Patienters upplevelser av intensivvård
Patients’ lived experiences of intensive care
Alexander CampbellAlma Mattisson Varnander
Örebro universitet
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Omvårdnadsvetenskap C
Självständigt arbete, 15 högskolepoäng Höstterminen 2014
Sammanfattning
Bakgrund: avdelningen för intensivvård (IVA) är en avdelning där
högteknologisk, avancerad och multidisciplinär sjukvård bedrivs dygnet runt. Vården på IVA är främst inriktad på att ersätta eller stötta kroppsorgan som inte har en funktionsnivå som kan tillgodose patientens behov. Tidigare forskning om vilka upplevelser, erfarenheter och minnen intensivvårdspatienter har leder till ökad förståelse för vad det innebär att vara inlagd på IVA.
Syfte: syftet var att beskriva patienters upplevelser av intensivvård. Metod: studien var en kvalitativ studie med deskriptiv design.
Inklusionskriterierna för studien var att artiklarna skulle svara till syftet, vara skrivna på engelska samt peer reviewed och publicerade mellan 2004-2014. Exklusionskriteriet var patienter under 18 år. Använda databaser var CINAHL, MedLine samt PsycInfo. Totalt 10 artiklar granskades genom induktiv
innehållsanalys.
Resultat: genomsyrande för alla artiklar var en närhetskänsla av döden,
kroppsliga besvär, förvirring, mardrömmar samt känslomässiga reaktioner. Fåtalet positiva upplevelser framkom.
Diskussion: patienters upplevelser av intensivvård visar en tydlig
samstämmighet. Kunskapen om dessa upplevelser är viktiga för att
allmänsjuksköterskan ska kunna utföra patientcentrerad omvårdnad och på så sätt minska komplikationer som kan leda till psykisk ohälsa.
Nyckelord: intensivvård, patientcentrerad omvårdnad, psykisk ohälsa,
3
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 4 1.1 Inledning ... 4 1.2 Intensivvårdens patienter ... 4 1.3 Intensivvårdens ansvarsområden ... 5 1.4 Livskris ... 5 1.5 Patientcentrerad omvårdnad ... 5 1.6 Kommunikation ... 6 1.7 Problemformulering ... 6 2. Syfte ... 6 3. Metod ... 7 3.1 Sökstrategi ... 7 3.2 Urval ... 7 3.3 Analys ... 7 3.4 Etiska överväganden ... 8 4. Resultat ... 8 4.1 En överhängande död ... 8 4.2 En sjuk kropp ... 9 4.3 Psykiskt lidande ... 9 4.3.1 Hallucinationer ... 9 4.3.2 Mardrömmar ...104.4 Att vara utelämnad ...10
4.5 Hopp ...11 4.6 Resultatsammanfattning ...12 5. Diskussion ...12 5.1 Metoddiskussion ...12 5.2 Resultatdiskussion ...13 5.2.1 Genus ...15 5.2.2 Internationellt perspektiv ...15 5.2.3 Uppföljning ...16 5.3 Kliniska implikationer ...16
5.4 Förslag till vidare forskning ...16
5.5 Slutsats ...16
6. Referenslista ...17 Bilaga 1
4
1. Bakgrund
1.1 Inledning
Avdelningen för intensivvård (IVA) är en avdelning där högteknologisk, avancerad och multidisciplinär sjukvård bedrivs dygnet runt. Sjuksköterskorna som jobbar på IVA måste gå en vidareutbildning och har specialistkompetens för att bedriva den avancerade vård som utförs (Stubberud, 2009a). Övrig intensivvårdspersonal består av specialiserade läkare inom intensivvård och/eller anestesi, samt undersköterskor (Andersson, 2011).
God samarbetsförmåga, välkänd ansvarsfördelning samt att kunna bemästra kaotiska situationer är nyckelbegrepp för ett gott teamarbete och för att öka säkerheten på en avdelning, och specifikt inom intensivvården (Sjøvold, 2008).
Vården på IVA är främst inriktad på att ersätta eller stötta kroppsorgan som inte har en funktionsnivå som kan tillgodose patientens behov (Wickberg, 2011).
Ca 47 000 patienter vårdades på någon intensivvårdsavdelning i Sverige under år 2013 (Svenska Intensivvårdsregistret [SIR], 2014).
Författarna till denna studie anser att kunskapen behövs för att förstå hur sjuksköterskan och övrig vårdpersonal ska kunna ge den bästa vården för att minska negativa konsekvenser efter utskrivning.
1.2 Intensivvårdens patienter
Patienter på IVA är kritiskt eller akut sjuka och är i behov av konstant monitorering
(Samuelson, Lundberg & Fridlund, 2007b). Patienter som genomgått en stor operation kan också vara i behov av övervakning till den grad att en vanlig avdelning inte räcker till. Målgruppen varierar från prematurer som behöver stöd för att organen inte är
färdigutvecklade till äldre människor med kroniska sjukdomar (Stubberud, 2009a). Även patienter utsatta för yttre våld såsom trauma eller misshandel (Karlsson-Stafseth, 2009), förgiftning (Harder, 2009) och människor som begått självmordsförsök (Walther, 2009) förekommer på IVA. Det är dock inte sjukdomens art som är grunden till om en patient ska vårdas på IVA utan svårighetsgraden på sjukdomen eller skadan (Stubberud, 2009a). Patienterna monitoreras olika beroende på sjukdom och hälsotillstånd. Elektrokardiografi (EKG), blodtrycksmätning, pulsoximetri (Bakkelund & Thorsen, 2009) samt endtidal CO2 (ETCO2) (Eikeland, Gimnes & Madsen Holm, 2009) är några av de mätningar som utförs på patienter som är inneliggande på IVA.
Patienter som vårdas på IVA är oftast sederade och kräver smärtlindring. Sederingen varierar från lättare då patienterna kan kommunicera och ha kontakt med vårdpersonalen, till djup och då med mekanisk ventilation. Skattningsskalan Motor Activity Assessment Scale (MAAS) används för att bedöma nivån av sedering och är mest förekommande på IVA där patientens individuella behov skall avgöra sederingsnivån (Gulbrandsen, 2009). Användandet av sedering tillsammans med smärtlindring försvårar för patienten att veta vad som är verkligt och vad som är fantasi och ofta kan patienter hallucinera. I en studie där patienter blivit intervjuade efter utskrivning från IVA rapporterar flera om obehagliga experiment som utförs och mardrömmar (Löf, Berggren & Ahlström, 2006).
Patienter kan utveckla post-traumatiskt stressyndrom eller depression som till viss del kan förhindras med god omvårdnad och en nära patientrelation av sjuksköterskan (Löf et al., 2006).
Teknologi, apparaturer och läkemedel är dominanta på IVA vilket kan skapa begränsningar för patienten fysiskt i form av sladdar, datorer och övervakningsutrustning som kommer i vägen, men också begränsningar i kommunikation, autonomi och verklighetsuppfattning (Fröjd, Larsson & Wallin, 2012).
5
1.3 Intensivvårdens ansvarsområden
Intensivvårdsavdelningen har det totala ansvaret över patienten, både det medicinska såväl som det psykologiska. IVA har också som ansvarsområde att se människan bortom
sjukdomen, övervakningsutrustningen och ordinationerna och även vårda individen bakom de objektiva, mätbara parametrarna (Fröjd, Larsson & Wallin, 2012). Misslyckande inom detta ansvarsområde kan utsätta patienter för stress och orsaka kris vilket Gulbrandsen och Stubberud (2009) har visat kan skapa ångest, rädsla och förlänga vårdtiden.
Även anhöriga till patienten är intensivvårdsavdelningens ansvar. Närstående till patienten har också behov som behöver bli bemötta av sjuksköterskan. Anhöriga är en resurs för
patienten som kan stödja och ha omsorg på ett sätt som sjuksköterskan inte kan. När patienten inte har möjlighet till det själv så skyddar de anhöriga och ser efter patientens bästa.
Närstående vill ha väsentlig information och vara med i beslutsfattandet om patientens medicinska tillstånd. De är inte åskådare som besöker IVA utan patientens förlängda arm och går igenom hela sjukdomsprocessen tillsammans med patienten (Stricker et al., 2009;
Stubberud, 2009b).
Efter utskrivning kan patienter erbjudas återbesök. Även dagbok förs under vårdtiden som patienten kan läsa. Det är en viktig del i återhämtningsprocessen (Bäckman, Orwelius, Sjöberg, Fredrikson & Walther, 2010; Storli & Lind, 2009).
1.4 Livskris
Att bli inlagd på IVA kan innebära en kris (Wesson, 1997). Cullberg (2006) definierar en traumatisk kris som ”(…) individens psykiska situation vid en yttre händelse som är av den arten eller graden att den fysiska existensen, sociala identiteten och tryggheten, eller de grundläggande möjligheterna till tillfredsställelse i tillvaron hotas” (s. 120).
