Självständigt arbete (15 hp)
Författare Program/Kurs
Sara Limberg OP SA 12-15
Handledare Antal ord: 11981
Ingvar Sjöblom Beteckning Kurskod
Gunilla Eriksson 1OP147
RYSK VILSELEDNING – ETT GAMMALT KONCEPT I NY UNIFORM? ABSTRACT:
The Russian operation on the Crimean peninsula has been referred to as a victory enabled by the operationalization of the concept of New Generation Warfare. According to some military theorists, this concept and its operationalization cannot be characterized in terms of the traditional wars waged up to this point. It is, however, also argued that this new generation of warfare is primarily a new approach to strategy, a new way of applying traditional methods to achieve political goals. The purpose of this study is to discern whether Russia employed strategic deception in its operation in Crimea and if this is the case; what methods and principles were used and if these can be explained using a traditional view of deception. The application of theories on deception by Michael Dewar and Barton S. Whaley respectively on the Russian operation in Crimea finds that the foundation for conducting deception operations has not changed fundamentally and that the methods and principles originally formulated within the concept of ‘maskirovka’ in the Soviet Union still applies to this day, even within the context of the New Generation Warfare.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1 PROBLEMFORMULERING ... 3
1.2 SYFTEOCHFRÅGESTÄLLNINGAR ... 4
1.3 TIDIGAREFORSKNING ... 5 1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 7 1.5 DISPOSITION ... 7 2. METOD ... 8 2.1 INLEDNING ... 8 2.2 TEORIKONSUMERANDEFALLSTUDIE ... 8 2.3 KVALITATIVTEXTANALYS ... 9
2.4 KÄLLOROCHKÄLLKRITIK ... 10
2.5 SAMMANFATTNING ... 12
3. TEORI ... 13
3.1 INLEDNING ... 13
3.2 VALAVTEORIER ... 13
3.3 BARTONS.WHALEYSTEORIOMVILSELEDNING ... 14
3.4 MICHAELDEWARSTEORIOMVILSELEDNING ... 17
3.4 OPERATIONALISERING ... 19
4. ANALYS AV KRIMKRISEN ... 21
4.1 REDOGÖRELSEFÖRHÄNDELSERNAMELLAN20FEBRUARI–21MARS 2014 ... 21
4.2 REDOGÖRELSEFÖRRYSSLANDSNYUPPSATTASPECIALFÖRBAND ... 25
4.3 HURBESTODRYSSLANDSAGERANDEAVVILSELEDNINGENLIGT WHALEYSTEORIOMVILSELEDNING? ... 26
4.3.1 De gröna männen ... 26
4.3.2 Övningsverksamheten ... 27
4.3.3 Resultat ... 28
4.4 HURBESTODRYSSLANDSAGERANDEAVVILSELEDNINGENLIGT DEWARSTEORIOMVILSELEDNING? ... 29
4.4.1 De gröna männen ... 29
4.4.2 Övningsverksamheten ... 31 4.4.3 Resultat ... 33 5. AVSLUTNING ... 34 5.1 SLUTSATSER ... 34 5.2 DISKUSSION ... 35 5.3 REFLEKTION ... 36
5.4 RESULTATENSBETYDELSEFÖRYRKESUTÖVNINGEN ... 37
5.5 FÖRSLAGTILLFORTSATTFORSKNING ... 37
1. INLEDNING
1.1 PROBLEMFORMULERING
Utifrån ett samtidshistoriskt perspektiv där den tidigare forskningen utgör en bakgrund till huvudfrågeställningen har artiklar som behandlat vilseledning under Krimkrisen lett fram till uppsatsens problem.
Stephen J. Cimbala påstår i artikeln Sun Tzu and Salami Tactics? Vladimir Putin and Military Persuasion in Ukraine att Rysslands metoder på Krim 2014 visade prov på dolt uppträdande, vilseledning och minsta möjliga användande av våld för att mobilisera den allmänna opinionen i östra Ukraina och slutligen annektera Krim.1
Sovjetunionen utvecklade begreppet maskirovka, vilseledandet och döljandets konst, vilket kom att placeras i centrum för såväl sovjetisk som rysk krigskonst. Lars Ulfving skriver i Den stora maskeraden: Sovjetrysk militär vilseledning att maskirovka – ”Konsten att säkerställa framgång i strid, bestående av ett komplex av åtgärder för att vilseleda avseende läge och stridsförmåga hos förband och objekt och stridsplaner” 2 – och dess grundprinciper har varit och fortfarande är grundelement i ryskt tänkande. 3
Överste S.G. Chekinov och generallöjtnant S.A. Bogdanov skriver i artikeln The Nature and Content of a New-Generation War från 2013 att de flesta ryska militära teoretiker och högt uppsatta militärer bestämt hävdar att ett framtida krig inte i något avseende kommer att likna tidigare krig, eller krig som nyligen pågått.4
Chekinov och Bogdanov skriver vidare att angriparen i en framtida internationell väpnad konflikt kommer att planera för en ny generations krigföring långt i förväg samt genomföra omfattande åtgärder i syfte att dölja förberedelserna, både för ett angrepp och operationens natur.5 Vilseledande åtgärder vidtas i form spridning av falsk information, desinformation, genom diplomatiska kanaler, militära myndigheter samt media. Högt uppsatta tjänstemän och
1 Cimbala S. J., Sun Tzu and Salami Tactics? Vladimir Putin and Military Persuasion in Ukraine, 21 February–
18 March 2014, The Journal of Slavic Military Studies, vol. 27, no. 3, pp. 359-379 (2014), s 372-373
2 Ulfving, L., Överraskning och vilseledning - Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred,
svenskt militärhistoriskt bibliotek, Hallstavik, 2006, s 101
3 Ulfving, 2006, s 145
4 Chekinov, S., Bogdanov, S., 2013, The Nature and Content of a New-Generation War, Military Thought,
10/2013, vol. 22, no. 4 (2013), s 12
officerare kommer även att genomföra officiella uttalanden för att öka effekten på desinformationen.6
Jānis Bērziņš skriver i artikeln Russia’s New Generation Warfare in Ukraine: Implications for Latvian Defence Policy från april 2014 att Rysslands operation på Krimhalvön var en seger som åstadkommits av operationaliseringen av vad ryska militära tänkare refererar till som den nya generationens krigföring.7 Enligt Bērziņš kan denna operationalisering av den nya generationens krigföring på Krim inte karakteriseras i termer av traditionell krigföring likt krig vi tidigare sett.8
Mot bakgrund av den nya generationens krigföring blir det relevant att undersöka om metoderna för att genomföra sådana krig går att förklara med redan etablerade teorier, där vilseledning med sin genom historien centrala roll i rysk krigföring blir av särskilt intresse. Kan Rysslands agerande under Krimkrisen förklaras med de teorier om vilseledning som innefattar principer och metoder för maskirovka på strategisk nivå? Om så är fallet kan det därmed påvisas att strategisk vilseledning inom den nya generationens krigföring i Ryssland är densamma som tidigare men i en ny kontext. Kan Rysslands agerande inte förklaras utifrån dessa teorier stärks den forskning som argumenterar för att det ryska agerandet inte kan karakteriseras i termer av traditionell krigföring.
Den övergripande frågeställningen är således: Nyttjade Ryssland strategisk vilseledning under Krimkrisen och i så fall hur?
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med studien är att undersöka huruvida Ryssland genomförde strategisk vilseledning i samband med Krimkrisen och hur den vilseledningen i så fall genomfördes; vilka metoder och principer som användes, samt undersöka om dessa metoder i så fall var nya eller kan förklaras med ett tidigare synsätt på vilseledning, och således sprungna ur gamla principer. För att undersöka detta används Michael Dewars samt Barton S. Whaleys teorier om vilseledning då de inrymmer de generella metoderna, principerna och huvuduppgifterna för maskirovka.
