Lärande och Samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
En fallstudie av samarbete mellan
förälder och olika aktörer kring barn
med språkstörning
A case study of cooperation between parent and various
actors around children with language disorders
Anna Regner
Specialpedagogexamen 90 hp Handledare: Kristian Lutz Slutseminarium 2014-05-22 Examinator: Lotta Anderson
2
Samarbete stavas med två bokstäver v-i G. M. Verity
3
Sammanfattning
Regner, Anna (2014). En fallstudie av samarbete mellan förälder och olika aktörer kring barn med språkstörning. (A case study of cooperation between parent and various actors around children with language disorders). Skolutveckling och ledarskap,
Specialpedagog-programmet, Malmö högskola.
Bakgrund: Språket, som är en mycket viktig del av individen, är komplext och består av
olika delar; form (fonologi och grammatik), innehåll (semantik) och användning (pragmatik). Redan det ofödda barnet tar del av språket genom mammans ljud och rytm och när det är fött börjar det kommunicera med omgivningen för att få sina behov tillgodosedda. Efterhand förfinas detta till ord, meningar och ordförråd. De flesta barns språkutveckling följer samma mönster, men i olika takt där de barn med mest avvikande utveckling anses ha en språkstörning. Tidigare forskning pekar på att mellan 7-46% av förskolebarnen i en årskull har en språkstörning, 1-2% har en grav språkstörning (Westerlund 1994). Studien utgår från kognitiv, sociokulturell, behavioristisk och naivistisk teori.
Metod: Studien bygger på enskilda intervjuer med en förälder och olika aktörer som har
erfarenhet av att arbeta med barn som har en språkstörning. Denna metod valdes för att kunna höra olika röster med olika erfarenheter kring barn med språkstörning.
Syfte: Syftet med studien är att synliggöra de olika aktörernas arbete och samarbete i relation
till barn med språkstörning i förskolan. Vidare syftar studien till att belysa förbättringar inom samarbetet för framtida arbete.
Frågeställningar
:
• Hur beskriver aktörerna sitt arbete kring barn med språkstörning? • Hur beskriver aktörerna sitt samarbete kring barn med språkstörning? • Vilka hinder har aktörerna träffat på?
Resultat: Resultatet visar att det finns en gemensam syn på vad ordet språkstörning står för
och hur de olika aktörerna arbetar med detta. Vidare är samarbetet aktörerna emellan komplext och består av flera olika moment där alla respondenter ingår för att hjälpa barnet med språkstörning. Ett samarbete innebär inte att alla per automatik har kontakt med alla utan
4
vilka aktörer som är involverade beror på språkstörningens art. Genomgående så läggs fokus i samarbetet på att aktörerna har en god dialog så i syfte att barnet med språkstörning ska få möjlighet utvecklas så långt det är möjligt.
5
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 7
SYFTE ... 9
PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 9
DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 9
FORSKNINGSBAKGRUND ... 11 SPRÅK ... 11 SPRÅKUTVECKLING... 11 SPRÅKSTÖRNING ... 12 SAMARBETE ... 13 TEORETISK FÖRANKRING ... 15 SYSTEMTEORI ... 15 TEORIER OM SPRÅKUTVECKLING ... 16 METOD ... 19 METODVAL ... 19 FALLSTUDIE ... 19 Urvalsgrupp ... 19 GENOMFÖRANDE ... 20 ANALYS BEARBETNING ... 21 ETISKA ASPEKTER ... 21 RESULTAT ... 24
ATT UPPMÄRKSAMMA BARN MED SPRÅKSTÖRNING ... 24
RIKTLINJER OCH PROCESSEN KRING SAMARBETE ... 25
SAMARBETE MELLAN AKTÖRERNA ... 27
HINDER FÖR SAMARBETE ... 27
ANALYS ... 29
ATT UPPMÄRKSAMMA BARN MED SPRÅKSTÖRNING ... 29
RIKTLINJER OCH PROCESSEN KRING SAMARBETE ... 30
SAMARBETE MELLAN AKTÖRERNA ... 30
HINDER FÖR AKTÖRERNA ... 31
RESULTATDISKUSSION ... 32
HUR SER SAMARBETET UT ... 33
6
METODDISKUSSION ... 35
FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 36
REFERENSER ... 38
7
Inledning
I Läroplanen för förskolan Lpfö98 reviderad 2010 under rubriken "Förskolans uppdrag" står det följande:
Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt (Lpfö 98/2010, s.5).
Texten ovan, som är mycket generell i sin formulering, är i sig varken konstig eller svår att förstå för både lekmän och personer väl insatta i läroplanen. Behöver ett barn stöd av något slag ska denne få detta stöd så han eller hon har möjlighet att utvecklas precis som jämnåriga kamrater på förskolan. Men, på vilket sätt ges detta stöd och av vem? Svaret på denna fråga är givetvis beroende på vilket område barnet behöver stöd inom. Specialpedagogen kan här genom sin kunskap och kompetens handleda ett arbetslag på förskolan så de kan ge barnet möjlighet att utveckla sitt språk och sin språkförståelse. Arbetar specialpedagogen i barngrupp så ger denna ett direkt och anpassat stöd till det enskilda barnet. Studien som presenteras i detta arbete fokuserar på samarbetet mellan förälder och olika aktörer kring barn med språkstörning i förskolan. Hur ser samarbetet ut mellan aktörerna, och vem eller vilka ansvarar för att barnet får det stöd det behöver?
Språkstörning är ett mycket vitt begrepp då det kan innebära att en eller flera delar av språket kan vara drabbade, vilket kan handla om allt från uttalsfel till allvarliga brister i ordförståelse och grammatik. Flera svenska och internationella studier har genomförts för att studera hur pass utbrett problemet med språkstörning är bland barn och ungdomar (Westerlund, 1994; Tomblin, Records, Buckwalter, Xuyang, Smith & O'Brien, 1997). Resultaten varierar kraftigt beroende på vilka delar av språket som vägts in i studien och var gränsen mellan typisk språkutveckling och avvikande språkutveckling anses gå. (Nettlebladt & Salameh, 2007) Det bör dock nämnas att, enligt Westerlund (1994), andelen barn med grav språkstörning är mer eller mindre densamma i samtliga studier och oförändrad i de longitudinella studierna där en årskull har följts.
Det ligger, enligt Catts, Fey, Tomblin och Zhang (2002), i samhällets intresse i att barn med språkstörning får stöd, och helst i ett så tidigt skede som möjligt, då det annars finns risk att de utvecklar läs- och skrivsvårigheter vilket kan leda till utanförskap i det moderna samhället där kommunikation är en nödvändighet.
8
Jag har själv i mitt yrke som förskollärare träffat och arbetat med flera barn som på olika sätt har behövt extra hjälp med språket. Utmaningen har varit att ge aktuellt barn det stöd som behövts för att växa och utveckla sitt språk. Likaså har det varit intressant och lärorikt att kunna ha ett nätverk runt omkring mig i form av olika aktörer som jag har kunna dela tankar och erfarenheter med. Insikten av att samarbetet är viktigt har växt fram där.
9
Syfte
Syftet med den här studien är att få en ökad kunskap och förståelse för aktörers arbete och samarbete i relation till barn med språkstörning. Studien är gjord som en fallstudie vilket kan bidra med kunskap kring ett specifikt fenomen utifrån olika röster och perspektiv (Merriam, 1994). En annan avsikt med studien är att belysa de olika aktörernas ansvar för att barn med språkstörning utvecklas. Vidare syftar studien till att lyfta fram förbättringar inom samarbetet som kan användas vid framtida arbete kring barn med språkstörning.
Preciserade frågeställningar
För att uppnå syftet har samtliga aktörer fått beskriva hur de arbetar i nuläget kring barn med språkstörning och hur ett eventuellt samarbete ser ut med övriga respondenter. De har även fått ta ställning till vem de anser har det huvudsakliga ansvaret för barnets språkliga utveckling.
• Hur beskriver aktörerna sitt arbete kring barn med språkstörning? • Hur beskriver aktörerna sitt samarbete kring barn med språkstörning? • Vilka hinder har aktörerna träffat på?
