"Det känns inte värre än alkohol" En kvantitativ studie om ungdomars attityder till narkotikaanvändning

Examensarbete i kriminologi Malmö högskola

”DET KÄNNS INTE VÄRRE ÄN

ALKOHOL”

EN KVANTITATIV STUDIE OM UNGDOMARS

ATTITYDER TILL NARKOTIKAANVÄNDNING

“IT DOESN’T FEEL WORSE THAN

ALCOHOL”

A QUANTITATIVE STUDY ABOUT

ADOLESCENT’S ATTITUDES TOWARDS

ILLEGAL DRUG USE

”DET KÄNNS INTE VÄRRE ÄN

ALKOHOL”

EN KVANTITATIV STUDIE OM UNGDOMARS

ATTITYDER TILL NARKOTIKAANVÄNDNING

ELINA BENGTSSON

Bengtsson E. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2014.

Sedan 1988 regleras allt bruk av narkotika i svensk lagstiftning. Trots detta finns en ökad nyfikenhet på narkotika bland svenska ungdomar och en fjärdedel av alla som döms för ringa narkotikabrott är mellan 15 och 20 år. Om vad som ligger bakom våra attityder till narkotikaanvändning råder det delade meningar, men i tidigare forskning är man överens om att de mest positiva attityderna finns bland ungdomar. Denna uppsats avser att genom en kvantitativ enkätundersökning undersöka hur ungdomars attityder till narkotikaanvändning ser ut i Norrköping, samt hur dessa attityder skiljer sig mellan olika bostadsområden. Som teoretisk utgångspunkt har Shaw och McKays teori om social desorganisation använts då denna tar upp hur ett områdes egenskaper kan påverka attityder och beteenden. Teorin jämförs också med resultaten i denna undersökning. Resultaten visar sammanfattningsvis att ungdomarna i Norrköping tenderar att ha en negativ inställning till narkotikaanvändning och att den sociala desorganisationen inte har någon betydande påverkan på denna inställning; ett resultat som går emot vad tidigare forskning visat.

Nyckelord: Attityder, narkotika, narkotikaanvändning, Norrköping, social

FÖRORD

Detta arbete, som också är mitt examensarbete har i många hänseenden varit mycket intressant, roligt och stundtals väldigt jobbigt att genomföra. Det har krävts svett och tårar, många långa dagar och sena nätter för att få det klart, men i det stora hela har tiden detta projekt tagit att genomföra kanske varit den mest intressanta tiden under min kriminologiutbildning. Jag har lärt mig mycket och utvecklats som kriminolog. Dock hade denna uppsatsresa aldrig varit möjlig utan ett antal personer och därför vill jag rikta ett jättestort tack till:

Claes Andersson, min handledare för den hjälp du med all din kunskap har gett mig, för att du svarar på mail snabbare än blixten, för all tid du lagt på att läsa mina utkast och för de många förslag till förbättringar du kommit med.

Petra Isaksson och Richard Tjernström, brotts- och drogpreventionssamordnare och säkerhetssamordnare på Norrköpings kommun, för det mottagande och trevliga bemötande jag fått av er och Norrköpings kommun, för hjälpen jag fått med att spåna fram idén till ett genomförbart projekt och för den hjälp jag fått med att komma i kontakt med de skolor jag har besökt.

Rektorerna och ansvariga lärare på de skolor jag har besökt. Ni har gett mig ett varmt bemötande och vänligt svarat på mina mail. Tack vare att jag fick komma till era skolor har detta arbete gått att genomföra.

Alla de 153 eleverna som besvarat min enkät. Ni har den största delen i att detta arbete har gått att genomföra. Utan era svar hade undersökningen inte tagit den form som den nu fått. Tack för att ni ställde upp med att besvara enkäten och lycka till i framtiden!

Elina Bengtsson Malmö, maj 2014

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Narkotikabrukets omfattning i Sverige 6

Vilka preparat finns? 7

Amfetaminer 7 Kokain 8 Cannabis 8 Heroin 8 Hallucinogena droger 9 Nätdroger/designade droger 9

Narkotikabrott och lagstiftning 9

Attityder till narkotikaanvändning 10

Attityder till narkotikalagstiftning och narkotikabrott 12

Teoretisk bakgrund 13

Social desorganisationsteori 13

De teoretiska utgångspunkterna i social desorganisationsteori 13

METOD 14

Val av metod 14

Enkäten 15

Bostadsområden 15

Det egna narkotikaanvändandet 16

Andra människors narkotikaanvändande 16

Prevention, lag straff och polisarbete 16

Social desorganisation 17

Norrköpings kommun 17

Norra och Centrum 18

Nordöstra 18

Sydöstra 18

Sydvästra 18

Övrig plats/utanför Norrköpings tätort 19 Urval 19 Genomförande 20 Analys 20 Etisk reflektion 21 RESULTAT 22

Frekvens och anledning till att ta eller inte ta narkotika 22

Inställningen till andras narkotikaanvändande 23

Attityder till lag och straff för narkotikaanvändning 24

Attitydsskillnader mellan bostadsområden 25

Droganvändning jämfört med andra samhällsproblem 25

Attityder till prevention mot narkotikaanvändning 26

Vad är ett rimligt straff för narkotikaanvändning? 26

Ungdomarnas attityder i förhållande till social desorganisation 27

DISKUSSION 28

Metoddiskussion 28

Bortfall 29

Reliabilitet och validitet 30

Indelningen av områden 31

Resultatdiskussion 32

Narkotika är farligt för alla 32

Insatser för att förhindra narkotikaanvändning 33

Social desorganisation 33

SLUTSATSER 34

REFERENSER 35

INLEDNING

Arbetets titel är ett citat från en av eleverna i undersökningen, där denna förklarar varför han/hon använder narkotika. Enligt Brå (2003) finns en ökad nyfikenhet på narkotika bland ungdomar i Sverige och i media skildras en allt mer liberal inställning till illegala droger. Den mest positiva inställningen till narkotika

tenderar människor att ha i ungdomsåren (Adlaf et al, 2008). Det är också den tid i livet då användningen av narkotika är som störst (a.a.). Detta är ett beteende som för de flesta inte fortsätter i vuxen ålder, men för en del grundläggs framtida narkotikaproblem i tonåren (Sundell, 2008). På så sätt kan ungdomars attityder och beteende ge en hint om vilka samhällsproblem som kan förväntas i framtiden (Brå, 2013), men med ett effektivt preventionsarbete kan dessa problem

minimeras.

Ett effektivt preventionsarbete mot narkotika är inte bara önskvärt för att

förhindra de kroppsliga och sociala skadorna ett missbruk kan innebära. Det kan också innebära att brottsligheten i Sverige minskar, eftersom många

narkotikamissbrukare tvingas begå brott för att ha råd att finansiera sitt missbruk (Nordegren & Tunving, 1997). Om vi lyckas minska användandet av narkotika kan alltså denna typ av brottslighet minska.

Nationellt har ett ambitiöst mål om ett narkotikafritt samhälle satts upp;

lagstiftningen har skärpts och fängelse finns numer med på straffskalan för eget bruk av narkotika (Brå, 2003). Dessutom har polisen de senaste åren riktat sina insatser för att förhindra ungdomars narkotikaanvändande, (Brå, 2013). Dock har dessa insatser gett begränsad effekt då en fjärdedel av de som lagförs för ringa narkotikabrott är mellan 15 och 20 år (a.a.). De flesta som döms är dessutom sedan tidigare kriminellt belastade och återfallsfrekvensen för dessa personer är 46 %. För att lyckas med att målet om ett narkotikafritt samhälle behövs därför fler insatser, insatser som med fördel kan göras på lokal nivå (a.a.).

Under våren 2014 togs från författarens sida kontakt med Norrköpings kommuns drog- och brottspreventionssamordnare för att undersöka kommunens behov av hjälp för att ta fram ett material att grunda sitt lokala drogförebyggande arbete på. Detta var ett sätt att bistå i det lokala förebyggande arbetet av narkotika. Med bakgrund i det intresse för narkotikarelaterade frågor och de kunskaper i ämnet kriminologi som författaren har utvecklades tillsammans med representanter från kommunen en problemställning där syftet är att undersöka ungdomars attityder till droganvändning och hur dessa skiljer sig mellan olika bostadsområden i

Norrköping.