6 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 18 7 Bērziņš, 2014, s 5
Den övergripande frågeställningen besvaras utifrån följande frågeställningar:
1. Hur bestod Rysslands agerande av vilseledning enligt Whaleys teori om vilseledning? 2. Hur bestod Rysslands agerande av vilseledning enligt Dewars teori om vilseledning?
1.3 TIDIGARE FORSKNING
Den tidigare forskningen består av två delar. Forskning som behandlar vilseledning specifikt och den forskning som behandlar nya generationens krigföring. Ingen tidigare forskning har påträffats där begreppet vilseledning enskilt varit föremål för undersökning i kontexten Krimkrisen. Dock behandlas vilseledning i samtligt material som återfunnits rörande Rysslands agerande i Ukraina 2014. Dock finns det ej möjlighet att nämna samtliga. Nedan följer de forskare som är av särskild vikt för uppsatsens syfte och den forskningsfråga som undersöks.
Lars Ulfving har i böckerna Den stora maskeraden från 2000 samt Överraskning och vilseledning: Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred från 2006 skrivit om huruvida rysk vilseledning, maskirovka, även i framtiden kommer att vara ett bärande politiskt och militärt verktyg i framtidens Ryssland och om principerna förändras med den teknologiska utvecklingen. Slutsatserna är, i båda böckerna, att vilseledningens grundprinciper nu och i framtiden är grundelement i ryskt tänkande och den teknologiska utvecklingen har ökat chansen för överraskning och vilseledning då de medfört fler möjligheter till massiva informationsoperationer.9
Överste S.G. Chekinov och generallöjtnant S.A. Bogdanov har i artikeln The Nature and Content of a New-Generation War från 2013 analyserat publikationer utgivna av ryska försvarsministeriet samt material skrivet angående rysk säkerhetspolitik i syfte att skapa en inblick i nya generationens krigföring, dess natur och beståndsdelar.
De skriver att de flesta ryska militära teoretiker och högt uppsatta militärer bestämt hävdar att ett framtida krig inte i något avseende kommer att likna tidigare krig, eller krig som nyligen pågått.10 En av dessa är generalstabschefen General Valery Gerasimov som skriver att krigets
9 Ulfving, 2006, s 145
Ulfving, L., Den stora maskeraden, Försvarshögskolan, Stockholm, 2000, s 97
spelregler signifikant har förändrats. Han menar att moderna krig inte deklareras. De börjar med militära aktioner av beväpnade grupper i fredstid. Det är en process som obemärkt påbörjas och fortsätter långt innan dess.11
Chekinov och Bogdanov skriver vidare att angriparen i en framtida internationell väpnad konflikt kommer att planera för en ny generations krigföring långt i förväg samt genomföra omfattande åtgärder i syfte att dölja förberedelserna, både för ett angrepp och operationens natur.12 Vilseledande åtgärder vidtas i form spridning av falsk information, desinformation, genom diplomatiska kanaler, militära myndigheter samt media. Högt uppsatta tjänstemän och officerare kommer att genomföra officiella uttalanden för att öka effekten på desinformationen.13
Enligt Chekinov och Bogdanov kommer den militära fasen av operationen börja med omfattande underrättelseinhämtning och subversiv verksamhet i skuggan av informationsoperationer. Alla former av metoder och förband, inkluderat specialförband används. Alla tillgängliga resurser, militära och civila, används för att hitta högvärdiga militära och civila mål som senare blir föremål för ett angrepp.14 Vidare skriver de att det är sannolikt att angriparen når sina politiska och militära mål innan markförbanden officiellt tas i anspråk.15
Jānis Bērziņš har skrivit artikeln Russia’s New Generation Warfare in Ukraine: Implications for Latvian Defence Policy från april 2014 som behandlar Rysslands agerande i Ukraina och vad det får för konsekvenser för Lettlands försvarspolicy. Bērziņš menar att Rysslands operation på Krimhalvön var en seger som åstadkommits av operationaliseringen av vad ryska militära teoretiker refererar till som den nya generationens krigföring.16
Den ryska synen på modern krigföring är enligt Bērziņš att minska behovet av att sätta in militära stridskrafter till ett absolut minimum och få motståndarens militär och civilbefolkning att stötta angriparen, till nackdel för egen regering och nation.17 Bērziņš skriver vidare att inflytelse är centralt i Rysslands syn på nya generationens krigföring och 11 Bērziņš, 2014. s 4 12 Chekinov, Bogdanov, 2013, s 18 13 Ibid, s 18 14 Ibid, s 20 15 Ibid, s 21 16 Bērziņš, 2014, s 5 17 Ibid, s 5
ingår i den operativa planeringen och alla tillgängliga medel och metoder används för att uppnå inflytelse, inkluderat vilseledningsoperationer.18
Avslutningsvis skriver även Bērziņš att Rysslands operationalisering av den nya generationens krigföring på Krim inte kan karakteriseras i termer av traditionell krigföring likt krig vi tidigare sett.19
I artikeln Crimea and Russia’s Strategic Overhaul undersöker Kristin Ven Bruusgaard vad i Rysslands agerande i Ukraina som var det nya sättet att föra krig på. Var det Rysslands strategi som var ny eller dess militära doktrin (det vill säga hur det militära medlet används)?20 Bruusgaard argumenterar för att även om Ryssland demonstrerade nya principer för krigföring på Krim var huvuddelen av den taktik och doktrin som uppvisades snarare traditionellt ryska, eller sovjetiska, krigföringsprinciper anpassade till ett modernt krig. Dess strategi visade på förändring, dock inte i det doktrinära uppträdandet.21
1.4 AVGRÄNSNINGAR
Uppsatsen kommer endast att avhandla Rysslands agerande i samband med Krimkrisen under perioden mellan 20 februari och 21 mars 2014 och behandlar ej de folkrättsliga aspekterna kring Rysslands agerande under denna period.
Eftersom strategisk vilseledning till sin natur består av hemlighållande av information avgränsas materialet i undersökningen till öppna källor som till huvuddelen är på engelska och svenska. Studien syftar inte till att undersöka huruvida eventuell rysk vilseledning var lyckad eller ej.
1.5 DISPOSITION
I det inledande kapitlet presenteras uppsatsens problem utifrån tidigare forskning, syfte och frågeställningar. Därefter presenteras den tidigare forskningen ytterligare och kapitlet avslutas med uppsatsens avgränsningar och disposition.
I kapitel två presenteras uppsatsens forskningsdesign efterföljt av källkritik och insamling av data.
18 Bērziņš, 2014, s 6
19 Ibid, s 7
20 Ven Bruusgaard, K., Crimea and Russia's Strategic Overhaul. Parameters, vol. 44, no.3, pp. 81-90 (2014). s
81
I kapitel tre redogörs de två teorier som ligger till grund för att besvara den övergripande forskningsfrågan, med motiv, och avslutas med operationaliseringen av teorierna.
Kapitel fyra inleds med en redogörelse för Krimkrisen i kronologisk ordning samt en kort redogörelse för Rysslands nyligen uppsatta specialförband. Därefter analyseras forskningsfrågorna efterföljt av resultat.
I det avslutande kapitlet presenteras slutsatserna som sedan diskuteras i förhållande till tidigare forskning.
2. METOD
2.1 INLEDNINGDetta kapitel behandlar den forskningsdesign som ligger till grund för hur studiens data samlats in, bearbetats och kopplats samman med de frågeställningar som ska undersökas. Vidare förklaras arbetssättet och motiv till valda metoder med innefattande beskrivning och redogörelse för risker med och kritik mot vald metod.