Berövandet av sin autonomi, vilket en vistelse på IVA ofta innebär, kan vara jobbigt och krisutlösande för patienten. Att inte ha full kontroll och bestämma över sin egen kropp, att vänta på undersökningar, inte få ha sina kläder, tvingas få hjälp med den personliga hygienen och inte kunna kommunicera med omgivningen är känsloladdat. Cullberg (2006) och
Almerud Österberg och Nordgren (2012), beskriver alla dessa omställningar som potentiella krisutlösande tillstånd som är vanliga på IVA.
Det är sjuksköterskans uppgift att bemöta patienter i kris genom att aktivt lyssna till deras känslor och behov och vara ett stöd i tillvaron. Att berätta detaljrikt vad som har hänt eller kommer att hända med patienten är en förutsättning för att få tillbaka lite kontroll över sin situation och bli delaktig i sin omvårdnad (Elmqvist, 2012; Eldh, 2009).
1.5 Patientcentrerad omvårdnad
Patientcentrerad omvårdnad är ett eftersträvansvärt förhållningssätt mellan sjuksköterskan och patienten. Att arbeta utifrån patientens värderingar, behov och önskemål är centrala aspekter i PCO och utgångspunkten skall vara att patienten får inflytande över sin vård (Graubæk, 2012). Studier har påvisat positiva resultat då implementering av PCO praktiserats med kortare vårdtider, lägre vårdkostnader, högre kvalitet av vård och högre compliance till ordinationer (Esmaeili, Cheraghi & Salsali, 2014; Poochikian-Sarkissian, Sidani, Ferguson-Pare & Doran, 2010). Samma studie har identifierat olika delar där kommunikation till patient, psykisk och emotionell support samt kommunikation i vårdkedjan upplevs av patienterna och sjuksköterskorna som extra viktiga (Poochikian-Sarkissian et al., 2010). Förflyttningen från IVA till allmän avdelning kan vara påfrestande för patienten och allmänsjuksköterskan. Betydande skillnader finns mellan att vårdas på IVA och vanlig vårdavdelning, vilket understryker vikten av god kommunikation och ett patientsäkert överförande. Allmänsjuksköterskor ska känna trygghet att ta emot patienter från IVA, och patienter ska känna trygghet att den PCO som bedrivits kommer att fortsätta. Studier har visat
6
att bristande kommunikation om intensivvårdspatienters status innan de anlände till vårdavdelningen var grunden till oro hos allmänsjuksköterskor. Därför måste
allmänsjuksköterskor som tar över vårdarbetet ha god kommunikation med IVA-personal för att fortsätta bedriva PCO och förhindra stress, ångest och oro (Cognet & Coyer, 2014). Patienttätheten är lägre på en vårdavdelning vilket gör att patienterna från IVA känner sig isolerade och oroliga för sitt hälsotillstånd då all monitorering som funnits är borta
(Häggström, Asplund & Kristiansen, 2012).
Att ge vård av hög kvalitet som är patientfokuserad möts av vissa hinder. Häggström,
Asplund och Kristiansen (2009) beskriver detta i sin studie och belyser tiden som en stor begränsande faktor. Flera sjuksköterskor i studien upplevde att tiden inte räckte till även om viljan att spendera mer tid med patienterna fanns. Andra hinder innefattade bristande resurser och otillräckliga rutiner för att bedriva önskvärd PCO.
1.6 Kommunikation
Bra kommunikation är en grundpelare i patientcentrerad omvårdnad (PCO). Patienter och deras anhöriga anser att god kommunikation från vårdteamet är förknippat med deras erfarenheter av vård med hög kvalitet på IVA (Slatore et al., 2012).
Att göra sig förstådd och förstå kommunikation från vårdteamet vid intubation är en stor barriär och härleder till känslor av vanmakt, sorg och rädsla för att kvävas, och utsätter patienterna för förhöjda nivåer av stress (Carlsson, 2009). Kommunikation skapar en kontakt mellan patienten och sjuksköterskan där känslor, information, trygghet och tröst utbytes sinsemellan. (Carlsson, 2009). För att kontakten ska utvecklas till en relation som enligt Silverman, Kurtz och Draper (2005) är grunden i god kommunikation, måste empati utövas. Att kommunicera innefattar mer än det verbala utbytet. Kroppshållning, position i rummet, ordval och närvaro i samtalet är aspekter som betyder mycket för en god kommunikation. Vårdpersonal som inte bryr sig lika mycket om den tekniska informationen från
övervakningsenheterna utan utvecklar strategier för att kommunicera - läsa läppar, skriva lappar, färgkort eller annat hjälpmedel - upplevs som mest förstående för patienten (Carlsson, 2009).
Patienten är utsatt och helt i händerna på vårdarna eftersom kommunikationen mellan vårdarna ofta är i form av ordinationer och behandlingar som patienten inte alltid förstår. Patienten kan då känna sig mer som ett objekt och bli avpersonifierad (Almerud Österberg & Nordgren, 2012).
1.7 Problemformulering
Ofta förekommande upplevelser från IVA är av negativ karaktär. Detta påverkar
rehabiliteringen samt kan förlänga vårdtiden på en vanlig vårdavdelning (Roberts, Rickard, Rajbhandari & Reynolds, 2007). Kunskap av detta slag behövs för att förstå vilken betydelse bemötande, kommunikation, information och bekräftelse har för patienten. Kunskapen stärker också allmänsjuksköterskan under vårdtiden efter IVA i hanteringen av patienters minnen, upplevelser, känslomässiga reaktioner och kriser som kan uppstå.
Studien vill beskriva och utöka förståelsen om patienters upplevelser från intensivvården i syfte att underlätta bearbetning och rehabilitering efter utskrivning från IVA.
2. Syfte
7
3. Metod
Studien var en systematisk litteraturstudie vilket innebar att den utgick ifrån en tydligt formulerad fråga, som besvarades genom att systematiskt identifiera, välja, värdera och analysera relevant forskning (Forsberg & Wengström, 2008). Studien hade en deskriptiv design och utgick ifrån en kvalitativ ansats med syfte att förstå uppfattningar, upplevelser, fenomen och avsikter (Tidström & Nyberg, 2012; Forsberg & Wengström, 2008).
3.1 Sökstrategi
Använda databaser var CINAHL, MedLine samt PsycInfo då samtliga berör omvårdnadsvetenskap, respektive upplevelser.
Baserat på syfte valdes sökorden intensive care och lived experiences. Med dessa ord gjordes en bred sökning i samtliga databaser för att få fram kompletterande relevanta sökord som använts i tidigare publicerade artiklar, därav bland annat memory, intensive care units och
life experiences.
Sökning i CINAHL Headings med samtliga sökord gav ämnesorden critical care, intensive care units, life experiences, coping, life change events samt memory. Utförda kombinationer
var intensive care units OR critical care AND life experiences OR coping OR life change events OR memory. Följande begränsningar valdes: endast engelska artiklar, publicerade mellan 2004-2014, endast peer reviewed, vilket inbegriper att artiklarna granskats av experter inom området för den skrivna artikeln, samt all adults.
Sökning i MeSH med samtliga sökord gav ämnesorden intensive care, critical care,
memory och life change events. Utförda kombinationer var intensive care OR critical care
AND memory OR life change events. Följande begränsningar valdes: endast engelska artiklar, artiklar publicerade mellan 2004-2014 samt all adults. Alla valda artiklar ifrån MedLine kontrollerades att de var peer reviewed genom att författarna undersökte tidsskrifterna där artiklarna var publicerade.
Sökning i Thesaurus med samtliga sökord gav ämnesorden intensive care och memory, life
experiences samt coping behavior. Utförda kombinationer var intensive care AND memory
OR coping behavior OR life experiences. Följande begränsningar valdes: endast engelska artiklar, artiklar publicerade mellan 2004-2014, endast peer reviewed samt med all adults. För sökmatris av samtliga databaser, se Bilaga 1.
3.2 Urval
Inklusionskriterierna för studien var att artiklarna skulle svara till syftet, vara skrivna på engelska samt peer reviewed och publicerade mellan 2004-2014. Exklusionskriteriet var patienter under 18 år.
Urvalsprocessen skedde i tre steg. I det första steget lästes samtliga titlar (186) på det sammanlagda antalet resultatet och relevanta titlar valdes ut. I det andra steget lästes abstract på de valda titlarna, (37) för att i det tredje steget läsa artiklarna i sin helhet (15) av de som valts ut i steg två. Urvalsantalet blev slutligen åtta kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Kvaliteten på valda artiklar granskades enligt granskningsmallen för kvalitativa samt kvantitativa metoder av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). För hänvisning av artiklarnas kvalitet, se artikelmatrisen, Bilaga 2.