Med tanke på de problem samhället tampas med gällande narkotika är det lätt att tro att andelen narkotikaanvändare är stort, men enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysnings (CAN) årliga enkätundersökningar ligger andelen gymnasieungdomar som testat narkotika stabilt mellan 15 och 20 % och har så gjort sedan mätningarna startade 2004. Av dessa är det bara mellan 20 och 25 % som fortsätter att använda narkotika. CANs studie visar alltså gruppen ungdomar som använder narkotika är liten. För att ta ett bredare grepp om narkotikaproblemet ligger därför fokus på ungdomars attityder till

narkotikaanvändning i denna studie. Shiner & Newburn (1997 s519) menar att vad ungdomar tycker är minst lika viktigt som vad de gör: ”What young people think is at least as important as what they do and, while we may expect an

individual’s behavior to reflect their beliefs, this link is by no mean always a clear one.” Något som också bekräftas av Fitzpatrick & Gerard (1993) som menar att attityder är en spegling av en individs beteenden. Dessutom tenderar inställningen till narkotika att vara mer positiv i de områden där användningen är hög

(Fitzpatrick & Gerard, 1993).

En förhoppning är att denna studie kan ge Norrköpings kommun ett underlag för lokal drogprevention och lokala stödinsatser. För att underlätta de lokala

stödinsatserna jämförs resultaten från undersökningen mellan olika

bostadsområden i kommunen. På så sätt kan Norrköpings kommun välja i vilka delar av kommunen de vill lägga sitt fokus för det lokala preventionsarbetet.

Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka ungdomars attityder till användandet av illegala droger, samt hur dessa skiljer sig mellan olika bostadsområden i Norrköping.

Frågeställning

- Hur ser attityderna till användandet av illegala droger ut bland ungdomar i Norrköping?

- Skiljer sig dessa attityder åt mellan olika bostadsområden? I så fall hur?

Avgränsningar

I detta arbete behandlas enbart illegala, narkotikaklassade preparat; det vill säga de preparat som enligt svensk lagstiftning är olagliga att inneha och bruka. Därför berörs inte alkohol, tobak eller andra lagliga medicinska preparat som till exempel morfin och benzodiazepiner som förekommer legalt inom vården, men som ibland missbrukas.

BAKGRUND

Narkotikabrukets omfattning i Sverige

Narkotikabruk och missbruk är två termer som vanligen skiljs åt. Med

narkotikabruk avses att man använder narkotika utan att utveckla ett beroende, medan missbruk innebär ett vanemässigt bruk som medför psykiska, sociala och ofta kroppsliga skador (SOU, 2005:82). Eftersom allt bruk av narkotika är olagligt i Sverige är all narkotikaanvändning i en juridisk synvinkel att betrakta som missbruk (a.a.).

År 2008 genomförde Statens folkhälsoinstitut en studie som syftade till att

kartlägga narkotikaanvändandet i Sverige. Resultatet visade att 23,4 % av männen och 12,3 % av kvinnorna i åldrarna 15-64 år har använt narkotika någon gång (FHI, 2010). Vanligast var användningen i åldersgruppen 25-34 år, medan den största andelen (4 %) som använt narkotika den senaste månaden återfanns i gruppen 15–24-åringar (a.a.). Vanligast är narkotikaanvändningen i

storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö (CAN, 2013). Det är också vanligare bland psykosocialt utsatta grupper som till exempel bland arbetslösa, personer med ekonomiska problem, hemlösa och de med psykisk ohälsa att använda narkotika (FHI, 2010). Dock är de flesta som använder narkotika inte

från utsatta grupper (a.a.). Hur många tunga missbrukare som finns i Sverige har inte uppskattas i någon undersökning sedan 2007, men av de undersökningar som gjorts på 90- och 00-talet framgår att det rör sig om cirka 1 % av befolkningen (Brå, 2013).

Bland svenska ungdomar började narkotikaanvändningen förekomma i slutet av 1960-talet, men inte förrän år 2004 började svenska gymnasieungdomars erfarenheter av narkotika mätas (Tidigare mättes bara yngre ungdomars erfarenheter) (CAN, 2013). Från att mätningarna började fram till år 2010 såg man en uppgång av narkotikaanvändandet, men sedan dess har användandet snarare tenderat att minska och år 2013 angav 19 % av pojkarna och 14 % av flickorna att de någon gång använt narkotika (a.a.). Bland dessa har de flesta bara testat enstaka gånger, medan de som uppgett att de tagit droger vid flera tillfällen det senaste året legat mellan 20 och 25 % av de som testat sedan mätningarna startadeår 2004 (a.a.). Den drog som majoriteten, hela 92 % av de som testat narkotika anger att de har använt är cannabis (a.a.). Det innebär att 15,5 % av alla i tvåan på gymnasiet anger att de använt cannabis (a.a.).

Med undantag för två år genomförs sedan 1998 varje år en kartläggning av kända narkotikabrukare i Norrköpings kommun. Detta sker genom rapporter från

frivårdspersonal, landstingets beroendeenhet, socialkontoret och polisen. 2012 års undersökning visade att det fanns 536 personer med narkotikabruk i kommunen, vilket var en ökning med 17 personer sedan år 2010 (Norrköpings kommun, 2013). Av de kända brukarna var 81 % män och 19 % kvinnor. De flesta (67 %) återfanns i åldersgruppen 25-64 år, 19 % var 20-24 år och 13 % var yngre än 19 år. Cannabis är den drog som flest har använt, men de så kallade nätdrogerna är de som ökat mest. Framför allt har denna ökning skett bland sedan tidigare kända brukare (a.a.). Beslagen av nätdroger har mer än fördubblats i Norrköpings kommun år 2012 jämfört med föregående år (a.a.).

Vilka preparat finns?

Olika narkotiska preparat skiljer sig åt i vilka effekter de har på människan, både vad det gäller fysiska och psykiska effekter (Häggkvist, 2008). Preparaten tenderar också att medföra olika sociala konsekvenser, både för användaren och för samhället (Jonasson, 1995). Nedan följer en beskrivning av några av de narkotiskapreparaten som finns och som avses med illegala droger i denna studie.

Amfetaminer

Amfetamin, dextroamfetamin och metamfetamin är alla droger som sorteras in i undergrupper amfetaminer (Jonasson, 1995). Medlen stimulerar det centrala nervsystemet och ger en känsla av livslust och energi (a.a.). De ökar också koncentrationsförmågan och kan i högre doser ge känslor av eufori (a.a.). I samband med amfetaminbruk ökar puls, andningsfrekvens och blodtryck

(Nordegren & Tunving, 1997). Under påtändning blir brukaren också överaktiv, retlig och labil (a.a.). Eftersom amfetaminer tar bort hunger- och trötthetskänslor leder bruket ofta också till kraftig avmagring, samt fysisk som psykisk utmattning som i sin tur kan ge upphov till hallucinationer och paranoida tillstånd (Jonasson, 1995). Missbruket av amfetaminer för ofta med sig sociala skador, så som

kriminalitet och bristande anpassning till arbete och familjeliv (Nordegren & Tunving, 1997)

Amfetaminer kallas också speed, pulver och tjack (Jonasson, 1995). Det är den preparatgrupp som används av flest sprutmissbrukare använder i Sverige (a.a.). Sverige har haft omfattande problem med amfetaminmissbrukare jämfört med andra länder (Nordegren & Tunving, 1997).

Kokain

Kokain utvinns från kokabuskens blad genom en kemisk process (Jonasson, 1995). Kokain i sin vanligaste form är ett vitt pulver som kan injiceras eller dras in genom näsan, så kallad snortning (Nordegren & Tunving, 1997). Drogen kallas även för coke, cola och koks (Jonasson, 1995). Kokain förekommer också i crackform (a.a.). Kokain och crack är stimulerande preparat som ger upprymdhet, eufori, förhöjd självkänsla och sexuell stimulering (a.a.). Av utomstående kan brukare upplevas som upprymd, överaktiv och pratsjuk (Nordegren & Tunving, 1997). Kokain är en av de starkast vanebildande drogerna vi känner till och användning av drogen kan likt amfetamin leda till fysisk och psykisk utmattning, ångest, paranoia, depressioner, kärlkramp och epileptiska kramper (Jonasson, 1995). Idag är kokainmissbruket i Europa och USA ett av världens största sociala problem och kokainkartellers illegala produktion, smuggling och våldsbrott har lett till dåligt rykte för flera länder i Latinamerika, framförallt Colombia (a.a.). Även för missbrukaren finns det en koppling till ökad våldsbrottslighet

(Norgegren & Tunving, 1997). Dessutom ökar risken för barnadödlighet eller svåra skador på de barn som föds till kokain-/crackmissbrukare (a.a.).