Definition av centrala begrepp
Språkstörning: Språkstörning är ett svårdefinierat begrepp och sökträffarna på internet ger en
uppsjö av förklaringar och tolkningar. Då ett barn som har en språkstörning är den språkliga förmågan nedsatt i jämförelse med jämnåriga barn. De största svårigheterna för ett barn är att tala och förstå språk. Självklart ser funktionsnedsättningen olika ut från fall till fall och bara för att ett barn har fått diagnos språkstörning så kan man inte som förälder, förskollärare eller specialpedagog slå upp ordet i en ordbok och få svaret på frågan. Istället måste du som förälder eller pedagog läsa dig till vad språkstörningen innebär för varje enskilt barn. De vanligaste konsekvenserna ett barn med språkstörning kan ha är en långsam språkutveckling, svårigheter att lära sig nya ord, svårt att göra sig förstådd i samspel och kommunikation med andra och där inkluderat den egna familjen (Specialpedagogiska skolmyndigheten, 2013).
10
Aktör/ Aktörer: Ordet aktör är representerat i fallstudien antingen som i singular eller plural. I
fallstudien beskriver ordet en person och i pluralform omfattar det en grupp som helhet. Aktörerna i studien syftar på dessa: logoped, förälder, förskollärare, förskolechef och specialpedagoger. Då föräldern och övriga aktörer bildar ett nätverk kring barnet har dessa detta som en gemensam nämnare att utifrån sin föräldraroll och profession bidra med sin kunskap och kompetens för barnet med språkstörning.
Samarbete/samarbeta: Handlar om när flera personer, grupper eller organisationer genomför
arbetsuppgifter tillsammans. Begreppet skiljer sig en aning mot samverkan då ett gemensamt mål och moment i processen är i större grad formaliserad. Ordet i sig kan tolkas på flera olika sätt men i den här studien har det ovanstående innebörd.
11
Forskningsbakgrund
Språk
Talat språk har successivt en allt viktigare funktion för barns kommunikation med omvärlden. Språket är komplext och består av olika delar. Svensson (2009) gör följande indelning.
Form – Formen är den del av språket som är mest märkbar utåt då den har att göra med uttal
och grammatik. Denna del av språket har alltså att göra med hur orden böjs och placeras rätt för att bilda meningar samt hur orden uttalas och inte minst att höra skillnad på de olika ljuden för att kunna använda dem i sitt eget tal. Inom språkvetenskapen talar man om den fonologiska nivån (uttal), morfologiska nivån (ordböjning) och den syntaktiska nivån (hur orden kombineras till meningar).
Innehåll – Det språkliga innehållet består av begrepp och ordförråd vilket är språkets
byggstenar som krävs för att kunna uttrycka sig och förstå vad andra säger. Denna del kallas inom språkvetenskapen för semantik.
Användning – Hur vi använder språket för att kommunicera med andra (pragmatik) är den del
av språket som innehåller många oskrivna regler. Här följer några exempel på detta, t.ex. turtagning i en dialog, hålla en röd tråd genom samtalet, kunna se saker ur motpartens perspektiv och förstå hur mycket motparten behöver veta för att förstå budskapet (Bloom & Lahey, 1978).
Språkutveckling
Enligt, Svensson (2009) är språket ett komplext och dynamiskt system av symboler vilket gör det möjligt att använda det på ett varierande sätt. Talet är ett av flera språkliga sätt att uttrycka sig och språkliga former kan studeras ur olika aspekter.
Det finns flera teorier som försöker beskriva vad som driver språkutvecklingen hos ett barn. Teorierna kan delas in i tre grenar; kognitiva, behavioristiska och naivistiska. Samtliga bygger på fem nyckelord: inlärare, omgivning, samspel, språk och utveckling. Dock råder det
12
oenighet kring vilken eller vilka faktorer som spelar störst roll i ett barns språkutveckling (Bjar & Liberg, 2010).
Hur ser då språkutvecklingen hos ett barn ut? Redan när ett foster är 18-20 veckor gammalt kan det höra ljud och rytm från sin omgivning (i huvudsak mamman), men även från omgivningen om än kraftigt dämpat (Nilsson & Hamberger, 2003). Så fort barnet är fött börjare det att kommunicera med sin omgivning för att få mat, närhet med mera. Denna kommunikation sker genom skrik och kroppsspråk. Efterhand förfinas denna kommunikation i samspel med omgivningen i form av joller, minspel och blickar (Bjar & Liberg, 2010; Sandberg, 2009). Därefter byggs språket successivt vidare med ord, ordförståelse, meningar och grammatik. Varje steg i utvecklingen sker först efter att barnet behärskar de föregående stegen. Denna del i språkutvecklingen sker genom talet, som i sin tur ligger till grund för läs- och skrivfärdigheten (Sandberg, 2009).
Språkstörning
I dagens samhälle är kraven på individers språkliga färdigheter hög. I exempelvis platsannonser står det inte sällan att den sökande ska ha lätt för att kommunicera med andra och etablera nya kontakter och kunna samarbeta med människor med skilda bakgrunder, dvs. ha hög social kompetens. För någon som har en språkstörning är detta högt ställda krav vilket kan leda till utanförskap i samhället.
I ICD10 utgiven av WHO kap. 5 (2010) definieras språkstörning på följande vis. ”Störningar av den normala språkutvecklingen som uppträder i de tidigaste utvecklingsstadierna. Tillstånden kan inte direkt tillskrivas neurologisk sjukdom, kraftigt avvikande i talapparaten, sensoriska störningar, psykisk utvecklingsstörning eller miljöfaktorer”. Därför kan någon med exempelvis neurologisk sjukdom inte få diagnosen språkstörning då den neurologiska sjukdomen har företräde i diagnosen.
Hur vanligt förekommande är då språkstörning hos barn? För det första bör det nämnas att det inte finns någon skarp gräns mellan vad som är typisk språkutveckling och vad som kan klassas som en språkstörning. Beroende på vilka delar i språket som vägs in i bedömningen av språkfärdigheten och avvikelsegraden i dessa kan en större eller mindre andel av barnen bedömas ha en språkstörning. Gränsen mellan typisk språkutveckling och språkstörning bruka vanligtvis definieras som en till två standardavvikelser sämre prestation än genomsnittet, vilket gör att andelen barn med språkstörning kan te sig som kraftigt
13
varierande från studie till studie (Nettelbladt & Salameh, 2007). Westerlund (1994) har exempelvis i sin bedömning av 4-åringar kommit fram till att en tredjedel av alla barn i studien hade en språkstörning då hon utgick ifrån vuxennormen. Utav dessa hade hälften problem med r- och/eller s-ljud, vilket är vanligt vid 4-års ålder och därför inte föranledde någon åtgärd i form av remiss till logoped. Westerlund skriver vidare i sin avhandling att svenska studier har generellt sett registrerat en större andel med språkstörning än vad utländska studier har gjort. Detta beror på att i de svenska studierna har uttalet vägts lika högt som övriga delar i språket, medan de utländska studierna har fokus varit riktat mot begrepp och innehåll. Inom amerikansk praxis räknas fonologiska svårigheter som artikulationsproblem och inte som språksvårigheter (Nettelbladt & Salameh, 2007). I sex svenska studier som gjorts på 70- och 80-talet har 7-46% av de undersökta 4-åringarna bedömts ha språkstörning. Den andel i studierna som haft grav språkstörning, dvs. påtagligt sämre språkfärdighet inom flera delar av språket har visat sig ligga mellan 1-2% i samtliga studier. Denna andel har visat sig vara tämligen konstant från 4 år upp till skolstart, medan andelen med lätt och måttlig språkstörning ändras markant (Westerlund, 1994). Barnen har med andra ord utvecklat sitt språk om än i en annan takt än den som anses vara typisk och därmed närmat sig sina jämnåriga i språkutvecklingen (Rudberg, 1992).
Tomblin m.fl. (1997) fann i sin studie att ca 7% av alla barnen (5-6 åringar) hade någon form av språkstörning. Vidare fann de att språkstörning var ca 30% mer frekvent förekommande hos pojkar än hos flickor. Denna skillnad mellan könen överensstämmer med de resultat Westerlund (1994) erhöll i sin studie.