3.3 Analys
Författarna av denna studie har analyserat alla artiklar i en flerstegsprocess genom induktiv innehållsanalys (Polit & Beck, 2008). Artiklarna lästes av författarna på var sitt håll flera gånger och sedan gemensamt för att få en helhetsbild. Därefter plockades meningsbärande enheter ut och diskuterades för att sedan kondenseras och översättas. Steg tre innebar kodning av de kondenserade meningsenheterna där en grupp koder med liknande innehåll bildade en
8
huvudkategori och två subkategorier.. Slutligt bildades fem huvudkategorier. För exempel av analysförfarande, se tabell 1.
Tabell 1. Exempel på induktiv innehållsanalys
Meningsbärande enheter Kondenserade
meningsenheter
Kategorier
“He did not think that he would survive another operation, so he felt that his life was threatened when the doctor told him that an operation was his last chance of survival.”
Life threat En överhängande död
“They described how they had failed in several attempts to breathe by themselves and felt that they needed the ventilator to be able to breath. They listened to the sound of the ventilator as they knew it was helping them to breathe.”
Not being able to breathe En sjuk kropp
3.4 Etiska överväganden
Etiska överväganden behövs för att skydda patienten så att denne inte kommer till skada fysiskt eller psykiskt. Etiska överväganden innebär att forskaren/-na har fått ett godkännande ifrån en etisk kommitté för sin studie eller att noggranna etiska överväganden har gjorts. Det inbegriper vidare att alla artiklar som ingår i studien ska redovisas och samtliga resultat ska presenteras – även de som strider mot forskarens egen åsikt. Avsiktlig förvrängning av forskningsprocessen definieras som fusk (Forsberg & Wengström, 2008).
I studien har samtliga utvalda artiklar varit godkända ifrån en etisk kommitté eller haft ett etiskt övervägande. Alla valda artiklar är redovisade, samt avsiktlig förvrängning har ej ägt rum.
4. Resultat
Flertalet artiklar påvisade variationer i patienters upplevelser från intensivvårdstiden, frånatt inte minnas någonting till att minnas tydliga och detaljrika upplevelser (Adamson et al., 2004; Samuelson, 2011; Samuelson, Lundberg & Fridlund, 2007a; Ringdal, Johansson, Lundberg & Bergbom, 2006; Magarey & McCutcheon, 2005). Genom dataanalys framträdde fem
kategorier: en överhängande död, en sjuk kropp, psykiskt lidande, att vara utelämnad och
hopp.
4.1 En överhängande död
Enligt Samuelson (2011) var närheten av döden en ofta förekommande upplevelse patienter haft, i form av tankar om och rädsla för döden. Löf, Berggren & Ahlström (2008) fann att några patienter upplevde att de dog genom en känsla av att något var fel med deras kropp och att deras existens således hotades.
För några patienter var upplevelsen av att vara kritiskt sjuk och att leva nära döden, så påfrestande att rädslan för att dö byttes ut mot en vilja att dö (Meriläinen, Kyngäs & Ala-Kokko, 2013). Viljan att dö kunde även kompliceras av känslan att inte längre ha kontroll över sitt liv och att vara helt i andras händer. En patient berättade hur känslan av att inte vilja leva längre var så stark att han bad läkaren om en injektion för att situationen var honom övermäktig (Löf et al., 2008).
Närheten av döden påminde sig inte bara genom tankar och rädslor beträffande sin egen död, de var även tvungna att hantera andra patienters döende. De flesta av patienterna låg inte själva på en sal utan hade en granne, och rummet avdelades endast med en tunn vikvägg eller
9
ett draperi. En patient berättade om panikattacken hon fick när hon hörde rumsgrannens frångivande ljud under dennes sista stund på jorden (Engström, Nyström, Sundelin & Rattray, 2013).
Rädslan för att dö var en genomgående upplevelse för majoriteten av patienterna, även om det tog sig olika uttryck. För några framkom den genom ett beroende till livsuppehållande maskiner. En patient beskrev tankar som existerat under IVA-tiden kring vad som skulle hända om respiratorn gick sönder och ingen av personalen märkte det, och om det skulle bli livets slut (Wang, Zhang, Li & Wang, 2009). För andra dröjde rädslan kvar lång tid efter utskrivning från IVA, då de var rädda att de skulle bli lika sjuka igen, och påtalade att ingenting var eller skulle bli som förut (Adamson et al., 2004).
Döden gjorde sig påmind även i drömmarnas värld då det var vanligt att patienterna drömde att de umgicks med döda, eller att de själva var döda (Magarey & McCutcheon, 2005).
4.2 En sjuk kropp
Flertalet patienter upplevde svaghet och trötthet kroppsligt, eftersom de behövde hjälp med personlig hygien då de inte ens kunde lyfta sina armar (Adamson et al., 2004; Löf et al., 2008; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Magarey & McCutcheon, 2005). En patient i studien av Löf et al. (2008) beskrev denna trötthet och antydde att den förminskade honom som
människa då han inte kunde krama sin frus hand.
Törst var en återkommande negativ kroppslig upplevelse många patienter led av (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Meriläinen et al., 2013; Engström et al., 2013; Wang et al., 2009; Löf et al., 2008). De fick ibland inte dricka vatten, vilket kändes som tortyr och gjorde det väldigt obekvämt, utan tilläts endast smörja läpparna med vatten vilket gav en viss lättnad (Engström et al., 2013). Några patienter i studien av Samuelson (2011) beskrev att törsten var så påtaglig att de liknade den med att leva i öknen, och de kunde bara tänka på att få dricka vatten.
Många av patienterna som varit mekaniskt ventilerade, beskrev att de misslyckats när de försökte andas själva efter extubering. Det kändes som att de inte fick luft utan respiratorn (Engström et al., 2013). Vissa patienter beskrev väldiga obehagliga upplevelser med starka känslor av att inte kunna andas, att inte få tillräckligt med luft, eller känslan av att kvävas av sekret från trakealtuben, som ibland orsakade extrem rädsla eller panik (Samuelson, 2011).
Smärta förekom hos många patienter och upplevdes som intensiv och obehaglig (Adamson
et al., 2004; Löf et al., 2008; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Meriläinen, 2013; Magarey & McCutcheon, 2005; Ringdal et al., 2006). För patienter som hade trakealtub var rensugning en smärtsam upplevelse, ibland outhärdlig. I studien av Wang et al. (2009) beskrev en patient att rensugningen var så obehaglig att hon var tvungen att avbryta sjuksköterskan.
4.3 Psykiskt lidande
Det var vanligt att patienterna på IVA var förvirrade och hade svårt att veta vad som var verkligt och inte verkligt (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Meriläinen, 2013; Engström et al., 2013; Wang et al., 2009; Adamson et al., 2004; Löf et al., 2008). I studien av Löf et al. (2005) rapporterade vissa patienter starka minnen av förvirring och oförmåga att greppa situationen, som bestod av verkliga och overkliga upplevelser. Några patienter var förvirrade till den grad att de inte kände igen anhöriga, andra upplevde tillvaron som ett svart hål eller som att leva på en annan planet (Samuelson, 2011). Förvirringen avtog för många patienter i samband med återhämtning och var starkt associerad med början till förbättring för patienterna (Magarey & McCutcheon, 2005).
4.3.1 Hallucinationer
10
händelser under vårdtiden och kunde oftare återberätta overkliga händelser och hallucinationer de upplevt (Löf et al., 2008).
Hallucinationerna kunde uttrycka sig på olika sätt. Patienter beskrev hur de såg djur, prickar, mönster och hur deras kroppar var formad i konstiga positioner. Miljön på IVA innefattades ofta av hallucinationerna och upplevdes som ”konstig” (Samuelson, 2011). Aktuella händelser i världen som ofta figurerade i media kunde också ha inflytande på hallucinationer (Roberts & Chaboyer, 2004). Att försöka undkomma fruktansvärda
hallucinationer var omöjligt och patienterna var tvungna att möta dem (Wang et al., 2009). Efter utskrivning från IVA påverkade hallucinationerna patienter negativt, och utgjorde en grogrund för ångest, depression och sänkt livskvalitet i vardagen (Engström et al., 2013; Ringdal et al., 2006).
4.3.2 Mardrömmar
Mellan 25-75 % av patienterna på IVA fick mardrömmar (Magarey & McCutcheon, 2005; Ringdal et al., 2006; Roberts & Chaboyer, 2004).
Drömmarna kunde patienterna återberätta i minsta detalj (Samuelson, 2011). De handlade om döden (Magarey & McCutcheon, 2005), om utomjordingar som skulle skada dem eller om skadade kroppsdelar (Samuelson, 2011). För vissa patienter var drömmarna så jobbiga att de inte vågade somna om och fick sömnproblem (Samuelson, 2011). Flera patienter beskrev sina mardrömmar som det värsta det varit med om och gav upphov till förfärlig fruktan. Ingen av patienterna hade haft några positiva upplevelser av drömmar i studierna av Wang et al. (2009) och Löf et al. (2008).