Cannabis

Cannabis är ett samlingsnamn för marijuana, hasch och cannabisolja och kallas bland annat gräs, braj och holk (Jonasson, 1995). Det är det mest använda av de narkotikaklassade preparaten och även den illegala drog som flest ungdomar i Sverige har testat (CAN, 2013). Drogen framställs från växten Cannabis Sativa som växer i flera olika delar av världen (Norgegren & Tunving, 1997). Effekterna som cannabis ger är känslor av upprymdhet och avslappaning, sinnen skärps och färger blir starkare (Jonasson, 1995). Substansen kan lagras i kroppen i fyra-sju veckor innan det helt utsöndras (a.a.). Ruset av cannabis kan leda till kraftig ångest, paniktillstånd, latenta psykoser, irritation, depression, minskad koncentrationsförmåga och minnesförlust (a.a.). Bland konsekvenserna av långvarigt bruk finns personlighetsförändringar, hormonrubbningar och problem med kroppens andningssystem (Norgegren & Tunving, 1997). Cannabis kan också ge upphov till avtrubbning och likgiltighet, vilket i sin tur kan göra att missbrukaren distanserar sig från vardagliga sysslor som skola och arbete (a.a.).

Heroin

Från opiumvallmon utvinns en mjölkaktig vätska som kallas råopium (Jonasson, 1995). Från denna utvinns sedan morfin som är ett medicinskt preparat (a.a.). Från morfinet kan sedan genom en enkel kemisk process heroin framställas (Häggkvist, 2008). Drogen påverkar det centrala nervsystemet och ger ett snabbt insättande rus (Norgegren & Tunving, 1997). Ruset innebär ofta starka lustupplevelser där all smärta och ångest försvinner (a.a.). Upplevd eufori och psykiskt välbefinnande förekommer också (Häggkvist, 2008). Heroin är en mycket kraftfull drog som är starkt beroendeframkallande (a.a.). Bara någon timme efter ruset börjar den svåra abstinensen, vilken innebär svettningar, ledvärk, frossa, muskelryckningar och kräkningar (Jonasson, 1995). Ett långvarigt bruk av drogen medför ofta

depression och personlighetssplittringar med självmord som följd (a.a.). Både i Sverige och utomlands innebär heroinmissbruk stora problem (a.a.).

Heroinmissbrukare har sällan råd med sitt missbruk under en längre tid och tvingas därför ofta begå brott eller/och prostituera sig för att ha finansiera sitt detta (Norgegren & Tunving, 1997).

Hallucinogena droger

Hallucinogena droger innefattar både naturligt framställda preparat från till exempel svampar och kemiskt framställda preparat som LSD och PCP

(Häggkvist, 2008). De är substanser som ger starka verkningar på människans sinnesintryck (a.a.). Brukaren kan uppleva att denne hör färger och ser ljud

(Norgegren & Tunving, 1997). Detta kan sedan övergå till vaneföreställningar och rösthallucinationer av bisarra slag (Häggkvist, 2008). Bland de allvarligaste komplikationerna är att missbrukare trott att de kunnat flyga, hoppat ut från höga byggnader och avlidit (Norgegren & Tunving, 1997). Det har också hänt att missbrukare av hallucinogena droger fått permanenta psykoser som liknar

paranoid schizofreni, vilka ibland medför våldsamt beteende som gör att personen blir farlig för sig själv och sin omgivning (a.a.). Ökad puls och blodtryck är andra konsekvenser som följer av användning av hallucinogena droger (Häggkvist, 2008).

Nätdroger/designade droger

I slutet av 1970-talet började de så kallade designdrogerna komma in på

narkotikamarknaden (Jonasson, 1995). De framställs genom att någon del i den kemiska strukturen förändras men har trots denna förändring kvar sin effekt, därav namnet designdroger (Norgegren & Tunving, 1997). Under senare år har alltfler nya designdroger tillförts marknaden (CAN, 2013). Ett vanligt introduktions- och spridningssätt för dessa droger har varit via Internet och därför kallas dessa designdroger numer ofta för nätdroger (a.a.). En poäng med sådana droger är att de ofta är tidigare okända som missbruksmedel och därför inte omfattas av någon speciell kontroll (a.a.). Flertalet av dem hamnar dock efter en tid under kontroll via den svenska narkotikalagstiftningen eller lagen om hälsofarliga varor (a.a.). Eftersom de ständigt förändras vet inte ens brukarna hur starka drogerna verkligen är, vilket har lett till att många dött av överdoser (Jonasson, 1995). Effekterna av designdroger är olika beroende på vilken ursprungsdrog som används, men man talar om dessa som analoger av sin ursprungsdrog (a.a.). Till exempel tenderar effekterna av de droger som framställts från amfetamin att likna

amfetamineffekterna (a.a.). Ofta är det just amfetaminpreparat som är grunden i dessa droger (Norgegren & Tunving, 1997). En av de mer kända designdrogerna är ecstacy (a.a.).

Narkotikabrott och lagstiftning

I Sverige är allt bruk av narkotika kriminaliserat och det läggs allt större resurser på att bekämpa detta brott (Brå, 2013). Antalet poliser som arbetar direkt mot narkotika är nu betydligt fler än för tio år sedan och av polisens totala budget läggs dubbelt så mycket på bekämpning av narkotikabrottsligheten jämfört med på 80-talet (Brå, 2003). Den största ökningen av polisens resurser har gått till att förhindra just användandet av narkotika (Brå, 2013). Polisen arbetar också med särskilda insatser för att förhindra ungdomars narkotikaanvändande (a.a.). Detta är för att av de som dömts för narkotikabrott är ungefär en fjärdedel i åldrarna 15-20 år (Brå, 2003). Dessutom är återfallsfrekvensen hög (46 %) och av de som

lagförts för narkotikabrott är de flesta sedan tidigare kriminellt belastade (a.a.). Dagens narkotikastrafflag (1968:64) började gälla år 1968. Den ersatte då den

tidigare narkotikaförordningen, 1962:704. Narkotikalagstiftningen reglerar innehav, överlåtelse och framställning av narkotika (Brå, 2012). Sedan 1988 regleras även konsumtion av narkotika (a.a.). Med överlåtelse avses det som i vardagligare tal kallas för langning och som innehavsbrott räknas när narkotikan är för eget bruk och inte för försäljning (a.a.). Oftast handlar det då om mindre mängder narkotika (a.a.). I lagen specificeras tre huvudbrott: normalbrott (1 §), ringa narkotikabrott (2 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Allvarlighetsgraden på brottet avgörs bland annat med ledning av mängd och typ av narkotika (Brå, 2012). I princip är det bara gärningarna eget bruk och innehav som kan betraktas som ringa narkotikabrott (a.a.). Vilka preparat som ska betraktas som narkotika avgörs av riksdag och regering (a.a.). Antalet narkotikaklassade preparat ökar kontinuerligt och därmed vidgas vad som betraktas som narkotikabrott (a.a.). Narkotikabrott brukar räknas till vad som kallas för de offerlösa brotten (Brå, 2013). Ingen enskild drabbas på samma sätt som vid t.ex. en misshandel även om narkotikamissbruket innebär stora konsekvenser för den som missbrukar och för samhället (a.a.). De senaste åren har antalet anmälda narkotikabrott ökat kraftigt, men detta är främst en spegling av polisens insatser då narkotikabrott är ett så kallat spaningsbrott (a.a.). Detta innebär att det i de flesta fall är polisen som både upptäcker och anmäler brotten, vilket i sin tur innebär att det troligtvis begås långt många fler narkotikabrott än vad anmälningsstatistiken visar (a.a.).

Attityder till narkotikaanvändning

Det råder olika meningar om vad som ligger bakom vår inställning till

narkotikaanvändning. Champion & Bell (1980) menar att det är slapphänthet och den upplevda risken. De som ser minst risk med droger tenderar att ha en positiv attityd till dessa jämfört med de som ser stora risker med droganvändning (Champion & Bell, 1980). Durrant et al (2011), menar dock att det moraliskt felaktiga med att använda droger är det som är viktigast för vår inställning. Samtidigt spelar den sociala miljön en stor roll, enligt Shiner & Newburn, (1997). I områden där användandet av rökning, alkoholdrickande och heroinanvändning ligger över medel är risken att ungdomar använder och har en positiv attityd till olagliga droger också större än för jämnåriga i andra områden (Shiner &

Newburn, 1997). Detta påstår även Millhorn et al (2009), som i sin kvalitativa studie menar att personer som kommer från områden med en tolerant inställning till droger tenderar att ha en positiv inställning till droger själva. Oavsett vilka som är de bakomliggande faktorerna för inställningen till narkotikaanvändning visar flera studier att de som använt droger har en positivare attityd till

droganvändning än de som inte använt droger (Champion & Bell, 1980; Millhorn et al, 2009; Shiner & Newburn, 1997; Röger, 2005).