2.2 TEORIKONSUMERANDE FALLSTUDIE
Enligt Robert Yin är fallstudier den metod som föredras då frågor som hur och varför ställs och utgör en empirisk undersökning som studerar en företeelse i dess verkliga kontext, framförallt då gränserna mellan företeelsen och kontexten är oklara.22 Vilseledning består av
att visa och framhäva för att dölja en verksamhet eller intention och är komplext med flertalet subtiliteter vilka kräver noggrann detaljanalys för att se helheten i kontexten av händelserna. Fallstudien möjliggör detaljstudier och är i denna undersökning därför ett lämpligt tillvägagångssätt när en fråga ska undersökas på djupet. 23
Valet av metod inom ramen för forskningsdesignen stod mellan teorikonsumerande och teoriprövande studie. Skillnaden mellan teoriprövande och teorikonsumerande studier är att i den teorikonsumerande studien är valet av fall det primära för studien; valet av förklaringsfaktorer är således sekundärt. I den teoriprövande studien är valet av den teori som
22 Yin R. K., Fallstudier: design och genomförande, Liber, Malmö, 2007 s 31
23 Denscombe, M., Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna (2:a
skall granskas det avgörande beslutet; valet av undersökningsfall motiveras därefter utifrån vilken prövning teorin skall genomgå.24
I teorikonsumerande studier står således det enskilda fallet i centrum. 25 Uppgiften är att med hjälp av existerande teorier och förklaringsfaktorer inom området vilseledning undersöka Rysslands agerande under Krimkrisen. Sedan kriget i Georgien 2008 har Rysslands genomfört en omfattande reform av sin försvarsmakt och studier har genomförts för att jämföra deras utveckling med Krimkrisen. Forskare menar att Rysslands agerande på Krim och dess närhet visar på en ny typ av krigföring och att fallet är unikt i sitt slag.26 Därmed föll valet på den teorikonsumerande studien eftersom Krimkrisen skiljer sig från tidigare fall av rysk intervention och i sig är relevant att studera på djupet. Även om designen inbegriper ett fall är inte avsikten att i första hand analysera enbart en enskild händelse, utan istället att söka efter mönster, regelbundenheter och återkommande samband som kan stärka de argument och slutsatser som framförs.27 För att möjliggöra detta inbegriper studien två analysenheter.
2.3 KVALITATIV TEXTANALYS
De två frågeställningar som används i analysen för att besvara problemformuleringen kräver att fallet analyseras på djupet utifrån teoriernas ingående variabler. Vilseledning av sin natur försvårar möjligheten att komma fram till den klar bild av vad som egentligen ägt rum. Det eftersökta innehållet i texten kan ligga dolt under ytan och samband kan därför endast kan tas fram genom en intensiv läsning av texten.28 Inom ramen för fallstudiedesignen har därför metoden kvalitativ textanalys använts. Eftersom fallstudien medför möjlighet till ingående analys passar designen även väl med den kvalitativa ansatsen.
Ett alternativ till kvalitativ textanalys är kvantitativ innehållsanalys. Den kvantitativa ansatsen skulle möjligen ge ett bättre övergripande svar på vissa av de variabler som teorierna ställer upp. Däremot är det svårt att mäta motsättningar och tvetydigheter kvantitativt. 29 Putins tacktal till armén för dess insatser på Krim efter att ha förnekat rysk inblandning i konflikten är ett exempel på en typ utav motsättning och tvetydighet som varit föremål för textanalys.
24 Esaiasson, P., Gilljam M., Oscarsson H,. Wägnerud L., Metodpraktikan, Norsteds Juridik, Stockholm, 2012,
2012 s 42
25 Ibid, s 41
26 Bērziņš, 2014, s 7
27 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 27 28 Ibid, s 210
Detta är återkommande i vilseledning då syftet är att skapa en bild av verkligheten som förefaller riktig men som egentligen är falsk för att dölja verksamhet eller intentioner. I denna undersökning lämpar sig därför en kvalitativ metod bättre.
Valet av kvalitativ textanalys medför emellertid vissa svårigheter. Uppsatsskrivarens identitet, bakgrund och egna övertygelser kan påverka urvalet av material och analysen av densamma vilket medför en större utsatthet för ”jagets” inblandning i studiens resultat. Jaget är i detta fall påverkat av västvärldens syn och rapportering av händelserna i Ukraina vilket riskerar att påverka undersökningens validitet och reliabilitet.
Vidare finns det risk för att vissa analyser tas ur sin kontext och de samband som finns kan följaktligen ges en felaktig tolkning. Därtill finns det risk att slutsatser förenklas då tvetydigheter och alternativa förklaringar kan ses som ett hinder för en klar och tydlig slutsats - trots att de i verkligheten är naturliga inslag.30 Detta påtvingar en större försiktighet i samband med resultat och slutsatser.31
I valet av analysmetod för denna undersökning överväger ändå fördelarna nackdelarna, samtidigt som medvetenhet om de hinder och fallgropar som finns relaterade till valet möjliggjort hantering av dem, vilket utvecklas i nästföljande stycke.
2.4 KÄLLOR OCH KÄLLKRITIK
Vid insamling av det material som ligger till grund för uppsatsen har följande frågeställningar ställts till källorna i syfte att granska dess tendens, oberoende, samtidighet och äkthet: 32
1. Vem står som utgivare av materialet?
2. Är materialet granskat av experter (peer-reviewed)?
3. Är förlaget ett universitetsförlag och/eller är förlaget känt sedan tidigare?
4. Är materialet en andra eller senare upplaga och/eller har det publicerats flera gånger? 5. När och i vilket syfte skrevs materialet?
6. Vilken bakgrund har författaren (organisation, myndighet, nationstillhörighet, universitet)?33
30 Denscombe, 2009 s 400
31 Ibid, s 399
32 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 279 33 Denscombe, 2009, s 301-302
Då samtliga frågor inte kunnat besvaras vid insamlingen av material har en samlad helhetsbedömning gjorts utifrån dessa frågor som avgjort huruvida materialet fått ingå i undersökningen eller ej. Ett antal artiklar och böcker har varit föremål för utsållning medan andra fått ingå i undersökningen. Materialet som valts ut finns att nå i litteratur- och referensförteckningen i slutet av undersökningen.
Samtidigheten i fallet som skall analyseras medför att det är aktuellt och det finns därför en stor mängd data i ämnet från och med 2014 till idag att göra ett urval från vilket är en styrka för denna undersökning, men det faktum att konflikten till del fortfarande pågår och närheten till händelserna fallet behandlar medför att en stor mängd av den information som sökts efter är dold – och kan mycket väl förbli så även i framtiden. Således avgränsas materialet naturligt till öppen information som undersökts inom det forskningsfält som är aktuellt för Rysslands agerande under Krimkrisen.
Av den analys som gjorts av det utvalda materialet har ingen indikator på brist i kravet för äkthet uppvisats. Däremot finns det brister avseende tendens och oberoende.
I denna uppsats kan källorna mycket väl ha ett intresse av att återge en snedvriden och färgad bild av verkligheten med avsikt, tendens, eller utan avsikt, oberoende.34
Västvärldens syn på Krimkrisen skiljer sig från Rysslands. Det faktum att endast källor på engelska och svenska använts, då författaren av uppsatsen inte behärskar det ryska språket, resulterar i ökad risk för att västvärldens syn påverkar analys och slutsatser.
För att reducera problematiken avseende tendens men även oberoende består det material som ligger till grund för uppsatsen av artiklar, rapporter och böcker som aktivt valts ut för att representera både västvärldens och Rysslands syn på Krimkrisen.
