 1987; Daly 1997). Bland annat menas här att den dualistiska uppdelningen av kvinnligt/manligt som gör att det kvinnliga anses mjukt, känslostyrt och icke-rationellt, och det manliga hårt, tekniskt och icke-rationellt, är problematisk och gör synen på sanning och kunskap snedvriden (Donivan 2006). Sanningen som uttrycks är en ofullständig sanning som utgår enbart från den manliga (och västerländska) delen av jordens befolkning, och är med andra ord en sanningsversion som kan och bör utmanas. Exempel på kritik är mot strainteorin och Hirchis kontrollteori om sociala band som bägge två blir ifrågasättbara i sina utgångspunkter om en analyserar deras huvudpoänger på ett kvinnligt underlag (Lander et al. 2003). Objektiviteten och synen på en fastställd och ensidig verklighet är ifrågasättbar och Gross skriver:

”The whole social, political, scientific and metaphysical underpinning of

patriarchal theoretical systems needed to be shaken up.” (1987, p 92). Stämplingsteori

Inom stämplingsteori talas det om språket som en del av vad som formar och definierar människors identitet och påverkar de valmöjligheter en person har i sitt liv. Stämplingsteoretiker som Becker fokuserar framförallt på de mekanismer som leder fram till den stämpling som gör en persons avvikaridentitet ”verklig”. Hen

menar exempelvis att pojkar från slumområden löper betydligt större risk än medelklasspojkar att straffas för kriminella handlingar, liksom att mörkhyade blir bedömda mer strikt än ljushyade, vilket bekräftas i många vetenskapliga undersökningar (Barkan & Cohn 2005; Green et al. 2006; Hurwitz & Peffley 1997; Corell et al. 2001).

Officiell stämpling, så som att bli lagförd, kan enligt stämplingsteorin, på grund av

sina konsekvenser, leda till ökad brottslighet; andra människors tolkningar av avvikaren gör att ”normala” arenor stängs och avvikande banor öppnas upp. En persons självuppfattning och sociala roll kan påverkas och bland annat leda till minskad medverkan i skolundervisning vilket i sin tur påverkar dessa personers chanser att få anställning i vuxen ålder (Bernburg & Krohn 2006; Matsueda 1992). Polisinterventioner kan även kopplas till ökat användande av droger i högre ålder, likväl som arbetslöshet och bidragsberoende (Bernburg et al. 2012). Även informell stämpling visar sig ha effekt på ungas brottslighet och avvikelse. Genom att undersöka inspärrade ungdomars uppfattade stämplingar från föräldrar, lärare och andra ungdomar kan en se att ju fler beskrivna negativa epitet ungdomarna tillskriver sig själva, desto mer är de inblandade i ungdomsbrottslighet. När det kommer till de signifikanta andra, så kan stämplingar från lärare och andra ungdomar ha samband med generell och grov ungdomsbrottslighet. Dessa typer av informell stämpling visar sig i mätningar till och med ha större betydelse än formell stämpling (Adams et al. 2003). Även andra former av kriminalitet än ungdomsbrottslighet har visat sig stödja stämplingsteorins antaganden. En kartläggning av våld i hemmet tydliggör att polisinterventioner inte har någon minskande effekt på upprepat våld. Den officiella stämplingen har i denna undersökning istället en ökande effekt hos arbetslösa och ogifta (Rogan et al. 1992).

Språket och verkligheten

Textanalyser av olika slag vilar även de på en tanke om verkligheten som formbar och orden som ett sätt att producera och reproducera en viss uppfattning om hur saker och ting är. Här ses inte verklighet som är statisk eller ensidig, utan formad socialt genom interaktion. Potter skriver:

”The world is not ready categorized by God or nature in ways that we are all forced to accept. It is constituted in one way or another as people talk it, write it and argue it” (1996, p 98).

Språket återger inte verkligheten, det hjälper till att forma den. Hur vi handlar och tänker förutsätts av språket, vilket gör den skrivna texten till ett maktutövande. Det är genom språket, texten och ordet som vi kan se de tolkningar som görs av världen (Bergström & Boréus).

En teoretisk hatkärlek?

Feministiskt orienterade forskare använder traditionella teorier för att utmana innehåll och ramverk hos de rådande diskurserna och som språngbräda för alternativa synsätt. De menar att all forskning har en underliggande agenda och är en produkt av taktik, makt och politik, men att feminismen är medveten om och öppen med sin agenda (Britton 2004; Gross 1987). Att undersöka eller påvisa kvinnoexkluderande strukturer inom forskning är enbart en början på att finna en feministisk autonomi och en vetenskap som går över och förbi patriarkala

strukturer. Men om feministisk forskning inte lägger tillräckligt med vikt vid detta riskerar den feministiska vetenskapen att uttryckas på ett sätt som kräver en djup teoretisk och historisk förståelse för att bli begriplig:

”many forms of current feminist analysis require considerable previous

knowledge and are sometimes only available in forms of academic language so difficult that they make Einstein’s theory of relativity look like a piece of cake.”

(Beasley 1999, p x).

Stämplingsteorin problematiserar hela synen på det som är mätbart och statistiskt fastställt genom att påvisa att samma handlingar tolkas olika beroende på vem som utför dem, att människors förväntningar och tolkningar påverkar andra individer, att alla inte har samma förutsättningar och att synen på ”rätt” och ”fel” inte är objektiv och enkelt fastställd. Både den kriminologiska feminismen och stämplingsteorin anser att kategoriseringar av människor skapas utifrån på samhällsnivå men att konsekvenserna av denna kategorisering syns och har följder på individnivå. Den uttryckta diskursen blir sann i sina konsekvenser.

Feminismen menar att patriarkalsystemet gjort att den maskulina delen av världen, på grund av sin makt, fått formulera sanningar och begränsa inflytandet av andra former av sanning; stämplingsteorin att personer med makt strävar efter att stämpla dem med mindre makt. Dock kan det argumenteras för att stämplingsteorin är en i raden av ”grand theories” som utger sig för att föra en teoretisk diskussion kring ”människor”, när det i själva verket handlar om en diskussion om pojkars och mäns vanor och beteenden. Beckers ”Outsiders” ([1963] 1997/2006), som kommande analys vilar mot, använder genomgående epiteten ”han” och ”honom” och låter sina resonemang byggas på ett manligt underlag. Teorin har även traditionellt använts för att undersöka stämpling av manliga (ungdoms-)brottslingar.

Den kvinnliga förövaren

Även om mainstreamkriminologin fokuserar på manliga förövare finns självfallet mycket kriminologisk forskning även om, av och med kvinnor. Ofta berörs ämnet utifrån kvinnan i offerroll (Taylor 2009; Aya 2009; Jung 2003), men även som förövare finns hon analyserad och beskriven (Chesney-Lind & Rodriguez 1983; Miller 2001; Radosh 2002). Ofta framställs den kvinnliga förövaren som irrationell eller psykiskt instabil (Smart 1977; Thompson 2010; Black 2009; Cook et al, 2010) eller som offer och i behov av stöd (Ericsson 2003; Radosh 2002). Svensk forskning visar att utomeuropeisk härkomst fungerar stämplande och ökar risken för att bli anmäld, misstänkt, och dömd för brott (Pettersson 2006; Diesen 2006). Men hur en persons könsidentitet kan fungera stämplande verkar mer oklart.