De mest positiva attityderna till droger och den största användningen av dessa finns bland ungdomar (Champion & Bell, 1980; Shiner & Newburn, 1997; Adlaf et al, 2008). Narkotikaanvändningen tenderar att följa en kurva där användandet är ovanligt innan och i början av tonåren, för att sedan öka i 15–16-årsåldern och sedan peaka i sena tonåren och i 20-års-åldern (Shiner & Newburn, 1997). Även attityderna till droganvändning tenderar att följa denna kurva (Champion & Bell, 1980). Adlaf et al (2008) och Millhorn et al (2009) menar att anledningen till att ungdomar står ut som grupp när det gäller användning av droger och attityder till dessa kan vara deras vilja att passa in och känslighet för grupptryck. Något som bekräftas av att ungdomar med kamrater som använder droger också hade en positivare attityd till droganvändning än ungdomar utan droganvändande kamrater

(Adlaf et al, 2008; Millhorn et al, 2009). De ungdomar som också har andra riskbeteenden än narkotikaanvändning, till exempel brottslighet tender även att vara än mer positivt inställda till droger än andra ungdomar (Champion & Bell, 1980). Den mest positiva inställningen finns till drogen cannabis, där inställningen skiljer sig betydligt jämfört med andra droger (Pearson & Shiner, 2002; Adlaf et al, 2008; van der Sar et al, 2012). Där verkar åldern inte heller ha samma inverkan som vid inställningen till annan narkotika, utan attityderna är relativt lika mellan vuxna och ungdomar (Pearson & Shiner, 2002; van der Sar et al, 2012 ). De har också gemensamt att attityden är mindre positiv till tyngre droger (a.a.) Dock tenderar personer som är yngre än 16 år att ha en negativ inställning till alla typer av droger (Champion & Bell, 1980; Person & Shiner, 2002). En anledning till att attityden är positivare till cannabis än andra droger kan vara att det inte upplevs vara lika mycket risker med att använda cannabis som annan narkotika och för att cannabis inte ses som ”knark” på samma sätt som till exempel amfetamin och heroin (Lalander, 2008; Adlaf et al, 2008)

Trots att det finns åldersrelaterade skillnader i attityden till droganvändning lyfts återigen det egna bruket fram som den viktigaste faktorn för dessa attityder (Van der Sar et al, 2012). Men inte heller det egna bruket kan ensamt förklara

inställningen till droganvändning (a.a.). Om så var fallet hade attityderna mellan de som inte använder narkotika sett lika ut mellan länder, eftersom brukare enligt denna tes alltid har positiva attityder till narkotika (a.a.). Men van der Sar et al (2012) visar att det finns skillnader i attityder, även mellan brukare i olika länder. Därför är det också relevant att titta på andra faktorer som kan påverka attityden till droganvändning (a.a.).

I en studie av van der Sar et al (2012) jämfördes attityderna till droganvändning i Nederländerna och Norge. Studien visade, likt ovan att attityden till cannabis var positivare än till andra droger i båda länderna, men det framkom också att

nederländarna även var mer positivt inställda till andra droger än norrmännen (van der Sar et al, 2012), vilket skulle kunna förklaras av att illegal droganvändning är mer accepterat i det nederländska samhället än i det norska (a.a.). Därmed är även sociokulturella skillnader viktiga för synen på droganvändning (Lalander, 2008; van der Sar, 2012).

Att toleransen till droganvändning är högre i till exempel Nederländerna eller andra länder gör att cirka en fjärdedel av svenska ungdomar som testat narkotika gjort sin drogdebut utomlands (Röger, 2005). Dessutom kan det utomlands finnas en möjlighet att bortse från mycket av den sociala kontrollen som kanske finns hemma och därför kan man göra saker som i hemmiljön skulle ses som tydliga normbrott (Lalander, 2008). Ungdomar kan på så sätt uttrycka den ökade

nyfikenheten som finns på droger utan att sticka ut (Brå, 2003). De slipper sticka ut från den dominerande synen på droganvändning i Sverige, som säger att det som ses som narkotika är olämpligt att använda och att ord som ”knark” och ”narkotika” har en negativ klang och ger upphov till associationer om något destruktivt och farligt (Lalander, 2008). Detta är en bild som ändå verkar ha nått ut till de flesta svenska ungdomar, eftersom de allra flesta inte testat narkotika (Brå, 2003).

Millhorn et al (2009) menar att illegala droger och den accepterande inställningen till dessa är begränsade till särskilda sociala miljöer, exempelvis vissa

bostadsområden, familjer eller kamratgrupper. Få har undersökt bostadsområdets betydelse för attityder men av de studier som gjorts framkommer det att områden

där droganvändningen är hög tenderar inställning till droger att vara mer positiv för att det är en normal del av deras område (Fitzpatrick & Gerard, 1993). De gällande normerna i ett område speglar också vad som händer där, inklusive normer kring droger och den faktiska användningen av dessa (a.a.). För att ändra drogvanorna i ett område menar Fitzpatrick & Gerard (1993) att hela områdets attityder till droganvändning måste ändras.

I Östergötland bildades år 2011 ett ANDT-råd (Alkohol, Narkotika, Doping, Tobak-råd) som med stöd av ett folkhälsoperspektiv jobbar för ett samhälle fritt från bland annat narkotika (Östergötlands ANDT-råd, 2013). I detta arbete är begränsad tillgänglighet en viktig del (a.a.). Trots det ser man i flera kommuner i Östergötland en relativt ny problematik med nya psykoaktiva substanser och många som ertappas med droger är födda på 90-talet (a.a.). Bland ungdomar syns också en allt mer liberal inställningen till droger (a.a.). Något som gör de

drogförebyggande insatserna i Östergötland och Norrköping extra viktiga (a.a.).

Attityder till narkotikalagstiftning och narkotikabrott

Det moraliskt förkastliga och den kroppsliga skadan det kan innebära att använda narkotika är de vanligaste orsakerna till regleringen av illegala droger och

straffandet av droganvändare (Durrant et al, 2011; Person & Shiner, 2002). Medan länder som Singapore, Brunei, Indien och Kina har dödsstraff för narkotikabrott (Edwards et al, 2009) har länder som Portugal, Nederländerna, Mexiko och Argentina, samt vissa stater i USA avkriminaliserat användandet av vissa typer av droger (Durrant et al, 2011; Garland et al, 2012). Länderna som har dödsstraff resonerar att dödsstraffet dels är av symboliskt värde, narkotikabrott ses som avskyvärt och dels för att narkotika är farligt (Edwards et al, 2009). En person som begår narkotikabrott kan bidra till att narkotikan sprids och därmed innebära risker för fler medborgare (a.a.). Därför anser dessa stater att man räddar andra medborgare genom att avrätta de som begår narkotikabrott (a.a.). Den

avkriminalisering som skett i vissa länder och delstater rör cannabis (Durrant et al, 2011; Garland, 2012). Där argumenteras det för de positiva medicinska effekter cannabis för med sig och att de innebär relativt små risker att bruka dessa typer av droger (Millhorn et al, 2009). I Champion & Bell (1980) rankade en stor del av respondenterna till och med cannabis som mindre farligt än alkohol och tobak, som respondenterana också tyckte skulle vara lagligt.

Samtidigt som en positivare attityd till droganvändning och ett ökat stöd för avkriminalisering av cannabis tar större plats i debatten blir de som är för strängare straff för narkotikaanvändning allt fler (Pearson & Shiner, 2002; Millhorn et al, 2009). Ju tyngre droger desto strängare straff är den allmänna uppfattningen (Durrant et al, 2011).

Garland et al (2012) menar att de som studerar/har studerat på eftergymnasial nivå är de som tenderar att vara mest positiva till narkotikabekämpning och straff för narkotikabruk. Samtidigt är dessa också generellt sett mindre positiva till ökad kontroll av myndigheter, men ansåg trots detta att problemen med narkotika skulle bli mycket större vid en eventuell legalisering (Garland et al, 2012). Samma tendenser går att se bland svenskar som studerar på eftergymnasial nivå. Bland dessa är majoriteten inte för en ökad kontroll av användandet av droger, men ändå generellt sett emot en legalisering av narkotika för att de problem som narkotika för med sig då skulle bli mycket större (Röger, 2005).

Teoretisk bakgrund

Fitzpatrick & Gerard (1993) argumenterade för att det finns signifikanta skillnader i attityder till illegala droger mellan olika bostadsområden. Detta skulle kunna förklaras med Shaw & McKays (1942) teori om social desorganisation, där vissa områdens egenskaper bidrar till attitydskapande kring avvikande beteende. Då användningen av narkotika är olaglig i Sverige och därmed kan ses som

avvikande beteende (Brå, 2013), samt att syftet med detta arbete är att belysa hur attityder till användning av illegala droger skiljer sig åt mellan olika

bostadsområden lämpar sig teorin om social desorganisation väl som

förklaringsgrund för detta arbete. För att mäta om den sociala desorganisationen har betydelse för inställningen till narkotikaanvändning för ungdomarna i denna undersökning har tre frågor som använts i enkätundersökningen operationaliserats utifrån social desorganisationsteori. Teorin kommer också tas upp i uppsatsens diskussionsdel där de viktigaste delarna i teorin ställs mot resultatet i den här undersökningen.