Inom ramen för oberoende och tendens har datatriangulering använts. Det vill säga att flera källor nyttjats vid insamling av data till respektive analysenhet där både tidsaspekten, när materialet skrevs, och dess kulturella samt geografiska aspekt varit åtskild.35 Detta i syfte att öka tilliten och reducera risken för felaktig analys och sedermera slutsatser.36 Exempelvis har rapporter från Totalförsvarets forskningsinstitut använts37 då objektiviteten hos erkända
34 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wägnerud, 2012, s 284-285 35 Denscombe, 2009 s 186
36 Ibid, s 189
37 Franke, U., War by non-military means: Understanding Russian information warfare, FOI-R--4065--SE,
Totalförsvarets forskningsinstitut, Stockholm, 2015.
Furustig, H., Ljunggren, B., Unge, W., Skydd mot strategisk vilseledning. Del 1: Definitioner, metoder,
forskningsinstitut är av stor vikt för att upprätthålla legitimitet och tillförlitlighet. Vidare har material använts där författare Vera Efron själv varit på plats under Krimkrisen38, samt
material utgivet av ryskt förlag39 och andra ryska källor har använts40 i syfte att inte endast
delge den västliga synen på fallet. Viss problematik kvarstår, men det finns en medvetenhet om dem och tendensproblematiken är i detta fall ofrånkomligt. Dock är undersökningen av relevans då ämnet fortfarande är aktuellt och studien kan tillföra ännu en pusselbit till samtidshistorien ur ett vilseledningsperspektiv.
2.5 SAMMANFATTNING
Designen för undersökningen är en teorikonsumerande fallstudie med två analysenheter där de två teoriernas givna variabler operationaliserats för att kunna ställas mot ett urval ur empirin. Detta på grund av att teorierna används för att undersöka fallet, som står i centrum, till skillnad från en teoriprövande studie där fallet strategiskt valts för att utveckla eller pröva den valda teorin. Operationaliseringen av teorierna framförs i slutet av nästkommande kapitel. Metoden kvalitativ textanalys har använts framför kvantitativ innehållsanalys då den möjliggör detaljerade studier där motsättningar och tvetydigheter är närvarande och endast kan tas fram genom intensiv läsning av texten. Materialet för studien har källkritiskt granskats utifrån äkthet, oberoende, samtidighet och tendens med hjälp av fastställda frågeställningar i samband med insamlingen av data. Kapitlet avslutades med att problematisera de källkritiska brister som uppsatsen uppvisar. Tabellen nedan åskådliggör avslutningsvis vald forskningsdesign:
Franke, U., Norberg, J., Westerlund, F., The Crimea Operation: Implications For Future Russian Military Interventions, I A Rude Awakening: Ramifications of Russian Aggression Towards Ukraine, Granholm, N., Malminen J., Persson, G., FOI-R--3892--SE, Totalförsvarets forskningsinsitut, 2014.
Furustig, H., Militär vilseledning – Några grunder, FOA-R--96-00365-5.2--SE, Försvarets forskningsanstalt, Stockholm, 1996.
38 Efron, V., Baltikum nästa!, Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag, 2014.
39 Barabanov, M., Boldenkov, D., Denisentsev, S., Kashin, V., Lavrov, A., Nikolsky, A., Tseluyko, V., Brothers Armed: Military Aspects of the Crisis in Ukraine, East View Press, Moskva, 2014.
40 ”Vladimir Putin answered journalists’ questions on the situation in Ukraine”, Upplagd 2014-04-04 kl: 15.40,
http://en.kremlin.ru/events/president/news/20366, (Hämtad 2015-05-08 kl: 20.34).
Putin acknowledges Russian military serviceman were in Crimea, Russia Today, Publicerad 17 april Kl: 09.28 http://rt.com/news/crimea-defense-russian-soldiers-108/ (Hämtad 2015-05-12 Kl: 18:22).
Tabell 1: Forskningsdesign
3. TEORI
3.1 INLEDNINGFöljande kapitel redogör inledningsvis för hur teorierna valts och i vilket syfte. Därefter redogörs Whaleys teori efterföljt av Dewars teori om vilseledning. Kapitlet avslutas med operationaliseringen av de två teorierna och hur operationaliseringsverktyget nyttjats för att analysera Krimkrisen.
3.2 VAL AV TEORIER
Teorierna har valts då de omfattar de i maskirovka ingående grundprinciper, huvuduppgifter och generella metoder i syfte att möjliggöra svar på den övergripande forskningsfrågan och syftet med undersökningen. Lars Ulfving har i boken Överraskning och vilseledning - Sovjetiska och ryska vilseledningsprinciper i krig och fred redovisat de huvuduppgifter, metoder och principer som maskirovka innefattar. Nedan redogörs för de generella metoderna då de återfinns i båda teorierna. Huvuduppgifterna i maskirovka samt grundläggande principer redogörs för inom ramen för respektive teori.
De generella metoderna för maskirovka innefattar:
− Döljande, dvs noggrann maskering, utnyttjande av terräng och säkerhetsskydd vid utarbetandet av planer med mera.
− Demonstrativa skenoperationer och verksamhet, såsom exempelvis skenbekämpning och skenanfall.
− Imitation, så som uppsättande av skenförband, utförande av skensignalering med mera. KONTEXT Vilseledning FALL Krimkrisen De gröna männen Rysslands övningsverksamhet
− Desinformation, spridande av falsk information via massmedia, sambandsmedel och ryktesspridning. 41
3.3 BARTON S. WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING
Barton S. Whaleys teori för vilseledning beskrivs i termer av att dölja det verkliga och att framhäva det falska. Det som enligt honom kan utsättas för vilseledning är mönster, aktörer, avsikter, bedömningar, styrka, tid, plats, metod och kanal.42 Teorin har en systematisk ansats, är generell och därmed relevant för vilseledning på alla nivåer. Förutom exempel från slagfältet diskuteras även politik. Teorin återfinns både som enskild artikel43 och i böckerna
Stratagem: Deception and Surprise in War44 samt Cheating and Deception45. Inom ramen för denna undersökning har främst Whaleys artikel använts då den har en särskilt stark betoning på den vilseledning som genomförs i en militär kontext.
Enligt Whaley är vilseledning förvrängning av hur verkligheten uppfattas. Detta sker genom att förändra mönstret hos de utmärkande dragen, den karakteristika, hos ett objekt eller en händelse som upptäcks eller kan upptäckas av motståndarens sensorer.46
Varje vilseledningsoperation eller vilseledningsmanöver består enligt Whaley av två grundläggande delar; dissimulering, att dölja det verkliga och simulering, att framhäva det falska. Dessa grundläggande delar är alltid närvarande vid all typ av vilseledande verksamhet. Han menar att inget någonsin är enbart dolt, det är alltid någon del som visas i kombination. Enligt Whaley finns det tre sätt att dissimulera respektive simulera. Dissimulering innefattar att maskera, förändra och förvirra. Simulering innefattar att imitera, nyskapa och locka (se Tabell 2, s. 20).47 Nedan följer en redogörelse för innebörden av dissimulering respektive simulering och dess ingående delar. Samtliga exempel som följer är Whaleys i syfte att förtydliga innebörden av respektive enhet.
Dissimulering innebär i Whaleys teori att hemlighålla samt försvåra för motståndaren att se sanningen och är således den del av vilseledningen som avses hållas dold från motståndaren
41 Ulfving, 2006, s 102
42 Bell, B., Whaley, B., Cheating and Deception, Transaction Publishers, New Brunswick, 1982, s IX-X 43 Whaley, B., Toward a general theory of deception, Journal of Strategic Studies, vol. 5 no. 1, pp.178-192
(1982).
44 Whaley, B., Stratagem: Deception and Surprise in War, Center for International Studies, Massachusetts
Institute of Technology, 1969.
45 Bell, Whaley, 1982. 46 Whaley, 1982 s 182 47 Ibid, s 183
eller målet genom att dölja en eller flera karakteristika som skapar ett tydligt mönster av en verklig händelse.