Här ämnar jag därför utföra en kriminologisk, feministiskt orienterad textanalys med utgångspunkt från de begrepp som förs fram i Beckers stämplingsteoretiska klassiker ”Outsiders” ([1963] 1997/2006), på ett sätt som inte kräver en djupgående förförståelse om feministisk teori eller vetenskapsmetodologi. Stämplingsteorin, så som den är uttryckt av Becker, blir genom textanalys tillämpad på ett kvinnligt underlag. Ett urval kriminaljournalistiska texter om brott begångna av kvinnor, skrivna av polisens utredare, analyseras ur ett genusperspektiv utifrån teorins fyrfältstabell (Figur 1a). Fokus är att finna de föreställningar, idéer och tankar som produceras och reproduceras om den

kvinnliga brottslingen i dessa texter. Detta kommer dock inte säga någonting om vi inte har kunskap om vad för föreställningar som uttrycks kring den manlige brottslingen, varför denna analys kommer att utföras även på ett manligt underlag. Slutsatserna kommer inte att vara generaliserbara på grund av datamaterialets natur. Detta är inte heller den kvalitativa textanalysens primära mål. Styrkan i metoden ligger istället i att det kan öppnas upp för nya infallsvinklar och diskussioner kring redan undersökta fenomen (Esaiasson et al. 2003; Bergström & Boréus 2005).

Syfte och frågeställning

Syftet med denna undersökning är att ge en inblick i hur en förövares könsidentitet kan fungera som en tolkningsfaktor hos den svenska polisen, samt att undersöka hur en feministiskt orienterad textanalys kan fungera tillsammans med ett stämplingsteoretiskt perspektiv, på ett sätt som är tillgängligt och begripligt även för den som inte redan är insatt i applicerade metoder och teorier.

Artiklar, skrivna av polisens utredare, publicerade i Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014, utgör underlag för denna analys. Frågeställningen är: hur beskriver och diskuterar polisens utredare/textförfattarna den kvinnliga förövaren utifrån stämplingsteoretiska begrepp? Kan liknande beskrivningar även återfinnas på ett manligt underlag? Vilka likheter och skillnader finns och hur kan dessa förklaras utifrån ett feministiskt och stämplingsteoretiskt perspektiv?

2. TEORETISK REFERENSRAM

”Vi skulle kunna betrakta den historiska empirin om kvinnoemancipation som ett enda lyckat experiment vad gäller att få ett hållbart svar på frågan om könens likhet, och där hela tiden den ena efter den andra hypotesen om olikhet, särskildhet och oförmåga har måst avskrivas på grund av resultatens ovedersägliga budskap. Och detta trots att experimentet störts av en intensiv social och enskild prägling till olikhet.” (Hirdman

2001, p 114). Feminism

Den första vågens feminism startade som en samhällskamp för att ge kvinnor de mest basala rättigheter som rösträtt, något som sedermera skedde i många västerländska länder under 1920-talet (Donivan 2006). Skilsmässolagarna blev mer jämlika och hon hade rätt att skaffa sig en högre utbildning, äga land och ha en egen ekonomi. Den första vågens feminism stannade härmed upp, men fortsatte smått att influera under 30-talet och framåt, då feminismen gjorde praktik av sina idéer. I slutet av sextiotalet kom dock den andra vågens feminism igång på allvar och härifrån och fram till åttiotalet fokuserade den bland annat på jämställdhet och rättigheter i familj och arbete och för självbestämmanderätt angående den kvinnliga kroppen. Detta öppnade upp karriärbanor som tidigare varit stängda för kvinnor och arenor som politik, religion, idrott och utbildning blev möjliga (Goodwin & Jasper 2009; Gerhard 2001). Olika grenar inom feminismen uppstod såsom lesbisk feminism, svart feminism, Marxistisk feminism, och andra grenar växte fram från dessa strömningar som exempelvis mansforskning och queerteori (Lander et al. 2003). Denna spridning och uppdelning av feministiska tankar har uppstått som ett svar på en generell och exkluderande feminism, men intressant nog är det denna splittring som ligger till grund för mycket av den kritik feminismen får stå till svars för idag. Det är numera en kluven idérörelse som består av många olika tankar och infallsvinklar. Det feminismen som politisk ståndpunkt menar i stort är dock att det finns köns(rolls)baserade maktskillnader i samhället, och att denna ojämlika maktbalans bör jämnas ut för att skapa jämställdhet, frihet och självbestämmande. Feminismen menar att tvingande strukturer inte enbart begränsar och förtrycker kvinnan, utan anser att dessa strukturer påverkar alla könstillhörigheter. Dock anses det att det är just den kvinnliga könstillhörigheten som är utsatt för störst strukturell diskriminering och marginalisering och att främst dessa strukturer därför behöver belysas och motarbetas (Beasley 1999; Pettersson 2003; Hirdman 2001).

Kritik inom dagens feminism är exempelvis att det handfasta arbetet som finns kvar att utföra i samhället när det kommer till att skapa jämställdhet i löner och karriärmöjligheter, motverka våld mot kvinnor och andra handfasta områden, har stannat av och att en istället ägnar sig åt diskussion och teoretiska argumentationer. Den tredje vågens feminism en mer teoretisk sådan som vill ändra själva synen på kunskap, verklighet och sanning för att förändra strukturer som tar sig uttryck i våld, marginalisering och diskriminering mot kvinnor. En utmaning för feminismen inom vetenskapen är att en feministisk utgångspunkt ofta ses som ovetenskaplig och icke-objektiv, och därför har svårt att få samma genomslagskraft och spridning som den skulle behöva (Smart 1990; Pettersson

”Real Women” till den teoretiska diskussionen, innebär att endast redan mycket insatta kan förstå den. Detta stänger den feministiska teoretiska arenan och försvårar för en utveckling av den feministiska diskussionen.

Howard Beckers Outsiders

Ett av de mest kända och välanvända litterära verket inom stämplingsteori kan vara Beckers ”Outsiders” ([1963] 1997/2006). Becker beskriver här hur avvikaren uppstår i ett socialt sammanhang, inte som ett resultat av en handling, utan som ett resultat av omgivningens gensvar mot denna handling. Författaren menar att beteenden som bryter mot en grupps regler är att anse som en avvikande handling, men, säger Becker, regelbrottet i sig leder inte fram till en avvikaridentitet. Det krävs även att någon uppmärksammar detta regelbrott och tolkar det som avvikande för att en stämpling skall ske. Olika gruppers definition av avvikelse varierar, vilket visar att det i själva verket inte är handlingen i sig som definierar vad som är normalt eller onormalt. Stämplingen kan alltså innebära att en person som de facto inte har begått något normbrott kan bli stämplad som avvikare om omgivningen väljer att reagera så som om hen gjort sig skyldig. Det innebär även att den som har begått ett normbrott men inte tolkas som avvikare inte heller kommer att stämplas.