Social desorganisationsteori

Idag är teorin om social desorganisation en av de populäraste teorierna inom kriminologi (Kubrin, 2010). Den ger förståelse för varför fler uppvisat normbrytande beteenden i vissa områden än andra och fokuserar på miljöns karaktär istället för på den enskilda individen (Kubrin & Wietzer, 2003). Shaw & McKay (1942) kom fram till att skillnader i karaktärsdragen i bostadsområdena också påverkade vad som hände där och vilka normer som fanns (Shaw & McKay, 1942). I forskningen framgick också att de med avvikande beteende inte bodde utspritt över staden, utan tenderade att klumpa ihop sig på vissa

platser/områden (Kubrin & Wietzer, 2003).

De teoretiska utgångspunkterna i social desorganisationsteori

Enligt social desorganisationsteori är vissa områden socialt desorganiserade och har en hög grad av avvikande beteende, medan vissa områden är mindre

desorganiserade och har en lägre grad av avvikande beteende (Kubrin, 2010). De är även olika på andra sätt. Ett social organiserat område kännetecknas en intern enighet om normer och värderingar, en god kontakt mellan grannar, samt

integrering av sociala band, social interaktion och social kontroll (Kubrin et al, 2008). Social desorganisation kan identifieras i och med svårigheter att ta till sig normer och värderingar som råder i ett samhälle och i att upprätthålla social kontroll (Bursik, 1988).

Informell social kontroll är de insatser som de boende i ett område riktar mot

lokala problem, inklusive narkotikaanvändning (Kornhauser, 1978). Det kan till exempel vara en grupp grannar som patrullerar gatorna nattetid för att förhindra att ungdomar använder narkotika eller att man säger till ungdomar i området som orsakar problem (a.a.). Dessa invånare representerar ögonen och öronen för området och detta räcker ofta förhindra avvikande beteenden (a.a.). Solidaritet, sammanhållning och sociala band till varandra genererar informell social kontroll (Kubrin, 2010).

Men social desorganisationsteori stannar inte här i förklaringen av avvikande beteende. Teorin specificerar också de utmärkande egenskaperna i de områdena som bidrar till desorganisation. Tidiga forskare från chicagoskolan fokuserade på tre karaktärsdrag som de antog bidrog till desorganisation: (1) fattigdom, eftersom många fattiga hoppas lämna området så fort de har råd och därmed blir det svårt

att skapa en stabilitet i den interna kontrollen i området, (2) hög boendemobilitet, vilket gör att det är svårt att få kontinuitet i den informella sociala kontrollen då befolkningen byts ut hela tiden och (3) etnisk heterogenitet som gör att det blir svårt att kommunicera, vilket resulterar i svårigheter att lösa gemensamma problem och nå gemensamma mål (Kubrin, 2010). Forskarna kom fram till att områden med dessa egenskaper hade högre nivå av normbrytande beteende än områden utan dessa egenskaper, men orsakerna till varför det var så blev inte undersökta innan Shaw och McKay kom med sin teori om social desorganisation (a.a.).

Dock är det viktigt att påpeka att de beskrivna områdesegenskaperna inte är någon direkt faktor till normbrytande beteende (Bursik, 1988). Snarare är det så att de har en indirekt effekt genom att de påverkar social integration och informell social kontroll (a.a.). Således beror normbrytande beteende i fattiga områden inte på fattigdomen eller den etniska heterogeniteten i sig själv, utan för att de som bor i fattiga områden tenderar att lämna dessa så fort de har råd att flytta någon annanstans, vilket leder till en stor in- och utströmning av människor i dessa områden (a.a.). Detta leder i sin tur till att sociala band och informell social kontroll inte hinner etableras i fattiga områden och enligt teorin gör det att andelen med avvikande beteenden är högre i dessa områden (a.a.).

Genom åren har teorin om social desorganisation tagit många olika riktningar (Kubrin, 2010). Sampson et al (1997) bidrog ytterligare till utvecklingen av teorin i och med att de menade att social sammanhållning och nätverkande visserligen är viktigt, men intetillräckligt för att social kontroll ska uppstå. De ansåg att det som saknades var nyckelfaktorn ändamålsenligt handlande (t.ex. hur sociala band aktiveras och resurser mobiliseras för att öka den sociala kontrollen). För att detta ska uppstå, hävdar de måste invånarna vara villiga att agera och ingripa, vilket beror till stor del på villkoren för ömsesidigt förtroende och solidaritet mellan grannar. Sampson et al (1997) introducerade därför ett nytt begrepp; kollektiv

styrka, ett ord som fångar kopplingen mellan tillit och intervention för områdets

bästa. De menade att en hög nivå av kollektiv styrka i ett område borde leda till lägre brottslighet, likt effekten av sociala band och informell social kontroll. Sammanfattningsvis borde socialt organiserade områden som kännetecknas av social integration, sammanhållning, informell social kontroll och kollektiv styrka ha jämförelsevis låg grad av normbrytande beteenden. Detta har ofta visat sig vara resultatet i studier av områdesbrottslighet (Kubrin, 2010).

METOD

Val av metod

Det är undersökningens frågeställning som styr valet av metod (Eliasson, 2013). I detta fall är frågorna: Hur ser ungdomars attityder till användandet av illegala

droger ut bland ungdomar i Norrköping? och skiljer sig dessa attityder åt mellan olika bostadsområden? I så fall hur? Målet är alltså att uttala sig om en större

grupp; ungdomar i Norrköping, deras attityder och att jämföra dessa mellan bostadsområden. Eliasson (2013) menar att kvantitativa metoder lämpar sig bäst när syftet är att uttala sig om en större grupp. Dessutom är denna typ av metoder att föredra om man vill säga något om hur utbredda olika attityder är inom denna grupp (Eliasson, 2013). Med hänvisning till detta förefaller valet av en kvantitativ metod sig som förhållandevis självklart i denna studie.

Kvantitativ metod innebär att de data som samlats in görs om till tal, istället för att få en individs kvalitativa beskrivningar av ett fenomen (Jacobsen, 2012). Detta gör det möjligt att hantera stora mängder data (a.a.). Med ett mål att samla in data från en större mängd ungdomar får detta anses som nödvändigt. En förutsättning för en kvantitativ insamlingsmetod är att man innan insamlandet kan avgöra vad som är intressant att få reda på och vilka svarsalternativ som är av relevans (a.a.). Därmed styrs respondenten med de frågor som ställs (Eliasson, 2013). På så sätt kan informationen på ett enkelt sätt systematiseras och läggas in i dataset så att många enheter sedan kan analyseras (Jacobsen, 2012). Den insamlingsmetod som dominerar inom kvantitativa metoder är enkäter med fast svarsalternativ (a.a.). Detta är också metoden som valts till denna undersökning, då det går att samla in många svar på en gång jämfört med till exempel en strukturerad intervju.

Enkäten

För att besvara frågeställningarna har 16 frågor utformats till en enkät. Dessa frågor har tagits direkt från tidigare studier om attityder till narkotika eller utformats med inspiration från tidigare studier. Frågorna kan delas in i olika kategorier: bostadsområde; eget narkotikaanvändande; andras

narkotikaanvändande; prevention, lag, straff och polisarbete, samt social desorganisation. Dessa områden finns beskrivna nedan.

För att undvika missförstånd har ett så enkelt språk som möjligt använts i enkäten. Till exempel så frågas om insatser för att förhindra användandet av olagliga droger istället för narkotikaprevention, som kan vara ett svårt ord att förstå innebörden av. Ett enkelt språk minskar risken för feltolkningar, vilket är allvarligt vid en enkätundersökning (Wahlin, 2011). Enkäten har också gjorts så kort som möjligt. Detta har flera fördelar i och med att det inte behöver tas så mycket tid från undervisningen till att fylla i enkäten, chansen ökar att

respondenterna vill besvara enkäten om det inte är så många frågor och risken minskar för att den som ska svara hinner tröttna (Eliasson, 2013; Wahlin, 2011). I största möjliga mån har svarsalternativ för samtliga tänkbara svar gjorts. Om svarsalternativ saknas kan enkäten upplevas som oseriös och frågor kan hoppas över (Wahlin, 2011). Detta har också krävt att flera frågor har fått en kanske/vet inte/annat-svarsalternativ, vilket är vanligt i frågor som handlar om attityder (Jacobsen, 2012). På så sätt går det också att undvika att de respondenter som inte har tillräcklig kunskap för att besvara frågan hoppar över denna. Risken med att sådant svarsalternativ är att respondenterna väljer detta och undviker att tänka igenom eventuella svåra frågor (a.a.).