Samarbete
Enligt skollagen kapitel 3 och kapitel 8 (2010) har alla elever som behöver särskilt stöd, i skolan respektive förskolan, rätt till detta. Detta speglas i läroplanen för skolan respektive förskolan. Enligt Lpfö98 reviderad 2010 har vårdnadshavaren ansvaret för sitt barns fostran och utveckling. Förskolan ska komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnet ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnet ska därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmet.
Ett samarbete som har flera aktörer inblandade kräver en viss struktur och form (Jakobsson & Lundgren, 2013). Det gynnar arbetet om samarbetet utgår från en och samma
14
utgångspunkt. Den utgångspunkten för arbetet har hittats i barnkonventionen under artikel 5, barns rätt till utveckling. (Barnkonventionen, 2009). Barns rätt till utveckling är något som alla aktörer kan ha som mål att sträva mot, att barnet med språkstörning ska få bästa möjliga hjälp.
Enligt Jakobsson och Lundgren (2013) behövs det flera förutsättningar för att ett samarbete ska fungera tillfredställande. En gemensam struktur där aktörerna måste veta på vilket sätt de ska samarbeta och varför. Alla aktörer behöver ha kännedom och kunskap om varandras förutsättningar i deras yrkesuppdrag så deras uppdrag i att hjälpa barnet med språkstörning blir tillfredställande. Det krävs en tydlig samsyn gällande yrkesroller, rutiner och arbetsfördelning då det underlättar när de arbetar tvärprofessionellt. Utan denna samsyn aktörerna emellan är risken överhängande att det blir en maktkamp där respektive aktör försöker framhäva sitt eget synsätt som det korrekta (Danermark, 2000). Att ha en samsyn inom samarbetet innebär för den skull inte att alla ska anamma samma teori kring hur språkstörningen uppstått och hur den ska behandlas då det är de olika infallsvinklarna på problemet som oftast bidrar till ett lyckat samarbete. Jakobsson och Lundgren (2013) stödjer Larsson (2001) samt Danermark (2000) i deras resonemang gällande samsyn och struktur. Att känna enighet och förståelse för sin arbetsuppgift är en central faktor för att ett väl fungerande arbete (Larsson 2001).
Professionella aktörers arbete lyder under sekretesslagen (SFS2009:400). Sekretessen kan vara ett hinder för samarbetet då aktörerna behöver utelämna mer information kring barnet än vad som behövs för att stödinsatserna ska bli så effektiva som möjligt. Alternativt får föräldrarna till ett barn med språkstörning agera "spindel i nätet" och föra informationen vidare från en aktör till en annan (Jakobsson & Lundgren, 2013). På detta vis kan dock nödvändig information medvetet eller omedvetet förvanskas eller rent utav utelämnas. Sekretesslagen kan kringgås om föräldern ger ett samtycke för samarbete mellan aktörerna vilket innebär att sekretessen kan upphävas.
Även tillit till att aktörerna är olika, har olika yrkeskompetens, mandat och förutsättningar ska också beaktas. I ett sådant fall är det viktigt att alla inom samarbetet har kännedom om varandras bestämmanderätt (Danermark, 2000). Ensam har ingen aktör makt att förändra men tillsammans med andra har se stora möjligheter att påverka förutsättningarna för barnet med språkstörning.
Forskningsöversikten visar sammanfattningsvis dels att språkstörning är en komplex diagnos i den mening att det är så många olika delar i språket som kan vara berörda. Forskningsbakgrunden beskriver också att ju tidigare ett barn diagnostiseras, ju tidigare kan
15
stödinsatser sättas in. Samarbetet blir därmed viktigt då det är många personer som ser barnet utifrån sin profession som kan bidra med sin kunskap och kompetens i ämnet.
Teoretisk förankring
I detta avsnitt presenteras systemteori och en närmare beskrivning vad det betyder för studien. Vidare presenteras vad olika forskare uttalat sig om språkutveckling.
Systemteori
Det finns ett uttryck som lyder "Ensam är stark" med syftet att slippa vara beroende av andra. I ett systemteoretiskt perspektiv tänker och resonerar företrädarna annorlunda. Då är de till en fördel att vara fler och se olika mönster, samband och möjligheter för vidare utveckling (Öquist, 2009). Att använda ett systemteoretiskt tänkande innebär att det inte finns några regler eller förhållningssätt hur en person utifrån sin profession ska tänka. Varje del i ett system är unikt i sig och påverkar i sin tur andra delar av systemet som har samma gemensamma nämnare. Denna påverkan kan vara positiv eller negativ för respektive del och därmed även för systemet som helhet. Enligt Senge (2000) är det viktigt att det finns ett engagemang i en gemensam fråga eller i ett problem. Likaså är det viktigt att gruppen har en gemensam vision som utgångspunkt. Utan den versionen att alla är delaktiga fallerar det gemensamma arbetet och den enskildes arbete och tid i frågan har varit förgäves. Att bygga en lärande organisation är teamlärandet en viktig byggsten. Genom att ha en öppen dialog om hur och på vilket sätt målet skall uppnås gör att arbetet fortskrider på ett bättre sätt än om en enskild individ skulle göra arbetet på egen hand. Öppenhet och en rak dialog är något som krävs i en lärande organisation för att arbetet skall fortskrida på bästa sätt. Utan dessa egenskaper är det stor risk att missämja uppstår i form av osäkerhet, missnöjdhet och hopplöshet. För att teamlärandet ska vara tillfredställande inte bara i nuet utan i flera år framöver krävs att dialogen hålls levande eftersom nya hinder kan uppstå under tidens gång. Alla har en skyldighet gentemot varandra att delge sig hur vi tänker, hur vi vill ha det och hur vi samarbetar på bästa sätt.
Även Gjems (1995) förklarar och lyfter fram hur komplext systemteoretiskt perspektiv är. Enligt författaren betecknar systemet en grupp av människor som arbetar eller lever tillsammans under en längre tid. Ett system har två former av styrning, det inre och det yttre.
16
Inre styrning sker i form av handlingar och samverkan mellan människorna i systemet. De delger varandra information som är viktig för processen ska gå framåt. Yttre styrning handlar om att systemet anpassar sig till omgivningen, och att omgivningen anpassar sig till systemet. Både systemet och omgivningen blir beroende av varandra på ett ömsesidigt sätt. De blir tvungna att samarbeta och hitta lösningar på det som inte fungerar för utan lösning så fallerar alltsamman. Syftet med studien är att synliggöra förälderns och aktörernas arbete och samarbete i relation till barn med språkstörning i förskolan.
Teorier om språkutveckling
Det finns flera forskare/teoretiker som har intresserat sig för och gjort studier på barns språkutveckling eller bidragit med teorier som har betydelse i relation till barns språkutveckling. De mest kända språkteoretikerna, som har med språkstörning att göra, presenteras här nedan.
Konstruktivistisk teori/ Kognitiv teori
Jean Piaget (1896 - 1980) anser att människan föds social och att barnet har en medfödd
förmåga att vara nyfiken, efterlikna och imitera sin omvärld. Språket utvecklas genom imitation det vill säga barnet ser vad den vuxne gör och härmar (Jerlang, Eberg, Halse, Jonassen, Ringsted, Wendel-Brandt, 1999). Ett spädbarn använder olika ljud och läten för att få kontakt med omvärlden och då är det framför allt sitt eget behov denne vill få tillgodosett. Alla barn ska utvecklas genom samma stadier. Kanske inte nödvändigtvis i samma takt som majoriteten av jämnåriga barn, utan istället på sitt eget individuella sätt. Enligt Piaget utvecklar barnet först ett symbolsystem som i sin tur ger barnet en möjlighet att tänka. När tanken är rotad kan barnet utveckla språket. Piaget tog inte någon större hänsyn till barnets sociala omgivning utan förklarade att när barnet var moget att anta nästa nivå i språkutvecklingen så gjorde barnet det. Han kategoriserade språkutvecklingen genom förbestämda åldersrelaterade utvecklingsfaser. De två centrala ord som genomsyrade Piagets tankesätt var assimilation och ackommodation. Assimilation ser han som grundformen för inlärning vilket innebär att ny information anpassas till tidigare kunskaper. Ackommodation är assimilationens motsats, d.v.s. tidigare kunskap anpassas till ny information (Havensköld & Risholm Mothander, 2011).