Makt

Vilka regler som blir gällande innefattar en tydlig maktdimension. Äldre har inflytande över yngre, män över kvinnor, ljushyade över mörkhyade och majoriteter över minoriteter, vilket även innebär att stämpling i mångt och mycket kan komma att vara en politisk fråga. Det är inte en enkel och ensidig förklaringsmodell som visar varför en del väljer avvikande banor och andra inte. Istället visas det här just hur ojämlikt individer kan tolkas, medan den samtidigt försöker finna några gemensamma närmare mellan avvikare och andra.

Becker tar upp exempel där även lagen visar sig vara olika betydande för olika personer. För det första menar hen att vår syn på en brottsling är mycket beroende av vilken form av lagbrott som har begåtts och vilken kultur vi lever i. Becker skriver:

”We think of the person who commits a traffic violation or gets a little too drunk at a party as being, after all, not very different from the rest of us and treat his infraction tolerantly. We regard the thief as less like us and punish him severely. Crimes such as murder, rape, or treason lead us to view the violator as a true outsider.” ([1963] 1997, p 3)

Även om det centrala är att ett allvarligt lagbrott innebär en tydligare stämpling, så förklarar Becker även att det är skillnad från fall till fall och hen beskriver hur svarta förövare döms hårdare än vita förövare och att rasen på brottsoffret också spelar in i hur hård domen blir.

Avvikarkarriären

Vägen till att bli en avvikare kan jämföras med att göra en karriär, vilket sker stegvis. Varje steg måste uppfylla vissa krav och varje steg måste tas. Becker menar att det som skiljer en avvikare från en ”normal” person först och främst är att avvikaren följer sina impulser och begår ett regelbrott, något som den ”normale” också haft tankar på att göra men aldrig gjort. Att avvikaren gör detta kan bero på att den inte har accepterat dessa regler och normer på samma sätt som

andra. Avvikaren kan dessutom komma att finna olika neutraliseringstekniker som för denne själv rationaliserar regelbrottet.

Becker menar att ett väldigt viktigt steg i avvikarkarriären är just omvärldens stämpling av den egna individen som avvikare. Om en blir upptäckt och stämplad förändras självbilden och den framtida utförande av det avvikande handlandet, likväl som den samhälleliga statusen. En stämpling innebär ofta att en får fler egenskaper tillskrivna sig än dem som faktiskt visats upp. Detta leder till att den ”normala” världen kan bli begränsad för den stämplade och vägen bort från den avvikande banan kan bli otillgänglig. Dock kan även det motsatta ske: när personen inser vad det avvikande beteendet kan leda till och hur stora konsekvenser som väntar, så vänder denne tillbaka och återgår till ett ”normalt” liv.

Regler, lagar och blindhet

Regler finner sin början i en grupps delade värderingar. Det kan vara svårt att använda generella värderingar i specifika situationer, speciellt då vaga värderingar inte sällan står i motsats till varandra. Att inte uppmärksamma ett regelbrott kan vara en aktiv handling: det kan hända att en regel ignoreras medvetet just för att flera grupper finner att de vinner på att inte bry sig om denna specifika regel. De regler som finns har blivit skapade och upprätthållna av en aktör, det är inget som ”bara sker”, utan upprätthållande är något som måste företas. Regelbrott kan även ignoreras på grund av att de som ser regelbrottet anser att det finns yrkesgrupper som har som uppgift att ”ta itu” med detta och att det således inte är den enskilde individens ansvar att uppmärksamma beteendet. Dessutom kan det hända att regelbrott och avvikelser som äger rum i exempelvis organisationer eller företag aktivt blir undanhållna för att undvika problem inom koncernen, eller dålig publicitet utåt.

Beckers fyrfältstabell

Becker delar in samhällsmedborgare i ett fyrfältsdiagram (figur 1) där hen beskriver vilka fyra alternativ som finns när det kommer till regelbrott och stämpling. En person kan ha ett laglydande beteende, eller ett regelbrytande beteende. Människor kan även av andra uppfattas som avvikande, eller uppfattas som regelföljande. Detta ger fyra möjliga kategorier:

För det första finns det personer som av samhället uppfattas som avvikare. Dessa kan antingen vara Falskt anklagade, som med andra ord inte begått något reellt regelbrott, eller så är de Rent avvikande och gjort sig skyldiga till just det som de uppfattas som skyldiga till. Det finns även personer som inte anses vara avvikare och bland dessa finns det dem som faktiskt inte heller är det (Konforma), samt de som trots allt bryter mot reglerna utan att någon upptäcker detta (Hemligt avvikande).

Den sista kategorin beskriver Becker som en kategori som antagligen innefattar fler individer än vad vi tror. Hen tar upp exemplen fetischister, homosexuella och narkomaner som kan ägna sig åt sina avvikelser i hemlighet och alltså aldrig bli stämplade som avvikande.

Denna fyrfältsmodell kommer att ligga som grund för den kommande analysen och dessa fyra kategorier utgör utgångspunkt för mina tolkningar av texterna i Nordisk Kriminalkrönika 2000 - 2014.

Figur 1a (Becker [1963] 2006, p 31)

Slutligen:

Feminismen har utvecklats genom historien och vetenskapen, från att kämpa för inkludering i lagar eller undersökningar till att eftersträva jämlikhet och självbestämmande. En tredje våg av feminism utmanar själva grunderna i vad som ses som sanning och vetenskap och hur denna vetenskap ser ut och bedrivs. Den ”objektivitet” och ”saklighet” som forskningen generellt sett eftersträvar är ifrågasättbar då forskning, särskilt kriminologisk sådan, utgår från manliga teorier som tillämpas på manliga undersökningsobjekt. Denna syn på sanning är inte heller den enda, och vetenskap kan bedrivas på andra sätt utan att slutsatserna för den sakens skull bli ”mindre sanna”.

Stämplingsteorin menar att sociala och lagstadgade regler inte är lika för alla, och att det är själva tolkningen av en persons handling som gör denne till avvikande. Regler och lagar upprätthålls utifrån det sammanhang de befinner sig i, och regler kan i vissa fall ignoreras. Vems regler som blir gällande är en fråga om makt då det är den som har mest makt som kan nå ut med sin tolkning av sanningen och verkligheten. Detta innebär att den sanningsversion som når ut är en sanningsversion som är till fördel för maktinnehavarna.

Lydigt beteende Regelbrytande beteende Upplevs som avvikande  Falskt anklagat  Rent avvikande Upplevs inte som

3. URVALSPARAMETRAR UTIFRÅN TIDIGARE

FORSKNING

”Men jag strävar längre och nöjer mig inte med essentiella förklaringar, det vill säga fysiologiska och hormonella förklaringar till kvinnors och mäns olika ´val´ i livet. En sådan biologisk determinism hämmar den vetenskapliga forskningen genom att inte ställa de grundläggande frågorna om hur kvinnor och män gör och hur denna socialt konstruerade könsskillnad påverkar fenomen inom till exempel vårt forskningsfält kriminologi.” (Lander 2003, p 24).