Bostadsområde

Som Wahlin (2011) rekommenderar inleds enkäten med en bakgrundsfråga: I

vilken del av Norrköping bor du? Till denna fråga följer åtta alternativ, där sju är

de olika bostadsområdena som kommer att jämföras och ett allternativ är övrigt plats/utanför Norrköpings tätort. Denna fråga är viktig för att attityder ska kunna jämföras mellan olika bostadsområden. Dock är det den enda bakgrundsfrågan, då det inte är relevant att ha fler för att besvara frågeställningen och för att många bakgrundsfrågor kan göra att respondenten känner sig inringad (Wahlin, 2011). Detta är inte meningen eftersom svaren ska vara helt anonyma. Även ålder är relevant då enkäten endast vänder sig till ungdomar, men eftersom

undersökningen endast genomförs bland de som går i trean på gymnasiet är det redan känt vilken åldersgrupp respondenterna tillhör. När svaren analyseras

kommer denna fråga ställas mot övriga för att se om svaren skiljer sig åt mellan de olika bostadområdena.

Det egna narkotikaanvändandet

Enkätens enda bakgrundsfråga följs av frågor om det egna användandet. Då forskning visat att de som själva testat eller använder narkotika visat sig ha en positivare attityd till droger (Millhorn et al, 2009) frågas har du någon gång

använt olagliga droger? Med frågan ges också en förklaring till vad som

innefattar olagliga droger. Frågan besvaras med antingen med ja eller nej. Den upplevda risken/det farliga med att ta droger har visat sig vara den största anledning till att svenska universitetsstudenter inte använder narkotika (Röger, 2005). För att få reda på anledningen till varför ungdomarna i Norrköping inte testat narkotika frågas; vilken är den största anledningen till varför du tar/inte tar

droger? Om eleverna har använt narkotika får de i och med att frågan är ställd på

detta sätt även chansen skriva varför de gjort det. Denna fråga är den enda i undersökningen med öppet svarsavternativ. Detta är för att dessa frågor försvårar en statistisk analys, men de är ändå viktiga för att respondenten själv ska få lyfta fram det de tycker är viktigt (Eliasson, 2013; Wahlin, 2011). Om svarsalternativ funnits till denna fråga är det inte säkert att det svar som stämmer överens med respondentens.

Andra människors narkotikaanvändande

För att se hur respondenterna förhåller sig till andra människors

narkotikaanvändning ställs frågor om hur de skulle känna om någon av deras vänner använde olagliga droger, hur stort problem det är att människor använder narkotika, jämfört med andra problem i samhället och om hur farligt de tycker att det är för människor i allmänhet att använda narkotika. En skillnad görs mellan vänner och människor i allmänhet för att eleverna troligen inte förhåller sig likadant till vad deras vänner gör och vad människor de inte känner gör. De tre frågorna besvaras genom att respondenten får gradera hur de tycker på en femgradig skala. Att ange sitt svar på en skala är det vanligaste sättet att mäta attityder (Eliasson, 2013) och har därför använts i utformandet av flera frågor i enkäten.

Prevention, lag, straff och polisarbete

I Sverige kan förebyggande arbete ske på flera olika arenor, bland annat inom polisen (FHI, 2010). Polisen arbetar efter målet ”ett narkotikafritt samhälle” och fokus har legat på att genom bland annat riktade insatser mot ungdomar minska nyrekryteringen till missbruk av narkotika (Brå, 2003). För att se hur ungdomarna i Norrköping förhåller sig till prevention och polisens arbete med narkotika ställdes de två frågorna tycker du att det behövs mer insatser för att förhindra

användandet av olagliga droger? som besvaras med svarsalternativen ja, nej eller kanske/vet inte och hur hög prioritet tycker du att användandet av olagliga droger bör ha hos polisen jämfört med andra brott? som besvaras genom att

respondenten ger sitt svar på en femgradig skala från låg prioritet till hög

prioritet. Eleverna fick inte någon information om vilka insatser som görs och hur

hög prioritet användandet av olagliga droger har hos polisen idag, utan detta är frågor som grundar sig på attityder om hur ungdomarna tycker att det bör vara utifrån kunskap och erfarenheter.

Eftersom narkotikaanvändning är olagligt i Sverige begår alla som använder narkotika ett brott. Därför finns det frågor i enkäten som handlar om lag och straff kopplat till narkotikaanvändning. Då ungdomarna inte kan förväntas ha särskilt mycket kunskap inom detta område ställdes fem frågor på samma tema. Det kan vara bra att mäta en variabel flera gånger för att se om svaren pekar åt samma håll (Eliasson, 2013). Om de gör det tyder det på en bra validitet i enkäten (a.a.). Att det är olagligt är en anledning som ibland anges till varför många väljer att inte bruka narkotika (Durrant et al, 2011). På så sätt är även lagen en del av preventionen (FHI, 2010). För att se om ungdomarna håller sig borta från narkotika på grund av att det är olagligt frågades; tror du att du skulle använda

narkotika om det var lagligt? Svarsalternativen de fick att välja mellan var ja, nej

och kanske/vet inte. Det finns också anledning att tror att de som använder narkotika tycker att det är dåligt att narkotikaanvändning är olagligt eftersom de då begår ett brott. Samtidigt kan de tycka att det är bra att det är olagligt i och med att det kan få människor att hålla sig borta från narkotika. Därför fick eleverna frågorna vad tycker du om att det är olagligt att använda narkotika? som besvarades med svarsalternativen bra, mindre bra, dåligt och vet inte, tycker du

att det är tillräckligt hårda straff för narkotikaanvändning? och tror du att strängare straff är ett bra sätt att minska användningen av olagliga droger? som

både besvarades med ja, nej eller kanske/vet inte, samt vad tycker du är ett rimligt

straff för användandet av olagliga droger? där svarsalternativen var fängelse, böter, samhällstjänst, böter och skyddstillsyn. I samband med dessa frågor gavs

information om att maxstraffet för narkotikaanvändning är fängelse i högst tre år, för att det skulle bli lättare för eleverna att ta ställning till frågorna.

Social desorganisation

Enligt Shaw & McKay (1942) har området där människor bor betydelse för hur de tänker och resonerar. Deras teori om social organisation är den teori som används som teoretisk bakgrund i detta arbete och tre frågor har utformats utifrån social desorganisationsteori. Ett socialt organiserat område kännetecknas av social interaktion, sammanhållning, informell social kontroll och kollektiv styrka. För att mäta dessa egenskaper utformades frågorna: Känner du dina grannar? Tror du att

någon av dina grannar eller någon annan i ditt bostadsområde skulle reagera om de visste att du använde olagliga droger? och Brukar det arrangeras någon form av gemensamma aktiviteter för de som bor i ditt område? 151 av de 153

respondenterna besvarade dessa frågor. Frågorna slogs sedan ihop till en gemensam variabel, ett index för att mäta social desorganisation.

Svarsalternativen till dessa frågor kodades så att låg social desorganisation innebar ett lågt värde och hög social desorganisation innebar ett högt värde. När denna kodning gjorts varierade indexet mellan 3 och 12. För att göra indexskalan mer övergriplig normerades sedan värdena så att de varierar mellan 1 och 9, där 1 innebär lägsta tänkbara sociala desorganisation och nio innebär högsta tänkbara sociala desorganisation.

Norrköpings kommun

Enligt kommunens statistik från år 2012 bodde 132 124 personer i Norrköping kommun. Av dessa var 6726 personer i åldern 16-19 år, vilket innebär 5,1 % av invånarna. När datainsamlingen till denna undersökning skedde, våren 2014 gick 1647 elever tredje året på gymnasiet i Norrköping. Merparten, men inte alla bodde i Norrköpings kommun. Till Norrköpings kommun flyttade under år 2012, 6175 personer och 5077 personer flyttade därifrån. 84,3 % av invånarna i kommunen är

födda i Sverige. 33,9 % har en eftergymnasial utbildning. Medelinkomsten i hela kommunen är 253 876 kronor.

För att kunna jämföra hur eleverna svarat utifrån var de bor, har Norrköpings delområden delats in i sex större bostadsområden. Dessa har främst delats in efter hur de ligger geografiskt och efter invånarantal, men delvis också efter vad som karaktäriserar de olika områdena, till exempel medelinkomst. Samtlig statistik om dessa områden är tagna från Ekonomi- och styrningskontoret på Norrköpings kommun. All statistik gäller år 2012, utom informationen om inkomst som baseras på 2011 års deklaration.