17
Sociokulturell teori
I Lev Vygotskijs (1896 - 1934) teori om barnets språkliga utveckling läggs tyngdvikten på att språket kommer först och tanken efteråt. Ett barn är omgivet av kompetenta talare och tänkare. Barnet lyssnar in till att börja med, för att sedan härma olika ljud som bildar ord (Havensköld & Risholm Mothander, 2011). Vygotskij kategoriserar ett barns språkutveckling i fyra olika perioder.
• Den första perioden handlar om att skapa kontakt och uttrycka känslor.
• I den andra perioden kan barnet beskriva vad den gör, ser och tänker.
• I den tredje perioden bekräftar barnet sin kunskap genom att kunna sätta in den i olika sammanhang.
• I den fjärde perioden behöver barnet inte tänka högt och få tanken bekräftad av omvärlden utan handlar efter redan inlärda erfarenheter (Smidt, 2010).
Vygotskij menar att ett barn utvecklar sitt språk i samspel med andra.
Behavoristisk teori
Ivan Pavlov (1849 - 1936) och B. F Skinner (1904 - 1990) teori gick ut på att ett barn tar till
sig språket genom social träning och genom imitation. Språkinlärning går till på samma vis som övrig inlärning, alltså genom stimulans och respons. För att vara tydlig menar Pavlov och Skinner att en handling kopplas ihop med ett ord (Svensson, 2009).
Nativistiskt teori
Noam Chomsky (1938 -) menar att barnet föds med en grundläggande språkkännedom.
Chomskys teori bygger på att barnets språkutveckling inte följer något speciellt mönster. Det grundläggande är att barnets arvsanlag och mognad har störst betydelse för språkinlärningen (Svensson, 2009).
Reflektioner
Det är lätt att jämföra Piaget och Vygotskijs teorier då de har mycket gemensamt. Båda teoretikerna är födda samma år och har likande samhällssyn att barn lär av vuxna. Båda intresserade sig av att försöka förstå ett barns utveckling och kategoriserade in barnet enligt en viss mall som har sin utgångspunkt i ett strukturerat mönster (Jerlang m.fl. 1999). De ser
18
samma problem från olika infallsvinklar och får därför lite olika resultat. Detta kan ha sin förklaring i att Piaget var influerad av sin bakgrund inom biologin, medan Vygotskij var influerad av sin marxistiska bakgrund. Det som bland annat skiljer dem åt är att Vygotskij tog större hänsyn till barnets omvärld. Han ansåg att yttre stimulans av vuxna var en stor tillgång för barnet. Piaget hade sin språktrappa medan Vygotskij ansåg att det var en kontinuerlig process där det inte finns några distinkta steg (Smidt, 2013).
Pavlov och Skinners teorier respektive Chomskys teorier skiljer sig åt på flera sätt. Chomsky menar att det inte går att påskynda en process som redan förbestämd via det genetiska arvet. Pavlov och Skinner hävdar att yttre stimulans från omvärlden är det enda sättet att ta till sig och lära sig ett språk.
Då studien utgår från ett barn med språkstörning finns det flera olika sätt att se på barnet och tillämpa olika tillvägagångssätt för att utveckla språket. I ett sociokulturellt eller behavioristiskt perspektiv blir olika former av språklig stimulans och utmaning viktig för att barnet ska kunna utveckla sitt språk. Får barnet ett stöd anpassat efter sin mognad i sin språkstörning lyfts de kognitiva och nativistiska teorierna fram. I det andra perspektivet och synsättet d.v.s. det behavoristiska perspektivet och sociokulturella ger aktören barnet en språkträning som bygger på stimulans och respons från omgivningen. Så, beroende på vilket synsätt och utgångspunkt respondenterna har kan detta påverka handlingsplanen. Utgår aktörerna från det nativistiska perspektivet väntar de och ser vilket då kan förlänga tiden innan barnet får stöd. Det andra perspektivet och synsättet, d.v.s. det behavoristiska perspektivet och sociokulturella ges barnet yttre stimulans i form av språkträning som inte är direkt knuten till barnets ålder och mognad.
Ur ett systemteoretiskt perspektiv kan barnet ses som ett system som enligt den nativistiska språkteorin har en svag koppling till sin omgivning då språkutvecklingen i huvudsak bestäms av barnets arvsanlag och mognad. I kontrast till den nativistiska språkteorin står den behavioristiska språkteorin som bygger på en stark interaktion mellan barnet och dess omgivning då den anser att språkinlärningen sker genom stimulans och respons. Mellan dessa språkteorier kan den sociokulturella språkteorin och den kognitiva språkteorin placeras då dessa i olika grad bygger på interaktion mellan barnet och dess omgivning.
19
Metod
I detta kapitel preciseras vald metod, urvalsgrupp och vilket tillvägagångssätt som gjorts.
Metodval
Studien bygger på enskilda, semistrukturerade intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2009) med olika aktörer som har någon anknytning till att arbeta kring ett barn med språkstörning. Denna metod valdes för att kunna ha en dialog med alla intervjupersoner och samtidigt kunna ställa fler klargörande frågor om så behövdes. D.v.s. intervju som metod är ett flexibelt tillvägagångssätt att samla ihop allt empiriskt material som fallstudien ska bygga på (Eliasson, 2013).
Fallstudie
Ordet fallstudie kan användas på flera sätt beroende på vilken inriktning studien har. Den kan fokusera på en speciell situation, händelse, person eller grupp. Detta synsätt kan även beskrivas som ett fenomenografiskt synsätt vilket innebär att fokus ligger på enskilda aktörers berättelser om gemensamt ämne. Denna studie är fokuserad på ett fenomen nämligen samarbete i en grupp. I samarbetet ingår det olika relationer som påvisar ett sammanhang av hur processen fungerar, d.v.s. relationerna var för sig behöver inte nödvändigtvis ge den fullständiga bilden av hur samarbetet fungerar (Merriam, 1994). En annan aspekt på ordet fallstudie är att försöka att förstå det unika, i det här fallet i samarbetet. Att få läsarna att förstå samspelet mellan de olika aktörerna är ett mål i sig (Kvale & Brinkmann, 2009).
Urvalsgrupp
Då studien till stor del handlar om att samarbeta är respondenter utvalda i egenskap av att ha direkt eller indirekt kontakt med både varandra och med barnet (Fangen & Sellberg, 2011). Att hitta de intervjupersoner som var aktuella att ha med i studien tog tid. Det berodde på att jag ville ha en personlig kontakt per telefon med varje aktör för att kunna berätta om min studie och på vilket sätt den ska presenteras. Alla informanter som tillslut blev sju personer hade då också en möjlighet att ställa frågor direkt vid kontakt istället för att behöva vänta på
20
svar via e-post. De dokument som senare skickades ut var ett presentationsbrev (se bilaga 1) och intervjufrågor (se bilaga 2).
Genomförande
Vid den första kontakten per telefon med intervjupersonerna fick de reda på att jag studerar till specialpedagog vid Malmö högskola och skriver en uppsats som handlar om aktörers samarbete kring ett barn med språkstörning. Intervjupersonerna blev tillfrågade om de ville delta i min studie, vilket alla som svarade på samtalet hade tid och möjlighet att göra. I studien är dessa representerade: 1 förälder, 1 förskolechef, 2 förskollärare, 1 logoped och 2 specialpedagoger. Alla aktörer har sitt yrkesuppdrag inom olika verksamheter i samma kommun.