Maskering döljer det verkliga genom att osynliggöra i syfte att dölja det ursprungliga mönstret eller för att smälta in i en rådande normalbild.48 Som exempel kan högt uppsatta statstjänstemän ge sken av ett diplomatiskt normaltillstånd för att dölja statens intentioner att invadera eller föra krig mot en annan stat.49
Förändring döljer det verkliga genom att modifiera det egna utseendet och uppträdandet, att lägga till eller ta bort karakteristika för att skapa ett nytt mönster som liknar något annat än det ursprungliga. Som exempel kan ett nytt uppsatt förband bära utmärkande symboler för ett annat eller gammalt förband i syfte att dölja övergången till det nya. Det kan även göras genom att lägga till attribut till ett krigsfartyg som får det att se ut som ett ofarligt fraktfartyg.50
Förvirra döljer det verkliga genom ett till synes slumpartat, oberäkneligt agerande i syfte att förbrylla och minska säkerheten kring den verkliga karaktären av en sak eller händelse. Det kan även ske genom att på olika sätt dölja egenskaper hos ett objekt eller uppträdande. Exempel på det sistnämnda kan vara position, storlek, färg, tidpunkt och/eller arbetssätt med mer i syfte att sudda ut och otydliggöra särskiljande mönster.51
Simulering innebär att framhäva det falska och är därmed den del av vilseledningen som är öppen, till skillnad från dissimulering som är dold. Det innebär att information, olika signaler och avsikter presenteras för motståndaren eller målet, om än falska sådana. Detta genomförs genom att visa en eller flera egenskaper som skapar ett falskt mönster.52
Imitering visar det falska genom att kopiera en eller flera tydliga karakteristika av det som skall imiteras för att närma sig dess distinkta mönster. Att låta ett objekt eller en händelse imitera en annan.53
Nyskapa visar det falska genom att framhäva en annan, ny, verklighet. Till skillnad från att imitera det verkliga innebär nyskapa att någonting helt nytt produceras, om än falskt. Det görs 48 Whaley, 1982, s 183 49 Ibid, s 184 50 Ibid, s 184 51 Ibid, s 184 52 Ibid, s 183 53 Ibid, s 185
genom att skapa en eller flera nya karakteristika för att konstruera ett helt nytt mönster. Det kan vara allt från att tillverka skenmål till att låta hela förband byta till en ny typ av uniform.54
Locka visar det falska genom att avleda uppmärksamheten och är därför en fråga om skenmanövrar och avledning. Det görs genom att skapa alternativa egenskaper och/eller mönster som skapar en större övertygelse och säkerhet för målet eller motståndaren än det verkliga.55
Samtidigt som de två kategorierna dissimulering och simulering är överlappande är de varandras motsatser. Därför har maskera sin motsvarighet i att imitera. Förändra i att nyskapa och förvirra i att locka.56 Enligt Whaley kan de tre sätten att dölja det verkliga både i praktiken och teorin ackompanjera de tre sätten för att visa det falska i alla tänkbara kombinationer.57
För att kunna härleda hur huvuduppgifterna inom maskirovka återfinns i Whaleys teori redogörs dessa nedan:
− Maskera en förstärkning eller omgruppering av styrkor samt vapen som motståndaren upptäckt.
− Avleda motståndarens uppmärksamhet från annan, viktig verksamhet.
− Skapa en illusion av styrka där det finns svagheter, inge respekt hos motståndaren eller fokusera hans uppmärksamhet på ett område där verklig fara inte hotar.
− Inge motståndaren en känsla av säkerhet genom att skapa en bild av svaghet, där det egentligen finns styrka.
− Vänj motståndaren vid ett bestämt handlingsmönster för att inte upptäcka offensiva förberedelser.
− Förvirra begreppen för motståndaren så att denne misstolkar eget uppträdande och därmed inte finner de rätta motmedlen.58
Teorin har som tidigare nämnts valts då det finns starka kopplingar till de huvuduppgifter som ges inom ramen för maskirovka, vilket tydligt framgår av dessa strecksatser.
54 Whaley, 1982, s 185 55 Ibid, s 185 56 Ibid, s 186 57 Ibid, s 186 58 Ulfving, 2000, s 65
3.4 MICHAEL DEWARS TEORI OM VILSELEDNING
År 1989 arbetade Dewar fram en teori om militär vilseledning som syftar till analys och förståelse kring vilseledning i krig och konflikter i en för den tiden mer samtida kontext. Dewar skriver att de flesta teorier i ämnet fram till 1989 har haft en stark anknytning till andra världskriget men vill med sin teori finna nya och bredare perspektiv på ämnet på framförallt den strategiska och operativa nivån.59 Enligt Dewar består en stor del av vilseledningen av överraskning och menar att strategisk överraskning kan uppnås: när en nation ej kan identifiera när, var, hur och om motståndaren skall genomföra ett anfall.60
Dewar delar in vilseledningen i sex principer vilka krävs för att möjliggöra vilseledningen. 61 Dessa är presenterade nedan utan inbördes ordning.
En vilseledningsoperation måste noga kontrolleras och koordineras genom en centraliserad ledning. Kontroll utövas alltid på högsta nivå, annars riskerar okoordinerade vilseledande åtgärder att äventyra varandra, planen och avslöja vilseledningen.
Vilseledning kräver noggranna underrättelser och förberedelser. För att lyckas behöver den som vilseleder ha mycket goda kunskaper om motståndaren och dennes rutiner. Detta innebär detaljplanering som även innefattar motståndarens bedömda reaktion och åtgärd under alla faser av vilseledningen.
För att vilseledning skall lyckas får den ej vara ologisk eller inkonsekvent med nuvarande läge och motståndarens förväntning. När detta ej är möjligt bör falsk information tillhandahållas motståndaren direkt på att sådant sätt att han kan räkna ut de egna konsekvenserna själv. Slutsatser som härrör från felaktig information genom deduktiv analys medför en större övertygelse om den betraktas av motståndarens underrättelseanalytiker som ett resultat av sitt eget analysarbete.
Falsk information måste delges motståndaren genom så många kanaler som möjligt. Informationen får ej skapa en helhetsbild eller innehålla för många avslöjande delar för att skapa misstänksamhet. Tvärtom måste den vara tillräckligt övertygande för motståndaren att denne går på informationen. Den som har för avsikt att vilseleda måste emellertid ha tillräckligt öppet sinne för att kunna överge eller förändra planen utan att avslöja målet med vilseledningen.
59 Dewar, M., The Art of Deception in Warfare, David & Charles, Devon, 1989 s 7-8 60 Ibid, s 10-11
Vilseledning är tidskritisk. Tillräcklig tid måste ges för att låta motståndaren agera utefter given information utan att han hinner analysera den djupare och avslöja vilseledningen.
Vilseledning kräver mycket hög operationssäkerhet. Även om vilseledning innebär offentliggörande av fruktlös/tom information till motståndaren bör principen om säkerhet alltid tillämpas. Informationen måste lämnas ut till motståndaren så att avsaknaden av normala säkerhetsåtgärder inte väcker misstankar. Självklart måste det vilseledande syftet med informationen döljas från fienden. Därför är det nödvändigt att begränsa tillträdet till planeringsprocessen genom att bara sätta dem som behöver veta in i bilden.62
För att tydliggöra kopplingen till de generella principerna för maskirovka redogörs dessa nedan:
− Kunskap om motståndaren och dennes troliga reaktion.
− Centraliserad ledning, noggranna förberedelser och kontroll från högsta nivån. − Flexibilitet då radikala förändringar i planen kan krävas.
− Planen skall genomföras logiskt och med realism och vara samstämmig med den verkliga planen.
− Motståndaren skall ges förväntade men otydliga indikationer i syfte att undvika misstankar.
− Motståndarens underrättelsearbete skall försvåras genom att dess underrättelseorgan matas med så mycket information som möjligt.