Det underlag analysen vilar på är artiklar som berör ensamma, kvinnliga förövare, skriva av polisens utredare och publicerade i Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014. Frågeställningen är: hur beskriver och diskuterar polisens utredare/textförfattarna den kvinnliga förövaren utifrån stämplingsteoretiska begrepp? Kan liknande beskrivningar även återfinnas på ett manligt underlag? Vilka likheter och skillnader finns och hur kan dessa förklaras utifrån ett feministiskt perspektiv?

Detta innebär att de artiklar som utgör de två olika delarna av analysen, alltså kvinnliga förövare å ena sidan, och manliga förövare å andra sidan, måste matchas på ett systematiskt sätt med varandra.

För att välja ut vilka parametrar som är mest relevanta för matchningen har tidigare kriminologisk forskning tagits till hjälp. Nedanstående avsnitt kan alltså ses som en del av urvalsmetoden, men även en genomgång av kriminologisk forskning. De parametrar som här presenteras har dels en stark förankring i forskningen, men är även av sådant slag att de är lätta att urskilja, tolka och jämföra i skrivna texter av de typer som underlaget utgörs av.

Parametrar för urval

Att finna parametrar beskrivna i forskning som även är relevanta för detta specifika underlag är komplicerat. Exempelvis kan de riskfaktorer som visat samband med ett aggressivt eller avvikande beteende hos ungdomar utgöras av så skilda aspekter/riskfaktorer som temperament (Shiner & Caspi 2003), låg intelligens, manligt kön, minoritetsgruppstillhörighet (Andersson 2001; Bowie et al. 2004; Eisenbaun 2007), eller låg självkontroll (Gottfredson & Hirschi, 1990). Dessa aspekter är mer eller mindre svåra att utläsa i texter som dem som skall analyseras.

Riskfaktorer är omständigheter, attribut eller förhållanden som har påvisat statistiskt samband med kriminellt och/eller avvikande beteende. Brottspreventivt arbete och profileringsarbete har utifrån detta kommit att i huvudsak fokusera på de grupper och faktorer som visat sig statistiskt predicera framtida kriminellt beteende. Skolbaserade preventionsprogram utgår i mångt och mycket från riskfaktorperspektivet och arbetar handgripligen med att minska de faktorer som visat sig ha samband med ett kriminellt beteende senare i livet (Elias et al. 2003) och ”hot spot policing” är ett arbetssätt där polisinsatser riktas mot platser och tidpunkter som statistiskt visat sig vara mest utsatta för brott (Braga 2007; Braga et al. 2010; Wikström 2005). Dessa och liknande insatser kan dock i vissa fall visa

sig vara problematiska då de riktar sig mot en viss utpekad grupp, och därför riskerar att dels förbise kriminalitet som försiggår i andra grupper, och dels riskerar att reproducera föreställningar kring utpekade grupper och platser som speciellt problematiska. Forskning som har en socialkonstruktionistisk eller stämplingsteoretisk ansats kritiserar ibland dessa former av riskfaktorperspektiv och menar att resultatet kan bli att de utpekade grupperna eller platserna utsätts för negativ särbehandling som i sin tur ökar risken för kriminalitet, eller att ökade kontroller av en utpekad grupp kan leda till en skev statistik, då andra grupper inte kontrolleras lika rigoröst (Sthal 2008; Thompson 2010). I Sverige har vi sett exempel i det uppmärksammade REVA-projektet2 som fick ta emot kritik och protester då det ansågs rasistiskt och diskriminerande mot etniska minoritetsgrupper. Kritiken grundades bland annat på att polisen gjort ID-kontroller i offentliga rum, baserat enbart på individernas utseende.

En annan negativ aspekt av riskfaktorperspektivet är det som av Cohen (1972) har beskrivits som ”Moralpanik”. När den stora massan definierar en grupp, företeelse eller person som ett hot mot den egna gruppens normsystem eller mål, där ”hotet” framställs och presenteras av media på ett stereotypt sätt, där debattörer uttrycker diagnoser och lösningar för detta hot, och där alltså gensvaret mot en händelse, person eller grupp är ur proportion till det som inträffat, kan detta ses som moralpanik.

Att okritiskt använda riskfaktorer som parametrar är inte heller praktiskt utförbart på grund av den information som ingår i de artiklar som skall analyseras. De faktorer som därför valts ut har gjorts så dels på grund av sin förankring i den kriminologiska forskningen, men även utifrån vad som är praktiskt genomförbart i det faktiska textunderlaget.

Gärningsmannafaktorer

Kön

Det som här beskrivs är det biologiska könet och inte det socialt konstruerade könet (genus). Denna aspekt behandlas istället under ”psykosocial situation” nedan.

Denna parameter är självklar och för syftet och frågeställningen given då X-artiklarna, som behandlar kvinnliga förövare, skall matchas med Y-artiklar, som beskriver manliga förövare. Förövarens könstillhörighet är en aspekt som skrivs ut i var och en av de genomlästa artiklarna i Nordisk Kriminalkrönika 2000-2014 och könstillhörigheten blir inte i något fall ifrågasatt eller problematiserat.

Det biologiska könet är en vanligt förekommande variabel som forskningen traditionellt sett har behandlat på ett förenklat vis med mannen som kriminellt benägen och kvinnan som icke kriminellt benägen. Den kriminella kvinnan ses därför som en ”mer onormal” varelse än den kriminelle mannen. 1893 publicerade Lombroso och Ferrero ”La donna delinquente” i vilken de beskriver den kriminella/prostituerade kvinnan som kortare, mörkhårigare och med mindre och plattare huvuden än andra kvinnor. Kriminella kvinnor var mer aplika och skulle

2 _{Projektet Reva (Rättssäkert och Effektivt VerkställighetsArbete) var ett samarbete mellan} Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården på uppdrag av Sveriges regering. Syftet med projektet var att effektivisera utvisandet/avvisandet av personer som vistas illegalt i Sverige, och pågick mellan 2009-2014. Källa: Migrationsverket 2014-07-23.

ses som bakslag i evolutionen enligt författarna. Pollak (1953) beskrev hur den kriminella kvinnan kunde hålla sig osynlig på grund av den kvinnliga naturen som gör henne manipulativ, neurotisk och svagsint. Hennes låga synlighet i statistiken skulle bland annat bero på att rättsväsendet inte ville anklaga svagare individer för att göra sig skyldiga till kriminalitet.

