Att undervisa om krigen i forna Jugoslavien
En kvalitativ intervjustudie om hur historielärare tänker och resonerar
kring undervisning om krigen i forna Jugoslavien
DELKURS: Uppsatskurs 15 hp
KURS: Historia för ämneslärare 61-‐90 hp FÖRFATTARE: Zeljka Dusper
EXAMINATOR: Brita Planck TERMIN: HT 16
Innehållsförteckning:
1. Inledning 2
1.1 Syfte och frågeställningar 3
1.2 Metod 3
1.3 Material och urval 5 1.4 Avgränsningar, svårigheter och problem 5
2. Bakgrund 7
2.1 Orsaker till att krigen bröt ut 7
2.2 Krigens förlopp 8
2.3 Resultatet av krigen 10
3. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter 12 3.1 Forskning om undervisning om folkmord och etnisk rensning 12 3.2 Forskning om undervisning i mångkulturellt klassrum 13 3.2 Historiedidaktisk forskning och teoretiska utgångspunkter 15
4. Undersökning 17
4.1 Presentation av informanterna 17
4.2 Tankar kring undervisning om krigen i forna Jugoslavien 18
4.3 Undervisningens genomförande 21
4.4 Tankar kring undervisning ur ett mångkulturellt perspektiv 24
5. Teoretisk analys av resultatet 27
5.1 Resultatet kopplat till tidigare forskning 27 5.2 Resultatet kopplat till historiedidaktisk forskning och teoretiska
utgångspunkter 29 6. Diskussion 30 7. Käll-‐ och litteraturförteckning 31 Bilaga 1: Intervjuguide 33
1. Inledning
De krig som fördes under första halvan av 1990-‐talet i forna Jugoslavien hade inslag av både terror och etnisk rensning. För första gången sedan andra världskriget, drevs rekordstora mängder människor på flykt mitt i Europa. Enligt Migrationsverket rör det sig om ca 100 000 f.d. jugoslaver som sökte skydd i Sverige.1 Ändå är det så att denna händelse sällan eller inte alls får något utrymme i historieundervisningen. I samband med min VFU har jag flertal gånger kommit i kontakt med elever som sagt att deras historielärare valt att inte ta med krigen i forna Jugoslavien i undervisningen. Jag kan heller inte minnas att min historielärare tog upp detta, trots att flertal i klassen kom från forna Jugoslavien och hade intresse att lära sig mer om händelsen. Det man då kan fråga sig är varför lärarna valt bort dessa krig? Är inte den historien också viktig och värd att berätta om? Och för de lärare som faktiskt har haft med detta i sin undervisning, vad har påverkat deras val till att ta upp ämnet? Hur har undervisningen gått till? Uppstod några konflikter? Detta är exempel på frågor som jag hoppas få svar på i min undersökning. Den här uppsatsen kommer att handla om hur sex historielärare tänker och resonerar kring sin undervisning om krigen i forna Jugoslavien. Samtliga undervisar i gymnasieskolan. Det är en intervjustudie där enskilda intervjuer har utförts eftersom jag velat undersöka lärarnas egna tankar kring undervisningen med fokus på eget urval samt hur de motiverar detta enskilda urval. Undersökningen kan också ses som en möjlighet för lärarna att utvärdera sin undervisning om krigen i forna Jugoslavien.
Varför det är viktigt att ta upp detta ämnesområde är bland annat det ständigt förändrade samhället som gör att skolan och historieundervisningen behöver anpassa sig. I ett mångkulturellt klassrum där flera olika grupper och identiteter samspelar med varandra är det viktigt att undervisningen berör deras historiska bakgrund samt koppling till samhället idag. Det är också viktigt att undervisningen återger en allsidig framställning av historien. Det är lätt hänt att ungdomarna blir påverkade av exempelvis föräldrars syn på historien, sådant de hört hemma vid matbordet eller kanske sett på TV. Där blir historieundervisningen särskilt viktig för att försöka ge en så korrekt bild som möjligt men också visa att bilden av händelsen skiljer sig beroende på vem det är som berättar. Som lärare har man ett uppdrag och detta finner vi också i läroplanen för
1 Migrationsverket. Historik. 2016. http://www.migrationsverket.se/Om-‐Migrationsverket/Fakta-‐om-‐ migration/Historik.html (Hämtad 2016-‐11-‐14)
gymnasieskolan, Lgy11. I uppdraget ingår att förmedla kunskaper och värden samt förbereda eleverna till att kunna verka i samhället som självständiga och kritisktänkande människor.2
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att studera lärarnas tankar och resonemang kring undervisning om krigen i forna Jugoslavien. Syftet med studien är också att belysa i vilken omfattning historielärare undervisar om krigen i forna Jugoslavien samt att analysera vilka faktorer som har påverkat undervisningen.
o Vilka tankar och resonemang för lärarna kring undervisning om krigen i forna Jugoslavien?
o Hur har undervisningens genomförts?
o Vilka tankar för lärarna kring undervisning ur ett mångkulturellt perspektiv?