Riskfaktorer för att oftare drabbas av mardrömmar, inkluderade avvänjning från mekanisk ventilation (Roberts & Chaboyer, 2004), svikt i något/några av de vitala organen eller ålder under 50 år (Ringdal et al., 2006). Andra associationer till mardrömmar var nivåer av ångest, depression och symptom relaterade till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vilka var tydligt förhöjda i studien av Samuelson et al. (2007a). Ringdal et al. (2006) diskuterade också
förekomsten av ångest, depression och PTSD bland patienter, och de menade att mardrömmar kunde vara en av flera orsaker till detta.
Patienterna berättade inte alltid för personalen att de hade mardrömmar (Magarey & McCutcheon, 2005). Det var viktigt för personalen att ha i åtanke de patienter som verkade välmående och svarade bra på behandlingen fortfarande kunde uppleva fasansfulla
mardrömmar (Roberts & Chaboyer, 2004). Detta kunde vara stressutvecklande (Samuelson, 2011; Samuelson et al. 2007a) och upplevdes jobbigare än smärta (Magarey & McCutcheon, 2005).
Patienterna kunde minnas drömmar upp till 18 månader efter utskrivningen från IVA, och många av dem upplevde att närheten av anhöriga hjälpte dem att handskas med drömmarna (Roberts & Chaboyer, 2004; Magarey & McCutcheon, 2005).
4.4 Att vara utelämnad
En vanligt förekommande upplevelse som patienterna berättade om i samband med sin inläggningstid på IVA var känslan av maktlöshet, hjälplöshet och sårbarhet (Löf et al., 2008; Adamson et al., 2004; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Engström et al., 2013; Magarey & McCutcheon, 2005). Dessa känslor var förknippade med att inte ha någon kontroll över vad som hände, att vara utelämnad helt i andras händer och att inte kunna genomföra något själv på grund av sitt tillstånd (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Engström et al., 2013; Löf et al., 2008). Känslorna ledde i vissa fall till upplevelse av att vara värdelös som människa (Löf et al., 2008). Situationer när de var mest framträdande var i samband med hjälp vid tvättning (Löf et al., 2008; Engström et al., 2013) eller hjälp med lägesändring (Engström et al., 2013). Oförmågan att kunna kommunicera då många av
11
känslor (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Engström et al., 2013; Wang et al., 2009; Löf et al., 2008). Trots kommunikationshjälpmedel såsom pek- eller skrivtavla fann patienter att det var svårt att göra sig förstådd, dels på grund av svårigheten att fysiskt skriva eller peka, dels på grund av att hjärnan inte alltid kopplade tanken till handling (Engström et al., 2013). En patient beskrev känslan av att vara en grönsak genom att behöva hjälp med allt, och hur detta ledde till upplevelser av försvarslöshet och hjälplöshet (Samuelson, 2011). Patienterna beskrev också en känsla av frustration över intensivvårdsmiljön och att vara beroende av den, att inte kunna lämna den jobbiga omgivningen. Många beskrev det som en kaotisk miljö med mycket människor, irriterande larm, störande rumsgranne, slangar överallt, personal som pratade för mycket och att aldrig få vara ensam (Engström et al., 2013; Wang et al., 2009; Samuelson, 2011; Roberts & Chaboyer, 2004; Meriläinen et al., 2013). Några såg sig själva som fångade i ett fängelse med en total oförmåga att kunna fly (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009). I vissa anseenden kunde även patienten känna sig ensam och isolerad trots att människor ständigt fanns omkring dem (Magarey & McCutcheon, 2005; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Löf et al., 2008). Rädsla var en genomgående känsla majoriteten av patienterna hade upplevt: rädsla för döden, för att det aldrig blir bra och för smärta (Löf et al., 2008; Adamson et al., 2004; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Samuelson et al., 2007; Meriläinen et al., 2013; Roberts & Chaboyer, 2004; Magarey & McCutcheon, 2005; Ringdal et al., 2006).
Många patienter berättade också om hur de ställt sig frågan varför detta händer just dem med en självömkan som gjorde sig påmind (Löf et al., 2008; Adamson et al., 2004;
Samuelson, 2011; Wang et al., 2009). Några ställde sig samma fråga långt efter utskrivningen från IVA, och fick svårt att acceptera hur utgången blivit (Adamson et al., 2004).
4.5 Hopp
Inte enbart negativa upplevelser från intensivvårdsavdelningen påvisades i artiklarna. Många hade positiva minnen att lyfta fram; om personalen, vackra drömmar och den viktiga rollen anhöriga hade haft (Roberts & Chaboyer, 2004).
Vikten av anhörigas närvaro var utmärkande då de utgjorde en länk till verkligheten för patienterna (Magarey & McCutcheon, 2005), de påskyndade och förbättrade deras
tillfrisknande (Wang et al., 2009) samt förminskade känslan av svaghet och ensamhet (Roberts & Chaboyer, 2004). En patient beskrev hur de gav kraft att utstå den krävande situationen, och att patienten utan sina anhöriga hade gett upp (Wang et al., 2009). Anhöriga hade även inverkan på patienterna att kunna tänka på annat än sjukdomen. Det var av värde för patienterna att personalen brydde sig om de anhöriga också. Det ingav både patienten och de anhöriga ett förtroende och en förnöjsamhet (Engström et al., 2013).
Trygghet, tillit och tacksamhet till personal, maskiner och läkemedel var en annan positiv upplevelse många patienter nämnde. Personalen beskrevs som professionell, en mänsklig värme i en kall miljö och som ett stöd i en jobbig vardag (Löf et al., 2008; Engström et al., 2013; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009). En annan mindes personalen och tillvaron som en gudalik upplevelse – som att befinna sig i himmelriket omgiven av änglar (Samuelson, 2011). Många patienter upplevde mardrömmar under sin intensivvårdstid, men att tillägga är att även drömmar av god kvalitet uppstod för ett fåtal. Det kunde vara livsuppfyllande drömmar som att prata med ”Skaparen” (Roberts & Chaboyer, 2004), eller färgglada drömmar vilka ingav en fridskänsla (Magarey & McCutcheon, 2005). En patient berättade även om känslan av att flyta, omringad av vackra ljusa skumblock och där allt var väldigt fridfullt (Roberts & Chaboyer, 2004).
En positiv inställning till sitt tillstånd, var ett förhållningssätt som enligt några av patienterna hjälpte dem att hantera situationen bättre, vilket gav dem uppmuntran i sitt
tillfrisknande (Wang et al., 2009). Det var också lättare att förbli positiv när patienterna själva såg att de förbättrades i sitt tillstånd. Några patienter berättade om lättnaden och glädjen de
12
kände när de blev av med alla slangar, eller när behandlingen minskades, och detta ingav hopp (Wang et al., 2009; Adamson et al., 2004).
Enligt Wang et al. (2009) berättade några av patienterna om positiva lärdomar av att ha varit kritiskt sjuk. Att omvärdera vad som är viktigt i sitt liv, att återfå en mening med livet och att utveckla en vilja till en förändring och förbättring av sitt liv var några av lärdomarna de delade med sig av. Många var även tacksamma över att ha överlevt (Engström et al., 2013).
4.6 Resultatsammanfattning
Upplevelserna av intensivvård var omvälvande för patienterna, de beskrev både fysiska och psykiska upplevelser som påverkade dem både under själva IVA-vistelsen, men även lång tid efter utskrivning. Patienterna hade ofta svårt att veta vad som var verkligt och vad som var overkligt och beskrev det som att sväva i en förvirrande tillvaro.
Genomsyrande för alla artiklar var en känsla av närhet av döden, upplevelser av kroppsliga besvär såsom törst, smärta och att inte kunna andas. Andra vanligt förekommande upplevelser var förvirring, mardrömmar och hallucinationer vilka ingav en skräckinjagande känsla för patienterna som kunde dröja sig kvar månader efter utskrivning från IVA. Många patienter beskrev också känslor av maktlöshet, sårbarhet och hjälplöshet.
Positiva minnen var bland annat återfinnandet av meningen med livet samt en mänsklig värme från personalen. Även drömmar kunde vara av positiv karaktär samt vikten av närvarande anhöriga under sjukdomsförloppet var betydelsefull för patienten.
5. Diskussion
5.1 Metoddiskussion
Studien var en systematisk litteraturstudie, vilket bland annat innebar att tidigare publicerade och icke-publicerade forskningsresultat sammanställdes och värderades(Forsberg &
Wengström, 2008). Författarna har dock inte extraheratallting som fanns inom området, vilket kännetecknar en systematisk litteraturstudie – utan skapade en litteraturöversikt, och genom det erhållit endast en del av kunskapsläget. Detta är kännetecknande för en allmän litteraturstudie, och kan anses vara en svaghet då allmänna litteraturstudier kan vara
otillförlitliga (Forsberg & Wengström, 2008). Författarna anser också att det är en svaghet, då det kan förekomma missad väsentlig information som svarar till syftet i andra artiklar som ej kommit med i sökningen.