Idag hittar en i princip aldrig påståenden av detta slag, men biologiska skillnader mellan män och kvinnor diskuteras fortfarande. En förklaring till att kvinnor inte syns lika ofta som män i brottsstatistiken är enligt vissa forskare att kvinnor är mindre och svagare och därför inte kan tillfoga lika stor skada som män (Flynn, 1990). Caspi et al. (1997) menar dock att detta lika gärna skulle kunna leda till att män slog kvinnor i mindre utsträckning än att kvinnor slår män: män är medvetna om sin fysiska överlägsenhet och förmåga att göra skada och låter därför bli att slå kvinnor. Denna förklaringsmodell ses därför som alltför ensidig för att kunna förklara skillnaderna i statistiken. Det finns även forskning som visar att det kan vara lika vanligt att kvinnor misshandlar män som det är med män som misshandlar kvinnor (Caspi et al 1997; Flynn 1990, Straus 2004). De mätbara skillnaderna kan då förklaras med att det är en ansenlig mängd av de förekommande våldshandlingarna i parförhållanden som aldrig kommer till polisens kännedom, utan upp till 90 % av fallen kan vara mörkertal (Straus 2006). Att män har mindre benägenhet att anmäla misshandel bekräftas av Cook (2007) som skriver att män som utsatts för våld i en nära relation uppfattas av sig själva, och andra, som ”svaga” eller ”mesiga”.

Även andra biologiska förklaringar beskrivs i forskningen, så som tanken att det är kvinnors hormonbalans som till stor del styr deras våldsamma beteende (Dabbs et al. 1988), eller att mäns högre halter av testosteron kan leda till aggressivitet (Booth & Osgood 1993; Carr et al. 1995).

Ålder

Även förövarens ålder är en parameter som oftast avslöjas i artiklarna i Nordisk Kriminalkrönika. Ålder är även en faktor som nämns inom kriminologisk forskning ur flera aspekter. Redan 1831 konstaterade Quetelet att kriminalitet har en stark koppling till ålder, med högst kriminellt beteende i sena tonårstiden, för att sedan bli ovanligare med stigande ålder. Denna riskfaktor kan, enligt Gottfredsson och Hirshy (1983), vara universell och återfinnas över tid och rum. Detta påstående har dock blivit ifrågasatt, bland annat av Steffensmeier och Ulmer (2014) som menar att ung ålder och kriminalitet hålls samman genom sociala strukturer som ger åldersrelaterade roller, tillfällen och resurser. Med stigande ålder får vi mer att förlora på att begå brott, och mer att vinna på att vara lagföljande, eftersom det är så vårt samhälle är uppbyggt.

Carlsson (2013) beskriver hur kriminalitet kan ses som ett normativt acceptabelt beteende för män när de är unga, men som ett misslyckande när de blir äldre. Pojkars sätt att ”göra maskulinitet” genom att vara rebellisk, bråkig och gå emot normerna, slutar att vara ett sätt att göra maskulinitet ju äldre pojkarna blir. Detta innebär att en kriminell livsstil vid en punkt i livet kan vara att göra maskulinitet, medan oförmågan att bryta den kriminella banan senare i livet kan ses som ett misslyckande att växa upp. Hirchfield (2008) beskriver liknande tankar hos ungdomar i brottsutsatta stadsdelar i Chicago, som ser lagföring och viss ungdomsbrottslighet som en normal del av utvecklingen och av ungdomskulturen.

Skolåldern är en tid då många individbaserade insatser sätts in eftersom det anses vara under denna tid som störst påverkan är möjlig. Exempelvis finns skolbaserade program som fokuserar på alkohol, mobbing, sexuellt beteende, aggressivitet och akademiska resultat (Elias et al. 2003; Farrington & Ttofi 2010). Att bli lagförd som ung person kan i sig, genom olika processer, leda till större utanförskap som vuxen, pekar viss forskning på. Exempelvis kan officiell stämpling som lagföring leda till att den utpekade känner sig utstött av sin omvärld, och minskar sitt deltagande i konventionella aktiviteter som skolundervisning, vilket leder till minskad chans för framtida anställning och ökat bidragsberoende (Matsueda 1992; Bernburg & Krohn 2003; Bernburg et al. 2012). Etnicitet

I merparten av de genomlästa artiklarna nämns förövarens etniska ursprung och/eller bakgrund. Till skillnad från i USA talar vi i Sverige sällan om ”ras”, men det har oftast gått att utläsa om förövaren som beskrivs i texterna kommer från Sverige, norden, Europa eller från ett utomeuropeiskt land.

Etnicitet är en parameter som är relevant inom den kriminologiska forskningen av flera olika skäl. Dels eftersom en känd riskfaktor för kriminellt eller avvikande beteende är etnisk minoritetsgruppstillhörighet, men även på grund av att etnisk minoritetsbakgrund kan fungera stigmatiserande. Flertalet amerikanska undersökningar indikerar att stereotypa bilder av kriminella utgörs av svarta eller latinamerikanska män (Madriz 1997; Barkan & Cohn 2005; Green et al. 2006). Den stereotypa bilden av våldsbrottslingar som svarta män kan visa sig påverka synen på bestraffningar och lagstiftning från både allmänhet och rättssystem (Corell et al. 2002; Thompson 2010).

Brott som begås av en person från en etnisk grupp mot en person från en annan etnisk grupp kan innebära att förövarna ses som ”mer skyldiga” än om förövaren har samma etnicitet som offret och/eller den som tolkar skuldfrågan (Bagby et al. 1992). Inom det svenska rättsväsendet finns indikationer på att misstänkta förövare löper större risk att dömas för brott om de har utomeuropeisk bakgrund, än om de har etniskt svenska rötter (Petterson 2006). Dessutom visar svenska forskningsresultat att personer med bakgrund utanför Västeuropa, som begår brott mot en annan etnisk grupp än den egna, är överrepresenterade i brottsstatistiken och att denna överrepresentation tycks bero på negativ särbehandling i alla led inom rättsprocessen, från anmälan till dom (Diesen 2006).

Kriminologisk forskning, framför allt amerikansk, stöder att människor tenderar att tolka svarta som mer aggressiva än vita (Barkan & Cohn 2005; Green et al. 2006; Hurwitz & Peffley 1997; Corell et al. 2001). Det finns forskning som visar att enbart vetskapen om att den stereotypiska bilden existerar påverkar människors bedömning, även om de själva anser att de inte håller med om stereotypen (Corell et al. 2001). Även polisen har påvisats vara påverkade av stereotypt tänkande, liksom flera andra delar av rättsväsendet (Stahl & Williams 2008, Welch 2007). Psykosocial situation

Denna parameter är den mest komplicerade av de fem, och handlar om livsstil (såsom vanor och rutiner) och social status (som klass- och genustillhörighet). Hur en person blir tolkad beror, enligt mycket forskning, på deras livsstil och sociala status, och dessa tre är nära sammankopplade till varandra. De kvinnliga förövare som beskrivs i de nio artiklarna som utgör underlaget för kommande analys, kan

delas in i två grupper: de som har ordnade förhållanden och de som har kända mentala och/eller missbruksproblem. Genus är en viktig del av en persons psykosociala status eftersom det påverkar både livsstil och social status och är en viktig aspekt att ta hänsyn till i forskning.