Slumpen fick delvis avgöra vilka som i slutändan blev mina respondenter (Patel & Davidson, 2003). Alla deltagare har antingen hittats ur ett slumpmässigt urval eller så är det f.d. kollegor som har valts ut då de på något vis under sin yrkeskarriär har arbetat eller arbetar kring/med barn med språkstörning. Dessa f.d. kollegor har aldrig ingått i en direkt yrkesmässig kontakt. För att förtydliga ett slumpmässigt urval har det gått till så att aktören blev uppringd per telefon. Om telefonsamtalet kopplades till en röstbrevlåda lämnades inget meddelande på denna utan nästa person kontaktades istället. Allt för att spara tid och slippa vänta på en deltagares medgivande eller ej. Undantag gjordes om det framgick genom röstbrevlådan att intervjupersonen hade en telefontid att förhålla sig till. Då ringde jag tillbaka på den redan förbestämda telefontiden för att få kontakt och berätta om studien. I nästa skede i samtalet fick de också reda på att studien skulle bygga på intervjuer och att alla intervjuer skulle spelas in med hjälp av en diktafon. Detta har som syfte att underlätta efterarbetet då allt inspelat material omvandlas till flera sidor text (transkribering). Fördelarna med detta tillvägagångssätt är att kunna fokusera på samtalet utan att behöva anteckna under den tiden som vi pratade (Crafoord, 2005). En annan fördel är att kunna flika in följdfrågor som ibland behövdes. Eliasson (2013) stödjer fördelen med ljudupptagning vid intervju för att på ett enkelt sätt kunna citera en respondent eller för att gå tillbaka för att lyssna igen om oklarheter skulle uppstå. Det ökar så också tillförlitligheten.
För att förtydliga studien i text och kunna presentera denna på ett konkret sätt skickades även ett informationsbrev ut via e-post (se billaga 1). Enligt Eliasson (2013) är det viktigt att ge tydliga instruktioner gällande arbetssätt och tillvägagångssätt allt för att undvika osäkerhet hos aktörerna.
21
Intervjupersonerna fick själva välja en tid och plats för intervjun som passade dem vilket förhoppningsvis har varit till deras fördel (Trost, 2010). Syftet var att det skulle kännas så bekvämt för dem som möjligt. Majoriteten av intervjuerna ägde rum på respektive arbetsplatser vid lunchtid. Två respondenter valde att intervjun skulle äga rum i deras hem på kvällstid vilket passade dem bäst. Även om Trost (2010) säger att i en hemmiljö kan man bli störd av elektronisk utrustning, hunden eller egna barn, är hemmiljön positiv ur en trygghetssynpunkt vilket man inte ska förakta. Intervjuer varade mellan 32 - 56 minuter beroende på hur mycket respondenterna hade att berätta.
Analys bearbetning
Studien är gjord som en kvalitativ intervju vilket syftet är att använda sig av direkta möten mellan forskaren och intervjupersonerna (Widerberg, 2002). Det fenomenografiska analysarbetet delas in i fyra faser vilka är:
1. Bekanta sig med materialet
2. Uppmärksamma likheter och olikheter
3. Kategorisera uppfattningar i beskrivningskategorier 4. Studera underliggande strukturer
(Starrin & Svensson (red), 1994)
För att detta skulle uppnås har följande gjorts. Allt insamlat intervjumaterial bearbetades då detta transkriberades. Materialet har sedan kategoriserats där det har hittats likheter och olikheter respondenter emellan. För att underlätta bearbetningsprocessen har intervjumaterialet tryckts ut och därefter kategoriserats efter rubriker. På frågan hur de kategoriserades fick varje aktör en färgkod för att lättare identifiera och lyfta ur olika svarsalternativ från den transkriberade texten. På så vis har det varit tillfredställande att på ett enklare sätt hitta undermönster som, styrkor i samarbetet, hinder för samarbetet, processen vid samarbete och ansvar vid samarbete.
Etiska aspekter
Enligt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer (Vetenskapsrådet, 2013) så informerades respondenterna redan vid första kontakten per telefon om syftet med studien. All information som aktörerna har lämnat under intervjun har behandlats och bearbetats enligt följande etiska
22
aspekter. Ett muntligt samtycke har lämnats och det lämnades både innan och under intervjutillfället. Intervjun spelades in och transkriberades efteråt. Allt material från intervjun skickades därefter tillbaka till respondenten för godkännande. Justering fick göras efter aktörernas godkännande då två citat som använts i slutversionen inte var till belåtenhet då meningsbyggnaden inte var helt korrekt. För att minimera risken att kunna spåra materialet har aktörernas namn bytts ut mot dess titel och likaså annan information som skulle kunna spåra materialet har bytts ut mot X stad, X kommun och X namn. Allt för att uppfylla konfidentialitetskravet. Aktörerna blev både muntligt och skriftligt informerade om att intervjumaterialet enbart kommer att nyttjas i detta arbete. Det vetenskapliga förhållningssättet som studien förhåller sig till är hermeneutik vilket innebär att intervjumaterialet tolkas för att ge en bild av aktörernas sanning (Thurén, 2007).
Det ovanstående individskyddskravet är i och för sig viktigt att ha i beaktning vid forskning. Dock får man som forskare inte glömma att det finns ett forskningskrav då det vore oetiskt att avstå från forskning som kan förbättra människors livsvillkor som i det här fallet handlar om för barn med språkstörning (Vetenskapsrådet, 2013).
Tillförlitlighet
Den här fallstudien grundar sig på tolkningar och beskrivningar av ord istället för mätningar med siffror och diagram. Allt material har bearbetats och har legat i mina händer. Ett stort ansvar att presentera det resultat jag har fått på ett korrekt sätt. För att underlätta tillförlitningsavsnittet är allt presenterat i underrubriker (Stukát, 2011).
Reliabilitet: Då studien grundar sig på semistrukturerade intervjuer som metod fanns det flera frågor som grund till min studie. Beroende på vad aktörerna delgav mig såg jag till frågorna till studien blev besvarade. Vid första kontakten per telefon och även vid intervjutillfället fick samtliga aktörer reda på att intervjun skulle spelas in med hjälp av en diktafon. Trost (2010) hävdar att det finns en risk att jag omedvetet kan stressat informanterna genom diktafoninspelning. Samtidigt så skulle min studie inte vara tillförlitlig om enbart anteckningar gjordes då jag skulle gå miste om värdefull data vid samtliga intervjutillfällen. För att tillförlitligheten skulle öka fick samtliga aktörer tillbaka intervjun i form av en löpande text till sin e-postadress där jag uppmanade dem att läsa igenom texten och höra av sig omgående om ändringar skulle korrigeras. Ingen av mina aktörer hörde av sig vilket jag har tolkat som att jag fått deras godkännande. Då jag ville använda ett citat från en aktör kontaktade jag dem igen och bad om deras tillåtelse. Vid två tillfällen önskade två olika respondenter att meningsbyggnaden skulle ändras så den överensstämmer med de svenska
23
skrivregler som finns (Språkrådet, 2010). På grund av den tidsram för examensarbetet fanns det ingen möjlighet att intervjua samtliga aktörer en gång till för att se om de svarade samma svar på samtliga frågor. Detta avstod jag att göra då jag utgår från att samtliga aktörer har lämnat en fullständig berättelse vid samtliga intervjutillfällen.
Validitet: Fallstudien vilar på vad samtliga aktörer har berättat under sju olika intervjutillfällen. De har fått berätta vad de har för erfarenheter kring att samarbeta med varandra, positiva erfarenheter och erfarenheter som kan förbättras. Jag har undrat under studiens gång och ställt mig själv frågan om jag har fått med allt material jag behöver. Vidare har mina funderingar varit på vilket sätt kan jag mäta de svar jag fått in då samtliga svar inte har en redan förbestämd kod att gå efter. Svaret på den frågan är att jag själv fick sätta upp ett system av lappar och färgkoder. Jag fick klippa sönder de redan utskriva dokument av intervjumaterial och kategorisera dessa under olika rubriker. Det gjorde materialet mer lätt överskådat och lättare att tolka och dra slutsatser kring. Enligt Stukát (2011) är det svårt att mäta validiteten då den är svårfångad och mångtydlig och det har jag fått erfara. Samtidigt som jag anser att jag har fått undersöka det jag ville undersöka och fått svar på samtliga frågor.
Generaliserbarhet: Min förhoppning med studien är att människor inom olika yrkeskategorier förstår att ett samarbete är viktigt vare sig det gäller språkstörning eller ej. Studien är begränsad då endast en liten andel är representerad. Detta får du som läsare ha i beaktning då samarbetet ser olika ut från fall till fall och mellan olika kommuner (Bryman, 2013). Alltså kan du som läsare inte dra några större slutsatser att det fungerar likadant på olika arbetsplatser men såhär kan ett samarbete se ut och min förhoppning är att jag har kunnat förklara detta på ett tydligt och konkret sätt i min studie.