1.3 Metod
Det metodiska angreppssättet som bäst passar denna undersökning utifrån dess syfte är kvalitativa personliga intervjuer eftersom det är lärarnas enskilda tankar som studeras. Studien har genomförts med sex historielärare för att försöka få en djupare bild av hur de utvalda lärarna ser på och utvärderar sin egen undervisning. Det finns mer att vinna på enskilda kvalitativa intervjuer, även om det innebär att endast ett mindre antal lärare då kan intervjuas. Det bör dock nämnas att de personer som studerats inte är representativa på något sätt för alla historielärare och man kan heller inte dra några generella slutsatser utifrån de få personer som studerats. Däremot går det att med hjälp av lärarnas egna berättelser och reflektioner få fram meningsfull kunskap. Jag har varit öppen för den information de lägger fram och medveten om att det blir variation av nyanser och riklighet som de visar upp i undersökningen. Kvalitativ undersökning ger utrymme att utifrån ett inifrån-‐perspektiv tolka och försöka förstå hur människorna upplever sin verklighet och i mitt fall hur lärarna upplever sin undervisning.3
2 Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011, Skolverket, Stockholm, 2011 s.6-‐8
3 Carlström, Inge & Carlström Hagman, Lena-‐Pia, Metodik för utvecklingsarbete och utvärdering, 5., [omarb.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2007 s.125-‐127
Undersökningen börjades med att samla in informanter. Jag presenterade mig och informerade samtliga lärare om forskningens syfte och förklarade att de skulle vara en del av en undersökning som skulle publiceras i form av en uppsats vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Det framkom också tydligt att de i undersökningen skulle vara anonyma och presenteras i form av ”Lärare 1”, ”Lärare 2”, osv. samt att alla uppgifter samt all information som samlats in endast skulle användas i forskningssyfte. De lärare som tackade ja till att delta i studien bokades det in enskilda intervjuer med. Innan intervjun förberedde jag mig genom att läsa in mig ytterligare på ämnet och för att som intervjuare kunna leda samtalet framåt med eventuella följdfrågor. Sedan genomfördes intervjuerna och dessa tog ca 40 minuter var att genomföra. Ljudinspelning användes för ändamålet efter att lärarna gett sitt godkännande. Anledningen bakom detta val är att dels för att fokus skulle ligga på att lyssna på informanterna och ställa eventuella följdfrågor men också för att underlätta den kommande transkriberingen. I mitt genomförande av djupintervjuerna har tillvägagångsättet varit detsamma för alla lärare, jag har ställt ett fåtal övergripande intervjufrågor och sedan låtit informanterna prata fritt. Denna intervjuform kallas för semi-‐strukturerad intervju och benämns också som kvalitativ intervju, menar Carlström och Carlström Hagman, docenter i pedagogik. Jag som intervjuare blir mer fri till att formulera frågor efter situationen men har ändå vissa bestämda områden som jag vill ta upp. I en semi-‐strukturerad intervju är ämnet fastslaget och olika frågeområden men sedan ändras frågornas utformning och ordning beroende på vad informanten svarar. Det finns inga fasta svarsalternativ. Till min hjälp har jag haft en intervjuguide som endast omfattat de stora delområdena som intervjun varit tänkt att handla om. Men beroende på samtalets gång har dessa kommit i olika ordning. En semi-‐strukturerad intervju kräver mindre arbete i planeringsfasen men däremot kan bearbetning och tolkning istället bli mer tidskrävande än vid en strukturerad intervju.4 Efter intervjuernas genomförande har dessa transkriberats för att föras in i uppsatsens undersökningskapitel. Slutligen har jag tolkat och analyserat informanternas svar och försökt komma fram till ett resultat som presenteras i uppsatsens sista kapitel. Metoden har därmed varit ett redskap i sökandet efter svar på mina frågeställningar.5
4 Carlström, Inge & Carlström Hagman, Lena-‐Pia, 2007, s.188-‐191
5 Florén, Anders & Ågren, Henrik, Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, 2., [uppdaterade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2006 s.55
1.4 Material och urval