En persons livsstil diskuteras i många kriminologiska teorier. Enligt rutinaktivitetsteorin (Cohen & Felson 1979) uppstår brott på grund av tillgänglighet och tillfälle. När en motiverad förövare och ett lämpligt objekt sammanstrålar där det finns en avsaknad av kapabla väktare kan brott begås. Tid och rum spelar in i om, hur och när dessa tillfällen uppstår och är med andra ord beroende av hur vi lever våra dagliga liv. När det kommer till områdets inverkan på brottsliga aktiviteter talas det ibland om de tre R:en Resurser, Regler och Rutiner. Här menas att människors benägenhet att begå brott är personens moral och självkontroll kopplat till den sociala miljö de lever i (Sampson et al. 1997; Sampson & Wikström 2003). Butterworth och Wikström (2006) menar att människors livsstil påverkar benägenheten att begå brott eftersom vissa miljöer är mer riskfyllda än andra. Ungdomar som befinner sig i riskfyllda miljöer med kriminella vänner och som brukar berusningsmedel har högre risk att utföra kriminella handlingar än de som inte gör detta. Strainteorin gör gällande att de normer som råder utgår från medelklassens strukturer och förutsättningar, vilket leder till att arbetarklassen blir marginaliserad och inte ges samma möjligheter. Subkulturer kan då uppstå bland arbetarklassens ungdomar, som en form av motkultur (Cohen 1955). Röster inom den feministiska kriminologin har på senare år höjts för att påvisa betydelsen av ras och klass även inom forskning som rör kvinnor. Alla kvinnor är inte lika och ras, etnicitet och klass måste vara variabler som diskuteras och tas med i vetenskapliga beräkningar (Burgess-Proctor 2006). Kvinnors lägre iblandning i brottslighet har ibland förklarats utifrån det patriarkala system under vilket vi lever och de rent livsstilsmässiga skillnader som uppstår mellan män och kvinnor på grund av detta system. Kvinnor har helt enkelt inte haft samma möjligheter att begå brott som män, och inte heller tillgång till samma brottsliga arenor som män. Britton (2000) går i sin artikel ”Feminism in Criminology: engendering the outlaw” igenom den kända strömningen ”Emacipation Theory” som menar att kvinnors lägre statistiska brottslighet beror på att de traditionella kvinnorollerna har bundit dem till hemmen och gett dem färre möjligheter till den brottsliga arenan. När kvinnor blir mer jämställda männen och får fler möjligheter att genomföra brott bör alltså även brottsstatistiken bli mer jämnt fördelad mellan manliga och kvinnliga förövare. Britton menar dock att empirin inte stödjer detta antagande och att det inte finns stöd för att den kvinnliga kriminaliteten har ökat trots ett mer jämställt samhälle. Chesney-Lind och Rodriguez (1983) beskriver att de flesta kvinnor i fängelse är från lägre klasser, minoritetsgrupper och har traditionellt ”kvinnliga” drömmar och syn på män. Inte heller Agnew och Broidy (1997) håller med den ovanstående ”Emancipation Theory”, utan menar tvärtemot att det är kvinnors utsatthet och sociala underlägsenhet som kan leda till ökad brottslighet. De menar att kvinnor och män upplever olika former av strain, där kvinnor ger utlopp för detta på anti-våldsamma sätt, såsom drogmissbruk, snarare än våld mot andra. Kvinnor och män har olika reaktioner på strain och att detta kan bero på att kvinnor har andra former av coping-strategier än män har.

Att frigörelsen skulle kunna leda till ökad brottslighet kan dock ha påverkat rättsväsendets tolkning av kvinnlig kriminalitet, och vissa menar att kvinnor som

döms för brott blir dömda till strängare straff än män som döms för liknande brott på grund av detta (Chesney-Lind & Rodriguez 1983; Chesney-Lind & McDonald 2001). Edwards (1996) ger andra exempel när hen argumenterar för att det finns ett gap mellan lagen så som den är skriven, och lagen så som den implementeras. Här argumenterar Edwards för att ett samhälles normer och värderingar kommer att påverka om en väljer att se en handling som brottslig eller inte, och att det därför är större risk att bli dömd som skyldig om en exempelvis har synliga gängtatueringar.

Kvinnor som gör sig skyldiga till lagbrott anses ofta lida av mentalsjukdomar av olika slag, likväl som depression och narkotikamissbruk (Smart 1977; Thompson 2010). Exempelvis menar Broidy och Agnew (2007) att kvinnor oftare blir deprimerade och får ångest medan män kan bli arga och aggressiva. Cook et al. (2010) beskriver hur unga kvinnliga förbrytare döms till vård i större utsträckning än manliga och menar att psykopati kan visa sig på annat sätt hos kvinnor än hos män, samt att kvinnor tolkas som mentalt instabila medan män inte tolkas på samma vis. Detta även om problematiken som visas upp är densamma hos bägge grupper. Magdol et al. (1997) menar dock att det inte enbart är kvinnliga förövare som lider av psykiska problem utan att ångestsyndrom, depression, manier, psykoser och antisocial personlighetsstörning samt våldsamt beteende hänger samman med våld, oberoende av kön.

Medierapporteringen tycks vara olika för män och kvinnor, där kvinnliga brottslingar ofta beskrivs som mödrar och aspekter av kvinnorna, som utseende, känslor och kroppar, kommenteras. Kvinnors brott anses ofta vara resultat av känslomässig obalans snarare än rationellt och logiskt tänkande; kvinnan tolkas som instabil och mannen som rationell (Smart 1977; Thompson, 2010). I den Irländska nyhetsrapporteringen beskrivs kvinnliga förövare antingen som sexobjekt, mödrar eller galna, enligt Black (2009). I en svensk undersökning av Ericsson (2003), som fokuserat på kriminalpolitiska motioner skrivna mellan 1971 – 2000 visar det sig att 84 % av de motioner som överhuvudtaget nämner kvinnor förekom efter 1986. Här behandlas kvinnor som brottsoffer (främst vålds- och/eller sexualbrott men även för pornografi eller prostitution) i nio av tio motioner. De motioner som behandlar kvinnliga lagöverträdare, handlar nästan uteslutande om kvinnor i fängelse, där de beskrivs som offer. De beskrivningar som förekommer, tar upp kvinnor som svaga, hotade, torterade, förföljda, rädda och utsatta. De behöver terapi, stöd, hjälp, skydd och målsägandebiträde. Beskrivningarna av kvinnor som lagöverträdare i motionerna har föga gemensamt med synen på brottslingar som kalkylerande varelser med egen fri vilja, vilket istället är ett synsätt som används för att beskriva män som lagöverträdare.