24
Resultat
I resultatet presenteras de olika aktörernas syn och erfarenheter av samarbete mellan varandra. Mina frågeställningar (nuvarande arbetssätt, samarbete och hinder) är kopplade till underrubrikerna nedan. Allt redovisas i underrubriker för att läsaren lättare ska kunna ta till sig och tyda resultatet.
• Att uppmärksamma barn med språkstörning
• Riktlinjer och processen kring samarbete
• Samarbete mellan aktörerna
• Hinder för samarbete
Att uppmärksamma barn med språkstörning
Som en utgångspunkt i samtalen fick mina respondenter ge sin tolkning av vad begreppet språkstörning betyder.
Det första jag tänkte är att det är så diffust. Det är så stort på något sätt ordet språkstörning. Men jag kom fram till att jag tycker ordet betyder två olika saker. Dels, kan det vara en avvikelse från den normala språkutvecklingen. Men sedan tycker jag också det kan handla om hinder som rör språkförståelsen. (Förskollärare 1)
När respondenterna i studien fick frågan att beskriva vad ordet språkstörning står för fanns en medvetenhet och kunskap om begreppets innebörd. Det som var gemensamt för föräldern och övriga aktörer var svårighet att beskriva vad begreppet står för om de pratade generellt. För ordet språkstörning är ett ord som går att tänjas på, d.v.s. det kan betyda att allt är drabbat. Med allt innefattar det uttalssvårigheter, ordförståelse, förmågan att kunna uttrycka sig och kommunicera med andra samt förmågan att kunna ta till sig vad motparten säger och menar. Likväl kan språkstörning för ett barn endast innebära enkla uttalssvårigheter.
I studien var det föräldern som via BVC (barnavårdscentralen) fick en remiss till logopedmottagningen i kommunen. Utredning gjordes och förskolan fick, genom föräldrarna, tillgång till det material som logopeden föreslog. Då förskolan får kännedom om att ett barn behöver extra språklig stimulans blir förskolechefen per automatik inkopplad så denne kan
25
kontakta resursteamet i kommunen där extra kompetens finns i form av i detta fall, en specialpedagog. De båda förskollärarna i studien och även förskolechefen har berättat om olika fall där det är förskollärarna på förskolan som har upptäckt att ett barn behöver språkligt stöd och då via föräldrarnas tillåtelse har kontaktat resursteamet i kommunen. En anledning till att det är förskolläraren som upptäcker att barnet behöver språkligt stöd kan vara att det är förälderns första barn och inte kan jämföra med andra. En förskollärare har kunskap i form av en förskollärarexamen men ser också barnet i grupp och samspel med andra som en förälder omöjligt kan se i hemmiljö. Förskolechefen berättar att så länge ett barn med språkstörning är inskrivet på förskolan är det deras ansvar att barnet utvecklas och får det stöd och stimulans den behöver. Den ena specialpedagogen (1) gör inga observationer i barngrupper på förskolor utan det är ett rent handledningsuppdrag som denna har. Detta arbetssätt har som fördel att inget barn pekas ut som speciell utan får stöd i verksamheten av förskollärarna på ett inkluderande sätt. Nackdelen med ett inkluderande arbetssätt kan vara att trots den kunskapen förskollärarna får av specialpedagogen kanske det inte finns resurser i form av en extra person som är som stöd för barnet i barngruppen. Genom handledning får förskollärarna det stödet som de kan behöva för att ge barnet med språkstörning den stimulans och utmaningar den behöver. Specialpedagog (2) som arbetar på en språk- och kommunikationsförskola med specifika barn med språksvårigheter i barngruppen, berättar att de barnen får ett väldigt tydligt och riktat stöd för de svårigheter och hinder som de har i sin kommunikation. Specialpedagogen (2) ser också de små detaljerna, de små framstegen och kan anpassa det språkliga stödet efter hand.
Riktlinjer och processen kring samarbete
Alla aktörer har olika uppdrag och riktlinjer att följa. Förskollärarna har i sitt uppdrag läroplan för förskolan att följa (Lpfö98 reviderad 2010). Att samverka med förskolechef, föräldrar och specialpedagog är för dem viktigt för att kunna fullfölja sitt uppdrag på bästa sätt. Förskollärarna poängterar vikten av att ha föräldrarna med i processen och av dem får förskollärarna också värdefull information om det aktuella barnet som har en språkstörning. Föräldern blir här automatiskt en mellanhand mellan logopedmottagningen och förskolan och denna kan ge båda parterna värdefull information.
På logopedmottagningen träffar logopeden barnet och gör en bedömning. Logopeden kallar språkstörning för en symtomdiagnos.
26
Vi kan ju inte ta ett blodprov och analysera detta utan vi får gå på vad vi ser här på logopedmottagningen och hör utifrån vad föräldrarna berättar och vad förskolan berättar. Här är en sådan strukturerad situation för barnet. Jag får jätteviktig information från både föräldrar och förskolan och de är jätteviktiga samarbetspartners. (Logopeden)
Logopeden har inga förpliktelser eller skyldigheter att föra information vidare på grund av sekretessen i sitt uppdrag. Däremot kan föräldrarna ge sitt tillstånd att logopeden och förskolläraren har en kontakt för att underlätta för barnet på befintlig förskola. Detta är väldigt enkelt och går till så att logopeden skriver in i barnets journal att förskolläraren har möjlighet att ta del av hur och på vilket sätt barnet får ett språkligt stöd på logopedmottagningen. Förskolläraren får då ringa till logopedmottagningen och får informationen den vägen. Det handlar om att ge barnet rätt stöd och stimulans och förklara vad språkstörningen betyder för just det barnet.
Likaså blir förskollärarna en mellanhand mellan specialpedagogen och föräldern då föräldern inte närvarar vid handledningen som förskollärarna får. Specialpedagog (1) berättar att det beror på att det är handledning till pedagogerna på förskolan som ingår i uppdraget. För att förskollärarna ska få ytterligare hjälp av en specialpedagog måste förskolechefen få information av vad det är för extra stöd i form av handledning som förskollärarna behöver innan en specialpedagog kan kopplas in. Förskollärarna måste också ha föräldrarnas samtycke till att en kontakt mellan förskolläraren och specialpedagogen äger rum.
Jag förespråkar ju väldigt mycket öppenhet. Att vi lägger korten på bordet, man försöker påtala för föräldrarna att vi har sett det här och det är vi som behöver stöd i verksamheten och vi skulle behöva göra dessa förändringar. Vi ska inte ljuga vi ska inte försköna utan vi ska berätta som det är och att det är verksamheten som gör förändringarna för att gynna barnet. (Specialpedagog 1)
Gällande ansvar för att barnet med språkstörning får den hjälp och stimulans som behövs berättar aktörerna utifrån sin profession i uppdraget. Föräldern tycker att ett stort ansvar ligger hos henne att informera de andra respondenterna hur språkstörningen påverkar just hennes barn. Där har föräldern en poäng då det står i Lpfö98 reviderad 2010 att förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnets fostran, utveckling och växande. Denna förälder, som ingår i studien har läst läroplanen för förskola och skola och är väl insatt i denna, men påpekar att hon givetvis inte kan gå in på undervisningsnivå. Så rent utbildningsmässigt tycker föräldern att ansvaret ligger på förskolan och skolan. Förskolechefen säger att så länge barnet är inskrivet på förskolan ligger ansvaret hos dem att barnet stimuleras och utvecklas på bästa sätt. I den frågan har förskolechefen rätt när det uttrycks att ansvaret ligger hos dem.
27
Enligt skollagen kap 8 §9 är det förskolechefens skyldighet att ge sådant stöd som barnet behöver. För att uppfylla det här tar förskolechefen hjälp av en specialpedagog som ger handledning till förskollärarna. Logopeden har en helt annan arbetsgivare och lyder under patientdatalagen (Patientdatalagen 2008:355) och har som arbetsuppgift att behandla och ställa en diagnos på de barn som kommer till mottagningen. Logopedens ansvar är att se till att rätt diagnos ställs och vidarebefordra information till föräldrarna.