Utifrån syftet valdes relevanta sökord ut. Antalet sökord kan anses vara lågt då ett större
antal sökord hade kunnat ge fler träffar i databaserna. Ett lågt antal specifika sökord, kan å andra sidan exkludera irrelevant material som kan uppkomma vid en sökning med ett högre antal sökord. Att sökorden valdes helt av författarna, kan anses vara en svaghet eftersom författarna inte har ett tränat öga för sådant, å andra sidan finner vi inte några utbytbara alternativ till sökord som skulle kunnat generera fler träffar. Med hjälp av MeSH, Thesaurus och Cinahl Headings kompletterades sökorden vilket specificerade träffarna till att svara bättre mot syftet.
Databaserna Cinahl, PsycInfo och MedLine valdes då de fokuserar på omvårdnad där
PsycInfo även är specificerad på upplevelser. Då omvårdnad är sjuksköterskans
huvudområde, fann författarna att dessa databaser lämpade sig väl och de svarade också till studiens syfte vad gäller upplevelser. Valda databaser är välkända inom
omvårdnadsvetenskap och användes eftersom författarna tidigare arbetat med dem och var vana vid dem. Genom valet av databaser kan andra relevant data ha gått förlorad, dock anser författarna att antalet och valda databaser är tillräckliga till studiens omfattning.
Inklusions- och exklusionskriterierna för studien anser författarna var adekvata och svarade
13
kunskapsläget inom aktuellt forskningsområde. Dock kan dessa begränsningar ha lett till att relevanta sökträffar missats, då tidsspannet för studien sträckte sig över en tioårsperiod.
Samtliga artiklar i studien var av hög eller medelhög kvalitet enligt Willman, Stoltz och
Bahtsevani (2011) granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar, och ansågs därför vara aktuella för utförandet av studien. Författarnas bristande erfarenhet av att granska
artiklar, kan ha bidragit till felaktigheter i kvaliteten av artiklarna och därmed också påverkat trovärdigheten för studien. Valda granskningsmallar är erkända och presenteras på Statens beredning för medicinsk utvärderings (SBU) hemsida som är ett välkänt kunskapscentrum för svensk hälso- och sjukvård. Det faktum att granskningsmallarna föreligger hos dem, kan göra att de kan ses som pålitliga, vilket styrker studiens kvalitetsgranskning av artiklar.
Samtliga artiklar i studien har fått tillstånd från en etisk kommitté eller har presenterat noggranna etiska överväganden. Forsberg och Wengström (2008) beskriver tre punkter av etiskt förfarande som bör behandlas i en forskningsstudie: tillstånd från etisk kommittee eller
etiska överväganden, beskrivning av säker arkivering och presentation av allt resultat, stödjande och icke stödjande. Senaste två punkter återfinns endast i ett fåtal artiklar vilket
författarna anser är en svaghet.
Metoden för innehållsanalys beskrivs i Forsberg och Wengström (2008) som indelning av
data för att kunna identifiera mönster och teman. Denna analysmetod användes av författarna då den svarade bäst till studiens kvalitativa ansats och syfte: att beskriva specifika fenomen. Artiklarna lästes igenom upprepade gånger enskilt av författarna för att fånga den relevanta informationen. Därefter läste författarna artiklarna tillsammans och diskuterade ingående varje artikel för att fånga kategorier som bäst svarade till studiens syfte. Detta
tillvägagångssätt styrker studien då eventuella feltolkningar, missförstånd eller utelämnande av information kan ha minimerats. Svagheter med vald analysmetod är att information kan ha gått förlorad då Polit och Beck (2008) beskriver hur latent information bör frambringas. Författarnas ovana av latent innehållsanalys kan ha bidragit till sådana förluster.
I studien används främst kvalitativa artiklar då de ger en djupare förståelse för patienters
upplevelser av olika fenomen (Olsson & Sörensen, 2011; Forsberg & Wengström, 2008) vilket var syftet med denna studie. De kvantitativa artiklarna visade statistiska skillnader av förekomsten av några av de fenomen som förklarades i de kvalitativa artiklarna. De
kvantitativa studierna kan därför ses som ett komplement i denna studie, utöver att de svarade till syftet.
5.2 Resultatdiskussion
Resultatet av den här studien redovisade att patienter inneliggande på IVA hade tydliga upplevelser av döden, förvirring, mardrömmar, kroppsliga upplevelser, positiva minnen, känslomässiga reaktioner. Även betydelsen av anhöriga redovisades. Upplevelser av död tydliggjordes i studien av Engström et al. (2013) som beskrev en patients berättelse av att höra medpatientens lidande inför döden. Studien av Storli, Lindseth och Asplund (2008)
diskuterade också fenomenet av att uppleva döden runt omkring sig och att den hotade andras såväl som sin egen existens. Rädslan för döden kunde då upplevas mer påtaglig då patienten omringades av den (Adamson et al. 2004; Wang et al. 2009) vilket styrks i studien av Locsin och Kongsuwan (2013). Rädslan för att dö kunde övergå till en vilja att dö vilket Meriläinen et al. (2013) och Löf et al. (2008) menade var relaterat till förlusten av kontroll och att vara utelämnad i andras händer. Fenomenet bekräftas även i Karlsson och Forsberg (2008). För allmänsjuksköterskans optimering av den fortsatta vården och att kunna förebygga ohälsa, anser författarna till denna studie att det är viktigt med förförståelse för patienternas rädslor inför döden.
De känslomässiga reaktionerna bland patienterna var många och väl uttalade där
nyckelbegreppen för majoriteten av studierna var hjälplöshet, maktlöshet och sårbarhet – något som de flesta patienterna på något sätt yttrade (Löf et al., 2008; Adamson et al., 2004;
14
Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Engström et al., 2013; Magarey & McCutcheon, 2005). Dessa nyckelbegrepp anser författarna är vida och vi vill därför våghalsigt säga att alla
patienter som varit inneliggande på IVA på något sätt har upplevt sådana känslor. Att uppleva maktlöshet, sårbarhet eller hjälplöshet är något som också Storli et al. (2008) och Almerud, Alapack, Fridlund och Ekebergh (2007) har beskrivit i sina studier, och kan bekräfta att det därför är vanliga upplevelser hos målgruppen.
Många av patienterna berättade om upplevelser av att ständigt befinna sig i en kaotisk miljö
med många störande omgivningsljud och intryck, vilket kunde leda till irritation och frustration för patienterna (Engström et al., 2013; Wang et al., 2009; Samuelson, 2011; Roberts & Chaboyer, 2004; Meriläinen et al., 2013). Liknande upplevelser beskrev även Storli et al. (2008) genom patienters upplevelser av dubbelsalar, om patientsängen och om att minnas ett ständigt kaos. Även Rattray, Crocker, Jones och Connaghan (2010) rapporterade hur patienter beskrivit intensivvårdsmiljön som högljudd och att aldrig få bli lämnad ifred. Att intensivvårdsmiljön ser ut som den gör tror författarna till denna studie är svårt att komma ifrån. Det är svårt att minimera larmljud då larmen måste finnas som en patientsäkerhet och förebyggande av komplikationer. Antalet människor i rummet och att få bli lämnad ifred ibland kan vara störande faktorer som skulle kunna reduceras. Författarna tror också att det kan vara av nytta att låta före detta intensivvårdspatienter få komma på återbesök, träffa personal och se rummet där de låg, för att kunna gå vidare. Storli och Lind (2009) och Engström, Andersson och Söderberg (2008) bekräftade att denna uppföljning var viktig för patienten för bearbetningen av upplevelser och minnen.
Inslag av positiva upplevelser återfanns i denna studies resultat. Att känna sig trygg och ha
tillit till personal var något som lyftes fram (Löf et al., 2008; Adamson et al., 2004;
Samuelson, 2011; Wang et al., 2009; Engström et al., 2013; Magarey & McCutcheon, 2005). Samma känslor beskrevs även i studierna av Roberts et al. (2005) och av Russel (1999).
Att känna tacksamhet mitt i ett omgivande kaos, var också något som patienterna tog upp.
Tacksamhet till personalen, till teknologin och till läkemedel. Många beskrev personalen som professionell, som ett stöd och som en mänsklig värme i en annars kall miljö (Löf et al., 2008; Engström et al., 2013; Samuelson, 2011; Wang et al., 2009). Denna tacksamhetskänsla kan även återfinnas i studier av Russel (1999) samt Wong och Arthur (2000) där patienter beskrev personalen på liknande sätt, och där de uttryckt tacksamhet till maskiner och behandling som ingav trygghet.