Offerfaktorer

Relation och precipitation

Vilken relation förövaren och offret har till varandra är relevant ur många aspekter. Exempelvis gör forskningen stor skillnad mellan relationsbrott och brott som sker mellan okända. I artiklarna beskrivs den situation som brottet uppstod i, och således kan det utläsas vilken relation offer och förövare haft till varandra. Medskyldighet till sin egen viktimisering är en aspekt som kan påverka både synen på brottet och den påföljd som förövaren sedan döms till. Forskning påvisar att när någon blir dödad i en nära relation föregås detta generellt sett av

övergrepp. Kvinnor mördas oftast av sina manliga partners, och när kvinnor mördar är det inte sällan deras intima partner som är offer. Skillnaden är att män mördar för att få kontroll medan kvinnor mördar som en form av självhjälp eller självförsvar, och kvinnor mördar oftast efter att ha blivit attackerade (Felson & Messner 2000; Peterson 2014). I en analys av verklighetsbaserade kriminalprogram framkom att den typiska skildringen av brott beskriver ett kvinnligt offer för en manlig förövare, där kvinnan framställs som medskyldig till det brott hon utsätts för genom att hon godtroget har förlitat sig på en man som inte varit pålitlig (Cavender et al. 1999).

Flera länders lagar tar hänsyn till om ett brott begås i självförsvar, och även om brott förenklats på grund av offrets handlingar; exempelvis om en person tagit sig in i någon annans hem genom ett öppet fönster snarare än brutit sig in (Gobert 1977). Pettersson (2003) visar att svenska domstolar bedömer våldtäkter som mildare brott och ogillar fler åtal om offer och gärningsman haft en sexuell relation innan brottstillfället. Våldtäkten kan ses som en ”försoning” mellan grälande partners menar rätten ibland, och ser detta som en förmildrande omständighet.

Enligt livsstilsteorin (Garofalos, Gottfredsson & Hindelang 1978) leder olika livsstilar till olika stor risk att bli utsatt för brott. Riskfyllda situationer är mer vanliga om du har en riskfull livsstil, och därför är inte utsattheten för brott lika stor i alla grupper i samhället. Vilken livsstil du har påverkas av olika faktorer som ålder, kön, civil- och social status.

Slutligen:

Inom brottspreventiva arenor och kriminologi används ofta riskfaktorperspektivet, där statistiken får guida var åtgärder eller eftersökningar bör sättas in. I Sverige har vi exempelvis sett REVA-projektet som blev uppmärksammat för sina personutgallrande metoder. En risk med detta är exempelvis skapandet av moralpanik, där grupper eller fenomen får kraftiga reaktioner på grund av en uppfattad hotbild mot samhället eller ordningen.

De parametrar som kommer att användas vid kommande matchning har tagits fram utifrån tidigare forskning och de undersökta texternas utformning. Kön beskrivs i artiklarna och är den grundläggande kategoriindelningen. I forskning kan vi se hur biologins, de fysiska förutsättningarnas och hormoners inverkan på kriminellt beteende diskuteras. Etnicitet är en kategori som till viss del beskrivs i artiklarna och ofta kan vi se om förövaren är från Sverige, norden, Europa eller från ett utomeuropeiskt land. I forskning beskrivs hur stereotypa föreställningar om vissa etniska grupper kan påverka synen på brottet, längden på straffet, och även påverka polisens bedömningar. Psykosocial situation kommer att vara en parameter som delar in artiklarna i fall där förövaren har ordnade förhållanden i en grupp och de som har kända missbruks- och/eller psykiska problem i en annan. I kriminologin talas den psykosociala situationen om i termer av exempelvis livsstil, rutin och strain, aspekter som påverkar och påverkas av social status och vanor. Det beskrivs hur ett samhälles normer kan påverka utfallet i rättegångar. Exempelvis ses kvinnor oftare som mentalsjuka och män som kalkylerande. Relationen mellan offer och förövare kan utläsas i artiklarna. I forskning beskrivs hur män anses mörda personer i sin närhet för att få kontroll medan kvinnor mördar i självförsvar. Kvinnor utmålas ofta som offer i media och politisk debatt.

Dessutom, och kanske viktigast, kommer självfallet brottskategorierna att vara centrala för matchningen eftersom så vitt skilda brott som mord och falskt larm behandlas i underlaget.

4. METOD

Urval

Material – Nordisk Kriminalkrönika

Nordisk Kriminalkrönika utges av Svenska Polisidrottsförlaget AB en gång per år och innehåller artiklar som beskriver polisutredningar av brott som begåtts tidigare och vid publiceringstillfället fått sitt facit. Krönikornas artiklar är, med ett fåtal undantag, skrivna av utredarna själva och syftet är bland annat att ge en inblick i hur rättsväsendet fungerar. Texterna beskrivs som en ”intressant och

lärorik läsning” (Nordisk Kriminalkrönika 2014, p 7). De är inte skrivna på ett

systematiskt sätt utan utformas fritt av den författare som ansvarat för just den specifika artikeln, och kan därför variera mycket i omfång samt innefatta ytterst spridd och varierande information.

Av avgränsnings- och aktualitetsskäl används enbart Nordisk Kriminalkrönika 2000-2014, samt endast de artiklar som rör svenska rättsfall. För syftet behöver artiklarna innefatta en så rik och detaljerad beskrivning av förövaren som möjligt, varför bara fall som behandlar en ensam förövare tas med. Bortvalt blir då artiklar som behandlar till exempel gängkriminalitet, organiserad brottslighet och liknande kriminalfall där ett flertal personer ingår. Endast artiklar skrivna av en eller flera personer ur utredningsgruppen har tagits med. Eftersom syftet är att analysera beskrivningar av regelbrytande personer är ytterligare ett krav att den misstänkte ensam blivit dömd för brottet.

X-artiklar

Stämplingsteorin ska testas ur en feministisk vinkel och således står kvinnors brott som primärkälla och utgör grunden för urvalet av Y-artiklarna. Det visar sig att nio artiklar motsvarar urvalskriterierna, alltså beskrivna kriminalfall där kvinnor bedömts som ensam skyldig gärningsperson. Dessa kallar jag för X-artiklar. X-artiklarna är i genomsnitt 13,2 sidor långa, med de två mest koncisa på fem sidor styck och den längsta på 23 sidor. Medianen för utgivningsår är 2009, vilket innebär att en övervägande del av artiklarna är utgivna under senare år. Dessa fall, som valts ut för att beskrivas i krönikorna, har självfallet inte valts ut för att de på något vis är representativa. Exempelvis kan vi se dessa rättsfalls raritet på de påföljder som dessa rättsfall inneburit. De tre mildaste påföljderna, 100 h samhällstjänst, två års fängelse och fem års fängelse hör väl till de mindre uppseendeväckande, men de övriga består av två 10-åriga fängelsestraff, ett på 18 år, och inte mindre än tre livstidsdomar, något som är väldigt ovanligt för kvinnor i Sverige (se Figur 4).

Dessa nio X-artiklar utgör inte enbart det kvinnliga empiriska underlaget, utan är även utgångspunkt för de manliga fall som skall utgöra den andra hälften av empirin. Ovanstående artiklar har därför kodats utifrån tidigare beskrivna parametrar (Figur 3a), och denna kodning har fungerat som en modell för att finna relevanta manliga artiklar (Y-artiklar) i Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014.