Samarbete mellan aktörerna
Alla aktörer har kontakt med annan respondent. En del har kontakt med alla och andra har ett mer nära arbete med några få. Att alla aktörer inte har lika mycket kontakt med varandra kan bero på att det inte behövs. Det har framkommit under intervjuerna att det inte finns något regelsystem hur mycket eller lite kontakt aktörerna har mellan varandra. Något som framkom i intervjuerna är att ju gravare språkstörning ett barn har och även om barnet har ett eller flera funktionsnedsättningar desto fler enheter är involverade.
Hinder för samarbete
Respondenterna tar upp ett eller flera hinder som motverkar samarbetet på både individ, grupp och organisationsnivå.
På individnivå var det kommunikationssvårigheter aktörerna emellan som försvårade samarbetet. Antingen så berättade respondenterna om svårigheterna att vara mellanhand och allt vad det medför i form av missförstånd. Eller så var det svårigheter att kommunicera då aktörerna inte har samma fackspråk. Förskolläraren belyser att det inte alltid var så självklart att förstå vad specialpedagogen menade. Förskollärarna tog upp svårighet i form av språkförbistringar av den enkla anledningen att de inte talade samma fackspråk som gjorde att kommunikationen blev haltande. Även föräldern tar upp, under intervjun, att kommunikationen kunde vara bättre än vad föräldern upplevt och att det inte är en självklarhet att specialpedagogen vet vad begreppet språkstörning betyder. Föräldern säger att i deras fall vore enklare om hennes barn fick en dyslexidiagnos för den är mer känd än språkstörning.
En dyslexidiagnos brukar vara väldigt tydlig om den är dubbelstavig eller om det är ordblindhet eller om det är ordförståelsen. Medan språkstörning oftast är allt. Men ändå så tar man den inte riktigt på allvar, känner jag. (Föräldern)
28
På gruppnivå fanns det flera olika aspekter på hinder för samarbetet. Det största hindret var att det inte var fler fysiska möten med alla respondenter inkallade. Specialpedagog 2 som har sin tjänst på språkförskolan i kommunen önskade fler träffar med de inskrivna barnens hemförskola.
Vi skulle vilja ha mer träffar med hemförskolans pedagoger, men det är oftast svårt. Vårt eget arbete är ju begränsat och likadant i förskolan. Det är inte helt lätt det här att hitta tider som man kan träffas utan man hamnar någonstans där att 2-3 gånger per termin. (Specialpedagog 2)
Även förskollärare 1 och föräldern hade erfarenheter av att kommunikationsflödet respondenterna emellan kunde bli betydligt bättre än vad det är/var. Just för att det inte var några fysiska möten utan för många mellanhänder inblandade.
På organisationsnivå berättade logopeden om en förskolechef som enligt logopedens mening inte lyssnade på föräldrarna på barnets förskola. Därför skulle logopeden vara med på ett möte. Logopeden underströk att det är ytterst sällan det behövs sådana möten. Högst ett till två varje år om ens det. Även sekretess upplevde många respondenter som ett hinder för ett väl fungerande samarbete.
29
Analys
Resultatet från intervjuerna har bearbetats och analyserats enligt beskrivningen i metodavsnittet. För att analysen ska bli mer lättöverskådlig har den delats in i samma underrubriker som i resultatdelen.
Att uppmärksamma barn med språkstörning
Begreppet språkstörning var ett känt ämne för respondenterna. Samtidigt tyckte en del av respondenterna det var svårt och stort att förklara och beskriva begreppet i ord just för att diagnosen är individanpassad. Föräldern tar upp under intervjun att det inte är lätt för varken förälder eller andra runt omkring barnet att sätta sig in i vad diagnosen generellt innebär eftersom den är väldigt individuell och ganska okänd. Kunskapen räcker inte till eller förståelsen att barnet behöver hjälp. Insikten om att behöva ta till hjälp från andra är inte alltid så lätt att handskas med (Sandberg & Targama, 1998).
Det föräldern säger överensstämmer väl med vad Bruce (2007) skriver om, att det kan vara flera delar av språket som är drabbade men det kan likaväl bara vara en del som är drabbad. Därtill kan störningen i språket vara av olika grad. Även logopeden, bägge specialpedagogerna och de två förskollärarna instämmer med Bruce (2007). På språkförskolan i kommunen berättar specialpedagogen att varje barn får ett helt riktat stöd anpassat efter sig så de utvecklar sitt språk och sin språkförståelse. I jämförelse med ett barn med språkstörning i vanlig förskolegrupp får förskollärarna handledning av en specialpedagog som i sin tur ger barnet språklig stimulans. Barnet i förskolegrupp får givetvis också ett riktat stöd men stödet går från specialpedagog som ger handledning till förskollärarna som agerar därefter. För den saken behöver inte detta betyda ett sämre stöd då barnet med språkstörning vistas i en större grupp med barn där den har flera personer runt omkring sig att språka med. Förskollärarna kan ha erfarenheter genom sin yrkeskarriär genom att träffat på flera barn med språkstörning. Något de får ha i åtanke är att de inte kan kopiera ett tidigare arbetssätt utan för varje enskilt barn är det nytt arbetssätt och nya språkverktyg som de behöver använda.
Att arbeta språkförebyggande redan på förskolenivå när barnet är liten underlättar i sin tur då barnet sedan börjar i skolan. Har barnet svårigheter med t.ex. K- ljudet och säger T istället. Ordet "katt" blir "tatt" är sannolikheten hög att det står "tatt" på pappret bredvid en bild på en katt. Specialpedagogen har här en betydande roll att handleda förskollärarna och följa upp arbetat kring barnet i förskolan. Ju tidigare ett barn blir diagnostiserad ju längre tid har både
30
specialpedagogen och förskollärarna på sig att arbeta språkförebyggande. Enligt Sandberg (2009) ligger talspråket till grund för läs- och skrivinlärningen. På så vis är det en vinning för barnet att diagnostiseras tidigt så hjälpinsatser kan sätter in som på sikt underlättar läs och skrivinlärningen. Vygotskijs teorier att barn utvecklas i samspel med andra påverkar arbetssättet på de två förskolorna där förskollärarna arbetar (Smidt, 2010). Då de arbetar inkluderande med barnen i barngruppen och stärker dem i olika situationer som uppstår under deras vistelsetid.
Riktlinjer och processen kring samarbete
Aktörerna som ingår i fallstudien har en samsyn på ansvarsfördelningen för att ett barn med språkstörning ska få den stimulans som det behöver, d.v.s. ingen lägger ansvaret på någon annan utan alla beskriver vilket ansvar de personligen bär för att barnet ska få rätt stöd. Det som är speciellt i denna studie är att föräldern har läst läroplanen för förskola och skola, och är väl insatt i dessa vilket innebär att föräldern säkerligen har större inblick i utbildningsväsendet och dess ansvarsfördelning än vad den genomsnittliga föräldern i Sverige har. Detta kan ha bidragit till att föräldern känner ett stort ansvar att föra information om sitt barn vidare till dess förskola eller skola.
Samarbete mellan aktörerna
Det finns flera fördelar men också nackdelar att flera respondenter samarbetar kring barnet med språkstörning. Fördelarna är att aktörerna bidrar med sin kunskap och kompetens i sitt område. Det är inte ett enskilt arbete eller arbetssätt som är avgörande utan all kunskap och kompetens är minst lika viktig (Jakobsson & Lundgren, 2013). Att ha en gemensam samsyn på vad barnet har för svårigheter och på vilket sätt det ska få stöd är också viktigt. I de flesta fall är aktörerna överens om vilken diagnos som logopeden har fastställt och vilka verktyg som behövs. Det svåra kommer härnäst, hur och på vilket sätt verktygen kan användas i förskolemiljön så barnet utvecklas så mycket som möjligt. Som exempel nämnde en av förskollärarna att de vid ett tillfälle hade fått ett diffust tips på verktyg för att möta ett barn med språkstörning i verksamheten. Förskolläraren var väldigt frågande till verktyget och undrade på vilket sätt det kunde tillgodose barnet.