Materialet som jag använt mig för min undersökning består till största delen av de sex historielärarna som varit mina informanter. Jag har valt att undersöka gymnasielärare i historia för att dessa lämpar sig bäst för denna undersökning. Det är främst läraren som med stöd från läroplanen och visst inflytande från elevernas håll som styr det centrala innehållet i sin undervisning. Oavsett var eleverna är på väg efter gymnasiet så har gymnasieläraren en chans till att påverka hur de ser på sin samtid, sin omgivning och en chans till att utveckla en historiemedvetenhet hos eleverna. Skolan har valts ut av geografiska och strategiska skäl så som tillgänglighet och lärare som varit villiga till att ställa upp i undersökningen. För att få en så bred bild som möjligt av undersökningsproblemet har ett målinriktat och strategiskt urval gjorts där lärare med blandade erfarenheter och bakgrund valts ut och personer som jag funnit relevanta för forskningsfrågorna. Både nyexaminerade lärare och lärare med flera års arbetserfarenhet används för studien. Lärare som har en koppling till forna Jugoslavien och lärare som inte har någon som helst koppling till forna Jugoslavien lika så. Alla dessa har varit en tillgång och hjälpt mig i min undersökning till att få en förståelse av undersökningsproblemet. Några ord bör också sägas om källornas representativitet. I och med att endast ett fåtal personer undersökts går det inte att dra några generella slutsatser utan studien handlar om enskilda tankar och attityder om undervisningen som bedrivits. Materialet har studerats kvalitativt men gör inte anspråk på fullständighet. I mitt användande av muntliga källor har jag däremot varit noga med att låta mina egna förväntningar styra så lite som möjligt och försökt undvika ledande frågor. Historieprofessorerna Florén och Ågren konstaterar också att muntliga källor inte blir mindre trovärdiga bara för att de inte skrivits ner. En bandupptagning är lika pålitlig som ett skriftligt vittnesbörd.6
1.5 Avgränsningar, svårigheter och problem
I min undersökning har jag valt att avgränsa antalet informanter till sex personer av två anledningar. Dels så har jag velat göra mer djupgående analyser och hade fler personer valts ut för intervju finns risken att effekten hade blivit en mer översiktlig studie. Dels anser jag också att det lämpar sig bäst med sex personer med tanke på uppsatsen
omfång och nivå. Samtliga lärare undervisar på en gymnasieskola i en mindre ort i Småland. Jag har valt att avgränsa mig med att endast fokusera på lärarperspektivet i min undersökning eftersom jag funnit detta som mest intressant att studera, men i en kommande uppsats hade det varit intressant att vidareutveckla studien och även få med elevperspektivet och kanske jämföra det med ett läromedelperspektiv där jag granskar i hur stor omfattning läroböcker tar upp kriget i forna Jugoslavien. Det finns med andra ord många sätt att undersöka framställningen av kriget i forna Jugoslavien inom skolvärlden.
Svårigheter som jag stött på har varit bland annat att planera in intervjuer. För lärarnas del har det i vissa fall varit svårt att finna tid till att genomföra en intervju. Jag upplever många lärare som stressade i denna tidsperiod, strax innan jullovet och har därmed fått helt åt hållet anpassa mig till deras schema då det är lärarna som varit den största tillgången i min undersökning. Jag har valt en så lämplig situation som möjligt och sett till att intervjun kan genomföras utan tidspress d.v.s. inte under en kort kaffepaus. Jag tycker inte att det varit svårt att hitta rätt personer för undersökningen då det finns gott om verksamma historielärare som varit villiga att ställa upp. Men däremot har det varit lite svårt att ibland styra intervjun och hålla sig till den röda tråden eftersom det är en halv-‐strukturerad intervjuform jag valt. I flera fall kom vi bort från ämnet och jag försökte att ändå få in intervjuaren på krigen i forna Jugoslavien utan att verka för tjatig. Det har också krävts mycket av mig eftersom det är enskilda intervjuer som genomförts. Det har krävt mycket påläsning om både krigen i forna Jugoslavien och undervisning om konflikter och folkmord för att kunna leda intervjun framåt på ett naturligt sätt, men också för att vara snabb med att försöka tänka ut följdfrågor samtidigt som jag lyssnar på det informanten har att dela med sig av. En annan svårighet har varit att bortse från min egen inställning om ämnet. Här har jag fått jobba med att inte låta denna påverka intervjun genom att undvika ledande frågor samt försiktigt närma mig den intervjuade personen och undvika att det uppstår en obehaglig situation som liknar ett förhör om hur mycket och på vilket sätt denne bedrivit sin undervisning. För vissa kan det vara känsligt att utvärdera sin egen undervisning. Det är inte meningen att respondenten ska försvara sin undervisning heller utan bara berätta och dela med sig av sina tankar kring denna. Därmed har både frågornas utformning varit viktiga men också på vilket sätt de har ställts.