− Kräver mycket hög sekretess.
− Kräver noggrant val av tidpunkt. Motståndarens underrättelsetjänst skall ges tid att bearbeta den falska informationen utan att hinna avslöja den som falsk. 63
Avslutningsvis kan likheterna med Dewars sex principer för vilseledning och de generella principerna för maskirovka tydligt utläsas ur ovanstående strecksatser.
62 Dewar, 1989, s 14-15
3.4 OPERATIONALISERING
Hans Furustig har i rapporten Militär vilseledning – några grunder64 samt Skydd mot strategisk vilseledning, Del 1: Definitioner, metoder, diskussioner65 operationaliserat Whaleys teori om vilseledning och översatt indikatorerna till svenska. Denna översättning har varit en utgångspunkt för operationaliseringen av teorierna. Dock är Furustigs operationalisering otillräcklig för att använda i denna uppsats. Efter genomförd kvalitativ textanalys av Whaleys teori har Furustigs operationalisering utvecklats i syfte att förtydliga teorin och dess ingående delar.
Under rubriken maskera har den operationella indikatorn anpassa omgivningen ändrats med anledning av vad Whaley beskriver i sin vetenskapliga artikel Toward a general theory of deception: ”[Masking]…integrates with its environment so it is unnoticed, blending into its background.”66 Därför har denna indikator ändrats till ”anpassa till omgivningen” eftersom omgivningen inte anpassas utan det är den som vilseleder som anpassar sig till omgivningen. Vidare har de operationella indikatorerna under rubriken imitera varit föremål för ändring. Indikatorn ”Kopiera den andres karaktär” har lagts till med anledning av att det inte är endast omgivningens karaktär som imiteras, utan även den andres karaktär. Exempelvis organisation och person.67
Operationaliseringen av Dewars teori för vilseledning har genomförts genom att skapa operationella indikatorer över vad som kännetecknar respektive princip. Försök har gjorts för att korta ned dess ingående delar till värdeord vilket medförde att tydligheten i innebörden av respektive princip föreföll otydlig och inte tillräckligt precis för att utgöra ett analysinstrument. Således består de operationella indikatorerna av meningar för att göra teorin och undersökningen rättvisa samt undvika systematiska fel i tolkningen av principerna.
I tabellen nedan har respektive teori efter genomförd textanalys tilldelats en övergripande rubrik som operationaliserats genom att studera vad respektive teori har för perspektiv. Dewar har ett tydligt fokus på vad vilseledningen kräver och kan ses som en form av instruktionsmanual, medan Whaley fokuserar på dess ingående delar, det vill säga vad
64 Furustig, 1996, s 13
65 Furustig, Ljunggren, Unge, 2001 s 69 66 Whaley, 1982, s 183
vilseledning innefattar och kan ses som verktygslådan. Detta har genomförts i syfte att kategorisera vilseledningen utefter de generella metoder och principer som maskirovka innefattar.
Tabell 2: Studiens analysverktyg
Tabellen visar studiens analysverktyg. Ett antal indikatorer har identifierats genom operationaliseringen, vilka kommer att användas som frågor eller kategorier i analysen.
Vad gäller vilseledning är det som vid en första anblick syns det som framhävs. Således har Whaleys indelning i simulering använts vid en första analys. Sedan har det som dolts varit föremål för vidare undersökning. Slutligen har Dewars sex principer för vad vilseledning kräver analyserats utifrån Krimkrisens händelseförlopp samt resultat utifrån Whaleys teori om vad vilseledning innefattar. Resultatet har sedermera varit föremål för diskussion.
4. ANALYS AV KRIMKRISEN
Nedan följer inledningsvis ett försök att i kronologisk ordning redogöra för händelserna i Ryssland och Ukraina mellan 20 februari och 21 mars 2014 samt det nyligen uppsatta ryska specialförbandet som lyder direkt under generalstabschefen. Den inledande ambitionen var att dela upp händelserna för respektive analysenhet, detta var emellertid svårt då händelserna är komplexa och flertalet av dem skedde parallellt med varandra och helheten hade därmed inte tydliggjorts. Efter denna redogörelse genomförs analysen av respektive analysenhet utifrån inledningsvis Whaleys och därefter Dewars teori om vilseledning. Analysens resultat framgår i slutet av respektive forskningsfråga.
4.1 REDOGÖRELSE FÖR HÄNDELSERNA MELLAN 20 FEBRUARI – 21 MARS 2014 Ryska försvarsministeriet lät i slutet av mars tillverka medaljer för återtagandet av Krim med ingraverade datum för början och slutet av operationen satt till 20 februari till 18 mars 2014.68 Det sistnämnda datumet dagen då avtalet signerades för att formellt acceptera Krim som en del av Ryssland vilket verkställdes den 21 mars. 69 Det förstnämnda har dock inte någon tydlig förklaring.70 Utifrån de öppna källor som studien grundar sig på råder det viss osäkerhet kring när Ryssland tidigast påbörjade sin operation då tidpunkten för användandet av Ryska Svartahavsflottans bas för att stärka närvaron på halvön med anledning av oroligheterna i Ukraina innan andra platser nyttjades inte är officiell.71
Det tidigaste datumet för när operationen på Krim kan ha påbörjats är, enligt Anton Lavrov i boken Brothers Armed, den 22-23 februari då vissa ryska förband mottog marschorder. Involverade förband var 45.Spetsnazregimentet (VDV) och enheter ur 16.Spetsnazbrigaden. Enheter ur 3.Spetsnazbrigaden sattes i högsta beredskap tillsammans med 7.Luftlandsättningsdivisionen i Novorossiisk i närheten av Krim.72 Enheter stationerade längre bort flögs in till Anapa flygfält vilket Lavrov skriver användes som en logistisk knutpunkt för kommande operation med anledning av närheten till östra Krim (70 km) samt
68 McDermott, R. N., Brothers Disunited: Russia’s Use of Military Power in Ukraine, The Foreign Military
Studies Office, Fort Leavenworth, Kansas, 2015, s 9 Lavrov, 2014, s 159 69 Ibid, s 159 McDermott, 2015, s 12 70 Lavrov, 2014, s 159 71 McDermott, 2015, s 11 72 Ibid, s 16 Lavrov, 2014, s 160
hamnen i Novorossiisk (50 km) varifrån ryska trupper den 23 februari bordade landstigningsfartyg på väg till halvön.73 Den 25 februari nådde landstigningsfartyget Nikolai
Filchenkov Sevastopol, Svartahavsflottans bas.74
Den 26 februari 2014 beordrade president Putin en icke förannonserad beredskapsövning i Rysslands västra och centrala militärdistrikt med ett bortre datum satt till 3 mars. 75 Rysslands försvarsminister Sergej Kuzjugetovitj Sjojgu meddelade att 150 000 man var inblandade och övningen var således den näst största av sitt slag i det moderna Rysslands historia.76 Utöver dessa var upp till 90 flygplan, över 120 helikoptrar, 880 stridsvagnar, över 1200 stridsfordon och 80 fartyg inblandade.77 Omkring 40 av flygplanen var transportflygplan av typen IL-76 och lämnade Ulyanovsk flygbas 26-27 februari. Fler än tio av dessa landade i Anapa, cirka 100 mil från östra Krim, och minst åtta landade på Gvardeiskoye flygfält nära Simferopol 28 februari.78 Enligt försvarsminister Sjojgu skulle övningsverksamheten som var förlagd vid Ukrainas västra, norra och östra gräns inte förknippas med konflikten i Ukraina.79 De facto var övningsområdet för ett flertal av förbanden förlagt långt från Ukrainas gränser, inklusive norra Ryssland.80
Tolv timmar efter att dessa övningar påbörjats inleddes ytterligare militära övningar i Svarta havet.81 Denna typ av övning var på intet sätt en ny företeelse då liknande storskaliga beredskapsövningar genomförts i landet sedan 2013, inkluderat även Svartahavsflottan och det södra militärdistriktet. 82