Reflektioner

Vi kan se att det finns ett stort glapp mellan 2002 och 2009. Frågan en kan ställa sig är: begicks inga brott av ensamma kvinnliga förövare under dessa år?

AB) ger ut böcker ”med ursprung kring uppmärksammade kriminalfall”3 kan en misstänka att det under dessa år förekommit andra former av fall som fått stor medial uppmärksamhet, och att det är här svaret ligger. En genomläsning av dessa års krönikor bekräftar att det funnits kvinnliga förövare, men att dessa har samarbetat och dömts tillsammans med en manlig medgärningsman. Exempelvis kan vi i Nordisk Kriminalkrönika 2005 läsa om morden i Knutby och 2007 om fallet Bobby, som båda två fick stor medial uppmärksamhet under lång tid. Dessutom finns mordet på Anna Lindh beskrivet i både år 2004 och 2005, ett mord som självfallet fick enormt utrymme i media. I Nordisk Kriminalkrönika 2007 finner vi dessutom en artikel med rubriken ”Hon förövade det nästintill perfekta mordet”, men här visar det sig att kvinnan blivit dömd tillsammans med en manlig medgärningsman och därför inte uppfyller urvalskriterierna.

Y-artiklar

Genom kodning av X-artiklarna och de parametrar som beskrivits ovan, matchades dessa med artiklar som rör ensamma, manliga förövare beskrivna i Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014.

Y-artiklarna är i genomsnitt 13,4 sidor långa, med den kortaste på sju sidor och den längsta på 23. Medianen för utgivningsår är 2006 och hela tre av dessa återfinns i krönikan med utgivningsår 2003. Två domar är på 18 månaders fängelse vardera, en på tre och ett halvt år, en på sju års fängelse, en på 18 års fängelse, två livstidsdomar och i ett fall blev påföljden rättspsykiatrisk vård. Den sista domen hade ej fastslagits vid publicering av krönikan.

Reflektioner

Artiklarnas omfång visar sig bli välmatchade trots att detta inte varit en jämförelsegrund. Att tre av artiklarna återfinns i samma krönika måste anses vara en slump eftersom det är kodade och anonymiserade förteckningar av artiklarna som matchats. Påföljderna kan vid första anblick ses som snedfördelade, varför jag ställt upp dem för jämförelse i Figur 4. Här kan vi se att påföljderna är förhållandevis likartade med relativt jämt fördelning mellan könen, där de jämförbara straffen i fyra fall är strängare för kvinnan och i tre fall strängare för mannen. Kanske det mest uppseendeväckande är fallpar nummer nio, där båda förövarna blivit dömda för mord, båda två levt i missbruk och båda förnekat sin skuld. Kvinnan har dömts till 18 års fängelse och mannen till sju. Det som dock framgår i domen är att han fått ”straffrabatt” på sitt 10-åriga straff, på grund av att han blivit utsatt för bevisprovokation, vilket förklarar skillnaden i påföljd något. Däremot är detta ändå uppseendeväckande eftersom så stränga straff är ovanligt för kvinnor, som nämnts ovan. Detta måste självfallet has i åtanke i analys och diskussion.

Artiklar

En fullständig förteckning över de utvalda artiklarnas titel, författare, utgivningsår och sidhänvisning finns i bilagorna, Figur 2.

Urvals- och matchningsförfarande

Som redan nämnts utgör X-artiklarna utgångspunkt för vidare urval och matchning. Dessa nio artiklar valdes ut genom noggrann genomläsning av Nordisk Kriminalkrönika 2000 – 2014 och är de enda artiklarna i dessa krönikor

som beskriver ensamma, kvinnliga förövare. Dessa nio artiklar kodades sedan utifrån parametrarna som arbetats fram utifrån den tidigare forskningen (se Figur 3a). Sedan påbörjades arbetet med att finna ett matchande urval av Y-artiklar. Efter genomläsning av de 14 volymerna av Nordisk Kriminalkrönika står det klart att drygt 120 artiklar beskriver brott begångna av en ensam manlig förövare, i jämförelse med de nio som behandlar ensamma kvinnliga förövare. De matchningsparametrar som används vid urvalet av fall med manliga gärningsmän är, förutom brottskategorin, förövarens ålder, etnicitet, psykosociala status samt offrets och förövarens relation, vilka utgår från innehållet i X-artiklarna. Parametrarna har fått styra urvalet av Y-artiklar. Exempelvis fanns det i X-artiklarna inga fall av sexualbrott, rån eller mordbrand, varför Y-artiklar av detta slag sållats bort i tidigt skede. De artiklar som återstod kodades sedan på samma vis som X-artiklarna och sedan påbörjades ett mödosamt och tidskrävande arbete med att matcha dessa kodade artiklar med primärurvalet (X-artiklarna). Detta var utmanande och krävde många genomläsningar innan en godtagbar matchning stod färdig.

Klargöranden

I vissa artiklar har det varit omöjligt att utröna vissa av de olika parametrarna, och det har dessutom varit svårt att finna artiklar som matchar alla parametrar. Fem av artiklarna kunde enkelt matchas med hjälp av de kodade parametrarna, med max en accepterad avvikelse per artikelpar.

När det inte gått att matcha enbart utifrån parametrarna, på grund av att det helt enkelt inte funnits fall där män begått motsvarande brott på jämförligt sätt mot ett likartat offer, har andra metoder fått användas. Här har parametrarna fått guida så långt det går och sedan har den tidigare forskningen fått bistå i matchningsbesluten.

Artikel X2 beskriver ett fall där en kvinna mördat sin 19 månader gamla dotter, vilket inte gått att matcha då ingen artikel i Y-underlaget beskriver en fadersfigur som berövat ett barn livet. Matchning har då gjorts mot ett fall där en man dödat en kvinnlig kollega under hennes arbetspass. Här överensstämmer de flesta parametrar förutom offer och förövares relation till varandra: beslutet fattades då bägge offer berövats livet av någon de har en nära relation till, på en plats som ingår i deras dagliga rutiner och livsstil.

Artikel X5 beskriver ett fall av falskt larm där en kvinna falskeligen påstått sig vara utsatt för hot och våld, och grundlöst fått mottaga stora skyddsåtgärder och resurser från polis och samhälle. Något motsvarande fall med manlig förövare har inte beskrivits i dessa krönikor, och artikeln har matchats med ett fall där en man dömts för försök till grov utpressning och sabotage, genom att falska bomber placerats ut och hotbrev skickats. Även här har stora resurser använts för att utreda ett hot som visat sig vara falskt. Dessa har matchats eftersom brotten kan anses likartade även om brottsrubriceringarna skiljer sig åt.

Artikel X6 behandlar återigen ett fall där barn berövats livet av en kvinna. Förövaren har ansett barnen och deras mamma vara rivaler och känt svartsjuka mot mammans och hennes sambos kärleksrelation. Matchning har här gjorts med ett fall där en man dömts för att ha mördat ett ungt par på grund av att han känt avundsjuka på deras relation, trots att han inte kan anses vara en kärleksrival i