Vikten av anhöriga beskrevs tydligt som en länk till verkligheten för patienterna (Magarey
& McCutcheon, 2005), som en påskyndande faktor i tillfrisknandet (Wang et al., 2009) och som en minskning av känslan av svaghet och ensamhet (Roberts & Chaboyer, 2004). Reduceringen av denna påtalade ensamhet bekräftade Engström och Söderberg (2007) och Russel (1999) genom patienters beskrivningar av sina upplevelser av intensivvård. Engström och Söderberg (2007) beskrev också hur de anhöriga hade som roll att tolka patienter när de inte kunde tala, hur väl de kunde trösta och att de gav styrka och viljekraft till patienten. Att anhörigas närhet reducerar sårbarheten beskrev McKinley, Nagy, Stein-Parbury, Bramwell och Hudson (2002). I studien av Wåhlin, Ek och Idvall (2006) beskrevs vikten av anhörigas roll i form av att de påskyndade tillfrisknandet genom stöttning och uppmuntran när patienten var nära att ge upp. Blom, Gustavsson, Sundler och Johansson (2013) beskrev anhöriga som de som representerade patientens livsvärld. Det är viktigt för allmänsjuksköterskan att bemöta anhöriga till tidigare intensivvårdspatienter. Detta då författarna till denna studie anser att de anhöriga är de som i störst utsträckning kan hjälpa patienten att bearbeta och minnas, och på sätt minska stress och oro efter utskrivning från IVA.
Mardrömmar (Löf et al. 2008), hallucinationer (Samuelson, 2011) och förvirring (Magarey
& McCutcheon, 2005) förekom i de flesta studierna och beskrevs som tämligen vanliga vid intensivvård. Liknande fenomen är beskrivet i andra studier (Rundshagen, Schnabel, Wegner, & am Esch, 2002; Svenningsen et al. 2012). Det styrker författarnas åsikter om att
15
allmänsjuksköterskorna som vårdarföre detta intensivvårdspatienter bör ha en god kunskap om att dessa fenomen kan finnas kvar när patienten kommer till vårdavdelningen. Detta anser författarna till denna studie, är av största vikt då det i enhet med Socialstyrelsens
kompetensbeskrivning för sjuksköterskor anser att sjuksköterskan skall främja hälsa. Ett av de krav som ställs på sjuksköterskan är att identifiera och aktivt förebygga hälsorisker
(Socialstyrelsen, 2005). Förankringar till detta finns även i ett internationellt perspektiv där International Council of Nurses (ICN) etiska kod dikterar att sjuksköterskan skall främja och förebygga hälsa, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening, 2014). I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1998:1660), 2c §, står det att sjuksköterskan aktivt skall arbeta för att förebygga ohälsa. Det är utifrån detta som författarna anser att kunskapen om att en patient från IVA har upplevt mardrömmar, hallucinationer eller förvirring är viktigt för allmänsjuksköterskan.
Tiden efter utskrivning från IVA är av största vikt för patienter som upplevt
hallucinationer, eftersom eftervårdsförloppet kan påverkas negativt i form av depression, ångest och oro (Ringdal et al, 2006; Engström et al, 2013). Detta styrks i en studie av Svenningsen et al. (2012) som påvisade att patienter kan ha minnen av bland annat
hallucinationer som påverkar dem negativt upp till sex månader efter utskrivning. Studien av Rose, Nonoyama, Rezaie och Fraser (2014) vidareutvecklar påverkan i efterförloppet, och presenterade resultat där patienter påverkats negativt upp till 3 år efter utskrivning, med sämre hälsorelaterad kvalitet i livet som följd.
Författarna till denna studie anser att utrymme för reflektion och tillfälle att prata om sina upplevelser måste möjliggöras. Förslagsvis anser författarna att personalen för dagbok åt patienter under vårdtiden. Åtgärden styrks i en studie av Bäckman et al. (2010) där signifikanta skillnader kunde påvisas i fall där personalen skrivit dagbok. Patienterna återhämtade sig bättre, och upplevde en bättre psykosocial hälsa i jämförelse med den patientgrupp där ingen dagbok förts.
5.2.1 Genus
Genusbegreppet innefattar inte bara skillnader mellan kvinnligt och manligt och dess normer. Andra kategorier innefattas också av genus såsom social klass, etnicitet samt ålder och dessa interagerar med varandra (Öhman, 2009).
I studien av Samuelson et al. (2007a) och Roberts och Chaboyer (2004) påvisades en viss genusskillnad gällande ålder och kön medan det i Ringdal et al. (2006) studie belystes att någon sådan skillnad ej förelåg, vilket stöds i studien av Johansson, Ringdal och Bergbom (2008).
Författarna anser att fysiologiska, sociala, fysiska och psykiska skillnader finns mellan kvinnor och män, som kan avspegla sig i patientcentrerade omvårdnad. För att kunna ge en tillfredställande PCO krävs av sjuksköterskan förståelse för dessa skillnader mellan män och kvinnor. Öhman (2009) bekräftar existensen av föreställningar hos vårdpersonal om manligt och kvinnligt, och hur dessa kan påverka bemötandet av patienten och vården som ges.
5.2.2 Internationellt perspektiv
Det faktum att studiens resultat består av artiklar från olika delar av världen och påvisade stora likheter, anser författarna talar för möjligheten att globalisera samma förbättringsvård inom intensivvård, samt på en allmän vårdavdelning oberoende av lokalisering. Exempelvis kan svenska studier med kliniska implikationer även implementeras på
intensivvårdsavdelningar och allmänna vårdavdelningar i valda delar av världen.
Begränsningar med resultatet ur ett globalt perspektiv kan vara avsaknaden av artiklar ifrån Nord- och Sydamerika samt Afrika, då resultat om patienters upplevelser därifrån ej ingår i författarnas litteraturstudie och ej kan påvisa likheter och skillnader. Författarna är därför medvetna om att förslag till förbättringsvård ej är implementerbart per automatik i dessa
16
områden av världen. Vidare kan patienters upplevelser av intensivårdern skilja sig åt, eftersom utformningen av IVA samt arbetssättet kan se olika ut beroende på geografiskt område.
5.2.3 Uppföljning
Uppföljning för intensivvårdspatienter som beskrevs i Storli och Lind (2009) och Engström et al. (2008) anser författarna motverkar den psykiska ohälsan som kan framträda i
efterförloppet.
Pellmer, Wramner och Wramners (2012) definition av en folkhälsosjukdom är när prevalensen överstiger 1 % av ett lands befolkning. Enligt Statistiska Centralbyrån (2006) förekom psykisk ohälsa hos cirka 3 % av Sveriges population 2005, vilket innebär
folkhälsoproblem med lidande och kostnader. Genom en minskning av prevalensen av psykisk ohälsa i efterförloppet för patienter, anser författarna att vårdekonomin kan förbättras och det mänskliga lidandet i samhället reduceras.
5.3 Kliniska implikationer
Studien kan ge en tydligare insikt i patienters upplevelser av intensivvård för allmänsjuksköterskan, vilket är av vikt för att kunna bemöta patienten och bedriva patientfokuserad omvårdnad. Stöd och hjälp till patienten motiveras starkare ju mer information vårdgivaren har om det patienten har gått igenom.
Studien har påvisat att intensivvårdspatienter genomgår extrema upplevelser som kan ge upphov till psykosociala sjukdomar i efterförloppet. Allmänsjuksköterskans insikt om patienternas upplevelser på IVA, är därför ett viktigt verktyg för att motverka sådana komplikationer.
5.4 Förslag till vidare forskning
Genom denna studie har författarna blivit medvetna om vikten av patienters upplevelser av intensivvård och hur det kan påverka dem i efterfloppet.
Studier om patienters upplevelser från intensivvården är bristfällig. Fler studier behövs för utvecklingen av omvårdnadsarbete för omhändertagandet på vårdavdelningen. Mer kunskap behöver samlas inom både kvantitativ forskning, samt kvalitativ för att höja kompetensen hos allmänsjuksköterskorna så att eftervården kan bli effektivare.
Författarna har genom denna studie uppmärksammat att komplikationer som oro, ångest och depression kan reduceras genom optimal omvårdnad, samt genom ökad kunskap hos allmänsjuksköterskan. Det är därför av största vikt att vidare forskning bedrivs inom detta ämne för att kunna utveckla omhändertagandet av dessa patienter.
5.5 Slutsats
Patienters upplevelser av intensivvård visar en tydlig samstämmighet. Patienterna kan uppleva mardrömmar och hallucinationer vilket kan leda till stress, oro och ångest i
efterförloppet. Vissa patienter kan ha positiva upplevelser av intensivvården där bemötande av personal och anhöriga spelar en stor roll. Kunskapen om dessa upplevelser är viktiga så att allmänsjuksköterskan kan utföra PCO, och på så sätt minska komplikationer som kan leda till psykisk ohälsa.
Vidare forskning behövs för att allmänsjuksköterskan ska få en djupare insikt och kunskap för att bättre kunna främja hälsan hos tidigare intensivvårdspatienter.