Det enda tips vi har fått från förskoleteamet är egentligen en mening och den är "gå ner på barnets nivå i allt ni gör". Och det tycker vi är ganska stort. (Förskollärare 1)
31
En skillnad mellan specialpedagogerna i studien är att den ena inte gör observationer i förskolemiljön, medan den andra är aktiv ute i förskolemiljön. Dessa olika arbetssätt har sina för- och nackdelar. Att göra observationer ute i förskolan innebär att specialpedagogen kan göra en egen bedömning utifrån vad han/hon själv ser istället för att få information från någon annan som kanske inte är helt insatt i ämnet. Dock kan detta arbetssätt vara mer tidskrävande då det ska bestämmas tid för observationen med den koordinering som krävs. Å andra sidan kan det också vara en trygghet för förskollärarna att specialpedagogen varit på plats och gjort en bedömning. Något som framkom i intervjun med förskollärare 1. Här kan den gemensamma synen på barnet skilja sig. Ifall aktörerna inte har gemensam syn på vilken diagnos och vilka verktyg som ska användas måste dem åtminstone ha en gemensam syn på vem som har befogenhet att bestämma över respektive del. I annat fall kan det, så som Danermark (2000) beskriver, lätt uppstå maktkamp inom gruppen.
Det kan vara svårt att identifiera barn och upptäcka att de har svårigheter med språket. Till och med grava semantiska problem kan barnet dölja genom att kopiera och härma sin omgivning. Specialpedagogen på språkförskolan vittnar om detta beteende. Barnen vet vad som ska göras i en strukturerad situation, men kan inte redogöra i tal vad den ska göra.
Hinder för aktörerna
Enligt Jakobsson och Lundgren (2013) och även Larsson (2001) är det viktigt att det finns en tydlig struktur som genomsyrar samarbetet. Varje respondent behöver veta var respektive ansvarsgräns går. Att sträva efter en god kommunikation utan prestige gör samarbetet möjligt. Föräldern och övriga aktörer tar upp och beskriver att det kan vara ett hinder då det inte är fysiska möten med alla involverade. Föräldern i studien efterlyste ett fysiskt möte och inte bara kommunikation via telefon och e-post. Det skulle underlätta processen och de personer som per automatik fick agera mellanhand inte behövde ha den uppgiften. Kravbilden på mellanhänder skulle därmed förändras.
Logopeden berättade om ett fall där förskolechefen inte ville samarbeta. Enligt logopeden var det väldigt sällan sådant sker, men det existerar. I just det här fallet kan det vara så att förskolechefen inte är insatt i vad det innebär för ett barn att ha fått en språkstörningsdiagnos. Han eller hon hade säkert inte en aning om att ett språkstöd riktat och anpassat just efter det här barnet var nödvändigt. När osämja sker respondenter emellan blir det en maktkamp om vem som äger sanningen och vems metod de ska förhålla sig till, vilket även beskrivits av Danemark (2000).
32
Diskussion
I detta avsnitt kommer de i studien viktigaste resultaten, och analysen av dessa, att diskuteras. Även metodvalet kommer att diskuteras samt förslag på framtida forskning inom området presenteras.
Resultatdiskussion
Min tanke med att göra den här fallstudien är att få en inblick i hur arbetet kring barn med språkstörning kan se ut. Fokus för studien ligger i ordet samarbete. Att samarbeta kan vara så enkelt men samtidigt också svårt. Kunskap och förståelse för varandras uppdrag och en ödmjukhet att inse att alla arbetar tillsammans och inte var och en för sig kan både vara svårt och komplext då alla respondenterna inte träffas vid samma tillfälle. (Jakobsson & Lundgren, 2013).
Det var därför som jag valde detta ämne att fördjupa mig i. Dels för det var intressant men också för att det är något som jag har saknat och ville veta mer av.
I mitt resultat har jag tolkat de olika berättelserna jag har fått ta del av. Viljan och ambitionen att finnas där för barnet, finns som en röd tråd genom alla intervjuer. Samtidigt så riktar respondenterna också lampan mot ramarna för sin profession, d.v.s. hur deras tjänst och uppdrag ser ut och hur det också påverkar och begränsar dem. Med ett begränsat uppdrag menar jag att det i grund och botten handlar om ekonomiska resurser och där har jag inte ställt mer ingående frågor utan bara konstaterat hur verkligheten ser ut.
Det finns ett samarbete och också någon form av beroende hos alla parter att alla vill samarbeta. För att kunna samarbeta utgår aktörerna från en helhetssyn som bygger på ett systemteoretiskt synsätt (Öquist, 2009). Detta synsätt innebär att aktörerna skapar en helhet mellan individen, gruppen och verksamheten eller organisationen. Vid samverkan aktörerna emellan sker detta via kommunikation av olika former. Det kan vara genom direkta möten och samtal, telefonsamtal eller elektronisk kommunikation (Jakobsson & Lundgren, 2013).
Kan det vara så att de sociokulturella teorierna (Havensköld & Risholm Mothander, 2011) idag har fått en allt större betydelse för pedagogisk verksamhet både på policynivå och på verksamhetsnivå? Den svenska förskolan har sedan många år tillbaka ett synsätt som har varit starkt knutet till Piaget och hans teorier. I en verksamhet som utgår från kognitiva teorier kring barns språkutveckling där mognad ses som en viktig komponent, kan det finnas en risk för en vänta-och-se-attityd. Under senare år har Vygotskijs teorier (Smidt, 2010) om att barnen utvecklas i samspel med andra fått mer genomslagkraft än tidigare. Det kan bero på att
33
verksamheten idag är mer präglad av sociokulturella teorier. Förskollärarna i studien arbetar utifrån ett inkluderande synsätt. Det innebär i praktiken att barnet utvecklar en viss färdighet i samspel med andra. Trots att förskolläraren äger lösningen på ett problem så är diskussionen kring problemet minst lika viktig. På utbildningsnivå i skolan är det även där diskussionen som står för grunden. Läraren levererar inte färdigt material utan låter barnen vara delaktiga i lärprocessen. Allt handlar om att hitta rätt språkligt stöd till rätt barn.
Hur ser samarbetet ut
Aktörerna berättar och beskriver ett samarbete som utåt sätt verkar fungera väldigt väl. För att samarbetet ska fungera så krävs det att aktörerna vill samarbeta med varandra. Alla aktörer förutom föräldern har en tystnadsplikt1 att rätta sig efter men den kan man kringgå om föräldern ger sitt godkännande för kommunikation. Föräldern blir ofta en mellanhand mellan logopeden och förskolläraren av den enkla anledningen att oftast så är det föräldern som träffar logopeden. Bägge förskollärarna berättar att de har ett gott samarbete med sin förskolechef. Med gott samarbete menar förskollärarna att deras respektive förskolechef är lyhörd inför deras iakttagelser och söker stöd därefter. Förskolechefen som är med i studien är öppen för att tillsätta hjälp i form av specialpedagogisk handledning till pedagogerna. Enligt Senge (2000) är engagemang i en gemensam fråga viktig för att processen ska fortlöpa. Vidare säger Senge (2000) att en rak och öppen dialog aktörerna emellan krävs för att arbetet ska gynna barnet.
Det är ju på det här sättet ett samarbete bör se ut enligt min mening. I min studie är bara två förskollärare från två olika förskolor representerade. Att samarbetet fungerar bra är viktigt enligt mina respondenter. Men, vad händer när samarbetet inte fungerar för ett barn med språkstörning? Det som framkommit i intervjuerna är att aktörerna strävar efter en dialog och vilja att hjälpa barnet. Logopeden som ställer diagnos har sina screeningtester att rätta sig efter men de övriga aktörerna har bara sin egen referensram att tillgå. Den referensramen är och blir olik aktörerna emellan.
Aktörerna är överens om att alla bidrar med sin kunskap och kompetens för att det ska fungera så bra som möjligt för barnet med språkstörning. Detta tycker jag vittnar om att samtliga aktörer i studien inte bara ser till vad den kan göra för barn med språkstörning utan också ser till helheten och vad de som grupp kan göra. Detta tycker jag ligger i linje med det
1