2. Bakgrund
I det här kapitlet ligger fokus på att lägga fram orsaker och förklaringar till att krigen i forna Jugoslavien bröt ut, vilka de inblandade aktörerna var och förloppets gång, samt avslutningsvis vad som blev resultatet av kriget. Med krigen i forna Jugoslavien menas de väpnade konflikter som bröt ut 1991 då Jugoslavien delas upp i flera självständiga länder.7
2.1 Orsaker till att krigen bröt ut
Innan krigen i forna Jugoslavien bröt ut 1991 bestod federationen av sex delrepubliker. De länder som ingick sedan tidigare var Serbien, Kroatien och Slovenien men 1945 erkände man ytterligare tre nationer. Därmed kom även Bosnien-‐Hercegovina, Makedonien och Montenegro att tillhöra Jugoslaviska federationen.8 I Slovenien bodde det nästan bara slovener, i Kroatien bodde främst kroater men också en del serber, I Serbien dominerade serber men i området Kosovo bodde flest albaner, I Montenegro bodde montenegriner och I Makedonien bodde makedonier ihop med en del albaner. Däremot fanns det i Bosnien och Hercegovina både kroater, serber och bosniaker. Dessa tre folk tillhör alla olika livsåskådningar. Bosniaker är muslimer, kroater är romerska katoliker och serber är ortodoxa kristna.9
Serberna blev det största och dominerande folket och Belgrad blev huvudstaden där all statlig förvaltning placerades. Kroaterna och slovenerna hade dock hellre sett det mångnationella Sarajevo som huvudstad. Tanken med federationen var att främja en jugoslavisk identitet under parollen broderskap och enighet men bosnierna fick redan här pressen på sig att erkänna sig som antingen kroater eller serber.10 Den nya författningen som antogs 1974 gav republikerna rätt att träda ur federationen när de ville men när Slovenien och Kroatien använde denna rättighet 1991 bröt kriget ut. Författningen utlovade också religionsfrihet men detta visade sig bara vara tomma ord. Ett exempel är att kommunisterna förbjöd katolska kyrkan all verksamhet i skolor. Man ville att de kroatiska katolikerna skulle ta avstånd från kyrkan men det fick motsatt
7 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 8 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014
9 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 10 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014
effekt då katolska kyrkan istället blev en samlande symbol för kroaterna. 11 Författningen innebar en långtgående decentralisering och det som höll samman allting var armén och kommunistpartiet. Vid den här tidpunkten låg all fokus på att få Jugoslavien att överleva som federation. Serberna var dessutom inte nöjda med hur den nya författningen hade styckat upp Serbien och hindrat dem från en egen nationalstat. Kommunismens sammanbrott nådde Jugoslavien och i både Kroatien och Slovenien besegrades kommunisterna i valet. I Serbien behöll kommunisterna makten och började förespråka serbisk nationalism. En centralisering av Serbiens styre skulle genomföras men detta mötte motstånd, särskilt i Slovenien.12 Slovenien kom med flera förslag men alla avvisas av Serbien och därmed ville Slovenien lämna federationen. För Kroatien var det betydligt svårare. Konflikt om vem som skulle tillhöra vilken del bröt ut och kroaterna menade att de bosniska muslimerna egentligen var etniska kroater så kroaterna försöker göra ett kroatiskt anspråk på Bosnien-‐Hercegovina. Hur gränserna skulle dras vid upplösningen var en stor tvistefråga och de kroatiska nationalisterna menade att Bosnien tillhörde Kroatien sen långt tillbaka i historien. Man tryckte på att man var katoliker och tillhörde väst, till skillnad från serberna som hade sin kulturella tillhörighet i Orienten. I Kroatien bodde det många serber och plötsligt blev både språk, kultur och historia extra viktigt för de kroatiska nationalisterna. De kroatiska serberna kände stor rädsla och vissa menar också att de såg liknelser på samma behandling som övergreppen under andra världskriget. En växande klyfta gjorde att federala institutionerna började lösas upp. Ständiga steg närmare krig gjorde att det bryter ut sommaren 1991 i Slovenien och Kroatien.13
2.2 Krigens förlopp
Jugoslavien skulle drabbas av hemskheter resten av 90-‐talet. Slovenska trupperna vägrade ge upp sin självständighet. Den federala jugoslaviska armén angrep men striderna blev inte långvariga, trupperna drevs tillbaka efter bara några veckor. I Kroatien däremot blev striderna både blodiga och långvariga. Den serbiska ledningen ville samla alla serbier i en enda stat – och här försvann kriget huvudorsak d.v.s. att bevara Jugoslavien. Genom att lämna Slovenien visade serberna att det inte var detta
11 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014 12 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 13 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014
kriget handlade om. Det blev därmed allt tydligare vad kriget för serberna handlade om, nämligen att slåss om och för de områden där serberna bodde. Kriget utspelade sig till en början i Kroatien men sedan också i Bosnien och Hercegovina. Det blev tydligt att kriget för serbernas Milosevic handlade om att skapa ett Storserbien.14 1992 upphörde striderna och både Kroatien och Slovenien erkändes som självständiga av EU. Bosnierna stod inför ett val. Tidigare hade de velat rädda Jugoslavien och kompromissa men efter både Slovenien och Kroatiens utträde kunde de välja mellan att antingen förbli inom en av Serbien dominerad union eller att utträda. De valde att inte bli en del av Storserbien utan ville vara ett eget land och i en redan splittrad stat innebar detta åter igen hårda strider. 1992 proklamerar Bosnien och Hercegovina sin självständighet och som i Kroatien upprepades mönstret.15 Med stöd från armén gick serberna i angrepp. Även Makedonien valde att lämna Jugoslavien och trupperna lämnade republiken utan någon vidare strid men dock med en vädjan till de andra republikerna om att inte bryta sig loss för då kunde krig utbryta och det skulle gå riktigt illa. Särskilt illa kunde det gå för Bosnien eftersom det i ett hemligt avtal av Tudman och Milosevic beslöts hur man skulle dela upp landet mellan serber och kroater. Slovenien och Kroatiens självständighet erkändes 1992 av Vatikanen och senare samma år erkändes också Bosniens självständighet. Förslag om hur gränser skulle dras kom och då ville man först få bort folk som inte ”hörde hemma” där. Sanimir Resic skriver att det var etnisk rensning som präglade detta krig och särskilt bosnierna som var muslimer drabbades hårt. Det fanns en stor mångfald i forna Jugoslavien med både ortodoxa, muslimer och katoliker. 70 % av alla döda var muslimska bosnier. Man strävade efter etniskt rena stater, de paramilitära förbanden spelade en viktig roll och det var med råhet som man behandlade civilbefolkningen. Men det var inte bara bosnierna som var utsatta, även serberna och kroaterna utsattes av övergrepp och detta av mujahedinkrigare som gick in och hjälpte de bosniska muslimerna i kriget.16