17
6. Referenslista
Adamson, H., Murgo, M., Boyle, M., Kerr, S., Crawford, M., & Elliott, D. (2004). Memories of intensive care and experiences of survivors of a critical illness: an interview study.
Intensive & Critical Care Nursing: The Official Journal Of The British Association Of Critical Care Nurses, 20(5), 257-263.
Almerud, S., Alapack, R.J., Fridlund, B., & Ekebergh, M. (2007). Of vigilance and invisibility – being a patient in technologically intense environment. Nursing In Critical Care, 12(3), 151-158.
Almerud Österberg, S., & Nordgren, L. (2012). Att vara patient inom intensivvården. I S. Almerud Österberg & L. Nordgren (Red.), Akutvård ur ett patientperspektiv (s. 75-90). Lund: Studentlitteratur.
Andersson, L. (2011). Vad är intensivvård. Hämtad 4 september, 2014, från Svenska Intensivvårdsregistret: http://www.icuregswe.org/sv/For-patienter/Vad-ar-Intensivvard/ Bakkelund, J., & Thorsen, B. (2009). Respiratorisk monitorering. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 215-224). Lund: Studentlitteratur.
Blom, H., Gustavsson, C., Sundler, C., & Johansson, A. (2013). Participation and support in intensive care as experienced by close relatives of patients – A phenomenological study.
Intensive & Critical Care Nursing, 29(1), 1-8. doi:10.1016/j.iccn.2012.04.002
Bäckman, C., Orwelius, L., Sjöberg, F., Fredrikson, M., & Walther, S. (2010). Long-term effect of the ICU-diary concept on quality of life after critical illness. Acta Anaesthesiologica
Scandinavica, 54(6), 736-743. doi:10.1111/j.1399-6576.2010.02230.x
Carlsson, E. (2009). Kommunikation. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens
grunder: Hälsa och ohälsa (s. 511-536). Lund: Studentlitteratur.
Cognet, S., & Coyer, F. (2014). Discharge practices for the intensive care patient: A
qualitative exploration in the general ward setting. Intensive & Critical Care Nursing, 30(5), 292-300. doi:10.1016/j.iccn.2014.04.004
Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.
Eikeland, A., Gimnes, M., & Holm, H-M. (2009). Kardiovaskulär monitorering. I T.
Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 225-232). Lund: Studentlitteratur.
Eldh, A.C. (2009). Delaktighet och gemenskap. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.),
Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s. 45-62). Lund: Studentlitteratur.
Elmqvist, C. (2012). Att vara patient på skadeplats. I S. Almerud Österberg & L. Nordgren (Red.), Akutvård ur ett patientperspektiv (s. 15-28). Lund: Studentlitteratur.
18
Engström, A., & Söderberg, S. (2007). Receiving power through confirmation: The meaning of close relatives for people who have been critically ill. Journal Of Advanced Nursing, 59(6), 569-576. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04336.x
Engström, Å., Andersson, S., & Söderberg, S. (2008). Re-visiting the ICU experiences of follow-up visits to an ICU after discharge: A qualitative study. Intensive & Critical Care
Nursing, 24(4), 233-241.
Engström, Å., Nyström, N., Sundelin, G., & Rattray, J. (2013). People's experiences of being mechanically ventilated in an ICU: A qualitative study. Intensive & Critical Care Nursing,
29(2), 88-95. doi:10.1016/j.iccn.2012.07.003
Esmaeili, M., Cheraghi, M., & Salsali, M. (2014). Critical Care Nurses' Understanding of the Concept of Patient-Centered Care in Iran. Holistic Nursing Practice, 28(1), 31-37.
doi:10.1097/HNP.0000000000000002
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier: Värdering,
analys och presentation av omvårdnadsforskning. Stockholm: Natur och Kultur.
Fröjd, C., Larsson, I-M., & Wallin, W. (2012). Omvårdnad av intensivvårdspatienter. I A. Larsson & S. Rubertsson (Red.), Intensivvård (s. 732-742). Stockholm: Liber.
Graubæk, A-M. (2012). Inledning: Bakgrund. I A-M. Graubæk (Red.), Patientologi:
Personcentrerad vård i teori och praktik (s. 19-26). Stockholm: Natur och Kultur.
Gulbrandsen, T. (2009). Sedering. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård:
Avancerad omvårdnad och behandling (s. 119-131). Lund: Studentlitteratur.
Gulbrandsen, T., & Stubberud, D-G. (2009). Patientens psykosociala behov. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 41-60). Lund: Studentlitteratur.
Harder, E. (2009). Intoxikationer. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård:
Avancerad omvårdnad och behandling (s. 645-652). Lund: Studentlitteratur.
Häggström, M., Asplund, K., & Kristiansen, L. (2009). Struggle with a gap between intensive care units and general wards. International Journal Of Qualitative Studies On Health And
Well-Being, 4, 181-192. doi:10.1080/17482620903072508
Häggström, M., Asplund, K., & Kristiansen, L. (2012). How can nurses facilitate patient's transitions from intensive care?: A grounded theory of nursing. Intensive and Critical Care
Nursing 28(4), 224-33. doi: 10.1016/j.iccn.2012.01.002.
Johansson, L., Ringdal, M., & Bergbom, I. (2008). Memories following physical trauma in patients treated in the ICU: Does gender and head injury make a difference? International
Emergency Nursing, 16, 241–249. doi:10.1016/j.ienj.2008.05.002
Karlsson, V., & Forsberg, A. (2008). Health is yearning – Experiences of being conscious during ventilator treatment in a critical care unit. Intensive & Critical Care Nursing, 24(1), 41-50.
19
Karlsson-Stafseth, S. (2009). Trauma. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.),
Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 577-611). Lund: Studentlitteratur.
Locsin, R., & Kongsuwan, W. (2013). Lived experience of patients being cared for in ICUs in Southern Thailand. Nursing In Critical Care, 18(4), 200-211. doi:10.1111/nicc.12025
Löf, L., Berggren, L., & Ahlström, G. (2006). Severly ill ICU patients recall of factual events and unreal experiences of hospital admission and ICU stay – 3 and 12 months after discharge.
Intensive and Critical Care Nursing, 22, 154-166. doi:10.1016/j.iccn.2005.09.008
Löf, L., Berggren, L., & Ahlström, G. (2008). ICU patients' recall of emotional reactions in the trajectory from falling critically ill to hospital discharge: Follow-ups after 3 and 12 months. Intensive & Critical Care Nursing: The Official Journal Of The British Association
Of Critical Care Nurses, 24(2), 108-121.
Magarey, J., & McCutcheon, H. (2005). 'Fishing with the dead' – recall of memories from the ICU. Intensive & Critical Care Nursing: The Official Journal Of The British Association Of
Critical Care Nurses, 21(6), 344-354.
McKinley, S., Nagy, S., Stein-Parbury, J., Bramwell, M., & Hudson, J. (2002). Vulnerability and security in seriously ill patients in intensive care. Intensive & Critical Care Nursing,
18(1), 27-36.
Meriläinen, M., Kyngäs, H., & Ala-Kokko, T. (2013). Patients' interactions in an intensive care unit and their memories of intensive care: A mixed method study. Intensive & Critical
Care Nursing, 29(2), 78-87. doi:10.1016/j.iccn.2012.05.003
Olsson, H., & Sörensen, S. (2011). Kvalitativa och kvantitativa perspektiv:
Forskningsprocessen. Stockholm: Liber.
Pellmer, K., Wramner, B., & Wramner, H. (2012). Grundläggande folkhälsovetenskap. Stockholm: Liber.
Poochikian-Sarkissian, S., Sidani, S., Ferguson-Pare, M., & Doran, D. (2010). Examining the relationship between patient-centred care and outcomes. Canadian Journal Of Neuroscience
Nursing, 32(4), 14-21.
Polit, D.F., & Tatano Beck, C. (2008). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence
for Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Puntillo, K A., Adeline, M., Timsit, J-F., Vignoud, L., Changques, G., Robleda, G.,…Azoulay, E. (2014). Determinants of procedural pain intensity in the intensive care unit. The
Europain(R) Study. American Journal Of Respiratory & Critical Care Medicine, 189(1), 39-47. doi:10.1164/rccm.201306-1174OC
Rattray, J., Crocker, C., Jones, M., & Connaghan, J. (2010). Patients’ perception of and emotional outcome after intensive care: Results from a multicentre study. Nursing In Critical
20
Ringdal, M., Johansson, L., Lundberg, D., & Bergbom, I. (2006). Delusional memories from the intensive care unit – experienced by patients with physical trauma. Intensive & Critical
Care Nursing, 22(6), 346-354.
Roberts, B., & Chaboyer, W. (2004). Patients' dreams and unreal experiences following intensive care unit admission. Nursing In Critical Care, 9(4), 173-180.