Skillnaden mot tidigare övningar låg i de långa avstånd förbanden transporterades, upp till 100 mil, samt att förbanden skulle öva i ett för dem nytt operationsområde. De stod helt till generalstabens förfogande som gav order och kartor till förbandscheferna i förslutna kuvert.83
73 Lavrov, 2014, s 160 74 Ibid, s 162 75 Efron, 2014, s 105 Efron, 2014, s 50 Lavrov, 2014, s 162
Franke, U., Norberg, J., Westerlund, F., The Crimea Operation: Implications For Future Russian Military Interventions, I A Rude Awakening: Ramifications of Russian Aggression Towards Ukraine, Granholm, N., Malminen J., Persson, G., FOI-R--3892--SE, Totalförsvarets forskningsinsitut, 2014,s 41
76 Efron, 2014, s 51
Franke, Norberg, Westerlund, 2014,s 41
77 Efron, 2014, s 107 78 Lavrov, 2014, s 163, 165 79 Efron, 2014, s 105 80 Lavrov, 2014, s 162 81 Efron, 2014, s 52 82 Ibid, s 105 83 Ibid, s 105
Förbanden kom bland annat från Pskov, Barentsregionen, Kaliningrad, Samara, Sankt Petersburg, Kursk, Voronezj, Lipetsk samt Nizjnij Novgorod och hade två dagar på sig att nå sina övningsområden. Detta medförde i sin tur att väg- och järnvägskommunikationerna i hela västra delen av det europeiska Ryssland påverkades.84
Civilbefolkningen underrättades efter hand genom media och förflyttningen av förbandsmassorna ägde rum utan större anmärkningar, till skillnad från den liknande övningen 2008 där stora förbandsmassor förflyttades till Sydossetien i samband med kriget mellan Georgien och Ossetien.85
Tidigt på morgonen den 27 februari intogs parlamentsbyggnaden i Simferopol av beväpnade ”gröna män” utan gradbeteckning eller andra kännetecken.86 Dock var samtliga inblandade i ockupationen väldigt tungt beväpnade med bland annat prickskyttegevär, nyproducerade ryska kulsprutan Pecheneg med mörkerriktmedel som bland annat tilldelats spetsnazförbanden, automatkabiner med mörkerriktmedel, granatsprutor och raketgevär bedömt av typen MRO-A. De bar av ryska armén tilldelad skyddsutrustning och utgav sig för att vara ”de rysktalande självförsvarsstyrkorna på Krim”. 87
Anton Lavrov skriver i Brothers Armed att ockupationen troligen genomfördes av det nyligen uppsatta specialförbandet men även involverade delar ur 45.Spetsnazregementet,88 till vilka uppsatsen återkommer till senare. Operationen genomfördes snabbt och effektivt och den ryska flaggan hissades på taket av byggnaden.89 Senare samma dag anslöt medlemmar ur Krims parlament och valde Sergej Aksjonov till ny premiärminister.90 Samtidigt beslutades att en folkomröstning skulle genomföras om Krims självständighet och införlivning med Ryssland den 25 maj 2014 (ändrades slutligen till 16 mars).91
Vidare upptäckte Ukrainas största telekomleverantör Ukrtelecom att flertalet av landets telefon- och internetkablar saboterats – dock utan större effekt.92
84 Efron, 2014, s 105
85 Ibid, s 107
86 Oldberg, I, Putins revansch. Rysk maktpolitik i Ukraina, Utrikespolitiska Institutet 2014 s17-18 87 Lavrov, 2014, s 163 88 Ibid, s 164 89 Ibid, s 164 90 Efron, 2014, s 54 91 Lavrov, 2014, s164 McDermott, 2015, s 12 Oldberg, 2014, s 17-18 92 Efron, 2014, s 56
Den 28 februari fortsatte de gröna männen att ta kontroll över den militära flygplatsen i Belbek, den civila flygplatsen i Simferopol93 och den statliga tv-stationen, och flera militära
baser blockerades 94 När dagen var över hade de gröna männen intagit eller omringat alla
byggnader och baser på halvön av särskild strategisk vikt.95
I Moskva gav den övre kammaren i det ryska parlamentet, Duman, sitt godkännande till Putin den 1 mars att använda rysk trupp på ukrainskt territorium.96 Duman röstade enhälligt för hans förslag.97
Roger M. Mcdermott skriver i sin artikel Brothers Disunited att samma dag hade 60 procent av de ukrainska luftvärnsresurserna på Krim blivit tillfångatagna.98
Den 3 mars ändrade Krims parlament datumet för folkomröstningen till 30 mars för att den 6 mars ändra det till den 16 mars.99
Den 5 mars anlände ytterligare ryska styrkor till Krim.
Den 9-12 mars föll den ukrainska marinflygbasen och den ryska 12.Motoriserade skyttebrigaden anlände till halvön via Kerch.
Den 16 mars hölls folkomröstningen med en överväldigande pro-rysk majoritet (vilken har varit omtvistad internationellt).
Den 18 mars hölls en ceremoni i Kreml för att skriva under avtalet om att Krim och staden Sevastopol införlivas i Ryssland.100
Den 21 mars 2014 blev Krim en del av Ryssland.101
President Putin och försvarsminister Sergej Sjojgu förnekade att rysk trupp varit inblandande i händelserna på Krim.102 I en intervju den 17 april 2014 med den statligt finansierade ryska 93 Lavrov, 2014, s 164 94 McDermott, 2015, s 12 95 Efron, 2014, s 62 96 Lavrov, 2014, s 166 Efron, 2014, s 56 97 Lavrov, 2014, s 167 Efron, 2014, s 56 98 McDermott, 2015, s 12 99 Ibid, s 12 100 Lavrov, 2014, s 173 101 McDermott, 2015, s 12
102 Franke, Norberg, Westerlund, 2014, s 43
Cimbala, 2014, s 378
Karagiannis, E., The Russian Interventions in South Ossetia and Crimea Compared: Military Performance, Legitimacy and Goals, Contemporary Security Policy, vol.35, no. 3, pp. 400-420 (2014), s 408
nyhetskanalen Russia Today bekräftade Putin att de gröna männen som befann sig på Krim bestod av rysk trupp: “Crimean self-defense forces were of course backed by Russian servicemen… They acted very appropriately, but as I’ve already said decisively and professionally”.103
4.2 REDOGÖRELSE FÖR RYSSLANDS NYUPPSATTA SPECIALFÖRBAND
Varje ryskt militärdistrikt har en spetsnazbrigad som sedan 2013 står under den regionala GRU-chefens direkta befäl. Dess huvudsakliga uppgift är spaning på djupet av motståndarens gruppering till stöd för reguljära förband. GRU (Rysslands militära underrättelsetjänst) är en del av generalstaben. 104
2011 bildades ett nytt specialförband som i ledningsstruktur och personal liknar GRU-Spetsnaz, men vars uppgifter är högrisk-uppdrag med nära kontakt med motståndaren och har influerats av amerikanska, tyska och andra västerländska nationers specialförband.105 Personalen tjänstgör inom spetsnazförbanden innan de handplockas. 106 Enheterna uppträder självständigt och står i ständig beredskap för operationer inom och utanför Ryssland i spektrat antiterroristbekämpning till stridsaktioner och är utöver detta reserverade för uppdrag av särskild politisk betydelse.107 Specialförbandet lyder direkt under generalstabschefen General Valery Gerasimov.108
103 Putin acknowledges Russian military serviceman were in Crimea, Russia Today, Publicerad 17 april Kl:
09.28 http://rt.com/news/crimea-defense-russian-soldiers-108/ (Hämtad 2015-05-12 Kl: 18:22)
104 Nikolsky, A., Little, Green and Polite – The Creation of Russian Special Operation Forces, I Brothers Armed,
Howard, C., Pukhov, R. (ed.), Centre for Analysis of Strategies and Technologies, Moskva, 2014, s 124
105 Nikolsky, 2014, s 125
McDermott, 2015, s 8
106 Nikolsky, 2014, s 125 107 Ibid, s 126-127 108 Ibid, s 125-126
4.3 HUR BESTOD RYSSLANDS AGERANDE AV VILSELEDNING ENLIGT WHALEYS TEORI OM VILSELEDNING?
4.3.1 De gröna männen
Ockupationen av parlamentsbyggnaden på Krim 27 februari genomfördes av män iklädda en blandning av civil och militär utrustning, likt många andra väpnade rebellgrupper i Ukraina vid tiden för händelserna. De utgav sig även för att vara ”de rysktalande självförsvarsstyrkorna på Krim”. 109 Männens fordon saknade även registreringsskyltar och andra utmärkande symboler.