Norra och Centrum

Området Norra och Centrum består av de mindre områdena Nordantill, Marielund, Saltängen, Lagerlunda, Butängen, Slottshagen, Söderstaden,

Klingsberg, Ljura, Ektorp, Knieppen, Vasastan, Berget, Gamla staden, Östantill och Såpkullen. Från början var detta stora område indelat i områdena Norra, Norra centrum och Södra centrum, men när antalet respondenter från dessa områden var förhållandevis lågt slogs dessa ihop till ett område. Detta var möjligt då dessa mindre bostadsområden ligger i sammanslutning till varandra och har en liknande karaktär. Att områdena slogs ihop gjorde att Norra och Centrum fick en mycket stor representation invånarmässigt med 38 589 invånare. Av dessa är 1752 personer i 16-19 år vilket motsvarar ~4,5 %. 82,7 % är födda i Sverige och 39 % har eftergymnasial utbildning. 8742 personer flyttade in till området och 8161 flyttade ut. Eftersom det är fler personer som flyttat till och från detta område än det är som flyttat till och från Norrköpings kommun under samma period innebär detta att många flyttat till och från andra områden i kommunen. Medelinkomsten i området var 217 422 kronor år 2012.

Nordöstra

Området Nordöstra består av de mindre områdena Lindö, Risängen, Sylten, Oxelbergen, Smedby, Rambodal, Brånnestad och Djurö. I detta område bor 14 678 personer. Av dessa är 790 i åldern 16-19 år, vilket motsvarar ~5,4 %. 88,9 % är födda i Sverige och 40,88 % har eftergymnasial utbildning i detta område. Till Östra flyttade under 1407 personer och 1456 personer flyttade därifrån. Medelinkomsten i området är 313 710 kronor. Detta gör Nordöstra till det område där högst andel har eftergymnasial utbildning och medinkomsten är högst, jämfört med andra områden. Tillsammans med Nordvästra är Nordöstra också det område där högst andel är födda i Sverige.

Sydöstra

Området Sydöstra består av delområdena Hageby och Navestad. Detta område har 12 707 invånare. Av dessa är 766 personer i åldern 16-19 år, vilket motsvarar 6 %. 61,95 % av invånarna är födda i Sverige och 19,1 % har en eftergymnasial

utbildning. 2075 personer flyttade till Sydöstra under år 2012 och 1854 personer flyttade därifrån. Medelinkomsten för de boende är 163 000 kronor. Detta innebär att det är i detta område som lägst andel kommer från Sverige, lägst andel har eftergymnasial utbildning och medelinkomsten är lägst, jämfört med de andra områdena.

Sydvästra

Området Sydvästra består av delområdena Skarphagen, Vilbergen, Klockartorpet och Vrinnevi. Detta område har 12 904 invånare. Av dessa är 710 personer i

åldern 16-19 år, vilket motsvarar ~5,5 %. 86,73 % är födda i Sverige och 27,7 % har en eftergymnasial utbildning. 1459 personer flyttade till området under år 2012 och 1322 personer flyttade därifrån. Medelinkomsten i Sydvästra är 256 204 kronor.I både Sydöstra och Sydvästra var antalet respondenter förhållandevis lågt. De har också liknande karaktär, men då de ligger för långt ifrån varandra geografiskt sätt kunde dessa inte slås ihop till ett bostadsområde, likt Norra och Centrum.

Nordvästra

Området Nordvästra består av de mindre områdena Pryssgården, Enebymo, Haga och Himmelstalund. I området bor 11 805 personer. Av dessa är 555 personer i åldern 16-19 år, vilket motsvarar ~4,7 %. 88,9 % är födda i Sverige och

Nordvästra är alltså det område, tillsammans med Nordöstra där det bor högst andel som är födda i Sverige. 32,4 % av invånarna har eftergymnasial utbildning. 1618 personer flyttade till området och 1461 personer flyttade därifrån under år 2012. Medelinkomsten är 272 931 kronor i Nordvästra.

Övrig plats/utanför Norrköpings tätort

Detta är det sista av de sex områdena och är ett svarsalternativ för de som bor utanför de områden som Norrköpings tätort delats in i. Det innefattar tätorter och större områden utanför centralorten, till exempel Kimstad, Skärblacka och Norsholm, men det är också svarsalternativet för de som kommer från andra kommuner.

Urval

Den tilltänkta gruppen för denna studie är ungdomar i Norrköping. I samråd med Norrköpings kommuns brotts- och drogpreventionssamordnare valdes gruppen gymnasieungdomar som går tredje året ut som tänkbara respondenter. Detta eftersom de sannorlikt har mer kunskap och erfarenhet av narkotika än yngre ungdomar, det är en grupp som lätt kan nås eftersom majoriteten i denna

åldersgrupp troligen går i skolan, samt att de är över 15 år och själva kan besluta om sitt medverkande i studien, utan målsmans godkännande.

En inbjudan till att delta i studien skickades ut via mail till Norrköpings kommuns tolv gymnasieskolor. Av alla skolor var det två som tackade ja till att medverka och det är på dessa två skolor som undersökningen genomförts. På så sätt blev urvalet ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att respondenterna är de personer som finns tillgängliga för undersökaren (Eliasson, 2013). Nackdelen med ett bekvämlighetsurval är att resultaten inte går att generalisera (a.a.). Men då syftet med undersökningen inte är att generalisera, utan att jämföra resultaten mellan bostadsområden kommer inte urvalsmetoden att påverka undersökningen negativt på detta sätt. Från början fanns en idé om ett totalurval av de som går år tre på en av Norrköpings större gymnasieskolor, men då ingen av dessa hade möjlighet att delta samlades empirin in på de två, något mindre skolorna. Dessa två skolor har elever från samtliga delar av Norrköping och även elever som bor utanför

kommunen. En av dem erbjuder praktiska program och den andra enbart

teoretiska program. På så sätt är det en stor blandning av ungdomar som deltagit i studien.

I Norrköping finns 1647 elever som går i trean på gymnasiet. På de två skolor där enkätundersökningen genomförts går tillsammans 211 elever i år tre. Vid

besvarade enkäten. Respondenterna utgör tillsammans ~9,3 % av det totala antalet elever som går år tre på Norrköpings gymnasieskolor. Om ett större antal

respondenter hade önskats hade det också inneburit att fler personer hade behövts blandas in och fler elever hade störts i sin undervisning.

Genomförandet

Genomförandet av enkätundersökningen gjordes på de två skolorna när de vid två tillfällen besöktes under våren 2014. Detta var respondenternas sista termin på gymnasiet. På en av skolorna fick eleverna tid att fylla i enkäten under

klassföreståndarledd tid och på den andra i samband med en föreläsning där alla i år tre var samlade. Respondenterna fick information om mig som författare; vad jag heter, vad och var jag studerar, vad arbetet handlar om och vad syftet med detta är. De informerades också om att det är frivilligt att delta, att det går att avbryta när som helst, utan att ange en anledning, att enkäten fylls i anonymt och att det därför är viktigt att sitta så det inte går att se någon annans svar. Denna information gavs muntligt, samt skriftligt i ett informationsbrev tillsammans med frågeformuläret. I brevet stod även att hur frågorna besvaras och kontaktuppgifter till författare och handledare dit eleverna kunde höra av sig med eventuella frågor.

Analys

Vilken typ av analyser som går att göra styrs av vilken typ av variabler som finns att arbeta med (Djurfeldt et al, 2010) Variablerna i denna undersökning är de frågor som ställts i enkätundersökningen. Samtliga av dessa, utan det index som använts för att mäta social desorganisation är på nominal- och ordinal nivå, alltså kvalitativa (Jacobsen, 2012). Detta innebär att dessa variabler enbart kan jämföras med korstabeller (Djurfeldt et al, 2010). För att se hur de olika svaren fördelades mellan de olika bostadsområdena gjordes korstabeller mellan samtliga variabler och de sex bostadsområden Norrköping delats in i.

Det enda som egentligen framgår av en korstabell är hur olika kombinationer av svar mellan variablerna fördelat sig (Djurfeldt et al, 2010). För att mäta eventuella samband mellan kvalitativa variabler används ofta måttet chi2 (Eliasson, 2012). Chi2 är ett mått som utgår från att de två variablerna är oberoende av varandra och mäter sannolikheten för att sambandet skulle inträffa om inte de två variablerna påverkade varandra (a.a.). Det intressanta med värdet som ett chi2-test ger är att det talar om sannolikheten för att det inte skulle finnas något samband mellan variablerna eller att sambandet beror på slumpen (a.a.). Den vedertagna regeln är ett gränsvärde på 0,05, det vill säga att sannolikheten att det inte finns något samband mellan variablerna inte får vara högre än 5 % (Djurfeldt et al, 2012). Först då kan man uttala sig om att det finns ett statistiskt signifikant samband, vilket innebär ett säkert samband (a.a.). Samtliga jämförelser som gjorts mellan de sex bostadsområdena och de övriga variablerna, utom social desorganisation signifikanstestades med chi2-test.