Situationen i Jugoslavien förvärrades och ledde till ytterligare strider. Läget i Kroatien var allt annat än lugnt och lokala strider mellan serber och kroater bröt ut vid flera tillfällen. I maj 1995 erövrade kroaterna den delen av Slavonien som var
14 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014 15 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 16 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014
serbiskkontrollerad och hela den serbiska befolkningen fördrevs praktiskt taget till norra Bosnien. Många mördades. Det slutade inte där utan samma mönster upprepades i augusti när kroaterna erövrade Krajina.17 Nationalismen växte sig starkare och i juli 1995 angrep bosnienserbiska styrkor med Ratko Mladic som ledare, Srebrenica. Detta område som låg i östra Bosnien hade FN:s säkerhetsråd hade proklamerat som ett skyddat område men man överraskades av anfallet och de få FN-‐trupperna som var där ingrep inte. De bosnienserbiska styrkorna tvångsdeporterade hela den muslimska befolkningen till regeringskontrollerat område och en omfattande massakrer utspelade sig. Detta hade ett avgörande inflytande på hur omvärldens agerade. Civilbefolkningen sökte skydd men en omedelbar deportation till frontlinjen i norra Bosnien och Hercegovina accepterades av basen som var på plats då det väpnade motståndet kollapsade. Stort antal män som försökte fly tillfångatogs eller dödades. Området hade cirka 40 000 invånare och 8 000 rapporterades saknade eller sannolikt dödade. Med hjälp av flygfoton och inspektioner av massgravar bekräftades teorierna om systematiska massavrättningar. Denna etniska rensning sågs av omvärlden som ett exempel på en bristande förmåga av världsorganisationen att förhindra grova brott mot humanitär rätt och mycket stor kritik riktades mot FN men också styrkornas ansvar att skydda civilbefolkningen.18 Med Srebrenicas fall började västliga stormakterna sända flertal stridande förband till en s.k. snabbinsatsstyrka som skulle fungera som ett stöd till de svagt beväpnade FN-‐trupperna. I oktober ingick man äntligen i vapenvila. 1995 hölls fredsfördrag efter fyra år av blodiga strider och det man beslöt då visar också hur dagens uppdelning ser ut.19
2.3 Resultatet av krigen
Förhandlingarna om ett fredsavtal inleddes i november 1995 med de delningsplaner som man lagt fram under tidigare medlingsförsök, på den amerikanska flygbasen i Dayton, Ohio. Daytonavtalet ingicks 21 november och undertecknades i Paris 14 december. För Bosnien och Hercegovina innebar detta att landet delades upp i två delar. Serbiska republiken och den sedan innan existerande Bosniakisk-‐kroatiska
17 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 18 Nationalencyklopedin, Srebrenica. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/srebrenica
(hämtad 2016-‐11-‐30)
19 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
federationen. En punkt för kriget sattes mellan serber och bosniaker men med risk att bekräfta den etniska uppdelningen av landet.20 Federationen kom därmed att övergå till ett förbund av självständiga stater, kommunistiska doktrinerna övergavs och fria val skulle hållas i alla republiker.21 Kriget innebar ca 100 000 dödsoffer och alla parter, särskilt den serbiska sidan, har enligt internationella brottsutredningar begått grova brott mot de mänskliga rättigheterna såväl mot civila som mot tillfångatagna fiender i läger.22 Ansvaret för kriget i Jugoslavien lades av omvärlden tidigt på den serbiska regimen på grund av de nationalistiska ambitionerna den hade. Man började också väcka åtal för krigsförbrytelse mot bland annat den bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic och överbefälhavaren Ratko Mladic sommaren 1995. Dessa greps 2008 respektive 2011.23
Krigen i forna Jugoslavien slutar dock inte med Daytonavtalet. Kosovoalbanerna som var missnöjda med Milosevics centraliseringspolitik svarade med att upprätta parallella institutioner i provinsen som hade 1990 förklarats oberoende, samt med att bojkotta att delta i serbiska val men någon självständighet erkändes inte. Efter Daytonavtalet 1995 när en självständighet för provinsen framkom som helt utesluten började den kosovoalbanska gruppen UCK strida mot den serbiska armén och göra sig skyldig till såväl mord som kidnappningar. Serberna svarade tillbaka med övervåld mot albanska byar. 1999 försökte man förhandla fram ett avtal om autonomi för albanerna men misslyckades då serberna vägrade skriva på. NATO inledde då bombningar mot Belgrad och andra städer i Serbien. Serberna gav sig inte, hundra tusentals albaner fördrevs från Kosovo. Till slut tvingades serberna retirera. Två tredjedelar tvingas lämna provinsen efter kriget. 2008 utropade Kosovo sin självständighet och detta erkändes av en rad stater, dock inte av Serbien. Även i Makedonien uppstod konflikter då albanska grupper gick till attack mot makedoniernas armé. Albanerna ville att den albanska minoritetens rättigheter skulle säkerställas och våldet har ännu inte upphört.24
20 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 21 Resic, Sanimir, Balkans historia [Elektronisk resurs], Historiska media, 2014
22 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-‐krigen (hämtad 2016-‐11-‐17) 23 Nationalencyklopedin, Srebrenica. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/srebrenica
(hämtad 2016-‐12-‐01)
24 Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen.
3. Tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter
3.1 Forskning om undervisning om folkmord och etnisk rensning
Niklas Ammert, fi l.dr i historia, universitetslektor och prefekt vid Institutionen för kulturvetenskaper vid Linnéuniversitetet har studerat hur lärare i svensk skola undervisar om Förintelsen och andra folkmord. Hans syfte är att beskriva och att, med hjälp av en historiedidaktisk teori, analysera lärares arbete med undervisning om folkmord, särskilt Förintelsen.25 Hans resultat visar att lärarna är ensidiga i vad som behandlas i undervisningen och då ingår både Förintelsen, folkmordet i Rwanda samt etnisk rensning i det forna Jugoslavien med motiveringen att dessa händelser är nödvändiga för eleverna att känna till för att förstå dagens värld. Särskilt sentida brott mot mänskligheten lyfts fram som viktigt innehåll i undervisningen av lärarna, för att visa att det inte ligger i det förflutna. Tidsbristen ses som en svårighet som omöjliggör för läraren att ta med viktiga delar i historieundervisningen. 26
Även David Mellberg som studerat historieundervisning i mångkulturellt samhälle kom fram till några svårigheter med att undervisa om folkmord men då handlar det mer om elevernas attityder till det man går igenom i undervisningen. Ett exempel som tas upp är hur undervisning om Förintelsen ska gå till när offret för en stor grupp elever är förövaren? Den judiska staten Israels tillblivelse och händelserna efter är viktiga för statslösa palestinier och andra arabiska grupper. En lärare berättar om en pojke som förklarade förintelsen som en konsekvens av ”judisk aggression”. Eventuellt hat och frustration motiverades med att judiska folket var förtryckare. Intervjuerna visar att lärarna hanterar detta genom att försöka visa stor förståelse för frustrationen som uppkommit för eleven med rötter i Mellanöstern. Det går inte bara att fördöma deras åsikter utan viktigt är att få dem att reflektera över varför de tänker som de gör. Lärarna fann också svårigheter med att bearbeta med att utveckla deras attityder. De slutsatser som dras av Mellberg är att användning av ett historiskt perspektiv kan vara ett sätt att möta detta och försöka visa hur folken levt sida vid sida under hundratals år. Detta är ett perspektiv som många elever saknar.27
25 Ammert, Niklas, Om vad och hur må ni berätta?: undervisning om Förintelsen och andra folkmord, Forum för levande historia, Stockholm, 2011 s.12
26 Ammert, Niklas, 2011, s.24-‐26
27 Mellberg, David, ”Det är inte min historia!” i Historien är nu – en introduktion till
De slutsatser som Ammert drar i sin forskning däremot är att folkmord, i synnerlighet Förintelsen, är viktiga inslag i undervisningen men utgörs oftast som en del av ett större tematiskt arbete om värdegrundsfrågor och demokrati. Dessutom har Förintelsen för många lärare blivit synonym med folkmord särskilt på grund av den europeiska historiekulturen.28 En önskan från flera lärare är att det historiska perspektivet ska komma fram i undervisningen. De hade velat se att eleverna inte bara lär sig av folkmorden utan också om dessa samt låta det spänna över flera epoker.29 Han menar också att de typer av undervisning som bedrivs av lärarna främst betonar sammanhang, strävar efter reflektion, betonar samtal och värderingsövningar samt demokratifostran.30
3.2 Forskning om undervisning i mångkulturellt klassrum
Här finns bland annat ett examensarbete där författaren Daniel Feltborg ur ett lärarperspektiv i grundskolan undersökt historieundervisningen utformning, möjligheter respektive svårigheter med att undervisa i en elevgrupp med mångkulturell bakgrund samt hur lärare praktiskt ser på hur man kan utforma undervisningen i historia så att ett mångkulturellt perspektiv tas till vara. Det Feltborg kommer fram till är att av alla fyra lärare som han intervjuat utgår alla från ett svensk och europeiskt perspektiv eftersom det är så läroböckerna är uppbyggda. Lärarna tycker däremot att lektionsplaneringen kan påverkas utifrån klassens olika kulturella bakgrunder och de ser en möjlighet i att kunna använda eleven som en resurs i undervisningen men detta skiljer sig också från elev till elev. Att använda sig av elevens kulturella bakgrund när tillfälle ges tycker flera är viktigt och menar att eleven då berikar historie-‐ undervisningen genom att berätta om egna erfarenheter och upplevelser vilket också gör det mer påtagligt för resten av klassen. Risken finns bara att eleven känner sig utpekad. Även svårigheter med att undervisa i en klass med mångkulturell bakgrund är att lärarna känner sig styrda av kursplan och läromedel, på grund av tidsbrist finns inte möjligheten att ta upp alla områden. Samtliga lärare menar också att konflikter kan uppstå i ett mångkulturellt klassrum och har själva närvarat vid flertal. Men det finns också lärare som själva väljer att inte ta upp det på grund av hur man ställer sig till sådan undervisning, en lärare i hans undersökning var helt kritisk till och tyckte att man
28 Ammert, Niklas, 2011, s.81 29 Ammert, Niklas, 2011, s.57-‐59 30 Ammert, Niklas, 2011, s.86-‐87