De gröna männens klädsel och namn visade prov på vad Whaley anger som imitation genom att kopiera och härma rebellgruppernas karaktär och egenskaper i form av civil-militär klädsel och namn som passade för en rebellgrupp i Ukraina vid tidpunkten för Krimkrisen.
Enligt Whaley har imitera har sin motsats i maskera. Genom att dölja förbandstecken, nationstillhörighet, grad och utmärkande symboler på fordon maskerades de särskiljande dragen hos männen i syfte att blända in i rådande läget och därmed reducera risken för att omvärlden i ett tidigt stadium reagerade och agerade mot den egentliga tillhörigheten.
Dock väcktes tidigt starka misstankar om att de gröna männen tillhörde olika ryska specialförband, då personalen var tungt beväpnad med till huvuddel ryska vapen som är svårtillgängliga för rebellgrupper och även lokala proryska polistrupper. Putins förnekande om rysk inblandning tjänade dock till att omvärlden och den ukrainska försvarsmakten inte kunde formulera en lämplig strategi för att agera mot händelserna. Det var helt enkelt svårt att särskilja de gröna männen från proryska rebeller, självförsvarsstyrkor och ryska soldater.
Förbanden som sattes in på Krim bestod av välövad, disciplinerad och professionell personal, och deras agerande medförde därmed mycket liten blodspillan. Arbetssättet och deras framtoning var sällan aggressiv vilket skiljde sig från tidigare ryska operationer i bland annat Georgien 2008 och Tjetjenien 2000110, vilket sammantaget visar på att Ryssland tagit an ett nytt angreppssätt i form av avskräckning för att få sin vilja igenom utan strid med dödlig utgång – återhållsamhet - och utan hot mot befolkningen.111 Således skapades nya mönster och egenskaper, i enlighet med Whaleys kategori nyskapa som tidigare inte varit synliga i tidigare konflikter men även förändra genom att dra ifrån tidigare kända egenskaper. Genom
109 Lavrov, 2014, s 163 110 McDermott, 2015, s 18 111 Ibid, s 18
att göra detta försvårades möjligheten att dra paralleller och finna samband till tidigare operationer där rysk trupp varit inblandad. Vilket leder oss till Whaleys indikator förvirra. Analysen visar att det finns indikationer på att detta var ett sätt att förvirra både Ukraina och västvärlden om vad som pågick och vem som var ansvarig.112 Genom att maskera personalen och materielen, imitera proryska rebeller och liknande enheter i landet - skapa nya mönster och förändra gamla - ökade osäkerheten hos beslutsfattare eftersom det föreföll otydligt vad som skett, vem som agerat och på vems order.
Avslutningsvis var den ryska regeringen och Putins förnekande om att rysk trupp fanns på plats på Krim ett sätt att skapa falsk säkerhet kring händelserna eftersom de gröna männen inledningsvis inte utgjorde ett lika stort hot mot Ukraina som erkänd rysk trupp hade gjort. De gröna männens insatser utfördes snabbt och effektivt och det var inte förrän efteråt som effekten och det verkliga hotet uppdagades.
4.3.2 Övningsverksamheten
Den storskaliga beredskapsövningen som beordrades av president Putin den 26 februari bestod av ett antal nya komponenter som inte varit förekommande vid tidigare övningar. I enlighet med Whaleys indikator nyskapa innebar övningsverksamheten under Krimkrisen att förbanden transporterades längre sträckor till okänd övningsterräng, fler inblandade förband och ökad grad av ovisshet hos förbandschefer till följd av strängare operationssäkerhet. Det som även var nytt var att en stor del av verksamheten var förlagd längs Ukrainas gräns samt i Svarta havet, något som inte genomförts i samma omfattning tidigare.
Dock var denna typ av övningsverksamhet i sig inte ett nytt fenomen då den pågått sedan 2013 och ännu längre bakåt i tiden, men inte i lika stor omfattning. Enligt indikatorn förändra innebar den succesivt ökande frekvensen på övningarna sedan 2013 att ett nytt mönster skapades och gjorde övningsverksamheten till något allt mer vedertaget vilket i sin tur kan ha varit ett sätt att skapa falsk säkerhet. Emellertid finns det desto starkare indikationer på att detta var ett försök att skapa nyfikenhet eftersom övningsverksamheten sammanföll med händelserna i Ukraina och mer specifikt på Krim. Övningarna satte press på Kiev och lockade till sig uppmärksamhet från omvärlden vilket i sin tur skapade förvirring eftersom Ryssland påstod att det som skedde inte hade någonting att göra med händelserna i Ukraina och mer specifikt på Krim. Det finns dock argument för att den stora transporten av förband som
skedde inom ramen för övningarna dolde förflyttningar av förband som inte ingick i övningsverksamheten. Ett antal spetsnazförband mottog enligt Anton Lavrov i Brothers Armed marschorder samt beordrades högsta stridsberedskap redan 22-23 februari. Flera av dessa förband transporterades sedan till Krim. Övningarna i Svarta havet och längs Ukrainas gränser medförde därmed att ett stort antal militära förband kunde förflyttas utan att väcka större uppmärksamhet113, vilket för oss till maskering. Sammantaget finns det indikationer på och argument för att det var ett sätt att locka till sig uppmärksamhet i syfte att dölja, maskera, den parallellt pågående militära operationen på Krim.114 De mycket stora trupprörelserna kan ha använts som en rökridå för införseln av flera tusen spetsnazstrupper på Krim för att gradvis öka den ryska militära närvaron i regionen.115
4.3.3 Resultat
Analysen av de gröna männens närvaro utifrån Whaleys teori innefattar samtliga sex underkategorier inom ramen för dissimilering och simulering. Genom att maskera personalen och materielen, imitera proryska rebeller och liknande enheter i landet - skapa nya mönster och förändra gamla - ökade osäkerheten hos beslutsfattare eftersom det föreföll otydligt vad som skett, vem som agerat och på vems order. De gröna männen agerade effektivt men återhållsamt och professionellt och ingav tillsammans med nekandet om att de var rysk trupp till en början en falsk säkerhet innan effekten av insatserna och det verkliga hotet uppdagades.
Analysen av övningsverksamheten utifrån Whaleys teori resulterade i att fem av sex kategorier var närvarande. Nyskapande av vissa komponenter i övningen, förändring genom succesiv ökning av antalet övningar vilka i sin tur skapade nyfikenhet då övningarna sammanföll med händelserna i Ukraina och mer specifikt de gröna männens insatser på Krim men även förvirring då Putin och försvarsministern förnekade sambandet emellan dem. Analysen visar att detta sammantaget syftade till att genom maskering dölja händelserna som skedde parallellt på Krim.
113 Efron, 2014, s 49
114 Lavrov, 2014, s 162 115 Ibid, s 163