För att testa den statistiska signifikansen mellan sambandet av social

desorganisation och de olika bostadsområdena används ett så kallat Analys of Variance-test (Anova), som testar skillnader i medelvärden mellan fler än två grupper. Anova-test används när man har en kvantitativ variabel, i detta fall resultatet av det index som använts för att mäta social desorganisation, samt en kvalitativ variabel som innehåller fler en två kategorier. Här motsvarar

bostadsområdena i Norrköping den kvalitativa variabeln. Testet bygger på att den totala variationen i vårt urval delas upp i två delar; den som finns inom grupperna

(bostadsområdena) i form av skillnader mellan de olika eleverna, samt den varians som finns i social desorganisation mellan grupperna (Djurfeldt, 2010). För att skillnaderna mellan grupperna ska vara statistiskt signifikanta får inte spridningen inom bostadsområdena vara så stor att den totala variationen vi observerar kan förklaras av denna (a.a.). Likt chi2-testet är gränsnivån för vad som anses som statistiskt signifikant i denna typ av test 0,05 (a.a.). Ett Anova-test kräver även att fler än 30 fall undersöks för att resultatet av analysen inte ska bli missvisande (a.a.). Det är dock inget problem i denna undersökning, där drygt 150 enheter undersökts.

För att analysera tillförlitligheten av det index som använts för att mäta social desorganisation, användes Cronbachs Alpha. Cronbachs Alpha är ett mått som används för att testa hur pass väl variablerna som ingår i ett index hänger ihop med varandra. Testet antar ett värde mellan 0 och 1, där högre värden betyder att variablerna hänger väl ihop (Djurfeldt & Barmark, 2009). Gränsvärde för skalan är 0,7, där värden över detta tyder på ett bra index (a.a.). Indexet som använts för att mäta social desorganisation i denna undersökning antog ett värde på 0,482. Trots detta relativt låga värde används indexet, då begrepp som är direkt tagna från teorin använts för att utforma frågorna och dessa därmed hänger ihop teoretiskt.

Etisk reflektion

Innan materialet till denna undersökning samlades in gjordes en prövning hos etikrådet, fakulteten Hälsa och samhälle på Malmö högskola. Först när idén till uppsatsen fick ett godkännande av etikrådet och av rektorerna på de två skolorna börjades insamlingen av empirin.

I samband med insamlingen av materialet har forskningsetiska principer beaktats. Informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet har legat till grund för den information som getts till eleverna i samband med

materialinsamlingen. All information lämnades muntligt, samt skriftligt i ett informationsbrev som fanns bifogat i enkäten.

För att uppfylla informationskravet informerades eleverna om syftet med

uppsatsen och vad deras roll som respondenter innebär. De fick också veta att det är frivilligt att delta och att de har rätt att avbryta sitt deltagande när som helst, utan vidare förklaring. Samtycke till att delta gavs genom att eleverna fyllde i enkäten och lämnade denna till mig eller sin lärare (som sedan gav den till mig) och på så sätt uppfylldes samtyckeskravet. Samtliga respondenter var över 15 år och kunde själva besluta om sin medverkan.

För att minska det integritetsintrång det innebär att störa eleverna i

undervisningen deras sista termin på gymnasiet var det viktigt att enkäten inte tog för lång tid att fylla i. Dessutom skedde genomförandet under mentortid samt i samband med en föreläsning utanför den ordinarie verksamheten. På så sätt blev inte undervisningen störd när empirin samlades in.

För att uppnå kravet om konfidentialitet besvarades enkäterna helt anonymt och innan genomförandet informerades eleverna om att de inte skulle sitta för tätt för att det inte skulle gå att se hur någon annan svarade. Ingen annan än jag som författare har haft tillgång till det material som samlats in. När materialet inte arbetats med har det förvarats inlåst. Det dataset som använts för att analysera

empirin har förvarats på ett krypterat USB-minne och analyserna har endast gjorts när Internet varit frånkopplat. Dessa säkerhetsåtgärder fick respondenterna

information om. Eftersom eleverna i enkäten besvarat frågor om vilket

bostadsområde de bor i hade det kunna gå att leda svaren tillbaka till respondenten om det funnit områden med låg representation. För att eventuella identifieringar inte ska kunna ske har de bostadsområden som ett lågt antal elever kommer ifrån slagits ihop med andra bostadsområden. Eleverna informerades också om att allt material förstörs när uppsatsen är färdig för att det inte ska kunna nyttjas till något annat ändamål än den här uppsatsen. På så sätt uppfylldes även nyttjandekravet.

RESULTAT

Totalt deltog 153 ungdomar i enkätundersökningen som genomfördes på två gymnasieskolor i Norrköping. Samtliga respondenter går tredje året och är i åldern 18-19 år. Av dessa finns det elever som går gymnasieprogram med teoretisk och elever som går praktisk inriktning. Sammanlagt går 211 elever i trean på de båda skolorna. Vid insamlingstillfället besvarade samtliga 153 närvarande elever enkäten.

Frekvens och anledning till att ta eller inte ta narkotika

Respondenterna fick svara på frågan har du någon gång använt olagliga droger? Sedan fick de med egna ord ange den främsta anledningen/de främsta

anledningarna till varför de testat eller inte testat olagliga droger. Samtliga frågor med svarsalternativ gällande det egna och andras användande av narkotika finns i tabell 1. Av tabell 1 framgår att 81,7 % av samtliga ungdomar som besvarat enkäten aldrig hade testat narkotika. 18,3 % av ungdomarna i undersökningen hade testat narkotika någon gång.

Tabell 1: Enkätfrågorna med svarsalternativ gällande

det egna och andras narkotikaanvändande, efter bostadsområde och totalt Den fråga som ställts i enkäten

Norra & Centrum

Nordöstra Sydöstra Sydvästra Nordvästra Övrig plats/utanf ör Nkps tätort Totalt bland de svarande n % n % n % n % n % n % n % Har du någon gång

använt olagliga droger? Ja _{Nej 17} 4 19 ₈₁ 10 ₂₃ 30,3 _69,7 1 ₆ 14,3 _{85,7 11} 1 _91,7 8,3 ₂₀ 2 _90,9 9,1 ₄₈ 10 _82,8 17,2 ₁₂₅ 28 18,3 _81,7 Hur skulle du känna om någon av dina vänner använde olagaliga droger? Negativt inställd 8 38,1 7 21,2 3 42,9 4 33,3 11 50 11 19 44 28,2 Ganska negativt inställd 7 33,3 14 42,4 2 28,6 6 50 9 40,9 30 51,7 68 44,4 Neutral 6 28,6 12 36,4 2 28,6 2 16,7 2 9,1 17 29,3 8 5,3 Ganska positivt inställd 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Positivt inställd 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 Anser du att det är farligt för människor i allmänhet att använda olagliga droger?

Ja, alltid farligt 16 76,2 17 51,5 5 71,4 4 33,3 20 90,9 34 60,7 96 63,6

Ja, men bara om man använder för mycket

5 23,8 13 13.4 1 14,3 7 58,3 1 4,5 3 5,4 46 30,4

Vet inte 0 0 2 6,1 1 14,3 1 8,3 1 4,5 3 5,4 41 26,8

Nej, inte så farligt 0 0 1 3 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0,7

Nej, inte farligt alls 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 **Hur stort problem tycker Ett stort problem 8 38,1 2 6,1 4 57,1 2 16,7 5 22,7 6 10,9 27 18

** p < 0,05.

Som framkommer av tabell 2anges flera anledningar till varför de 81,7 procenten som inte testat narkotika valt att inte göra detta. Det farliga med att använda narkotika är det svar som förekommer flest gånger. 43,1 % av ungdomarna anger

farligt som ensam eller en av flera anledningar till varför de inte använder eller

har testat narkotika. Den näst vanligaste anledningen är att det är onödigt att använda narkotika. 24,3 % anger denna anledning ensamt eller tillsammans med andra anledningar. 4,6 % anger att de inte tar narkotika för att det är olagligt och 3,9 % att de inte gör det för att de har erfarenhet av människor med drogproblem. Av de 18,3 procenten som någon gång testat narkotika har endast hälften angett en anledning till varför de gjort detta. Av de som uppgett en anledning har hälften svarat att det är nyfikenhet som gjort att de testat eller använder olagliga droger. En person har angett nyfikenhet tillsammans med att det är fel på lagstiftningen som främsta anledning. Ytterligare en person nämner lagstiftningen i och med att personen tycker att vissa droger inte borde vara olagliga. Samtliga anledningar som angetts till varför ungdomarna testat eller använder narkotika finns i tabell 3.

du att användandet av olagliga droger är jämfört med andra problem i samhället? problem Ett varken stort eller litet problem

5 23,8 8 24,2 0 0 4 33,3 5 22,7 16 29,1 38 25,3

Ett ganska litet

problem 0 0 8 24,2 0 0 2 16,7 2 9,1 4 7,3 16 10,7