skulle anpassa undervisningens innehåll till att vi faktiskt bor i Sverige nu. Feltborg menar att sådana lärare kan ses som motståndare till att eleven ska jobba med sin egen historia.31
Ett återkommande och liknande perspektiv framkom även i David Mellbergs studie om historieundervisning i ett mångkulturellt samhälle, där resultat visar att flera lärare menar att vi nu befinner oss i Sverige och därför måste också utgå från ett sådant perspektiv i undervisningen. Mellbergs studie visar också att negativa attityder kan uppstå ett mångkulturellt klassrum. För att förstå och bearbeta negativa attityder som antisemitism, nationalism och rasism är det viktigt att historieläraren förstår den historiekultur som eleven är en del av. Ett sätt är också att utveckla elevernas historiemedvetande för då kan skolan också motverka uppkomsten av negativa attityder.32 Flertal lärare i Mellbergs undersökning uttryckte att de hade en vilja om att arbeta mer med elevernas historia i undervisningen men att de hindrades av tidsbristen.33
Vanja Lozic undersöker i sin avhandling historieförmedlingen i det mångkulturella samhället genom att studera innehållet i historieämnet. Studien bygger på intervjuer med gymnasieelever, gymnasielärare och historieläroboksförfattare. Det han kommer fram till är att elever oftast uppfattar det som att historieämnet främst utgår från ett västeuropeiskt perspektiv. Även de intervjuade läroboksförfattarna utgår från ett sådant perspektiv och är medvetna om den riktade kritiken men ser en svårighet med att få med fler perspektiv på ca 370 sidor. Utifrån intervjuerna med gymnasielärarna drar Lozic slutsatsen om att eurocentrismen är dominerande i den praktiska historieundervisningen. Hans analys av intervjuerna visar att historieförmedlarna inte ser det så kallade mångkulturella samhällets framväxt som något som påverkar innehållet. En motivation till detta är som vi sett i föregående nämnda forskning att vi nu befinner oss i Sverige och det är den historian som gäller.34
31 Daniel Feltborg, Lärarens perspektiv på historieundervisning och historiemedvetande i en elevgrupp med
mångkulturell bakgrund. Examensarbete. Malmö högskola, 2012, s.27-‐34
32 Mellberg, David, 2009, s.343-‐361 33 Mellberg, David, 2009, s.343-‐361
34 Lozic, Vanja. Historieförmedlingen i det mångkulturella samhället. I I historiekanons skugga:
historieämne och identifikationsformering i 2000-‐talets mångkulturella samhälle, Lärarutbildningen,
3.2 Historiedidaktisk forskning och teoretiska utgångspunkter
Utifrån historikern Jan Bjarne Boes didaktiska triangel kan man identifiera tre historiedidaktiska kärnfrågor som man bör ställa sig i utformningen av historieundervisningen. Dessa tre påverkar i sin tur historieundervisningen.
Figur 1: Den didaktiska triangeln
Källa: Skolverket, 2015
Första frågan man ställer sig i utformningen av undervisningen handlar om historieundervisningens innehåll, vad bör ingå? Andra frågan man bör ställa sig är vilken målsättning man har med undervisningen d.v.s. varför man ska läsa om exempelvis krigen i forna Jugoslavien. Tredje och sista frågan handlar om metoden. Hur ska det historiska stoffet förmedlas?35 Denna modell går att tillämpa i forskning där skolrelaterade ämnesfrågor står i centrum och det Lozic problematiserar om i sin avhandling är just historieundervisningen i skolan samt de utmaningar historieämnet står inför idag. Enligt honom påverkas alltid historieundervisningen av elevernas och lärarnas identiteter, erfarenheter samt samhällssyn exempelvis födelseplats, fritidsintressen, politiska åskådning, religion mm. Dessa påverkar enligt Lozic både formen på undervisningen men också ämnets innehåll och kan beskrivas utifrån den didaktiska pyramiden. Denna illustrerar de frågor som påverkar historieämnet i skolan.36
35 Lozic, Vanja, Historieundervisningens utmaningar: historiedidaktik för 2000-‐talet, 1 uppl., Gleerups, Malmö, 2011 s.13
Figur 2: Den didaktiska pyramiden
Källa: Skolverket, 2015
Dessa teoretiska utgångspunkter kommer att användas i denna studie för att se hur lärare tänker och resonerar kring vad som bör ingå i innehållet, varför samt hur de förmedlar detta till eleverna särskilt de med anknytning till krigen i forna Jugoslavien. Även den samhälleliga kontextens påverkan på lärarnas didaktiska val kommer att studeras. Har lärarna med bakgrund i forna Jugoslavien påverkats av sin födelseplats och religion till den graden att de valt att ta upp krigen mer eller kanske tvärtom att utesluta det helt från undervisningen? För de lärare med annan bakgrund är det av intresse att undersöka hur deras identiteter, erfarenheter inom ämnesområdet samt deras samhällssyn påverkat utformningen. Finns det tillräckligt med kunskap för att kunna utforma ett sådant arbetsområde och anser lärarna att det ens hör till historieundervisningen till att ta upp det? Utifrån dessa utgångspunkter hoppas jag kunna få fram de yttre faktorerna som påverkat krigen i forna Jugoslaviens utrymme i historieundervisningen.