Roberts, B., Rickard, C., Rajbhandari, D., & Reynolds, P. (2007). Factual memories of ICU: Recall at two years post-discharge and comparison with delirium status during ICU admission – a multicentre cohort study. Journal Of Clinical Nursing, 16(9), 1669-1677.
doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01588.x
Rose, L., Nonoyama, M., Rezaie, S., & Fraser, I. (2014). Psychological wellbeing, health related quality of life and memories of intensive care and a specialised weaning centre reported by survivors of prolonged mechanical ventilation. Intensive and Critical Care
Nursing, 30, 145-151. doi.org/10.1016/j.iccn.2013.11.002
Rundshagen, I., Schnabel, K., Wegner, C., & am Esch, S. (2002). Incidence of recall, nightmares, and hallucinations during analgosedation in intensive care. Intensive Care
Medicine, 28(1), 38-43. DOI: 10.1007/s00134-001-1168-3
Russel, S. (1999). An exploratory study of patients’ perceptions, memories and experiences of an intensive care unit. Journal Of Advanced Nursing, 29(4), 783-791.
Samuelson, K. M. (2011). Unpleasant and pleasant memories of intensive care in adult mechanically ventilated patients – Findings from 250 interviews. Intensive & Critical Care
Nursing, 27(2), 76-84. doi:10.1016/j.iccn.2011.01.003
Samuelson, K., Lundberg, D., & Fridlund, B. (2007a). Stressful memories and psychological distress in adult mechanically ventilated intensive care patients - a 2-month follow-up study.
Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 51(6), 671-678.
Samuelson, K., Lundberg, D., & Fridlund, B. (2007b). Stressful experiences in relation to depth of sedation in mechanically ventilated patients. Nursing In Critical Care, 12(2), 93-104. SFS 1998:1660. Hälso- och sjukvårdslag. Hämtad 3 oktober, 2014, från Sveriges Riksdag, https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
Silverman, J., Kurtz, S., & Draper, J. (2005). Skills for Communicating with Patients. Abingdon: Radcliffe Publishing Ltd.
Sjøvold, E. (2008). Teamet: Utveckling, effektivitet och förändring i grupper. Stockholm: Liber.
Slatore, C.G, Hansen, L., Ganzini, L., Press, N., Osborne, M.L., Chesnutt, M.S., & Mularski, R.A. (2012). Communication by nurses in the intensive care unit: Qualitative analysis of dominance of patient centrered care. American Journal of Critical Care, 21(6), 410-418. doi:10.4037/ajcc2012124
21 Stockholm: Socialstyrelsen. Från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105-1_20051052.pdf
Statistiska centralbyrån. (2006). Ohälsa och sjukvård 1980-2005 (Levnadsförhållanden, 113). Stockholm: SCB. Från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0101_1980I05_BR_LE113SA0601.pdf Storli, S., & Lind, R. (2009). The meaning of follow-up in intensive care: patients' perspective. Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 23(1), 45-56. doi:10.1111/j.1471-6712.2007.00589.x
Storli, S., Lindseth, A., & Asplund, K. (2008). A journey in quest of meaning: a hermeneutic-phenomenological study on living with memories from intensive care. Nursing In Critical
Care, 13(2), 86-96.
Stricker, K., Kimberger, O., Schmidlin, K., Zwahlen, M., Mohr, U., & Rothen, H. (2009). Family satisfaction in the intensive care unit: what makes the difference? Intensive Care Med,
35, 2051–2059. Doi:10.1007/s00134-009-1611-4
Stubberud, D-G. (2009a). Intensivvårdssjuksköterskans målgrupp och arbetsplats. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 19-23). Lund: Studentlitteratur.
Stubberud, D-G. (2009b). Närstående. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.),
Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 61-70). Lund: Studentlitteratur.
Svenningsen, H., Tønnesen, E., Videbech, P., Frydenberg, M., Christensen, D., & Egerod, I. (2012). Intensive care dilirium-effect on memoriesand helath-related quality of life- a follow-up study. Journal of Clinical Nursing, 23, 634-644. Doi: 10.1111/jocn.12250
Svensk sjuksköterskeförening. (2014). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor [Broschyr]. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Från
http://www.icn.ch/images/stories/documents/about/icncode_swedish.pdf Svenska Intensivvårdsregistret. (2014).
Tidström, A., & Nyberg, R. (2012). Beskriv material och metoder: Val av ansats och typ av data. I A. Tidström & R. Nyberg (Red.), Skriv vetenskapliga uppsatser, examensarbeten och
avhandlingar (s. 115-138). Lund: Studentlitteratur.
Walther, C. (2009). Vård av självmordsnära patienter. I T. Gulbrandsen & D-G. Stubberud (Red.), Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling (s. 653-685). Lund:
Studentlitteratur.
Wang, K., Zhang, B., Li, C., & Wang, C. (2009). Qualitative analysis of patients' intensive care experience during mechanical ventilation. Journal Of Clinical Nursing, 18(2), 183-190. doi:10.1111/j.1365-2702.2008.02518.x
Wesson, J. (1997). Needing the informational, psychosocial and emotional needs of each ICU patient and family. Intensive & Critical Care Nursing, 13(2), 111-118.
22
Wickberg, S. (2011). Att vårdas på intensiven. Hämtad 3 september, 2014, från Svenska Intensivvårdsregistret: http://www.icuregswe.org/sv/For-patienter/Att-vardas-pa-en-intensivvardsavdelning/
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan
forskning & klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
Wong, F., & Arthur, D. (2000). Hong Kong patients' experiences of intensive care after surgery: nurses' and patients' views. Intensive & Critical Care Nursing, 16(5), 290-303. Wåhlin, I., Ek, A., & Idvall, E. (2006). Patient empowerment in intensive care-an interview study. Intensive & Critical Care Nursing, 22(6), 370-377.
23
Sökmatris
Bilaga 1
Databas Sökord Resultat av
sökningen Urval 1 (Dubbletter) Urval 2 Urval 3 Cinahl* 2014-08-26 kl. 13.17 1. Critical care OR intensive care units 7 288 2. Life experiences OR coping OR life change events OR memory 14 051 3. 1 AND 2 94 20 (6) 11 7 PsycInfo** 2014-08-26 kl. 13.58 1. Intensive care 1 269 2. Memory OR coping behavior OR life experiences 20 167 3. 1 AND 2 66 10 (5) 2 2 MedLine*** 2014-08-26 kl. 14.27 1. Intensive care OR critical care 5 535 2. Memory OR life change events 14 159 3. 1 AND 2 26 7 (1) 2 1 Totalt: 10 Begränsningar:
* Publicerade mellan år 2004-2014. Peer reviewed. Endast engelska artiklar. All adults. Ämnesord enligt Cinahl Headings.
** Publicerade mellan år 2004-2014. Peer reviewed. Endast engelska artiklar. All adults. Ämnesord enligt Thesaurus.
*** Publicerade mellan år 2004-2014. Endast engelska artiklar. All adults. Ämnesord enligt MeSH.
24
Artikelmatris Bilaga 2
Sida 1 (10)
Författare, artikelns
titel, tidskrift, land Syfte Metod och ev. design Värdering Resultat
Adamson, H., Murgo, M., Boyle, M., Kerr, S., Crawford, M., & Elliott, D. (2004). Memories of intensive care and experiences of survivors of a critical illness: an interview study. Intensive & Critical
Care Nursing, 20(5), 257-263.
doi:10.1016/j.iccn.2004.06.005 Australien.
Syftet var att undersöka deltagarnas minnen av intensivvård och
hospitaliseringen 6 mån. efter utskrivning från IVA samt att undersöka hur erfarenheten att vara kritiskt sjuk har påverkat deras tillfrisknande.
Metod/design: deskriptiv
design med kvalitativ metod.
Inklusionskriterier:
engelsktalande, överlevare från ett kritiskt tillstånd, inlagd på IVA minst 48 timmar samt boende nära det valda sjukhuset.
Exklusionskriterier: inga
nämnda.
Urvalsförfarande:
ändamålsenligt.
Urval och ev. bortfall: 40 st.
erbjöds delta i studien. 34 bortfall.
Slutlig studiegrupp: 6
deltagare varav fyra var män och 2 var kvinnor i åldrarna 57-83 år.
Datainsamlingsmetod:
kvalitativ intervju med semi-strukturerade frågor på den plats varje deltagare valt själv 6 mån. efter IVA-utskrivning.
Analysmetod: kvalitativ
innehållsanalys.
Styrkor: datainsamling, urval
och analys tydligt och utförligt beskriven. Pålitligt resultat med citat.
Svagheter: relationen
forskare/urval klargjordes ej, forskare har ej hanterat ev. förförståelse vid analys och datainsamling.
Tillförlitlighet/trovärdighet:
medelhög.
Studiens resultat påvisade att tidigare IVA-patienters upplevelser av
intensivvårdstiden kunde variera från att ha haft tydliga minnen såsom smärt- och
törstupplevelser till att inte minnas något alls. Funna teman var minnen, reaktioner samt