4. Undersökning
Undersökningen har delats in i följande tre teman: lärarnas tankar krig undervisning om krigen i forna Jugoslavien, undervisningens genomförande och slutligen tankar kring undervisning ur ett mångkulturellt perspektiv. Intervjun började med att den enskilda läraren fick presentera sig själv och då valde informanterna att ha med arbetserfarenhet, ämneskombinationer och i vissa fall också något kort om deras bakgrund. Undersökningen kommer därmed att inledningsvis presentera informanterna. Jag har valt att inte använda lärarnas riktiga namn utan de kommer att benämnas som Lärare 1, Lärare 2 osv.
4.1 Presentation av informanterna
Informant:
Lärare 1 Undervisar i historia och samhällskunskap. Jobbat på skolan under en längre tid och har ett personligt intresse av jugoslavienkrigen eftersom han själv minns när det hände.
Lärare 2 Undervisar i historia och samhällskunskap. Har liksom Lärare 1 jobbat på skolan en längre tid. Har undervisat i historia i framförallt det gamla systemet på A, B och C-‐nivå. Idag är det främst kursen Historia 1a1 som denne håller i.
Lärare 3 Undervisar i historia och spanska på gymnasiet, och SO ämnena på högstadiet och IM-‐språk. Jobbat på gymnasiet drygt ett år. Har själv
bakgrund till f.d. Jugoslavien och flydde till Sverige på grund av konflikten. Lärare 4 Undervisar i historia, svenska och engelska. Har jobbat på skolan i 4 år. Lärare 5 Undervisar i engelska och historia. Har jobbat på skolan en längre tid.
Historia 1a1 är i princip den enda kursen hon haft och en problematik med detta ses särskilt i när det gäller fördjupningar så som jugoslavienkrigen. Lärare 6 Undervisar i historia, religion och svenska som andraspråk. Jobbat som
lärare i 4 år, undervisat på språkintroduktion och har nu även historia för gymnasiet. Har bakgrund till f.d. Jugoslavien då hon flydde som liten från krigen.
4.2 Tankar kring undervisning om krigen i forna Jugoslavien
Jag valde att börja intervjun med att be lärarna berätta fritt om vad de tänker när det kommer till undervisning om krigen i forna Jugoslavien. Svaren har varit varierande men alla har tagit upp exempel på möjligheter och svårigheter som de ser med att undervisa kring detta ämnesområde.
De möjligheter som presenteras av samtliga lärare är tillgången på faktamaterial. Lärare 1 menar att det är tack vare att konflikten ligger oss så nära i tiden vilket medför att det finns gott om faktamaterial men också många beröringspunkter. Lärare 3 håller med och lyfter gärna fram ett perspektiv där det framkommer att folkmord inte bara är något som utspelar sig i Afrika eller tillbaka i tiden, utan visar på att det faktiskt pågick ett i Europa på 90-‐talet. Den senaste etniska rensningen ligger bara 1 h och 45 minuters flygresa bort och ligger oss nära både geografiskt, tidsmässigt och kulturellt. Att konflikter ligger så pass nära i tiden medför att eleverna kan reflektera kring det på ett annat sätt samt fråga kompisar och föräldrar om händelsen, tillägger Lärare 6.
Hon håller dock inte med om att det finns tillräckligt med material vilket gör att det enligt henne i många fall väljs bort i historieundervisningen. Både Lärare 2 och Lärare 5 instämmer och menar att läroböckerna tar upp alldeles för lite kring det här. Tack vare personligt intresse och rötter i forna Jugoslavien har Lärare 6 ändå hittat material i form av egna personliga fotografier som hon brukar visa i undervisningen. Andra svårigheter som hon ser med att undervisa om krigen i forna Jugoslavien är brist på kunskap och tid men också hur aktuellt det är. Andra moderna konflikter, såsom Syrienkrigen spelar en viktig roll för alla våra elever. Genom att visa orsakerna bakom konflikten kan man skapa en förståelse för varför det kommer så många nyanlända till Sverige idag vilket i sin tur kan förebygga rasistiska åsikter och tankar:
”Krigen i forna Jugoslavien är en viktig konflikt men mycket grundar sig i personligt intresse. Jag är tveksam till att eleverna tycker att det är lika spännande och intressant som jag själv gör. Moderna konflikter bör tas med i historieundervisningen i den mån det går, men om jugoslavienkrigen bör ha en speciell plats det vet jag inte.”
